Varför USA anföll Iran

Så jag skrev igår att Trump har hoppat mellan fem helt olika skäl för kriget: regimbyte, slå dem innan de slår oss, misslyckade förhandlingar, ayatollan har försökt mörda Trump, framtida nukes.

Och som jag skrev: man kan absolut ha fler än ett skäl till att göra något, men när man ger olika svar varje gång känns inget sant.

Och nu har Li’l Marco Rubio och Mike Johnson givit oss vad som verkar vara det verkliga skälet.

Netanyahu hade bestämt sig för att bomba Iran, och eftersom USA därmed ändå skulle få en del av skulden kunde de lika gärna hänga på.

Ta in det, för det är rätt sensationell information.

Israel skulle anfalla, och USA förstod att då skulle Iran slå tillbaka mot BÅDE dem och Israel och tyckte därmed att då är det bättre att slå till dem först.

Det är den nya världsordning vi har. Och inget av de fem skälen var därmed de facto sanna.

Israel vill ha ett inbördeskrig i Iran. Ju längre och blodigare desto bättre.

Dels blir de därmed av med en farlig fiende, dels riktas världens blickar bort från Gaza och Västbanken och dels sitter Netanyahu kvar vid makten eftersom åtalet inte kan gå vidare.

Men, säger du nu, ”Trump och Israel vill egentligen ha Pahlavi vid makten.”

Någon frågade faktiskt Trump om det. Han sa att han inte trodde på den lösningen. Det var allt. Och om han inte ens förmår sig att säga ”klart Pahlavi ska bli ledare, och så här ska det gå till” och peka på en någorlunda trovärdig väg finns knappast någon väg för honom in i Iran. Hur ska han ens ta sig över gränsen?

Jag är ledsen, kära iranska vänner. Jag har gärna fel.

Hoping for the best but expecting the worst.

Jag har lyssnat mig igenom en del kloka röster idag. Och även om alla hoppas att de har fel är det ingen som ser någon väg till något verkligt regimbyte, såvida inte miljoner människor går ut på gatorna eller armén byter sida.

Om du bara har tid att lyssna på en podd idag rekommenderar jag:

Christiane är britt-iranier och journalist och har bland annat intervjuat Pahlavi och gjort dokumentärar inifrån Iran, och hennes exman Jamie Rubin är före detta diplomat. De har enormt mycket kunskap mellan sig.

Vill du lyssna på en till och pallar med folk som avbryter varandra hela tiden kan du testa Piers Morgans:


Följ diskussionen på Facebook:

Vad är terrorism?

I grunden är det att utföra våldsdåd i syfte att sätta skräck i motståndare. Den ursprungliga terrorregimen var faktiskt franska revolutionens ledare.

För mig har ordet blivit ett av många jag undviker att använda, eftersom det har olika betydelser för olika människor. Som ”socialism” och ”islamism”.

Och det känns alltmer som om ordet kletas på allt rika, vita länder vill solka för att stoppa alla diskussioner.

Den senaste termen är ”narco terrorists”, som Marco Rubio et al kallar Venezuela för. Det är ett så klockrent exempel, för även OM vi köper in oss i påståendet att Venezuela faktiskt är ett land som satt i system att exportera knark till USA är det ju ändå inget TERRORDÅD. Syftet med knarkexport är förstås aldrig att ”sätta skräck”. Det handlar ju enbart om att tjäna pengar. Illa nog, men inte terrorism.

Någon anklagade mig häromdan för att ha sagt att Hamas inte är terrorister. Det är inte sant. Däremot har jag pekat på det skeva i att terrorstämpla Hamas och därmed indirekt Palestina, men låta Israel komma undan med ”de har kanske begått krigsbrott, men”.

Israelernas dåd mot palestinier är genomgående många, många gånger värre än något palestinier gjort mot israeler, oavsett vad vi mäter. Antal döda, antal fängslade oskyldiga, antal torterade, svält, våldtäkter, bomber, civila mål. Lägg till detta den etniska rensningen. Hur de år för år sedan januari 1948 fördrivit miljoner palestinier från sina hem, tills bara en liten, förtryckt skärva återstår.

Men av någon anledning har EU och en mängd andra länder enbart terrorstämplat Hamas, men låter Israel komma undan med ett ”aja baja”.

Som ni vet som följer mig är jag inte det minsta intresserad av att försvara Hamas. Jag pekar bara på det absurda hyckleriet.

Ordet ”terrorism” har inte bara förlorat sin betydelse. Det används för att slippa argumentera i sak. Istället för att försvara sitt agerande kan man bara svepande säga ”du försvarar terrorister om du inte är på min sida”, och sen är det bara att fortsätta bomba Gaza och venezuelanska fiskebåtar.


Följ diskussionen på Facebook:

USA svänger om Gaza

Anthony Aguilar, som jag skrev om häromdan, kan bli mannen som ändrar allt.

Många nyhetskanaler och poddare visar intervjuer med honom nu. Från Tucker Carlson till Bernie Sanders.

25 år i armén, åkte till Gaza genom det amerikanska företag Israel kontrakterat för att hjälpa GHF dela ut mat, är helt rasande över vad han sett.

Hans historia kan inte trollas bort som Hamaspropaganda. Och han har filmer och bilder.

Han berättar:

”En israel sköt rakt in i en grupp människor. Han skrek ”wooohooo!” En annan skrek ”I think you hit one!” Han svarade, jublande, ”hell yeah, boy!”.”

Han har detta på film. Den skjutna mannen föll till marken, och reste sig aldrig. Detta är bara en av flera fruktansvärda händelser han berättar om.

”Dessa dödsfall är vårt ansvar, som amerikaner. Vi är medbrottslingar.”

På bara några dagar har han givit tiotals intervjuer.

När opinionen vänt i Väst har världsledarna följt med. Alla länder av betydelse är nu äntligen antingen beredda till sanktioner eller på väg dit.

Utom USA.

Men jag ser en förflyttning. Den ser ut ungefär så här:

Demsarna går ungefär samma raka väg som jag. Började i Israels hörna och inser sedan alltmer hur mycket Israels ledare blåljuger, slutar tro dem, börjar lyssna på alla andra och är idag chockade och förbannade in i märgen.

Vad gäller republikanerna ser det annorlunda ut.

En grupp, de som jag vill kalla ”normala”, går ungefär samma väg.

Sedan har vi evangelikerna. De är de värsta sionisterna, och de har en religiös övertygelse om att Jesus kommer tillbaka bara judar flyttar till Israel. De må vara stolliga på ett sätt, sorry to say, men de börjar ändå känna avsmak. En del. Lång ifrån alla. Det lite äckliga med dem är att de enbart blir rasande när palestinska kristna drabbas. Men vi får ta medkänslan där vi ser den.

Så har vi den grupp i MAGA vars främsta önskan är America First. De är förbannade över att skattemedel går till detta krig. Dels för pengarnas skull, dels för att de inte gillar krig, dels för att kristna drabbas, och också för att en del av dem är antisemiter, sorry to say. Alltså riktiga, gammeldags judar-mördade-Jesus-antisemiter. Denna grupp är aktiva i alternativa medier, och när Tucker intervjuar Aguilero och Joe Rogan är förbannad över kriget ger det effekt.

Slutligen har vi en stor grupp som inte är intresserade av politik. De vill inte heller se detta.

Så det är bara de mest hårdnackade kvar. De flesta amerikanska judar hör INTE dit, nota bene.

Vägen till en fred där båda folken kan leva i trygghet går genom att Trump slutar stödja Netanyahu. För att det ska ske behöver han höra tillräckligt mycket från sina supportrar för att ändra sig. Tyvärr är han omgiven av extrema Israelvänner, som Marco Rubio, men han har alltid spröt ute bland magaiterna.

Därför kan Anthony Aguilar, opolitisk, trovärdig, den sort amerikaner i alla led älskar, med sitt massiva filmmaterial i bagaget, bli den som puttar folket till att se att de stöttar ett folkmord, så att de i sin tur puttar Trump till att stoppa stödet, verbalt, ekonomiskt och krigsmateriellt, till Netanyahu, som då blir bortputtad av sitt folk.

#onecanhope

Facebook