Till Widar Andersson:
”Medan tusentals exiliranier firade diktatorn Ali Khameneis död på Götaplatsen inledde en mindre skara från palestinarörelsen sin vanliga söndagsdemonstration på Gustav Adolfs torg. Flera deltagare i palestinademonstrationen bar på porträtt av Ali Khamenei, som i tal gratulerades till sitt martyrskap och kallades för ”vår älskade ledare”. Där hyllades också den iranska islamiska republiken, Islamiska revolutionsgardet och Hizbollah.”
Väldigt, väldigt få i Sverige gillade mullorna. På bilden i den artikel du citerar i din krönika finns en handfull personer, varav en (1) visar upp en bild på Ali Khamenei och det finns en Palestinaflagga. Och visst. I Palestinarörelsen finns naturligtvis enstaka sådana individer.
Men tycker du verkligen det är hederligt att kleta denna handfull ayatollah-supportrar på hela Palestinarörelsen, som består av hundratusentals personer?
Och vad menar du med ”Alltsedan Hamas och Irans terrorattack mot civila judar i Israel den 7 oktober 2023 har svenska gator och torg övertagits av demonstranter och aktivister som alltmer domineras av nedärvt hat mot Israel och USA.”?
Själv var jag på ”Israels sida” under 59 av mina 60 år. Jag var liksom du övertygad om att Israel var det goda landet och Palestina terrorister, sorry to say.
Idag finns för mig ingen möjlighet att längre försvara Israels fruktansvärda brott mot mänskligheten. Min avsky och min sorg är inte ett skvatt nedärvda. De är fullständigt förvärvade.
Du drar upp de mördade civila ”judarna” 7 oktober, och jag undrar varför du kallar dem så. Räknas inte de mördade som inte var judar utan thailändare med flera?
Nåja. Dessa 828 civila människor varav 36 barn förtjänar att inte glömmas även om inte alla var judar (?!), jag håller absolut med – men sedan 7 oktober har 1 116 civila palestinier varav 227 barn mördats av IDF och bosättarterroristerna bara på Västbanken. Lägg till detta alla mördade i Gaza. Lägg till detta den vidriga tortyren av de tiotusentals fångar, varav många är barn, som aldrig är dömda för brott. Lägg till detta alla oskyldiga palestinier som fått sina hem stulna från sig, sin boskap stulen eller dödad, ibland torterad till döds, lägg till detta alla fantastiska israeliska människorättskämpar som vädjar till oss att öppna våra ögon och se vad Israel gör.
Jag har bortemot hundratusen läsare om dagen, jag skriver nästan dagligen om Palestina och jag har aldrig sett någon enda av alla dessa läsare hylla vare sig Hamas eller Irans regim. Ingen.
Vad som driver mig, som är väldigt sen på bollen, och övriga i den förhatliga Palestinarörelsen är en förtvivlan över att så många svenskar är så helt fullständigt likgiltiga inför Israels brott mot det palestinska folket. Beredda att vända bort blicken.
Jag inser att Palestina inte egentligen är ämnet för din artikel. Du bara passar på att kleta någon sorts terrorstämpel på oss i Palestinarörelsen lite i en sidopassage. Du gör så ofta.
Jag har läst dina krönikor av och till i många år, från en tid när jag var moderat och du förnuftig sosse, och jag är bara så förundrad över hur du inte kan förmå dig att se vad vi ser.
Trotz allt 