Thank you dearest Eleanor Cuachon for being my friend for 30 years.
The unselfishness and compassion that drove you to always find new ways to help and support those in need will be remembered by many.
Hundreds of children have grown up with an education, that enables them to live much fuller lives, as will their children, and the effects of your hard work will forever have changed this world.
I will miss you always.
Rest in peace.
Den skandinaviska midsommaren är en tid av magi. Våra förfäder samlades i familjer eller hela socknar för att fira sommarsolståndet. För oss som brinner för folklivshistoria är dagen en knutpunkt när vi känner gemenskap med våra förfäder.
Och för den som läst Ferrum vill jag nu avslöja en hemlighet: Det stora midsommarfirandet på ängen utanför herrgården, där Kajsa-Stina dansade med Carl och tillfälligt suddade ut klassgränserna, är inspirerat av midsommarfirandet i Kulla-Gulla – där de rika för en gångs skull umgicks med torparna. Jag älskade de böckerna när jag gick på lågstadiet. Strindbergs Fröken Julie har förstås också bidragit till min bild av midsommar som just dagen då gränserna tillfälligt löstes upp, även om det slutade mindre bra i just det fallet.
Vi borde fortsätta detta arv genom att göra midsommarafton, det svenskaste svenska, till en symbol för inkluderande. När vi ser förbi klasskillnader, hudfärg, etnicitet och religion inser vi att vi hör ihop.
Glad midsommar!
”Den största svårigheten”, förklarade jag för optikern, ”uppstår på grund av att jag är vegetarian. Jag står vid spisen och ska klura ut om det är köttextrakt i halvfabrikatet jag håller i handen, men bokstäverna är tre punkter höga, och de går inte att läsa.”
Jag vill bara vara tydlig med det, att hade jag varit 47 år och köttätare hade jag förmodligen klarat mig ytterligare ett par år utan läsglasögon.
Helena Trotzenfeldt 