Kategoriarkiv: Aktuellt i Sverige och Världen

En nymoderats val

Publicerat den av

Det var 2009, året innan Sverigedemokraterna valdes in i Sveriges riksdag, och jag var inte politiskt engagerad. Men jag bloggade, under pseudonym, och det var så jag började upptäcka att något höll på att hända. Åsikter som inte uttalats före bloggar och sociala medier spreds: Invandringen förstörde Sverige, invandrare var brottslingar, svenska folket var lurat, det var dags att vakna. Och ett parti som konsekvent betecknades som ”främlingsfientligt” hade lösningarna, menades det.

Motvågen var massiv, men enligt min uppfattning felriktad. Man kan inte möta falska påståenden med regelrätt fördömande. Argument måste mötas med motargument. Desinformation med fakta. Logikfel med påpekanden.

Som många andra i min generation hade jag grubblat massor över hur Hitler kunde komma till makten, och när jag såg vad jag upplevde vara första steget mot pyrande fascism i mitt land, i min tid, ville jag inte blunda. Jag läste Niklas Orrenius’ bok ”Jag är inte rabiat, jag äter pizza”, som är en saklig sammanställning av artiklar han skrivit om SD under de tidiga Skåne-åren.

Aftonbladet, där jag bloggade, la ner sden verksamheten, och jag startade upp en ny blogg, också under pseudonym, främst dedicerad till att korrigera desinformation. Ju mer SD och SDs idéer fick fäste, desto mer började det kännas som wack-a-mole. Jag skapade en fejkprofil på facebook och gick med i diverse nationalistiska grupper för att förstå hur det såg ut, och blev mer och mer förtvivlad över hur lögner och hittepå fick stå oemotsagda. Bloggen Motargument blev en räddning, där jag under flera år tillsammans med likasinnade mer systematiskt kunde ta tag i desinformationsproblematiken.

När Reinfeldt försvann från politiken strax innan mängder av människor flydde till Sverige hamnade skrivandet i en ny fas. Sverigedemokraterna ansåg sig ha ”fått rätt”, både vad gällde flyktingar och muslimer, och tragiskt många moderater höll med. Reinfeldt och Borg, som tagit partiet till aldrig tidigare skådade höjder, hånades och hatades. Men Sverigedemokraterna hade aldrig rätt om någonting. Vartenda förslag de framfört var antingen lånegods från andra partier eller också ogenomförbara. Jag har påpekat detta in absurdum.

Jag har sällan känt så stor politisk uppgivenhet som då. Tidigare fanns en tydlig måltavla: muslimhatet, desinformationen och fascismen hade en hemvist i SD. Men texter jag skrivit började nu hatkommenteras i alliansgrupper, och då särskilt av andra moderater. Kända skribenter ifrågasatte hur jag kunde kalla mig moderat när jag uppenbarligen var miljöpartist eller vänster. Jag skrev ett blogginlägg om hatet, det blev viralt, och Aftonbladet och flera andra tidningar ville publicera det. Det gjorde inte saken bättre.

Och när AKB sa att vi skulle börja ”prata med SD” ifrågasatte jag på allvar om jag kunde fortsätta kalla mig moderat.

Jag var inte engagerad. Jag hade inga politiska uppdrag. Jag hade kunnat hoppa av lätt som en plätt. Säga att jag ångrat mig. Kalla mig neutral eller gå till C eller L.

Men. Allt läsande och rotande för att knäcka myter hade gjort mig mer påläst än de flesta, och jag hade insett att även om 90 procent av det nationalisterna spred var överdrifter och dumheter fanns verkliga problem med det system för invandring vi skapat. Inte bara Sverige, utan världen. I all välvilja hade vi byggt ett asylsystem som var farligt och orättvist för flyktingar och skyddsbehövande, skadligt och destruktivt för Sverige liksom för övriga länder, och som behövde renoveras fullständigt. Men felen fanns inte där SD viftade, och lösningar hade de absolut inte.

Vänner på vänstersidan blev upprörda över mina åsikter och lösningsförslag, och förstod inte varför jag plötsligt blivit rasist. Men jag fattade ett beslut. Migrationspolitik behöver vara human, men också rättvis och långsiktigt hållbar.

Jag skrev några artiklar och blogginlägg om att vi visst kan prata med SD, men inte om regeringsbildning, budget eller migrationspolitik, och sedan började jag publicera blogginlägg och en artikel om hur migrationspolitiken borde ändras i grunden, enligt principen att ingen ska ta sig hit illegalt, men vi och alla andra rika västländer behöver låta människor på flykt komma hit under ordnade former och leva här tills de antingen kan försörja sig själva eller återvända. Och jag engagerade mig i Sollentunamoderaterna. En härlig grupp. Jag var med och knackade dörr inför valet, och jag lovade att vi skulle inte samarbeta med SD, för det var ju vad Kristersson sagt.

Men vi vet hur det gick. Alliansen fick långt fler röster än S och MP, SD var beredda att rösta på Kristersson som statsminister, samt på Alliansens budget, utan föregående förhandling. Men inte nog med att C och L inte ville regera med stöd av hoppande majoriteter. De ville inte ens låta M och KD försöka, trots möjligheten att närsomhelst lägga misstroendevotum om han bröt löftet att inte förhandla med SD.

Och resultatet blev en mittengröt.

Kortsiktigt är det en helt acceptabel lösning. Regeringen har varit närmast lamslagen och inte gjort annat än förvaltat. De har inte åstadkommit något, vare sig bra eller dåligt, förutom en katastrofal hantering av covid.

Långsiktigt är det illa. I alla tider har borgerliga och sossar turats om att styra i Sverige. Idéer drivs i opposition. Mittenregeringar tenderar att pressa ut väljare i de mer extrema kanterna. Nu har det inte blivit så. Opinionsläget är nästan identiskt med valresultatet. Hittills. Men det beror nog på att den enda verkliga kris vi sett denna mandatperiod, dvs covid, inte mött den kritik för sin usla hantering den förtjänade. Av någon anledning har M och KD bara tittat på när regeringen givit full makt till ett experiment som dödat tio gånger fler än i våra närmaste grannländer.

”Varför går du inte till C och L?”

För att jag är mer besviken över hur de svek inte bara alliansen utan den mest grundläggande demokratiska principen av alla, dvs den politik och de politiker som har störst stöd i väljarkåren ska vinna, än jag är på M och KD som nu är beredda att ta emot det villkorade stöd från SD de tidigare erbjöds gratis. Detta är inte lätt för mig, givet hur instinktivt illa jag tycker om partiet som jag fortfarande anser vara fascistiskt. Men jag har två alternativ.

Det ena är att verka för en moderat valseger, och därmed säkerställa att inte SD genom sin blotta existens lamslår svensk politik i många år, tills folk tröttnar på mittgröten och väljer in extrempartierna i riksdagen. Ja, risken är att Ms politik efter förhandling inte ser ut som jag vill. Men jag litar på att direkta tossigheter som förbud mot utländska böcker på bibliotek hålls tillbaka. Och jag hoppas M, KD och S kan göra upp om migrationspolitiken, för vi står varandra närmare där än alla övriga partier. Jag tycker det är trist att se företrädare för mitt parti säga att vi ska ha ”minskad invandring”. Vi behöver ha en hållbar invandring. Det är inte samma sak. Invandring är bra. Invandrare gör oss bättre. Varje dag.

Eller också kan jag hoppa av och hoppas S, MP och C fortsätter regera i all oändlighet, och om fler ”Reinfeldtmoderater” gör som jag urholkas partiet gradvis med risk att bli SDs lillebror.

Det finns ingen tredje dörr.

Men jag tänker så här. De där människorna som köper in sig i teorier som att invandrare får högre bidrag än svenskar och mördar och våldtar hela tiden – de fanns ju även före SD, och många av dem var politiskt aktiva i andra partier. Det är bättre att ha dem utanför den egna politikutvecklingen. Och fem år av maniskt följande av amerikansk politik har fått mig att dra många paralleller. till vår situation. Republikaner har att förhålla sig till Trump såsom vi har att förhålla oss till SD. Antingen lämnar man politiken till vänstern eller också stannar man och kämpar, eftersom det parti man är med i faktiskt i allt väsentligt står för samma politik som man själv.

Så jag stannar i Sollentunamoderaterna, jag kommer att verka för en moderat valseger, och jag kommer att fortsätta kritisera inte bara SDs utan även övriga partiers, inklusive mitt eget, politik genom valrörelsen när det är påkallat. Och jag hoppas vi därmed kan få en sund debatt baserad på fakta om verkliga problem och så småningom ett samhälle som är inkluderande och som bygger på principer som en gång kallades borgerliga.

Raseri över ”censurerad” potatis

Publicerat den av

Mr. Potato Head och Dr. Seuss Enterprises har varit enormt på tapeten hela förra veckan. De båda företagen har, utan något överhängande hot om bojkott eller liknande, fattat varsitt liknande beslut. Mr. Potato Heads varumärke droppar sitt ”Mr.”. Potato Head är numera en stor familj, menar man. Och sex av Dr. Seuss’ snart hundra år gamla böcker droppas eftersom de beskriver stereotyper på ett sätt som uppfattas som rasistiskt idag.

Detta är inte egentligen konstigt – i alla fall inte för oss som upplevde en del av det förra seklet. Men den debatt som blossat upp har stora likheter med dem vi alla minns: Astrid Lindgrens ”n-kungspappa” och Disneydockan. Ägarna fattade beslut att ändra av hänsyn mot människor som mår dåligt över stereotyper, och en obehagligt stor del av befolkningen skrek i högan sky, länge och väl.

Någon räknade ut att Mr. Potato Head nämnts 67 gånger (säkert fler nu) på Fox News, och Dr. Seuss och Storpotäten ifråga nämndes i vart och vartannat tal på CPAC.

Men det är ju inte Cancel Culture när det handlar om självsanering utan pågående bojkott eller motsvarande som sätter tryck på företagen. För visserligen hade både Dr Seuss och Potato Head-företagen fått viss kritik, men ingenting som motiverar att Ted Cruz skriker ”They cancelled Mr. Potato Head!”, som om Biden själv gått i täten. Det blir dessutom tragikomiskt när de är arga för att det numera även finns en könsneutral potatis.

För Cancel Culture i sig finns i alla läger. Bojkotter fungerar. Dåligt rykte räcker ofta för att påverka. Konceptet är inte feldefinierat som sådant. Men Trumpfolket, som hetsat mot diverse aktörer, som t ex knäböjande fotbollsspelare, och krävt att de ska sparkas, har ingen trovärdighet i denna fråga. Alla läger har folk som vill kancellera enligt sina käpphästar.

Det intressanta är istället vad respektive sida kämpar för att bevara.

Vad är viktigt nog att nämna i ett tal på CPAC? Inte den havererade ekonomin, inte covid, absolut inte ”racial inequality”, utan vikten av att ickevita fortsätter ritas i ett dehumaniserat format.

Vad fick svenskar att rasa i ”Tintinskandalen”? Varför var det så extremt viktigt med tre sekunder hoppedocka på julafton? Varför finns det facebookgrupper för människor som envisas med att säga n-boll?

Jag anklagar inte vare sig Astrid Lindgren, Disney, Hervé eller Dr. Seuss för att ha varit rasister. De var barn av sin tid. Vi vet bättre idag. Vi vet att när man ritar karikatyrer av ickevita är det sårande för många.

Och jag tror inte för ett ögonblick att vare sig Trump, Hawley eller Cruz egentligen bryr sig om frågan i sig. Men de vet att den breda massan kräver att få känna sig utsatt, kränkt, berövad.

Berövad vaddå? Dockor och barnböcker?

Nej.

Rätten att känna sig exklusiv på grund av sin vithet.

Rätten att håna ickevita.

Rätten att vara priviligierad.

Och, av någon bisarr anledning, rätten att kunna könsbestämma en potatis.

Mobbing i hönsgården

Publicerat den av

I oktober 2020 hade okänt djur ihjäl alla mina hönor utom en tvåmånaders welsumer. Det var andra gången det hände, och det är fruktansvärt, som alla vet som kommit ut och hittat blodiga hönor. Jag åkte iväg och skaffade nya: Sex av dem var fyra-fem månader. Två australorpar och fyra dvärghöns. Dessutom köpte jag sex nykläckta welsumers och CL, som jag efter ett par månader inne försökte sätta ut. Men trots värme frös tre av dem ihjäl, jag kände mig fruktansvärt hemsk och tog in de överlevande. De fick bo i ett av badrummen hela vintern, det luktade illa, men vi ville inte utsätta dem för fler risker. Vi hade tänkt ta ut dem i januari, men sedan kom den månadslånga köldknäppen, och det dröjde tills nu, dvs slutet av februari, innan jag vågade ta ut dem igen. De är nu fyra månader. En welsumer och två cream legbar (CL), varav den ena har korsnäbb.

Det gick riktigt dåligt. Australorparna jagade dem och hackade på dem. Jag drog fram redena så de kunde gömma sig och hoppades det skulle bli bättre. Till saken hör att på grund av kylan, fågelinfluensan och rädsla för att viltet skulle komma tillbaka hade jag hållit alla de äldre hönorna inne sedan de kom, och de hade alltså aldrig varit i hönsgården, utom den överlevande welsumern. Hönshuset är åtta kvm och fullt tillräckligt som komplement till hönsgården, men det blev väl trångt nu för tio hönor.

Och tredje dagen hittade jag min lilla korsnäbb-CL alldeles blodig, nästan skalperad, stående bakom en säck torv jag lyckligtvis förvarade därinne. Det var en fruktansvärd syn. Jag kunde först inte se om hon levde eller var död. Vi tog in henne, dottern badade henne, tvättade såren och döpte henne till ”Robin” och hon fick sova första natten i hennes rum insvept i en handduk, och sedan flytta in i duschen.

I hönshuset var det inte roligt. De andra båda unghönorna stod och tryckte på varandra bakom ett rede och vågade sig inte ut på golvet, också med bara rumpor efter att australorparna plockat dem. Även den större welsumern, hon som jag haft längst, var lite småelak när de letade sig ut och jagade dem tillbaka till gömmena. Det är inte naturligt för den rasen, enligt min tvååriga erfarenhet. Så nu behövde jag upprätta en plan för att lösa detta, för jag ville inte göra mig av med någon. Min tanke var och är att hackordningen behövde ruskas om, Robin behövde läka och fjäderryckandet behövde upphöra. Min plan liknar den där gamla gåtan med vargen, geten och kålhuvudet som ska ros över en å. Vissa kunde vara tillsammans, andra inte. Det gällde att bygga en liksom ny flock där alla känner sig trygga.

Jag kommer att fortsätta uppdatera detta blogginlägg, som en dagbok, tills läget stabiliserats. Jag börjar med natten efter den hemska dagen då Robin hackades blodig.

21-22 februari
Robin sov inne i dotterns rum, övriga i hönshuset.

22 februari
Jag släppte ut australorparna i hönsgården för första gången i deras liv, och tog in en av de fyra dvärghönsen till Robin. De bodde i duschkabinen. När vi skulle duscha lät vi dem helt enkelt skrota runt i badrummet, och golvet blev ju automatiskt tvättat. De var märkligt orädda för oss i den miljön. Jag kunde bara sträcka fram händerna och lyfta upp dem utan att de ryggade en centimeter. Jag tillbringade också lite tid inne i hönshuset för att se hur det gick. De båda unghönorna stod fortfarande och tryckte på varandra. Ibland letade de sig ut, men då pickade den stora welsumern på dem. På kvällen tog jag in australorparna och upptäckte att den större av dem ryckt lite fjädrar från den lite mindre. Det hade inte hänt tidigare. Men hon verkade inte rädd för sin mobbare, utan var som vanligt.

23 februari
När jag kom ut tryckte unghönorna som vanligt bakom och under redena. De var pickade och småblodiga i rumpan, men de hade platser att gömma sig på. Det var ändå plågsamt att se. Igen släppte jag ut australorparna och tog in ytterligare en dvärghöna. Nu bodde tre hönor i duschen. Övriga i hönshuset. Robins sår hade läkt, men det såg fortfarande hemskt ut. Hon var bar i rumpan och på huvudet.

24 februari
Jag gjorde likadant, och tog in ytterligare en dvärghöna. Den nya lilla badrumsflocken fungerade. Robin verkade trygg. Men i hönshuset var det fortfarande jobbigt, med livrädda unghönor. Den mindre australorpen saknade ytterligare fjädrar efter ytterligare en dag i hönsgården, men hon var fortfarande inte rädd för sin elaka kompis.

The vilains

25 februari
Nu kastade jag om placeringarna helt. Alla tre unghönorna återförenades i hönsgården. Jag var lite noga med ordningen. Först Robin, sedan de andra två, eftersom jag ville etablera ett ägarskap över platsen. Därefter tog jag ut de tre dvärghönorna som bott i duschen, och sedan släppte jag ut den fjärde från hönshuset. Nu var alla ”snälla” hönor ute, och inne fanns australorparna och min äldre welsumer. Lite intressant är att australorparna ville komma ut. Uppenbarligen hade de fått smak på att vara i hönsgården efter tre dagar där. De stod längtansfullt vid fönstret och blängde på mig för att jag inte öppnade. Intressant är också att ingen av dem gav sig på welsumern, trots att hon är lite mindre och av annan ras. Hennes fjädrar är helt intakta. Men problemet blev natten. Så jag tog ut en hundbur till hönsgården och satte helt enkelt in australorparna i den. Sedan släppte jag in dvärghönorna som placerat sig på en stol under fönstret för natten och snällt lät sig lyftas in, och lämnade fönstret öppet så att unghönorna kunde gå in om de ville. Det ville de inte. De sov ute. Gillar dock inte att ha dem ute på natten ifall odjuret kommer tillbaka. Alla måste kunna vara inne i fortsättningen.

Snälla hönor i hönsgården

26 februari
När jag kom på morgonen var unghönorna kvar i hönsgården. De verkade inte ha gått in, och det är ju inte konstigt. De visste inte att mobbarna var inlåsta. Jag lyfte ut dvärghönorna och denna gång fick även welsumern Dandy gå ut. Hon hade inte varit där sedan attacken i oktober, när hon var två månader. Jag stannade en stund. Det kändes osannolikt att hon skulle ge sig på Robin nu på ny mark där det redan fanns en flock och hon var ”gäst”, och det gjorde hon inte heller, vad jag kunde se. De tre unghönorna är tillsammans hela tiden. Viker inte från varandras sida. Och dvärghönsen följer efter dem. Jag har studerat dem av och till under dagen, och alla verkar må bra. Vid fönstret står australorparna och blänger från sin skamvrå.

Men på kvällen hade Robin igen blod i huvudet. Det var ingen jättefara, men jag kände att nu får Dandy stanna inne. Inför natten ställde jag alla de tre förövarna i hundburen. Det är ingen fara med dem – det är en stor bur och de har gott om plats. Men jag tänker att det kan vara bra att de andra chickzen, som sitter på sittpinnar, hamnar lite över dem.

27 februari
Denna dag fick bara de garanterat ”snälla” hönorna vara ute, förutom en kort stund när jag satte ut den mindre australorpen – hon som saknar lite fjädrar. Unghönorna fick panik när de såg henne, men hon gjorde ingenting vad jag kunde se, och jag höll mig i närheten. Hon skrotade runt lite, men när hon efter någon kvart närmade sig flocken och de igen blev livrädda tog jag in henne. På kvällen satte jag in de tre stora hönorna i buren, öppnade fönstret till hönsgården, plockade in några hönor som var lätta att få tag i och lät det stå öppet i någon halvtimme-timme. När jag kom ut igen för att stänga hade alla utom Robin gått in. Hon satt på fönsterblecket. I sig smart. Både ute och inne på samma gång. Jag puttade in henne och stängde.

Luddig vän

Publicerat den av

Ensam, tyst och ganska rädd
Bortslängd i ett dunkelt hörn
Oro att bli upptäckt, sedd
Övergiven nallebjörn

Nävarna är mjuka tassar
Inte skapta för att slåss
Vet ju att de inte passar
Skadar inte alls, förstås

Skulle gärna vilja hjälpa
Skydda dig så gott jag kan
Men jag kan nog bara stjälpa
Jag är ingen lieman

Jag vill ge min mjuka kropp
Fast vad ska du med den till?
Men jag ger dig detta hopp
Kom tillbaka när du vill

Jag ska trösta, krama, lindra
Du ska alltid veta det
Kärleken kan ingen hindra
Jag är din i evighet

24 oktober 2014

Kristen terror

Publicerat den av

Hashtaggen #TrumpsNewArmy trendar just nu på Twitter.

Vi minns alla hur diskussionerna gick för fem-sex år sedan, när ISIS var alltings centrum. Terror kom från muslimer, hette det. Det fanns ingen kristen terror. Koncept som hjärntvätt och radikalisering satt tätt ihop med islamistisk terror, och alla vi som försökte säga att bara för att islam just då var motiveringen bakom kriget och dåden fanns det inget som sa att inte samma sak skulle kunna hända kristna, buddhister eller what not. Vi pekade på tidigare terrorister som saknat religiös koppling, som separatiströrelser eller politiska extremister.

Men nej. ”Relativisering!” Jag vet inte hur många gånger jag fick det ordet slängt till mig när jag framförde att terror alltid funnits bland andra än muslimer.

Well. Nu ser vi kristen terror. Alla stollar som är beredda att slåss för Trump är säkert inte religiösa, men de flesta är det. De hetsas av vissa präster och predikanter, medan andra dämpar eller står på andra sidan, precis som för sex år sedan, när vissa imamer uppviglade och andra satte sig emot.

”Men trumpterroristerna har inte eldat folk i burar!”

Nej. De har inte hunnit dit, och de kommer inte att göra det heller, för USA är inte i samma situation av inre kaos som Syrien, Iran och Irak var. Men hade de haft möjlighet hade några av dem hängt Mike Pence och dödat Nancy Pelosi, och förmodligen resten av de kongressledamöter de anser vara fiender. Anledningen till att inte USA kommer att gå Levantens öde till mötes är enbart att man har bättre struktur.

Detta är kristen terror.

Den är lika äcklig som den muslimska terror som grundades i Levanten då, den har samma komponenter av religiös motivation, vilja till makt, motstånd mot befintliga politiska ledare, och där finns grupper av rasister, psykopater med sjuka fantasier och också breda grupper supportrar som egentligen inte gillar våldet, men tolererar det för Sakens skull. Där finns radikalisering av människor som tidigare varit politiskt ointresserade och religiöst måttliga, som Ashli Babbitt. Där finns koordinering från dem med militär eller polisiär bakgrund. Trots att landets styrande i huvudsak följer den egna religionen finns en vilja att föra in långt mer av Guds ord genom att tillsätta tokreligiösa på viktiga poster och ändra lagar och helst förbjuda andra religioner och riva deras monument.

Detta är kristen terror.

Men till skillnad från då kommer inte kristna världen över att avkrävas avståndstagande. Vi kommer inte att se hashtaggen #NotAllChristians eller hålla långa diskussioner om skulden hos de kristna som inte tar ställning. Inga opinionsundersökningar kommer att göras i Västvärlden för att se hur många kristna som vill se ett styre där Guds ord återspeglas i lagen.

Varför?

Och om du tänker svara att ”men syftet med ISIS var att skapa en religiöst grundad stat, och det gäller inte här” – då har du inte lyssnat på de trumpsupportrar som i varje intervju motiverar sin kärlek till Trump med att han är Guds utvalde. Då har du inte läst alla bibelcitat hans närmaste hela tiden twittrar ut. Då har du inte lyssnat på de religiösa ledare som skriker ut att Trump är den ledare Gud satt till makten.

Många vill gärna tro att kristendomen har en inneboende godhet som islam saknar, men sanningen är att bådas religiösa skrifter innehåller både uppmaningar till strid och till fred.

Det handlar om var man läser, hur man tolkar det man läser och vad man vill hitta.

Nya terrorister

Publicerat den av

Varför var säkerheten så kass på Capitol Hill?

Just nu handlar mycket om vem som ringde vem och begärde assistans och det kommer att ta tid innan allt är klart. Det finns misstankar om medvetna val hos ansvariga för att möjliggöra stormningen, och Biden och flera med honom har påpekat att hade det varit BLM som förväntats protestera hade det sett annorlunda ut.

Och först tänkte jag att så kan det väl inte vara, för det skulle vara en sorts absurd rasism. Men efter att ha läst och lyssnat mig igenom en rad insattas tankebanor har jag börjat hålla med. Men det är inte egentligen rasismen som är kärnan, även om den säkert finns med.

I en svartvit värld utan nyanser är Trump för polisen och Biden emot. Man ville inte tro att Trumpanhängare kunde begå ett terrordåd. Och flera av de tillresta terroristerna var poliser eller militärer. De var där för att skydda sitt land.

Lou Dobbs, som är en grymt obehaglig Trumpförsvarare på Fox News, har ett rätt urspårat Twitterflöde. Jag läser det för att förstå, och det märks att han är förvirrad eftersom hans världsbild gick i kras när det han kämpat för i åratal plötsligt visat sig vara The Dark Side.

Han ifrågasätter varför stormningen kallas terrordåd, men inte Antifas och BLMs eldande av stadskärnor. Well. Det är ju rätt enkelt. BLM är en organisation, och de fördömde konsekvent allt våld. Antifa har ingen ledning. Men framförallt är ”terrordåd” något som utförs för att uppnå ett politiskt syfte. Därför passar den benämningen här men inte där. Terroristernas syfte var att stoppa rösträknandet och utnämningen av Biden som president. Eldandet hade inget syfte, utan det var urspårade individer som löpte amok, och syftet med plundringarna var uppenbarligen stjälande.

Men ordet ”terrorist” har ju blivit synonymt med ISIS, Al Qaida, eller, kort och gott, muslimer.

Förstå hur det snurrar i hjärnorna på Dobbs, Carlson, Ingraham, Hannity.

Dobbs retweetar också en uppenbart manipulerad bild av Antifa-anhängare som har en skylt där det står ”Ashli Babbitt deserved it”. Och hur Trumpförsvarare ska förhålla sig till henne är än knepigare.
Hon representerar allt de står för. Veteran. Konservativ. Älskade Trump och reste till DC för att försvara sitt land. Och så dödades hon av polis när hon begick ett terrordåd. Var hon god eller ond? Hur ska en svartvit Trumpförsvarare förhålla sig till henne? Tucker Carlson höll bara någon dag efter terrordådet en upprörd monolog där han ifrågasatte varför inte ”The Left” var upprörda över att hon skjutits av polis. ”Imagine if that was your daughter!” Hon sköts medan hon begick ett terrordåd, med syfte att stoppa den demokratiska processen. Tragiskt? Absolut. Men det finns andra som bättre förtjänar empati.

”All Muslims are not terrorists, but every terrorist is a Muslim” är ett etablerat uttryck på nationalistkanten. Det har iofs aldrig varit sant, men nu måste det stå klart även för den mest övertygade.

Stormningen av Capitol Hill var ett terrordåd. De som deltog var terrorister.

Och ironin är magnifik när just de som hela tiden pekat på faran med muslimer plötsligt måste säga ”all Trump supporters are not terrorists”.

”This was just a small percentage”, säger Laura Ingraham med sin vanliga, upprörda rynka i pannan. ”You can’t blame this on everyone that supports Trump!”

Covid-riskväveri

Publicerat den av
På pendeltåget i glittermask från Italien.

Covid-fallen exploderar i Stockholm. Jag tänkte därför berätta hur jag tänker i min vardag.

När vi åker på bil- eller båtsemester, dyker, rider, hoppar bungy jump, väver vi in små risker. Det går inte att leva utan att riskera att dö eller skadas. Men det är just den där avvägningen: hur stor är risken att jag krockar och hur gärna vill jag bilsemestra i Kroatien, som är kärnan i detta inlägg.

Jag tillhör inte någon riskgrupp och träffar inte normalt någon som gör det, och även om jag inte VILL smittas kan jag för egen del riskera att göra det. Bara genom att skicka min niondeklassare till skolan löper jag den risken.

Men. Det ska vara bang for the buck.

Enligt min överslagsberäkning* smittar ungefär en procent av (halv-)vuxna nollåttor som rör sig ute just nu. När jag går till optikern eller frisören är risken alltså en procent att jag sitter och andas covidluft. Hur stor är risken att jag smittas? Kanske 7-8 promille. Men jag tar den risken, ty jag behöver linser och jag vill inte se ut som ett troll i håret. Samma sak när jag träffar mina vänner. Det är helt enkelt värt det, ty de är så roliga. Och jag låter min unge ta hem kompisar, för hon är bara ung en gång och har rätt att leva.

Men om jag åker lokaltrafik eller handlar och andas in utandningsluften från tjogtals okända är förstås risken att någon av dem är smittad tjogtals gånger större. Och även om exponeringen är kortare än hos optikern blir risken, på grund av det höga antalet medmänniskor som skrotar runt på ICA eller omger mig på pendeltåget, många många gånger större.

Samma sak om jag är den som smittar. Alldeles i onödan utsätter jag mina medmänniskor för en virusmängd som skulle kunna reduceras till en liten bråkdel.

Masker skyddar också dig som bär dem mer än man tidigare trott, enligt CDC. Läs mer här för massor av länkar till relevant forskning.

Du åker på bilsemester för att det är värt det. Men du tar på dig ett bälte, för att det är ett minimum av krångel som ger en massiv riskreduktion. Och ingen säger till dig att det är bättre att skippa bältet, för annars kanske du åker i onödan. Du sitter ju redan i bilen!

Sitter du i en buss i Storstockholm med tjugo medpassagerare är risken 20 procent att en av dem smittar. Risken är en procent att du gör det. Varför inte skydda dig själv och din omgivning på alla sätt du kan? Alltfler i Storstockholm bär numera mask, men det är fortfarande en klar majoritet som inte gör det.

* Uträkning (grovt överslag):
Av dem som testar positivt en given dag finns kanske 50 procent ytterligare sjuka som inte testar sig, och eftersom man smittar i två dagar innan man är sjuk kan man därför multiplicera dagssiffran med tre. Till dem kommer de som är sjuka men går ut ändå. Så då är vi inne på kanske 15 000 smittade nollåttor som rör sig fritt i samhället en given dag. Det finns 2,3 miljoner invånare i Storstockholm, men där ingår även mindre barn och sköra, som inte smittar i det första fallet eller rör sig ute i det andra fallet. Så, fortfarande i runda siffror, kan vi säga 1,5 miljoner unga eller vuxna men inte sköra. Det betyder att en procent av alla vi möter är smittade.

Det betyder förstås inte att vi löper en procents risk att smittas vid varje kontakt. Risken beror på vårt immunförsvar, längden på kontakten, huruvida personen pratar, och, om jag förstått det rätt, smittar olika personer olika illa. Och om personen bär mask reduceras risken med 50-80 procent. Om vi gör det reduceras den ytterligare.

Men Spanien …

Publicerat den av

”Jag tror inte på masker because Spanien”, hör jag ganska ofta. Det faktum att Spanien har dubbelt så många fall per capita som vi tas som bevis för att masker inte fungerar. Det är lite som att säga att flytvästar hjälper inte, eftersom fler använder flytväst i Kungshamn än i Wilhelmina och ändå har de fler drunknade.

Själv tror jag på maskanvändning because nästan varenda expert säger ”they work”, och inte på grund av anekdoter, för jo, att bara cherrypicka ett hårt drabbat land som bevis räcker inte. Masker är bara en enda faktor. Testande och contact tracing är andra, men det är också viktigt att titta på hur folk lever. Hur många finns i varje hushåll? Hur umgås man? Har man en fattig population? Hänger gubbarna på barer med masken neddragen under hakan på kvällarna och röker cigarr och dricker cerveza?

Men låt oss ändå titta på det exempel Spanien utgör, för Spaniens kurva är intressant. Masker infördes i lokaltrafiken i samband med deras lockdown i våras, och det hjälpte, även om det är svårt att avgöra hur mycket respektive åtgärd bidrog. Sedan infördes ett totalt masktvång på publika platser i början av augusti, och då plattades faktiskt kurvan ut, någotsånär. Att bara säga ”kolla på antalet fall” räcker ju inte.

Nya fall per dag i Spanien

Titta sedan på vår motsvarande kurva. Vi hade en naturlig lock-down i juli på grund av hur vi lever i Sverige, vitt åtskilda och alla tar semester samtidigt och skolor och dagis stänger ner. Men se hur kurvan stigit sedan skolorna öppnade.

Image may contain: text that says '2000 1500 1000 500 28 25 07 16 29 24 07 Feb Feb Mar Mar Apr Apr May May May Jun Jun Jul Jul Aug Aug Aug Sep Sep Oct 06 Oct Oct19 Jul20 20 02 15 28 0 23'
Nya fall per dag i Sverige

Mer seriösa jämförelser har gjorts i Kansas. Guvernören där införde ”mask mandate”, men bara 20 counties implementerade ordern. Övriga inte. Därför kan man direkt jämföra deras kurvor, och se effekten.

Ytterligare ett sätt att studera frågan är förstås att se på ostasiatiska länder med mycket stor och tidig maskanvändning, där man är väldigt trångbodda, men ändå klarat sig ofattbart bra.

Det är bara Sveriges styrande samt Belarus’ Lukashenko som numera vägrar masker. Samtliga andra länder, samt WHO, har någon form av maskrekommendation eller -krav. Alla utom FHM, Trump och Lukashenko är överens.

Borde inte det säga något?

Sann trygghet

Publicerat den av

– Vi borde ha 30-gräns utanför skolan.

– Dum idé. Om vi säger till folk att köra långsamt kan de invaggas i “falsk trygghet”, och sluta se sig för. Dessutom vill vi ju att folk ska låta bli att åka förbi skolan. Genom att vi inte sätter upp en 30-skylt kommer fler att välja att köra andra vägar. Och tänk om vi kräver 30 och folk istället börjar köra onyktra, för att de inte orkar med alla krav! Det finns en gräns för hur mycket man klarar!

– Men en 30-gräns kan rädda liv. Det har vi sett på andra ställen.

– Jaså? Hur många liv? Tre, fem? Jag har sett undersökningar som säger att det inte alls är säkert. Det kan vara tio. Men också noll. Tills vi vet bör vi inte ändra något. Och tänk på alla liv som går förlorade för att barnen tror att det är ok att springa rakt ut i gatan! För att de litar på att folk kör sakta! Barn ska hållas inlåsta. Då kan alla köra hur fort de vill.

– Men kan vi inte åtminstone rekommendera 30?

– Du får väl köra 30 om du vill. Själv kör jag 100, men jag åker förbi skolan mer sällan i gengäld. Och så avstår jag från att dricka alkohol en vecka innan jag kör förbi skolan.

– Varför en vecka? Det räcker väl med att du är nykter när du kör?

– Nu är det så att den ansvariga myndigheten säger att man ska dricka så lite som möjligt. Så då väljer jag att vara nykter en vecka, så kan jag i gengäld hålla 100 utanför skolan. 

Ungefär så ser argumentationen ut runt ansiktsmasker, som ju rekommenderas eller krävs i nästan alla länder utom Sverige och Vitryssland. De påstås vara “väldigt farliga”, eftersom de kan invagga folket i “falsk trygghet”, så att man slutar hålla avstånd och tvätta händerna, trots att den enda undersökning som gjorts säger att människor håller det avstånd de kan, oavsett mask. 

Vidare sprids myten att använder man mask fel kan den göra mer skada än nytta. Såvida man inte plockar upp någon annans mask och gnuggar den i ansiktet är det svårt att göra så fel att man försämrar situationen. Men det är för många som om masker och enbart masker är närmast radioaktiva. Visst. Om du är smittad och petar på masken får du ditt virus på fingrarna, men det gäller förstås även om du tar i ditt ansikte. Om du slänger en mask i en soptunna eller på backen hamnar viruset där, men det gäller ju även en servett eller ett utspottat tuggummi. Om du lägger masken på bordet på restaurangen hamnar virus kanske där, men det gäller ju även besticken och porslinet. Och när man stoppar ner masken i handväskan måste man enligt många lägga den i en förseglad plastpåse, men det gäller inte mobilen man precis pratat i eller läppstiftet. Jag har aldrig fått klart för mig varför främmande personer nu plötsligt måste kunna rota i min handväska. Låt bli det! 

En del går så långt som till att påstå att om man sätter på en mask man tillfälligt tagit av sig  är det katastrof. De vet inte varför. Men de har läst det, någonstans. 

Omvänt är det livsfarligt om man fått någon annans virus på masken, men själv är frisk. Men hade du inte haft mask hade du ju fått det direkt på mun och näsa, brukar jag svara. 

Värsta maskmotståndarna är ofta vårdpersonal, som fått lära sig att använda mask av helt andra skäl än att bromsa virus, och inte riktigt kan släppa de invanda, rigorösa rutinerna. De är helt säkra på att just svenska folket, till skillnad från miljarder andra världen över, inte klarar av att klura ut de mysterier maskbärande innebär. 

Vi vet att masker hjälper. Vi vet inte exakt hur väl, men spelar det roll? Av miljoner smittade världen över finns inte ett enda känt fall där någon blivit sjuk av att bära mask.

I Sverige har vi ingen nationell skolstrategi. Hundratusentals tonåringar skrotar runt i affärer och lokaltrafik och andas på varandra och alla övriga. Det finns heller ingen kontaktspårning, och få randomiserade tester. Ändå är vi förvånansvärt nöjda över hur få fall vi har, och jämför oss med andra länder, som faktiskt följer upp sina sjuka. 

Jag mötte en kvinna i en kö häromdagen, som först förklarade för mig att hon valt att bära mask för att hon kände sig dålig på morgonen, och två minuter senare deklarerade att hon var emot en allmän maskrekommendation från FHM, för den kan “leda till falsk trygghet”. 

Och då undrar jag: vad är “sann trygghet”? Är det inte att göra precis allt man kan för att säkerställa att omgivningen inte far illa? Hur kan det vara något annat än hänsynslöst att inte bära mask när man rör sig bland dem man inte känner, om man nu inser att de fungerar?

Risker med masker

Publicerat den av

Image may contain: 1 person, closeup

Riskerna med mask är en myt. Nästan. Det är extremt svårt att hantera en mask så illa att man försämrar läget mot att inte ha någon.

Och världen är överens nu. Masker hjälper. Till och med FHM har till slut erkänt det. Och nu ”arbetar de med frågan”, fortfarande spridande myten om problemen, utan att specificera vilka dessa skulle vara.

Syftet med en mask är förstås att så mycket av det virus du teoretiskt bär på som möjligt ska hamna i den, och inte i luften omkring dig. Detta ger att masken blir full av virus. Så långt är vi ense.

Men i alla de vindlande diskussioner kring masker jag haft på senaste tiden ploppar problembeskrivningar upp som är direkt absurda. Det är som om masker, men bara masker, ingenting annat, är närmast radioaktiva och livsfarliga.

Så låt oss gå igenom argumenten. I scenarierna nedan är du maskbärare och smittar.

”Folk tar av maskerna och lägger dem i handväskan eller på borden på uteserveringar!”

Riktigt. Du lägger också mobilen de precis pratat i i handväskan, och även den kan vara full av virus. Du lämnar bestick du ätit med och glas du druckit ur på uteserveringarna också. De är rimligtvis också fulla av virus. Du lägger mobilen på bordet. Och din utandningsluft innehåller droppar som landar framför dig. Personalen behöver ha handskar och sprita borden mellan gästerna, oavsett mask. Det finns ingen väg runt det.

”Folk går omkring i affärerna och petar på maskerna!”

Tar du på masken fastnar kanske virus på dina fingrar, och tar du på kundvagnen överförs det dit, och kan plockas upp av någon som använder vagnen efter dig. Det är helt riktigt. Men om du inte har mask gäller precis samma sak. Det finns inga belägg för att folk tar mer i sitt ansikte för att de bär mask, och om du inte har mask är risken avsevärt större att droppar från din utandning hamnar på både kundvagn och händer.

Det är alltid viktigt att ha handsprit när man tar i en ny kundvagn eller liknande, eller handskar, om man är skör. Den som inte vill bli smittad måste ändå alltid tänka att alla ytor kan innehålla virus.

”Masker ligger slängda överallt!”

Mja. När jag var i Paris där det var masktvång såg jag kanske tre masker totalt, under fem dagar, ligga och skräpa på marken. Man får väl bara helt enkelt låta bli att ta upp dem och gnugga sig i ansiktet med dem. Det är förstås ingen skillnad på en använd mask och en servett du torkat dig med och tappat på marken. Båda kan innehålla virus. Låt bli att slänga både mask och servett på marken!

”Folk struntar i social distansering när de har mask!”

Jag tror de flesta av oss som varit i länder med masktvång kan konstatera att social distansering funkar lika bra respektive dåligt utan mask som med. En del sköter sig utmärkt. Andra inte alls. Men eftersom maskerna minskar mängden virus framför personen rejält minskar också riskerna. Det är ju alldeles självklart.

”Folk kommer att gå in i affärer eller åka buss mer om de har mask!”

Det där är ett rätt bakvänt argument, som bygger på att maskbärare är mer riskbenägna och rör sig mer bland andra än icke-maskbärare. Det mest troliga är ju motsatsen. Masker är inte särskilt behagliga att bära, så med masktvång i lokaltrafik och butiker är sannolikheten snarare mindre att folk strosar runt eller åker buss i onödan, eller tar med maken när man kan åka ensam.

Själv rör jag mig i alla fall snabbare genom mataffären med mask än jag gjorde utan.

Och betänk lite hur baksidan av detta argument ser ut: ”Det är bättre att utsätta friska för den större mängd virus som finns i bussar, tåg, affärer där smittbärare inte bär mask, för om de vet att ingen bär mask kanske de stannar hemma mer.”

Hur cyniskt låter inte det?

”När masken blir blöt slutar den fungera!”

Jag har faktiskt aldrig varit med om att den blivit det, och då har jag ändå burit mask i fem timmar i sträck ett par gånger. Men visst. Då får man väl ha en i reserv. Sedan är det inte så att den helt slutar fungera bara för att den är blöt. Den fungerar bara sämre.

”Det är farligt för hälsan att bära mask!”

Denna teori finns i lite olika varianter, men samtliga är debunkade. Människor som har svårt att andas ska förstås undantas. Det handlar om att få på tillräckligt många människor mask för att bromsa smittan ute bland folk.

”Det blir ett sopberg av masker!”

Det jag förespråkar är bomullsmask, i tre lager. Samma standard som man har i USA och andra länder. Resten av världen har burit mask ett tag nu, och man har blivit bra på att sy dem rätt. Det räcker med ett par stycken, så man har att byta.

”Det går inte att få fram masker till hela Sveriges befolkning!”

Jodå. Näthandeln är internationell. Många etablerade företag, som Adidas, syr masker. Men det hade förstås varit bra om inte FHM envist sagt att de inte gör någon nytta fram tills nu. Då hade det säkert funnits fler i butikerna.

”Man måste tvätta dem mellan varje användning, och har man tagit av den kan man inte sätta på den igen!”

Dumheter. Jag bär min på armen eller har den i ett särskilt fack i handväskan. Funkar utmärkt. Och ja, då hamnar viruset på min arm eller handväskan. Men det gör det ändå om jag är smittbärare. Via min mobil, mina nycklar eller vad det nu kan vara. Så vi får helt enkelt låta bli att rota i varandras handväskor.

”Masken måste vara av FFP2/3-typ, annars är det ingen idé!”

Det handlar om best effort. Inte perfektion. Bomull i tre lager minskar mängden rejält, men tar inte bort viruset helt, men det är bättre än att ingenting. Till och med en sjal är bättre än ingenting, fast inte lika bra som en mask. Det är helt enkelt en skala. De tuffaste maskerna bör vi låta vårdpersonal och sköra bära, så kan vi andra ha bomullsmask.

Image may contain: text that says 'Average distance traveled by airborne droplets. (in inches) Uncovered Bandana (Elastic T-shirt shirt material) Folded handkerchief (Cotton) Off-the-shelf cone style mask (Unknown) Stitched mask (Quilting cotton) 25 50 75 100'

Ur Wall Street Journal.

”Om du tar på masken och har fått någon annans virus på den kan du få in det i din mun.”

Ja. Riktigt. Men hade jag inte haft mask hade jag ju haft det direkt på munnen. Det är ju för övrigt ingen skillnad om jag tar i mina kläder. De kan också ha fått virus från förbipasserande på sig, men ingen anser att vi ska sanera våra kläder så fort vi varit ute. I det läget, när det handlar om att jag är frisk men har passerat en sjuk, kan en mask aldrig försämra läget.

”Det kan ge skadliga psykologiska effekter att vi inte kan se varandras ansikten!”

Det argumentet är nog det dummaste av alla. Tandläkare och operationspersonal bär masker hela tiden. Och jag förespråkar inte att folk ska gå omkring med mask hemma eller utomhus, utan bara i affärer, lokaltrafik eller andra lokaler där det är trångt. Vem har behov av att folk på bussen eller vid köttdisken ser din nuna?

Man behöver alltid tänka att två-tre meter framför dig sprutar du ut ett moln av virus. Det hänger kvar när du gått, och andra kan gå in i det. Det är därför distansering och handtvätt inte räcker. Du behöver inte ens se människan som smittar dig.

Allt du sätter framför din mun som fångar upp virus hjälper till att skydda andra. Visst bör man följa alla direktiven om handtvätt före påsättning och bara hålla i öglorna och tvätta masken varje kväll, men även om man gör fel är det bättre än inget alls.

Tänk dig att du vill införa hastighetsbegränsning vid en skola, och får höra att ”det kan vi inte göra, för folk kanske struntar i att kolla på vägen om de kör för sakta”, eller ”alla som vill får ju köra trettio” eller ”det är bättre att passera snabbt, för annars hinner fler barn springa ut på vägen”. Det är samma nonsensargument.

Snälla, sluta sprida myten att masker är farliga!

Man får vara extremt klantig för att göra så fel att man sprider smittan på grund av en mask.