Lite asylhanteringskritik

Detta att man inte ”får” kritisera svensk invandringspolitik är en central del av nationalismen.

Därför tänkte jag motbevisa detta och istället göra just det. Det är viktigt att vi som är för en generös asylpolitik också tar ställning mot fel. Ska bli spännande att se om jag blir ”huggen i bitar av PKisterna”.

Det är vanligt bland nationalister att kalla ensamkommande flyktingbarn för ”skäggbarn”, och ”ankarbarn”. Ankardelen kommer från tankefiguren att man föräldrar som saknar asylskäl skickar ett barn först, och när barnet för permanent uppehållstillstånd trots att asylskäl saknas eller inte räcker, eftersom föräldrarna inte finns och barnet inte kan återsändas, dyker föräldrarna plötsligt upp och vill återförenas med barnet.

Jag bestämde mig för att grotta lite i det där, och hittade denna lista över uppgifter för en god man. Se punkt 12.

Jag läste den, och den skaver. Den skaver för att den till någon del bekräftar det jag ville inte skulle stämma, dvs att detta förekommer tillräckligt ofta för att någon ska skriva en lång anvisning om hur man ska hjälpa till att få det att hända, och den skaver för att jag tycker oändligt synd om dessa barn med den stress de lever under – även om de inte är barn för att de tvingas ljuga om sin ålder – och den skaver för att jag inte gillar att systemet missbrukas. Att Sverige dessutom ska betala resan för de anhöriga gör mig än mer besviken. Så ska inte våra skattepengar användas.

Jag vet inte hur vanligt det är. Trots allt får föräldrar och barn enbart återförenas om barnet är minderårigt, och jag vet inte om undantag görs och i så fall i vilken utsträckning.

Men jag anser att invandring ska ske för att man har:

  • stark koppling till Sverige
  • arbete och försörjning i Sverige (eller studerar här)
  • asylskäl

Jag tror att den enklaste vägen ur detta är att inte ge permanent uppehållstillstånd till den som saknar asylskäl förrän barnet är 18 år, såvida det inte är mycket litet när det kommer. Det skulle i så fall leda till att om föräldrarna hör av sig innan barnet är 18 återsänds barnet till dem, och hör de av sig senare kan de inte återförenas som anhöriga, eftersom barnet är vuxet.

Det skulle faktiskt också kunna minska stressen för barnet. För om det inte finns något sätt att få hit föräldrarna när asylskäl saknas är det inte barnets fel att det inte blir så. Sedan kan barnet bygga en tillvaro och så småningom ta hit sina syskon och föräldrar genom eget arbete. Eller också får föräldrarna komma hit och söka asyl, och få sina skäl prövade som alla andra.

De rädda svenskarna – muslimhatcitat #3

BridgeUr en Facebook-status, à propos en ”artikel” i Fria Tider där någon, oklart hur, kommit fram till att Malmö har fler utländska invånare än svenska, om man med svensk menar ”båda föräldrarna är svenska”, och alla över 44 år räknas bort:

”Det går fortare och fortare. Reinfeldts och Romsons drömrike är snart fullbordat.

Inom 10 år så är hela Sverige klart för islamskt styre. Rädda sig den som räddas kan, glöm inte att vi svenskar anses som otrogna grisar / hundar.”

Jag skriver De rädda svenskarna som en serie där jag okommenterat lägger upp citat jag hittat i min research bland Sveriges nationalister. Jag vill med detta visa att det inte är rasismen som är det stora problemet, utan den stora skräcken för muslimer. Trots att muslimerna idag bara är några procentenheter av vår befolkning, och flertalet dessutom är sekulariserade, finns en stor grupp nationalister som anser att vi är på väg att ”islamiseras” och att muslimerna snart tar över Sverige. 

Vem våldtar egentligen?

PrästkrageSverige är Europas främsta våldtäktsland.

Det har inte spridits särskilt mycket i det nationalisterna kallar ”gammelmedia”, av den anledningen att ingen, särskilt inte BRÅ, egentligen tror att det är så illa. Vi har dels strängare våldtäktslagar i Sverige än många andra länder, dvs mer räknas som våldtäkt, men kanske framför allt en högre benägenhet att anmäla.

”Medan polisanmälningar om sexualbrott har ökat i flera decennier, har andelen personer som i NTU uppger att de blivit utsatta för sexualbrott varit relativt stabil, motsvarande cirka 0,8 procent av samtliga tillfrågade. Sexualbrott är en av de brottstyper som polisanmäls i minst utsträckning – 23 procent av sexualbrotten anmäls (NTU 2011). Allt fler uppger däremot att de har anmält brottet till polisen, vilket motsvarar ökningen i kriminalstatistiken.”

Enkelt uttryckt: Om mängden kvinnor som säger att de blivit utsatta för våldtäkt är konstant, medan mängden anmälda våldtäkter ökar, betyder det att det är mörkertalet som sjunker och inget annat.

Men Sveriges nationalister har en annan tolkning. Trots att de i särklass flesta våldtäkterna inte är överfallsvåldtäkter tror de att muslimer från främst Somalia lurar i var och varannan buske i hopp om att en blond svenska ska passera.

De håller denna illusion levande med hjälp av en rad myter:

  • Varje våldtäkt begången av en afrikan eller muslim läggs upp i alla deras media – nättidningar såväl som sociala. När jag säger ”varje” menar jag verkligen samtliga. Men deras media ger intryck av att detta bara är ett litet axplock och att många fler finns att tillgå. Efter ett tag får dessa spridning igen, och igen och igen.
  • Sedan har vi den direkt felaktiga informationen, som helt okritiskt sprids, som exemplet med den italienska tidningen där tusen Stockholmsvåldtäkter var begångna av muslimer (!).
  • Även information om våldtäkter utanför Sverige, såsom t ex de i Indien, sprids på samma sätt. Är förövaren muslim blir det ett bevis för att alla muslimer våldtar hela tiden. För det är en del av deras religion. De får våldta kristna. Allah säger varsågod till dem.
  • I mitten av 00-talet intervjuade man i Norge en somalisk våldtäktsman om varför han våldtagit, och han svarade bland annat att det var för kvinnornas lättkläddhet. Självklart för oss ickenationalister är att man får exakt lika rationella svar om man frågar någon av de många svenska våldtäktsmän vi har, såsom Hagamannen, men nationalisternas tolkning är: ”Så här säger somalierna om varför de våldtar nordiska kvinnor”. Notera pluralformen.
  •  För några år sedan gick norsk polis ut och berättade att samtliga överfallsvåldtäkter i Oslo år 2010 hade genomförts av ickevästliga personer. När man grävde lite i detta visade det sig att det handlade om totalt fem (!) uppklarade överfallsvåldtäkter. Två av våldtäktsmännen var minderåriga, och två svårt psykiskt störda. Men denna information rabblas också som ett mantra, med jämna mellanrum. ”Norrmännen har sett sanningen. De törs säga det ‘man’ inte får säga i Sverige.”
  • Ingen gång någonsin har jag sett något nationalistforum prata om motsatsen, dvs svenska män som våldtar utländska kvinnor, exempelvis kvinnor de tagit hit från andra länder. Det är som om de våldtäktsmännen inte existerar.
  • Så fort media skriver om en våldtäkt där förövarens signalement inte anges blir detta ett bevis för att det egentligen är en färgad människa, men media och även polisen vill inte att vi ska veta. De tycker nämligen att det är viktigare att hålla hudfärgsinformationen borta från ”allmänheten” än att brottet klaras upp.

Researchgruppen har gjort en genomgång av våldtäktsdomar. Den lämnar en del att önska – särskilt som en del flicknamn finns med – men slutsatsen är desto mer intressant:

”Som en personlig reflektion. Jag läser de flesta våldtäktsdomar som meddelas i landets alla domstolar. Jag läser de flesta domar som handlar om grova brott. Jag ser att det är en stor skillnad i den verklighet som rasistbloggarna beskriver och de domar jag läser. Ska man tro högermupparna pågår det en krigsföring där invandrare är ute och letar svenska flickor för att våldta. När jag läser domar är det mycket ovanligt med ”utländska” tilltalade och ”svenska” målsägande. Invandrare gör precis som svenskar, våldtar i närmiljön. Någon man känner.”

Jag börjar alltmer känna att det nog är läge att ta den här tjuren vid hornen. Rundgången bland nationalisterna kommer inte att upphöra förrän någon verkligen sätter sig ner och går igenom en rad domar från ett visst tidsintervall och publicerar resultatet.

Data: Våldtäktsmannens födelseland, offrets födelseland, typ av våldtäkt (överfall eller känd).

Självklart kan man inte få med religion, men med ovanstående data kan man göra antaganden utifrån födelseland.

Det är med tvekan och viss oro jag skriver detta, för jag vill verkligen inte slå in fler de-versus-vi-kilar mellan människor i vårt land, men jag tror inte det finns något annat sätt. Nationalisterna är rädda, och vi måste ta deras rädsla på allvar, och möta den med fakta.

Jag är för övrigt rätt säker på att Jimmie Åkesson et al är helt medvetna om hur förvriden deras medlemmars och väljares världsbild är. Men de behöver hatet för att få röster.

Det är nog den ultimata cynismen.

De rädda svenskarna – muslimhatcitat #2

LightUr ett sverigedemokratiskt forum:

”vaknade över allas lika värde??
URSÄKTA MIG, men vadå allas lika värde?
dom påstår att vi ska behandla alla lika och att inge rasism ska finnas samtidigt som de själva vill att allt ska hyssas?
De låter/ vill att vi ska stå för hela kalaset och att soc ska betala deras semester osv osv mycket kan dras upp MEN
OBSERVERA nu.. endast dom ska ha de bra och vi måste kämpa allt ska dras från OSS men då är de ju inte allas lika värde?
Den enda som vågar se problemet är våran JIMMIE ÅKESSON han ser inte mellan fingrarna utan han och vi inser var problemet ligger och försöker göra något åt det.. medans de andra blundar.. det är dom som är de rasister det pratas om. för dom anser att flyktingar är ett svagt folkgrupp men jag har länge försökt fundera på det och jag får inte fram till att dom skulle vara så svaga egentligen… utan fruktansvärt lata.. om vi alla skulle leva efter koranen vem fan skulle då försörja oss?? eftersom de står i koranen enl andra att man inte ska/få arbeta.. inte slita ut sig bara be? men om de nu tror att deras ALLAH är så jävla mäktig så varför ber dom inte så kanske deras allah kan skänka dom mat och pengar?

Jag skriver De rädda svenskarna som en serie där jag okommenterat lägger upp citat jag hittat i min research bland Sveriges nationalister. Jag vill med detta visa att det inte är rasismen som är det stora problemet, utan den stora skräcken för muslimer. Trots att muslimerna idag bara är några procentenheter av vår befolkning, och flertalet dessutom är sekulariserade, finns en stor grupp nationalister som anser att vi är på väg att ”islamiseras” och att muslimerna snart tar över Sverige. 

De rädda svenskarna – muslimhatcitat #1

Right-handUr ett nationalistforum:

”Jaha nu har en grupp muslimska somalier flyttat in i min trappuppgång en somalisk kvinna trängde sej in i hissen med en väldigt självbelåtet ansiktsuttryck och tittade på min morsa som att hon var bättre än henne. Så jag tände till och sa vad fan glor du på? Ingenting sa hon och tittade ner. Vadå ingenting!?!? sa jag förargat. Så sa mamma att jag skulle lugna ner mej. Alla jag känner vet att jag hatar muslimer mer än nått annat. Hade stor jävla lust att rycka av henne slöjan ge henne en fet käftsmäll. och skrika i hennes ansikte att hon ska anpassa sej till Sverige. Mår också krig idag av andra anledningar jag vill fan flytta ifrån det här jävla kaossamhället. Förslag på fina platser där jag inte ser muslimer? Polen har jag hört ska vara fritt ifrån muslimer. Hur fan har det blivit såhär. känner en stor sorg.”

Jag skriver De rädda svenskarna som en serie där jag okommenterat lägger upp citat jag hittat i min research bland Sveriges nationalister. Jag vill med detta visa att det inte är rasismen som är det stora problemet, utan den stora skräcken för muslimer. Trots att muslimerna idag bara är några procentenheter av vår befolkning, och flertalet dessutom är sekulariserade, finns en stor grupp nationalister som anser att vi är på väg att ”islamiseras” och att muslimerna snart tar över Sverige. 

Å-tankar

Nykroppa, lördagen den 20 april 1940

Isak Goldstein åt sina smörgåsar vid Nykroppa bruk, på andra sidan ån från den plats där Kajsa en gång slagits för sitt liv med Perra. Han tyckte om Sverige, som han ofta besökt när han växte upp, fast då hade han varit i Skåne och Stockholm hos medlemmar i hans stora släkt.

Han tyckte naturen på denna plats var helt fantastisk.

Men hjärtat var tungt.

När han var liten hade han tyckt att han var tysk. Han hade tyckt att svenskar var lika tyskar, och alltså kände han sig hemma i Sverige. Han kunde till och med förstå delar av vad som sas.

Men under de sista åren hade han mycket tydligt fått klart för sig att tysk var han inte. Han var något annat, oönskat. En utböling med begränsade rättigheter. En del gick längre och tyckte inte han hade några rättigheter alls.

Han hade förstått att han måste därifrån – beslutet hade han fattat för länge sedan, men hans föräldrar ville inte följa med. De som levat längre hoppades att den här sista, ovänliga trenden inte skulle hålla i sig. De hade trots allt gott om vänner som inte var judar. De skulle klara sig.

Förra sommaren, nitton år gammal, hade han gett upp och rest själv från Hamburg till Jylland, och sedan vidare med färjor tills han kom till släktingarna i Skåne.

Han hade trott han skulle klara sig bra i Sverige, men han hade blivit en oönskad även här.

Nu ville ingen utom hans släktingar befatta sig med honom för att han var tysk. Han hade inte kunnat förklara att han bara var tysk när han var utanför Tyskland. I Tyskland var han jude. Ingenting annat.

Han hade rest till Stockholm för få sin asyl prövad hos Kungliga Socialstyrelsens Utlänningsbyrå, och först hade även det sett mörkt ut. Han var inte helt säker på varför det till slut hade gått vägen, men så hade en vänlig röst åtföljd av mjuka, blå ögon sett in i hans bruna och på långsam svenska sagt:

”Herr Goldstein, jag är säker på att ni kommer att bli en tillgång för vårt land. Här är arbetstillståndet. Lycka till!”

Isak hade tappat tron på människorna, men där och då insåg han något viktigt. Det finns alltid människor, överallt, som drivs av inre medmänsklighet, och som följer sin egen inre moral. Det finns alltid människor som ser sina medmänniskor som rena, blanka, oskrivna blad tills de lärt känna dem. De hade funnits i Tyskland, och de fanns i Sverige. Han behövde bara hitta dem.

Plötsligt mindes han ansikten han förträngt från de sista åren i Hamburg.

Handlaren som gett honom mer mat än han bett om och vägrat ta betalt, utan bara klappat honom på axeln, den gamla sura tanten mittemot som plötsligt öppnat sitt fönster och sagt: ”Isak, det är synd och skam hur vi tyskar behandlar er. Hälsa det till mor!”

Det fanns fler. Pärlor i en grå massa.

===

Ur Ferrum, 2012

Det var inte meningen

LightJag sitter och läser om Shatila Salami, som blivit den första i räddningstjänsten att bära hijab.

Jag läser om henne i ett sverigedemokratiskt forum.

Hatet i kommentarerna under slår emot mig som ett piskande, hagelblandat senhöstregn.

”kul för henne, hoppas hon har yttre tjänst o turbannen brinnuer upp HAhaha”, ” Jävla krok näsa”, ” Ta av dig skiten passar inte in alls”, ”äckel!”, ” Hon var nog en av dom som inte klarade utbildningen men brandkåren var tvungna att ta emot dom ändå på grund av etnisitet.”, ” Vad är det för ett djävla land? Fy fan”, ”Hon är rökdykare bara på med burkan och springa in”, ” Dör hellre än att bli räddad av henne”, ”Då är det fritt fram och kasta stenar på henne med?

Några blir förbannade på de andra och säger ifrån. Men de drunknar i hatet.

Jag drunknar också lite grann. En hel del.

Jag kopierar alla kommentarerna, och lägger in dem i ett dokument. Jag tänker dela det med de vänner på Facebook jag vet känner som jag. Men jag hejdar mig. De har fått läsa så mycket på sistone. Detta att vandra runt i hatet är mitt val, inte deras. Och jag har redan postat flera antinationalistiska inlägg bara de senaste 24 timmarna. Nog nu.

Så jag tänker att jag ska skicka dem till Fatou istället. Hon har lite blivit min ventil. Men jag ångrar mig av samma skäl, och mailet går aldrig iväg. Jag överväger att prata med min man, men han har också fått höra alldeles för mycket. Vad ska han svara, liksom?

Så jag ropar på nioåringen. Hon har en klasskompis vars mamma bär hijab. Jag läser några av kommentarerna för henne. Hon rycker till. ”Men varför säger de så? Vad elakt!”

Jag svarar att de hatar henne för att hon bär slöja. De tycker inte hon ska få göra det.

Då ser jag hur dotterns ögon tåras. ”Det måste ju hon få bestämma själv! Jag tycker det är fint.”

Jag skäms, och slutar. Hon har rätt att slippa veta i några år till.

Det var inte meningen att det skulle gå så här.

Jag skulle bara doppa tårna lite i främlingsfientligheten, för att få stoff till Cuprum, uppföljaren till Ferrum. Romanen är skriven i mitt huvud, och halvskriven som dokument, men jag ville ha trovärdiga karaktärer. Därför gick jag den här vägen.

Jag trodde jag visste vad jag skulle möta.

Jag trodde jag var beredd.

Jimmie Åkesson pratar oavbrutet om att vi inte har råd med bidragstagarna. Men bidragstagarna genererar inte detta hat.

För jag har förstått nu. Starka kvinnor som Shatila och Muna, som verkligen bryter konventionerna och tar för sig i Sverige – de är det ultimata hotet. De som klarar att leva i Sverige och samtidigt gå sin egen väg – de rycker undan hela fundamentet för varje livrädd nationalist. Hela den nationalistiska idén är att den som ska bo i Sverige måste bli svensk. Samma sorts svensk som vi. Inte en egen sort.

Det var inte meningen att denna research skulle plåga mig, och indirekt min omgivning, så mycket.

Men jag var naiv. Man kan inte bara doppa tårna i hat, utan att det sprider sig. Som ett gift.

Varför vågar ingen ta ställning?

Där inne satt Krösa-Maja och läste Smålands- Tidningen, skrämd och belåten på samma gång: "Det har kommit tyfis te Jönköping" sa hon. Och snart har vi den i Lönneberga också, tro mej!"

Där inne satt Krösa-Maja och läste Smålandstidningen, skrämd och belåten på samma gång: ”Det har kommit tyfis te Jönköping” sa hon. Och snart har vi den i Lönneberga också, tro mej!”

Det finns teman som ständigt kommer igen i nationalistiska grupper, och det är vad de uppfattar som ickenationalisters vurmande för muslimer och brist på avståndstagande från vidrigheter. Det diskuteras, ältas och ifrågasätts kontinuerligt. Här är några exempel:

  • Varför reagerar inte Gudrun Schyman och alla andra feminister på könsstympning?
  • Varför accepterar feminister muslimskt förtryck, genom att sätta på sig slöja?
  • Varför tycker feminister att hedersvåld är OK?
  • Varför gillar feminister muslimer, som inte gillar HBTQ-personer?
  • Varför går inte Reinfeldt ut och fördömer …
    • … diverse terrorattacker
    • … kriminella handlingar som begås i muslimska länder

Roten till frågeställningarna är:

  1. De kan inte förstå att vi ser skillnad på religiösa företrädare, och att vi inser att fundamentalisterna inte representerar alla. Man kan vara för muslimers rätt att inte kränkas och att få tro på vad de vill, utan att acceptera alla muslimers gärningar.
  2. De tror att könsstympning, hedersvåld mm beror på islam, och att det står i koranen, när det i själva verket förekommer i andra religioner också.
  3. De kan inte förstå att valet att bära slöja inte måste stamma ur tvång.
  4. De begriper inte att regeringsföreträdare inte ägnar sig åt att fördöma brott som begås på utländsk mark. Regeringar fördömer normalt andra styrande, även om det finns många undantag, och då ofta via EU eller FN. Oerhört tragiska brott mot mänskliga rättigheter begås över hela världen hela tiden. Skulle vår statsminister kommentera alla skulle han inte haft tid med annat.
  5. De tror att bara för att de inte läser om något i nationalistiska nätfora innebär det att det inte sker. Åtskilliga politiskt engagerade från alla partier utom SD arbetar hårt för kvinnors rättigheter i tredje världen via föreningar, föreläsningar, böcker, bloggande mm, men det framgår inte för den som enbart hämtar sina intryck från nationalistfora.
  6. De förstår inte att en del frågor är helt enkelt inte politiska, och därmed inte på agendan för politiker.

En frågeställning är politisk när ett beslut måste fattas som påverkar landets invånare, och de styrande tycker olika. Då debatteras den. Journalister och krönikörer, politiker och bloggare uttrycker i tal och text vad de tycker, och hoppas kunna övertyga så många som möjligt. Efter utredningar och annan beredning i utskott fattar Riksdagen beslut om en väg framåt.

Visst inträffar det att en del problem hanteras onödigt varsamt av missriktad välvilja. Visst finns det en ”vi ska inte prata om …”-attityd. Nationalisterna har rätt i att det emellanåt förekommit att frågor sopats under mattan för att man är rädd för att en debatt kan skada. Det känns dock som om det blivit mindre av det på sista tiden.

De främsta skälen till bristen på debatt i en fråga är trots allt bristen på politisk höjd.

Frågeställningen ”ska flickor könsstympas” är inte politisk, för alla är överens. Möjligen kan det komma en diskussion om huruvida extrapengar ska avsättas eller straffen ska skärpas, men innan sådana förslag läggs fram behöver man diskutera internt.

Samma sak gäller utrikespolitiska frågor runt kvinnors rätt att ta körkort i Saudi, runt barnäktenskap, runt ISIS’ kvinnorov och runt månggifte. Alla inser problemet. Det finns ingen egentlig anledning att i svenskt debattrum ta ställning mot självklarheter.

Och samma sak gäller för övrigt de omvända brotten – de där svenska män våldtar och misshandlar utländska kvinnor som är i beroendeställning till dem. De diskuteras knappt heller.

Bristen på diskussion i offentliga rum betyder inte att engagemang saknas. Det betyder bara att det inte är våra toppolitiker som driver frågorna. Vi arbetar via FN och andra internationella organisationer, som privatpersoner och via vår biståndsbudget, för att åstadkomma förbättringar, men vi lyfter inte frågorna i Sverige.

Utöver detta måste vi inse att nationalister hämtar sin information om omvärlden från siter som enbart fokuserar på ickenationalisters dumheter. Det ligger ett massivt filter över många nationalisters informationsintag, som dessvärre inte går att bryta. ”Jag läser inte gammelmedia”, säger många. Och skulle de ändå läsa finns det andra filtret, dvs det vi alla applicerar: Vi fokuserar på sådant vi vill läsa. Vill vi inte läsa om när modiga Nalin Pekgul gå ut och ta en för henne mycket tuff debatt mot sina muslimska vänner och väljare gör vi inte det. Vi browsar vidare.

För nationalisterna framstår det därför som om våra politiker och debattörer tycker det är värre att flickor på svenska dagis könsstereotypt leker med dockor än att de blir könsstympade.

Nationalistiska nätfora fungerar som en propagandamaskin, som knyter upp människor som inte har sådär jättelätt för att hålla mer än en tanke i huvudet samtidigt. Jag har sagt det tidigare, och jag säger det igen: Det krävs en brist på kritiskt tänkande för att fullt ut köpa in sig i deras bisarra världsbild.

En viktig del i denna världsbild är illusionen att de är de enda som ser vad som händer. Vi ickenationalister är som sagt i The Matrix. Nationalisterna står utanför, och försöker få oss övriga att förstå att vår tillvaro är en illusion.

Och de lyckas.

De blir gradvis alltfler.

Pseudotidningar med skräckvarningar

Där inne satt Krösa-Maja och läste Smålands- Tidningen, skrämd och belåten på samma gång: "Det har kommit tyfis te Jönköping" sa hon. Och snart har vi den i Lönneberga också, tro mej!"

Där inne satt Krösa-Maja och läste Smålandstidningen, skrämd och belåten på samma gång: ”Det har kommit tyfis te Jönköping” sa hon. Och snart har vi den i Lönneberga också, tro mej!”

Nej, jag brukar inte länka till nationalist-siter, men jag gör ett undantag.

Denna ”artikel” sprider sig som en skogsbrand genom hela den nationalistiska community:n idag. Den säger i korthet att ”In the first seven months of 2013, over 1,000 Swedish women reported being raped by Muslim immigrants in the capital city of Stockholm.”.

För nationalisterna är det som står på nätet oundvikligen sant, så länge som det bekräftar deras världsbild.

För oss andra är det självklart att ställa frågan: ”vem frågade dessa 700 kvinnor och 300 barn vilken religion deras förövare hade?” eller helt enkelt ”var har ni fått detta ifrån?”.

Det finns statistik över våldtäkter, och den står BRÅ för. Den anger inte förövarreligion, nej. Och siffrorna 700 kvinnor och 300 barn de första sju månaderna i Stockholm känns inte heller särskilt korrekta.

Häromdagen var det en annan artikel som fick nationalistiska fötter, och spreds på samma sätt. Denna gång från Italien. Där står det att 77 % av våldtäkterna i Sverige begås av muslimer. Meningen (sist i tredje stycket) är märkligt avhuggen, och någon referens finns förstås inte heller till varifrån uppgifterna kom, men det hindrade inte alla Sveriges nationalister från att helt förbehållslöst dela den, eller snarare dess svenska översättning, som dagsens oifrågasättningsbara sanning.

Vi kan säga mycket om kvaliteten på våra dagstidningar och journalister, men de följer en viss etik. Man verifierar uppgifter så långt det går. Man berättar om sina källor. Och när det är osäkert huruvida något är sant, och det inte går att kolla, avstår man från att trycka, eller skriver mycket tydligt att uppgiften är osäker.

Det problematiska med alla de nationalistiska pseudo-tidningar som uppstått på sistone är att de skrivs av personer som inte har någon vare sig journalistisk eller vetenskaplig bakgrund, eller som har det, men medvetet för vidare högst osäkra, ibland uppenbart lögnaktiga fakta. Men de är tillräckligt lika en ”riktig” tidningsartikel för att den som inte är kritiskt lagd lätt kan uppfatta innehållet som legitimt.

Jag har vid flera tillfällen sett en sådan pseudo-tidning trycka något flummigt, och sedan plockar en annan upp det och förvränger, och när den tredje skriver om det går det inte ens att känna igen innehållet. Det är inte bara svenska nationalist-siter som gör så. De får hjälp av utländska, och ibland misstänker jag rena språksvårigheter.

Men tack vare facebooks share-knapp når varje ”nyhet” alla Sveriges nationalister inom loppet av några timmar. Och när de sedan inte hittar sin ”nyhet” i ”gammelmedia” blir det tydligt att det beror på att samhället mörkar.

Vi som är ”antirasister” förstår inte. Vi lever i The Matrix. Men de som läser Avpixlat, Fria Tider, eXponerat och Dispatch International med flera, de har svalt the red pill, och lever i verkligheten. Och de vet att i varje buske lurpassar en muslim, redo att kasta sig över nästa blonda flicka.

För det har de läst i tidningen.

Svenskar är de verkliga könsstympningsoffren

KönsstympningNyheten om de stympade flickorna har spridit sig över hela världen – främst men inte bara via nationalistiska fora.

Den rätt relevanta frågan ställs: Hur kan det finnas en skolklass med 30 flickor, där samtliga har samma bakgrund? Och när det finns en sådan klass – varför har inget gjorts för att förebygga i just den klassen? Lärare, Socialtjänst, skolsyster, kurator?

På ytterligare en punkt håller jag helt med nationalisterna: Hade det varit etniskt svenska tjejer som torterats på detta sätt hade samhället knappast svarat med att svävande säga att vi får väl se om det är ett brott för det viktiga är att de mår bra. Socialtjänsten i Norrköping har svikit och schabblat, och det ordentligt. Någon annan slutsats går inte att dra. Och det värsta är att det kan vara de som gjort mest. Det kan vara ännu värre på andra ställen.

Det är barn. De går i skolan. Det finns en skolsyster och en skolhälsovård. Ta reda på vad de varit med om, och agera med kraft! Jag tror inte vi saknar lagar. Jag tror det saknas intresse.

Så så långt är vi alla överens. Det är dags att sluta tramsa, och inse att detta är en katastrof, som måste hanteras med samma dignitet som om en grupp med etniska svenskar skar kroppsdelar av sina barn. Barnen och alla deras syskon måste LVUas omedelbart, tills det är utrett vem som är ansvarig. Inget annat är godtagbart.

Men sedan blir det förstås sådär konstigt, som alltid när nationalister ska lägga sitt vi-i-Sverige-mot-resten-av-världen-perspektiv, och denna fråga ställs oupphörligen:

”Var är Gudrun Schyman?!”

Öh. Var skulle hon vara en midsommarafton? Detta är av allt att döma inte en politisk fråga, utan en fråga om att ansvariga myndigheter behöver börja vara just ansvariga. Om man googlar på Gudrun + könsstympning har hon faktiskt varit mycket aktiv på området. Det saknas inte artiklar, föredrag och ställningstaganden. Men frågan itereras ändå. Gudrun älskar muslimer. Alltså är detta på något bisarrt sätt hennes fel. Buss på! Hatet flödar. Detta är ju vad hon vill ha – hon och alla andra vänsteräckel och resten av sjuklövern inklusive regeringen. Jävla svin.

Men den springande punkten är förstås inte Gudrun och Reinfeldt, utan Sverige. Vårt land har på något sätt blivit förstört. Besudlat.

Och jag förstår, fast jag inte förstår egentligen, att det inte alls är synd om tjejerna som blivit sönderskurna.

Det är synd om oss svenskar för att de finns här i vår Bullerby, med sina trasiga underliv. Vi tvingas ”ha” detta i vårt land.

I nationalisternas värld är vi pursvenskar de verkliga offren.