Etikettarkiv: Nationalism

Att hjälpa av hat

Publicerat den av

KnoppDet är inte lätt det där med godhet.

Jag skrev häromdan om SDs nya hjälporganisation, vars syfte ska vara att hjälpa flyktingar på plats, för att visa att det ger bättre resultat än att de flyttar hit, går i skola och bygger ett liv här, enligt tesen: man får precis samma hjälp i Utlandet för en trehundradel av den svenska kostnaden.

Jag berättade att samtliga projekt är i ett man-kanske-skulle-kunna-stadium, och handlar om Nepal, som inte direkt är landet med de enorma flyktingströmmarna till Sverige. Jag berättade om vad jag uppfattade som påtaglig självgodhet och fokus på ”vi är bäst och to hell with everybody else” snarare än ”detta vill vi göra”.

Med samma höga svansföring postade ordföranden idag två inlägg på facebook med bilden bredvid.

Nu ska man nämligen hjälpa kristna i mellanöstern, och vill omedelbart ha pengar:

Fb-inlägg 1: ”Jag finner inte ord för hur dessa två ministrar borde skäms. I dag håller Irak på att gå rakt till helvete, och det är igen de kristna som måste hålla för i Mosul. Syster Hatune hälsar. Jag ber er hjälpa.”

Fb-inlägg 2: ”Den förakt jag hyser för dessa två människor är inte lätt att beskriva. I dag när islamkramarna står utan för Bagdad är det ännu svårare att fatta dessa två ministras islamwurmande! Medan kristna jagas i Mellanöstern som aldrig före!” 

Jag är helt ense med problematiken runt kristna i Mellanöstern. Men vem är syster Hatune? Det står inte ett ord om vare sig henne eller vad hon gör på webbsidan. Hur ska denna syster fördela pengar till kristna över hela arabvärlden? Och är det verkligen pengar de behöver? Är det inte rättigheter? Skydd? Var är analysen?

Den anledning SD anger för att dra igång sin nya hjälporganisation är att sverigedemokrater inte får vara engagerade i Röda Korset.

Det är nu en sanning med modifikation. De får självklart donera pengar. Däremot vill inte Röda Korset samarbeta med organisationen Sverigedemokraterna, och de vill inte ha volontärer som gör politiska poänger av sitt engagemang hos dem. För de flesta av oss är det dock inte viktigt att vår politiska tillhörighet klargörs när vi skänker pengar. För de flesta av oss handlar inte hjälp till tredje världen om att göra en politisk poäng av vår godhet, genom att t ex påstå att vi jobbat för SIDA när vi i själva verket bara varit ett par veckor i Afrika och varit snälla mot afrikanerna.

Jag vill i sammanhanget påminna om Zakat, den tredje av Islams fem pelare, som påbjuder alla muslimer som har mer än de behöver att ge en rätt stor del av sin inkomst till fattiga.

Här är presenteras en poll genomförd i UK runt olika religiösa gruppers donationer till fattiga. Även andra religiösa ger pengar, men mindre än muslimerna enligt undersökningen, och då är de ändå i UK en grupp som är mindre välbeställd än de övriga.

Det är inte särskilt känt.

Kanske för att de inte pratar så mycket om det.

Kanske för att de inte använder sin godhet som argument i hätska utfall mot oliktänkande.

Det är detta som är så tragiskt. Även när SD gör gott, om de nu verkligen kommer att göra det, är det av hat.

Så synd.

Myten om nationalsången på skolavslutningar

Publicerat den av
Facebook-grupper med nationalsångstema.

Facebook-grupper med nationalsångstema.

Jag minns när jag först läste påståendet om att i Sverige får man inte längre sjunga nationalsången på skolavslutningen av hänsyn till invandrarna. Jag tror det var 2009 eller 2010, och det var i en kommentarskolumn, förmodligen på Aftonbladet.

Jag svarade direkt att ”men vi har ju aldrig sjungit den på skolavslutningar”, men den andre parten var tvärsäker. Så jag ringde min mormor, som var född 1915 och gick i sockenskola i Brattfors i Värmland, och hon sa ”näe men vi sjöng ju Den blomstertid … nationalsången har jag aldrig sjungit”.

Men efter det fick på något sätt påståendet fötter. Det ploppade upp i kommentarsfält än här och än där, såsom konstruktioner gör när de börjat sprida sig i nationalistiska fora och därifrån förmedlas av ivriga och arga kommentatörer, och nu har vandringssägnen om den strukna nationalsången vandrat vidare, ganska långt utanför sina ursprungliga skapare.

Jag brukar ta diskussionen. Jag brukar säga att det kan säkert finnas lokala undantag, men sången har aldrig haft spridning i Sverige som skolavslutningssång. Motparten brukar då bli förvirrad, för det är självklart inte helt enkelt att minnas visrepertoaren från nio enstaka tillfällen som ägde rum för 20, 30, 40 år sedan. En del uttrycker att de är osäkra. Andra förmedlar tvärsäkerhet. Jag tror inte de i regel ljuger medvetet, men om man är så upprörd över ett fenomen att man går med i en grupp för att motverka det är det kanske inte helt lätt att erkänna för sig själv att man kan ha haft fel från början.

Eftersom det aldrig går att leda i bevis vad som egentligen hände i skolor i mitten av förra seklet är det bättre att gå den andra vägen, dvs att resonera kring sannolikheten att den skulle ha sjungits vid fler än enstaka tillfällen.

Svenska skolavslutningar ägde rum i kyrkan, förmodligen för att det var den enda lokal som kunde rymma hela socknen. I kyrkor sjunger man psalmer, och inte nationalsånger.

Du gamla du fria är inte formellt en nationalsång, utan en visa som diktades så sent som i mitten av 1800-talet, och det dröjde in i början av 1900-talet innan den överhuvudtaget fick spridning utanför överklassen.

Den fanns med i den gamla skolboken ”Nu ska vi sjunga” från mitten av nittonhundratalet. Men den som styrde skolavslutningens visor var inte läraren, utan prosten, och han hittade sina sånger i psalmboken.

Så om vi konkluderar att det definitivt inte var tradition i sockenskolorna fram till åtminstone 50-talet, och att det faktiskt inte går att hitta något enda exempel på en rektor som säger ”vi hade en tradition att sjunga nationalsången, men jag tog bort den för att inte förolämpa invandrare”, tycker jag det går att med rätt stor säkerhet säga:

Detta är en vandringssägen av så stora mått att den lyckats inplantera minnen av allsångssjungande som med stor sannolikhet aldrig ägt rum hos rätt många människor.

Så varför orkar jag då skriva ett helt blogginlägg om detta?

Jo, för att skrönan är en del av den nationalistiska propagandan att visa att Vårt Sverige är under attack. Våra traditioner tas ifrån oss, och vi kuvar oss under aggressiva invandrare, främst muslimer, som kommer hit och lever på bidrag och har som yttersta mål att tvinga oss alla att bära burka och be till Allah.

Det kan tyckas vara en struntfråga, men det är ändå viktigt att slå hål på den.

Det är så vi stoppar stolligheterna. Bit för bit.

Sverigedemokraternas hjälporganisation

Publicerat den av

KnoppSverigedemokraterna har fått för sig att det går att hjälpa trehundra flyktingar ”på plats” för samma pris som en flykting i Sverige.

”På plats” behöver förstås definieras. Det betyder inte ”i deras hemland”, eftersom de flytt därifrån, utan det betyder ”i ett flyktingläger i ett land som ligger nära”.

Så hur har de då kommit fram till att det kostar en krona att få det trehundra kronor ger i Sverige?

Ja, det verkar som om de räknar de bidrag som behövs för att trehundra personer som bor i skjul ska få mat varje dag, och jämför det med kostnaden för en person som bor i flyktingförläggning.

Det finns mycket att anföra mot detta, förstås. En flykting i Sverige har ett hopp om en framtid, arbete och egen försörjning. Ett flyktingbarn i Sverige får gå i skola, och så småningom skapa ett liv.

En flykting i ett skjul i ett läger med hundratusentals andra flyktingar har ingen väg ut, så länge inte situationen i hemlandet förbättras.

Det går förstås att argumentera runt här. För den som ser varje flykting som kommer till Sverige som en evig snyltare och potentiell våldtäktsman, som förstör vårt land och våra barns framtid medan den äter våra gamlas mat, är det fel med varje individ som sätter sin fot innanför våra gränser – i synnerhet om de är muslimer.

En grupp sverigedemokrater har nu beslutat sig för att sätta handling bakom orden, och skapa en egen hjälporganisation. Den har till syfte att ”hjälpa flyktingar på plats”, vilket nog ska läsas som ”hjälpa flyktingar i deras grannländer så att de stannar där och ger f-n i att komma hit”, men jag tycker ju att man behöver ju inte ifrågasätta motiven om resultatet är gott, så jag kollade upp sidan.

Och arbetet är i en start-up-fas. Man har uppenbarligen inte gjort något än, men det finns lite planer. Samtliga handlar om Nepal, av någon anledning. Man pratar om att rensa sopor i Kathmandu, och funderar över läkarhjälp till fattiga.

Gott och bra, men var det inte flyktingar som skulle hjälpas? De där trehundra syrierna och somalierna, som skulle stanna i Libanon och Kenya?

Nåja. Man kanske inte har kommit dit. Det är OK.

Men efter att ha läst följande svavelosande facebook-inlägg från hjälporganisationens ordförande, som svar på Erik Ullenhags upprop mot islamofobi, kan man konstatera att de saknar i alla fall inte svansföring.

Det känns ju onekligen lite som om svenska nationalister donerat pengar i decennier, och hjälpt hundratusentals flyende, medan alla vi andra suttit på våra rumpor och bara låtsats bry oss.

Det är kanske lite stora ord för någon som precis börjat fundera på att hjälpa till i tredje världen.

Man kan nästan få för sig att skrytet utåt är viktigare än resultatet. *Host*

Döm själv:

Erik Ullenhag! Du är en skam för din nation. Du är en skam för demokratin. Du är en skam för sanning och utveckling.

Du vurmar för en ökenideologi och uppträder som kvinnoförtryckarnas beskyddare, medan du själva avhumaniserar stora grupper av européer och även dem bland ditt eget folk som tillåter sig att tycke annorlunda än dig själv.

Du ställer upp på scen dag efter dag och utbasunerar din egen godhet, som du låter andra betala över skatten. Du letar det onda överallt medan du snyftar för folk från andra länder, som du bara har mött på TV skärmen.

Jag är bland annat Sverigedemokrat för att jag insett att din och dina gelikars ”godhet” är falsk och endast påför människor mer lidande.

Där du älskar att skryta av du hjälper en, där hjälper vi 300 eller fler! Där du vurmar för de unga starka män som tar sig hit på eget bevåg via smugglare och falska pass och betalar förmögenheter för detta, hjälper vi människor på plats som varken kan eller vill ta sig hit.

Om du menar det är allas lika värde, att det är att vara god att ge de starka allt och glömma de mest utsatta, och att vi är främlingsfientliga som har andra och mer effektiva idéer om hur vi skall stå upp för de utsatta och hur vi gärna vill att samhället skall se ut i framtiden – då är det för att du saknar såväl insikt som kompetens.

Då är du en skam som minister i ett av världens äldsta demokratier! Stop ögonblickligt ditt korståg mot annorlunda tänkande innan någon far illa!

Flaggbränning och Muhammedkarikatyrer

Publicerat den av

FlaggaDet är skillnad på vad man får göra enligt lag och vad som är allmän hyfs och hänsyn.

Jag har inte mycket till övers för Muhammed-karikatyrerna. De fyller så uppenbart bara ett enda syfte, och det är att reta människor genom att förstöra något som är viktigt för dem. Attacken resulterar i att de mest lågutbildade och fanatiska utsätter den som triggat dem för oursäktliga hot och angrepp. Men den har också till följd att även de som är sekulariserade och normalt inte särskilt troende känner sig kränkta och illa till mods – just på grund av syftet. Människor som varit muslimer och nu egentligen är mer eller mindre ateister känner sig också angripna. De bryr sig inte om den religiösa aspekten, men de inser att det underliggande syftet är att förnedra, och sedan glatt hånskratta åt de uppretade, när de likt en förvirrad Don Quijote går till motatack.

Nej, Vilks, jag vill inte förbjuda någonting. Jag respekterar det fria ordet. Du har rätt att sprida dina alster. Du har rätt till juridiskt skydd mot dem som vill dig illa. Du har rätt att se dem som förföljer dig bli fängslade, och du har rätt att tycka att du är en martyr för det fria ordet.

Det hade varit en sorts skillnad om du givit dig på en rad olika parter, såsom makthavare, kristna och skåningar, och muslimerna bara varit en del i en arsenal av påhopp. Då kan jag se en poäng i att inte en grupp ska vara fredad.

Men så är det inte. Du håller dig till en och endast en grupp.

En verklig konstnär ser att det är en skillnad i att provocera med risken att någon blir kränkt, och att bara kränka för att jävlas med redan utsatta. Anser jag. En verklig konstnär låter konsten visa vägen – inte den politiska övertygelsen.

Så för mig är du en patetisk hatare som gjort dig ett namn på att kränka utsatta människor. Inget annat.

Nu har, med en sorts karmatisk elegans, raka motsatsen inträffat, i form av flaggbränning.

Det går att på punkt för punkt dra paralleller mellan karikatyrerna och flaggbränningen.

Syftet är att mobba och trakassera. Syftet är att skapa en känsla av utsatthet hos motparten – i detta fall de svenskar som verkligen älskar sitt land.

Syftet är att säga: ”Du är inte värd respekt. Du förtjänar att bli spottad på!”

Många nationalister är rasister, men långt ifrån alla. En del bara älskar våra traditioner, och där ingår flaggan. Just kärleken till vårt land är den positiva delen av nationalismen. Uteslutandet av dem som inte stammar härifrån är den negativa. Att ifrågasätta uteslutandet är alltid rätt, men att ge sig på deras kärlek är lågt och ruttet.

Jag som definitivt inte är nationalist blir, liksom de sekulariserade muslimerna, ändå förbannad över påhoppen på mitt lands främsta symbol. Inte så mycket att jag hade orkat göra något åt det dock, för man kan välja att skita i dem. Men likväl blir jag lack.

Och precis som Muhammedkarikatyrerna skapar flaggbränningen ökade spänningar, och en ökad polarisering.

Nationalisterna får nu rätt i sak. Alla är ute efter dem. Syftet är att ta ifrån dem det de håller kärt.

Och precis som med karikatyrerna går de argaste fundamentalisterna till motattack, med dödshot och hela paketet.

De som tillhör flaggbrännarna och de som tillhör karikatyrälskarna är naturligt nog helt oförstående till den andra partens rätt att vara förbannad. De går snarare igång på den. Motpartens ilska är ju målet.

Men vi som inte är förblindade av hat och avsky måste inse att detta i grunden är exakt samma fenomen, och att bristande respekt aldrig kan skapa något gott och hållbart.

Vägen mot ett bättre samhälle måste gå genom förståelse och respekt.

Tolerans och civilkurage

Publicerat den av

IMG_3895

Tolerans är lätt. Det definieras smidigt som ”vad andra behöver visa mig”.

När andra inte respekterar mig, mina åsikter eller min livsstil är de ”intoleranta”.

Samma sak gäller när andra inte respekterar människor jag av olika skäl uppskattar.

SD består idag av ett ganska polerat skal. Man vill kraftigt begränsa flyktingmottagningen och minska biståndet. Man vill också motverka arbetskraftsinvandringen, och förutöver det finns bara lite allmänna floskler om att motverka att svenska traditioner förstörs av invandringen.

Inget av detta är rasistiskt.

Den här filmen är inspelad av en sverigedemokrat som gick i SDUs tåg i Malmö. Det händer inget. Han har bara filmat upplevelsen. Och den är på ett bisarrt sätt sevärd. Det är ur det perspektivet jag verkligen förstår hur hatet utifrån paradoxalt nog svetsar dem samman.

Och anledningen är ganska enkel: Det finns en rad olika definitioner av vad SD är. Varje anhängare applicerar sin tolkning, och blir förtvivlade eller förbannade över omvärldens brist på förståelse för deras val.

sdmotrasismI en grupp för sverigedemokrater lägger en kvinna upp en bild på ett armband, med texten ”SD mot rasism”. Ett tio-femtontal kvinnor skriver i kommentarerna under att ”den vill jag ha!”. Ett par karlar muttrar något surt om att rasism minsann är ett tramsigt begrepp på ett ickefenomen, men ingen svarar dem.

En pappa lägger upp en bild på sina asiatiska adoptivbarn. Hjärtan och ”o så söta” under. Precis som överallt annars. Ingen skriver något rasistiskt.

I samma grupp lägger också många upp berättelser om hur deras omgivning tar avstånd från dem. De tappar vänner och släkt genom sitt val att gå ut med att de är SD. En del vågar inte säga något, berättar de. Och de förstår verkligen inte varför. De vill ju bara minska invandringen. Inget mer. Omvärldens beteende beskrivs som en brist på läsning av partiprogrammet. Vi övriga svenskar är förvridna av hat och försöker inte ens förstå. Det finns en del invandrare i grupperna, som välkomnas med ”tänk om alla var som du”.

Avståndstagandet tär på dem i början. Hatet, sabotagen mot deras möten och våldet däremot gör dem trotsigt stridslystna, och får dem att känna samhörighet. Och så småningom blir de luttrade, och även avståndstagandet blir en  trigger för deras ”vi mot dem”-känsla. Vill vi inte ha med dem att göra så fine. De behöver inte oss heller.

Vårt avståndstagande blir ett bevis på att vi inte förstår. Vi är lurade in i en falsk bild av SD av våldsvänstern, och ingen går att lita på längre. Reinfeldt och Ullenhag är lika hatade som Gudrun Schyman och tidigare Mona Sahlin.

Men i samma grupp läggs lika ofta upp inlägg där framförallt muslimer och afrikaner hånas och hatas. Tiggare kallas för ”pack”. Muslimer är alla islamister som slår sina fruar och våldtar svenska kvinnor.

”Åk till baka skaffa en större lerhydda.”, ”Skicka hem ”Tältpacket” till stampat jordgolv”, ”Djur !”, ”Jag kräks!!!”, ”Fan kasta en handgranat fast bäst är ju att skicka hem dem i de tomma bananbåtarna igen”, ”Är det inget ZOO som kan ta emot dom ??”, ”Dags att dom använder skydd eller så kan vi införa något stopp Max 2/barn per babian??”.

Och nu händer det som är typiskt för Sverigedemokraterna. Det som skiljer dessa gulliga, kakbakande kvinnor från oss övriga gulliga, surdegsbakande kvinnor: Ingen reagerar. Ingen kommenterar. Ingen tar ställning. Det är knäpptyst. Ibland finns något enstaka undantag, föralldel, som säger ifrån, men det är mycket sällsynt. Och undantagen är konsekvent äldre män – aldrig kvinnor.

Det är som en tyst överenskommelse: Ni som vill skriva rasistisk hatpropaganda får göra det så länge ni inte använder n-orden. Vi som vill att SD ska vara en plats där alla är gulliga och uppskattar de goda invandrarna och bara vill minska antalet som kommer framgent skriver våra egna inlägg.

Så skapas ett tyst kontrakt som medger samexistens. Hatarna kommenterar inte icke-hatarna och vice versa.

Kvinnorna som vill bära SD mot rasism-armband blundar helt för den öppna rasismen i inläggen över och under sina egna. Det är som om den inte fanns.

Det verkligt problematiska sker när banden mellan dem som är icke-rasister sedan gradvis brister till oss ickenationalister, och de gradvis påverkas av hatpropagandan, där alla invandrare får bidrag medan svenskar svälter, alla våldtäktsmän är muslimer och där svenskar utmålas som offer som trängs undan av en invällande flyktingström. SD blir som en sekt. Toleransen mot intoleransen ökar, därför att ingen säger emot den. Bilden av ett Sverige i fritt fall får stå oemotsagd.

Så vad är egentligen tolerans?

Ja, det är grumligt att definiera. Man behöver ställa sig utanför sig själv och reflektera en stund. Jag tror alla mår bra av det. Vad är tolerans? Vad är civilkurage? När och hur ska vi sätta ner våra fötter?

Civilkurage är motsatsen till tolerans. Civilkurage är när man är intolerant på ett bra sätt.

Det är enligt mig tolerans att respektera andras rätt att ha åsikter och att framföra dem utan vuvuzelor. Det är civilkurage att säga ifrån mot sådant som är intolerant:

  • När människor hånas och hatas för sitt ursprung eller sin religion
  • När människor inte får framföra sina åsikter utan att riskera våld
  • När människor inte får framföra sina åsikter utan att deras möten saboteras

Det är civilkurage, eller i alla fall OK, att gå på ett SD-möte och tyst vända ryggen mot Jimmie Åkesson.

Det är OK att känna att man inte vill ha någon som är nationalist i sin vänkrets. Vänner som inte ger något kan vara bättre att koppla bort. Det är också OK att behålla dem.

Det är enligt min mening rätt att inte låta våra unga ska utsättas för hatpropaganda, genom att säga nej till besök i skolorna. Det är rätt att den som hetsar mot folkgrupper tystas, lagförs och döms. Jag står bakom vår lagstiftning. Det finns gränser för yttrandefriheten. Men den gränsen går inte vid ”vi ska begränsa flyktingmottagandet”. Jag vill inte begränsa mängden flyktingar som får uppehållstillstånd i Sverige, men jag måste acceptera att andra vill det, och jag måste låta dem framföra sina argument.

Idag är det Sveriges nationaldag. Istället för att berätta hur den ska firas skriver många nationalister om de attacker de förväntar sig. ”Idag är dagen när flaggor kommer att brännas!” och ”Idag är dagen när vi som firar kommer att kallas för rasister!”.

Nej det är det inte!, hoppas jag.

Idag är förhoppningsvis dagen när toleransen blommar. Idag är dagen när vi som står för tolerans visar vilket Sverige vi vill ha.

Glad nationaldag!

 

Sverigedemokrater om romer

Publicerat den av

Detta inlägg handlar om gruppen ”Vi som stödjer Sverigedemokraterna”. Det är inte en extrem vit makt-grupp. Där finns riksdagsledamöter och mycket ”vanligt folk”. Det gemensamma är partiet Sverigedemokraterna.

Det är en märklig blandning av inlägg. Länkar till debatter, många svenska flaggor och ”jag vågar vara svensk”, en och annan ”titta vilken fin tårta jag bakat – är du SD bjuder jag!”, idolbilder på Jimmie Åkesson, och en länk till en vit makt-sida där det står att ”negrer” är ”apjävlar” och våldtäktsmän. Ett antal likes på den. Ingen säger emot. Man kan inte se orden i forumet dock, utan man måste följa länken.

Idag hade någon lagt upp en länk till en artikel om tiggare som blivit rånade på allt de äger. Det är alltså fattiga och utsatta människor som blivit ännu fattigare, och nu är de rädda.

En (1) kommentator tyckte att det inte är OK med våld.

Det är så här den svenska rasismen ser ut. De skriker inte ”neger” eller ”zigenarjävel”, men hela grundidén är att ingen empati reserveras för den som inte är svensk. De är värdelösa tjuvar och pack, och de förtjänar allt ont.

Detta har inte skapats av SD. De bara kanaliserar det.

En tacksam uppgift.

b1b2b3

 

Sverigedemokraterna och djuren

Publicerat den av

SD EUI Sverigedemokraternas valmanifest för EU står texten bredvid.

Förutom det uppenbart komiska i deras bristande förmåga att hantera svenska språket är texten rätt intressant ur ett vidare perspektiv. För det är tydligt att ”onödigt lidande” betyder halalslakt.

I Sverige tillåts halalslakt om och endast om djuret är bedövat, och det är bra. För mig som vegetarian och djurälskare är det oerhört viktigt att vi gör allt vi kan för att djur, om de nu måste bli till mat, mår så bra som möjligt.

Om vi verkligen bryr oss om djurens väl – då blir det självklart att det inte spelar roll om djuren bor i Sverige eller någon annanstans. Ju fler djur vi kan rädda till ett bättre liv och en humanare död, desto större vinst. Och då blir det självklart så att vi använder EU till att försöka få våra humana djurrättsregler gällande både halalslakt och övrig djurhållning och slakt att gälla i så många länder som möjligt. Som Marit Paulsen en gång sa: ”jag bryr mig lika mycket om tyska grisar som om svenska”.

eus bestämmanderättNär jag läser SDs text blir det så tydligt det kan: Det handlar inte om att rädda djur.

Det handlar om att stänga ute eller förstöra för muslimer, och det handlar om att stänga gränserna för import.

Så säg det då.

Göm er inte bakom fejkad kärlek till djur!

Så lite allmän kritik av de flesta partiernas valaffischer, som just nu översvämmar tunnelbanan.

Vad ni tycker om euron är visserligen spännande att höra, men det är inte relevant alls för Europaparlamentet. Om Sverige går med i eurosamarbetet någon gång kommer beslutet att fattas i Sverige. Det är därmed en fråga för riksdagsvalet. Det låter lite som om parlamentet ibland slänger upp frågan om euro på vinst och förlust och att det då är parlamentarikernas uppgift att rösta emot. Att skriva ”I Europaparlamentet kommer vi att jobba för ett nej till eurons införande i Sverige” är fördummande. Antingen är ni opålästa eller också tror ni att väljarna är korkade.

Att vilja sänka Sveriges avgifter till EU är egentligen ingen valfråga. Det jobbar alla partier för. Ingen vill betala mer än den måste. Så stryk från manifestet!

Att vilja minska EUs överstatlighet, men samtidigt vilja driva frågor som är viktiga för Sverige eller för svensk allmänmoral i EU, är inte konsekvent. Om man vill bestämma över andra, men samtidigt jobbar för eget självbestämmande, blir man en översittare enligt begreppets urdefinition.

Sunda affischer är de som är specifika vad gäller frågor som faktiskt ligger, eller skulle kunna ligga, på Europaparlamentets bord.

Jag kommer att läsa på. Och jag kommer att ge min röst till den som vill jobba för ökat djurskydd i EU, och för en human flyktingpolitik där ALLA länder tar ansvar.

Fattar du inte, Löfvén?

Publicerat den av

Den parlamentariska frågan om hur Sverige ska styras med ett vågmästarparti var uppe hela tiden i förra valrörelsen. De flesta av farhågorna kom på skam – främst för att regeringen gjorde upp med MP om migrationspolitiken.

Det var väldigt bra gjort, tycker jag.

I förra valrörelsen slutskede var Mona Sahlin bekymrad över regeringsbildandet. Hon föreslog då för Fredrik Reinfeldt att de skulle göra upp att det block som fick flest röster skulle få bilda regering genom att andra sidan la ner sina röster. Det var bara det att med den dåvarande grundlagen kunde sitta regering fortsätta regera, så länge inte en riksdagsmajoritet röstade bort dem.

Den regeln finns inte kvar längre.

Men det innebar att Reinfeldt den gången inte behövde Monas förslag. Det var bara hon som behövde besked från honom. Så han svarade aldrig – kanske för att han tänkt fortsätta regera även om de fick snäppet under de rödgröna – kanske för att han inte ville ge henne cred för hennes idé. Det framgick aldrig, såvitt jag kunde läsa mig till.

Oavsett vilket var det rent strategiskt rätt korkat gjort, för hade han sagt ja hade han etablerat en praxis som kunnat användas i detta val. Han kunde bara ha sagt till Löfvén: ”Vi gör väl som förra gången?”

För nu är det Löfvén som vägrar.

Varför han gör det övergår mitt förstånd.

Han ligger över i alla mätningar, och med relativt stor sannolikhet får S, MP och V fler röster än Alliansen. Då kommer S att vara mycket glada över att kunna bilda en regering, oavsett hur denna regering ska se ut, med ett löfte från M att de lägger ner sina röster i riksdagen. De kan i lugn och ro fokusera på att komma överens med V och MP.

Det enda han behöver lova i gengäld är att om Alliansen mot förmodan får fler röster kommer S att göra likadant: Inte rösta emot att Reinfeldt bildar en ny Alliansregering.

Detta är ingen liten fråga. Det är oerhört viktigt för alla oss som sätter antinationalismen högst i valrörelsen att förhindra att den som bildar regering behöver förhandla med SD. Annars riskerar invandringen att bli ett slagträ under regeringsbildandet, och det är ovärdigt och det är inte vad någon väljare förutom den lilla grupp som röstar på SD vill.

Jag kan inte se ett enda vettigt skäl att att Löfvén säger emot. Därför måste det finnas ett ovettigt skäl.

Och det enda ovettiga skäl jag ser är att han inte fattar.

Han begriper inte hur regeringsbildning går till – antingen för att han  omger sig med rådgivare som inte heller fattar eller kan förklara eller också för att han inte lyssnar på dem.

Snälla Löfvén: Tänk på Sverige och tänk om. Ge creden för idén till Mona Sahlin, så behöver du inte skämmas för att du går med på ett Reinfeldtsförslag.

Men vi måste få denna överenskommelse på plats i god tid före valet.

 

Att försvara toleransen

Publicerat den av

LightI många år har jag av och till kommenterat på nationalistiska siter som Avpixlat, Fria Tider och tidigare Politiskt Inkorrekt, och på vanliga nyhetssiter och bloggar där nationalister kommenterar.

Jag gör det normalt bara när det står rena faktafel, vilket ju händer i princip hela tiden. Om felen får stå kvar oemotsagda kommer andra läsare att tro att de är sanna.

Det känns ofta hopplöst. De är så många. Vi som går in på deras sidor och sätter ner en fot är så få. Och dessutom brukar deras moderatorer ändå ta bort alltihop efter ett tag.

Och som jag skrev tidigare: det handlar ofta om människor som inte är särskilt analytiska till sin läggning, och som marinerats så länge i hatet och de felaktiga uppgifterna att de gått in i en alternate reality, där samhället står för faktaförvrängningen och Fria Tider för ”Sanningen”.

Det vore bra med fler som kämpar för förnuftet. Det här inlägget är egentligen en värvningskampanj.

Det är inte så svårt. Man skapar bara ett konto på Disqus, som för övrigt även kan användas på SvD och på många utländska nyhetssiter och bloggar, och sedan kan man börja kommentera.

Att hitta fakta

Fakta om Sverige och svensk migration finns egentligen på SCB. De kräver dock en del tid att sammanställa, så jag brukar läsa på Migrationsinfo. Siten drivs av Migrationsverket, och de använder SCBs siffror och sätter ihop dem i fina diagram och tabeller. Under Migration=>Sverige hittar du det mesta du behöver.

Eyes on the prize

Det blir fort viktigt att hålla fokus på varför du skriver, vilket ju egentligen är för att fel inte ska stå oemotsagda och sedan spridas vidare, för du kan utgå från att du får många svar som egentligen handlar om frågor du inte alls vill diskutera.

Låt dig inte luras bort från ämnet. Vägra svara på sådant som inte har med frågeställningen du kommenterar att göra. Annars hittar du aldrig ut. ”Nu kommenterar jag detta. Jag tänker inte kommentera det du tar upp denna gång” är ett fullgott svar.

Att försvara toleransen innebär att försvara allas rätt att inte kränkas eller diskrimineras på grund av bland annat hudfärg, härkomst eller religion. Det innebär inte att försvara fundamentalismen, Islam eller Muhammed. Skillnaden mellan dig och ”dem” är att du förstår att de allra, allra flesta invandrare inte förordar stening, könsstympning eller barnäktenskap.

Alla vägar leder till Aisha

Det har skett ett skifte i den svenska nationalismen på sista tiden. För några år sedan handlade det mycket om kostnader för invandring, och diverse siffror dribblades omkring ganska vilt. Det har absolut inte upphört, men nationalismen har ändrat karaktär från sifferexerciser till mer moraliserande.

Förenklat: ”Vi ska inte ha invandrare i Sverige, för allihop som flyttar hit nu är muslimska somalier som är analfabeter och våldtäktsmän, som aldrig kan anpassas till svenska förhållanden.”

Faran med islam och med kulturella skillnader betonas alltmer. Så på det sättet har det blivit värre. Att bara vilja spara pengar är i mina ögon ett betydligt lindrigare toleransproblem än att vilja stänga ute på grund av hat.

Det finns några frågeställningar som dyker upp mycket fort när man diskuterar.

Muhammed och koranen

Du förväntas plötsligt försvara varför Muhammed gifte sig med nioåriga Aisha och huruvida det är rätt med pedofili. Du förväntas försvara diverse passager i koranen. Jag har provat att svara med att plocka upp liknande passager ur bibeln – det finns ingen brist på dumheter i gamla testamentet – men det är egentligen bara tidskrävande och meningslöst. Det leder bara till ”men islam är faktiskt värre”-diskussioner, och eftersom exemplen från båda religionerna är så många fastnar man där. Enklast är att istället svara: ”Jag förvarar inte Muhammed, utan muslimers rätt att precis som vi tro på vad de vill, och jag vet att de flesta muslimer i Sverige och övriga världen är sekulariserade och inte bokstavstroende”.

Islam och fundamentalismen

Du behöver inte heller kommentera bisarra fenomen som sker i islams namn världen över. Istället säger du att stening, könsstympning, terrorism, barngifte, månggifte, inskränkning av kvinnors rättigheter med mera självklart är oförsvarbart, men att de allra, allra flesta av världens dryga miljard muslimer inte står för dessa heller.

Q: ”Varför ska de få bygga moskéer i Sverige när inte vi får bygga kyrkor i deras länder?”
A: ”De allra flesta länder där muslimer är i majoritet har visst kyrkor. Och varför ska vi jämföra oss med Saudiarabien?”

Brott

Det är ett faktum att utrikes födda begår fler brott än inrikes födda. Men med eyes on the prize är din poäng att de absolut flesta utrikes födda begår inga brott heller. Lika lite som vi kan anklaga alla män för att nästan hundra procent av alla våldtäkter begås av andra män kan vi anklaga alla invandrare för att de har brottsstatistiken emot sig.

Q: ”Vet du om att alla våldtäktsmän i Norge är invandrare?”
A: ”Det norska polisen klarlagt är att 100 % av totalt fem (!) uppklarade överfallsvåldtäkter år 2010 i Oslo utfördes av ”icke-västliga” personer. Två av dem var minderåriga, och två svårt psykiskt störda.”

Avstå från att hata tillbaka

Detta lyckas jag inte med. Ibland blir jag förbannad. Men det är dumt och kontraproduktivt.

Alla varianter av name-calling, av typen ”rasist”, ”nazist” med flera är också kontraproduktiva, och kommer dessutom att leda till att du blir bannad rätt snabbt.

Du måste vara bättre.

Att vistas i nationalismen

Att vistas i nationalismen är lite som att vandra omkring i det gröna klägg som täckte delar av golvet i Doom. Den som spelade spel på 90-talet vet vad jag menar.

Det gör ont. Du blir dränerad på energi. Hatet klibbar, bränner, skadar.

Jag tänker inte påstå att det är värt det.

Jag tänker bara påstå att det är nödvändigt.

Delar av framför allt unga läser all sin samhällsinformation på nationalist-siterna.

Vi kan inte fortsätta låta dem vara ifred.

Death Star-moskén i Ljungby

Publicerat den av

Inga moskéerJag plockade kommentarerna bredvid från en sida för dem som säger nej tack till moskéer, som jag följer som en del av min research för Cuprum. De ligger under en bild på Abdelhak Lahouaichri i en artikel i Smålandstidningen. Han vill hitta en lokal, som kan fungera som samlingsrum för fredagsbön för muslimer i Ljungby. Det är ingen fullskalig moské han begär i nuläget – han vill bara hitta en plats. Han ber heller ingen om hjälp med hyra. Han bara berättar om sin tanke. Det borde vara så harmlöst. Och hade det varit en buddhist som gjort likadant hade helt säkert ingen reagerat.

Men nyckelordet här är ”moské”: Muslimernas distribuerade Death Star, som de bygger enbart för att kunna förinta oss andra, och ta över världen. 

Kommentarerna är för sammanhanget ganska normala. Det är så här det ser ut i nationalistiska kretsar. Det finns i skrivande stund totalt 173 stycken. Jag kunde inte hitta en enda positiv eller ens ifrågasättande.

Av alla dessa rasande människor bor sannolikt ingen enda i Ljungby. Att Abdelhak Lahouaichri hyr en lokal att samla andra muslimer i kommer inte på något sätt att störa deras vardag. Men så känner inte de som kommenterar.

De är kränkta. De är fråntagna någonting. Och Abdelhak Lahouaichri representerar Det Onda, och kommentarerna blir en sorts hatiska, förtvivlade rop på hjälp. När han potentiellt ber sin fredagsbön ihop med andra muslimer trasas deras tillvaro sönder, och något vackert och ädelt försvinner för alltid.

Jag har lagt mycket kraft under flera år på att förstå den svenska nationalismen, som även är groplats för muslimhatet.

Två delar måste finnas på plats för att den här sortens hat och skräck ska kunna frodas.

Det ena är ett bristande intellekt. Jo. Det låter brutalt. Men det är ett faktum att den som är läser böcker och tidningar, och som har en kapacitet till logiskt tänkande som ligger på eller över genomsnittet, hade ganska snabbt följt länken till ursprungsartikeln, och konstaterat att detta handlar om en man som vill hyra ett rum till sig och några till i en liten ort i Småland. Det är inget under att SD nästan helt saknar akademiskt utbildade i alla led. Jag vill absolut inte påstå att man måste ha en universitetsutbildning för att vara intellektuell, för jag känner många icke-akademiker som är både belästa och analytiska, men det omvända gäller. Det är svårt att genomgå en universitetsutbildning utan att förstå de grundläggande principerna för kritiskt tänkande. Sverigedemokraterna har enligt valundersökningar lägre utbildning än Sveriges genomsnittlige invandrare, och de ligger ganska långt under samtliga övriga partier. Visst. Det finns undantag, som t ex lärarutbildade Jomshof, och förstås Jimmie Åkesson själv.

Men då kommer vi till den andra förutsättningen, som är att den hatande vistas i en miljö som är okritisk, där den här sortens tankegångar accepteras. Själv gör jag det inte. Jag har vänner från många olika delar av livet – genom mina olika anställningar, genom mitt skrivande, från grannskap, föreningar och skolor, egna och barnens, och jag känner ingen som, åtminstone öppet, skulle uttrycka den här sortens hat. Mina vänner och bekanta befinner sig längs hela skalan, från V till KD, men den här sortens tankefigurer finns inte på deras horisont.

För att skapa en nationalist måste föräldrarna på något sätt ha misslyckats med att lära ut det mest grundläggande: att alla människor har rätt att tro på vad de vill, så länge de inte skadar andra. De måste dessutom ha misslyckats med att begripa sig på mekanismerna bakom kristallnatten, där människor trakasserades enbart på grund av sin etnicitet och religion.

De måste ha vänner och ett sammanhang där nationalisternas bisarra argumentation fått fäste, därför att där saknas motsägare. Därför att där saknas självständigt, kritiskt tänkande.

Slutligen finns en förutsättning till, och det är en bristande empati med den som är olik. Det är faktiskt så att många nationalister, och till och med rasister, faktiskt kan vara synnerligen empatiska och dela bilder på plågade katter och antimobbningskampanjer, och de älskar förstås sina familjer lika mycket som vi andra, men de har en förmåga att dra en linje runt sina gelikar (och vissa djur) och säga att den som finns utanför denna linje kan dö.

Gäller detta då verkligen alla nationalister? Har samtliga en empatistörning?

Nej. Självklart inte. Så därför finns det en sorts hopp. De klarar att hata genom att dehumanisera muslimer och andra hatobjekt. Många kan snabbt nämna en muslim de känner, som ”inte är som andra”. Varför då? Jo, för att de känner vederbörande. Just Achmed är schysst. Det är alla övriga det är fel på.

Vad som skulle kunna förändra är möten där de kan förstå att muslimer, flyktingar och invandrare i övrigt är som vi andra. Att det inte finns någon mästarplan att ta över väst, men att den som precis fått sin tillvaro uppryckt genom att tvingas flytta till ett land som känns extremt främmande söker en grund att stå på, innan den är trygg nog att nyfiket ta reda på mer om oss andra, som redan bor här. Så gör även vi svenskar när vi utvandrar. Så gör alla. I tider av otrygghet är vi alla religiösare än någonsin, men när vi har fotfäste kan vi välja själva vilken grad av andlighet som passar oss. Därför finns det för de flesta av oss inget hotfullt i att Abdelhak Lahouaichri vill träffa andra muslimer i en lokal. Be. Äta traditionell mat. Umgås. För vi ser honom som en människa som vill hitta ett sammanhang han känner sig trygg i. Med sina gelikar och sin gud. Vi behöver inte hindra honom från det, utan vi inser att han kan leva och trivas i Sverige med oss andra utan att sluta känna samhörighet med sina rötter.

När jag läser den nedersta kommentaren ovan, skriven av Jessica, känner jag en oförmåga att förstå och en rädsla. Vad menar hon egentligen? ”Om en fredagsbön hade hjälpt …”. Hjälpt mot vad? ”Länder i krig” – är det ”muslimska” länder? Tror hon verkligen att över en miljard muslimer världen över krigar hela tiden? Och så det där med att vi inte kan behålla vår svenska kultur, som är så typiskt: Det bor lika många katoliker som muslimer i Sverige, och buddhister är den religiösa grupp som ökar klart mest i Sverige, men dem nämner ingen. Hinduer, judar, new age-anhängare och olika andra kristna varianter är heller inte hot mot vår kultur. Det är enbart islam som är på väg att slå sönder Astrid Lindgrens Sverige.

Jag har skrivit om det förut. Antirasismen har på något bisarrt sätt copyrightats dem som står ganska långt till vänster, och alla övriga partier och väljare står tafatt vid sidan om hela diskussionen och rycker på axlarna. På många sätt är det förstås bra att någon i alla fall gör något, men ibland leder det till en polarisering som faktiskt kan vara kontraproduktiv. 

Vägen mot ökad tolerans i Sverige går inte genom att hata tillbaka, utan genom att slå in kilar av tolerans i intoleransen. Att lyssna, att förklara och att mötas. 

Anser jag.