Rädda för de rädda – Utøya in memoriam

Publicerat den av

Fear is the path to the dark side. Fear leads to anger. Anger leads to hate. Hate leads to suffering.

Det var inte svenska nationalisters fel att Breivik begick de fasansfulla dåden för tre år sedan.

Däremot är, enligt svenska nationalister, varje svensk muslim ansvarig för varje muslimskt dåd som utförs någonstans i världen. Enda sättet att inte vara ansvarig är att kraftigt ta avstånd, hela tiden, oavbrutet. Aldrig ta semester. Aldrig upphöra att be om förlåtelse för att man råkar dela tro med psykopatiska monster.

Breiviks tankefigur var att Norden står under attack. Jag har under en tid beskrivit det finns ett stort antal rädda svenskar, som umgås under sektliknande förhållanden och knappt läser något skrivet av omvärlden. De är arga och redo för kamp.

Till skillnad från majoriteten av nationalisterna, som håller varje antirasist ansvarig för morden på Elin Krantz och i Ljungby, håller jag som sagt inte Nordens nationalister ansvariga för de bestialiska dåden på Utøya.

Men däremot måste vi förstå att med så många livrädda och hatiska människor finns en ganska stor risk att det händer igen.

Vi måste börja prata med varandra, och sätta oss in i deras rädsla och hat.

Vi, allihop.

Vi borde vara rädda för de rädda.

De är farliga.

De rädda svenskarna – muslimhatcitat #6

Publicerat den av

”Jag skall gärna erkänna: Jag VILL diskriminera muslimer. Jag tycker vi borde förbjuda den religionen – för inget annat än mänskligt intresse. ALLA är inte lika mycket värda – tyvärr. De som har tendenser att tro och tycka att det står i Koranen: ”Du kan inte synda mot en otrogen” och tillämpar det genom att ljuga och bedra när de kommer till ett kristet och demokratiskt samhälle – de tycker inte jag är lika mycket värda som de araber som kommer hit och vill ha sekularisering och vill assimilera sig med svenska seder och bruk samt vill bli demokratiskt sinnade och vill ‘göra rätt för sig’ Jag vill däremot diskriminera människor som inte vill känna empati med dem som har det svårt och kämpigt.”

Jag skriver De rädda svenskarna som en serie där jag okommenterat lägger upp citat jag hittat i min research bland Sveriges nationalister. Jag vill med detta visa att det inte är rasismen som är det stora problemet, utan den stora skräcken för muslimer. Trots att muslimerna idag bara är några procentenheter av vår befolkning, och flertalet dessutom är sekulariserade, finns en stor grupp nationalister som anser att vi är på väg att ”islamiseras” och att muslimerna snart tar över Sverige. 

Nationalismen dödar

Publicerat den av

FlaggaNationalister bygger sin världsbild runt tankefiguren att det är dåligt när folkslag och kulturer blandas. Även om SD, till skillnad från SvP, har strukit genetiken hur ekvationen på partinivå, finns önskan om bevarandet av det vita, ädla och rena vikingafolket ändå kvar bland väljarna.

Vi måste stänga våra gränser. Vi måste hindra, stänga ute, förvalta det vi har. Inte påverkas. Det är konklusionen.

Högst upp på listan över kulturer som måste trängas bort är muslimerna. Vän av ordning kanske inte tycker muslimer är en kultur, men för nationalisten är det så. Alla muslimer är bokstavstroende, och kommer hit för att ta över vårt land, anser de.

I det sammanhanget är vill jag för en gångs skull föra den omvända diskussionen – den om nationalismen som hot.

För om vi nu ska prata om fenomen eller tankefigurer som hot är nationalismen enligt min mening långt värre än någon religion – i alla fall idag.

Nationalismen i bemärkelsen ”ovilja att se sitt folk blandat med andra folkslag och kulturer”, är egentligen en av de mest destruktiva krafter som finns i världen – tillsammans med religionsförtryck, kommunism och girighet.

Nationalismen var direkt grund för andra världskriget, och för alla senare konflikter i Europa, såsom Nordirland, Spanien och Jugoslavien.

Och nationalismen är också orsaken till att 298 människor dog när MH17 blev nedskjutet häromdagen.

Motsatsen till nationalism är respekt och tolerans.

Respektera varandras särart i en utsträckning som gör det möjigt att leva tillsammans, och sluta romantisera om att det funnits en lycklig tid när alla var precis likadana och tyckte exakt likadant. För det har det inte.

Och det handlar inte bara om att undvika krig. Med ett öppet och inkluderande sinne blir livet faktiskt även i vardagen betydligt trevligare och gladare.

De rädda svenskarna – muslimhatcitat #5

Publicerat den av

Status i en sverigedemokratisk facebookgrupp:

”Vet i fan vad som händer i vårt Sverige … Hur fan har det blivit såhär JÄVLA fel? Den ena efter den andra Landsförrädaren poppar upp som svampar, kommuner som tillåter Moskéer >:)…. Alltså allvarligt talat Kamrater… Är vi på väg mot KRIG?? Ska vi in i krig mot muslimer…. Jag är allvarligt oroad över hur dom GER BORT VÅRT FOSTERLAND ….. SD är sista livlina Vänner… Sen finns det inget mera kvar… Allt vi kämpat för…. VAD HÄNDER????? ….”

Jag skriver De rädda svenskarna som en serie där jag okommenterat lägger upp citat jag hittat i min research bland Sveriges nationalister. Jag vill med detta visa att det inte är rasismen som är det stora problemet, utan den stora skräcken för muslimer. Trots att muslimerna idag bara är några procentenheter av vår befolkning, och flertalet dessutom är sekulariserade, finns en stor grupp nationalister som anser att vi är på väg att ”islamiseras” och att muslimerna snart tar över Sverige.

Surdegsbullar

Publicerat den av

Bullar
Jag har börjat baka bullar. Annars är jag en brödbakare, och dessutom, som barn av min tid, antisocker-fascist.

Men jag bakade bullar som liten med mormor. Jag kommer ihåg hur, trots att åren gått.

Jag har funderat på hur jag skulle lyckas med en kompromiss mellan onyttigheterna och längtan efter barndomens upplevelse, och idag är jag i mål.

Jag har också gjort en förändring till: Jag har avsevärt minskat på mjölmängden. Mormors bullar var fantastiska som nybakade, men hade rätt låg hållbarhet. Det gällde att skynda sig äta.

Tyvärr tog jag inga bilder under detta bak, och som vanligt mätte jag ingenting, så ni får hålla till godo med mitt höftade recept.

  • Några dl surdegsbas från kylen – med ganska grova mjölsorter
  • Mjölk, 3-4 dl, kall
  • Kesella, 1 dl
  • Vaniljyoghurt, mild, 0,5-1 dl
  • Ett åttondels paket jäst
  • Vetemjöl

Mjölet hade jag i till en rät lös konsistens – mittemellan en smet och en deg.

Jag la upp den på bänken, och arbetade en stund. När man jobbar med klibbiga degar behövs fuktiga fingrar, så ha en skål vatten bredvid. Skaka av, så du inte står med en soppa på bänken. Skrapa upp ett hörn deg med degskrapan, dra ut, vik över, skrapa upp nästa, vik över, och håll på så en stund.

Vila under plast någon kvart.

”Business letter turn”, dvs vik i tredjedelar från båda hållen.

När jag är hemma viker jag mina degar sisådär någon gång i timmen. Den här degen fick stå i ungefär tre timmar, med ett par vikningar under tiden. Det viktiga är att den ska vara ungefär 2,5 gånger sin ursprungliga storlek.

Då först hade jag i resten av ingredienserna:

  • 1-1,5 dl socker
  • 100-150 g smör
  • Kardemumma
  • Salt

Jag smälter inte smöret, utan arbetar in det hårt istället. Det tar en stund, och man får sätta till mer mjöl, försiktigt, pö om pö. Jag jobbar för hand, men det går förstås med assistent också.

Men även om det blir mer mjöl för att balansera smöret ska degen vara riktigt klibbig.

Låt vila en stund – en halvtimme till en timme.

Jag lägger nu halva degen åt sidan, och fokuserar på en del i taget. Vik. Vik. Vik.

Och till slut börjar jag dra ut den till en rektangel. Går den då sönder är det bara att vika och dra. Använd degskrapan till att lossa den. Vik, dra ut, gick det bra? Nähä. Vik, dra ut, gick det bra?

Och till slut använder man en lätt mjölad kavel för att platta det sista.

  • Ett ägg
  • 2-3 msk flytande margarin (eller smält smör)
  • Kanel

Knäck ett ägg, och häll gulan i en mugg och vitan i en annan.

JättebulleI gulan: Häll i margarinet. Rör om. Smeta på rektangeln med en pensel. Häll över kanel, lite mer kardemumma och en gnutta socker.

Det är nu min verkliga insikt blir så viktig. I alla år har jag bakat på mjölat bakbord. Det betyder att när jag rullat har jag också rullat in mjöl mellan lagren. Så inte nu. Den klibbiga degen lossar jag med skrapan, och rullar som vanligt. Först när rullen är klar belönar jag mig själv med en liten gnutta mjöl som jag snurrar rullen i. Först gjorde jag inte ens det, men då blev det nästan omöjligt att plocka upp de skurna rullarna sedan.

Jag gjorde lite olika sorter – dels vanliga rullar och dels snurror. Penslade med äggvitan (lite vispad), och pärlsocker på, vilket man förstås kan skippa om man vill vara nyttigare.

En timmes jäsning, sedan gräddning som vanligt, och jag lovar – de hade fyrdubblat sig när jag tog dem ur ugnen.

Tillägg: Man kan lägga inplastade rullar i kylen, så har man enkelt färska bullar dagen efter. Det kanske går att frysa också. Får återkomma om det.

Mästrande bloggministrar

Publicerat den av

PortJag hade en gång en blogg. Men det var för länge sen.

Det var runt 2006-7, det var på Aftonbladet, och den var en av deras topp fem lästa, och den i särklass mest kommenterade.

Det fanns inget egentligt syfte med den – jag skrev vardagsfilosofi mest, men det gick hem hos massor av läsare.

Jag tröttnade dock till slut, och slutade abrupt.

Det jag mest ledsnade på var tjafset. Alla trollen som skulle bråka, och de kom hela tiden. Jag tyckte inte om vad det gjorde med mig. Det som var skrivet i kommentarsfälten kände jag ansvar för, och det spillde över på mitt övriga liv. Jag kunde vara på väg ut med familjen, så fick jag en knepig kommentar, och så kände jag att jag behövde gå in och skriva ett svar. Det var förstås mitt fel, men det hjälper liksom inte.

I flera år efter det skrev jag inget alls, men så ville orden ut, och jag skapade en ny, mer politisk blogg. Den finns fortfarande kvar, fast nu sover den mest.

I samband med att mina första böcker trycktes började jag dock skriva här, för första gången under mitt eget namn. Det mesta jag lägger upp har stått ganska okommenterat sedan jag började, med vissa undantag. Dvs här. Jag har fått många kommentarer, men de allra flesta har kommit på Facebook, under shärarna. Det är bra, för det är folk jag känner, och diskussionerna är trevliga och konstruktiva. Jag har nämligen inget krav på att folk ska hålla med mig, men jag förväntar mig hyfs och god ton.

Men i samband med spridningen av gårdagens inlägg dök de upp.

Först var det nationalisten på Twitter, som var arg för att jag var – pja. A smartass. Tror jag. Inte helt säker. Jag hade dock ingen rätt att uttrycka mig, vad det verkade, för uppenbarligen retade jag honom. Så hela hans CV såsom muslimkännare twittrades först i rätt många tweets: ”20 år med mörkermän”, och ”aldrig lita på en muslim” och teman på det, och i själva verket är jag positiv till muslimer för att jag inte träffat en muslim som visat sitt ”rätta jag”. Japp. Och sedan kom ”De Goda Råden”. Ni vet de där som farbrorn som verkligen har koll på livet ger till den ovetande lilla flickan. Först skulle jag läsa koranen, och sedan skulle jag läsa en viss annan bok, deklarerade han. Förmodligen för att råda bot på min oförsvarliga tolerans mot muslimer. Jag svarade ”redan gjort” om den första, och ”nejtack” till den andra. ”Ok då är det klart men meddela när du blivit väckt” blev svaret. Jag misstänker att han var lite lättad över att ha vunnit den debatt han initierat så lätt.

Sedan kom hans raka motsats, i kommentarerna under ett inlägg: Kvinnan som av allt att döma är engagerad antirasist, och som hade synpunkter på att jag tycker man inte ska kalla muslimhat för rasism. Och det får man ha. Synpunkter alltså. Jag har inget emot diskussioner. Så jag förklarade länge och väl att även om betydelsen har glidit och många tycker att muslimhat kan kallas för rasism idag tycker jag vi ska låta bli det. Och det har inget med överdriven språkvård att göra, även om jag föralldel gillar språkvård. utan det är pragmatism. Att svepande kalla allt man inte gillar för rasism leder till onödig irritation bland dem som ännu inte är uttalade nationalister, men stör sig på att SD enligt deras mening felbehandlas. Det är mao kontraproduktivt att göra det. Det puttar över folk på andra sidan.

Hon ville ha länkar – inte bara på sådant jag skrivit i inlägget, utan även på varje irrelevant bisats i mina kommentarer. Jag blev lite trött, för jag länkar alltid så långt jag kan, och jag har annat att göra än att gräva fram länkar till den som inte orkar leta. Varje adjektiv skulle styrkas. För hon ”kände” att de var ”värdeladdade”.

Hur kunde jag påstå att muslimhatet bland nationalister är ”massivt”? Motivera! Och detta med att ”öppenheten mot omvärlden är det svenskaste som finns”, vetenskapliga undersökningar, tack! Var är de?

Jag hade inget emot detta så länge jag kände att hon försökte förstå vad jag menade. Jag är själv noga med referenser. Det ska man vara.

Men till slut (och nu pratar vi 12 kommentarer totalt) kom jag till en punkt när jag skrev att bakom en del av det jag berättar ligger tusentals timmar av grävande, läsande och grottande i nationalistiska dokument. Jag kan inte peka på vetenskapliga undersökningar som stärker allt jag påstår, för det finns inte sådana undersökningar. Det är i sig ett problem att ingen bryr sig om att rådda i detta med vetenskapliga ögon, men så är det.

Jag skriver vad jag upplever, för att jag vill visa vad jag ser. För att det är viktigt. Det står förstås varje människa fritt att göra det jag gör: lägga flera timmar om dagen på att läsa tweets, statusar, blogginlägg, artiklar på nationalistiska webbtidningar, kommentarer osv, och sedan dra sin egen slutsats. Eller också kan man läsa vad jag skriver och mina exempel, när jag från ett sammanfattande perspektiv visar vad jag upplever. Då blir det mina ord, och min subjektiva bedömning som gäller. Så är det. Och vill man inte ta den tid som går åt att läsa själv, och vill man inte läsa vad jag skriver, kan man använda sig av det tredje alternativet: Att gå ut i solen och strunta i alltihop.

Jag skrev dock inte det sista stycket. Jag stannade vid att det jag upplevt har jag inte referenser på, och la till att jag har forskningsbakgrund, men att detta är en blogg.

Och då kom det andra mästrandet för dagen. Jag blev ifrågasatt för att jag använder ”auktoritetsargument”, och ”Jag hade uppskattat jättemycket om blogginläggen hade samma ambition som dina vetenskapliga artiklar!”

Jag vet inte om hon inte vet hur forskning går till, eller om hon tror att inte jag gör det. Men för den som vill veta kan jag delge att det går till så här: man läser allt inom sitt område tills ögonen blöder, sedan sammanställer man sina fakta, och sedan skriver man. Man väger varje ord på guldvåg, lägger en oändlig tid på rätt referenser, man skickar runt, får feedback, skickar runt, får feedback, läser nytt referensmaterial och till slut har man, efter några månader, tre sidor som tål att publiceras. Sedan får man kritik igen. Det är ett heltidsarbete, och det resulterar framförallt i att mycket aldrig blir sagt, eftersom det inte går att leda i bevis. Och det här är alltså vad personen ifråga menar jag ska utföra för att kunna skriva ett blogginlägg. Kan jag inte peka på en studie ska jag låta bli att skriva.

Två fundamentalt olika besserwissrar, men samma sorts ”nu serru sätter jag upp villkoren för vad/hur du ska skriva”-attityd.

I’m back in the saddle.

Frågorna som splittrar SD, kommenterat

Publicerat den av

ÖgaInlägget om frågorna som splittrar SD igår har nu lästs av nästan tusen personer, och det känns förstås meningsfullt att det blev så spritt.

Mitt engagemang mot nationalism började för fyra år sedan, när jag läste ”Jag är inte rabiat, jag äter pizza” av Niklas Orrenius. Även där lyfte han bland annat problemet med att SD aldrig fick adekvata frågor, utan behandlades som ”de där vi ska tiga ihjäl”. Tiger gör vi väl inte längre, men bristen på relevant granskning fortsätter, och den både gynnar och skadar SD, men framförallt skadar den demokratin, när väljarna inte får veta vad SD egentligen står för.

Förutom rätt många positiva reaktioner igår fick jag intressant feedback. En vän påpekade att ekonomisk höger-vänster-politik är en skiljelinje. Det är förstås sant. Tidiga sverigedemokrater var till stor del gammelmoderater, medan de som kommer nu till viss del gör det från typiska S-grupper.

Det går förstås att prata marginalskatter, pensionärsskatt, dagisgrupper, höjd akassa och borttagen ”stupstock” även med SD. Problemet är att SDs universallösning är stängda gränser, och när vi fått det på plats har alla råd med precis allt. Nonsens för de flesta av oss, men SDs anhängare köper detta med hull och hår. De behöver alltså inte göra de svåra val alla andra partier ålägger sig själva.

Man kan också ta upp andra frågor, men jag ser inte, baserat på inlägg i sociala medier, att den typiske nationalisten bryr sig särskilt mycket om vare sig miljöfrågor, vinster i välfärden eller förbifart Stockholm. Stärkt försvar är viktigt för en del nationalister, och övriga bryr sig inte.

Jag fick också lite oväntat kommentarer från nationalister på både Twitter, här och annorstädes. Mestadels trevliga kommentarer, ska tilläggas, och det uppskattas. Grovt kan sägas att detta framfördes:

  1. Bra frågor. Varför ställs inte såna här frågor till alla?
  2. Dåliga frågor. Du vet inte vad du pratar om. Faktafel! (Utan att precisera.)
  3. Är det så här lite är det ju jättebra.

Nu är det ju ingen större mening att säga ”faktafel”, när det jag främst framför är att här finns de områden som är eller kan bli infekterade, så peta runt lite här, så har ni snart ett litet inbördeskrig mellan de mycket olika grupper som numera ryms under SDs paraply. Detta har inte särskilt mycket med ”fakta” att göra, utan är till större delen min subjektiva uppfattning, som man kan hålla med om eller låta bli.

Däremot blev jag lite ställd av den flera gånger framförda uppfattningen att det är ”lite” som skiljer SDs anhängare åt. Jag hade inte gjort den bedömningen själv, så jag fick fundera lite. Är det mycket eller lite? Pja. Det är ju inte antalet frågor som spelar roll egentligen. Det kan räcka med en enda fråga för att helt klyva ett parti.

Ett exempel är tvångssteriliseringen av transpersoner. Denna fråga är så självklar och dessutom mikroskopiskt liten för de allra, allra flesta av oss, men den trasade under en tid sönder det synnerligen etablerade partiet KD. Jag vet inte säkert, men jag gissar att en del av de mest besvikna gick till SD. Jag tog också upp HBTQ-frågor som centrala i gårdagens lista. Nu finns inte just frågan om tvångssterilisering på bordet längre, men det dyker hela tiden upp nya frågor, och SDs olika falanger av troende och icke troende är klart splittrade.

Ett annat exempel är vinster i välfärden, som Löfvén nu tampas med. Vad han än gör kommer han att förlora väljare. Det är inte en liten fråga, men det är ändå bara en fråga. Jag tror utan att veta att den skadat S mer än alla andra tillsammans.

Sammanfattningsvis: När man ska granska ett parti bör man ha fokus på vilka samhällsgrupper som röstar på det, och sedan se ”vilka frågor försöker partiledningen släta över för att få dessa att samsas?”. Gör man det hamnar man ungefär där jag skrev igår.

Slutligen vill jag tacka alla som spred listan. Även om ingen politiker eller journalist plockar upp den i sin helhet hoppas jag att med så många läsare har tankar väckts, och kanske får vi en fördjupning av granskningen av SD.

Frågorna som splittrar SD

Publicerat den av

FlaggaPolitiska journalister som ska intervjua sverigedemokrater är relativt kassa på det.

Sorry, men jag kan inte säga det finare.

Samma sak med de politiker som möter sverigedemokratiska politiker i debatt.

De är opålästa, och riktar in sig på helt fel frågor. Det vanligaste är att de påstår saker som inte stämmer, såsom att sverigedemokraterna vill slänga ut alla invandrare.

Detta i sin tur menar jag är en konsekvens av att hela samhället satt i system att möta allt SD kommer med med att stämpla ”rasist” i pannan på dem, men det funkar bara så länge de inte kan svara tillbaka.

Ja de har rasistiska rötter. Men det går inte att leva på det i all oändlighet.

När det gäller andra partier gör man inte så här. Man riktar in sig på vad som splittrar deras väljarkår, och pratar om det. Vinster i välfärden för S. Aborter för KD. Kooperativ vs. samhällsägd välfärd för V.

I begynnelsen var SD en mycket homogen grupp, som bara splittrades av en enda fråga, nämligen den om vitheten som viktig eller oviktig. Där har de tagit ställning. De har villigt släppt alla rasister. Visst – de finns kvar i väljarkåren, men Jimmie Åkesson klarar sig utan de uttalade rasisterna. Notera ”uttalade”. Det fina med en rasistisk väljarkår är nämligen att den för det allra mesta inte vill erkänna ens för sig själv att den är det, så när han säger ”nolltolerans mot rasism” står han på säker grund. ”Javisst!”, säger alla de som brukar skriva ”apjävel” om svarta, och som gärna lägger upp bilder som ”proud to be white”. ”För jag är ju inte rasist”, tänker de. Absurt för oss andra, men praktiskt för SD som får deras röst.

Därför är det meningslöst att älta rasismen med Jimmie Åkesson. Han har gjort upp med den i bemärkelsen att han har tagit debatten internt och vunnit dem. Han behöver inte svara för sina väljares sjuka värderingar. Det stärker paradoxalt nog både honom och partiet att prata rasism.

Men det alla verkar ha missat är att när rasismen släpptes på ytnivån, öppnades dörren för en lång rad andra väljare, såsom judar, kristna fundamentalister som livetsordare, och även invandrare – inte minst katoliker och andra kristna som kommer från muslimska länder, och attraheras av muslimhatet. Dessa väljare har ganska lite gemensamt med varandra, och de kan fortsätta välja SD bara för att Jimmie Åkesson noggrant avstår från att diskutera frågor som splittrar dem.

Så, kära journalist, politiker, bloggare, intresserade.

Här är frågorna ni verkligen ska ställa sverigedemokraterna, och som kommer att slå in kilar mellan hans grupperingar. Åkesson är hyfsat bra på att hantera den här sortens frågor, så fråga de andra i riksdagsgruppen. De är inte lika pålästa och enade, och svarar rätt ofta från höften utifrån sin egen uppfattning. Publicera deras svar! Skicka gärna länkar till mig. Jag kan samla dem här i all sin motsägelse!

1. Manlig omskärelse

Muslimhatet och de traditionella värdena såsom abortmotstånd lockar många judar till SD, och det gäller särskilt de religiösa. Det är OK för SDs väljare. De som hatar judar finns i SvP numera, och Israelvänligheten är hög inom SD. Men fråga Jimmie Åkesson huruvida han är beredd att förbjuda manlig omskärelse, om en sådan motion eller proposition läggs. Oavsett vad han svarar kommer han att tappa väljare.

Låt honom inte svara på fluffnivå, utan tvinga fram ett ställningstagande för eller mot ett totalförbud.

2. Palestina-frågan

Det finns en hög Israel-vänlighet, men det finns också en del kristna palestinier, och ungdomsförbundet och moderpartiet är splittrade i Palestina-frågan, eftersom ungdomsförbundet anser att är man svensk nationalist måste man också tillerkänna andra rätten till sitt land. Även om de är muslimer.

3. HBTQ-frågor

SD har många HBTQ-hatare bland sina gamla väljare. Men svensken i gemen är, med internationella mått mätt, extremt HBTQ-vänlig, och nytillkomna väljare kommer snabbt att känna sig illa till mods om dessa frågor kommer upp till ytan och den tuffa antipatin blottas.

4. Aborter

Partiet vill förbjuda aborter efter 12 veckan om det inte finns godkännande från Socialstyrelsen. Betyder det att kvinnor som gjort fostervattenprov och fått reda på att fostret har Down’s syndrom eller är missbildat eller skadat ska behöva fylla i formulär och vänta flera veckor medan fostret de ska abortera växer till sig ännu mer? Det spelar ingen roll vad sverigedemokraten svarar egentligen, för dessa frågor klyver partiets väljare mitt itu, och ju mer en intervjuare råddar runt desto mer förstör det.

5. Konfessionella friskolor och kristen bokstavstro

Partiet lockar med sitt muslimhat och sina traditionella värderingar även många kristna fundamentalister. Dessa bekymrades tidigare av rasismen, men har lugnats av antirasism-policyn, och nu känner de sig trygga i att detta är partiet som kommer att återföra de traditionella värdena. Riksdagsledamoten Julia Kronlid kom nyss ut som kreationist, och började prata om att det ska undervisas i skolorna att jorden kan ha varit 6,000 år gammal och skapats på 6 dagar. Detta får hon inte stöd för i partiet, och hon lär inte upprepa det igen, men håll lite fokus på de här frågorna. Ska religiösa skolor förbjudas? är en bra början. Det blir jobbigt för dem, för alla vill förbjuda muslimska skolor, men de kan inte verka för att stänga kristna skolor. De kan förstås säga att kristna ska vara tillåtna men inte muslimska, men det kommer att uppfattas som orättvist av de nyaste väljarna. Vad de än svarar trasslar de snabbt in sig.

På vilket sätt ska kristendomen återinföras i skolorna? De behöver svara med mer än ”skolavslutningar i kyrkan”.

De har skrivit långa passager om detta i sitt principprogram och på webbsidan, så det är bra att läsa på.

islamophobic6. Muslimhatet

Jag sparade den viktigaste och mest centrala frågan till sist: hatet mot muslimerna.

Jag säger inte ”islamofobi”. Jag säger muslimhat. Anledningen är att det enligt mig måste stå alla fritt att hata religioner och ideologier, men SD har byggt hela sitt parti runt hatet mot de personer som är muslimer. Det genomsyrar allt de gör. De politiska inläggen hos deras fotfolk runt muslimer såsom fiender till Sverige återkommer hela tiden.

När Jimmie Åkesson skrev den extremt omtalade debattartikeln i Aftonbladet om muslimer som vår tids största hot uttryckte bland annat Guillou sin besvikelse. Jimmie Åkesson är inte rasist, hade Guillou intygat något år tidigare, och nu sa han så här. Och Guillou siade att Åkesson skulle förlora på det. Det var fel. Men egentligen var det inte fel, om man hade gått längre, och inte låtit honom stanna där. Men Åkesson slätade bara över lite, och kom på något sätt undan med det.

Muslimhatet är inte en fråga som delar SD i sig. Alla är överens på hög nivå. Det går därför inte att som snäll journalist vispa lite på ytan i frågan. Man måste gå djupare, för det är där skillnaderna finns.

För det finns många som verkligen vill slänga ut varje muslim ur Sverige. De vill förbjuda alla moskéer, även vanliga lokaler. De vill ha ett förbud mot religionen som går så långt att den som säger sig vara muslim ska fängslas. Dessa sympatisörer slänger gladeligen den grundläggande mänskliga rättighet religionsfriheten utgör överbord.

Sedan finns de nytillkomna och hyfsat normala individer som, även om de inte gillar just islam, inser att människor måste ju få tro på vad de vill. De skulle känna avsmak mot en politik där muslimer systematiskt trakasseras.

Gräv där. Ställ specifika frågor. Moskéer vill SD förbjuda. I vilken utsträckning? Vill de även förbjuda muslimer att hålla fredagsbön i lokaler som inte ser ut som moskéer? Vill de förbjuda imamer att verka? Ska muslimer förbjudas att samlas?

Och dra gärna paralleller till religioner som SD gillar, som judendom, helt struntar i, som hinduism, eller tycker är lite gulliga, som buddhism. Ska muslimer särbehandlas? Är det bara de som inte får tro på vad de vill? Ska hijab förbjudas? Får man ha en vanlig sjal? Är det bra eller dåligt att kvinnor som bär hijab får jobb?

Prata gärna om den ”särställning” som kristendom ska ha, och fråga huruvida särställningen även ska gälla kyrkor vs. synagogor och kristna vs. judar. Se hur sverigedemokraten skruvar sig för att inte tappa sina judiska väljare.

Skicka gärna detta till politiska journalister och politiker du känner som kommer att möta sverigedemokrater. Ser fram emot några spännande månader.

Retoriken i politiken

Publicerat den av

StairwayRetorikexperter är ett ganska nytt och spännande inslag i svenska politiken. De är med överallt, i sin skimrande opartiskhet. Och igår var de särskilt flitiga, ty då talade statsministern. Jag läser dem med stort intresse, för jag älskar både politik och retorik, och i dessa analyser får jag ju liksom med båda världarna.

Men jag tycker kvaliteten på dessa analyser blir allt sämre.

Reinfeldts tal var det bästa någonsin i DN, och en katastrof i Aftonbladet. Det i sig är inte ett bevis på misslyckande, för inexakta vetenskaper kan ibland fungera så, men när de retoriska analyserna helt överensstämmer med tidningens färg måste vi ställa oss frågor.

För det är egentligen rätt enkelt. Hur mycket man än berömmer sig med att kunna ”bara” ta ställning till retoriken är det ändå så att stör man sig på innehållet stör man sig på retoriken, och tvärtom. Alla kan vara överens om att ett tråkigt tal är tråkigt, men skämt är roliga om man gillar innebörden, och skämtande om sådant man inte håller med om blir därmed fel.

Och det blir snudd på komiskt när den ena beskriver honom som levande, hemma på scenen, rolig och i takt med publiken, och den andre som stel och obekväm med uppstyltade skämt.

En deltagare i Aftonbladets panel anser att hans tal är oskickligt för att han inte nämner ”rasism” tillräckligt tydligt. Och då är vi liksom i mål. Det handlar inte om hur, utan om vad, och det sägs helt oförblommerat. I slutet säger den mest positive, och som av en händelse även liberale, deltagaren rakt ut: ”Lyssnade vi på samma tal?”

Det kanske är läge att skrota ”retorikexperterna”, kära svenska press. Analysera innehållet och låt var och en avgöra huruvida det var spännande framfört, istället för att liksom nu låtsas att det finns en sorts fördomsbefriad vetenskap bakom tyckandet.

Jag säger det med viss sorg, för jag gillar verkligen att läsa analyserna, men området har förvandlats till en parodi på oseriös vetenskap.

De rädda svenskarna – muslimhatcitat #4

Publicerat den av

En kvinna som föddes som muslim i Somalia, och senare konverterat till kristendom, eldar på hatet mot inte bara religionen, utan även alla världens muslimer med denna Facebook-status:

”Vad innebär Islam?
För mig Islam är en hemskt religon som inte accepterar något anat en Islam.
Islam är en rasistisk ideologi
enligt Allaahs bok Koranen från A-Ö döda de icke-muslim.
Muslimerna är uppmanade av Allaah att döda Alla människor som inte ta emot islam!
Vissa muslimer gör som Allaah säger dvs de dödar kristna om de får möjligheten att göra det och de andra muslimerna står vid sidan om och tittar på!
medan de kristna bli halshuggna och korsfästes enligt Koranen ( 5:33,8:12,9:5,9:29,9:25)
Enligt Koranen våldta de icke-muslimernas kvinnor Koranen 4:24,4:3. Det är detta som råder i Syren och Iraq idag.
Fråga är nu var är alla dessa fredliga muslimerna???”

Jag skriver De rädda svenskarna som en serie där jag okommenterat lägger upp citat jag hittat i min research bland Sveriges nationalister. Jag vill med detta visa att det inte är rasismen som är det stora problemet, utan den stora skräcken för muslimer. Trots att muslimerna idag bara är några procentenheter av vår befolkning, och flertalet dessutom är sekulariserade, finns en stor grupp nationalister som anser att vi är på väg att ”islamiseras” och att muslimerna snart tar över Sverige.