Samtidigt som Obama jobbar för fred i Israel och en ökad tolerans mot islam från västvärlden driver främlingsfientliga krafter på för att öka misstron mot religionen och alla dess utövare. Det spelar ingen roll att de allra flesta av de hundratusen svenska muslimerna faktiskt inte är mer troende än den etniske svensken är kristen.

Den som liksom jag läser artikelkommentarer och bloggar måste känna hur de verkar finnas där överallt – muslimhatarna som vill upphäva vår trosfrihet genom att helt sonika slänga ut alla som säger sig vara muslimer ur Sverige.

Jag tror och hoppas att de inte är så många, utan bara ovanligt flitiga kommentatörer.

För alla oss som i många år känt muslimer både i och utanför Sverige känns detta anti-islamhetsande fullständigt bisarrt och verklighetsfrånvänt. Att ett parti vars partiledare tydligt och bestämt kallar alla Sveriges muslimer för ”vårt största utländska hot” lyckas ligga och balansera runt 4% är inte smickrande för oss svenska medborgare.

Jag har försökt få kläm på vad som är det stora problemet med just islam. Några punkter dyker upp ofta:

1. Det finns terrorister som är muslimer
2. Det finns inget kärleksbud i islam
3. Några muslimska länder tillämpar Sharia-lagstiftning

Vi tar och plockar punkterna en och en.

1. Det är ingen idé att sticka under stol med att det finns muslimska terrorister i världen. En anledning är att i vissa länder – tänker då främst på Afghanistan och tidigare Algeriet – finns ingen riktig skola. De enda utbildade är mullorna, och när ett barn får lära sig att det enda viktiga är Guds vilja, istället för att få lära sig vetenskap, kärnämen och etik skilt från vilken religion som helst, fortsätter begreppen gärna att vara ihoprörda resten av livet.

Det var inte särskilt länge sedan hela Europa indirekt styrdes av präster, och unga kristna entusiaster kunde skickas att begå i stort sett vilka brott som helst i kyrkans namn. Den som tror detta är ett typiskt muslimskt fenomen har ingen historia.

Det är viktigt att skolor är helt fristående från religiös påverkan. Jag fick själv be morgonbön och sjunga psalmer så sent som på 70-talet, och jag tog ingen skada av det, men det är bättre att dra linjen vid nolltolerans.

2. Alla de fem stora religionerna har ett kärleksbud, dvs en anmodan att älska din nästa. Jag vet inte var denna skröna om att islam skulle sakna detta kommer ifrån – ibland har jag frågat – men det verkar som om idén kläckts av någon vid okänt tillfälle och sedan fått eget liv.

Tesen att just islam till skillnad från de andra religionerna skulle sakna kärleksbud används för att få islam att framstå som i grunden mindre civiliserad än andra religioner.

3. Att några muslimska länder, som Iran och Saudiarabien, tillämpar Sharia-lagar är inte förenligt med västerländsk syn på rättssystem. Lagar ska skapas efter vad som är bäst för individerna i landet, och inte efter vad en gud kan tänkas förvänta sig av oss.

Även här är det viktigt att minnas att i princip alla länder för inte länge sedan byggde sina lagar kring den statsbärande religionen.

Det svåra är att i ett land där en religion är dominerande blir det naturligt att en ibland stor del av befolkningen vill att religionens regler ska lyftas till lag, och är lagarna satta av en demokratiskt vald regent blir gränsen mellan rätt och fel lätt grumlig.

Det blir tydligast och felast när en människas brott mot en gud, till exempel hädelse, straffas av ett polisväsende.

Så är det därför svårt att säga att irländska lagar mot abort är att jämställa med Sharialagar, eftersom abortmotståndarna alltid kan hävda att det är det ofödda barnet man bryr sig om, inte påven och Gud.

Däremot finns ett annat, bättre exempel på att även den kristna världen går över gränser när man sätter Guds väl och ve före sina invånares. Manilas borgmästare förbjuder hjälporganisationer att dela ut preventivmedel bland fattiga människor som lever på soptippar med dussintals svältande barn i varje familj. Det finns inget rationellt, individknutet skäl till detta, utan det är för att det i första mosebok står att Onan spillde sin säd på marken, och för detta blev han dödad av Gud.

Enbart därför tvingas 25-åringar föda sitt åttonde barn i skjul utan vatten till ett liv på en soptipp utan skola, mat eller ens kläder.

Det är ingen religions fel, och det är verkligen inte den normale utövarens fel, att några knäppjökar använder sin makt till att tvinga andra att leva efter regler som skrevs när människor red på åsnor.

Alla de fem stora religionerna började som vackra, hoppingivande vägar mot rikare, lyckligare liv. Alla fem hjälper fortfarande människor över hela världen att känna framtidstro och trygghet. Att det sedan gått fel här och var måste vi hjälpas åt att rätta till.

Vägen dit går genom respekt för varandras val, inte motsatsen.

Länkar: SvD, SvD, SvD, SvD, AB, AB

Slöjor, burkor, niqaber är ett hett topic i valrörelsen.

Lite obehagligt, eftersom diskussionen gärna hålls kokande av nationalister, ofta med utgångspunkten att vi svenskar ska besparas åsynen av sådana icke-ursvenska fenomen.

Det är alltid klurigt när olika rättigheter ställs mot varandra – rätten att vara klädd som man vill mot kvinnors rätt till frihet. Särskilt knepigt blir det när ansiktet döljs hos den som vill använda sig av samhällets funktioner, såsom skolor. Har vi rätt att kräva att få se våra elever eller lärare?

Björklund vill lagstifta om att skolor ska ha rätt att förbjuda slöja som döljer ansiktet. Rätt eller fel – det är ett märkligt starkt utspel, med tanke på hur sällsynt fenomenet är, och hur stort mediautrymme frågan får. Jag vill inte säga att Björklund är populistisk, för egentligen är det ett helt ok förslag – men när det blåses upp så här precis före ett val, där Sverigedemokraterna seglar med främlingsfientlig vind i seglen, känns det nära ett försök att ta del av denna pust. Obehagligt, som sagt.

Vårt samhälle bygger på att man kan se varandra i ögonen, heter det. Mja. Ögonen täcks ytterst sällan i Sverige, eftersom vår afghanska befolkning är i stort sett obefintlig. Bättre att säga att man ska kunna se vem man pratar med.

Det råder också en allmänt utbredd uppfattning om att det är inskränkta, svartsjuka män som låser in sina fruar i dylika klädnader för att de inte ska kunna vara otrogna, och för att hindra dem från att även i övrigt ta för sig av samhället. Såvitt jag förstått stämmer detta rätt dåligt. Såvitt jag förstått är det antingen så att kvinnorna själva vill bära slöja – av religiösa skäl eller av vana – eller också är det äldre, kvinnliga släktingar – egna eller ingifta – som sätter upp denna förväntan. Så är i alla fall fallet i många nordafrikanska arabländer, råkar jag veta.

Huruvida detta också är fallet när det gäller slöjbärande muslimer i Sverige vet jag inte säkert, och frågan är om någon vet det. Det verkar finnas mycket lite forskning i frågan.

Men oavsett varför: När flera rättigheter ställs mot varandra måste vi förstås bestämma vilken som är viktigast, och sedan blir resten ganska enkelt. För mig är det självklart att vi ska värna barn, men låta vuxna vara som de vill, så långt det inte stör eller förstör för andra.

Därur följer:

• Totalt slöjförbud för grundskolebarn. Att tjejer, som V hävdar, då kommer att hållas hemma istället är fullt möjligt, men då får Socialtjänsten gripa in. Vi har skolplikt, och vi kan inte dalta när det gäller barns väl och ve. Det kan inte anses förenligt med ett barns bästa att inte få visa håret – och det gäller även om tösen hävdar att hon bestämt själv. Samma sak gäller gympa och simundervisning. Ingen särbehandling pga föräldrarnas religion eller tradition.
• Från och med gymnasiet bestämmer däremot var och en själv hur den ska gå klädd.
• Precis som Björklund anser jag dock att den som väljer att dölja ansiktet samtidigt frånsäger sig rätten att hävda diskriminering. Skolor och arbetsplatser har rätt att kräva att ansiktet på den som undervisas eller som arbetar syns. Det innebär också att den som döljer ansiktet inte heller kan anses berättigad till A-kassa, eftersom den gjort sig själv oanställningsbar.
• Däremot ska man självklart få vistas på gator och torg och i affärer samt söka vård med mera med dolt ansikte.

Så svårt, men samtidigt så enkelt.

Eller hur?

Länkar: SvD, SvD, SvD, SvD, DN, DN, DN

 “A common mistake that people make when trying to design something completely foolproof is to underestimate the ingenuity of complete fools.”
— Douglas Adams

Det är alltid lika spännande att läsa kommentarer – man förundras över hur långt folk kan gå i sin förmåga att inte fatta poängen.

Krucifixförbud hotar den svenska flaggan, skriver Expressen.

Detta ärende har blivit känt som ”The Crucifix Rage”, med hot från alla håll.

En finsk, ateistisk kvinna som bor i Italien gillar inte krucifix i skolorna, och har fått Europadomstolen att köpa hennes argument och förbjuda dessa.

Här har vi det klassiska ”två rättigheter står emot varandra”-problemet. Kvinnans rätt att låta sitt barn växa upp utan religion. Italienarnas rätt att manifestera en religion som är djupt integrerad i den italienska kulturen.

Det är inget lätt fall – båda parterna har sina poänger. Men kvinnan vann, och krucifixen ska väck.

Enligt Expressen – har inte lyckats hitta någon annan länk till detta påstående – har en grupp Harvardprofessorer nu hårdragit denna dom in absurdum och påstått att en rad flaggor med samma argument likaledes ska väck – däribland vår. Och jag som alltid trott att den symboliserade en sol på blå himmel – men nej, det är tydligen Jesus det också.

Syftet med deras inlägg, även om jag inte läst det i första hand, borde rimligtvis vara att visa på det orimliga i domen – inte att på allvar avskaffa hälften av alla Europeiska flaggor.

Men kommentatorerna lyckas fullkomligt missa detta i sin iver att vara upprörda.

De EU-kritiska skriver upprört om EU som ska förbjuda flaggor.

Och så har vi gruppen främlingsfientliga som – naturligtvis – hittar en muslimsk komplott bakom alltihop.

Vilket skulle bevisas.