Högerextremism

Hade precis ett telefonmöte med kollegor från runtom i världen. Min franske kollega sa att han hört att ”L’extrême droite” kommit in i Sveriges parlament. Jag kom av mig lite.

Jag är inte överens med begreppet högerextrem som beteckning på Sverigedemokraterna. Deras förslag finns i tre ungefär lika stora högar:

  • Alliansförslag
  • Rödgröna förslag
  • Främlingsfientliga förslag

Om man definierar vänster<=>höger tvådimensionellt som mycket skatt + sociala förmåner <=> lite skatt + sociala förmåner hamnar de ganska mitt i, där alla andra just nu trängs. Så är ju också deras statistiske väljare en arbetslös LO-medlem med vissa högersympatier.

Faktum är att nazisterna, dvs nationalsocialisterna, låg ganska långt till vänster.

Jag tog hjälp av Wikipedia, och insåg att jag hade rätt i att det är rörigt.

Man måste inse att högerextremism inte har med höger-vänster-politik att göra, utan bara är ett ord för en exkluderande nationalism.

Främlingsfientligheten sticker liksom upp som en egen axel, utanför den vanliga dimensionen.

Jag tycker egentligen att ordet är rätt fånigt och ger helt fel associationer – särskilt när Ohly pratar om en högervåg som initierats av Alliansen, som därför indirekt är skyldiga till SDs intåg i riksdagen. Alla partier har läckt väljare till SD i, procentuellt sett, ungefär lika stor grad. Deras skuggbudget är en blandning av godbitarna från både vänster och höger, och allt har man råd med genom att hindra några tusen flyktingar från att komma hit nästa år.

Men föralldel. Vi kan säga ”L’extrême droite”, bara alla vet vad som menas.

Gör alla det?

AB, AB, SvD, SvD, DN, DN, SvD, SvD, Exp, Exp, Exp, SvD, SvD, SvD, DN

Sverigedemokraternas demokratiska rättigheter

Jag hatar din åsikt, men jag är beredd att dö för din rätt att framföra den. (Voltaire)

Vi nitton tjugondelar av svenska folket som inte är sverigedemokrater har problem med hur vi ska förhålla oss till den som å ena sidan är demokratiskt vald, men å andra sidan står för idéer vi lärt oss avsky med modersmjölken.

Egentligen behöver det inte vara så svårt. Man får göra lite som med värstingar. Markera skarpt mot det som är fel, inte mot individerna eller mot det som är acceptabelt.

Det är OK att säga att vi ska titta på vad flyktingmottagningen kostar, och sedan förhålla oss till den kostnaden. Själv tycker jag vi ska bereda skyddsbehövande hjälp, och vi kan dessutom öka intaget även till dem som inte har ett konkret behov om det visar sig bli arbetskraftsbrist snart, vilket är troligt, men självklart har den som bor i Sverige rätt att ha andra åsikter än jag i frågan, utan att bli kallad rasist.

En fråga som definitivt ska mötas med avsky är alla påståenden av rasbiologisk karaktär. Sverigedemokraterna är själva övertygade om att de inte är rasister, och blir mycket förnärmade när man kommer med sådana anklagelser. Det beror ofta på att de inte drar samma gräns för rasism som vi andra nitton drar. Här behöver vi vara tydliga. Det beror också ibland på att de faktiskt inte är rasister alls, även enligt våra definitioner.

Ett typexempel på denna annorlund gränsdragning är den ”aggressiva” gen kommunalrådet i Trollhättan uttalade sig om. Perifera partiarbetare ur alla partier kan hitta på dumheter – sådant händer – men inget annat parti hade låtit honom sitta kvar.

En annan fråga som gör mig rasande är alla angrepp på muslimer, med utgångspunkt i deras religion. Jag tycker Nalin Pekgul sa det mycket bra i debatten med Jimmie Åkesson, när hon påpekade att gränsen inte går mellan muslimer och kristna, utan mellan fundamentalister och icke-fundamentalister. Vi har religionsfrihet i Sverige, och vi har tydliga lagar mot hets mot folkgrupp, och det har aldrig varit så viktigt som nu att stå upp för dem. Sverigedemokraterna ska inte få för sig att bara för att de sitter i riksdagen är det fritt fram att kläcka vad som helst.

Tramsande som att hävda att sverigedemokrater inte är demokratiska och annan klyschig, intetsägande kritik är lika bra att lägga ner.

Sverigedemokraterna är ett före detta nazistiskt parti. De har rensat med farstukvasten, men smånassar och smygrasister lurar fortfarande i vrårna. Det kommer att bli spektakulära utspel, nu när de anser sig ha ”vunnit valet”, och dessa utspel ska vi starkt ta avstånd från.

I övrigt ska vi respektera demokratin.

AB, AB, SvD, SvD, DN, DN, SvD, SvD, Exp, Exp, Exp, SvD, SvD, SvD, DN

Monas bästa bästis

Maria är rasande arg på Alliansen.

Det har hon varit länge. Hon och Maud har haft rena cat fights i sofforna, och hon tycker uppenbarligen att Reinfeldt är en hemsk människa. Kriget mot Alliansen är som kriget mot riddar Kato – Det Goda mot Det Onda.

Detta leder till de mest märkliga uttalanden – eller vad sägs om ”Reinfeldt har inte ringt mig på fyra år, så varför skulle han ringa nu?”. Som om det var någon date-förfrågan hon fått. Sedan kommer konstiga anklagelser om att han inte ska ”lägga ansvaret på ett parti”.

Därtill kommer långa haranger om hur han gjorde fel när han sa att han skulle regera vidare, istället för att säga att han kanske skulle regera vidare, vilket skulle ha varit mer korrekt, och eftersom han utelämnat ”kanske” hade han diskvalificerat sig för MP-stöd. Och så nickar hon bestämt som att ”det fattar du ju själv”. KG fattar uppenbarligen inte, för han ser helt handfallen ut inför denna logik.

Långa känsloutbrott som börjar med ”Jag tycker”, och sedan reaktioner på hur saker gått till istället för fokus på vad som behöver göras kännetecknar hela intevjun.

Hon verkar fullständigt ha missat den fantastiska förhandlingssits hon sitter i. Per Gahrton, som jag fikade med en gång på 80-talet och som är en mycket trevlig prick, hade gråtit lyckotårar över att vara i den ställning hon och Peter är i idag. Hans Miljöparti såg till sakfrågorna, och valde det bästa hos höger och vänster istället för att se på varifrån förslagen kom.

Jag ser henne stå och nästan frusta av ilska, och det slår mig att hon är ingen professionell politiker, med sikte på att driva sitt partis linje. Hon är personlig.

Hon är Monas kompis i vått och torrt – minns bara allt kramande efter debatterna här på slutet – och hon är Mauds och Fredriks ovän, och hon är lojal mot de banden. Hon tänker minsann inte prata med dumma Fredrik och Maud om inte Mona också får vara med och leka. Ska det bjudas till kalas ska alla få komma och det gäller faktiskt även Lasse, annars är det mobbing.  

Med sådana fiender behöver Jimmie Åkesson inga vänner.

Tillägg 21 Sept: Som sagt.

AB, SvD, SvD, DN, DN, SvD, SvD, Exp, Exp, Exp, SvD

Kaos och demokrati

Det parlamentariska läget är tragiskt, och vi kan bara hoppas att Gahrton får rätt, och de nittiofem procenten desarmerar de fem, för Sveriges värdighets skull.

Jag hoppas fortfarande Alliansen får egen majoritet. Det är inte bra för Sverige att oppositionspartier ska hålla på och blanda sig i regeringsarbetet, även om det föralldel historiskt varit mer regel än undantag att framförallt S hade stöd av V(pk).

Demokratin förutsätter just att vissa partier är emot.

Maria och Peter vill att hela oppositionen ska vara stödpartier eller låta bli. Det är rena självmordet. Den som då är missnöjd får bara SD att vända sig till.

En riktig mardröm för hela Sverige nu när bara 7000 röster skiljer blocket vore om utlandsrösterna, som ju ofta är blå, skulle ge en majoritet för Alliansen, men mandatfördelningen inte gör det, som i USA år 2000.

Då sitter verkligen de rödgröna i en rävsax. Antingen går de ihop med SD och sänker en regering som en majoritet av svenskarna röstat fram, eller också sitter de på händerna och lägger ner rösterna, vilket kommer att resultera i en svekdebatt.

Den enda som kommer att vinna på detta är återigen SD.

Hoppet om en majoritetsregering är inte stort, har jag förstått, men det finns.

Jag tror det vore bäst för alla utom SD.

AB, SvD, SvD, DN, DN, SvD, SvD, Exp, Exp, Exp, SvD

Vågmästaren kan falla av

Jag vet inte om jag räknat rätt – rätta mig gärna om någon parameter är fel, så uppdaterar jag inlägget.

Alliansen: 49,3%

Rödgröna (43,7%) + SD (5,7%): 49,4%

Resten är Fi och PP som kommer att räknas bort vid mandatfördelningen.

Det betyder att någon dryg promille skapar vågmästeriet.

4,000,000 människor röstar, så då är en promille fyratusen pers.

Det finns 60,000 utlandssvenskar vars röster inte räknats, varav ca 80% röstar på Alliansen.

Så är verkligen vågmästarrollen så säker?

Förresten: Det blir mer än hundra procent, dessutom. Hur kommer det sig? Och hur kommer det sig att 3/349 = 0,86% skulle motsvara 0,1/(49,4%+49,3%) =0,101% ? Ska inte mandaten utjämnas för att motsvara det faktiska valresultatet?

Uppdatering: Här hittade jag en till som kommit till ungefär samma slutsats.

AB, SvD, SvD, DN, DN

Ansvar och makt

Att lyssna på och läsa utländsk press gör ingen människa glad. Jag skäms över att vara svensk, när jag ser de ”före detta” nazisterna stå och vråla.

Det finns inte ett utan fyra partier som är vågmästare. SD har inte vunnit valet, de representerar faktiskt bara var tjugonde svensk. När man lyssnar på dem kan man tro att de fått egen majoritet.

Jag blir ledsen när Maria Wetterstrand säger ”Jag blir förbannad. Han försöker lämpa över ansvaret på någon annan”.

Vilket ansvar försöker han lämpa över? Vad menar hon?

Sverige måste regeras, och det är upp till alla de etablerade partierna att avgöra hur det ska ske.

När jag lyssnar på MW känns det som om hon är arg på Reinfeldt för att hon har förlorat och därför tänker vara sur i ett hörn och minsann inte ställa upp.

Den som klart imponerade igår var istället Mona Sahlin. Paradoxalt nog tror jag det blir Socialdemokraterna och inte MP som ser till så att Sverige fortsätter fungera. De må ligga längre ideellt från Alliansen, men har en helt annan ansvarskänsla.

Problemet är att Sverige behöver en opposition, så S måste samtidigt vara oppositionsparti – allt annat skulle trasa sönder hela den svenska, politiska kartan. De missnöjdas röst måste göras hörd, annars växer SD ännu mer.

De rödgröna är arga på Reinfeldt, så mycket har jag förstått. Vad jag inte begriper är varför.

Exp, Exp, Exp, AB, AB, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD

Spegelvänt?

Det behövs ingen läkare, bara sunt förnuft för att inse att detta med stor sannolikhet är en mytoman, påstår jag.

1.
Vänsterakitivist + arabisktliknande språk = Palestina
Palestinarörelsen är emot Israel. Varför skulle en Palestina-aktivist rista in ett hakkors för att markera mot någon som är främlingsfientlig?

2.
Varför skulle två vänsteraktivister iföra sig huvor och vänta i hans trappuppgång på vinst och förlust i förhoppning om att han skulle gå ut med soporna? Han är en politiker-wannabe – det finns betydligt större kap att göra. Vänsteraktivister gillar i regel stora aktioner, som stärker gruppkänslan.

3.
Han har tidigare, som enda svensk politiker, berättat om maskerade män som attackerar med knivar när ingen finns i närheten. Återigen: detta är inte JÅ – grabben står inte ens på riksdagslistorna – hans politiska gärning syns knappt.

4.
Detta hände en vecka före valet. Varför skulle någon vänster vilja ge SD den skjuts som oundvikligen kommer av en sån här händelse?

5.
Det var fredagskväll, han var sannolikt inte helt nykter. Såret var så tunt att han inte ens behövde sy. Hur lätt är det för två pers att i en förmodligen trång lägenhetshall rispa någon som rimligtvis sprattlar som en nyfångad fisk mycket tunt?

Han har dessutom vägrat visa upp såret. Synd, för annars hade vi fått veta om hakkorset var spegelvänt eller inte.

6.
Jag drog dessa slutsatser redan för en vecka sedan, långt innan detta intyg fanns, enbart genom att lägga ihop ovanstående. Om jag kunde göra det borde andra också ha kunnat. Anledningen är rimligtvis att de som inte är SD inte läste pressreleasen i sin helhet utan bara de utdrag som stod i vad SD brukar kalla “gammelmedia”, och att de som är SD trodde vad de ville tro och inte vad omständigheterna pekade på.

Jag vill ändå tillägga att om det skulle visa sig att detta är fel handlar det om ett svårt och oförlåtligt brott. Våld som inte är självförsvar är aldrig rätt.

SvD, GP, DN, Sk, SydSv

SD, våld och demokrati

Jag fick mycket skäll från riktigt otrevliga sverigedemokrater för att jag ifrågasatte sanningshalten i hakkorsinristningshistorien, men jag har läst pressrelease och poliskommentarer, och jag står för mitt antagande: sannolikt har det aldrig hänt, utan är en uppdiktad historia. Jag står också för att skulle det visa sig att jag har fel kommer jag absolut att be om ursäkt. Här, på denna blogg. Våld är alltid oförlåtligt, och det gäller självklart även mot en sverigedemokrat. Det har jag också skrivit många gånger, men de som är arga väljer att strunta i att läsa det.

Anledningen till att jag väljer att inte tro på just denna historien är endast att alla fakta talar emot den – men det står att läsa i det inlägget samt kommentarer, så jag tänker inte gå igenom det igen. Anledningen är inte att det handlar om en sverigedemokrat.

Jag har läst ganska mycket om och av sverigedemokrater under en tid, och har vad jag tycker en tydlig bild av medlemmar och parti. Jag hör till dem som tycker det är synd att de inte fått berätta mer vad de står för, för jag tror och hoppas att det skrämt bort många. Nu får vi aldrig veta det, i och för sig.

I demokratins namn kräver de och får poliseskort till sina möten. I demokratins namn blåses det i vuvuzelor så att de överröstar Jimmie Åkesson.

Jag är inte värst nöjd med det senare, utom på en fläck.

Jag vill inte att våra barn och tonåringar med annan hudfärg eller annat ursprung än vi etniska svenskar ska behöva passera ett torg och få höra att just de är stora utgiftsposter – till skillnad från de barn som är födda av svenskar och rimligtvis kostar ungefär lika mycket. Jag vill inte att mina tonårsdöttrar ska få höra av en vuxen auktoritet som uttalar sig i demokratins namn att Hassan och Ali i deras klass är troliga, blivande våldtäktsmän, och dessutom aggressiva av genetiska skäl.

Vad är då lösningen?

Bättre ordning och reda på deras möten – det är vi skyldiga demokratin och faktiskt även dem. Argument ska med argument bemötas.

Men vi är också skyldiga våra barn och unga i alla färger att skärpa lagen om hets mot folkgrupp. Det är en sak att diskutera kostnader för flyktingpolitiken – det har vi alla rätt att göra – eller fundera över vad man kan göra åt integrationsproblemen. Det är en helt annan att hävda att den som är muslim oundvikligen deltar i en internationell komplott och tänker störta Sverige i fördärvet för att införa sharia. Den som säger sådant ska föras bort av polisen – inte stenas av demonstranter.

Sverige har en lång historia av tolerans. Våra förfäder, som sverigedemokraterna så varmt talar om, hade mycket större respekt för religionsfriheten än dessa människor någonsin kommer att få.

Vi måste hitta tillbaka dit, genom att sätta tydliga ramar för vad som är OK att diskutera å ena sidan, och vad som är rasism eller hets mot människor på grund av deras etniska bakgrund eller religion och inte ska propageras på våra torg. Även om SD får fyra, fem eller sju procent är vi fortfarande en bit över nittio procent som vill ha det så.

Det ger hopp.

SvD, SD, SvD, DN, SvD, SvD

SDs text: Finn Fem Fel

Sverigedemokraterna har varit vänliga nog att skicka mig en broschyr, dekorerad med De Fruktade Burkabrudarna.

Där kan man läsa:

Istället för socialbidrag kan invandrare över 65 år numera och inklusive bostadsbidrag får äldreförsörjningsstöd på över 10,000 kr i månaden – skattefritt. Dessutom kan de – utan att äldreförsörjningsstödet sänks – erhålla upp till 3,000 kr i utländska skattebefriade inkomster i månaden. Ställer man det i relation till vad en genomsnittlig svensk ålderspensionär har att leva på varje månad är äldreförsörjningsstödet mycket orättvist.

Det finns också en bild på en fotoshoppad, grå hand som roffar åt sig av hundralappar ur en hög.

Formuleringen är uppenbarligen kryptisk, men nog får man det upprörande intrycket att en svensk pensionär som arbetat hela livet ska leva på existensminimum, medan vi öser pengar över dessa gamla invandrare som inte gjort ett handtag.

Så jag kollade vad som gäller. I mina öron låter det som en vettig reform för att se till så att den som har mycket låg pension ändå garanteras en minimiinkomst, utan att behöva gå till socialtjänsten – bra för pensionären och bra för socialtjänsten som kan lägga resurser på annat. Men döm själv genom att läsa nedan.

Det är inte helt enkelt med tanke på den undermåliga svenskan i SDs text, men lyckas du hitta fem sakfel? Man får lov att göra kvalificerade gissningar om vad som avses, annars går uppgiften inte att lösa.

Äldreförsörjningsstödet garanterar att du som har låg pension eller ingen pension alls ändå får en skälig levnadsnivå.

Äldreförsörjningsstödet är ett stöd om inte de andra pensionsförmånerna räcker till. Det betyder att du måste ta ut andra förmåner som du har rätt till innan du kan få äldreförsörjningsstöd. Det gäller inkomstgrundad ålderspension, garantipension, bostadstillägg till pensionärer och särskilt bostadstillägg.Äldreförsörjningsstödet betalas ut från och med månaden du fyller 65 år.

Vem kan få äldreförsörjningsstöd?

Du kan ha rätt till äldreförsörjningsstöd om du:

  • bor i Sverige och är 65 år (du räknas som boende i Sverige om du planerar att stanna här minst ett år)
  • tar ut alla pensionsförmåner du har rätt till och ändå inte når upp i skälig levnadsnivå.

Om din inkomst efter avdrag för skatt och skälig bostadskostnad är lägre än skälig levnadsnivå, får du äldreförsörjningsstöd så att du kommer upp i denna nivå.

Så beräknar vi skälig levnadsnivå

En skälig levnadsnivå innebär att du ska ha tillräckligt med pengar kvar att leva på efter att du har betalat för ditt boende. Som skälig levnadsnivå räknar vi 4 786 kronor per månad för dig som är ensamstående och 4 044 kronor per månad för dig som är gift, sambo eller registrerad partner. Beloppen gäller 2010, och beräknas med hjälp av prisbasbeloppet.

Så beräknar vi din bostadskostnad

När du söker äldreförsörjningsstöd får du räkna med skälig bostadskostnad, det vill säga upp till 6 200 kronor i månaden för ogifta och 3 100 kronor i månaden för gifta.
SD, SvD, DN, SvD, SvD

Mörkertal av hemmafruar

Det finns många som tycker mycket om hemmafruars existensberättigande.

Jag vill inte debattera för och emot just nu, bara komma med ett stilla, åsiktsfritt påpekande som ingen annan verkar göra. Jag vet inte om folk inte vet, inte vill veta eller inte bryr sig, men här kommer det. Avslöjandet.

Den svenska arbetslösheten döljer förmodligen ett stort mörkertal hemmafruar.

Det är kvinnor, och säkert enstaka män även om jag inte känner till någon, som vill stanna hemma, men eftersom det, till skillnad från i de flesta andra länder i världen, knappast går att leva på en lön i Sverige väljer de att gå på a-kassa så länge de kan istället, söka de jobb man måste, ta någon praktikplats eller utbildning emellanåt och hoppas att det går ett tag till.

Ibland har de barnen helt hemma, ibland på dagis några timmar om dagen.

Jag har inga siffror att hänvisa till, bara en handfull verkliga exempel. Om jag känner till en handfull, hur många är de då inte i resten av Sverige?

Omoraliskt?

SvD, SvD, SvD