”Vi är inte förtryckta!”

Jag har fått något femtontal meddelanden sista veckorna från muslimer jag inte känner. Här är ett som jag delar med skribentens tillåtelse. Notera att nästan alla säger samma sak:

”Sluta säga att vi är förtryckta, och lyssna på oss istället!”

Ingen vet hur många vuxna kvinnor i Sverige som är tvingade, men det finns ingen anledning att tro att det andelsmässigt är fler än i USA, se bild, det vill säga en procent.


”Det värmer i hjärtat att läsa det du delar om kvinnor i hijab, hopp om att det finns medmänsklighet här i Sverige och att en människa verkligen ser det vi muslimska kvinnor känner för vår hijab och religion. Det är inte bara en tygbit som du kan ta på och av hur som helst.

Jag är så förbannat trött på att höra ordet ”förtryckt” i samband med en kvinna i hijab.

Det finns säkert sånt också lika väl som det finns förtryck av andra kvinnor i samhället. Så varför fokusera på oss kvinnor som själva väljer att täcka oss?!

Jag har levt båda livsstilarna och jag talar för mig själv och dömer varken den ena eller den andra. Jag respekterar alla.

När jag bestämde mig för att sätta på mig hijab och täcka min kropp var det fri vilja mitt EGET VAL. Och det är det BÄSTA jag gjort.

För vet ni varför? Det förstärkte mitt självförtroende och min självkänsla som det aldrig har gjort innan.

Vet ni varför? Det fanns inget press på hur jag borde se ut, att följa trender fanns inte, det var som att en tyngd föll från mina axlar. För det var en sån börda, och det insåg jag inte eftersom jag levde i det samhället.

Alla märkeskläder, operationer, livsstilen för att se ut som alla andra. Till slut hade man inte råd men kände sån jävla press, jag kände att jag inte dög, jag såg inte ut som de snygga tjejerna. Jag var utmattad psykiskt.

Den press från samhället på hur EN KVINNA ska se ut för att duga, bli sexualiserad pga sitt utseende, all hets som unga kvinnor har för att se bra ut, det är inte förtryck?

Att man måste bära vissa kläder för att känna att man duger och passar in?! Att man inte har råd att bära vissa kläder eller se ut på ett visst sätt sätter inte press på en kvinna? Att inte ha råd att utföra skönhetsingrepp sätter inte press på en kvinna?

VARFÖR ÄR DET INGEN som intervjuar en kvinna i hijab som älskar att täcka sig? Utan utgår ifrån det dom antar?

Så jävla okunniga i****** tala inte för oss kvinnor i hijab om att vi känner oss förtryckta om ni inte samtalat med oss om det. Det är ingen som någonsin intervjuat en kvinna som valt och älskar sin hijab, de man väljer att visa i tv, de som har rymt från det, oftast är det där inte Islam, det där är tradition som blandas med religon.”

Facebook

Sjal på arbetsplatsen – vad säger lagen?

Får arbetsgivaren förbjuda religiösa huvudbonader som sjal, turban, kippa? Många har hakat upp sig på att är det uniformstvång så är det.

Fel.

Jag vill därför reda ut hur reglerna egentligen ser ut, för jag ser inte att någon annan har gjort det.

Huvudregeln är nej till förbud.

I offentlig sektor gäller därför inga förbud som inte har med säkerhet eller hygien att göra, och eftersom slöja snarare förbättrar än försämrar hygienen är det svårt att hitta sådana skäl. Man kan tänka sig att förbjuda en turban som inte får plats under en hjälm, kanske. Men utöver det gäller total tolerans.

För företag finns dock den så kallade ”neutralitetsprincipen”. Här finns några prejudicerande domar från EU-domstolen, som ju överrider svensk lag.

Ett företag har rätt att förbjuda religiösa symboler om det dels gäller samtliga religioner och dels finns ett konkret behov av att personalen ifråga är neutral. Man kan alltså exvis inte bara förbjuda slöja, men tillåta kors. Och man kan inte förbjuda personal som inte ses av kunderna att bära sjal.

Det där konkreta behovet av neutralitet är where the devil’s in the details. En receptionist är lätt att förstå. En väktare mindre självklart. En lagerarbetare inte alls.

Och det måste finnas en nedtecknad policy, som förklarar behovet och målet och reglerna, och inga undantag får göras. Den är nyckeln här.

Som exempel fanns en kvinna i hijab vars kund krävde att hon skulle ta av sig den (!) och som fick sparken när hon vägrade, och hon fick rätt i Europadomstolen.

Därför handlar Securitas-fallet mindre om huruvida de hade hijab i uniformen och mer om huruvida de har en sådan neutralitetspolicy. För om de INTE har det är det min bedömning att hon utsatts för olaga diskriminering och kan få skadestånd.

Facebook

Förtrycka de förtryckta

Den märkligaste tankevurpan är att det är synd om kvinnor i hijab, så därför måste vi stoppa dem från att jobba.

Jag läser igenom kommentarerna från de senaste dagarna och begriper inte hur det ser ut i Professor Baltazar-maskinen här.

Om man nu verkligen tror att en stor andel av svenska muslimskor är tvingade att bära hijab och egentligen helst skulle slippa – då behöver man naturligtvis göra allt för att inte hindra dem att jobba. Tvärtom. Ju fler av dessa stackars hypotetiskt lidande kvinnor som kommer ut i arbetslivet och får vänner utanför den egna kretsen desto bättre för dem.

Vi som känner muslimer vet förstås att så sällan är fallet. Det finns säkert vuxna kvinnor i Sverige som lever under förtryck och skulle vilja slippa den, men jag har aldrig mött någon, och dessa kvinnor har rimligtvis större problem än slöjan. De behöver isf komma ur den destruktiva miljö de befinner sig i, och de är varken hjälpta eller stjälpta av hijabförbud för väktare, utan behöver kvinnojourer och stödgrupper.

Sedan har vi det än fånigare argumentet att andra kvinnor som är förtryckta blir förtvivlade av att se kvinnor i hijab jobba. I kid you not. Många har skrivit det senaste dagarna.

”Hur tror du det känns för någon som lever under hedersförtryck om de möter en väktare i hijab!”

Nu är ju inte allt hedersförtryck muslimskt, som bekant, men även OM vi antar en vuxen muslimsk kvinna som är förtryckt av sin familj är det ju helt absurt att tro att hon skulle må dåligt av att möta en medsyster. Att hon skulle känna sig mer trygg med en etnisk svensk man än en kvinna hon delar kultur med …

Ett annat argument är att det finns kvinnor som flytt från Iran och hatar hijaben och de mår dåligt av behöva ha att göra med kvinnor i Sverige som valt att bära hijab. Eller ännu värre ”hur tror du det känns för judar i Sverige att behöva möta en polis i hijab?”. Jo. Någon skrev så.

Nu tror ju inte jag att dessa iranskor eller judar egentligen existerar, men om så vore är de ju rasister och inget annat.

Nej. Det argument som i särklass dominerar hijabhatarnas kommentarer i mitt flöde är helt enkelt ”hon är i Sverige, här bär vi inte sjal, ut med henne”.

Och det är ju hederligare att bara erkänna sin rasism istället för att låtsas någon sorts omtanke med offer för förtryck.

Alla som bär eller burit hijab som jag tidigare pratat med eller som skrivit till mig senaste dagarna vittnar om att det egentliga ”förtrycket” kommer från pursvenska farbröder, som via hån, spott, ibland fysiskt våld trakasserar dem. En del ger upp och går utan, fast de inte vill.

De har i princip alla valt att bära sjal dels för att de känner sig närmare Gud då och dels för att det är en del av deras gemenskap.

Och ytterst handlar det om vilket samhälle vi vill se. Muslimska kvinnor är ofta smarta, ambitiösa, jobbar hårt. De blir läkare, lärare, forskare. Att försöka sabotera deras vägar in i yrkeslivet är inte bara ruttet rent mänskligt, utan också oekonomiskt.

Om inget argument baserat på etik eller medmänsklighet eller omtänksamhet eller bara hyfs och sunt förnuft biter borde det göra det.

Facebook

Vem förtrycker kvinnor i hijab?

Jag hade inte tänkt skriva mer om hijab på arbetsplatser, men så började jag läsa kommentarerna jag fått igår under inlägget med bild på en polisrekryt i hijab.

Och jag vet ju hur kompakt muslimhatet i Sverige är, men blev ändå rätt illamående av vad jag såg. Facebook har dolt de värsta, och jag dolde också dem som var uppenbart hets mot folkgrupp (tagga mig om jag missat något), men jag låter resten stå kvar som ett monument över hur illa det är i Sverige.

Om någon vill ha fler argument för varför vi på allvar måste börja ta tag i muslimhatet är det bara att läsa under den posten.

Tankefiguren är att dessa kvinnor är förtryckta, så därför måste vi hata dem (?!) för de är förrädare för att kvinnor i andra länder måste ha hijab så därför ska de inte ha dem här och förresten mördas massor av kvinnor i Sverige för att de inte har hijab. Typ.

Om man tror att kvinnor mördas för att de inte har hijab, är då inte det ett argument för att låta dem jobba i hijab?

Egentligen kokar allt ner till ett ”ut med packet” i Busch:sk anda. De ska inte vara här, menar de.

Flera kvinnor som bär hijab har messat mig sista veckan och tackat för vad jag skrivit.

Och, som jag skrev häromdan, men det tål att upprepas, jag tror att många av oss inte har en aning om hur illa de behandlas. De blir spottade på, gubbar skriker åt dem, hånar dem och försöker ibland slita av dem hijaben. Och när man läser hur folk uttrycker sig inser man att det inte är konstigt.

Och ja, jag är fullt medveten om att det förekommer tvång och förtryck, men de kvinnorna hjälper man förstås inte med förbud, hat och övergrepp.

Bilden visar en kvinna i ”blue light hijab”, som skapades av ett brittiskt projekt för att få fler muslimska kvinnor till polisen.

Facebook

Hon kan strypas av hijaben

Sjalar hör inte hemma i svensk kultur!

Det är ett så historielöst argument.

De svartvita bilderna visar kvinnosakskämparna Emilie Flygare-Carlén och Fredrika Bremer. Den gulnade visar arbetare vid Münchens bryggeri, ca 1900-tal. Övriga tror jag ni känner igen.

Sjalar är absolut en del av vår kultur, som vi gått ifrån rätt nyss. Det borde inte spela någon roll. Vi borde kunna respektera andras klädval även om det aldrig funnits en sjal i Sverige. Men eftersom så många är så rädda för att Lönneberga är på väg bort vill jag bara peta hål på det argumentet. Lönneberga är snarare på väg tillbaka. 😎

Kvinnor i Europa har sedan kristendomen kom täckt håret utanför den privata sfären, precis som Jungfru Maria.


Följ diskussionen på Facebook:

Argument mot hijab

I de långa och många gånger hetsiga diskussionerna om Nagham som inte fick vara väktare i hijab framträder dessa huvudargument för varför Securitas gjorde rätt när de nekade henne:

”Hon kan strypas.”
– Mig veterligt har aldrig någon av alla militärer eller poliser som bär hijab blivit strypt med den. Hela tankefiguren att det skulle vara enklare att i närkamp strypa någon med en elastisk hijab eller en som är fäst med magneter än att bara lägga händerna runt halsen är ju helt absurd.

”En klädkod är en klädkod.”
– Argument av typen ”det ska vara så för att det är så”. Klädkoder går alltid att ändra utan att det förstör helheten. Kvinnor i hijab jobbar i alla möjliga uniformerade arbeten världen över.

”Jaså, du försvarar hederskultur!”
– Alla som någonsin känt en muslim i hijab inser att de allra flesta vuxna valt den själva. Och det är där rasismen smyger in. Om judar och kristna väljer att inte gå ut utan att täcka sitt hår förmodas de vara vuxna människor som beslutat själva, men just muslimer antas vara våp som inte kan säga ifrån. Denna tjej är socionomstudent. Föraktet för hennes förmåga att styra över sitt liv är skrämmande att se. Men låt oss anta att det faktiskt är så att en kvinna som är tvingad att bära hijab söker ett jobb – på vilket sätt hjälper vi henne genom att neka henne? Detta argument är det mest bakvända av alla. Den bästa vägen ur förtryck går självklart genom egen försörjning.

”Man ska vara neutral på jobbet!”
– Jag har läst på lite här. Notera ”lite” – är ingen expert, så om någon vet mer får ni gärna lägga till eller korrigera. DO är av åsikten att neutralitetsprincipen är underordnad religiösa huvudbonader, som ju bärs av exvis muslimska kvinnor, ortodoxa judinnor och sikher av båda könen, men arbetsdomstolen har ibland gått emot dem. Känns som om lagstiftning behövs. Men för mig är det rätt uppenbart att den som tycker det känns läbbigt att kunna se vilken religion en person har har större problem.

”Tänk om någon som är utsatt för hedersförtryck, eller har flytt från ett land med hijabtvång, ser en vakt i hijab – då kommer den att må dåligt!”
– Som om kvinnor som har dåliga erfarenheter av religiöst förtryck från hemmet eller hemlandet skulle hata (andra) kvinnor i hijab. Jag har svårt att tro att en enda kvinna som flytt hijabtvång eller hedersförtryck ser en medsyster i hijab och mår dåligt av det. De som skriver så kan inte ha träffat många människor i sitt liv.

Dumboplatsen går dock till detta:

”Om det blir närstrid och någon sliter av henne hennes hijab kommer hon att vara fokuserad på att sätta på sig den igen istället för att rädda sin kollega.”
– Mmm.

Bilden visar Donna Eljammal, Sveriges första polisaspirant i hijab.

Facebook

Anmäla hets mot folkgrupp

Igår skrev jag att jag tyckte vi borde gå ihop och börja polisanmäla hets mot folkgrupp, eftersom det exploderat på nätet.

Och flera av er påpekade att Näthatsgranskaren redan gör det. Jag kände konstigt nog inte till dem, men nu har vi pratat och kommit fram till att samarbete vore kanon. De har redan en struktur och mallar och kunskap. Vi tänker oss en liten grupp som gör det faktiska jobbet, och som andra kan tipsa. Vi fokuserar på sådant som är uppenbara brott och inte gränsfall, och ser till så att polisanmälningarna är välformulerade dels för att lyckas och dels för att inte äta polisens tid. Vi följer upp och berättar hur det gått.

Jag har sparat namnen på er som sa er vilja hjälpa till, så vi återkommer när vi känner att vi är redo. Förhoppningsvis snart.

Den folkgrupp jag menar utsätts för flest brott av det här slaget är i särklass muslimer, men självklart ska även annat anmälas också. Ingen folkgrupp ska utsättas för hets.

Under de inlägg jag skrev sista dagarna, först om Nagham som inte fick jobba i hijab och sedan om reaktionerna på det inlägget, skrevs åtminstone fyra kommentarer som jag bedömer är uppenbart brottsliga (dem har jag gömt för att inte vara medansvarig), och ytterligare en handfull som var gränsfall. Jag lät dem stå för att visa hur illa det är.

De som inte gillade idén anklagade mig för att vilja skapa ett projekt för angiveri och ”åsiktsregistrering” (?!). Och då är ju frågan när polisanmälan av brott kan kallas ”angiveri”. Jag kan förstå dem som tycker att lagen om hets mot folkgrupp ska bort helt och hållet, men om man hejar på Alice T Måwe när hon vill göra kritik av landet Israel olagligt har man ju liksom inte ett case här. Det är som att kalla grannsamverkan mot inbrott för ”angiveri”.

Någon menade att BRÅs statistik visar att muslimer inte alls är mest utsatta, vilket är en paradox i sammanhanget. Den grundar sig på anmälningar. Och min ståndpunkt är ju att anledningen till att hets mot just muslimer gått så långt är bristen på anmälningar. Jämför med exvis installationen i Umeå och uttalandena om judar i en skola i Malmö där polisen fick motta drösvis trots att de fallen näppeligen uppfyllde rekvisiten. Hetsen mot muslimer har pågått så länge att vi alla blivit avtrubbade.

Jag tror alla kvinnor i hijab jag pratat med berättar att de åtskilliga gånger varit med om att folk inte bara hånar dem utan fysiskt försöker rycka av dem hijaben eller spottar på dem. Och värst verkar det vara för etniska svenskor.

Var är alla de anmälningarna?

Jag antar att det är samma människor som anklagar muslimer för att förtrycka kvinnor och tvinga på dem hijab som spottar och sliter i muslimska kvinnor. Det räcker med att läsa alla förvirrade kommentarer som menar att Nagham ska förbjudas jobba eftersom hon är förtryckt för att inse hur illa ihopskruvad deras logikprocessor är.

När våra folkvalda, och nu inte bara SD, öppet pratar om ”islamisering” som ett enormt hot mot Sverige måste vi ta tag i hatet mot muslimer. Så jag ser fram emot att få göra något konkret.


Följ diskussionen på Facebook:

Hijab på Securitas

Den här artikeln i SR har valsat runt några dagar. Storyn är enkel. Hon nekades jobba som Securitasvakt i hijab, folk blev förbannade och Securitas överväger nu att ändra sin policy.

Och sedan kommer en motvåg – det är minsann inte synd om henne, enligt den gamla vanliga rasselogiken: eftersom kvinnor i hijab är förtryckta ska vi hindra dem från att jobba. Mmm.

Jag tycker det är lite intressant att diskutera med dessa individer, för då ser man hur konstigt det ser ut i huvudet på delar av våra landsmän.

Ett annat argument är att hon som vakt kan stöta på en kvinna som är utsatt för hedersförtryck (?!) och den kvinnan skulle då må dåligt av att prata med en vakt i hijab (?!). Och jag säger då att denna förtryckta kvinna som av någon anledning behöver prata med en vakt säkert hellre pratar med henne än blonde Bosse Nyssnazist.

Det bästa argumentet, som alltid funkar, är att fråga om förbudet även ska gälla gifta ortodoxa judinnor.

Då slår det tilt. De googlar lite, kommer tillbaka på volley och säger att dessa minsann kan bära basker eller peruk, utan att ens höra hur korkat det låter.

Efter att jag svarat att inte alla accepterar vare sig att visa delar av håret eller att bära peruk som alternativ kommer de inte tillbaka mer.

Det finns bara ett egentligt argument, och det är muslimhat.


Följ diskussionen på Facebook: