Att kalla SD för nyssnazister

Jag kom inte på ordet ”nyssnazister”, men det är fyndigt, och jag använder det ibland. Rent generellt är jag dock inte så mycket för att använda glåpord om någon, och jag känner människor som sympatiserar med SD och som jag inte vill såra i onödan. Det är partiet, inte väljarna, jag tycker illa om. Så jag väljer mina tillfällen.

Och jag får två sorters reaktioner när jag använder det. En del tycker det är onödigt och elakt, medan andra tycker det är fegt. ”Varför kan du inte säga att de är nazister idag?”

För mig är en viktig princip att vi är vad vi definierar oss som och omvänt tills annat bevisats. Dvs om jag säger att jag är kommunist är jag det såvida jag inte förespråkar företagande, och om jag säger att jag INTE är det gäller det såvida jag inte förespråkar att staten ska äga produktionsmedlen.

SD var nazister på nittonhundratalet eftersom de sa att de var det.

”Men tycker du inte att deras politik är nazistisk?”

Nej. Nazismen är en väldigt specifik lära kopplad till hat mot judar. Vi ska inte utöka den definitionen genom att slentrianmässigt kalla all rasism för nazism.

Det är precis som med ”antisemitism”, som nu kletas på kritik mot Israel, och ”terrorism”, som nu används för exvis knarkhandel. Laddade termer missbrukas.

SD har inte hatat judar på rätt länge. De står dessutom bakom Israels folkmord och apartheid i Palestina, och Åkesson var nyligen där, inbjuden som talare av Netanyahu.

Jag kan inte idag heller säga att SD är hudfärgsrasister enligt den traditionella definitionen. Många av deras supportrar är det absolut, men partiprogram och retorik från företrädare speglar inte den synen. Däremot är de absolut rasister enligt den utökade definitionen där även hat mot religiösa och kulturella folkgrupper räknas, på grund av deras massiva muslimhat.

Men sa jag inte att jag var emot utökning av definitioner?

Den utökningen gjordes för länge sedan, och är rätt vedertagen idag. Men jag hade egentligen föredragit om det funnits ett annat ord för fördomar mot utövare av religioner.

Så sammanfattningsvis: Mitt problem med SD är inte egentligen att de var nazister på 1900-talet, utan att de är muslimhatare idag. Men det faktum att dagens ledning gick med i ett parti som var nazistiskt eller åtminstone nyss hade varit det, och som ville förbjuda blandäktenskap och utomeuropeiska adoptioner, visar att det enda man gjort idag är att förflytta hatet mot judar och svarta till världens muslimer.

Läs mina gamla blogginlägg om Sverigedemokraterna och nazism!


Följ diskussionen på Facebook:

Hon kan strypas av hijaben

Sjalar hör inte hemma i svensk kultur!

Det är ett så historielöst argument.

De svartvita bilderna visar kvinnosakskämparna Emilie Flygare-Carlén och Fredrika Bremer. Den gulnade visar arbetare vid Münchens bryggeri, ca 1900-tal. Övriga tror jag ni känner igen.

Sjalar är absolut en del av vår kultur, som vi gått ifrån rätt nyss. Det borde inte spela någon roll. Vi borde kunna respektera andras klädval även om det aldrig funnits en sjal i Sverige. Men eftersom så många är så rädda för att Lönneberga är på väg bort vill jag bara peta hål på det argumentet. Lönneberga är snarare på väg tillbaka. 😎

Kvinnor i Europa har sedan kristendomen kom täckt håret utanför den privata sfären, precis som Jungfru Maria.


Följ diskussionen på Facebook:

Jag frågade för ett par dagar sedan vad ni tycker om lagen mot kusinäktenskap, eftersom jag inte hade bestämt mig. Och jag har läst alla era kommentarer, tack, samt lagförslaget.

Det som skaver är hur man försöker lösa två helt olika problem, och man verkar ha landat i att var för sig når inte problemen upp i nivå att motivera lagstiftning, men tillsammas, så.

Men logiken haltar i båda fallen.

Ja, barn till kusiner riskerar födelsedefekter till 5-6 procent istället för 2-3 procent hos övriga befolkningen. Men barn till föräldrar med vissa sjukdomar löper mycket högre risk, och vi förbjuder inte dem att föröka sig. Och det finns inget som säger att man måste skaffa barn för att man gifter sig. Så om detta med friska barn är problemet som ska lösas finns en rad åtgärder som är långt bättre – t ex gratis genanalys innan man skaffar barn eller gifter sig, för alla som vill, inte bara kusiner. Då kan dessa vuxna personer själva avgöra hur stor risken är att barn föds skadade, och eventuellt vidta åtgärder.

Så istället har vi hedersproblematiken, där kvinnor sägs tvingas till kusingifte av familjen. Det är där fokus i lagförslaget ligger. Men det finns inga egentliga undersökningar man lutar sig mot – man har bara återanvänt hederskultursutredningar, där oskuldskontroller med mera tas upp.

Så där är problemet man vill lösa att kvinnor tvingas in i äktenskap av familjen. Och då undrar jag: om familjen har gett sig den på att de ska bestämma vem du gifter dig med, vad hindrar dem från att välja en syssling istället? En familj som är så kontrollerande kommer ju inte att rycka på axlarna och säga ”attans, det gick inte med kusinen, alltså skiter vi i oskuldskontroll och så får hon gifta sig med vem hon vill!”

Och för att Sverige ska veta att paret är kusiner krävs ju att det går att utläsa i svensk folkbokföring, vilket knappast sker när det gäller invandrare, såvida inte de som ska gifta sig har en gemensam far- eller morförälder med svenskt personnummer. Däremot kan etniskt svenska kusiner inte längre gifta sig, och då undrar jag vilket problem vi löst. För att skydda EN grupp drar vi in en frihet för en annan.

Detta riskerar imo att bli ett stort slag i luften.

Jag skulle då hellre se en lag som höjer minimiåldern för äktenskap till åtminstone 20, kanske mer. Ska tillägga att själv gifte jag mig vid 21 med en 20-åring, så jag kastar lite sten i glashus här. Men.

Om åldern höjs till exvis 22 är sannolikheten långt större att familjen har betydligt mindre kontroll över sitt barn än vid 18, när man i regel fortfarande går på gymnasiet och bor hemma och är helt beroende av föräldrarna.

Så. Höjd äktenskapsålder och gratis gentest är mina motförslag.

Jag är inte så starkt emot att jag tänker protestera, för det är ändå med mig som med de flesta andra svenskar att det finns en icky/blä-faktor här – det KÄNNS obehagligt när kusiner gifter sig och innerst inne är jag lite nöjd om det upphör, får jag erkänna – men jag landar i att principen att förbud ska undvikas så långt möjligt är överordnad.

Det som skulle kunna få mig att ändra mig är ett bättre underlag som direkt visar på vinster.


Följ diskussionen på Facebook: