Etikettarkiv: Reza Pahlavi

Gå i palestinska skor

Publicerat den av

Av och till får vi se opinionsundersökningar gällande hur många som ”stödjer” sin regim – i Hamas, på Västbanken, i Iran osv.

Och jag känner att många av oss västlänningar, som haft rösträtt hela våra liv, inte riktigt fattar hur folk tänker i en diktatur.

Rent generellt: Man går inte omkring och tänker så mycket på vilka som styr. Dels spelar det ingen roll vad du tycker eftersom du ändå inte får rösta, dels känner du inte till rätt mycket av sånt som du hade kunnat störa dig på om det funnits fri press och dels är du van att inte dela med dig av dina åsikter, för du vet inte vem som skvallrar för regimen.

Det finns förstås i de flesta diktaturer grupper av människor som är super-emot regimerna. Kina, Ryssland, Iran har mängder av dissidenter i sina fängelser. Hamas har av och till under åren avrättat regimkritiker. Och den yngre generationen har tillgång till information den äldre saknar och är mer förändringsbenägen.

Men breda lager har ingen stark åsikt. Så när vi får se opinionsundersökningar gällande hur många som ”stödjer regimen” i en diktatur är det siffror som inte säger så mycket.

Många i Väst ser väldigt svartvitt på både palestinier och iranier. De delas in i två kategorier – de som stöttar landets regim och därmed är raktigenom onda och de som kämpar med näbbar och klor och fara för sitt liv för att störta den och som är raktigenom goda. Det finns inget utrymme för nyanser däremellan.

Jag minns när journalisten Anas Al Sharif blev brutalt mördad. Strax efter cirkulerade bland annat dessa bilder, som sägs visar honom som ung, starstruck journalist som träffar Hamas’ ledare. Nu ser han rätt inklippt ut, med skarpa linjer runt kroppen och i jacka inomhus och dessutom är bilderna spegelvända. Gubben till vänster är till höger på andra bilden.

Men syftet var att förklara honom som en av de onda, som därmed förtjänade att bli mördad. Och jag minns att jag diskuterade med någon som tvärsäkert deklarerade att eftersom EU (!) säger att Hamas är en terrororganisation borde han absolut inte träffa ledningen för Gaza, utan ta avstånd. Och jag tänkte att hur kan det vara så svårt att bara försöka gå några steg i hans skor.

Uppväxt i Gaza, som är ett koncentrationsläger, illegalt blockerat av ett land som stulit mark från 60 procent av Gazas befolkning och som regelbundet mördar hans landsmän – särskilt barn. Fri press finns inte, utan all information han fått under sina på bilden dryga tjugo år i livet har varit censurerad av Hamas. Och då ska han på någon fläck själv konstatera att ”jamen eftersom EU säger att de är terrorister tänker jag inte träffa dem”. Enligt hans vänner blev han dock mer kritisk mot Hamas mot slutet av sitt 29-åriga liv. Och det är ju inte konstigt, eftersom han som journalist fick mer insikt i vad som hände under ytan i Gaza.

Samma sak när det gäller 7 oktober. Det är ett fasligt tjafsande om att palestinierna i Gaza jublade den dagen. Men vi måste förstå att de nyheter som visades där var helt annorlunda mot de vi såg. Och ingen av oss fick en korrekt bild.

I Gaza och många arabisktalande medier från regionen betonades attackerna på baserna och det faktum att Hamas nu tagit fångar som kunde växlas mot de många palestinier som Israel torterar i fängelser, utan att de dömts för brott, och varav många är barn. De döda civila nämndes knappt. Det är inte konstigt att det sågs som en seger bland dem som hade närstående som drabbats av Israels grymma behandling av fångar.

Vi å andra sidan fick en lång rad lögner serverade av Israel de första veckorna, som kraftigt överdrev de dåd palestinierna – varav en del var Hamas, andra privatpersoner – hade begått. Så vår bild var imo mer skev än den palestinierna hade, för den var bara ofullständig och inte en direkt lögn.

Och när vi förflyttar oss till Iran gäller samma sak. ”Frihet för det iranska folket” betyder olika saker för olika personer. Såvitt jag förstått vill väldigt få ha kvar hijabkravet för kvinnor, och de flesta vill se en väg från diktatur till demokrati, men det betyder inte nödvändigtvis att man gillar att USA och Israel dödar alla deras ledare – och än mindre att bomber dödar civila och förstör landets infrastruktur högt och lågt. Deras mest akuta problem är att deras ekonomi är helt sönderslagen av sanktioner, och det löses inte genom döda mullor.

På samma sätt vill många se Reza Pahlavi komma tillbaka och rädda landet, medan andra ser honom som sonen till en grym diktator, och de vill absolut inte kännas vid honom.

Så många menar att det i alla lägen är fel att ”försvara” dem de uppfattar som ”onda”, men faktum är att det finns rätt få onda människor i världen. Vi är produkter av vår livserfarenhet. Och vill vi föra en meningsfull diskussion om vad som är bäst för folken i Mellanöstern måste vi klara att ta på oss palestinska och iranska skor.

#IsraelGazaKrig2023

#IsraelUSIranKrig2026

Följ diskussionen på Facebook:

Inga iranier mår dåligt

Publicerat den av

Sveriges muslimhatande rassar har format en ny, väldigt konstig teori:

Irans befolkning är inte egentligen muslimer. Iaf inte längre. De är istället en samling goda och kloka människor som älskar Israel och Trump och hatar mullorna och jublar nu när bomberna faller över Iran.

Missförstå mig rätt. Sådana finns absolut. Och jag kan förstås inte säga hur stor andel av de kanske 80 miljonerna vuxna iranier de utgör. Men det kan ingen annan heller.

Och de är så arga på dem som inte vill vifta med shah-flaggan.

”Shahens son ska bara vara en övergångsfigur, skriver de. Han har själv sagt …” Ja, men hans far skulle också införa demokrati. Jag lägger ingen värdering i huruvida Reza Pahlavi är bra eller dålig, talar sanning eller inte, men jag tycker verkligen inte vi kan kleta ”regimanhängare” på dem som är kritiska till honom. Det hade varit betydligt mer enande för dem som organiserar sig för ett motstånd mot regimen om de valt en mindre polariserande symbol. De flesta svenskiranier har flyttat hit under mer eller mindre traumatiska former, och de har alla rätt till sin historia och sin upplevelse av vad som fått dem att fly.

I de onyanserades rike finns inga goda iranier som mår dåligt när bomberna faller. Antingen är de överlyckliga eller otacksamma och hjärntvättade regimsupportrar. Libaneserna får skylla sig själva när deras barn dör och hundratusentals tvingas fly i pyjamas och ”palestinier finns inte” deklarerar de med hånskrattemojis – det är ett ”låtsasfolk” och Gud har givit ”judarna” deras land även om sagda judar inte har några förfäder alls som någonsin satt sin fot i Israel så de ska alla lämna sitt hemland och bosätta sig ”i ett annat arabland”.

Trump har fått sitt uppdrag av Gud, kriget eller snarare krigen är heliga, menar de som i alla år klagat över ”politisk islam”.

”Palestinier har inte fått några nobelpris”, menade någon häromdagen. Jo, det har de faktiskt. Förutom Arafats fredspris, som kan diskuteras, har jordan-palestiniern Omar Yaghi vunnit kemipriset. För att vara ett litet folk som levat under ständig ockupation, apartheid och förtryck är det imponerande att de har en av världens högsta läskunnighet och en relativt högutbildad befolkning där kvinnor är i nivå med män.

Jag har all respekt för Iran som världens äldsta land, deras unika historia och deras stolta befolkning, och har inte lust att göra någon jämförelse alls. Det är fullt möjligt att impas av såväl palestinier som egyptier, iranier, libaneser och självklart även världens judar. Mellanöstern är vår civilisations vagga. Där levde högstående kulturer medan vi bonkade varandra med stenyxor häruppe. Jag är stolt över mina förfäder, och jag klarar att vara det och samtidigt beundra andra kulturer.

Men jag får ont i magen av att se i synnerhet kristdemokrater och sverigedemokrater dela in Mellanösterns befolkning i Goda och Onda samtidigt som de jublar över de bomber som faktiskt utplånar hela familjer.

Tucker Carlson, och ni vet vad jag tycker om honom, berättade igår att han försökt övertala Trump att ändra sig. Och när det inte gick tänkte han istället försöka få honom att kalla Khameinis död för en seger och call it a day. Men då fick han inte prata med Trump, och skälet han fick var att någon visat Trump siffror som säger att nittio procent stödjer honom. Jag vet inte vilken grupp de hade mätt, men även om det bara var republikaner är det förstås inte sant. Och Tucker var med rätta djupt bekymrad.

Ljuger han? Det känns inte så. Så jag ser inget slut.

Sverige och Västvärlden verkar bestå av jublande rassar och vi med magont. Jag kallar oss ”hoping for the best but expecting the worst”-folket.

Fast nu kanske det är jag som är svartvit.

Nej, bilden är inte från Gaza denna gång, utan från Beirut. Påminner om de bilder därifrån jag växte upp med.

#IsraelUSIranWar2026

Följ diskussionen på Facebook:

Varför USA anföll Iran

Publicerat den av

Så jag skrev igår att Trump har hoppat mellan fem helt olika skäl för kriget: regimbyte, slå dem innan de slår oss, misslyckade förhandlingar, ayatollan har försökt mörda Trump, framtida nukes.

Och som jag skrev: man kan absolut ha fler än ett skäl till att göra något, men när man ger olika svar varje gång känns inget sant.

Och nu har Li’l Marco Rubio och Mike Johnson givit oss vad som verkar vara det verkliga skälet.

Netanyahu hade bestämt sig för att bomba Iran, och eftersom USA därmed ändå skulle få en del av skulden kunde de lika gärna hänga på.

Ta in det, för det är rätt sensationell information.

Israel skulle anfalla, och USA förstod att då skulle Iran slå tillbaka mot BÅDE dem och Israel och tyckte därmed att då är det bättre att slå till dem först.

Det är den nya världsordning vi har. Och inget av de fem skälen var därmed de facto sanna.

Israel vill ha ett inbördeskrig i Iran. Ju längre och blodigare desto bättre.

Dels blir de därmed av med en farlig fiende, dels riktas världens blickar bort från Gaza och Västbanken och dels sitter Netanyahu kvar vid makten eftersom åtalet inte kan gå vidare.

Men, säger du nu, ”Trump och Israel vill egentligen ha Pahlavi vid makten.”

Någon frågade faktiskt Trump om det. Han sa att han inte trodde på den lösningen. Det var allt. Och om han inte ens förmår sig att säga ”klart Pahlavi ska bli ledare, och så här ska det gå till” och peka på en någorlunda trovärdig väg finns knappast någon väg för honom in i Iran. Hur ska han ens ta sig över gränsen?

Jag är ledsen, kära iranska vänner. Jag har gärna fel.

Hoping for the best but expecting the worst.

Jag har lyssnat mig igenom en del kloka röster idag. Och även om alla hoppas att de har fel är det ingen som ser någon väg till något verkligt regimbyte, såvida inte miljoner människor går ut på gatorna eller armén byter sida.

Om du bara har tid att lyssna på en podd idag rekommenderar jag:

Christiane är britt-iranier och journalist och har bland annat intervjuat Pahlavi och gjort dokumentärar inifrån Iran, och hennes exman Jamie Rubin är före detta diplomat. De har enormt mycket kunskap mellan sig.

Vill du lyssna på en till och pallar med folk som avbryter varandra hela tiden kan du testa Piers Morgans:

Följ diskussionen på Facebook:

Fredspresidenten startade kriget

Publicerat den av

Fredspresidenten startade kriget från sitt hotell Mar-a-Lago. Gäster partade medan han satt med generalerna i ett ”Secure room”. Emellanåt ringde han journalister, som överhörde dem diskutera i bakgrunden. #workingfromhome

Stephen Colbert:

”Säg vad du vill om George W Bush – och det gjorde jag! – men han sålde sitt Mellanösternkrig!

Han åkte till FN, han åkte till kongressen, han höll tal i ett ÅR i förväg, Han skickade Colin Powell till FN med ett provrör av vad som verkar vara country time lemonade.

Jämför det med nuvarande presidenten. För sex dagar sedan gav han det längsta state of the union-talet någonsin, och ämnet Iran var en drive-by. Under ett tvåtimmarstal ägnade han tre minuter åt det. Karln har haft längre pruttar.”

Anledningar till kriget:

  • regimbyte och frihet för det iranska folket
  • Iran kan slå till först annars
  • svar på Irans ”game, tricks and stall tactics” i förhandlingarna
  • på grund av ayatollans försök att mörda Trump: ”I got him before he got me, they tried twice, I got him first”
  • Irans framtida nukes kan bomba USA, och det var väldigt nära

Det är klart att det går att ha fler än ett skäl till att göra något, men han hoppar mellan dessa fem förklaringar beroende på situation. Och flera av dessa går liksom inte ihop. Om han behövde mörda ayatollan för att åstadkomma regimbyte och rädda sig själv borde han ju liksom aldrig ha förhandlat från början.

Lägg till detta Netanyahu. Han har redan vunnit. Om det nu – mot förmodan, sorry to say – blir regimbyte har han en kompis i Pahlavi, men om inte och det blir inbördeskrig vinner han också. Dels genom ett försvagat Iran, och dels genom att världens fokus riktas bort från hans vidrigheter i Gaza och på Västbanken, där bosättarterroristerna fortsätter mörda bybor, senast ett brödrapar, medan IDF, som imo är en brutal terrororganisation, glatt tittade på. Hade du missat dem?

Precis!

Du hade förmodligen missat dem ändå, för 1 116 personer varav 227 barn har mördats bara på Västbanken sedan 7 oktober 2023. Som jämförelse dog 1 195 personer varav 828 civila och 36 av dem barn 7 oktober, och du har nog bara hört talas om på sin höjd ett halvdussin av de palestinska offren för israelisk terror. Men ju mer Mellanöstern brinner, desto snabbare kan Israel avsluta sin etniska rensning. Desto mindre hörs kraven på journalister i Gaza, eller på stopp för den människorättsvidriga annexeringen på Västbanken.

Alla svenskar vill förstås se fred och frihet för det iranska folket. Ingen alls i Sverige sörjer Khamenei, vad jag sett. Och all min empati går till er med familj i Mellanöstern – särskilt i Palestina och Iran – som nu pendlar mellan skräck och hopp.

Men det känns som när Draco Malfoy övertalade Vincent Crabbe att frammana Fiendfyre i the Room of Requirement, medan Voldemort försökte ta över Hogwarts.

Och vi har inga Gryffindors på det godas sida.

Följ diskussionen på Facebook:

Trump vill bli ihågkommen

Publicerat den av

Jag har skrivit det förut, men det tål att upprepas.

Trump II drivs till klart övervägande delen av en fixering vid sitt ”legacy” och vid att tjäna så mycket pengar som möjligt.

Expansioner av territorier, som Grönland, Kanada, Panama, Venezuela.

Omdöpning av Gulf of Mexico.

Omdöpning av diverse annat till ”Trump”.

Fredspriset.

Och nu har han kommit på att han kan bli ännu mer historiskt stor genom att bomba länder. Och jag trodde faktiskt han skulle göra det förra gången redan, och det var mycket vapenskrammel, inte minst mot Nordkorea, men även Iran. Dock gick han aldrig hela vägen. Och under Bidenåren postade hans supportrar memes om hur han är den ”ende president som aldrig startat ett krig”.

Problemet är att det gick väldigt ”bra” i Venezuela och även förra gången han bombade Iran – ur hans perspektiv. Han fick bara skäll från dem han inte bryr sig om, och de som gillar honom berömde honom massor för hans styrka och initiativförmåga. Hans alpha male-självkänsla växte över alla gränser, och nu tror han imo att han aldrig kan misslyckas. Lite som en gambler som vunnit två gånger av två möjliga.

Venezuela var den så kallade ”inkörsporten”.

Alla presidenter, även de bra, har någon form av hybris. Trots allt har de vunnit över precis alla sina motståndare, och de är omgivna av beundrare och fjäskare.

Men i Trumps fall når den direkt livsfarliga nivåer.

“Till medlemmarna av den islamiska revolutionsgardet, de väpnade styrkorna och all polis säger jag ikväll att ni måste lägga ner era vapen och då erhålla fullständig immunitet, annars möter ni säker död, så lägg ner hela vapen, och ni kommer att bemötas rättvist med total immunitet, annars kommer ni att möta en säker död.

Och slutligen, till det stora, stolta folket i Iran, er frihetstimme är kommen. Håll er skyddade, lämna inte era hem, det är väldigt farligt där ute, för bomber kommer att falla överallt. När vi är klara, ta över ert samhälle, det är ert att ta. Detta kommer förmodligen att bli er enda chans för generationer. I många år har ni bett om Amerikas hjälp, men ni fick den aldrig. Ingen president var beredd att göra vad jag är beredd att göra ikväll. Nu har ni en president som ger er vad ni vill. Så låt oss se hur ni svarar.”

Så om det blir ett regimskifte beror det på Trump, om det misslyckas på iranierna, och på något sätt garanterar han immunitet till militär och polis om de lämnar över vapnen – till vem? – samtidigt som han är tydlig med att han inte är den som kommer att leda denna coup d’état. Mmm.

Vad alla experter på Iran säger är att deras stolthet – de är trots allt världens äldsta land, vår civilisations vagga – kombinerad med att det strategiskt är smart att attackera USA dels för att ena landet mot en gemensam fiende och dels för att gör de inte det framstår de som svaga – kommer att göra ett krig oundvikligt.

Många av falangerna, Pahlavigänget, kurder, araber med flera är regimfientliga men inte överens med varandra, och vanliga perser som tidigare var regimkritiska men inte gillar USA och israel, har nu galvaniserats efter ledningens död och ryktena om den bombade flickförskolan. De må inte gilla regimen, men de hatar Israel och USA ännu mer.

Pahlavi är ingen enande figur. Hans far var en brutal diktator, och han har aldrig tagit avstånd från detta. Han har dessutom inte satt sin fot i landet på snart ett halvsekel. Visst har han anhängare, men att en majoritet av landets befolkning skulle ställa sig bakom den förre despotens son när han inte klarar att säga att han står bakom även dem som torterades och led under hans far är ju helt osannolikt.

Ingen enskild grupp är ens i närheten av att ha vapen och infrastruktur nog att vinna över NRGC.

Irans främsta måltavlor lär nu vara amerikanska medborgare, för att göra kriget impopulärt inför valet i USA. Några dödade amerikanska soldater och republikanerna ligger ännu risigare till än idag. Eller än värre – terrordåd i USA.

Hur jag än vänder på det känns det alltmer som att detta kommer att sluta med en katastrof.

Säg att jag har fel, pretty please …

Följ diskussionen på Facebook:

Förstå Iran

Publicerat den av

Jag har försökt förstå Palestinarörelsens relation till Iran, och gör här ett försök att sammanfatta hur jag ser på det. Jag är ingen expert och öppen för både statistik och anekdoter, så berätta gärna för mig både om ni håller med eller inte. Det mesta av detta har jag skrivit förut, men jag har fått nya läsare, och jag är nyfiken på er input.

Svenskiranier, deras närstående och övriga svenskar med engagemang för Iran har två extremer, men de flesta faller längs en skala mellan dessa.

I ena hörnet har vi Pahlavi-gänget, som ofta kom till Sverige när hans far föll, många gånger är kristna eller sekulära muslimer, och de vill se honom komma till makten för att bana väg till en demokrati. De gillar Israel och USA och hoppas oftast dessa ska hjälpa dem genom militär intervention, och så att säga störta regimen med våld, på samma sätt som de en gång återbördade shahen till makten.

I andra hörnet har vi dem som avskyr både USA och Israel, och de är ofta engagerade för Palestina. De minns shahen som en brutal diktator och vill inte ha något att göra med hans son.

Pahlavigruppen anklagar därför Palestinarörelsen för att vara för regimen och slöjtvång. De menar att de är islamister hela bunten.

Det stämmer inte alls, påstår jag.

Det finns knappt någon svensk invånare oavsett ursprung som vill att kvinnor ska tvingas bära hijab. Inte ens i muslimska länder är den åsikten i majoritet, än mindre här i världens mest sekulära land. De som inte vill se Pahlavi komma till makten vill istället att mullornas makt ska avta genom reformer.

Finns det hos den senare gruppen en ovilja att Israel ska bli någon sorts hjältar vid ett regimbyte? Förmodligen.

Men jag menar att tankefiguren att många vill att mullornas makt ska bestå för att de finansierar Hamas är knäpp. Sådana individer kan säkert finnas, men de är inte många. Hamas är inte populära i Palestinarörelsen alls, och dessutom ser inte den rörelsen vägen till frihet för Palestina genom väpnat motstånd. Åtminstone inte längre.

”Men de jublade 7 oktober!”

Dels var det rätt få som gjorde det, trots allt. De flesta palestinier jag kommunicerat med eller läst var snarare iskalla av oro, för de visste vad som komma skulle.

Dels ska vi minnas att de första rapporterna som kom handlade om att man anfallit baserna, vilket, som jag ju många gånger påpekat, är deras rätt enligt internationell lag, eftersom Israel är en illegal ockupationsmakt. Först därefter kom rapporterna om mördade civila, och efter det kom de många lögner om bäbisar i ugnar med mera, som många tyvärr fortfarande tror på.

Utan några siffror skulle jag påstå att de i den svenska Palestinarörelsen som stödjer Hamas och jublade 7 oktober är en max lika stor andel som de i Israelrörelsen som stödjer Netanyahu och som jublade när IDF gick in i Gaza.

Som ni vet som hängt med ett tag har jag personligen inget emot att kalla Hamas ”terrororganisation”, men då ska även Israels ledning ha samma benämning, för det finns inget Hamas gjort mot israeler som inte Israel gjort minst lika illa mot palestinier, oftast många gånger värre.

Nu är ju inte det egentligen ämnet för tråden, dock, utan varför Palestinarörelsen och Shah-rörelsen är i luven på varandra.

På nittiotalet kände jag ett iranskt par, som senare flyttade till USA. Han var civilingenjör, hon var student på universitetet där jag jobbade, och jag glömmer aldrig hans berättelse. Han var född 1960, och student i Teheran när revolutionen började. Och han ville förstås att Iran skulle bli en demokrati, och deltog därför i demonstrationerna. De var överlyckliga när shahen föll, men han hade inte alls som nittonåring insett att deras, dvs studenternas, revolution på något sätt tagits över av lågutbildade fundamentalister från landsbygden, lite förenklat. En dag fick han ett formulär att fylla i, och där fanns frågan ”är du muslim” med, och han svarade ”jag vet inte”. Efter det fick han till sin chock arbetsförbud. Universiteten stängdes, och efter att ha suttit sysslolös hemma hos sina föräldrar i några år flydde de över bergen och hamnade till slut i Sverige.

Jag undrar vad de tänker idag.

Frågor:

Finns det folk i Palestinarörelsen som även stödjer Pahlavirörelsen?

Finns det folk i Palestinarörelsen som vill att mullorna ska behålla sin makt?

Vad anser folk i Pahlavirörelsen ska hända med det palestinska folket?

Har jag rätt i att i princip samtliga i Pahlavirörelsen hoppas på amerikansk intervention?

#IsraelUSIranKrig2026

Följ diskussionen på Facebook:

För Pahlavi?

Publicerat den av

Så jag skrev häromdagen att min uppfattning är att de svenskiranier som hamnar i bråk med varandra vid demonstrationer hör till dessa två kategorier:

VFP: De som vill se en väpnad revolution, där Pahlavi tar över interimistiskt tills val kan hållas, och de viftar med den gamla flaggan.

RMP: De som ser en väg till demokrati genom reformer, gärna stödda av riktade sanktioner, och de vill absolut inte ha någon shah-son tillbaka, för även shahen var ju en diktator.

Några höll inte med, utan menade att även bland Pahlavi-anhängarna finns de som föredrar reformvägen och inte tror på våld.

Ni som är eller känner svenskiranier får gärna upplysa mig här: Varför behövs Pahlavi om man tänker sig en väg till demokrati genom reformer? Då kan han ju ställa upp i val som alla andra när det blir dags. Han fyller ingen funktion som symbol om man inte kämpar för en väpnad revolution, tycker jag.

Se tabellen. Hur skulle ni kategorisera er/era vänner?

Följ diskussionen på Facebook:

Svenskiranier – sluta hata varandra!

Publicerat den av

Det har varit väldigt argt bland många som förmodligen aldrig själva ordnat en protest för att inte Palestinarörelsen protesterar mot regimen i Iran. Som jag sagt hela tiden är det väldigt konstig logik att bara för att man engagerar sig i en fråga måste man engagera sig i en annan.

Detta sagt kände jag för några veckor sedan att jag ville dra mitt strå till Iranstacken. Min resurs är ju mina skrivna ord. Jag tågar inte. Så jag la ett antal timmar på att läsa och lyssna mig igenom massor av experter, och skrev ett första inlägg om hur jag ser på saken. Jag ville diskutera och lära mig av dem som kan mycket mer än jag.

Då fick jag plötsligt massiv kritik av ungefär samma människor för att jag skrev fel saker, och det trots att jag förstås inte hade någon annan åsikt än att regimen är blä.

Det som var fel var mina slutsatser om vad som kommer att hända. Inte för att de inte stämde, utan för att de var farliga att uttala. Likaså borde jag inte skriva att Mossad beväpnat det iranska folket, för det var antisemitiskt, men jag fick ju den informationen från Israel. De har ju skrutit om detta.

Jag känner förstås en stor empati med alla svenskiranier som blir ledsna när jag skriver att jag inte tror på regimskifte i närtid. Och jag förstår på någon fläck varför ni vill att jag ska låta bli att skriva det, eftersom det kan tolkas som någon sorts uppmaning att trappa ner. Men mina ord väger inte särskilt tungt i Iran.

Svenskiranier är väldigt delade. Många av dem som kom till Sverige när shahen föll och deras barn vill se Pahlavi som alternativ. Det är ju de som varit här längst och är mest etablerade. De hejar på USA och Israel, och ser våld som vägen framåt.

Andra, som har andra erfarenheter av hans fars regim, vill det absolut inte. Det tolkas av den första gruppen som att de vill behålla den nuvarande regimen, men det stämmer enligt min erfarenhet sällan. De ser bara andra vägar till demokrati. Vidare påstår Pahlavigänget att dessa vill se fortsatt förtryck i Iran eftersom Iran stöttar Hamas, och så kan de liksom klistra ”terrorist” på sina landsmän i samma veva.

Inte rättvist.

En vanlig missuppfattning i Sverige idag är att det är kvinnorna som inte vill bära slöjor som nu blivit i majoritet och rest sig. Det är det ingen Iranförståsigpåare som hävdar.

De protesterna är absolut viktiga och har pågått ett tag, men de har varit i huvudsak fredliga, och även om våld förekommit från regimen har det varit begränsat. Det som hände för två veckor sedan var en akut samhällskollaps på grund av de sanktioner som infördes när Trump 1.0 gick ur The Iran Deal. Trump lovade dem stöd om de gjorde uppror, de beväpnades av krafter utifrån, oavsett om det var Israel, USA eller någon annan, och gick bärsärk. Fullt förståeligt. Men det blev en katastrof.

Min ursprungliga analys står kvar, dessvärre. Detta är inte en organiserad revolution utan bara kravaller, och folket som deltar har olika mål. Det finns ingen naturlig ledare, och militären är inte på folkets sida. Parametrar som måste finnas på plats för att man ska lyckas.

Och nu sitter Trump och förhandlar fram en ny ”Iran Deal”, och som någon sa, så länge ingen kan hävda att den är likadan som Obamas kommer den förmodligen att gå igenom.

I första hand vill jag förstås absolut helst att jag har fel, och att det blir en snabb revolution med en väg mot demokrati.

I andra hand att Västvärlden ställer krav på regimen för att lyfta sanktionerna, så att det skapas en väg till demokrati.

Det värsta som kan hända är om upploppen fortgår och detta bara blir en massa blodspillan.

Jag skulle önska att svenskiranier slutar hata varandra så innerligt. Eftersom absolut ingen jag stött på i Sverige stödjer regimen eller hijabtvånget utan alla vill se en demokrati måste det gå att respektera varandra. Pahlaviflaggan är inte en symbol för en återgång till kungadöme och islamistregimens flagga är inte en symbol för att behålla status quo.

Och snälla Tove et al, lägg av med att kräva att Palestinarörelsen ska använda sin infrastruktur, sin erfarenhet, sitt nätverk och sina engagerade, obetalda supportrars fritid till att sätta upp demonstrationer. Det är verkligen inte deras jobb, lika lite som de som arrangerar manifestationer för Ukraina har en skyldighet att omorganisera sig för Iran.

Om du vill se en manifestation för det iranska folket, arrangera den själv!

Tidigare inlägg om Iranprotesterna

Denna text på Facebook

Regimbyte i Iran?

Publicerat den av

Jag gjorde förra veckan en djupdykning i situationen i Iran, läste artiklar, såg en massa intervjuer både med journalister inifrån Iran, med exiliranier som Christiane Amanpour, med diplomater och … Carl Bildt, se klippen sist i inlägget. Totalt något tjugotal klipp och artiklar.

Och jag sammanfattade häromdan varför jag är orolig att det blodbad vi ser idag inte kommer att leda någonvart. Det känns väldigt likt Tian An Men. Ett upplopp utan framtid.

Nästan alla bortemot hundra, många svenskiranier, som kommenterade var intressanta att läsa. Oavsett om ni höll med eller ej framträder tydligt hur komplex situationen är.

Några tog illa vid sig av att jag skrev att sanktionerna som återinfördes när Trump drog sig ur ”The Iran Deal” har påverkat, eftersom de lett till extrem inflation och svält, och det har jag lite svårt att förstå. Det är ju ett faktum att ekonomin klappade ihop då, och självklart har det i sin tur påverkat viljan till förändring. Borde inte vara kontroversiellt.

Anledningen till att jag inte tror på regimbyte idag, och jag hoppas förstås att jag har fel, kokar egentligen ner till att det inte verkar finnas en sammanhängande organisation under ytan. Och här får ni som är eller känner svenskiranier gärna opponera er om ni vill. De som vill se shahens son Pahlavi som interimistisk ledare är bara en grupp bland flera andra och grupperna är inte överens sinsemellan. Och ja, som någon skrev, det gäller att hålla ihop mot alternativet, och jag kan hålla med – han har ju sagt att han vill se en demokrati. Men det hjälper ju inte vad jag tycker. Ni som inte vill se honom i den rollen får gärna berätta vad ni vill istället.

När upploppen pågick som mest lyssnade jag på en rapport inifrån där någon sa något i stil med att ”men du sa att du skulle hjälpa oss, Trump, varför kommer du inte?”.

Och ja, han sa så. Fast hans båtar fanns vid Venezuela.

Så här är vad det kokar ner till: Jag tror inte folket har egen kraft att resa sig och störta regimen. Och jag kan absolut ha fel, men regimen fick IRGC att mörda demonstranter. Och det är det som är skillnaden mellan lyckade och misslyckade revolutioner – i de lyckade står även armén på folkets sida.

Så då är frågan om Trump istället kan fixa till ett regimbyte åt Iran, på ett eller annat sätt. En väg är ju att bomba ledarna ungefär som när han bombade deras nukes.

Så jag är absolut ingen expert på Iran, och kan ha fel om situationen under ytan där, men jag har följt Trump intensivt i många år, så jag vet hur han funkar:

Han vill å ena sidan väldigt gärna bli den som ”fixar” ett regimbyte, och är dessutom mer arrogant och övertygad om sin gudom än någonsin efter bombningarna av Iran och Venezuela.

Men han vill också få till en ”deal”. Och han har inget emot att hänga med världens tyranner – Putin, Kim med flera. Så nu när ”talks” har börjat är risken/sannolikheten stor att han skapar en ny ”deal” som är the best deal ever och långt bättre än den hans nemesis Obama skapade, och så lyfter han sanktionerna och där ryker motivationen hos de delar av befolkningen som drevs av den havererade ekonomin.

Jag hoppas självklart på ett snabbt och oblodigt regimbyte. Jag ser dock inte det hända i min kristallkula. Har väldigt gärna fel.

Den absolut värsta konsekvensen är en blodig revolution som misslyckas. Historien är full av sådana.

De flesta glömda.

Offren likaså.

Övriga inlägg om Iranprotesterna

Facebook