Muslimerna som hot mot Väst

Samtidigt som Obama jobbar för fred i Israel och en ökad tolerans mot islam från västvärlden driver främlingsfientliga krafter på för att öka misstron mot religionen och alla dess utövare. Det spelar ingen roll att de allra flesta av de hundratusen svenska muslimerna faktiskt inte är mer troende än den etniske svensken är kristen.

Den som liksom jag läser artikelkommentarer och bloggar måste känna hur de verkar finnas där överallt – muslimhatarna som vill upphäva vår trosfrihet genom att helt sonika slänga ut alla som säger sig vara muslimer ur Sverige.

Jag tror och hoppas att de inte är så många, utan bara ovanligt flitiga kommentatörer.

För alla oss som i många år känt muslimer både i och utanför Sverige känns detta anti-islamhetsande fullständigt bisarrt och verklighetsfrånvänt. Att ett parti vars partiledare tydligt och bestämt kallar alla Sveriges muslimer för ”vårt största utländska hot” lyckas ligga och balansera runt 4% är inte smickrande för oss svenska medborgare.

Jag har försökt få kläm på vad som är det stora problemet med just islam. Några punkter dyker upp ofta:

  1. Det finns terrorister som är muslimer
  2. Det finns inget kärleksbud i islam
  3. Några muslimska länder tillämpar Sharia-lagstiftning

Vi tar och plockar punkterna en och en.

1. Det är ingen idé att sticka under stol med att det finns muslimska terrorister i världen. En anledning är att i vissa länder – tänker då främst på Afghanistan och tidigare Algeriet – finns ingen riktig skola. De enda utbildade är mullorna, och när ett barn får lära sig att det enda viktiga är Guds vilja, istället för att få lära sig vetenskap, kärnämen och etik skilt från vilken religion som helst, fortsätter begreppen gärna att vara ihoprörda resten av livet.

Det var inte särskilt länge sedan hela Europa indirekt styrdes av präster, och unga kristna entusiaster kunde skickas att begå i stort sett vilka brott som helst i kyrkans namn. Den som tror detta är ett typiskt muslimskt fenomen har ingen historia.

Det är viktigt att skolor är helt fristående från religiös påverkan. Jag fick själv be morgonbön och sjunga psalmer så sent som på 70-talet, och jag tog ingen skada av det, men det är bättre att dra linjen vid nolltolerans.

2. Alla de fem stora religionerna har ett kärleksbud, dvs en anmodan att älska din nästa. Jag vet inte var denna skröna om att islam skulle sakna detta kommer ifrån – ibland har jag frågat – men det verkar som om idén kläckts av någon vid okänt tillfälle och sedan fått eget liv.

Tesen att just islam till skillnad från de andra religionerna skulle sakna kärleksbud används för att få islam att framstå som i grunden mindre civiliserad än andra religioner.

3. Att några muslimska länder, som Iran och Saudiarabien, tillämpar Sharia-lagar är inte förenligt med västerländsk syn på rättssystem. Lagar ska skapas efter vad som är bäst för individerna i landet, och inte efter vad en gud kan tänkas förvänta sig av oss.

Även här är det viktigt att minnas att i princip alla länder för inte länge sedan byggde sina lagar kring den statsbärande religionen.

Det svåra är att i ett land där en religion är dominerande blir det naturligt att en ibland stor del av befolkningen vill att religionens regler ska lyftas till lag, och är lagarna satta av en demokratiskt vald regent blir gränsen mellan rätt och fel lätt grumlig.

Det blir tydligast och felast när en människas brott mot en gud, till exempel hädelse, straffas av ett polisväsende.

Så är det därför svårt att säga att irländska lagar mot abort är att jämställa med Sharialagar, eftersom abortmotståndarna alltid kan hävda att det är det ofödda barnet man bryr sig om, inte påven och Gud.

Däremot finns ett annat, bättre exempel på att även den kristna världen går över gränser när man sätter Guds väl och ve före sina invånares. Manilas borgmästare förbjuder hjälporganisationer att dela ut preventivmedel bland fattiga människor som lever på soptippar med dussintals svältande barn i varje familj. Det finns inget rationellt, individknutet skäl till detta, utan det är för att det i första mosebok står att Onan spillde sin säd på marken, och för detta blev han dödad av Gud.

Enbart därför tvingas 25-åringar föda sitt åttonde barn i skjul utan vatten till ett liv på en soptipp utan skola, mat eller ens kläder.

Det är ingen religions fel, och det är verkligen inte den normale utövarens fel, att några knäppjökar använder sin makt till att tvinga andra att leva efter regler som skrevs när människor red på åsnor.

Alla de fem stora religionerna började som vackra, hoppingivande vägar mot rikare, lyckligare liv. Alla fem hjälper fortfarande människor över hela världen att känna framtidstro och trygghet. Att det sedan gått fel här och var måste vi hjälpas åt att rätta till.

Vägen dit går genom respekt för varandras val, inte motsatsen.

Länkar: SvD, SvD, SvD, SvD, AB, AB

Rättssäkerhetsövergrepp på löpande band

Har svensk press (Expressen, Aftonbladet, AB, SvD, SvD)  fått helt fnatt? Vi hänger inte ut brottsmisstänkta i media i Sverige. Även om man har kontrakt om att skriva krönikor.

Räckte det inte med Littorin?

Vi svenskar behöver återerövra begreppet rättssäkerhet.

Bodström, Bettan Ask och medias ansvariga utgivare har i sommar gång på gång visat att de skolkat från den föreläsningen i livets suntförnuftsskola.

Nyamkos flyktinglöner

Utspel i valtider låter alltid som vallöften. Nyamko Sabuni har skrivit en bok, som nog inte ska tolkas som något löfte.

Två saker förvånar mig i artikeln.

  1. I ingressen står det att hon vill ha ”särskilda, snävare regler för föräldraledighet för utlandsfödda”. I artikeln framgår det dock att det inte är för ”utlandsfödda”, utan för ”den som har ett utlandsfött barn”, vilket är en astronomisk skillnad. Jag blev förvånad för jag trodde inte vi hade full föräldraledighet för den som kom hit med en femåring. Jag håller med om att det är absurt och behöver ändras.
  2. Det som dock förvånade mig mer är att hon vill ha en låglönesektor för utlandsfödda med dålig utbildning.

Självklart är det en god tanke att den som är svåranställningsbar hellre ska få ett jobb med låg lön än inget jobb alls. Men hur ska hon författa lagen? Det finns ju även svenskar med undermålig utbildning – t ex de som hoppat av grundskolan. Ska vi ha en regel som säger att den som är utlandsfödd och outbildad ska kunna ha lägre lön än den som är svenskfödd?

I Sverige har vi ingen lägstalön som är lagstiftad. Lägstalöner sätts i avtalsrörelsen, och inte genom politiska beslut. Därför är det än svårare att se genomförbarheten i detta.

Jag ser hundra problem hon måste navigera runt.

Men det är ändå uppfriskande att en som själv varit flykting lyfter fram frågeställningarna. Vart de nu leder.

Länkar: SvD

Retoriker i lärarskråt

Folkpartiet är ett puttelitet parti. Ändå lyckas två av sammanlagt kanske tio retoriker som använts av media i sommar vara inte bara folkpartister utan dessutom aktiva folkpartister.

Jag är tveksam till att en retorisk analys kan påverka valet alls – det handlar ju inte på någon fläck om vilken politik som är bra, utan enbart om hur man lär sig av att lyssna på politiker så att man blir bättre på att själv få fram sitt budskap (dupera) och på att inte låta sig påverkas av andras tekniker (duperas). Media är ju ändå färgat av partitillhörigheter – det får vi leva med…

Det intressanta är det där med Folkpartiet.

Hittills har vi vetat att det varit ett parti för lärare. Nu har det tydligen även blivit ett parti för Sveriges retorikerskrå, som knappt någon tidigare vetat funnits.

Kan man dra någon slutsats av det?

Länkar: DN

Flyktingpolitikens ifrågasättande

Det är svårt för oss som inte jobbar med flyktingfrågor att veta vad som är rätt och fel rapportering. I vissa fall verkar det som om vem som helst kan komma papperslös till Sverige och vips få tusen förmåner och medborgarskap – i andra fall som om ingen alls kommer in, hur ömmande skäl man än har.

Det jag dock inte håller med om är Maria Wetterstrands slutsats ”Ju mer man går SD till mötes, desto mer gynnar man dem. Bästa sättet att möta hotet om en inhuman flyktingpolitik är att stå upp för en human flyktingpolitik.”

Om svenska folket får intrycket att våra skattepengar går till ett ohejdat intag av flyktingar är det bästa sättet att möta det att visa att det visst inte är ohejdat, utan att bara de som verkligen behöver amnesti får det.

SD får inte få monopol på rätten att ifrågasätta vart våra pengar går.

Vad är politiskt?

Jag försöker hitta kärnan, men går bet. Kanske är artikeln flummigt formulerad.

  1. Vad SL och andra företag ska erbjuda för tjänster i Stockholms tunnelbana är väl ingen politisk fråga? Stockholms stad äger tunnelbanesystemet och därmed möjligheten att bygga nya lokaler – så långt är jag med. Och många stationer innehåller redan allt från bibliotek till ICA-affärer. Men huruvida även hemserviceföretag som tvätterier ska etablera sig där borde inte vara ett valförslag, utan en konsekvens av att lokaler finns och företagare tror på att satsa.
  2. Dagis bredvid tunnelbanestationerna låter ju delvis bra, men tunnelbanestationer finns ju överallt i centrala Stockholm – finns det inte förskolor så det räcker i stationernas närhet? Eller har det visat sig att just de förskolor som ligger närmast stationerna är extremt populära och fylls först? Jag säger också att det låter delvis bra, för till syvende og sidst är det oftast bäst för barnen att gå så nära hemmet som möjligt, så att de kan ta hem dagiskompisar under kvällar och helger, och så att de kan fortsätta gå tillsammans även när de börjar skolan.

Men finns ett intresse från föräldrar att fler förskolor öppnas nära T-banestationer, så visst. Jag är inte emot något av förslagen, jag lyckas bara inte begripa varför de är valfrågor.

Vem är vem & vad sa Mona?

Alfa

Beta

Idag ska vi ha en frågelek. Två guldstjärnor delas ut.

1. Vem är vem? Guldstjärna nr 1 till den som kan identifiera Alfa och Beta.

2. Detta med ”ta bort pensionärsskattär lite lurigt… För Mona har faktiskt mig veterligt aldrig sagt att hon ska sänka skatten för pensionärer, utan enbart att hon inte vill ha någon skillnad mot löntagare. Det betyder alltså att hon lika gärna kan höja för löntagarna och ändå uppfylla vallöftet. Eller har jag missat något? Har någon någonstans läst Mona säga att det faktiskt blir SÄNKT realskatt för pensionärerna överlag, och inte bara att skillnaderna ska bort?

Guldstjärna nr 2 till den som skickar en sådan länk.

Vän av ordning skulle kunna hävda att de rödgröna lovat att inte höja [löntagar]skatten annat än för sisådär tre personer, och att därur följer att pensionärsskatten måste sänkas, men si så är det inte. Nej. De har sagt att de inte kommer att höja löntagarskatten under 2011. Ingenting om 2012, 2013 och 2014. Eller hur?

Tillägg: Per Gudmundsson drog samma slutsats som jag. Trevligt.

Helt fel och inget rätt

Ytterligare en ”regeringen har gjort helt fel och inget rätt runt arbetslösheten”-artikel har kommit från de rödgröna.

Men denna gång finns faktiskt en lista med egna åtgärder med:

  • Ett brett kompetenslyft med 44 000 fler platser inom komvux, folkhögskolor, högskolor och yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning.
  • Fler praktikplatser.
  • Gröna jobb till långtidsarbetslösa.
  • Sänka arbetsgivaravgifterna för småföretagen.
  • Inrätta en ny riskkapitalfond för att stimulera nyföretagande.
  • Genomföra en historisk infrastruktursatsning.

Alla förslag utom två handlar om att köpa jobb för skattemedel, dvs sätta folk i praktik, på kurs eller i en utbyggd offentlig sektor, som vi kommer att få fortsätta finanseriera med våra skatter även i högkonjunktur. Det kanske är ett OK pris, men jag saknar argumentationen för och emot. För i slutändan finns inga perfekta lösningar. Det är därför tjatigt när politiker från båda sidor staketet påstår sig sitta inne med de ultimata recepten. Alla förslag har baksidor.

När det gäller sänkt arbetsgivaravgift till småföretag är jag lite brydd. Hur ska det genomföras på ett ändamålsenligt sätt, så att inte de medelstora drabbas? Jag har inte hittat mer info om detta förslag någonstans. Om du sänker arbetsgivarvavgiften för företag med t ex fem anställda – finns då inte risken att företaget med sex anställda sparkar en? Eller har man kommit på ett klurigt sätt att gå runt det?

Ett exempel på saknad insikt: Höga ingångslöner gör svåranställningsbara oanställningsbara. Därför är sänkta ingångslöner för tonåringar ett sätt att skapa en väg in i arbetslivet. Rättvist? Nja, kanske inte. Ökade klyftor. Japp. Det finns säkert fler nackdelar. Men är verkligen praktikplatser justare mot sjuttonåringen som vill försörja sig själv?

Det är den typen av analyser jag fortsätter sakna i alla debattartiklar: ”Vi ser fördelarna, vi ser nackdelarna, vi väljer så här därför att…”

Hur svårt kan det vara?

Länkar: SvD, SvD, Svd

Gudrun & Rut

Finns det en ”motsättning” i att Gudrun använder Rut?

Det beror på varför hon är emot. Avdraget funkar ju inte som skattesänkningar som bara händer, utan man måste aktivt bestämma sig för att använda både tjänsterna och avdragssystemet.

Jag kom fram till att om hon är emot enbart av ekonomiska skäl är det ändå OK att använda det, eftersom skattesystem är komplexa och tar i en ände och ger i en annan, dvs även om jag t ex vill ha lägre bidrag och lägre skatter men lever i ett högskattesystem måste jag ändå kunna söka bostadsbidrag, och tvärtom.

Så jag googlade lite för att hitta hennes underliggande argument för att vara emot. Jag letade efter svar på frågan ”är hennes användande dubbelmoral eller inte”.

Detta hittade jag:

”Vi löser inte jämställdhet genom skatteavdrag. Sådana här avdrag permanentar en föreställning om att man inte ska betala så mycket för typiska kvinnotjänster.”

Är det då dubbelmoral? Njaej. Hon är inte emot tjänsterna, bara avdraget. Så nej. Inte helt i alla fall.

Men jag är förbryllad över henne ståndpunkt, eftersom en del av Rutanhängarnas argument är just att Rut sätter kvinnotjänster på samma nivå som manstjänster, dvs Rot.

Så då blir frågan:

Förolämpar jag även min manlige snickare när jag använder Rot-avdrag?

Sahlins Sifferexercis

Poängen med Mona Sahlins rabblande av vad samhällstjänster kostade under hennes tal var inte kostnaden i sig. Slutklämmen var snarare något i stil med ”Vill du att vi i samhället gemensamt ska stå för dessa utgifter ska du rösta rödgrönt”.

Det är den slutsatsen som borde ifrågasättas, snarare än prislapparna.

Det finns idag inget parti som föreslagit att Sveriges invånare själva ska stå för kejsarsnitt, grundskolekostnader eller äldreomsorgskostnader. Tvärtom råder i Sverige en för planeten i stort ovanligt bred uppslutning både bland partier och svenskar i övrigt om att vi ska ha gemensamt finansierad välfärd.

Därför funkar hennes argument enbart om man kan visa att det finns en möjlighet att icke-rödgröna partier utan förvarning mitt i mandatperioden plötsligt ändrar hela skatte- och utgiftssystemet.

Vill hon övertyga folk om det behöver hon argumentera för varför det är troligt, eller ens möjligt.

Länkar SvD, DN, AB