Sverigedemokrater om romer

Publicerat den av

Detta inlägg handlar om gruppen ”Vi som stödjer Sverigedemokraterna”. Det är inte en extrem vit makt-grupp. Där finns riksdagsledamöter och mycket ”vanligt folk”. Det gemensamma är partiet Sverigedemokraterna.

Det är en märklig blandning av inlägg. Länkar till debatter, många svenska flaggor och ”jag vågar vara svensk”, en och annan ”titta vilken fin tårta jag bakat – är du SD bjuder jag!”, idolbilder på Jimmie Åkesson, och en länk till en vit makt-sida där det står att ”negrer” är ”apjävlar” och våldtäktsmän. Ett antal likes på den. Ingen säger emot. Man kan inte se orden i forumet dock, utan man måste följa länken.

Idag hade någon lagt upp en länk till en artikel om tiggare som blivit rånade på allt de äger. Det är alltså fattiga och utsatta människor som blivit ännu fattigare, och nu är de rädda.

En (1) kommentator tyckte att det inte är OK med våld.

Det är så här den svenska rasismen ser ut. De skriker inte ”neger” eller ”zigenarjävel”, men hela grundidén är att ingen empati reserveras för den som inte är svensk. De är värdelösa tjuvar och pack, och de förtjänar allt ont.

Detta har inte skapats av SD. De bara kanaliserar det.

En tacksam uppgift.

b1b2b3

 

Vi vann mot Be2!

Publicerat den av

be2-kreditkortMinns ni Intrum, Lisa och Be2?

Idag kom beslutet från Allmänna Reklamationsnämnden.

De är återbetalningsskyldiga pga sin bristfälliga information.

Nu blir det intressant att se om de verkligen följer rekommendationen. Det är i sig långt ifrån säkert.

Men för närvarande känns det som en seger i alla fall.

 

Sverigedemokraterna och djuren

Publicerat den av

SD EUI Sverigedemokraternas valmanifest för EU står texten bredvid.

Förutom det uppenbart komiska i deras bristande förmåga att hantera svenska språket är texten rätt intressant ur ett vidare perspektiv. För det är tydligt att ”onödigt lidande” betyder halalslakt.

I Sverige tillåts halalslakt om och endast om djuret är bedövat, och det är bra. För mig som vegetarian och djurälskare är det oerhört viktigt att vi gör allt vi kan för att djur, om de nu måste bli till mat, mår så bra som möjligt.

Om vi verkligen bryr oss om djurens väl – då blir det självklart att det inte spelar roll om djuren bor i Sverige eller någon annanstans. Ju fler djur vi kan rädda till ett bättre liv och en humanare död, desto större vinst. Och då blir det självklart så att vi använder EU till att försöka få våra humana djurrättsregler gällande både halalslakt och övrig djurhållning och slakt att gälla i så många länder som möjligt. Som Marit Paulsen en gång sa: ”jag bryr mig lika mycket om tyska grisar som om svenska”.

eus bestämmanderättNär jag läser SDs text blir det så tydligt det kan: Det handlar inte om att rädda djur.

Det handlar om att stänga ute eller förstöra för muslimer, och det handlar om att stänga gränserna för import.

Så säg det då.

Göm er inte bakom fejkad kärlek till djur!

Så lite allmän kritik av de flesta partiernas valaffischer, som just nu översvämmar tunnelbanan.

Vad ni tycker om euron är visserligen spännande att höra, men det är inte relevant alls för Europaparlamentet. Om Sverige går med i eurosamarbetet någon gång kommer beslutet att fattas i Sverige. Det är därmed en fråga för riksdagsvalet. Det låter lite som om parlamentet ibland slänger upp frågan om euro på vinst och förlust och att det då är parlamentarikernas uppgift att rösta emot. Att skriva ”I Europaparlamentet kommer vi att jobba för ett nej till eurons införande i Sverige” är fördummande. Antingen är ni opålästa eller också tror ni att väljarna är korkade.

Att vilja sänka Sveriges avgifter till EU är egentligen ingen valfråga. Det jobbar alla partier för. Ingen vill betala mer än den måste. Så stryk från manifestet!

Att vilja minska EUs överstatlighet, men samtidigt vilja driva frågor som är viktiga för Sverige eller för svensk allmänmoral i EU, är inte konsekvent. Om man vill bestämma över andra, men samtidigt jobbar för eget självbestämmande, blir man en översittare enligt begreppets urdefinition.

Sunda affischer är de som är specifika vad gäller frågor som faktiskt ligger, eller skulle kunna ligga, på Europaparlamentets bord.

Jag kommer att läsa på. Och jag kommer att ge min röst till den som vill jobba för ökat djurskydd i EU, och för en human flyktingpolitik där ALLA länder tar ansvar.

Fattar du inte, Löfvén?

Publicerat den av

Den parlamentariska frågan om hur Sverige ska styras med ett vågmästarparti var uppe hela tiden i förra valrörelsen. De flesta av farhågorna kom på skam – främst för att regeringen gjorde upp med MP om migrationspolitiken.

Det var väldigt bra gjort, tycker jag.

I förra valrörelsen slutskede var Mona Sahlin bekymrad över regeringsbildandet. Hon föreslog då för Fredrik Reinfeldt att de skulle göra upp att det block som fick flest röster skulle få bilda regering genom att andra sidan la ner sina röster. Det var bara det att med den dåvarande grundlagen kunde sitta regering fortsätta regera, så länge inte en riksdagsmajoritet röstade bort dem.

Den regeln finns inte kvar längre.

Men det innebar att Reinfeldt den gången inte behövde Monas förslag. Det var bara hon som behövde besked från honom. Så han svarade aldrig – kanske för att han tänkt fortsätta regera även om de fick snäppet under de rödgröna – kanske för att han inte ville ge henne cred för hennes idé. Det framgick aldrig, såvitt jag kunde läsa mig till.

Oavsett vilket var det rent strategiskt rätt korkat gjort, för hade han sagt ja hade han etablerat en praxis som kunnat användas i detta val. Han kunde bara ha sagt till Löfvén: ”Vi gör väl som förra gången?”

För nu är det Löfvén som vägrar.

Varför han gör det övergår mitt förstånd.

Han ligger över i alla mätningar, och med relativt stor sannolikhet får S, MP och V fler röster än Alliansen. Då kommer S att vara mycket glada över att kunna bilda en regering, oavsett hur denna regering ska se ut, med ett löfte från M att de lägger ner sina röster i riksdagen. De kan i lugn och ro fokusera på att komma överens med V och MP.

Det enda han behöver lova i gengäld är att om Alliansen mot förmodan får fler röster kommer S att göra likadant: Inte rösta emot att Reinfeldt bildar en ny Alliansregering.

Detta är ingen liten fråga. Det är oerhört viktigt för alla oss som sätter antinationalismen högst i valrörelsen att förhindra att den som bildar regering behöver förhandla med SD. Annars riskerar invandringen att bli ett slagträ under regeringsbildandet, och det är ovärdigt och det är inte vad någon väljare förutom den lilla grupp som röstar på SD vill.

Jag kan inte se ett enda vettigt skäl att att Löfvén säger emot. Därför måste det finnas ett ovettigt skäl.

Och det enda ovettiga skäl jag ser är att han inte fattar.

Han begriper inte hur regeringsbildning går till – antingen för att han  omger sig med rådgivare som inte heller fattar eller kan förklara eller också för att han inte lyssnar på dem.

Snälla Löfvén: Tänk på Sverige och tänk om. Ge creden för idén till Mona Sahlin, så behöver du inte skämmas för att du går med på ett Reinfeldtsförslag.

Men vi måste få denna överenskommelse på plats i god tid före valet.

 

Livet i mitt kök

Publicerat den av

Det är söndag. Kliockan är tio i sju. Jag har, som för det mesta, varit vaken i ett par timmar.

Här är lite bilder från mitt kök.

Vad som är kvar av gårdagskvällens rågbröd.

Vad som är kvar av gårdagskvällens rågbröd.

Min surdeg, på sin vanliga plats i fönstret. Där bor den när den är nymatad, som nu, när den halverades och matades för två timmar sedan. I eftermiddag flyttar den in i kylen.

Min surdeg, på sin vanliga plats i fönstret. Där bor den när den är nymatad, som nu, när den halverades och matades för två timmar sedan. I eftermiddag flyttar den in i kylen.

Baguetterna jag bakade ut för ett par timmar sedan. De innehåller råg, vetekli och extra fibertillskott. De ligger underplast i en baguetteform, som ger dem en rund botten.

Baguetterna jag bakade ut för ett par timmar sedan. De innehåller råg, vetekli och extra fibertillskott. De ligger underplast i en baguetteform, som ger dem en rund botten.

Degen jag satte efter att jag bakat ut baguetterna. Denna gång med råg och vitlök. Förmodligen åker den in i kylen ikväll och blir bröd imorgon.

Degen jag satte efter att jag bakat ut baguetterna. Denna gång med råg och vitlök. Förmodligen åker den in i kylen ikväll och blir bröd imorgon.

Jag gjorde också ny paneer. Just nu vilar den i en sil som hänger över vasken. Den kommer snart att stälpas upp på ett fat och åka in i kylen, för att bli någonting ännu inte bestämt ikväll.

Jag gjorde också ny paneer. Just nu vilar den i en sil som hänger över vasken. Den kommer snart att stälpas upp på ett fat och åka in i kylen, för att bli någonting ännu inte bestämt ikväll.

Så slutligen vassla, bestående av en gnutta olivolja, standardmjölk, standardyoghurt och citron, minus paneeren. Den svalnar nu för öppet fönster. Sedan ska den blandas med mjöl och bli poolish.

Så slutligen vassla, bestående av en gnutta olivolja, standardmjölk, standardyoghurt och citron, minus paneeren. Den svalnar nu för öppet fönster. Sedan ska den blandas med mjöl och bli poolish.

Surdegar cont’d

Publicerat den av
Detta bröd är bakat på vassla, salt, olivolja, ris, grahamsmjöl, durumvete, vetemjöl special, surdeg och ingefära. Degen sattes igår runt lunch. En tredjedel av degen fanns kvar från gårdagens bak. Den bodde på köksbordet tills igår kväll, och sedan i kylen inatt. När jag gick upp runt halvfem bakade jag ut den, och lät den jäsa i en dryg timme i ugnens upptiningsprogram, 30°. Sedan gräddade jag genom att höja värmen i ungefär 20 min. Det var klart lagom tills familjen vaknade.

Detta bröd är bakat på vassla, salt, olivolja, ris, grahamsmjöl, durumvete, vetemjöl special, surdeg och ingefära.
Degen sattes igår morse. En tredjedel av degen fanns då kvar från gårdagens bak. Den bodde sedan på köksbordet tills igår kväll, och sedan i kylen inatt. När jag gick upp runt halvfem bakade jag ut den, och lät den jäsa i en dryg timme i ugnens upptiningsprogram, 30°. Sedan gräddade jag genom att höja värmen i ungefär 20 min. Det var klart lagom tills familjen vaknade.

Så jag skrev ju om att leva med deg och paneer.

Jag tänkte fortsätta på temat ”att leva med deg” – för även om paneeren och vasslan är nya i mitt liv har jag levat med deg av och till ganska länge.

Det innebär att det alltid bor minst en deg i mitt degtråg, och det står minst en surdeg i en burk.

Jag bestämmer sedan från dag till dag vad jag vill göra med den, och hur mycket. Degen har en egen circle of life. Att komma hem och titta till sin deg är lite som att titta till en tamagotchi.

”Hur mår du? Har du jäst ordentligt idag? Vad fin du är! Vill du in i kylen nu?”

När man lever med deg behöver man sluta tänka i recept och mått, och gå in i en symbios med sin deg, som betyder att man förstår den, och kan korrigera och ändra riktning utifrån de signaler den skickar ut.

Att sätta deg

Genom att alltid sätta en ny deg varje gång du bakat ut en har du alltid en deg i ditt liv.

Jag häller ungefär en halvliter vassla, gärna kylskåpskall, i degtråget – se receptet för paneer. Jag har i halva burken med surdeg, se samma blogginlägg, och matar den samtidigt. Jag har sedan i ett par matskedar olja, och en knapp matsked salt medan assistenten arbetar.

Sedan kommer alternativen.

1. Val av grovkornigt mjöl.

Jag gör sällan rent vetebröd, om jag inte ska göra baguetter. Jag är sedan jag var tonåring ett stort fan av grahamsmjöl, men använder också ofta rågsikt. Durumvete är bra att späda med om man ska göra bagels, för det är mycket mer proteinrikt än vanligt mjöl. Ungefär en dl, oavsett sort, går åt.

Ibland kostar jag på en färdig blandning, som t ex ciabatta eller focaccia. De finns i de flesta affärer, och kostar 15-20 kr.

2. Ris

Om man har kokt ris hemma är det ganska trevligt att ha i. Det förändrar inte smaken, men det ger en spännande struktur. En dl är ganska lagom.

Det går också att ha i gårdagens bröd, bara man ser till att inga hårda kanter följer med. Bröd gör ingen skillnad i smak alls, men du slipper slänga det. Det får dock inte vara för mycket, för då påverkar det jäsningen negativt.

3. Kryddor

Här kan man variera. Mina favoriter är torkad oregano, malen ingefära och pressad vitlök.

I bagels har jag mortlad malt. Inför första jäsningen ger det bruna fläckar, ungefär som Pippis häst, men efter utbaket fördelar det sig så att hela degen blir lite ljusbrun.

4. Konsistens

När man sedan har i vetemjöl behöver man tänka till vilken form degen ska ha. Den är mättad när den inte följer med fingrarna efter att man nypt i den, men om man vill göra platt, italienskt bröd kan den vara lite kladdigare. Konsten när man tillsätter vetemjöl är alltid att ha i så lite som möjligt, men ändå möta kriteriet.

Första jäsningen

Surdeg jäser långsamt, och degen behöver 7-9 timmar på sig. Efter det sätter du in den i kylen, om du inte vill baka ut den. Istället för att lägga en handduk över använder jag en bit lätt oljad plastfolie. Då får man inte den hårda, fula yta som annars följer med långa jästider.

Utbaket

Det går att baka ut brödet när det minst dubblerats i storlek

Om du inte behöver så mycket bröd som du har deg kan du ta en del av den, och låta resten ingå i nästa bak.

Sätt degtråget med degen i assistenten, och låt den gå några varv.

Platt bröd enligt italiensk modell:

Detta förutsätter en smetig deg.

Med oljade fingrar: smeta ut degen på bakplåtspapper. Den ska vara någon cm hög.

Jäs 1-2 timmar. Grädda i 225°-250° mitt i ugnen i 15-20 minuter. Innan du sätter in den i ugnen kan du sticka blöta eller oljade fingertoppar i den, så blir brödet buckligt.

Övriga brödsorter:

Stjälp upp degen på lätt mjölat bakbord, knåda lite, och upprepa sedan momenten ”platta degen, och vik den” sisådär en fem-tio gånger.

Frallor:

Det är lättast att få dem jämnstora om man delar degen enligt halveringsmetoden: halvor, fjärdedelar, åttondelar, sextondelar.

Placera degbiten i handen, pressa ihop handflatorna, och massera medan du gradvis ökar avståndet mellan händerna. En spänstig deg ger då en perfekt boll.

Jäs 1-2 timmar. Grädda i 225°-250° mitt i ugnen i 15-20 minuter.

Baguetter:

Baguetter görs helst på nästan bara vetemjöl. Lite durum kan man använda också, och man kan också ha grahamsmjöl utanpå dem.

Vik 5-10 gånger, dela degen i fjärdedelar, och vik sedan varje del ytterligare några gånger. Snurra mot bakbordet. Den ska vara tunnare i mitten än in ändarna – annars får du en orm-som-precis-ätit-liknande form.

Jäs 1-2 timmar. Grädda i 225°-250° mitt i ugnen i 15-20 minuter.

Limpor:

Vik fram limpan. När du vikt degen tillräckligt många gånger kommer den att bli till en stor, rund klump. En eventuell skarv placeras i botten. Skåra den gärna efter andra jäsningen, så ser den roligare ut.

Jäs 1-2 timmar. Grädda i 200°-225° långt ner i ugnen i 20-40 minuter.

Bagels:

Bakas med proteinrikt mjöl. Det kan vara svårt att få tag på, så lättast är att använda en del durumvete. Det är lite dyrt, men det räcker med 1-2 dl, och sedan resten vanligt vetemjöl.

Börja som med frallor, men när bollen är klar stoppar du ett finger mitt i, så att det blir ett hål. Förstora det sedan genom att stoppa in ett fingrar i hålet och forma till en 1 cm tjock ring, en knapp dm i diameter.

Låt jäsa 15-30 minuter.

Koka upp en gryta med vatten. Ha ev i socker och bakpulver. Lägg i ringarna och koka i en halv till två minuter på varje sida. De får inte vara så många samtidigt att de fastnar i varandra. Lägg dem på en handduk innan du lägger dem på bakplåtspapper, så torkar de lite.

Grädda i 225°-250° mitt i ugnen i 15-20 minuter.

Andra jäsningen

Nu sätter du morgondagens deg.

Efter gräddning

Att pensla med kallt vatten och svalna utan bakduk ger en hård, krispig yta. För det allra mesta är det att föredra, tycker jag.

Om du gjort en limpa är det viktigt att inte börja skära i den för fort, för då kan den liksom säcka ihop.

Om det inte går som du tänkt

Här är lite förslag till error recovery:

Överjäst deg

Någon gång kommer det att hända att degen överjäst. Då har den en gång växt till sin dubbla eller tredubbla storlek, men sedan har jästsvamparna ätit upp all jäst och degen har pyst ihop till en trist, konkav, citrondoftande klump. Den går att rädda, helt eller delvis, genom att tillsätta mer deg, dvs mjöl, vätska, olja och salt. Minst lika mycket som den befintliga degen behövs, annars smakar den bara surt. Det är en bra idé att göra en råglimpa av den. Beskan i rågmjölet funkar bra med syrligheten.

Surt bröd

Om brödet av någon anledning smakar för surt kan du komma ihåg att fett och beska neutraliserar syra. Du kan t ex tärna det och ha det i en sallad (vi har vinäger på sallad för att få bort beskan), eller äta det med mycket smör.

Hårt, kompakt bröd

Hårt bröd får man av tre anledningar: För mycket mjöl, för kort jästid eller för lång jästid.

Det är inte mycket att göra när det väl hänt annat än att tugga på, men man kan lära sig till nästa gång genom att fundera över vilket eller vilka av dessa tre skäl det kan ha varit. Om degen jäst för länge är den garanterat också sur, så det gör det lätt att identifiera.

Inditalian Cross Cuisine

Publicerat den av

InditalianHär är ett enkelt man-tager-vad-man-haver-recept. En sorts cross-cuisinsk pyttipanna.

  • 1 bakpotatis
  • 1 röd paprika
  • 1 lök
  • 4 vitlöksklyftor
  • Olja
  • 1-2 dl kokosmjölk
  • 1-2 dl röda linser
  • tortellini
  • 2 dl kikärter
  • persilja
  • 2 buljongtärningar
  • Tandori-krydda, cayennepeppar
  • Persilja

Tärna bakpotatis och paprika, hacka lök och pressa vitlök. Sautera i lite olja.

Späd med kokosmjölken, häll i tortellini (om den inte är färsk, i vilket fall man får vänta tills på slutet). Lägg i buljongtärningarna, och späd med vatten.

InditalianMixs kikärterna med lite vatten. Rör ner i grytan. Om vattnet börjar ta slut, så späd lite till.

Krydda. Låt koka 10-15 min.

Lägg över persilja.

Att försvara toleransen

Publicerat den av

LightI många år har jag av och till kommenterat på nationalistiska siter som Avpixlat, Fria Tider och tidigare Politiskt Inkorrekt, och på vanliga nyhetssiter och bloggar där nationalister kommenterar.

Jag gör det normalt bara när det står rena faktafel, vilket ju händer i princip hela tiden. Om felen får stå kvar oemotsagda kommer andra läsare att tro att de är sanna.

Det känns ofta hopplöst. De är så många. Vi som går in på deras sidor och sätter ner en fot är så få. Och dessutom brukar deras moderatorer ändå ta bort alltihop efter ett tag.

Och som jag skrev tidigare: det handlar ofta om människor som inte är särskilt analytiska till sin läggning, och som marinerats så länge i hatet och de felaktiga uppgifterna att de gått in i en alternate reality, där samhället står för faktaförvrängningen och Fria Tider för ”Sanningen”.

Det vore bra med fler som kämpar för förnuftet. Det här inlägget är egentligen en värvningskampanj.

Det är inte så svårt. Man skapar bara ett konto på Disqus, som för övrigt även kan användas på SvD och på många utländska nyhetssiter och bloggar, och sedan kan man börja kommentera.

Att hitta fakta

Fakta om Sverige och svensk migration finns egentligen på SCB. De kräver dock en del tid att sammanställa, så jag brukar läsa på Migrationsinfo. Siten drivs av Migrationsverket, och de använder SCBs siffror och sätter ihop dem i fina diagram och tabeller. Under Migration=>Sverige hittar du det mesta du behöver.

Eyes on the prize

Det blir fort viktigt att hålla fokus på varför du skriver, vilket ju egentligen är för att fel inte ska stå oemotsagda och sedan spridas vidare, för du kan utgå från att du får många svar som egentligen handlar om frågor du inte alls vill diskutera.

Låt dig inte luras bort från ämnet. Vägra svara på sådant som inte har med frågeställningen du kommenterar att göra. Annars hittar du aldrig ut. ”Nu kommenterar jag detta. Jag tänker inte kommentera det du tar upp denna gång” är ett fullgott svar.

Att försvara toleransen innebär att försvara allas rätt att inte kränkas eller diskrimineras på grund av bland annat hudfärg, härkomst eller religion. Det innebär inte att försvara fundamentalismen, Islam eller Muhammed. Skillnaden mellan dig och ”dem” är att du förstår att de allra, allra flesta invandrare inte förordar stening, könsstympning eller barnäktenskap.

Alla vägar leder till Aisha

Det har skett ett skifte i den svenska nationalismen på sista tiden. För några år sedan handlade det mycket om kostnader för invandring, och diverse siffror dribblades omkring ganska vilt. Det har absolut inte upphört, men nationalismen har ändrat karaktär från sifferexerciser till mer moraliserande.

Förenklat: ”Vi ska inte ha invandrare i Sverige, för allihop som flyttar hit nu är muslimska somalier som är analfabeter och våldtäktsmän, som aldrig kan anpassas till svenska förhållanden.”

Faran med islam och med kulturella skillnader betonas alltmer. Så på det sättet har det blivit värre. Att bara vilja spara pengar är i mina ögon ett betydligt lindrigare toleransproblem än att vilja stänga ute på grund av hat.

Det finns några frågeställningar som dyker upp mycket fort när man diskuterar.

Muhammed och koranen

Du förväntas plötsligt försvara varför Muhammed gifte sig med nioåriga Aisha och huruvida det är rätt med pedofili. Du förväntas försvara diverse passager i koranen. Jag har provat att svara med att plocka upp liknande passager ur bibeln – det finns ingen brist på dumheter i gamla testamentet – men det är egentligen bara tidskrävande och meningslöst. Det leder bara till ”men islam är faktiskt värre”-diskussioner, och eftersom exemplen från båda religionerna är så många fastnar man där. Enklast är att istället svara: ”Jag förvarar inte Muhammed, utan muslimers rätt att precis som vi tro på vad de vill, och jag vet att de flesta muslimer i Sverige och övriga världen är sekulariserade och inte bokstavstroende”.

Islam och fundamentalismen

Du behöver inte heller kommentera bisarra fenomen som sker i islams namn världen över. Istället säger du att stening, könsstympning, terrorism, barngifte, månggifte, inskränkning av kvinnors rättigheter med mera självklart är oförsvarbart, men att de allra, allra flesta av världens dryga miljard muslimer inte står för dessa heller.

Q: ”Varför ska de få bygga moskéer i Sverige när inte vi får bygga kyrkor i deras länder?”
A: ”De allra flesta länder där muslimer är i majoritet har visst kyrkor. Och varför ska vi jämföra oss med Saudiarabien?”

Brott

Det är ett faktum att utrikes födda begår fler brott än inrikes födda. Men med eyes on the prize är din poäng att de absolut flesta utrikes födda begår inga brott heller. Lika lite som vi kan anklaga alla män för att nästan hundra procent av alla våldtäkter begås av andra män kan vi anklaga alla invandrare för att de har brottsstatistiken emot sig.

Q: ”Vet du om att alla våldtäktsmän i Norge är invandrare?”
A: ”Det norska polisen klarlagt är att 100 % av totalt fem (!) uppklarade överfallsvåldtäkter år 2010 i Oslo utfördes av ”icke-västliga” personer. Två av dem var minderåriga, och två svårt psykiskt störda.”

Avstå från att hata tillbaka

Detta lyckas jag inte med. Ibland blir jag förbannad. Men det är dumt och kontraproduktivt.

Alla varianter av name-calling, av typen ”rasist”, ”nazist” med flera är också kontraproduktiva, och kommer dessutom att leda till att du blir bannad rätt snabbt.

Du måste vara bättre.

Att vistas i nationalismen

Att vistas i nationalismen är lite som att vandra omkring i det gröna klägg som täckte delar av golvet i Doom. Den som spelade spel på 90-talet vet vad jag menar.

Det gör ont. Du blir dränerad på energi. Hatet klibbar, bränner, skadar.

Jag tänker inte påstå att det är värt det.

Jag tänker bara påstå att det är nödvändigt.

Delar av framför allt unga läser all sin samhällsinformation på nationalist-siterna.

Vi kan inte fortsätta låta dem vara ifred.

Bokmässan i Örebro

Publicerat den av

Bokmässan i ÖrebroSå var det bokmässa i Örebro i helgen. För mig var det den sista mässan före sommaren.

Vi hade en bra placering och det var bra tryck. Det är något särskilt med mellanstora städer och bokmässor. Det är tillräckligt stort för att vara mycket folk, men inte så stort att man försvinner i mängden, som i storstäderna.

Under året som gått har jag testat många mässor, och jag har hittat en rutin.

Jag delar inte längre bord med andra författare. Det är lite synd, för det är trevligt att stå tillsammans med någon, och dessutom ger det en viss frihet att kunna gå ifrån, men priset är hänsyn. Det är ingen som avkrävt mig det, men jag blir ändå hämmad av att känna att jag inte får ta det utrymme jag vill.

Jag har också hittat en sales-pitch som funkar. Jag följer besökarna med blicken, och ser vilken bok de tittar längst på, och så anpassar jag vad jag säger efter det. Ser de stressade ut går jag rakt på the bottom line. Har de all tid i världen småpratar jag om vad böckerna handlar om.

När de börjar dra sig bortåt ger jag dem en broschyr. Många gånger kommer de tillbaka lite senare och säger ”nu har jag bestämt mig”, och har pengarna eller betalkortet framme.

Jag får ofta frågan om det lönar sig. Svaret är rätt enkelt. Mycket grovt räknat kan man med lite rutin sälja böcker för motsvarande en mässkostnad. Ibland mer, ibland något mindre, men ungefär där.

Men det är inte bara bokförsäljningen som är poängen.

Ur affärssynpunkt är det också marknadsföringen. Att möta folk, få ut sitt namn, visa upp böckerna, och att få nya läsare som kanske köper nästa bok, och nästnästa har också ett ekonomiskt värde.

Men sedan har vi den tredje fördelen. Den som inte har med vare sig inkomster eller marknadsföring att göra.

Och det är känslan i att lämna över en bok till någon man inte har någon tidigare relation till, och veta att den kommer att läsas och sedan stå i personens bokhylla i kanske många år. Och kanske skickas vidare och läsas igen och igen.

Under fredagen kom en kvinna fram till mig, och ville köpa Ferrum. Hon hade precis överhört två andra kvinnor i kafeterian, som hade köpt den och satt och läste högt ur den, och nu var hon nyfiken.

Under lördagen kom inte mindre än två fristående personer fram och berättade att de börjat läsa Ferrum. Den ena hade läst halva, och gav mig en glad tumme upp. Den andra hade läst lite mindre, men ville veta mer om huruvida det jag skrev hade hänt på riktigt.

Jag kan liksom inte mäta värdet av dessa möten och många liknande i pengar.

Det behöver upplevas.

Min författarkollega Stefan Åberg bjöd in mig att delta i en bloggstafett i detta trevliga och intressanta inlägg om medeltidens spår i Sverige. För oss som brinner för folklivshistoria och släktforskning är kyrkor och slott extra spännande. De var en så central del av våra förfäders tillvaro. Så jag tackar Stefan för både läsning och stafettpinne, och lämnar vidare till flitiga Maria Bielke von Sydow, som kommer att skriva om hur hon precis lämnat sitt tredje manus till redaktören.

Klarna, Intrum och de sköraste

Publicerat den av

Så jag läser den här artikeln, och jag känner att det riktigt fula ligger i den detalj som nämndes i en tidigare artikel: ”Vi tar alltid bort avgiften om någon ringer”.

Jag brukar bråka med företag som skickar fakturor på felaktig grund.

Jag bråkar inte bara för egen del, utan också för mina vuxna barn, för mina vänner och bekanta och för mina barns vänner och bekanta.

Och jag känner igen det där.

Ringer man och formulerar sig på en inte för tillkrånglad men ändå helt korrekt kanslisvenska så hjälper de så snabbt till.

Om man drar ut linjerna och reflekterar lite över dessa företags affärsidé, så som den presenteras, verkar den vara att tjäna pengar på dem som INTE hör av sig.

De icke verbala. De som inte kan prata för sig, eller som känner någon som kan det. De som inte förstår att de har rättigheter. De som befinner sig i någon sorts kris, där de kanske inte orkar med att ta tag i saker.

De unga.

De utbrända.

De i en livskris.

De deprimerade.

De icke svensk-talande.

De med låg utbildning.

De utan nätverk.

Med andra ord: de sköraste.

Jag har naturligtvis ingen synpunkt på att alla ska betala sina räkningar och göra rätt för sig.

Men jag har en synpunkt på att den som kanske har rätt, men inte klarar av att hävda den, blir drabbad när den här sortens företag sätter i system att snabbt sålla bort de icke-verbala från de jobbiga, som kan uttrycka sig och stå på sig.