Samtidigt som Obama jobbar för fred i Israel och en ökad tolerans mot islam från västvärlden driver främlingsfientliga krafter på för att öka misstron mot religionen och alla dess utövare. Det spelar ingen roll att de allra flesta av de hundratusen svenska muslimerna faktiskt inte är mer troende än den etniske svensken är kristen.
Den som liksom jag läser artikelkommentarer och bloggar måste känna hur de verkar finnas där överallt – muslimhatarna som vill upphäva vår trosfrihet genom att helt sonika slänga ut alla som säger sig vara muslimer ur Sverige.
Jag tror och hoppas att de inte är så många, utan bara ovanligt flitiga kommentatörer.
För alla oss som i många år känt muslimer både i och utanför Sverige känns detta anti-islamhetsande fullständigt bisarrt och verklighetsfrånvänt. Att ett parti vars partiledare tydligt och bestämt kallar alla Sveriges muslimer för ”vårt största utländska hot” lyckas ligga och balansera runt 4% är inte smickrande för oss svenska medborgare.
Jag har försökt få kläm på vad som är det stora problemet med just islam. Några punkter dyker upp ofta:
- Det finns terrorister som är muslimer
- Det finns inget kärleksbud i islam
- Några muslimska länder tillämpar Sharia-lagstiftning
Vi tar och plockar punkterna en och en.
1. Det är ingen idé att sticka under stol med att det finns muslimska terrorister i världen. En anledning är att i vissa länder – tänker då främst på Afghanistan och tidigare Algeriet – finns ingen riktig skola. De enda utbildade är mullorna, och när ett barn får lära sig att det enda viktiga är Guds vilja, istället för att få lära sig vetenskap, kärnämen och etik skilt från vilken religion som helst, fortsätter begreppen gärna att vara ihoprörda resten av livet.
Det var inte särskilt länge sedan hela Europa indirekt styrdes av präster, och unga kristna entusiaster kunde skickas att begå i stort sett vilka brott som helst i kyrkans namn. Den som tror detta är ett typiskt muslimskt fenomen har ingen historia.
Det är viktigt att skolor är helt fristående från religiös påverkan. Jag fick själv be morgonbön och sjunga psalmer så sent som på 70-talet, och jag tog ingen skada av det, men det är bättre att dra linjen vid nolltolerans.
2. Alla de fem stora religionerna har ett kärleksbud, dvs en anmodan att älska din nästa. Jag vet inte var denna skröna om att islam skulle sakna detta kommer ifrån – ibland har jag frågat – men det verkar som om idén kläckts av någon vid okänt tillfälle och sedan fått eget liv.
Tesen att just islam till skillnad från de andra religionerna skulle sakna kärleksbud används för att få islam att framstå som i grunden mindre civiliserad än andra religioner.
3. Att några muslimska länder, som Iran och Saudiarabien, tillämpar Sharia-lagar är inte förenligt med västerländsk syn på rättssystem. Lagar ska skapas efter vad som är bäst för individerna i landet, och inte efter vad en gud kan tänkas förvänta sig av oss.
Även här är det viktigt att minnas att i princip alla länder för inte länge sedan byggde sina lagar kring den statsbärande religionen.
Det svåra är att i ett land där en religion är dominerande blir det naturligt att en ibland stor del av befolkningen vill att religionens regler ska lyftas till lag, och är lagarna satta av en demokratiskt vald regent blir gränsen mellan rätt och fel lätt grumlig.
Det blir tydligast och felast när en människas brott mot en gud, till exempel hädelse, straffas av ett polisväsende.
Så är det därför svårt att säga att irländska lagar mot abort är att jämställa med Sharialagar, eftersom abortmotståndarna alltid kan hävda att det är det ofödda barnet man bryr sig om, inte påven och Gud.
Däremot finns ett annat, bättre exempel på att även den kristna världen går över gränser när man sätter Guds väl och ve före sina invånares. Manilas borgmästare förbjuder hjälporganisationer att dela ut preventivmedel bland fattiga människor som lever på soptippar med dussintals svältande barn i varje familj. Det finns inget rationellt, individknutet skäl till detta, utan det är för att det i första mosebok står att Onan spillde sin säd på marken, och för detta blev han dödad av Gud.
Enbart därför tvingas 25-åringar föda sitt åttonde barn i skjul utan vatten till ett liv på en soptipp utan skola, mat eller ens kläder.
Det är ingen religions fel, och det är verkligen inte den normale utövarens fel, att några knäppjökar använder sin makt till att tvinga andra att leva efter regler som skrevs när människor red på åsnor.
Alla de fem stora religionerna började som vackra, hoppingivande vägar mot rikare, lyckligare liv. Alla fem hjälper fortfarande människor över hela världen att känna framtidstro och trygghet. Att det sedan gått fel här och var måste vi hjälpas åt att rätta till.
Vägen dit går genom respekt för varandras val, inte motsatsen.
Länkar: SvD, SvD, SvD, SvD, AB, AB
Helena Trotzenfeldt 