”Troende muslimer följer sharia istället för svensk lag!” deklarerade någon nyss.
Alltså.
Människor följer sitt lands lagar av två skäl. Man sympatiserar med dem och/eller man vill inte uppleva konsekvenserna.
Så det finns lagar vi gillar: jag har ingen lust att döda någon och hade inte gjort det även om det inte varit lag.
Det finns de vi är neutrala till: deklarationen ska vara inne i tid – jag deklarerar för att jag inte vill få böter, men för mig hade tidpunkten lika gärna kunnat vara en annan.
Och så finns det lagar många inte gillar, men de följer dem för de vill inte ta konsekvenserrna. Fortkörning är ett vanligt exempel.
Svensk lag och sharia har förstås ett stort överlapp, dvs man får inte stjäla eller döda med mera, och sedan finns lagar som bara är svenska – fortkörningslagar återfinns liksom inte i koranen – och så finns lagar som bara är sharia, som gåvor till fattiga, inte betala ränta, inte äta viss mat, bön, testamenten.
Det är ett venn-diagram, uppenbarligen.
Men det finns ingen svensk lag som den som lever efter sharia inte kan följa, med lite vilja. Och omvänt.
”Dual loyalty” är en antisemitisk myt som bygger på att judar inte skulle vara lojala mot sitt hemland, utan mot Israel och/eller judendomen.
Jag ser samma hat som förra året piskas upp mot Eurovisions jury, då vi såg otäcka uthängningar av jurymedlemmar. Det mest patetiska av allt är att det beror på att folk inte förstår grundläggande matematik. Så innan ni ylar om antisemitism, läs här. Om ni inte fattar och inte tror mig, prata med någon matematiker ni litar på.
Om vi antar att det i varje europeiskt land finns lika många som röstar på Israel av politiska skäl som röstar emot kommer självklart Israel att vinna den politiska rösten, eftersom de som röstar emot inte har en gemensam kandidat.
Jag ser ju i mitt Facebook-flöde att många röstar politiskt. Så att folk gör så är ingen gissning, utan ett krasst konstaterande. Ofta är det samma personer som röstar på Israel som anklagar juryn för att vara partisk.
Och för mig är det förstås lika fel i båda fallen. Det förstör hela vitsen med tävlingen.
Jag har inte hört en enda låt. Har inte följt mello på säkert 25 år. Jag har ingen aning om vem som förtjänade vinna. Men jag har läst matematisk statistik.
Om Israel egentligen förtjänade en 25:e-del av rösterna, dvs en mittenplacering, men tio procent röstar för och tio procent röstar emot av politiska skäl, vinner de 9,6 procentenheter de inte förtjänat, och förlorar 0,4 procentenheter av de röster de förtjänat.
Huruvida juryerna var politiska har jag ingen aning om, förstås. Men det finns ingen anledning att dra den slutsatsen baserat på skillnaden mellan folket och dem. För vi VET att folket röstade politiskt, och att differensen därför var självskriven, precis som förra året.
Så låt oss hjälpas åt att stoppa alla vidriga personangrepp detta år, oavsett vad vi tycker om konflikten ifråga. Hatet och anklagelserna är helt oförsvarbara.
Jag anser sedan några år tillbaka att vi ska avskaffa juridiskt kön. Det behövs knappast längre.
Det räcker att notera kön i patientjournalen vid födsel eller adoption/invandring. Skatteverket behöver inte informationen. Det behöver inte heller stå i våra pass, och vi behöver inte kryssa i det i formulär.
Kön blir därmed en del av patientsekretessen.
Så vad skulle problemet bli i så fall?
Förklara vad jag missat:
Statistik: det går att samköra med patientregistret om man verkligen vill.
Kvinnofängelser: där kan kriminalvården självklart fråga, eller också får de rätt att göra ett utdrag ur patientjournalen – det är ju lite av ett specialfall. Det är väl lämpligt att könsorgan avgör.
Omklädesrum: samma sak där. Folk får sortera sig efter vad de har mellan benen. Det är ju inte direkt så att personal står och kollar passet idag.
Idrott: för små människor får man väl tala om vad man är när man anmäler sig till knattefotboll. För elitidrottare har vi redan en diskussion om biologiskt vs. juridiskt kön, och den får man klara att ta utan Skatteverket. Sjukvården kan utfärda intyg både om biologiskt kön och eventuellt könsbyte.
Kvinnofridsbrott: intyg från sjukvården om att man är kvinna, om det nu behövs.
Flytt till ett land där kön behöver registreras: intyg från vården som komplement till passet.
Jag tror att ett avskaffande av juridiskt kön skulle avdramatisera den nu infekterade debatten, ta lite load off transpersoner, och dessutom underlätta hanteringen. Det är bara att bestämma att den där näst sista siffran inte längre betyder kön.
Men jag har inte tänkt megamycket på detta. Så peka gärna på vad jag eventuellt har missat.
Ingen grupp människor retar upp så många svenskar så mycket som ”islamister”. Det är lite unikt för oss svenskar, och jag tror det hänger ihop med oviljan att kallas rasist och bli anmäld för hets mot folkgrupp. ”Islamist” har många gånger blivit en omskrivning för ”muslim”.
”Jag pratar inte om muslimer! Jag pratar om islamister!”
Genom att säga så kategoriserar man sig själv som ”islamkritiker”. Och då går man liksom säker.
Hatgruppen ”Stoppa Islamiseringen Av Sverige” på Facebook har nästan 34 000 medlemmar. Där delas inte bara muslimhat, utan även Trump-propaganda, ofta från Runar Sögaard, och filmsnuttar på någon svart person som gör något någonstans i världen, följt av grovt rasistiska kommentarer. Men det är förstås hatet mot muslimer som är mest centralt. Som när en kvinna i hijab dristar sig till att baka en kaka i TV4.
Och hat som enligt min mening kan kategoriseras som hets mot folkgrupp sprids till andra fb-grupper med mindre radikala medlemmar. Och så fort någon påpekar att det som skrivs faktiskt är brottsligt blir svaret att lagen inte gäller, eftersom den syftar på ”islamister” och inte muslimer.
Här ett exempel från gruppen Politisk Allmändebatt – PolAD.
Bilden, som jag inte vill publicera här, har jag anmält till både Facebook och administratörerna utan framgång, och den är ett bra exempel på hur muslimhatarna envist menar att deras uppenbara hets mot folkgrupp inte gäller, för personen är en ”islamist”, inte en ”muslim”.
En islamist är definitionsmässigt en person som förespråkar politisk islam, typiskt genom att vilja göra det regelverk som går under begreppet ”sharia” till lag.
En av de mest välciterade opinionsundersökningar i detta härad som gjorts är den nu tolv år gamla Pew-undersökningen. Den används för att visa hur många islamister det finns i olika länder.
Och många menar att när människor från länder med höga procenttal flyttar till Sverige kommer de att vilja införa muslimska lagar. Och genom hög invandring och ivrigt barnafödande kan detta enligt dessa konspirationsteoretiker bli möjligt närsomhelst. Men siffrorna inkluderar dels dem som bara vill införa eller behålla sharialagar för muslimer, men inte andra, och även dem som vill ha sharialagar för mjuka frågor, som arv och äktenskap, men som ändå inte vill straffa konvertiter eller hugga handen av tjuvar. Att därför dra slutsatsen att till exempel nästan alla pakistanier som flyttar till Sverige vill byta ut svensk lag mot sharia är ett påstående helt utan täckning.
Så vilka är de svenska islamisterna?
Sveriges muslimer är nästan alla invandrare eller barn till invandrare. Vår muslimska befolkning innan 1980 var blygsam, och antalet konvertiter är litet. Grovt räknat har en miljon invånare muslimska rötter, men bara en halv miljon räknar sig själva som muslimer. Av dessa är 230 000 medlemmar i något samfund.
Men bara 90 000 har enligt SOM-institutet besökt en moské senaste året.
Om vi definierar ”islamister” som de som vill införa sharia i någon form i Sverige är det rimligtvis i den gruppen vi bör leta. Det handlar om muslimer som inte dricker alkohol, ber fem gånger om dagen, fastar med mera. De som vill införa sharia borde återfinnas bland dem.
Men det finns idag ingen anledning att tro att dessa max nittiotusen personer verkligen vill att även icke-muslimer ska följa muslimsk lag, eller att de för den delen vill införa handavhuggningar för stöld och bestraffa konvertiter. Inte ens om de blev erbjudna detta på en bricka. Med tanke på att inte ens muslimer i muslimska länder vill detta känns det inte troligt. Däremot vill de absolut att det ska vara lättare att leva enligt sharia i Sverige för den som väljer det.
Kan vi kalla dessa människor ”islamister”? Eller är de bara troende som vill utöva sin tro utan krångel?
Det spelar stor roll. För om vi bestämmer oss för att de är ”islamister” hamnar de i den kategori som en rätt stor del av svenska folket öppet hatar. Och kommer undan med, eftersom islamister inte är en skyddad folkgrupp. Och då måste vi fråga oss hur sunt det är att så många hatar dem som bara vill bli lämnade ifred.
Om vi däremot bestämmer oss för att bara den som aktivt verkar för att straffet för stöld i Sverige ska vara handavhuggning ska kallas islamist ställer jag mig väldigt tveksam till var alla dessa individer finns. Jag har aldrig hört någon säga så.
”Jo, men de visar sig ju inte nu. De bidar sin tid. Och muslimska brödraskapet …”
I undersökningen ställdes frågan om kvinnor bör få välja om de ska bära hijab eller ej, och bortsett från Sub-Sahara svarade en klar majoritet ja.
Det om något visar ju att världens muslimer inte är särskilt intresserade av att tvinga sina medmänniskor att leva enligt sina lagar.
Så nästa gång någon säger ”jag har inget emot muslimer, men jag hatar islamister”, kläm lite på dem. Be dem precisera. För om islamist bara är en omskrivning för ”religiös muslim som vill utöva sin tro ifred” är uttrycket rasistiskt och faktiskt hets mot folkgrupp. Men om islamist istället betyder ”person som jobbar aktivt för att sharia ska bli lag i Sverige”: fråga var den personen finns.
Jag vet att många i min vänkrets gillar GAPF. Igår blev jag uppmanad att, ungefär, sluta tramsa om att muslimer är en utsatt grupp och istället engagera mig där.
Det kommer aldrig att hända.
Jag står förstås helt bakom arbetet mot hedersvåld, och jag kan också i någon mån hålla med om att problem förr sopades under mattan på grund av en oro att stöta sig med vissa invandrargrupper. Så sker dock inte nu. Hedersrelaterade brott har förhöjt straffvärde, och det är bra. Det finns en debatt och en synlighet.
Den första är principen. Det är precis lika vidrigt att tvinga kvinnor att bära slöja som att förbjuda dem att göra det. I den bemärkelsen agerar GAPF lika ruttet som mullorna i Iran.
Den andra är den praktiska konsekvensen. Om du säger till någon som är övertygad om att Gud vill att hon bär slöja att hon har att välja på att ta av den eller bli uppsagd, alternativt inte få ett jobb hon är mest kvalificerad för, kommer förstås resultatet bli att många muslimska kvinnor blir arbetslösa, vilket i sin tur inte bara leder till att hon inte kan försörja sig utan också motverkar gemenskapen med ickemuslimer och ökar hennes utsatthet.
Det är lätt att titta på en religion vi inte har och tycka att deras tro är fånig. Men kärnan i vår religionsfrihet är att vi respekterar andras rätt att välja vem de tror har skapat universum och att leva efter sin Guds regler.
För mig är ett stöd för GAPF paradoxalt nog ett stöd för inskränkt frihet för kvinnor.
Den som möter en person som bär kippa, hijab, kors eller för den delen röda bhagwan-kläder och utgår från att hen inte kan sköta sitt jobb på grund av sin religion är rasist, enligt ordets definition.
Jag blev muddrad av en säkerhetsvakt i hijab på Arlanda förra veckan. Nu är inte Swedavia en myndighet, men typ. Om jag hade utgått från att hon bara för att hon är muslim inte kan muddra opartiskt hade jag varit problemet. Inte hon. Det är de som har fördomar mot religiösa som behöver skärpa sig. Inte de religiösa som inget ont gjort.
I Sverige är det inte olagligt att i enrum uttrycka hat mot någon pga dess folkgrupp. Dvs om du går fram till en person och kallar den xxx-svin tyst, så bara den hör, är det inte brottsligt.
Jag skriver detta för att det är supervanligt att folk säger att judar/svarta/homosexuella/… utsätts för hat genom att folk kommer fram till dem och kallar dem saker, och polisen gör ingenting.
Well. Polisen agerar korrekt. Huruvida det ska vara brottsligt är en annan fråga. Jag säger bara vad som gäller idag.
Jag rotade fram en dom från 1999 jag läste för länge sedan som är väldigt intressant. Detta fall gick faktiskt ända till HD, så domen är prejudicerande. Alla tre instanserna ansåg att det som skett inte var hets mot folkgrupp.
Det handlar om en megarasist som sagt riktigt, riktigt grisiga saker till några mörkhyade indier. Bland annat ”hur skönt det var att se på då någon dödade en n*ger”, ”vad fula dom är, stick hem till ert hemland” och ”vi är rasister och gillar inte svartingar”.
Liksom. Blä.
Och han blev dömd för olaga hot, eftersom han gått fram till dem med ett slagträ och sagt ”jävla n*, ni skall ut härifrån”. Det tycker jag känns rätt solklart.
Men han blev inte dömd för hets mot folkgrupp, av den anledningen att det inte gick att bevisa hur många passagerare som hört vad som sagts. ”Det måste dock konstateras att det i målet inte är visat att uttalandet helt eller delvis avlyssnades av busspassagerarna – utom av dem som uttalandet var riktat mot.”, står det i tingsrättens dom.
Riktigt hur många som behöver höra vidrigheterna är inte klarlagt. Förarbetena säger att det ska framföras till ”en grupp av personer, som utgör mer än ett fåtal”. Heh. Men när det är oklart hur många som hört blir det förstås till den åtalades fördel.
Ett annat missförstånd är att ”hatbrott” är ett brott i sig. Så är det inte. Det är en kategori (för statistik) och en svårighetsgrad. Dvs om någon utför ett brott, i princip vilket som helst, och det går att bevisa att brottet ägt rum för att personen tillhör en skyddad folkgrupp (t ex israel, muslim, transperson, men inte centerpartist eller sverigedemokrat), döms förövaren till ett svårare straff. Samma sak vid exvis hedersrelaterade brott.
Precis som när jag läste Teodorescus bisarra debattartikel, som jag kommenterade för någon vecka sedan, där hon skällde ut svensk polis för att de inte burar in dem som säger ”from the river to the sea”, känner jag att vi behöver hjälpas åt att försvara dem när de ifrågasätts felaktigt.
De skriver inte lagarna.
Ibland gör de självklart fel, och ska då få kritik, förstås, men det är bra att tänka ett varv extra innan vi konstaterar att så är fallet.
Om vi alldeles bortser från det extraordinärt olämpliga i att ta emot en gigantisk muta från ett land som Qatar är det mest bisarra med Trumps flygplan hur han låtsas att amerikanska folket tjänar på det och att demsarna är korkade som inte begriper det.
Det finns ett Airforce 1 idag, som är 40 år gammalt. Han tycker det är i sunkigt skick. Stackare som ska behöva åka runt i det, liksom.
Det finns också ett nytt plan på G, som han beställde av Boeing förra mandatperioden, men det är inte klart pga alla säkerhetstillägg som måste göras. De siktar på 2027 eller 2028.
Så det här planet skulle alltså behöva genomgå samma modifieringar för att kunna användas som AF1, på amerikanska skattebetalarnas kostnad. Och sedan ska det hamna i hans bibliotek. Mmm. As planes do.
Ingen vet riktigt hur de ska kunna hinna göra alla dessa modifieringar snabbare än Boeing gör sina, så det finns imo en påtaglig risk att det inte heller blir klart förrän det är bibblandags.
“So the fact that the Defense Department is getting a GIFT, FREE OF CHARGE, of a 747 aircraft to replace the 40 year old Air Force One, temporarily, in a very public and transparent transaction, so bothers the Crooked Democrats that they insist we pay, TOP DOLLAR, for the plane. Anybody can do that! The Dems are World Class Losers!!! MAGA.”
Alltså. Nej. De insisterar inte på att ”we pay top dollar”. I den mån de insisterar är det på att behålla det befintliga planet tills det andra är klart. Det är bara så dumt, raktigenom.
120 miljoner människor, alla mer eller mindre mörkhyade, är ”forcibly displaced”, dvs de kan inte bo där de hör hemma. De är därmed flyktingar. Orsakerna är många, men de lever antingen i extrem fara eller är förföljda.
6,6 miljoner av dem lever i flyktingläger. Nästan utan hopp. I en totalt tom vardag.
Det finns också en bunter kritvita Afrikaans i Sydafrika. Ingen av dem har tvingats lämna sitt hem. Ingen av dem har förföljts av staten. Men det finns ett lagförslag om att de möjligen kan behöva avstå en del av det de införskaffade under och före apartheidåren. Det har inte gått igenom än. Men vem vet?
Kommer ni ihåg hur Musk, Trump och alla deras minions skröt om hur de lyckats stoppa kondomer för femtio (eller kanske hundra) miljoner dollar som skulle gå till Hamas? Detta var i början av året.
Trump upprepade detta gång på gång, som en sorts symbol för det slöseri han lyckats stoppa.
Men.
Gaza var inte Gazaremsan, utan en provins med samma namn i Moçambique, och programmet ifråga syftade till att stoppa AIDS-spridningen där. Och Hamas hade förstås ingenting med något att göra.
Denna historia i all sin dumhet, sitt slarv, sitt förakt mot människor som lider och sitt ljugande är en perfekt illustration av allt som har med DOGE, Musk och Trump att göra.
Bill Gates: “I’d love for him to meet the children that have now been infected with HIV because he cut that money.”
Pja. Vem tror Musk eller Trump skulle göra något annat än hånskratta åt dem?
Diskussioner om lagen om hets mot folkgrupp tenderar alltid att spreta väldigt.
För mig är fokus målet.
Dvs vad är det vi vill uppnå?
Det ursprungliga syftet med lagen var, som jag skrev igår, att stoppa den judehatande organisation Einar Åberg ledde. Det gjorde man genom att döma honom 1948. Man ville inte att det som hänt i Tyskland skulle kunna hända i Sverige, och därför är det sedan dess förbjudet att uttrycka missaktning för eller hota en folkgrupp.
Lagen har sedan utökats under åren – sexuell läggning har exvis tillkommit. Och i somras tillkom ett stycke för att stoppa förintelseförnekelse, eftersom riksdagen ansåg att detta är jämställbart med förakt mot judar.
Men motivet är fortfarande detsamma. En marginaliserad grupp ska inte kunna bli så hatad att människor i gruppen far illa för att folkopinionen utser dem till någon sorts scapegoats för stora problem i samhället. (Mina ord, inte lagstiftarnas.)
När man gör en inskränkning i människors rätt att offentligt uttrycka sina åsikter måste det finnas ett verkligt, konkret problem vi vill lösa, som väger så tungt att det är motiverat. Vi ska inte bara förbjuda för att signalera att något är obehagligt. För syftet med HMF är INTE att skydda individer från att känna sig kränkta. Och det är här många går helt vilse. Åsikter ska i första hand bemötas, inte förbjudas.
Jag vill, som jag skrev igår, begränsa den befintliga lagen, men samtidigt verkligen lagföra dem som bryter mot den. Många vill dock utöka den. Anledningen till att jag är emot det är förstås dels att jag som sagt tycker det är viktigt att även obehagliga åsikter kan uttryckas så vi kan bemöta dem. Munkavle tenderar att skapa offerkoftor – ”det får man ju inte säga i det här jävla landet!” – och kan ge omvänd effekt.
Men jag ser också risken för slippery slope.
Exempel: ”Vi står bakom 7 oktober” är en djupt obehaglig ståndpunkt, men inte HMF enligt dagens definition. Det borde det vara, menar någon, men var ska vi då dra gränsen? Får man stå bakom Israels invasion av Gaza? Rysslands av Ukraina? Och vad får man ha för åsikt om konflikten mellan Indien och Pakistan? Vem fattar beslutet?
Jag kan inte se att vi uppnår målet att skydda en folkgrupp från marginalisering i Sverige genom att bestämma vad man har rätt att säga om pågående konflikter i helt andra länder. Samma sak med alla som förespråkar enstatslösning i Israel/Palestina-området. Själv är jag solklart för en tvåstatslösning, men jag vill inte åtala dem som inte håller med och säger detta.
Så vad vill jag ändra?
Först vill jag tydligt skala bort majoritetsgrupper, eftersom vi är en demokrati, och en majoritetsgrupp aldrig kan marginaliseras som judar i Tyskland på 30- och 40-talet. Det är redan idag så det funkar i praktiken, men jag menar att det borde förtydligas. ”Orättvist!” tycker rasister, som vill kunna fälla den som säger ”jag hatar vita”, men som sagt. Att inte kunna hata vita utan att bli åtalad är en helt onödig inskränkning i yttrandefriheten. Den leder ingenstans.
Det är förstås rasistiskt. Det är en åsikt som förtjänar fördömande. Men den diskussionen bör tas utanför rättssalarna.
Sedan bör det där med ”nationell identitet” förtydligas. Det måste få vara tillåtet att skoja om eller klaga på amerikaner, skottar, fransmän, norrmän, what not. Igen. Ingen blir dömd för sånt idag. Men låt oss fixa lagtexten så att det är tydligt att de folkgrupper som är skyddade verkligen är de som är utsatta. Exempel:
Svarta
Romer
Judar
Muslimer
HBTQ-personer
Där vill jag att vi lägger fokus. Vi tar diskussionen mot hatarna så fort vi ser övergrepp, och vi polisanmäler det som är olagligt.
Trotz allt 