augusti 2026

  • Anti-antisemitismen som skenmanöver

    Gunnar Hökmark: ”I Sveriges tredje största stad talar kommunens företrädare för arbetet mot islamofobi om att bränna en svensk partiledare för att hon bär en Davidsstjärna, den råa antisemitismen har nått innanför, det är inte bara V som har problem.”

    Han retweetar Fredrik Johansson, som anser att det nuvarande styret i Malmö måste bytas ut (!) för att skapa trygghet för ”stadens judiska befolkning”, och retweetar i sin tur Kvartal, som berättar att Moderaterna i Malmö ifrågasätter kommunens handlingsplan pga att Valley Ghanem som jag skrev om igår varit med och tagit fram den.

    Först det absurda i att Hökmark nu utnämnt henne till ”företrädare”. Liksom. Hon var med.

    Sedan finns det ju inga belägg för att hon är antisemit. Hennes ilska gällde att någon hon ser som landsmaninna sviker sitt lidande folk genom att bära en symbol som ett fiendeland använder för att brännmärka deras landsmän. Om detta kan man tycka vad man vill, men det är ju helt absurt att ledande svenska politiker och mediaprofiler lyfter fram denna privatperson för vad hon skrev under sitt eget inlägg på Instagram som ett bevis för att styret i Malmö ska bytas ut. Politiseringen av antisemitismen har blivit oerhört otäck.

    Här är vad vi vet. Sverige är världens minst antisemitiska land. Det är ingen åsikt, det är vad ADL säger. Sveriges mest judehatande parti är Sverigedemokraterna. De grundades av BSS, som var nynazister.

    I en tid när nyssnazisterna för första gången någonsin har en chans att sitta i en svensk regering går hela den sidan ut med storsläggan för att ta tag i antisemitismen till vänster. Inte till höger. Den spelar ingen roll. Bara till vänster.

    Och samtidigt sprider man så mycket muslimhat man kan. Valspurtens budskap är busenkelt: Muslimer är läbbiga och de finns till vänster. Vi till höger tänker visserligen regera med ett nyssnazistiskt parti som rymmer fler judehatare än något annat, men genom att hela tiden anklaga Vänsterpartiet för att vara antisemiter vrider vi smidigt rasistkortet ur händerna på vänstern!

    Så ja. Det står alltmer klart att anti-antisemitismen är en skenmanöver.

    Davidsstjärnan är ju inte Israels symbol. Men alltför många både till höger och vänster ser den så. Det är det faktiska problemet med halsbandskalabaliken, samt det faktum att hon rakt ut sa att hon tagit på sig halsbandet för att ”V skriver kärleksbrev till Hamas”.

    Jag har själv svårt att veta hur stort problem vi har med antisemitism i Sverige, och jag har verkligen försökt hitta fakta här. Judiska centralrådet har fått medel av regeringen för att polisanmäla hatbrott, men enbart när folkgruppen är judar. Allt som är brottsligt ska självklart polisanmälas, men när Brå mäter anmälningar och inte domar leder förstås detta till skev statistik. Jag kan bara se rubrikerna framför mig:

    ”Antalet polisanmälningar ökar lavinartat!”

    Jag har aldrig kallat Sverigedemokraterna för nazister. Många i mitt antirasistnätverk gör det, men jag tycker inte man ska använda det ordet lättvindigt. Nyssnazister ja, men inte utan ”nyss”. Ändå har jag de senaste dagarna själv blivit kallad nazist under mina inlägg rätt många gånger. Ironin.

    Hökmark, som ju fått min röst alla gånger han blivit vald till något, är ett djupt obehagligt bevis för att den enorma anti-antisemitismkampanj högersidan nu bedriver bara är ett verktyg för att få oss att titta bort från det faktum att man går till val på att regera med människor som Björn ”judar är inte svenskar” Söder.

    Det finns förstås judar som röstar på Vänsterpartiet, och det finns förstås också judar som är engagerade mot Israels folkmord och för ett fritt Palestina.

    Vilken hänsyn visar mitt forna parti dem?

    Fler artiklar:

    Israel–Palestina-konflikten efter den 7 oktober 2023

    Följ diskussionen på Facebook:

  • ”Må hon brännas”

    Arwah Sheikh Ali med blåmärken och märken på vänster kind efter ett gripande av israelisk polis 2023.

    – Medan sionister bränner in denna symbol på hennes landsbarns kinder, väljer hon att bära den som en koppel.
    – Må hon brännas…

    Det är för mig obegripligt att etablerade medier hänger ut en privatperson som skrev en visserligen synnerligen olämplig men ändå inte olaglig kommentar under sitt eget inlägg, och dessutom låtsas att det handlar om hat mot judar och inte ilska över att Simona Mohamsson stödjer Israel som driver henne. Detta är inte ett försvar av ordvalet. Igen. Det är en reflektion över en fullständigt absurd debatt.

    För nu ska alla ”stå upp” för Mohamsson och det heter att hon är ”utsatt” och att hatet från den palestinska kvinnan visar hur judar är utsatta. Say what? När blev Mohamsson jude?

    ”Avsikten var att avslöja det rabiata hatet och rasismen bland V’s väljare, o de lyckades ganska bra med det.” skrev en skadeglad nisse nyss till mig.

    Jo tjena.

    En okänd privatperson skrev ”må hon brännas” i bemärkelsen ”brännmärkas” och hela Sveriges rassehöger löper amok.

    Jag är inte minister, inte ens politiker, jag är liksom hon bara en privatperson om än med relativt många läsare, och här är grejen:

    Under enbart de inlägg jag skrev i förrgår fick jag här och på twitter kanske femtio till hundra grova påhopp – nästan alla från män, nästan alla från folk som inte ville något annat än skriva att jag var dum, ful, idiot, antisemit, what not. Efter femton år av denna gegga bryr jag mig inte alls – jag låter allt stå kvar. Men detta med att Mohamsson nu visat ”det rabiata hatet ” bland Vs väljare är ju patetiskt. Jag är helt säker på att det finns. Alla politiker är hatade av någon. Ingen kommer undan. Och alla läger har folk som skriver djupt obehagliga saker. Jag kan bara säga att trots att jag i alla år propagerat för RUT, sänkta skatter och nästan all annan moderat politik är det hat jag själv, som högerväljare, fått från andra högerväljare långt, långt värre än det jag fått från någon vänsterväljare.

    Vänstern stör sig på idéerna. De går aldrig någonsin över i rå sexism och annat otyg. Påhopp från vänstern handlar om att jag är olika synonymer till egoist, eller möjligen rasist när jag förespråkat reglerad invandring. Det är min erfarenhet, det kanske hade varit annorlunda om jag inte varit så mångas ”favoritmoderat”, så make of that what you will.

    Men när det gäller perspektivet på palestinskan som skrev ”må hon brännas” och det ramaskri vi nu ser vill jag bara säga en sak:

    Jag har under årens lopp av skrivande fått minst hundra kommentarer och tweets från okända män under mina texter som utan föregående diskussion bara velat framföra en sak:

    Att de hoppas innerligt att jag blir våldtagen av en muslim, n*ger, invandrare, arab, hamasterrorist eller annan svartmuskig karl. Gärna gruppvåldtagen. Gärna också mördad på kuppen.

    Och jag är återigen inte ens minister. Var är alla stödaktioner? Nej, jag vill inte ha någon – det är inte synd om mig. Hatkommentarer ingår i det liv jag valt att leva som halvoffentlig, och de bekommer mig inte.

    Jag utgår från att även Mohamsson klarar dessa, utan stå-uppande.

    Bilden visar mannen som israelisk polis påstås ha brännmärkt.

    Fler artiklar:

    Israel–Palestina-konflikten efter den 7 oktober 2023

    Följ diskussionen på Facebook:

  • Davidsstjärnan för att bonka V

    Efter att ha läst de flesta av de många hundra kommentarerna och tweetsen under mitt inlägg om Simona Mohamssons halsband imorse har jag funderat vidare på vad det är som skaver.

    Låt oss börja med det minst viktiga – att det var just ett halsband. Det är inte i sig oetiskt, mest konstigt. Man bär inte religiösa symboler från en religion man inte har – undantag om de tillhörde någon älskad mormor, typ. Religiösa halsband är ett sätt att känna igen varandra inom en religion. Så. En pin hade varit mer traditionsenligt och mindre iögonfallande. Men vi kan lämna placeringen därhän.

    Och problemet var ju inte heller att hon ville visa sympati med utsatta judar. Det är tvärtom bra. Den första och sista meningen är helt i sin ordning.

    Det verkliga problemet var att hon också gjorde det för att jävlas med Vänstern. Och oavsett vad man tycker om v-breven är det rätt avskyvärt att använda en symbol för en religion och folkgrupp man inte själv tillhör som politisk rekvisita i en valrörelse för att göra billiga poäng. Särskilt som många judar inte alls sympatiserar med vare sig hennes politik eller hennes inställning till Palestina. Dessutom är det barnsligt och ologiskt att säga att antisemitismen ökar pga att breven skickades till några personer som inte borde fått dem.

    Så sammanfattningsvis blir det rätt enkelt:

    Placeringen: konstig och otraditionell, men inte i sig oetisk.

    Budskapet om att visa sympati med judar: bra!

    Att använda en davidsstjärna som politisk rekvisita för att bonka V: horribel appropriering och ett hån mot alla de judar som är engagerade för ett fritt Palestina.

    Där har jag landat.

    Fler artiklar:

    Israel–Palestina-konflikten efter den 7 oktober 2023

    Följ diskussionen på Facebook:

  • Mohamsson i davidsstjärna

    Simona Mohamsson intervjuas iklädd ljusrosa kavaj och ett halsband med davidsstjärna.

    Min första reaktion när jag ser Simona Mohamsson i davidsstjärna är att denna nya trend är fånig. Kors och stjärnor i ett halsband runt halsen har alltid varit symboler för ens egen tro. Jag bar själv ett kors i tonåren som jag fick när jag konfirmerades, liksom de flesta av mina döttrar. Man använder inte en annan religions symbol för att demonstrera sympati med människor som har den tron.

    Men nästa tanke är att det är mer än fånigt. Det är helt fel. Hon valde inte en symbol för Israel för att visa sina sympatier utan en generell symbol för en folkgrupp hon inte tillhör och där många inte håller med henne.

    ”Men tänk om det verkligen bara är judar hon syftar på då?”

    Nope. Hon bar den enligt egen utsaga, lätt travesterad, för att håna Nooshi Dadgostar för att V skickat dessa imo uttjatade brev. Agerandet var politiskt, mot Palestina, för Israel, och hennes ursäkt, att judar i Sverige behöver skyddas pga Vs agerande, saknar inneboende logik.

    Det kan vara så att hon bara inte begriper bättre. Då är hon en klant. Jag tror det.

    Men om vi verkligen vill skydda varandra är det sista debatten behöver nu – från båda sidor – fortsatt ihopblandning av judar och landet Israel.

    Låt oss börja med en ordningsregel: Symbolisk sympati visar man med en dekal på rockslaget, och inte med ett halsband som i åtminstone hela mitt liv varit sättet att visa sin religion på. Alla som håller på #SvenskaTraditioner borde åtminstone stå upp för det.

    Fler artiklar:

    Israel–Palestina-konflikten efter den 7 oktober 2023

    Följ diskussionen på Facebook:

  • Mörda 30-40 per natt

    “Jag tycker att man ska genomföra ‘targeted assassinations’ i Gaza, 30–40 personer varje natt. Inte bara sådana som utgör ett omedelbart hot – det finns människor där som inte är värda att leva. De borde inte få leva. De är inte ens människor.”

    Det främsta argumentet för folkmordsförnekarna har alltid varit en kombination av ”om Israel verkligen ville skulle de kunna mörda allihop” och ”i alla krig dör civila” och ”Israel gör allt de kan för att undvika att döda civila”. Och när man pekar på att det finns mängder av vittnesmål både från visselblåsare i IDF och neutrala parter som vårdpersonal och hjälporganisationer heter det alltid att det inte finns någon avsikt.

    Avsikten att bli av med palestinierna är förstås svår att förneka. Den har varit tydlig av och till i alla år, vilket De nya historikerna visade genom mängder av dokument från 1948. Men motargumentet har varit att det beror på att de är så exceptionellt terroristiga av sig att det inte går att leva bredvid dem – annars hade de så gärna velat. Israeliska folkvalda vill inget hellre än att kunna sänka vapnen och koppla av.

    Ben Gvirs uttalande ovan kan inte bli tydligare. Palestinier ska dödas, för de är inte bara i vägen, utan de förtjänar dessutom inte heller att leva. Det finns inte mycket som gör mig så ofantligt frustrerad som att se stora delar av svenska folket totalt növägra inse att det massiva mördandet av civila både i Gaza och på Västbanken är fullständigt avsiktligt. Att stora delar av det israeliska folket inte ser palestinier som människor. Och släpper man loss militärer bland obeväpnade civila som hatar dem och vill bli av med dem är mord inte bara en naturlig konsekvens utan en vald sådan.

    Fler artiklar:

    Israel–Palestina-konflikten efter den 7 oktober 2023

    Följ diskussionen på Facebook:

  • Rasistiskt att kalla ”From the river to the sea” rasistisk

    Israels och Palestinas flaggor målade på en sprucken vägg.

    Detta är en text som bubblat i mitt bakhuvud ett tag.

    Jag har kommit fram till att det är rasistiskt att säga att det är rasistiskt att säga ”From the river to the sea, Palestine will be free”. Likaså att klaga på Palestinahalsband. Detta gäller trots att ADL hör till dem som gör det.

    Min utgångspunkt är att alla människor som lever i Israel och Palestina har rätt att leva där, så länge de inte bosatt sig på någons stulna egendom eller, än värre, stulit egendom själva. Alla som någon gång fördrivits från sitt hem på grund av att hen har fel ursprung eller religion ska få det hemmet tillbaka. Det gäller förstås i huvudsak palestinier, men det finns säkert judiska familjer som kan ha sådana anspråk också. Sedan är det förstås som jag skrivit tidigare: Det kan finnas många undantag där någon köpt stulen egendom i god tro, och det behöver hanteras med respekt. Men i stort är det så det måste fungera.

    Och när man kommer fram till den insikten inser man att då har miljoner palestinier rätt att flytta hem, även när det hemmet ligger i dagens Israel. Därför att mördandet och fördrivningen av deras familjer var fel. De har exakt samma rätt som familjer till mördade och fördrivna judar att få tillbaka vad de ägde.

    Och då blir nästa steg att konstatera att Israel och Palestina borde bli ett land. Tvåstatslösningen är möjlig, men blir klumpig. Jag är inte emot den, jag bara föredrar en enstatslösning.

    Och då blir ”From the river to the sea, Palestine will be free” och halsbandet ett uttryck för att alla i det som en gång var Palestina, kalla det vad du vill, ska ha exakt samma fri- och rättigheter. Medborgarskap. Återställt ägande. Rösträtt och representation.

    Och när man dragit den slutsatsen kommer nästa. Den jag inledde med. Att kalla det antisemitiskt eller rasistiskt att använda ramsan är i sig rasistiskt, för gör du det förvägrar du palestinier samma rättigheter som israeler har idag.

    Fler artiklar:

    Israel–Palestina

    Följ diskussionen på Facebook:

  • Handskakningstjat

    Skärmdump av Magnus Ranstorps inlägg om islamism och handskakning, med ett citerat inlägg från Bawar Ismail och en TV4-bild.

    Det är för mig helt obegripligt att vuxna människor fortfarande kan sitta och åma sig över huruvida deras medmänniskor tar andra i hand. Alla måste ju veta idag att det inte har något med förakt att göra, utan handlar enbart om att inte vidröra det andra könet utanför familjen – och för de flesta troende muslimer handlar det ironiskt nog om respekt.

    Och helt ärligt – efter covid finns det mängder av människor som avstår helt, och jag själv skakar mycket mer sällan hand idag än förr. Insikten om vad vi delar med oss av när handflator möts sitter kvar.

    Islamism är förstås ingen ”trosriktning” som hävdas i klippet, utan ett fluffigt definierat ord man kan använda för att hetsa mot muslimer utan att bryta mot svensk lag.

    Tänk om de hade suttit och tjafsat om judiska kvinnor som vägrar ta män i hand och vilket gigantiskt problem det är för Sverige.

    Fler artiklar:

    Religion

    Följ diskussionen på Facebook:

  • Mörkhyad och oönskad

    Moderaternas Facebook-annons om att grovt kriminella med dubbelt medborgarskap ska kunna bli av med sitt svenska medborgarskap, med ett polisfoto av Ismail Abdo.

    Bilden visar Ismail Abdo, och ja, han är även turkisk medborgare, och han har förmodligen begått många hemska brott som han är häktad för i Turkiet, och det är absolut bättre för oss alla i Sverige om han inte är välkommen tillbaka efter dom.

    Men det vet långt ifrån alla.

    Vad vi ser är en mörkhyad man som får representera alla gängkriminella och vad vi läser är att den mörkhyade mannen inte är välkommen i Sverige eftersom han är en hemsk människa.

    Alldeles oavsett vad vi tycker om indragna medborgarskap är annonsen ofantligt rasistisk. Och jag kan inte begripa att det inte är ramaskri om den. Om Sverigedemokraterna lagt upp något dylikt i Reinfeldts dagar hade vi garanterat reagerat. Men nu finns denna på Moderaternas officiella Facebooksida.

    Är vi så kokta grodor att detta inte ens registrerar längre?

    Fler artiklar:

    Migrationspolitik

    Följ diskussionen på Facebook:

  • Vänsterns terrorstöd

    Marwan Barghouti och dr Hussam Abu Safiya framför ett raserat Gaza, med hashtaggen #användsammamåttstock.

    Mycket klokt har sagts om fördömningen av ”Hamassupportrar”. Och det är intressant att det faktiskt går att vara nyanserad idag. Visst får de mycket hat, men det är inte som för ett år sedan.

    Jag minns när jag först skrev att våldtäkter den 7 oktober var obevisade – det var ramaskri även från dem som inte tillhör vad jag numera brukar kalla ”rassehögern”. Vanliga borgare som jag var förtvivlade över att jag öht kunde sjunka så lågt, trots att det enda jag framförde var vad FN och alla andra utredare kommit fram till.

    Vad jag också står för sedan länge är ju linjen: Fördöm Hamas så mycket du vill, men #användsammamåttstock när det gäller Israel. Om inte är man faktiskt definitionsmässigt rasist. Om urskillningslöst mördande av palestinska barn inte är exakt lika förkastligt som urskillningslöst mördande av israeliska barn finns ingen annan etikett.

    Så till de palestinska fångarna – som Marwan Barghouti och dr Hussam Abu Safiya – och till Vänsterpartiets brevkampanj och andras många uttalanden: Det här är inte komplicerat alls.

    Antingen står man bakom kravet att de ska friges för att man inte tror på Israels anklagelser och rättssystem eller också för att man tycker terror är bra.

    Och extremt få lär hamna i den andra kategorin.

    Jag blir så trött när jag ser ”Vänstern stöttar terrorister” i tid och otid, därför att varje gång jag försöker förstå HUR vänsterpartister ”stöttar terrorister” blir jag besviken. Vad jag har sett – och jag har säkert missat här – har det oftast landat i att vederbörande, rätt eller fel, dragit slutsatsen att den person de stöttar inte har begått terrordåd. Och då är ju adekvat väg framåt att motbevisa detta.

    Nu är det som om jag skulle bemöta ”Jag tror Christer Pettersson var oskyldig” med ”Jaså, du gillar att Palme mördades?!”.

    Sedan har vi hela diskussionen om Israels avskyvärda fängelser och bestraffningar, från tortyr till numera dödsstraff enbart för palestinier. Och den behöver vi separera från ”är hen skyldig”-diskussionen, för vi i väst skulle aldrig någonsin tolerera att något annat land som vi räknar som vän – som vi inte sanktionerar utan bjuder in till idrottsevenemang och Eurovision – agerar så. Och kom inte dragande med Iran och Nigeria i denna evinnerliga whataboutism som alltid kommer som spam i inkorgen – de är inte våra ”vänner”!

    Vi behöver återigen bort från ohederligheten i retoriken och sortera ut de vänsterpartister som faktiskt stöttat terror och de som bara dragit en annan slutsats. Och vi måste sluta vända bort blicken från israelisk terror.

    Fler artiklar:

    Israel–Palestina-konflikten efter den 7 oktober 2023

    Följ diskussionen på Facebook:

  • Fyra liter medusin mot brott

    Jag har avsiktligt avstått från att ha en massa åsikter om de så kallade ”straffrabatterna”, för det är en sån fråga där jag ser båda sidorna, och även om jag inser att frågan är viktig för både brottsoffer och förövare tar liksom sidorna ut varandra i mitt huvud.

    Å borgarnas sida: Det känns fel i magen att brott nr 2, 3 och 4 ska bli ”billigare”. I synnerhet när det handlat om unga förövare som dessutom fått åldersrabatt. Det har ju liksom öppnat dörren för dem att inte bekymra sig om konsekvenserna, eller än värre för dem som utnyttjar dem för brott att inte göra det.

    Å andra sidan: Ett av syftena med ett straff är att förbereda för ett bättre liv. Det finns inget självändamål i extremt långa straff – det är en diskussion jag tagit förr. En inlåst människa kostar i alla ändar.

    Så där har vi kanske svaret. Jag tycker diskussionen från högersidan är onödigt raljerande. Det låter som om man hittat en fiffig lösning ingen tänkt på tidigare och nu ska den blåsas upp som universalbotemedel. Som Pippis fyra liter medusin.

    Vänstersidan är å andra sidan onödigt kuvad. Det är väl klart att det är svårt att ställa sig på bovars och banditers sida, men det behöver man inte. Man behöver bara lugnt efterfråga vad målet är.

    För det är fullt möjligt att rabatterna gör skada, och det är också möjligt att de inte gör det, och nästan säkert finns sanningen däremellan.

    Så rätt väg framåt behöver ju vara något så tråkigt som att utreda. Låt statistiker och kriminalvårdsexperter och ekonomer klura.

    I alla fall tänker inte jag bestämma mig förrän efter det.

    Fler artiklar:

    Svensk partipolitik

    Följ diskussionen på Facebook: