Inte bara Netanyahu

På juldagen skrev jag ett inlägg om den ofattbart rasistiska lag om döddstraff medelst hängning för palestinier men inte israeler som nu slutgiltigt röstats igenom av Knesset, och jag fick kommentaren nedan:

”Jag har inget till övers från lagförslaget och är övertygad om att det inte går igenom. Du behöver känna till det politiska systemet i Israel och hur lagförslag hanteras för att förstå. Tror inte Haaretz kan hjälpa dig där, men du är duktig på att leta själv. så om du anstränger dig kanske du kan öka din kunskap. Å andra sidan vet du ju redan.”

Men den gick igenom.

Och ja, det är troligt att Israels högsta domstol stoppar den, men vad detta säger är återigen att det inte bara är Netanyahu och några till. Hela det israeliska samhället genomsyras av vidrig rasism mot det folk de håller på att utrota.

Inte alla individer, förstås. Det tål att sägas om och om igen. Men en majoritet.

En majoritet.

Och alla som liksom kommentatören ovan ivrigt hävdar att det bara är några ruttna äpplen det är fråga om måste sluta ursäkta det israeliska folket. De är inte, som iranierna, oskyldiga till vad deras FOLKVALDA hittar på. Israel begår folkmord och apartheid och etnisk rensning för att det israeliska folket som grupp VILL HA DET SÅ.

#DödsstraffFörPalestinier

Läs Gideon Levys krönika Everyone in this country has gone insane.


Följ diskussionen på Facebook:

Att kalla SD för nyssnazister

Jag kom inte på ordet ”nyssnazister”, men det är fyndigt, och jag använder det ibland. Rent generellt är jag dock inte så mycket för att använda glåpord om någon, och jag känner människor som sympatiserar med SD och som jag inte vill såra i onödan. Det är partiet, inte väljarna, jag tycker illa om. Så jag väljer mina tillfällen.

Och jag får två sorters reaktioner när jag använder det. En del tycker det är onödigt och elakt, medan andra tycker det är fegt. ”Varför kan du inte säga att de är nazister idag?”

För mig är en viktig princip att vi är vad vi definierar oss som och omvänt tills annat bevisats. Dvs om jag säger att jag är kommunist är jag det såvida jag inte förespråkar företagande, och om jag säger att jag INTE är det gäller det såvida jag inte förespråkar att staten ska äga produktionsmedlen.

SD var nazister på nittonhundratalet eftersom de sa att de var det.

”Men tycker du inte att deras politik är nazistisk?”

Nej. Nazismen är en väldigt specifik lära kopplad till hat mot judar. Vi ska inte utöka den definitionen genom att slentrianmässigt kalla all rasism för nazism.

Det är precis som med ”antisemitism”, som nu kletas på kritik mot Israel, och ”terrorism”, som nu används för exvis knarkhandel. Laddade termer missbrukas.

SD har inte hatat judar på rätt länge. De står dessutom bakom Israels folkmord och apartheid i Palestina, och Åkesson var nyligen där, inbjuden som talare av Netanyahu.

Jag kan inte idag heller säga att SD är hudfärgsrasister enligt den traditionella definitionen. Många av deras supportrar är det absolut, men partiprogram och retorik från företrädare speglar inte den synen. Däremot är de absolut rasister enligt den utökade definitionen där även hat mot religiösa och kulturella folkgrupper räknas, på grund av deras massiva muslimhat.

Men sa jag inte att jag var emot utökning av definitioner?

Den utökningen gjordes för länge sedan, och är rätt vedertagen idag. Men jag hade egentligen föredragit om det funnits ett annat ord för fördomar mot utövare av religioner.

Så sammanfattningsvis: Mitt problem med SD är inte egentligen att de var nazister på 1900-talet, utan att de är muslimhatare idag. Men det faktum att dagens ledning gick med i ett parti som var nazistiskt eller åtminstone nyss hade varit det, och som ville förbjuda blandäktenskap och utomeuropeiska adoptioner, visar att det enda man gjort idag är att förflytta hatet mot judar och svarta till världens muslimer.

Läs mina gamla blogginlägg om Sverigedemokraterna och nazism!


Följ diskussionen på Facebook:

Newsom säger ”apartheid”

”Israel är en apartheidstat”, sa Kaliforniens guvernör – och helt säkert blivande presidentkandidat – Newsom i en intervju nyligen (se nedan).

Så sent som i januari sa han sig vara “crystal clear in my love for Israel, and my condemnation of Bibi, and there’s a distinction”, så detta var ett jättekliv bort från det uttalandet.

Det är mindre intressant huruvida det stämmer och mer ATT han sa det, eftersom han är taktisk och vet vart vindarna blåser. Hittills har dem-toppar av den centriska stammen avstått så långt de kunnat att kritisera Israel, och detta avsteg visar ett enormt politiskt skifte.

Inte ens Sanders, som ju är av judiskt ursprung och någorlunda säker mot antisemitismanklagelser, går så långt, utan stannar vid att det är Netanyahu och inte landet Israel som är problemet.

Så vad har fått honom att våga sig på något så extremt?

Jag tror två delar.

Dels kan han läsa opinionsundersökningarna. Palestina har nyss gått om Israel vad gäller sympatier, och när det gäller demokratiska väljare, som han ju måste förbi för att knipa nomineringen om två år, känner bara sjutton procent sympatier för Israel.

Den andra delen är att han sett att det kan gå bra för politiker som törs prata ur skägget – inte minst Mamdani visar det. Trots stark kritik mot Israel röstade en tredjedel av New Yorks judiska väljare på honom.

Jag står ju fast vid vad jag tidigare skrivit – det var Kamalas velande i frågan, kombinerat med Bidens svek mot palestinierna, som kostade henne valet och orsakade del 2 av trumpkatastrofregimen.

Och AIPAC-pengar har redan blivit ett lackmustest. I den populära podden ”I’ve had it” (nedan) svarade en annan trolig presidentkandidat, Cory Booker, för fem månader sedan med en word salad som sen blev viral på frågan om varför han tog bidrag från dem.

Så räkna med att kandidater på båda sidor staketet kommer att grillas inför midterms om ett drygt halvår, vad gäller såväl Palestina som Iran (om kriget pågår då).

#IsraelGazaKrig2023


Följ diskussionen på Facebook: