Politiska Landskapet
Det är intressant att blånader uppträder just runt Sälen och Åre.
Men jag är än mer nyfiken på grånaderna runt treriksröset. Vad i hela friden är det för stackars flyktingar som letat sig ända dit och retat upp lokalbefolkningen så till den milda grad att de flyr till Sölvesborgske Jimmie?
Både S och KD läcker som såll, med forna väljare som är besvikna och letar andra hemvister.
Ändå lyckas inte SD locka en enda promilleenhet över valresultatet.
Vågar man tro att de nått sitt tak? Att det blev inte värre än så här?
Tonårsmorsan Fatou kommenterar SDs kategorisering av individer, och inspirerar mig att göra likadant.
Vi är nämligen en av tre saker:
För den som försöker gå en smal balansgång på gränsen till rasism och nedläggande av all religionsfrihet är det nog nödvändigt med denna indelning, som för oss övriga svenskar bara känns bisarr.
Det SD liksom inte ser utifrån sitt grodperspektiv är att flyttandet till andra länder är en helt normal företeelse. Massor av svenskar har lämnat landet, och en del kommer tillbaka.
När vi flyttar till Dubai, Shanghai eller Rio de Janeiro väljer vi själva hur länge vi ska umgås med andra svenskar och fira helsvensk jul. Vi väljer hur vi ska klä oss och vad vi äter till lunch. Vi bestämmer hur snabbt vi ska lära oss arabiska, kinesiska eller portugisiska.
Ingen tycker det är konstigt. Expats är expats så länge de vill.
Men i Sverige ska man inte kunna bo utan att klippa alla band med sitt hemland.
SvD, SvD, SvD
Jag har aldrig egentligen förstått varför privata donationer har lyckats bli en sådan politisk surdeg.
Så lösningen borde vara enkel: Ett anonymiseringssystem som gör hemligheten total, dvs varken det mottagande partiet eller någon annan vet vem som står bakom gåvan. Det skulle kunna administreras av någon opartisk myndighet.
Jag har aldrig sett detta förslag någonstans. Istället hamnar man i ilskna, bisarra, fördummande ställningskrig, där motståndarens synpunkt fullständigt åsidosätts.
Det heter att Carema kanske skänker pengar till M, vem vet? Det gör de ju uppenbarligen inte, eftersom M inte tar emot bidrag från företag och juridiska personer. Enda möjligheten är om VD eller annan höjdare skulle ge av sina privata pengar.
SD anklagas vidare för att vara huligangossar när de inte vill ”röja” identiteten på sina givare. Ingen som läst denna blogg kan tro annat än att jag verkligen tar avstånd från all nationalism, men det är inget orimligt krav att vilja vara anonym om man skänker pengar till en organisation som är så hatad. Även vi som anser hatet vara hyfsat befogat måste inse det.
Min nye favoritledare Widar Andersson har beskrivit överdriften i situationen alldeles utmärkt.
Det måste gå att komma upp ur skyttegravarna och hitta en praktisk lösning. Jag vill verkligen veta varför anonymisering inte skulle vara den lösningen.
SvD, SvD, DN, SvD
Denna blogg är till stor del vikt åt kampen mot främlingsfientlighet. Jag hör till dem som ser stor fördelar med att människor kommer hit för att leva och arbeta. Jag tycker också att det är viktigt att vi i I-länderna känner ett ansvar för människor som har det svårt genom att ha ett hyfsat högt bistånd och genom att öppna portarna för dem som flyr undan förföljelse.
Därur skulle man kunna dra slutsatsen att jag utan minsta tvekan hoppat på låt-alla-gamla-anhöriga-flytta-till-Sverige-tåget. Men så är icke fallet – trots att till och med den djupt främlingsfientliga Politiskt Inkorrekt är upprörda. Undrar om de reagerat likadant om det handlat om en somalisk mormor med slöja. Många gånger har jag faktiskt argumenterat med SD-anhängare som envist hävdat att anhöriginvandring även gäller mormödrar, och när jag sagt att den bara gäller partners och mindreåriga barn har jag blivit kallad för diverse hånfulla epitet på temat naiv och okunnig.
Därmed inte sagt att jag inte till fullo förstår och sympatiserar med Gannas familj, och jag tyckte det kändes riktigt bra att hon fick stanna ett tag till. Jag hade kämpat på precis samma sätt om det varit min mormor, var så säker. Heder åt familjen!
Det jag inte går med på är alla rop om att detta inte är en ekonomisk fråga. Aftonbladet har vänt ut och in på sig själva och kommit fram till följande sifferexercis:
Förra året ansökte 63 personer över 80 år om uppehållstillstånd.
Pär Karlsson tycker dock att den siffran är onödigt hög, och använder årets:
Hittills i år har 42 personer över 80 år med anhöriga i Sverige ansökt om uppehållstillstånd.
Hm. Det är en bit kvar till nyår, men 42 får ändå gälla som helsårssiffra för Pär.
Han fortsätter:
Enligt Sveriges Kommuner och Landsting kostar det cirka 600 000 kronor per år att placera en människa inom äldrevården.
Femtiotusen i månaden. Det verkar rimligt.
Sedan kommer multiplikationen.
42 * 600,000 = 25 miljoner
Jo. För Aftonbladet är det uppenbarligen så att samma antal människor kommer att fortsätta ansöka om uppehållstillstånd om det faktiskt ges uppehållstillstånd som nu när det är i princip omöjligt att få det. Inga nya ansökningar tillkommer.
Vad sägs om att räkna så här istället:
Visst. Det kanske inte blir en fjärdedel. Det kanske blir en åttondel, i vilket fall det handlar om hundra miljarder. Även hundra miljarder betyder 25 000 per förvärvsarbetande och år.
Eller också blir det många fler.
Det fanns ju en lag fram till 1997 som medgav äldreanhöriginvandring, så det borde gå att få statistik från den tiden, och sedan applicera dagens siffror där vi blivit många fler utomeuropéer i Sverige på den modellen. Det känns lite mer seriöst än ABs multiplikation.
Våra trygghetssystem är till för dem som levat och verkat i Sverige – det måste vara utgångspunkten.
Däremot är jag helt med på att den som har råd att betala själv ska vara välkommen att bo här – precis som vi svenskar kan välja att leva i andra länder när vi blir gamla – om vi har pengar så det räcker.
Likaså bör den som själv vill ta hand om sina gamla kunna göra det om den garanterar försörjning. Är man till exempel flera syskon som bor i Sverige och har en åldring kvar i sitt hemland kan det inte vara omöjligt.
Jag vill inte stänga Sverige för äldreanhöriginvandring, utan hoppas man utreder detta vidare.
Det jag dock efterlyser är en balanserad debatt, även om journalister och unga, pigga politiker ur olika partier nu tävlar om att säga att vi ska strunta i ekonomin.
Vi behöver få till stånd en utlänningslag som både medger att alla de invandrare som har äldre släktingar i länder som inte tillhandahåller åldringsvård känner sig trygga i att de gamla tas om hand, men som samtidigt inte urholkar vår gemensamma ekonomi.
Vägen dit går genom en balanserad debatt.
Det blir så bisarrt från alla håll när man ska diskutera ansvar för Breiviks handlingar.
Ibland låter det som åttaåringslogik, dvs ”om inte du hade ringt till mig så hade inte jag snubblat i trappan när jag skulle svara, alltså är det ditt fel att jag har ett blåmärke”.
Vi är bara ansvariga för sådant vi i någon rimlig mån kunnat förutse och förhindra.
Jag anser därför att det är helt fel att skylla den normale muslimen för islamistiska terrordåd, om den bara utövar sin religion i största allmänhet. Om den däremot pratar om våld och intolerans mot väst har den ett ansvar för vad islamisten i hörnet uppsnappar och genomför. Hur stort beror förstås på graden av hets i talet.
På samma sätt har den svensk som bara i största allmänhet tycker vi ska ha en begränsad invandring inget ansvar för Breiviks gärningar, men den som sprider hat och intolerans har det, i samma varierande grad.
Men att skylla Breiviks dåd på att vi har muslimer i Norden är som att skylla islamistiska terrordåd på att vi inte alla konverterar till islam.
Fullständigt uppåt väggarna, med andra ord. Vi anpassar inte vårt samhälle efter förvirrade terrorister.
SvD, SvD, SvD
För övrigt anser jag:
”Odemokratisk” har blivit ett skällsord. Vad som är ”odemokratiskt” är dock förstås mycket i betraktarens ögon.
För mig är demokrati två ben:
Då ingår också även för oss som inte är jurister att förstå hur våra lagar fungerar och att kämpa för att rättvisa upprätthålls.
Det är ett – om än lindrigt – angrepp på demokratin, om än den norska och inte den svenska, när Breiviks advokat utelämnar honom till hans nackdel.
Det är ett desto större hån mot svensk rättssäkerhet när SDs Erik Hellsborn får sitta kvar som nämndeman trots sina uttalanden som går ut på att det är invandringens fel att Breivik löpte amok. Ja, det är sant att SD är demokratiskt valda. Ja, det är sant att han är utsedd av SD – vilket i sig är en makalös skam för partiet! – men det är ändå ytterst rättssäkerheten för de individer vars ärende ska behandlas av migrationsdomstolen som spelar roll. De ska veta att de får en opartisk bedömning.
Så hur i h-e kan man påstå sig inte ha förutfattade meningar när man skriver något så vidrigt? Att låta honom sitta kvar och döma familjer till utvisning är en skam för Sverige.
Slutligen: Det förbryllade mig oerhört att polisen kunde besluta sig för att inte gå vidare med den konduktör som tvingade en elvaåring av tåget i Kumla igår. För mig var det redan från början ett uppenbart fall av framkallande av fara för annan. Det är ett barn, hon har inga pengar, ingen telefon, och ingen anhörig på orten. Hon kunde blivit påkörd eller bortrövad, drunknat, what not. Därtill ska läggas den psykiska chock hon utsatts för.
En australiensisk kollega berättade om ett fall för några år sedan, där en busschaufför inte släppt på en pojke som väntade vid en hållplats. Ingen såg honom efter detta – förmodligenför att han istället följt med en främling. Detta hade mycket väl kunnat hänt igår om en pedofil istället för en snäll gammal dam funnit henne – tillfället gör våldtäktsmannen. Hade polisen fortfarande sagt att det inte var ett brott att lämna henne ensam och medellös sent på kvällen på en stängd station utan att någon vuxen mötte henne?
Allt annat är ”odemokratiskt” och ovärdigt ett rättssamhälle.
Det börjar råda total begreppsförvirring i efterdebatten runt de bestialiska dåden i Norge. När nu en rakt igenom ond människa dykt upp tävlar alla om att smeta sina värsta, fulaste epitet på honom och därmed bevisa sina teser.
Flera Sverigedemokrater anser att det är ”det multikulturella” samhällets fel att Breivik löpte amok, även om Jomshof till skillnad från Hellsborn i sin förklaring inte alls säger att det var så, utan bara att det skulle kunna vara så.
Kommunisternas blogg hävdar att Breivik var nazist, sionist (samtidigt!) och kristen fundametalist (trots den totala avsaknaden av referenser till någon gud i manifestet). Man pekar också på ”högerströmningarna” och antyder att även Reinfeldt därmed har en skuld i det som hänt i Norge.
Begreppsförvirring är dock inget nytt, utan har rört till det i artiklar och bloggar under en längre tid.
Jag vill därför, nästan helt sakligt och åsiktsfritt, för andra gången resonera lite kring begreppet Högerextremism.
Det finns en höger-vänsterskala i den ekonomiska politiken.
Där hittar man kommunism längst till vänster, och kapitalism till höger. De flesta av oss anser att det ultimata samhället ligger någonstans mellan polerna, med lagom mycket skatt och lagom mycket social välfärd.
Men ordet ”högerextrem” har absolut ingenting med kapitalism att göra. Det har istället blivit ett ord för ”konservativ” och ”nationalistisik”. Nationaldemokraternas och Sverigedemokraternas politik strävar tillbaka till det socialdemokratiska samhälle vi hade i mitten av förra seklet, och deras ekonomiska profil ligger närmare S med höga ersättningsnivåer i socialförsäkringarna än M.
Deras väljare är också traditionella S-röstare.
Jag säger absolut inte detta för att lägga någon skuld på S för vare sig SDs intåg i riksdagen eller dåden i Norge, utan för att peka på det bisarra i att prata om högerströmningar, nationalism och borgerlig politik som olika ord för samma sak.
Det är bra med diskussioner, men för att göra det lite lättare att förstå varandra vore det lysande om debattörer kunde försöka kliva bort från de svepande formuleringarna och istället benämna exakt vad man syftar på.
Säg inte ”multikultur” om du menar ”invandring från ickenordiska länder”. Säg inte ”högerströmningar” om du menar ”motstånd mot invandring”. Och säg inte ”nazist” om du menar ”motståndare till islam”.
Säg inte ”islamist” om du menar ”individ som inte tar aktiv ställning mot islam, utan tycker att alla ska få tro på vad de vill”. Säg inte ”rasist” om samtliga sverigedemokratiska väljare. Många är rasister, men långt ifrån alla.
Säg inte ”kommunist” om någon som vill ha en hyfsat generös flyktingpolitik.
Och säg inte ”odemokratisk” om någon som uttrycker en åsikt du inte håller med om.
SvD, SvD, DN, AB
Vi befann oss på en av dödandets värsta platser, Verdun, när vi fick de första beskeden om de ofattbara dåden i Norge. På hemresa genom Tyskland och Sverige har jag, precis som alla andra jorden runt, försökt ta in verkligheten, och förstå vem, hur, varför.
Precis som för Jan Guillou gick först tankarna till Al Qaida, men det verkade inte rätt det heller. Varför just Norge i så fall? Och varför nu? Och senare, när morden på Utøya blev kända, misstro. Attentat mot regeringen kan kanske åstadkommas av islamister, men knappast mord på unga socialdemokrater.
”Äntligen”, twittrade Jimmie Åkessons sekreterare när Taimour Abdulwahab al-Abdaly sprängde sig själv i luften, och i samma anda gick kommentarerna på anti-islamistiska nätforum som Politiskt Inkorrekt efter dessa dåd. Jag läste dem bakifrån nu på morgonen.
Antiklimax kom när informationen om ABBs etnicitet kom ut. Ovilja att tro att det var sant. Det är ju islam som är fienden. Det är ju de mörkhyade som är hotet. Nu blev allt fel. På något sätt måste det vara ”gammelmedia” som ljuger, som inte vill berätta. Besvikelsen var enorm.
Efter Taimour Abdulwahab al-Abdaly skrev jag och många andra att vi måste kämpa mot intolerans och värna om respekten för oliktänkande. Det gäller fortfarande.
Det är inte Jimmie Åkessons eller Fremskrittspartiets fel att ABB löpte amok, uppenbarligen på egen hand, men den stämning av hat och oförsonlighet som alla dessa ”Arga Vita Män” vältrar sig i har närt honom.
Det är lika lite de vanliga muslimernas fel att några blir islamister, men de som predikar motstånd mot väst har likaledes ett starkt ansvar för hatet även om de inte själva är beredda att ta till vapen.
Dilemmat är att demokratin förutsätter att de som vill hata får göra det, oavsett om de är islamister eller antiislamister.
Så hur stoppar man hatet utan att ge avkall på demokratins grundpelare, Det Fria Ordet?
Genom att svara. Genom att möta lösa påståenden med fakta. Genom att våga ta debatten.
Uppdatering: Som sagt.
SvD, SvD, DN, SvD, SvD
Helena Trotzenfeldt 