Fram fram tills nyssens hade jag aldrig kunnat tänka mig att jag någonsin skulle komma att citera eller ens hålla med Marjorie Taylor Greene i någon fråga alls.
Men hon har inte bara rätt här rent moraliskt, utan även i sak.
Visserligen är det amerikanska mittenfolket inte särskilt nöjda med demokraterna, men de har börjat avsky republikanerna, och det kommer att kosta dem massor i november.
Och hon har helt rätt i att det är neocons som Loomer, Levin och Graham som har saboterat för partiet genom att lura in Trump i kriget mot Iran. Hans imo enda sympatiska position fram tills nyssens var just hans ovilja att kriga.
Jag tror hon känner sig lite som jag just nu.
Politiskt hemlös.
Hon är inte vänster alls, men kan inte heller försvara en höger som löpt amok.
Lindsey Graham, sluddrig som vanligt, har koll på historien.
Om vi alldeles bortser från vilka som utgjorde USA för tvåtusen år sedan är detta med att det varit krig i Mellanöstern i tusentals år något även Trump kör med.
Och föralldel. Det har varit krig av och till – inte minst när korsriddarna härjade där – men absolut inte oavbrutet. Muslimerna skapade nästan undantagslöst fred. Kristna, däremot, mördade, fördrev och tvångskonverterade judarna. Först romarna, sedan korsriddarna. Englands härjningar trasade sönder regionen. USA stoppade den demokratiska processen i Iran och återinförde diktaturen.
Det finns så mycket rasism i de där orden. Vi i Europa har krigat långt mer med varandra under dessa tvåtusen år än muslimska länder någonsin gjort. Ändå sitter det gubbgrisar – och gumgrisar – och pekar finger och låtsas att det bara är muslimer som bråkar. Räkna hur du vill – konflikterna mellan muslimska länder i Mellanöstern är långt långt färre än konflikterna mellan kristna länder här. Och USA har under sitt korta liv lyckats med konststycket att kriga med sig självt.
Jag vet att Iran är en bråkstake idag. Men det finns inget de gör som inte andra också kan beskyllas för.
Tvingar kvinnor att bära hijab? Det gjorde även Saudi fram till helt nyss, och de är The Good Guys.
Mördar, fängslar och torterar oliktänkande och opposition? Saudi också. Minns Jamal Khashoggi.
Finansierar terrorism? USA med flera sponsrar Israels vidriga bosättarterrorism.
Visst kommer folket att kunna resa sig en dag, säger han, men nu ska Saudi och Israel först erkänna varandra, och avsluta ”the Arab-Israeli conflict”.
Det är svårt att veta om Trumpestumpen ljuger medvetet eller bara har skapat sig en alternativ verklighet där hans fru är kär i honom, han har en superdeffad kropp och han alltid vinner i golf helt utan att fuska.
Häromdagen pratade han med en superverklig före detta president, vars namn han inte kan uppge, som berömde honom för att han startat ett krig och önskade att han vågat göra detsamma.
Och nu, efter att han givit Iran en 48-timmarsfrist innan han bombar sönder deras oljefält och därmed sänker hela världsekonomin, ringer de, han vill inte avslöja vem, men någon från Iran i alla fall, och säger ”snälla farbror presidenten, låt oss göra en deal!”.
Och nu har han ”very strong talks”.
”We’re dealing with a man who I believe is the most respected and their leader.”
Vad vill han ha?
no nuclear bomb
low key on the missils
peace in the Middle East
Så typ The Iran Deal som Obama skapade och som han stängde ner förra mandatperioden.
Och om detta händer blir det bra för Iran och alla länder i Mellanöstern, fortsätter han.
Mhm.
Och alla iranier i Iran och resten av världen som var så överlyckliga över att Iran nu skulle befrias från mullorna att de tyckte hundratals döda barn var acceptabla bondeoffer? Hur känner de när han deklarerar att han vill att hans nya ledarkompis ska överleva och fortsätta styra landet?
Netanyahu 2012. Ivrigt insisterande i Wile E. Coyote-stil på att Iran har en bomb som detonerar närsomhelst.
Jag vill förstås inget hellre för det iranska folket än att de ska bli av med sitt korrupta styre, som fängslar, torterar och avrättar oliktänkande och bli en demokrati och kvinnor ska få klä sig som de vill. Och jag väntar fortfarande på att någon ska förklara hur det ska ske genom att bomba småflickor.
För det handlar ju inte om det. Med samma argument minus kvinnors klädsel kan vi bomba Saudi, Qatar, Ryssland, Kina, diverse u-länder.
Jag blir förvånad över mig själv när jag ser Trumpen och Netanyahu håna Iran, deklarera att de är svaga och krossade, basunera ut att nu har de vunnit, men de ska ändå kriga lite till och min go-to-känsla är att Iran är offret och USA och Israel förövarna.
Det är som att se två hänsynslösa mobbare sparka på en försvarslös nisse och du måste nypa dig själv för att minnas att den försvarslösa nissen också är en elaking som brukar klå upp fru och barn. Ingen är god i scenariet.
Det fanns ingen egentlig ursäkt för kriget. Iran var inte nära någon atombomb, och USA och Israel hade förstås ingen plan för ”regime change” annat än ”om folket reser sig är det bra, annars är det deras fel och vi kan skylla på dem”.
”When we are finished, take over your government. It will be yours to take. This will be probably your only chance for generations!” skrek Trump som om han generöst presenterade det lidande iranska folket med en gåva. Nej. De kan inte bara ”ta det”. Oppositionen är inte organiserade, utan tvärtom splittrade i grupper som är i luven på varandra. Det finns ingen plan, ingen ledare.
Vad jag vill i denna situation är att övriga västländer står fast vid sin linje att inte hjälpa Trump. Han behöver få känna konsekvenserna av sitt idiotiska påfund fullt ut, så att han inte gör om det i Kuba eller liknande, för han har två år kvar. Vi är här idag delvis för att han blev kaxig efter Venezuela. Sedan måste vi tillbaka till en världsordning där FN stärks, Israel hålls ansvariga och USA förhoppningsvis aldrig mer väljer en president som startar krig utan formellt godkännande. FN må ha sina brister, men det är det bästa vi har.
Och den största bristen är för övrigt USAs vetorätt.
Det är mindre intressant huruvida det stämmer och mer ATT han sa det, eftersom han är taktisk och vet vart vindarna blåser. Hittills har dem-toppar av den centriska stammen avstått så långt de kunnat att kritisera Israel, och detta avsteg visar ett enormt politiskt skifte.
Inte ens Sanders, som ju är av judiskt ursprung och någorlunda säker mot antisemitismanklagelser, går så långt, utan stannar vid att det är Netanyahu och inte landet Israel som är problemet.
Så vad har fått honom att våga sig på något så extremt?
Jag tror två delar.
Dels kan han läsa opinionsundersökningarna. Palestina har nyss gått om Israel vad gäller sympatier, och när det gäller demokratiska väljare, som han ju måste förbi för att knipa nomineringen om två år, känner bara sjutton procent sympatier för Israel.
Den andra delen är att han sett att det kan gå bra för politiker som törs prata ur skägget – inte minst Mamdani visar det. Trots stark kritik mot Israel röstade en tredjedel av New Yorks judiska väljare på honom.
Jag står ju fast vid vad jag tidigare skrivit – det var Kamalas velande i frågan, kombinerat med Bidens svek mot palestinierna, som kostade henne valet och orsakade del 2 av trumpkatastrofregimen.
Och AIPAC-pengar har redan blivit ett lackmustest. I den populära podden ”I’ve had it” (nedan) svarade en annan trolig presidentkandidat, Cory Booker, för fem månader sedan med en word salad som sen blev viral på frågan om varför han tog bidrag från dem.
Så räkna med att kandidater på båda sidor staketet kommer att grillas inför midterms om ett drygt halvår, vad gäller såväl Palestina som Iran (om kriget pågår då).
”Jag sa ju det! Jag sa att NATO inte skulle hjälpa oss när vi behöver hjälp! Femtielva kvadriljoner har vi lagt på NATO! Och de kan inte göra detta lilla!”
Men det är förstås ingen liten sak att gå in i ett krig, och göra alla det egna landets invånare till måltavlor. Som våra europeiska ledare säger: Han frågade inte ens.
Surast är han på Keir Starmer. ”Han säger att han måste fråga sitt team! Varför då?! Han är ju premiärminister, så han kan bestämma själv!”
Trump är snart 80 och har inte fattat skillnaden mellan en parlamentarisk demokrati och en republik.
De håller fortfarande på och ”utreder” attacken mot flickskolan i Minab, vilket förstås är direkt trams. De vet att de är ansvariga, och rimligtvis är orsaken ”bad intelligence”. Och sånt händer. Då tar man ansvar och ber om ursäkt. Obamas försvarsministrar läxades upp av kongressen när strikes gick fel i Afghanistan. Jag kan dock inte riktigt se framför mig Hegseth yttra orden ”vi beklagar”.
Lyckligast av alla är Lindsey Graham. Full som ett ägg ringer han in till talk shows varje kväll och rantar om hur fantastisk Trump är. Och när man har stridshökarna Graham och Ted Cruz på sin sida gör man förmodligen något totalt fel.
De tuffa tuffingarna har tagit sig vatten över huvudet, och för varje dag som går blir det tydligt att Mellanösterns folk igen får betala för västerländska gubbstruttars nonchalanta macho-egon.
Jag gillar ju inte alls Tucker Carlson, och det känns som om jag skriver denna ”disclaimer” var och varannan dag numera, men han är intressant eftersom han är på insidan av MAGA-rörelsen.
Så jag vill slå ett slag för hans intervju med Piers Morgan igår, där han berättar hur han försökt resonera med Trump, som han känt i trettio år, innan kriget med Iran. Länk i kommentarerna.
Sammanfattning:
Han pratade med Trump flera gånger för att försöka övertala honom att låta bli att attackera Iran, och han kände att Trump egentligen inte hade lust med det, men andra människor, som Netanyahu och Lindsey Graham, övertalade honom. Det är inget oväntat i det, men här får vi det bekräftat. Han menar också att många av MAGAs gräsrötter är helt förtvivlade. Nu är ju förstås de som kommunicerar med Tucker sådana som tycker som han – det finns ju andra som tycker Trump gör helt rätt – men igen. Den kritiska falangen växer.
Tucker tar även upp att Anthony Blinken, som var Bidens Secretary of State och tidigare jobbade i Obamas administration, har gått ut och sagt att Netanyahu försökte övertala Obama att attackera Iran med precis samma argument: ”om ni inte hänger på gör vi det själva”, och att efter 7 oktober hade han sagt till dem att nu tänkte han attackera Hizbollah, och ville att Biden skulle hänga på, och Biden svarade att ”vi skyddar er om ni blir attackerade, men inte om ni attackerar”.
Trump är uppenbarligen halvdement. Det är bara att lyssna på honom. Han vimsar om att kriget är vunnet, men han behöver fortsätta kriga och han vill rädda folket men samtidigt är det USA som ska ha all Irans olja och ”titta vilka fina gardiner jag har! Jag sparade pengar genom att inte köpa nya!”
Så där är vi nu. En psykopat, dvs Netanyahu, som själv säger sig ha velat attackera Iran sedan 40 år tillbaka, har förklarat för en dement narcissist att han kommer att bli hjälte om han krigar mot ett land som absolut styrs av en grym regim, men den regimen kommer inte att falla så länge det inte finns ett alternativ som en klar majoritet av alla iranier som fortfarande lever i Iran är beredda att stödja.
Och nu skickar nu Trump, som låtsas ha varit emot Irakkriget i alla år, 2 500 amerikanska soldater dit.
Så av allt att döma var det USA som bombade skolan där 168 barn och 14 lärare dödades. Detta påminner om Trumps förra mandatperiod, när Iran i början av januari 2020 sköt ner ett ukrainskt passagerarplan med många svenskiranier på.
Det tog Iran tre dagar innan de erkände att det var deras fel, men de gjorde det och bad om ursäkt.
Så jag tror inte någon av dessa tragiska händelser var avsiktliga. Men det har nu gått över en vecka, alla medier har anlitat experter som är överens om att det var USA, och naturligtvis vet ”Department of War” vems skulden var. Ändå håller Trump fortfarande på och tramsar.
Det faktum att det var en Tomahawk säger ingenting, för en Tomahawk är väldigt generisk och såld överallt …
Så vad du säger är att Iran fick tag på en Tomahawk och bombade en skola under den första dagen av kriget. Du är den enda i din regering som säger detta. Varför är du den enda som påstår det?
Därför att jag vet inte tillräckligt om det. Jag tror att det är något jag fick höra är under utredning. Men Tomahawks används av andra, som du vet. ”Men vad rapporten än säger är jag beredd att leva med det.”
Tänk dig att du är direkt ansvarig för att 168 små flickor dog en fruktansvärd död och det är ditt svar. Vilken president som helst, från Busharna till Clinton och Obama, hade förstås kommit förberedda och själva lagt fram korten – ”detta är vad vi vet, detta är vad vi utreder, oavsett hur det gått till är det förstås en oerhörd tragedi, våra tankar är med familjerna” …
Trump har inte ett enda ord till övers för flickorna och deras familjer. Han är bara fullständigt likgiltig.
Kan vi sluta säga att Trump är iranska kvinnors räddare?
Sveriges muslimhatande rassar har format en ny, väldigt konstig teori:
Irans befolkning är inte egentligen muslimer. Iaf inte längre. De är istället en samling goda och kloka människor som älskar Israel och Trump och hatar mullorna och jublar nu när bomberna faller över Iran.
Missförstå mig rätt. Sådana finns absolut. Och jag kan förstås inte säga hur stor andel av de kanske 80 miljonerna vuxna iranier de utgör. Men det kan ingen annan heller.
Och de är så arga på dem som inte vill vifta med shah-flaggan.
”Shahens son ska bara vara en övergångsfigur, skriver de. Han har själv sagt …” Ja, men hans far skulle också införa demokrati. Jag lägger ingen värdering i huruvida Reza Pahlavi är bra eller dålig, talar sanning eller inte, men jag tycker verkligen inte vi kan kleta ”regimanhängare” på dem som är kritiska till honom. Det hade varit betydligt mer enande för dem som organiserar sig för ett motstånd mot regimen om de valt en mindre polariserande symbol. De flesta svenskiranier har flyttat hit under mer eller mindre traumatiska former, och de har alla rätt till sin historia och sin upplevelse av vad som fått dem att fly.
I de onyanserades rike finns inga goda iranier som mår dåligt när bomberna faller. Antingen är de överlyckliga eller otacksamma och hjärntvättade regimsupportrar. Libaneserna får skylla sig själva när deras barn dör och hundratusentals tvingas fly i pyjamas och ”palestinier finns inte” deklarerar de med hånskrattemojis – det är ett ”låtsasfolk” och Gud har givit ”judarna” deras land även om sagda judar inte har några förfäder alls som någonsin satt sin fot i Israel så de ska alla lämna sitt hemland och bosätta sig ”i ett annat arabland”.
Trump har fått sitt uppdrag av Gud, kriget eller snarare krigen är heliga, menar de som i alla år klagat över ”politisk islam”.
”Palestinier har inte fått några nobelpris”, menade någon häromdagen. Jo, det har de faktiskt. Förutom Arafats fredspris, som kan diskuteras, har jordan-palestiniern Omar Yaghi vunnit kemipriset. För att vara ett litet folk som levat under ständig ockupation, apartheid och förtryck är det imponerande att de har en av världens högsta läskunnighet och en relativt högutbildad befolkning där kvinnor är i nivå med män.
Jag har all respekt för Iran som världens äldsta land, deras unika historia och deras stolta befolkning, och har inte lust att göra någon jämförelse alls. Det är fullt möjligt att impas av såväl palestinier som egyptier, iranier, libaneser och självklart även världens judar. Mellanöstern är vår civilisations vagga. Där levde högstående kulturer medan vi bonkade varandra med stenyxor häruppe. Jag är stolt över mina förfäder, och jag klarar att vara det och samtidigt beundra andra kulturer.
Men jag får ont i magen av att se i synnerhet kristdemokrater och sverigedemokrater dela in Mellanösterns befolkning i Goda och Onda samtidigt som de jublar över de bomber som faktiskt utplånar hela familjer.
Tucker Carlson, och ni vet vad jag tycker om honom, berättade igår att han försökt övertala Trump att ändra sig. Och när det inte gick tänkte han istället försöka få honom att kalla Khameinis död för en seger och call it a day. Men då fick han inte prata med Trump, och skälet han fick var att någon visat Trump siffror som säger att nittio procent stödjer honom. Jag vet inte vilken grupp de hade mätt, men även om det bara var republikaner är det förstås inte sant. Och Tucker var med rätta djupt bekymrad.
Ljuger han? Det känns inte så. Så jag ser inget slut.
Sverige och Västvärlden verkar bestå av jublande rassar och vi med magont. Jag kallar oss ”hoping for the best but expecting the worst”-folket.
Fast nu kanske det är jag som är svartvit.
Nej, bilden är inte från Gaza denna gång, utan från Beirut. Påminner om de bilder därifrån jag växte upp med.
Så jag skrev igår att Trump har hoppat mellan fem helt olika skäl för kriget: regimbyte, slå dem innan de slår oss, misslyckade förhandlingar, ayatollan har försökt mörda Trump, framtida nukes.
Och som jag skrev: man kan absolut ha fler än ett skäl till att göra något, men när man ger olika svar varje gång känns inget sant.
Och nu har Li’l Marco Rubio och Mike Johnson givit oss vad som verkar vara det verkliga skälet.
Netanyahu hade bestämt sig för att bomba Iran, och eftersom USA därmed ändå skulle få en del av skulden kunde de lika gärna hänga på.
Ta in det, för det är rätt sensationell information.
Israel skulle anfalla, och USA förstod att då skulle Iran slå tillbaka mot BÅDE dem och Israel och tyckte därmed att då är det bättre att slå till dem först.
Det är den nya världsordning vi har. Och inget av de fem skälen var därmed de facto sanna.
Israel vill ha ett inbördeskrig i Iran. Ju längre och blodigare desto bättre.
Dels blir de därmed av med en farlig fiende, dels riktas världens blickar bort från Gaza och Västbanken och dels sitter Netanyahu kvar vid makten eftersom åtalet inte kan gå vidare.
Men, säger du nu, ”Trump och Israel vill egentligen ha Pahlavi vid makten.”
Någon frågade faktiskt Trump om det. Han sa att han inte trodde på den lösningen. Det var allt. Och om han inte ens förmår sig att säga ”klart Pahlavi ska bli ledare, och så här ska det gå till” och peka på en någorlunda trovärdig väg finns knappast någon väg för honom in i Iran. Hur ska han ens ta sig över gränsen?
Jag är ledsen, kära iranska vänner. Jag har gärna fel.
Hoping for the best but expecting the worst.
Jag har lyssnat mig igenom en del kloka röster idag. Och även om alla hoppas att de har fel är det ingen som ser någon väg till något verkligt regimbyte, såvida inte miljoner människor går ut på gatorna eller armén byter sida.
Om du bara har tid att lyssna på en podd idag rekommenderar jag:
Christiane är britt-iranier och journalist och har bland annat intervjuat Pahlavi och gjort dokumentärar inifrån Iran, och hennes exman Jamie Rubin är före detta diplomat. De har enormt mycket kunskap mellan sig.
Vill du lyssna på en till och pallar med folk som avbryter varandra hela tiden kan du testa Piers Morgans:
Trotz allt 