I de långa och många gånger hetsiga diskussionerna om Nagham som inte fick vara väktare i hijab framträder dessa huvudargument för varför Securitas gjorde rätt när de nekade henne:
”Hon kan strypas.” – Mig veterligt har aldrig någon av alla militärer eller poliser som bär hijab blivit strypt med den. Hela tankefiguren att det skulle vara enklare att i närkamp strypa någon med en elastisk hijab eller en som är fäst med magneter än att bara lägga händerna runt halsen är ju helt absurd.
”En klädkod är en klädkod.” – Argument av typen ”det ska vara så för att det är så”. Klädkoder går alltid att ändra utan att det förstör helheten. Kvinnor i hijab jobbar i alla möjliga uniformerade arbeten världen över.
”Jaså, du försvarar hederskultur!” – Alla som någonsin känt en muslim i hijab inser att de allra flesta vuxna valt den själva. Och det är där rasismen smyger in. Om judar och kristna väljer att inte gå ut utan att täcka sitt hår förmodas de vara vuxna människor som beslutat själva, men just muslimer antas vara våp som inte kan säga ifrån. Denna tjej är socionomstudent. Föraktet för hennes förmåga att styra över sitt liv är skrämmande att se. Men låt oss anta att det faktiskt är så att en kvinna som är tvingad att bära hijab söker ett jobb – på vilket sätt hjälper vi henne genom att neka henne? Detta argument är det mest bakvända av alla. Den bästa vägen ur förtryck går självklart genom egen försörjning.
”Man ska vara neutral på jobbet!” – Jag har läst på lite här. Notera ”lite” – är ingen expert, så om någon vet mer får ni gärna lägga till eller korrigera. DO är av åsikten att neutralitetsprincipen är underordnad religiösa huvudbonader, som ju bärs av exvis muslimska kvinnor, ortodoxa judinnor och sikher av båda könen, men arbetsdomstolen har ibland gått emot dem. Känns som om lagstiftning behövs. Men för mig är det rätt uppenbart att den som tycker det känns läbbigt att kunna se vilken religion en person har har större problem.
”Tänk om någon som är utsatt för hedersförtryck, eller har flytt från ett land med hijabtvång, ser en vakt i hijab – då kommer den att må dåligt!” – Som om kvinnor som har dåliga erfarenheter av religiöst förtryck från hemmet eller hemlandet skulle hata (andra) kvinnor i hijab. Jag har svårt att tro att en enda kvinna som flytt hijabtvång eller hedersförtryck ser en medsyster i hijab och mår dåligt av det. De som skriver så kan inte ha träffat många människor i sitt liv.
Dumboplatsen går dock till detta:
”Om det blir närstrid och någon sliter av henne hennes hijab kommer hon att vara fokuserad på att sätta på sig den igen istället för att rädda sin kollega.” – Mmm.
Bilden visar Donna Eljammal, Sveriges första polisaspirant i hijab.
Jag gjorde förra veckan en djupdykning i situationen i Iran, läste artiklar, såg en massa intervjuer både med journalister inifrån Iran, med exiliranier som Christiane Amanpour, med diplomater och … Carl Bildt, se klippen sist i inlägget. Totalt något tjugotal klipp och artiklar.
Och jag sammanfattade häromdan varför jag är orolig att det blodbad vi ser idag inte kommer att leda någonvart. Det känns väldigt likt Tian An Men. Ett upplopp utan framtid.
Nästan alla bortemot hundra, många svenskiranier, som kommenterade var intressanta att läsa. Oavsett om ni höll med eller ej framträder tydligt hur komplex situationen är.
Några tog illa vid sig av att jag skrev att sanktionerna som återinfördes när Trump drog sig ur ”The Iran Deal” har påverkat, eftersom de lett till extrem inflation och svält, och det har jag lite svårt att förstå. Det är ju ett faktum att ekonomin klappade ihop då, och självklart har det i sin tur påverkat viljan till förändring. Borde inte vara kontroversiellt.
Anledningen till att jag inte tror på regimbyte idag, och jag hoppas förstås att jag har fel, kokar egentligen ner till att det inte verkar finnas en sammanhängande organisation under ytan. Och här får ni som är eller känner svenskiranier gärna opponera er om ni vill. De som vill se shahens son Pahlavi som interimistisk ledare är bara en grupp bland flera andra och grupperna är inte överens sinsemellan. Och ja, som någon skrev, det gäller att hålla ihop mot alternativet, och jag kan hålla med – han har ju sagt att han vill se en demokrati. Men det hjälper ju inte vad jag tycker. Ni som inte vill se honom i den rollen får gärna berätta vad ni vill istället.
När upploppen pågick som mest lyssnade jag på en rapport inifrån där någon sa något i stil med att ”men du sa att du skulle hjälpa oss, Trump, varför kommer du inte?”.
Och ja, han sa så. Fast hans båtar fanns vid Venezuela.
Så här är vad det kokar ner till: Jag tror inte folket har egen kraft att resa sig och störta regimen. Och jag kan absolut ha fel, men regimen fick IRGC att mörda demonstranter. Och det är det som är skillnaden mellan lyckade och misslyckade revolutioner – i de lyckade står även armén på folkets sida.
Så då är frågan om Trump istället kan fixa till ett regimbyte åt Iran, på ett eller annat sätt. En väg är ju att bomba ledarna ungefär som när han bombade deras nukes.
Så jag är absolut ingen expert på Iran, och kan ha fel om situationen under ytan där, men jag har följt Trump intensivt i många år, så jag vet hur han funkar:
Han vill å ena sidan väldigt gärna bli den som ”fixar” ett regimbyte, och är dessutom mer arrogant och övertygad om sin gudom än någonsin efter bombningarna av Iran och Venezuela.
Men han vill också få till en ”deal”. Och han har inget emot att hänga med världens tyranner – Putin, Kim med flera. Så nu när ”talks” har börjat är risken/sannolikheten stor att han skapar en ny ”deal” som är the best deal ever och långt bättre än den hans nemesis Obama skapade, och så lyfter han sanktionerna och där ryker motivationen hos de delar av befolkningen som drevs av den havererade ekonomin.
Jag hoppas självklart på ett snabbt och oblodigt regimbyte. Jag ser dock inte det hända i min kristallkula. Har väldigt gärna fel.
Den absolut värsta konsekvensen är en blodig revolution som misslyckas. Historien är full av sådana.
Jag har läst och lyssnat mig igenom olika experter på Iran. Och här kommer en försiktig analys:
Revolutioner skapar sällan något gott. I alla fall inte på kort sikt.
Exempel: Kina, Ryssland, Frankrike, tidigare Iran. Blodiga och ledde bara till nya diktaturer.
Och det var de revolutioner som ändå lyckades. Lägg till det alla som slagits ner. Upploppen i Iran ger Tian an Men-vibbar.
De allra flesta demokratier har uppstått genom evolution. Rättigheter har kommit långsamt.
Undantag är förstås USA. Men det var egentligen mer ett separatistiskt uppror än en revolution, imo.
Jag har i ett antal år följt feministernas kamp i Iran – och den var så sakteliga på rätt väg. Slöjtvånget har t ex gått från närmast nunneklädsel till en sjal över halva huvudet. När Trump bombade dem förra året var det en framstående representant, minns tyvärr inte hennes namn, som sa ”det dummaste de kan göra för vår del är att bomba oss, för det enar folket bakom ledningen”.
Den ”revolution” vi precis sett var inte naturlig. Den var skapad av svält och svåra omständigheter som i sin tur skapats av Trump när han gick ur Iran-dealen och öppnade för tuffa sanktioner.
Och när upploppen tog fart beväpnade Mossad demonstranterna – jag tror de själva har gått ut med det – samtidigt som Trump pratade regimbyte och lovade att ”help is on its way”. Men han hade glömt att alla hans fina båtar höll på att kriga mot venezuelanska fiskebåtar, så han liksom lurade i folket att de skulle vara någorlunda trygga bara de gick ut och tågade, och tji fick de.
Och jag kan inte låta bli att tänka att de människor som vill se ett regimbyte verkligen skadats av både USA och Israel. En lyckad revolution kräver disciplin och planering. De kräver en ledare som är på plats och inte en prins i exil som många inte vill se. Upplopp i all ära, men det måste finnas någon form av organisation, och det verkar det inte göra.
Om detta bara resulterar i blodspillan och ingen ändring kommer det att gå till historien som århundradets björntjänst.
Iran var ju på väg att bli en demokrati 1953, men USA sabbade det, eftersom de föredrog shahen framför alternativen. Istället blev det senare revolution och en diktatur som var långt värre. Och ju fler experter jag lyssnar på från olika länder och olika politiska inriktningar, desto mer övertygad blir jag om att hade bara USA hållit fingrarna borta från Mellanöstern hade väldigt många människor varit vid liv idag, och förmodligen levat betydligt bättre liv.
Jag ser många i sociala medier påstå att Palestinaaktivister står bakom regimen i Iran och morden på civila. Sofie Löwenmark hävdar också detta i en krönika i Expressen, helt utan belägg.
Hon menar också att det är en konspirationsteori att Mossad ligger bakom upploppen, men vad jag sett har Israel bekräftat att de aktivt stöttar upproren inifrån Iran, så det är det ju inte.
Vidare finns ett klipp från Göteborg där någon viftar med shahens flagga och någon i palestinasjal skriker på vederbörande, och detta sägs vara bevis. Lägger det i kommentarerna.
Jag har aldrig, vare sig i sociala medier eller IRL, träffat en svenskiranier som stöttar regimen. Flera av er som skriver här har varit väldigt tydliga med att ni känner sorg över att er kamp för frihet har hijackats av Palestinahatare.
”De viftar med iranska flaggor i Palestinatågen!” Nu har jag googlat och sett att det i regel inte tillåts av arrangörer. Så även om det säkert hänt är det sällsynt.
Tankefiguren är förstås att om man stöttar Hamas stöttar man även Irans regim, men den havererar redan i första ledet. Få om någon i Palestinarörelsen stöttar Hamas. Jag har iaf aldrig sett någon. Ja, jag vet att Hamasflaggor har förekommit, men de är sällsynta och i regel förbjudna.
Så jag har två frågor.
Den ena till er som är svenskiranier: Vad betyder flaggorna för er? Känns dagens flagga som ett ställningstagande FÖR regimen, eller är det bara en flagga som symboliserar ert land? Är shahens flagga en symbol för frihet eller för återgång till den gamla diktaturen? Om ni skulle vifta med en flagga, vilken skulle ni välja och varför? Om ni inte känner er bekväma med att kommentera kan ni messa mig.
Och till alla: Känner ni till någon enda individ som står bakom mullornas diktatur och morden på civila?
Jag ser många även normalt sunda människor kritisera Palestinarörelsen för att den ”struntar i trettiotusen mördade iranier”.
Och när jag påpekar att mig veterligt har alla ledande aktivister visst uttalat sig mot mullorna och för kampen där får jag höra att proportionerna är fel. De måste skrika sig lika hesa för iranierna som för palestinierna.
Så låt oss använda det argumentet.
Åttahundra civila dog 7 oktober, fyrahundra soldater. I Gaza finns över 70 000 namngivna döda. Många fler under rasmassorna. När människor lägger upp bilder på offer från 7 oktober sitter inte jag och anklagar dem för att ha fel PROPORTIONER. När medierna skriver spaltkilometer om de döda kropparna från gisslan som måste återlämnas skriver jag inte ”men varför skriver ni inte om alla kroppar som just nu krossas av bulldozrar i Gaza?”. Varför? För att detta är olika frågor. Det är fullt legitimt att fokusera på de döda israelerna utan att fördenskull avkrävas proportionsenligt engagemang för de döda palestinierna.
I skolan lärde vi oss alla om Förintelsen länge och väl. På längden och tvären. Budskapet var tydligt: ”Never again”.
Stalin mördade vid ungefär samma tid någonstans mellan sex och tjugo miljoner människor, alltså många fler. Jag tror de flesta av oss knappt minns detta annat än som en kort passage i skolböckerna. Vi har ingen minnesdag för dessa offer. Vi vet inte ens hur många de är.
Och jag protesterar inte mot detta egentligen. Anledningen till att vi lär oss om holocaust är inte i sig antalet döda judar, utan varför de mördades. För att de hade fel ”ras”, och för att människor tittade bort. De levde i ett land som var en demokrati med yttrandefrihet dessutom.
Precis som när det gäller morden på och fördrivningen av palestinier.
Vad som händer i Iran är fruktansvärt, och egentligen väldigt likt vad som hände under Stalin. Och alla håller med. Där ligger en stor del av poängen – det finns inte massor av människor här som stöttar mullorna. Precis som vi alla är ense om att Stalins gärningar mot hans folk var fruktansvärda. Tåga gärna. Demonstrera gärna. Skrik för full hals!
Men använd inte Iran för att skuldbelägga kampen för frihet för det palestinska folket, som håller på att etniskt rensas från deras hemland.
Palestinaaktivister världen över lärde sig rätt läxa från den grundliga förintelseundervisningen.
Never again means never again for everyone.
För övrigt cirkulerar det ett klipp som påstås visa att palestinaaktivister bråkar med Iranaktivister i Göteborg. Det gör det inte. Det visar bara tumult. Om någon har mer information får ni gärna dela detta i kommentarerna (se länk till Facebook längre ner).
Både svenska och engelskspråkiga twittrare och facebookare är superarga på henne och en massa andra Palestina-aktivister för att de länge inte skrev eller sa något om Iran.
Jag vet ju inte vad Greta et al tänker, men jag kan svara för mig själv, för jag har också fått frågan. Alltid följd av någon sorts ”gotcha”-jubel. ”Ha! Du bryr dig minsann inte om yadayada …”.
Jag skriver inte om situationen i Iran, för jag kan inte Irans historia eller nuvarande situation tillräckligt bra för att kunna tillföra något till mina läsare. Samma sak med Ukraina, Sudan och många andra länder i krig eller konflikt.
Ytterligare en anledning är att alla är ense om ledarnas avskyvärdhet och om att kvinnor inte ska påtvingas slöjor med mera. Det finns ingen anledning för mig att sitta och basunera ut vare sig stöd eller avståndstagande.
Jag tar normalt inte ställning för självklarheter. Det är inte konstigare än så.
Detta sagt är det lite tragikomiskt hur alla Palestinahatare nu plötsligt står upp för det iranska folket. Det verkar som om engagemanget stammar ur någon sorts vilja att kväsa till ”vänstern” snarare än omtanke om iranier. Sveriges etablerade muslimhatare ordnar manifestationer och upprop för Israel + Iran i någon sorts kombo-deal.
Jag har självklart inget emot detta. Allt stöd är bra stöd, även om det kommer från rasister. Men det iranska folket lär fortfarande vara muslimer även om ayatollorna försvinner, nota bene. Så vi får väl se hur länge engagemanget varar när det går upp för dem.
Min förhoppning är förstås regimskifte och frihet för framförallt kvinnorna i Iran. Och kommer det en dag när jag faktiskt kan tillföra något till diskussionen kommer jag självklart att skriva mer.
Så egentligen borde ingen behöva möta det nya tramset med Obama som förrädare, men det letar sig in här och där, och som någon som följde detta ganska slaviskt när det begav sig gör jag här ett försök att förenkla denna långa och röriga historia till något begripligt, för att svara på frågan: Vad är det Trump och Tulsi Gabbard påstår sig ha hittat?
Först: Tulsi Gabbard är en rätt konstig filur. Från början demokratisk kongressledamot från Hawaii, ställde upp i demokraternas primärval 2016 och förlorade mot Hillary Clinton, som för övrigt kallade henne ”Russian asset”. Sedan dess har hon gått all in och blivit MAGA, med en touch av konspirationsteoretiker. Hon poddade ett tag med Tucker ”testicle tanning” Carlson.
Så med tanke på det där med ”Russian asset” är det många som kände stort obehag när Trump utsedde henne till Director of National Intelligence.
För ett par månader sedan sa hon att Iran inte var på väg att bygga en bomb, och när Trump sedan så att säga bombade bomben och hennes ord vändes mot honom blev han apsur på henne. Och hon har varit i onåd sedan dess. Tills nu.
Så vad vi har är en konspirationsteoretisk Tulsi vars chef inte pratar med henne och en Trumpalumpa som desperat försöker få medierna att glömma att han varit bästis med en megapeddo. Det är bakgrunden.
För ett par veckor sedan går hon då ut och deklarerar att hon i någon sorts byrålåda hittat bevis för att Obama, Trumps och MAGAs favorithatobjekt, begått högförräderi genom att i december 2016 beordra CIA att ljuga om att Trump kollaborerade med Ryssland för att vinna valet. Och plötsligt blir allt bra igen. Trump tycker om henne. Maga älskar henne. Det hålls presskonferenser och intervjuer och hon visar ett konstigt diagram komplett med bild på Obama och pilar och bös. Och deklarerar att hon gjort en ”referral”, på svenska tror jag man säger ”hänvisning”, till FBI om att arrestera honom. Jepp.
Så jag har försökt begripa vad det är hon menar vara ”treason”, och det är inte lätt.
Låt oss gå tillbaka till 2016 och titta på vad som var känt innan detta. Kortfattat, ur mitt minne:
Under våren/sommaren 2016 förekom täta kontakter mellan Trumpkampanjen och människor associerade med den och Ryssland. Detta upptäckte CIA, och eftersom det var val på gång och känsligt läge informerades Obama.
De som var närvarande vid de möten som hölls med honom har vittnat om att han var väldigt noga med att göra allt by the book. De startade en utredning. Notera nu att han visste om detta innan valet. Han läckte ingenting.
Tänk för ett ögonblick om det varit Trump. Hur snabb hade han varit att twittra att motståndarsidans kandidat var under polisutredning? Presidenten har faktiskt formell rätt att avklassificera vad som helst. Han hade inte gjort något fel om han gjort det. Men han vägrade. #integritet
Om jag minns rätt informerade han även Hillary, som, om jag minns rätt, försökte övertala honom att gå ut med det, men fick nej. #integritet Fatta vad det måste ha kliat i fingrarna på henne. Alla pratade om hennes email-utredning och hur hon inte kunde anförtros med något hemligt vid den tiden.
Så i december, och nu hade Obama ju bara någon månad kvar, hölls ett möte där CIA sa att de inte hittat belägg för att Trump själv samarbetade med Ryssland. Och i det mötet gav han order om att de skulle sammanställa allt de olika enheterna hade innan han avgick så att de kunde lämna över detta till Trumps blivande Department of Justice.
Vad som hände sedan vet vi. Trump tillträdde, FBI utredde, Trump sparkade de båda James:arna Comey (FBI), och Clapper (CIA), för övrigt samma roll som Gabbard har idag, och då startade Mueller-utredningen, tillsatt av Trumps Justice Department, han utredde i ett par år, och kom fram till, och detta är viktigt:
1. Det fanns massor av kontakter mellan trumpnissar och Ryssland. 2. Ryssland försökte få Trump vald genom sociala medier, vilket är olagligt, och genom diverse hacking. En rad människor runt Trump dömdes (och benådades), och diverse ryssar åtalades, men de fick inte fatt på dem. 3. Det gick inte att belägga att Trump visste om detta.
Och just punkt 3 är kanske viktigast. Trump hävdar att det är bevisat att allt var ett hoax. Men utredningen sa bara att de inte kunde avgöra detta. Ser ni skillnaden? Vi kommer tillbaka till den.
Och sedan tillsattes Durham, av Trumps Justice Department. Han skulle nu göra den omvända utredningen och ta reda på om det begåtts brott när utredningen startade. Han höll på i flera år, och notera nu att Biden inte gjorde något försök att stoppa honom trots att detta spillde över på hans mandatperiod. Efter att ha spenderat flera miljoner dollar på sin utredning hittade han om jag minns rätt två smärre fel som begåtts av tjänstemän. Detta var ett enormt antiklimax för MAGA som skrikit ”where’s Durham” i åratal. Han var ju den som skulle avslöja både Obama och the deep state.
Så med tanke på hur extremt rådbråkat allt material CIA hade var kan man ju tänka sig vidden av dumhet hos alla dem som tror att Gabbard bara kan valsa in på CIA, rota lite och plötsligt hitta helt nya bevis för högförräderi. Särskilt som nästan allt som hade med ”the Russia Russia Russia hoax” ägde rum efter att Trump tillträtt.
Vi behöver gå tillbaka till det där mötet i december 2016 och Obamas order att alla CIAs enheter skulle samla ihop allt material de hade innan han avgick.
Vad Gabbard nu säger är att han visste att de sagt att det inte fanns någon koppling till Trump.
Vad de som var med säger är att de inte hittat belägg för att det fanns någon koppling till Trump och att de ville att någon skulle utreda vidare.
Notera skillnaden.
Vad Gabbard vidare påstår är att han beordrat dem att ljuga. Mmm. Obama sa typ ”jag hör att ni har bevisat att Trump inte samarbetar med Ryssland, men jag kräver nu att ni tar fram material som visar att det ändå var så som jag kan överlämna till Trumps nya administration”.
Det är det de kallar för en ”coup”.
Hon har självklart inte uppvisat några belägg för detta, och det är så korkat så det borde falla på sin egen orimlighet. Varför skulle han, som hade så mycket integritet att han vägrade släppa detta före valet, och som var på väg ut genom dörren, ge en sådan order, och om han gjort det, varför hittade inte Durham detta vid sin finkamning?
Det ska till en extraordinär brist på sunt förnuft för att gå på detta, imo. Men det hindrar inte hela magaträsket från att gapa om att nu kommer Obama att hamna i finkan när som helst.
Och Trump postar ett AI-klipp där Obama arresteras, förnedras och hamnar bakom galler, medan han själv sitter bredvid och hånflinar.
– Tja, Trump, det är Qatar. Du vet. Vi med superlyxplanet du snart ska få! Snackade precis med Iran, och de vill inte ha nåt krig, men de säger att de måste slå tebaks, annars ser de klena ut.
– Om de slår tebaks måste jag slå tebaks.
– Men om de bara slår lite grann då?
– Då ska det vara väldigt lite.
– Säg att de skickar lite missiler till din militärbas hos oss, men talar om för oss i förväg, så vi kan skjuta ner dem?
– Det funkar.
– Ok, säger det till dem, och då blir de glada, för då kan de rädda fejset inför sitt folk som kommer att tro att de faktiskt menade allvar och bara vi vet att det aldrig var någon fara!
🚀🚀🚀🚀🚀🚀🚀🚀🚀🚀🚀🚀🚀 💥💥💥💥💥💥💥💥💥💥💥💥💥
📢 ”Iran has officially responded to our Obliteration of their Nuclear Facilities with a very weak response, which we expected, and have very effectively countered. There have been 14 missiles fired — 13 were knocked down, and 1 was “set free,” because it was headed in a nonthreatening direction. I am pleased to report that NO Americans were harmed, and hardly any damage was done. Most importantly, they’ve gotten it all out of their “system,” and there will, hopefully, be no further HATE. I want to thank Iran for giving us early notice, which made it possible for no lives to be lost, and nobody to be injured. Perhaps Iran can now proceed to Peace and Harmony in the Region, and I will enthusiastically encourage Israel to do the same. Thank you for your attention to this matter!
DONALD J. TRUMP, PRESIDENT OF THE UNITED STATES OF AMERICA”
”I don’t want to hear any EU statement that the US has the right to defend itself. This is a clearcut violation of international law.”
Och det är ju sant. Article 51 of the UN Charter ger att USA begått en oprovocerad krigshandling. Det är fullt möjligt att konstatera detta och samtidigt tycka att regimen är a-holes.
Här är ett axplock av raseriet:
”Vems ärenden går du egentligen? Det är ju inte västs iallafall.”
”Bildt har i många år haft åsikter som passat Iran. Han är lika konsekvent som den gamle sovjetspionen Guillou, som ännu är på dåvarande sovjetiska klienters sida.
Men alla antisemiter är inte obildade, så det kanske inte är pengar. 🤷♂️”
”Men för jösse namn! Vem lyssnar på detta stycke numera?”
”Jag håller på Israel å NATO å Donald”
”Bildt är en riktig jävla typ, en linslus som inte tål att få fel . Trots att han ständigt har fel .”
MAGA är helt splittrade. Antingen ”I didn’t vote for this” eller ”I trust Trump”.
Det finns ju en skala: – stötta ett land i krig med ord – stötta med vapen – boots on the ground
Och jag trodde ju inte Trump skulle gå från 2 till 3, baserat på hur viktigt det varit för honom att inte vara en president som startar krig.
Well.
Förklaringen verkar vara att han inte tycker att han har startat krig. Han anser att man kan småbomba lite grann och sedan skrika ”pax”, och så ska den andra parten låta bli att ge igen.
Och givet hur mycket större och starkare USA är kan det funka, om Iran är rationella.
Men Iran har nu rätt enligt internationell lag att bomba amerikanska mål. De har dessutom fått omvärldens sympati i någon mån. Och framförallt har den interna kritiken tystats. Inget får ett upproriskt folk att enas så supersnabbt som en yttre fiende. Det är en av anledningarna till att iranska frihetskämpar som fredspristagaren Narges Mohammadi absolut INTE ville detta.
Så givet att Irans ledning nu plötsligt har folket och i någon mån omvärlden med sig och de inte är sådär övermåttan intresserade av att rädda civila liv känns det mer troligt än inte att de attackerar USA.
Och vad gör Trump då?
Krig startar genom att någon går över en gräns, både bokstavligt och bildligt.
Krig slutar genom att någon slutar ge igen. Och jag ser inte att något av länderna har den förmågan.
”Men det var nödvändigt för att säkerställa att Iran inte får en atombomb!”
Nej.
Inget tyder på att Iran var på väg att skaffa kärnvapen. Att de vill ha dem är klart. Men de visste att omvärlden inte skulle acceptera detta.
Trump hade kunnat låta Obamas deal stå kvar. Den funkade.
Trump hade kunnat begära att Iran släpper in observatörer. De var ju mitt i en förhandling.
Jag vet för lite om Iran för att ge en insiktsfull analys över what’s next. Men de jag lyssnar på, från vänster till höger, från Mellanöstern till Europa till USA, de är djupt oroliga. Och absolut ingen av dem jag har förtroende för tycker detta var ett bra drag.
Mitt hjärta blöder för de modiga frihetskämpar som nu far än mer illa. På många sätt är Netanyahu och Khameini i samma sits. Två djupt impopulära ledare som nu kan avleda uppmärksamheten från sina interna problem och framstå som beskyddare av sina respektive folk.
Trotz allt 