Rasister spelar ingen roll

lussekattSå Aftonbladet lyckades gräva fram en rasist till i SD-toppen. Och det bra att det kommer fram. Vi har en vice partiordförande i vår riksdag, som, i sin ungdom vid 53 års ålder, ansett att den som har en farmor eller morfar som inte var född i Sverige ska kunna utvisas till ett chilenskt fängelse om den begår brott. Och inte nog med det. Alla hens släktingar ska också utvisas. Riktigt vad gränsen går för tredje generationens släktingar vet inte jag.

Själv har jag svenskfödda mor- och farföräldrar, men vem vet – något av mina barn kanske gifter sig med ett barnbarn till en utlänning. Blir jag statslös om den maken begår ett brott?

Dessutom kan vi få slut på all mobbing i skolan genom att föräldrar och släktingar till de invandrarbarn som knäcker revben på svenska barn utvisas. Alla Olweusprogram och dialoger med barn om hur man är en bra kompis och annat trams blir då helt onödigt. För precis alla svenska barn är av naturen goda och omtänksamma. Godhetsgenen sitter förmodligen ihop med den som ger blont hår och blå ögon.

Jag brukar akta mig för att kalla sådant rasism som inte är rasism. Vi ska inte överanvända ordet tills det blir urvattnat. Detta är inte ett sådant fall. Sverigedemokraterna har en vice ordförande som är rasist. I ordets hela, fullständiga bemärkelse.

Jo, man kan säga att han menade det ju inte så och det var länge sedan och inte kan man väl märka ord så där? Men detta var inte ett förfluget ord i fyllan inför kompisar. Det var uttalat i radio. Och därmed genomtänkt och avvägt. Planerat. Och förmodligen betydligt närmare Jonas Åkerlunds egentliga uppfattning än det han tränats uttrycka idag.

Han kommer att få gå. Tror jag. Men jag är inte säker. Men han är så nära pensionen, så jag tror inte någon orkar bry sig om att låta honom sitta kvar.

Men det är inte viktigt.

Faktiskt.

För precis som Soran Ismail sa: Efter järnrörskalabaliken växte SD i popularitet.

Det är enkelt. Det som för de flesta svenskar – för jo, vi är ändå i klar majoritet – är djupt oetiskt biter helt enkelt inte på SDs väljare. Och jag tror att oavsett om Åkerlund får gå eller ej kommer det inträffade inte att ha någon negativ effekt på SDs väljare alls. Många kommer tvärtom att hylla honom för att han ”säger som det är”.

Det enda långsiktigt fungerande sättet att möta SD på är med fakta.

Så jag börjar med ett exempel.

Från SDs webbplats

”Det är djupt orättvist att en pensionär som arbetat och betalat skatt knappt har råd med vård samtidigt som den som uppehåller sig illegalt ska få samma service avgiftsfritt.”

Jimmie Åkesson, Almedalen -13

Fakta

En papperslös har inte rätt till samma service som den som ”arbetat och betalat skatt”. En vuxen papperslös har rätt till vård som inte kan anstå, mödrahälsovård och preventivmedelsrådgivning. Inget annat. Och vården är inte avgiftsfri.

Att möta den här typen av rena lögner är det enda som har någon liten möjlighet att få effekt.

Men inte ens det är jag säker på.

Lag (2013:407) om hälso- och sjukvård till vissa utlänningar som vistas i Sverige utan nödvändiga tillstånd

7 § Ett landsting ska erbjuda sådana utlänningar som avses i 5 § och som har fyllt 18 år
1. vård som inte kan anstå,
2. mödrahälsovård,
3. vård vid abort, och
4. preventivmedelsrådgivning.

Stopp för bäbisar!

Ätande barnSverigedemokraterna har berättat att vi kan spara 118 miljarder kronor på att inte låta människor leva i Sverige. Det är ju en föredömlig besparing.

Människor är dyra och onödiga. Ju färre vi är desto bättre har vi det. Tänk bara hur bra det var på medeltiden.

Jag har ett förslag till: Förbjud allt barnafödande. Nyfödda är riktigt odugliga till det mesta. De kostar enorma summor pengar, och är inte ens tacksamma över att finnas till. Inte kan de prata svenska heller, och de har svårt att förstå vår kultur.

Riktiga parasiter.

Har någon egentligen räknat på allt detta?

  • Barnbidrag
  • Föräldrapenning
  • Dagis
  • Skolor
  • Fritids
  • Gymnasier
  • Inkomstbortfall hos föräldrar
  • MVC, BVC

En flykting kostar samhället i i genomsnitt 3-4 år, men ungar är oanvändbara i tjugo år.

Valet måste vara självklart!

Förbjud bäbisar! Våga säga nej till Sveriges främsta bidragstagare!

Att stödja sig mot Jimmie

9260006973_edb9e359c3_n-1”I nio fall av tio stöttar sig regeringen på SD.” Det hör vi hela tiden, och det tas som en intäkt för att SD och regeringen egentligen tycker ungefär samma sak.

Men så här har jag förstått det – och har jag fel vill jag gärna höra det.

För det första är det en gammal siffra. Den räknades fram 2011. Det är möjligt, kanske till och med troligt, att den fortfarande gäller, men det vet ingen. Dessutom har ingen kollat på hur ofta de röstar med regeringen totalt sett, utan bara i de fall då de har utslagsröst.

Regeringens propositioner förbereds. Då står det klart huruvida samtliga oppositionspartier är emot eller inte. Och det är bara i de fall alla är som emot man behöver bekymra sig. Om ett parti är för eller lägger ner rösterna räcker det för att förslaget ska gå igenom. Regeringen, som redan har slagits internt – man är ju ändå fyra partier som kommit överens – lägger då fram förslaget, och struntar i att de rödgröna är överens och att SD blir tungan på vågen.

Enbart i det läge då alla fyra partierna är emot bryr man sig om att förhandla med något annat parti – som MP eller S (förmodligen inte V). Det är därför det motsatta fallet – det där SD röstar emot regeringen när de har utslagsröst händer så sällan. När regeringen vet att de kommer att förlora förhandlar de eller drar tillbaka förslaget.

Och detta är lite småviktigt, för OM det blir regeringsskifte kommer S med allra största sannolikhet att göra likadant. Varför i hela friden ska en regering söka stöd hos ett parti på oppositionssidan om de inte riskerar nederlag?

Det stör mig att det inte resoneras mer kring detta. Vi har ett politiskt klimat där ingen förhandlar med SD. Det är bra. Vi har sju partier som alla säger att de inte ställer upp på SDs värderingar vad gäller invandringspolitik, och som visar det. Det gör oss unika, och det är också bra.

Jag tycker det räcker så. Och den åsikten kommer jag att ha även om en S-regering inte orkar förhandla med ett alliansparti för att få igenom ett förslag SD stödjer.

Jag älskar hundar. Det gjorde Hitler också. Att vi har ett åsiktsöverlapp gör inte mig till nazist.

SvD

Den obarmhärtige nationalisten

I Lukas-evangeliet berättar Jesus om mannen som blivit överfallen av rövare.

En präst gick förbi, men lät honom ligga.

Då kom en samarier, som egentligen inte alls var av samma folk som den skadade, men han hade ett gott hjärta. Han vårdade den skadade, och såg till att han blev frisk. Samariern älskade sin nästa som sig själv.

Sverigedemokraterna samlar sina styrkor inför kyrkovalet – tydligen med viss framgång. Jag har läst deras manifest.

Där står bland annat att kyrkan ska prioritera om sina hjälpinsatser. Det är inte längre behovet av mat, medicin skola eller vård som ska styra. Det är istället ursprunget och religionen.

Först ska vi nämligen hjälpa svenskar. Om vi prompt ska göra något för utlänningar ska de vara kristna. Ur SDs synvinkel får man ju säga att det är strategiskt smart, för om svältande av fel ras eller religion vägras hjälp blir de ju färre som kan komma hit och förstöra vårt fina land.

Om du är medlem i kyrkan, så rösta imorgon!

Med tack till min kloka svägerska Lori.

Inga ord är för vidriga

Jag såg debatten om näthat hos publicistklubben. Här är min uppfattning:

1. De lyckades inte få in någon ordentlig träff på Dagerlind. Det beror på att de inte var tillräckligt pålästa. De var dessutom illa förberedda även i övrigt, och kom med exempel som gick lätt att peta hål på, trots att det finns så mycket bra de hade kunnat använda istället.

2. Sakine var i särklass bäst. Hon brukar vara det. Men det räckte inte.

3. Dagerlind var dock inte särskilt bra, utan snarast medioker. Hade de gjort sitt jobb rätt och grävt fram relevanta fakta, och sedan serverat dem med en dos kontruktiv logik hade han varit chanslös. Det är nämligen min bestämda erfarenhet att avpixlat svämmar över av rasistiska tillmälen och hot, och det är rent bullshit att man inte har ”råd” att ta bort dem. Man hade råd att banna mig från Politiskt Inkorrekt för att jag var ifrågasättande.

4. Även om skribenter och moderatorer försöker vifta med en “här ska vi vara snälla”-flagga är det helt i linje med deras strategi och syfte med siten att göda hatet mot överklassen och etablissemanget. Det finns inga ord som är för vidriga för att få skrivas och stå kvar där. Ingen bortre gräns där anständigheten tar vid.

Ingen humanism.

Hatar hela borgerligheten

Ja ja, jag hatar hela borgerligheten
ja ja, jag hatar hela kungahuset
ja vi, vi ska beväpna oss

Ja ja, jag svär utifrån mitt hjärta
att vi från förorterna ska beväpna oss
ja vi, vi ska beväpna oss

Ja ja, jag hatar prins Bertil å Carl-Gustav
ja ja, jag hatar Zarah Leander
ja vi, vi ska beväpna oss

Jo, vänstern hatar.

Men inte på samma sätt. Om man är stolt över att vara intellektuell skickar man inte våldtäktshot till Carina Herrstedt. Guillou har en av flera bra poänger där.

Ingen ursäktar stenkastarvänstern. Men vi som rör oss runt mittlinjen känner skillnaden på hatet från vänstern och hatet från nationalisterna.

Vad man ska göra åt det vet jag inte dock. Ska fundera lite på det.

Den utestående frågan

Jag har ju i några år engagerat mig starkt mot främlingsfientlighet och nationalism, för tolerans, vidsynthet och empati med utsatta. Det har varit många laddade diskussioner, och jag har successivt fått en insikt i hur Den Andra Sidan, ofta representerad av sverigedemokrater, tänker.

Det finns oerhört många sakfel som cirkulerar i den binära rymden. Senast idag hittade jag kommentatörer som på fullaste allvar verkar tro att den som invandrar till Sverige får retroaktivt barnbidrag för tiden innan de kom hit. Många tror att äldreförsörjningsstödet gör att nyanlända pensionärer, vilka nu de är, får mer att leva på än infödda svenskar, och det finns en allmän uppfattning om att de som kommer hit är hundratusen om året, som aldrig kommer att vara något annat än en kostnad för Sverige.

Men fakta finns därute. Jag har letat, och jag har hittat, och särskilt svårt har det inte varit. Jag har petat hål på siffra efter siffra. Jag har ibland blivit arg, men egentligen tycker jag faktiskt lite synd om dem som tror att Sverige är på väg att gå under på grund av invandringen. De är så övertygade, och så förtvivlade.

Fakta ska med fakta fördrivas, och det håller inte att påstå att ”gammelmedia mörkar” eller att ”man får inte säga” ditt och datt. Man får säga vad man vill, och det media inte skriver får man leta reda på själv. Det finns ingen ursäkt att inte kritiskt granska det man hör och läser, oavsett avsändare.

Men detta sagt finns det faktiskt en enda fråga som inte låter sig besvaras. Politikerna oavsett parti drar sig undan när de får den, och inga informationssiter ger några tydliga signaler.

Det handlar om varför.

Invandring är generellt bra, och invandrare bidrar enormt till Sverige. Det är inte särskilt svårt att visa. Asylsökande är människor på flykt, och ska behandlas med respekt, oavsett om deras asylskäl räcker eller inte. Flyktinginvandring är dock till skillnad från arbetskraftsinvandring eller kärleksinvandring en kostnad för Sverige, som vi alla får vara med och betala, och även om de asylsökande själva så oerhört gärna vill ha arbete och egen försörjning blir det sällan så under de första åren. Detta är ett faktum. Och det är där någonstans vi går vilse, för de flesta andra länderna i Europa är betydligt mer restriktiva än vi.

Vi behöver prata om detta, i det offentliga rummet, och inte sopa hela frågan under mattan. Jag vill se våra politiker säga så här:

”I Sverige låter vi vissa människor stanna kvar som skulle ha blivit utvisade om de istället sökt asyl i exempelvis Finland. Detta kostar dig femtiosju kronor extra i månaden, men för denna summa slipper tvåhundra barnfamiljer om året resa tillbaka till krig och svår utsatthet. Tycker du att det är rimligt, så rösta på oss, för till skillnad från Jimmie Åkesson håller vi med dig.”

Varför vi välkomnar fler flyktingar än våra europeiska kamrater är den utestrående frågan. Den som behöver diskuteras, ifrågasättas, besvaras, men inte flys från. Jag är övertygad om att vi som vill hjälpa klarar att ta den debatten.

SvD

Statsministern och trollen

Nättrollen är arga.

En prostituerad visade sig i en polisutredning ha en post i sitt kundregister som hette ”Fredrik Reinfeldt”, och #¤%&%¤## korkade PK-media fattar ju inte att det måste vara statsministern! Ingen annan förklaring kan finnas.

Döööh!

Men skriva om järnrör, det kan de!

Fula flugor på flykt

En av mina favoritledarskribenter, Sanna Rayman, tar i uppskattande ordalag upp Merit Wagers blogg. Jag hade av någon anledning missat den – kanske för att jag inte längre gräver lika mycket i invandringsfrågor som förr, men jag blev rätt förbryllad.

Å ena sidan: Jag håller helt med om att den som inte har asylskäl inte ska få asyl. Jag tycker också det är bisarrt om man utgår från att alla talar sanning när de kommer. Det är också bra att fusket kommer fram i ljuset.

Detta sagt: Jag letade i Wagers blogg efter framsidan av flyktingpolitiken. Den där en förföljd familj får asyl och kan börja ett nytt liv. Där en fattig, strävsam människa kan få jobb i Sverige och få arbetskraftsinvandra mot ett nytt liv. Den där ett älskande par, kan förenas och leva tillsammans. Det fanns, trots titeln på den bok som hela tiden hänvisas till ”Inte svart eller vitt utan svart och vitt”, inget vitt i berättelserna. Det handlar enbart om, om jag parafraserar och drar ut linjerna, de där otäcka, fuskande individerna som kommer hit och ljuger. Jag kan inte acceptera att det är hela sanningen.

Det som dessutom fick mig att rygga är inlägget den 6 juni, där hon på fint avpixlat-maner pastat in de där gamla uttalandena, helt ryckta ur sina sammanhang, som ska visa att våra förtroendevalda hatar svenskheten. Till detta kommer en ensidig harang om skolavslutningarna i kyrkan, och även där används nationalistisk retorik: Det handlar [enbart] om att vi ger upp vår egen kultur för invandrarna, och då i synnerhet, får man gissa, muslimerna. I själva verket är ju skolavslutningen långt mer ifrågasatt av ateistiska föräldrar av helsvenskt ursprung än av muslimerna. Och även för oss som gillar skolavslutning i kyrkan och älskar traditioner är frågan komplex: Det måste ju vara viktigare att alla går dit och trivs med det än att traditionen upprätthålls. Den sidan debatteras inte alls hos Wager dock.

Jag är inte alls den som tycker invandrarkritik = nationalism, men denna bloggs enorma ensidighet imponerade inte.

Rasistisk konst

Jag är fascinerad över debatten kring Lena Adelsohn Liljeroths tårtätande, och då både den som står i artiklar, och den som förs i kommentarsfält. Inte att den förs, utan hur den förs.

  • Nationalisterna gnuggar händerna och tycker att det är självklart att bilden inte är rasistisk och hade det varit en blond kvinna hade ingen sagt något och här har vi nu ett typexempel på hur allt blir rasism även fast det inte är det …
  • Afrosvenskarnas riksförbund tycker ministern ska avgå, men vill inte alls kommentera den afrikanske konstnärens rätt till sitt konstverk, av skäl som jag inte kan greppa. Dessutom verkar de ha tagit tillfälligt i akt att ställa helt andra krav på ministern för att dra tillbaka avgångskravet, och det liknar utpressning om det stämmer. Hoppas det inte gör det.
  • De som kämpar mot könsstympning tycker att detta minsann inte alls bidrar i den kampen.
  • Den normalt ivriga ”kulturvänstern” är måttligt intresserade av att rycka ut till den moderata ministerns försvar, och säger knappt flaska.

Låt oss gå logiskt fram och ta ett helhetsperspektiv.

Figuren är rasistisk – därom råden för mig ingen tvekan. Det är en pre-50-tals-nidbild av den sort som användes när afrikaner var närmast okända i Skandinavien, och något man kunde driva med. Om en tårta gjord av en sådan figur hade serverats på en ”normal” tillställning – privat eller offentlig – hade den varit helt förkastlig. Därför förstår jag den som upprörs vid första anblicken. Det gjorde jag också.

Men en konstnärs bästa verktyg är sådant som provocerar, och detta var inte skapat av ett lokalt bageri till en fest vilkensomhelst, utan skulle vara höjdpunkten på konstnärernas riksorganisations firande. Det är det kontextet som gör hela skillnaden. En konstnär ska väcka känslor och tankar hos den som upplever konstverket, och då är faktiskt allt tillåtet. Blod, äckel, hotfullhet, rasistiska symboler, könsorgan, … I det här fallet sattes flera delar ihop: Nidbilden av afrikanskan med rasistiska undertoner, den skrikande kroppen som ingen visste fanns där förrän de skar, det blodliknande innanmätet och sedan det faktum att det var en tårta – som symboliserar fest och lättsamt umgänge. Jag kan inte säga annat än att det var oerhört provokativt och smart.

Man kan därför inte, som afrosvenskarna, hoppa över konstnärens rätt och ansvar här, bara för att det är mer spännande att ge sig på ministern. Antingen har han rätt att göra detta konstverk eller också har han det inte. För mig är det helt självklart så att har rätt.

Det blir också mycket fånigt när man försöker väga huruvida denna insats för kvinnlig omskärelse är meningsfull eller inte – för den som driver en verksamhet för att rädda dessa kvinnor ska självklart alla åtgärder evalueras och enbart de som ger effekt sättas in, men så ser inte konstnärens uppgift ut. Han ska påverka dem som upplever hans konst, dvs de som var i rummet.

Så innan vi bedömer LALs ansvar behöver vi ha bildat oss en uppfattning om konstnärens. Hade han rätt till sitt konstverk eller inte?

LAL är inbjuden hedersgäst, och ställs oförberedd inför den skrikande tårtan – att hon skrattade när tårtan började låta är inte konstigt – det är en normal mänsklig reaktion när man hoppar till. Hon har varit i politiken hela sitt vuxna liv och vet också att detta kommer att väcka rabalder, och tyckte nog egentligen detta var allt annat än kul egentligen.

Men hon har bara två alternativ.

  1. Vägra skära i tårtan och lämna rummet.
  2. Spela med.

Själv tycker jag det hade varit fegt att sätta sig på tvären och säga ”nej, det här kan jag inte gå med på, för det kan hamna på youtube”, men det är förstås en subjektiv bedömning. Men den som tycker konstnären har rätt till sitt verk måste rimligtvis förklara varför man ändå tycker en minister ska bojkotta konsten när den blir för provokativ.