Knappbristen och budgetstrulet

voteringJag har märkt att få fattat förvirringen runt budgeten. Men det finns ett perspektiv som ingen nämnt, så därför tänkte jag förklara på ett helt nytt sätt.

Så häng med. Det blir kul, jag lovar.

Problemet och workarounden

BudgetDet finns ett problem, och det finns en workaround.

Problemet är att det bara finns två knappar att lägga en röst med i kammaren.

Men det finns oftast många fler budgetar att rösta på. Denna gång finns det tre.

Tanken är att den som tagit fram eller varit med och förhandlat om en budget ska rösta på den budgeten. Varken mer eller mindre.

Hur det är tänkt att fungera

Budget2Så för att kunna votera om tre eller fler budgetar har man skapat workaround.

Man ställer helt enkelt budgetarna mot varandra två och två. Vinnaren i första omgången går vidare till andra.

Systemet fungerar eftersom den som inte deltar med en budget förväntas lägga ner sina röster. På så sätt vinner den av de tre budgetarna som flest vill ha. Varje parti röstar alltså på en (1) budget.

Hur det riskerar att fungera

SDs röster i andra omgången kan få Alliansens budget att vinna över regeringens.

SDs röster i andra omgången kan få Alliansens budget att vinna över regeringens.

Den ”praxis” alla pratar om handlar alltså inte bara om en rutin eller vana som råkat uppkomma, utan är en förutsättning för att workarounden ska fungera.

Om SD i andra omgången fullföljer sitt hot och lägger sina röster på Alliansens budget kan man se det som ett sabotage mot ett gentlemen’s agreement. De har då röstat på två olika budgetar, vilket aldrig tidigare skett (enligt vad jag förstått).

Det är därför Annie Lööf sa att man borde lagstifta mot förfarandet. Det lät för många som om hon vill lagstifta mot SD, och det togs verkligen emot så bland nationalisterna, men jag tror att det hon vill göra är att hitta ett sätt där man bara kan lägga sina röster på en budget. Det borde i sig inte vara så svårt. Man kan votera på annat sätt än med knappar.

Men givetvis kan då SD ändå helt avstå från att lägga fram ett förslag, så om de verkligen givit sig den på att fälla regeringen går det i alla fall.

Men hur …?

Poängen är att budgetpropositionen ska vinna, men motionerna är viktiga också. De är en sorts statement nu och för framtiden. ”Vi är visserligen i opposition, men så här skulle vi vilja göra.” I all framtid kommer det att stå i loggarna att så här röstade respektive parti.

Man kan förstås tycka att Alliansen kan ju bara lägga ner sina röster, så blir det inget strul.

Men då missar man den större bilden. Den historiska bilden. Den där det i alla tider framgår att ”så här röstade Alliansen år 2014”. Jag förstår att de inte vill avstå från att rösta. De har lagt ner massor av arbete, och vill lägga sina röster och känna att nu har vi sagt det vi vill säga. Men de vill inte ha något extraval – helt enkelt för att det är dyrt för Sverige på flera plan – inte bara kostnaderna för själva valet, utan också kostnaderna pga osäkerheten för marknaden och det beslutsvakuum som uppstår. Det handlar om många miljarder. Dessutom finns inget som tyder på att valresultatet skulle ändras nämnvärt. Några ledamöter skulle säkert åka in och ut, men det större läget skulle nog kvarstå.

Jag tror faktiskt att Alliansen därför ändå kommer att hitta ett sätt att inte fälla regeringen. Kanske genom att en mindre grupp ledamöter från alla fyra partier avstår från att rösta. Men jag är inte säker.

Problemet är att SDs väljare är emot etablissemanget. De är fullständigt ointresserade av att hålla stilen och respektera turer och praxisar. Alla är ändå emot dem och mobbas, så varför ska de sköta sig? För SD råder undantagstillstånd. Alla medel är tillåtna. De har en chans att rädda Sverige och det är här och nu.

Och då blir det så här.

Tycka som Hitler

ÅsiktsöverlappDetta är ett erkännande. Jag delar Hitlers åsikt att hundar är fantastiskt trevliga djur. Liksom Hitler kan jag knappt tänka mig ett liv utan hund.

Alltså måste jag vara nazist.

Eller hur?

Guilt by åsiktsöverlapp är en sån där tjatig, retorisk dumhet som jag, liksom många andra, råkar på titt som tätt. Jag har stört mig så länge på detta otyg att här kommer nu en gång för alla ett inlägg i frågan, så kan jag och övriga som vill spara det och hänvisa till det i fortsättningen, när någon gör så.

  1. Att jag skriver om främlingsfientlighet betyder inte att jag stöttar dem som vill slå sverigedemokrater. Inte heller betyder det att jag är extremvänster eller att jag vill sätta män i koncentrationsläger.
  2. Sverigedemokrater idag är oftast inte nazister. Längre. De vill i regel inte döda människor av annan hudfärg eller etnicitet.
  3. Den som röstar på Vänsterpartiet är inte ansvarig för vare sig Maos eller Stalins gärningar. Kommunismen, lika lite som andra -ismer, har inte dödat människor. Däremot har vissa kommunister gjort det. Inget tyder på att Jonas Sjöstedt vill avskaffa demokratin eller mörda folk. Han har tagit avstånd genom att sluta kalla sig kommunist. Så ge honom och andra vänsterpartister ett break.
  4. Muslimer överlag är inte ansvariga för ISIS, elfte september eller annan extremism, lika lite som kristna är ansvariga för Breivik.

Varje åsikt måste stå på egna ben, och vägas och värderas individuellt.

Hur kan det inte vara självklart?

SD röstar på Alliansens budget

Golden treeDet är intressant att bläddra i Jehovas vittnens tidningar. De handlar om två delar: Det ena är hur det underbara himmelriket ska bli efter domedagen. Komplett med bilder på betande lamm på ängar och lyckliga människor som möts där. Det andra om hur vi bör leva och agera här och nu för att ta oss dit. Dels drömmen och dels vägen dit, alltså. Detta med att hitta lyckan här och nu finns däremot inte med alls. Jehovanerna lever för paradiset.

Vi som följer SD slås ofta av hatet – den där massiva avskyn mot alla jävla invandrare/muslimer och kommunister som förstör vårt land. Hur orkar folk lägga så mycket energi på att hata? Det är obegripligt för oss som inte delar deras tankegods.

Men egentligen ligger inte hatet i botten. Allra längst ner finns något helt annat.

Sveriges nationalister har en dröm om ett bättre land. Det landet ser ut lite grann som jehovanernas drömland. Gröna ängar, betande kor, röda stugor, blonda flickor som dansar i folkdräkt. Vi hyllar nationalskalder och konstnärer. Vi pratar svenska utan brytning, och vi tar hand om varandra på Per-Albinskt maner. Det finns ingen brottslighet, alla har jobb och allemansrätten respekteras.

Detta, ungefär, hade vi på femtiotalet, men sedan förstördes det av kulturvänstern i velour, eftersom de hatar allt som en nationalist håller kärt. Med flit har de låtit miljoner lata, inavlade våldtäktsmän flytta hit, och snart har vi snart inte rätt att fira jul eller äta pepparkakor, och alla svenskor kommer att knölas in i burkor.

Hatet är alltså en konsekvens av den förstörda drömmen. Det är viktigt att komma ihåg det. Sverigedemokrater är hatare för att i botten finns en kärlek – till landet, vår historia och det som varit.

Om vi förstår det förstår vi också resten.

Sverigedemokraterna vill inte slänga ut alla invandrare enligt det nuvarande partiprogrammet. Det är sant. De som bor här ska få bo här. Men det är inte för att SD tycker att de borde vara här, utan för att det är inhumant och inte särskilt populärt att säga att folk ska flytta som levat här halva sitt liv. Innerst inne vill dock få nationalister egentligen ha utlänningar här. De får stanna på nåder. Om de sköter sig och accepterar svensk kultur och glömmer sin egen. Men fler ska inte komma hit. Inflyttningarna måste omedelbart hindras.

Det val vi just hade i Sverige präglades av stark visionslöshet från alla partier. Det är inte så märkligt. Vi har, enligt de flesta av oss, ett riktigt bra land, och sedan kan vi vilja justera skattesatser och välfärd upp eller ner beroende på om vi är vänster eller höger, men några omvälvande förändringar finns inte på kartan.

Men Sverigedemokraterna har en vision om Utopia som kraftigt skiljer sig från det land vi lever i idag. De har också en bild av vår tillvaro som är extremt mycket mer negativ än den de flesta av oss andra bär på. Det är katastrof. Muslimerna kräver böneutrop. Gamla svälter ihjäl. Afrikaner lurar i buskarna på jakt efter blondiner att våldta. Ingen är trygg. Och snart är pengarna slut.

Medan vi andra ser en bra tillvaro som behöver putsas på ser alltså nationalisterna ett land på väg ner i avgrunden, men en möjlighet att leva i paradiset. Och det är där hatet kommer in.

Hatet och även rasismen är alltså inte basen, utan en konsekvens.

Sverigedemokraterna har målat upp sin dröm och fått sina väljare att tro på den på samma sätt som många andra samhällsomvälvare, både onda och goda:

  • Hitler
  • Martin Luther King
  • Ghandi
  • Mao
  • Wallace

Sverigedemokraterna bringar hopp till den som är förtvivlad och känner sig undanskuffad och missförstådd. De bekräftar att det finns en grundorsak till allt som är fel, och det är muslimerna, som måste bort.

Det är inte sällsynt att nationalister pratar om att ta till vapen. De flesta gör det inte, men få säger emot när frågan kommer upp. De är så otroligt frustrerade, och nu när flyktingströmmarna är större än normalt finns en sense of urgency som gör dem direkt desperata. När vi ser det för oss andra obegripliga hatet i kommentarsfält är det just denna desperation de ger uttryck för. Är man inte med dem är man emot dem. Och då förtjänar man deras avsky. Det råder undantagstillstånd.

Lena Mellin, som är en av Sveriges mest insiktsfulla politiska skribenter, utgår från att SD inte kommer att rösta på Alliansens budget, eftersom de så ofta framför att de vill ta ansvar. Hennes slutsats är logisk. Hon har följt SD i Riksdagen och sett hur de agerar. Men hon saknar en pusselbit, och det är gräsrötterna.

I SD-fora är man totalt enig: Sverige står på avgrundens kant och tittar ner. Partiet har en enda chans, och det är att fixa nyval. Blir det extraval kan de kanske få femtio procent av rösterna och rädda Sverige innan det för alltid är försent. Tar de inte den chansen har de svikit sina väljare. Att femtio procent inte är realistiskt spelar inte någon roll. Det är ett halmstrå.

Visst. Väljarna kommer inte att gå till andra partier om partiledningen inte lyssnar. Men det kommer att bli extremt svårt, pedagogiskt, att förklara varför man försuttit möjligheten för de förtvivlade massorna.

Jag har mycket svårt att tro att partiet klarar att stå emot det trycket.

För oss som följer nationalistiska fora är det därför uppenbart:

SD kommer att rösta på Alliansens budget. Allt annat är otänkbart.

Varför vi inte röstar på SD

Jan Sjunnesson, chefredaktör för SD-tidningen Samtiden, efterlyste en åttiosjuprocentare som ville läsa och möta ett inlägg skrivet av Gunnar Sandelin.

Här är mitt svar.

Mina generella kommentarer är att det finns mycket som väger in när vi väljer parti. Exempelvis finns det de som hävdar att om alla röstar på vad de tjänar mest på blir det bra, rent demokratiskt. Men då skulle ett parti som lovar att beslagta all egendom för alla som bor i Göteborg och dela ut den bland resten av oss vinna, eftersom göteborgarna är i minoritet. Vi röstar ju inte bara av egoism, utan också för att vi tycker något är rätt, och för det samhälle vi vill leva i, oavsett om vi är vänster eller höger.

Så när Sandelin räknar upp nio små och stora, reella och hypotetiska nackdelar med invandring och indirekt säger ”håller ni med om detta måste ni rösta SD” blir det lite bisarrt, eftersom han inte har med en enda fördel med invandring.

Jag tycker faktiskt att den mest klockrena meningen i Sandelins text är inte hans egen, utan ett citat han framför: ”Om man dessutom anser att invandring är en alltför våldsam omvandling av Sverige och därför en ödesfråga …”.

Det är precis där, enligt min subjektiva mening, efter att ha följt nationalism på nära håll i fem år, som den fundamentala skillnaden mellan trettonprocentare och åttiosjuprocentare ligger:

Nationalister ser invandrare och invandring primärt som problem, och så finns det undantag. Goda invandrare, som bidrar. Men resten förstör, kostar pengar och trasar sönder det homogena, vackra samhälle vi hade för ett halvsekel sedan. Man ser integrationsproblemen som ett bevis på att man har rätt, och hoppar i analysen helt över det faktum att de allra flesta invandrare faktiskt smält in perfekt i det svenska samhället.

Vi övriga ser invandrare och invandring primärt som något bra, och så finns det undantag. Människor som kommer hit, utnyttjar systemen och förstör. Men resten är en tillgång, antingen direkt, som med arbetskraftsinvandrare eller kärleksinvandrare, eller på sikt, som i fallet flyktingar. Vi ser integrationsproblemen som något som vi alla har ett ansvar för att åtgärda, men är ändå glada över att de allra flesta invandrare faktiskt har smält in perfekt i det svenska samhället.

Flyktingsituationen

Jag och många med mig ser dock allvaret i den situation som råder idag. Det är inte där skillnaden ligger mellan nationalister och övriga svenskar. Vi fattar. Det är illa. Men jag kan inte svara för alla, utan beskriver hur jag resonerar.

Den absolut största frågan för mig är hur vi får Europa att ta ansvar för dem som flyr från ISIS. Det är inte humant att låta miljoner människor bo i tältläger i Libanon och Jordanien, när de inte kommer att kunna flytta hem på flera år, om någonsin. Jag anser att EU gemensamt successivt borde tömma lägren på de flyktingar vars hem är förstörda, och dela upp flyktingarna solidariskt mellan de rikare länderna, dvs Västeuropa. Fokus ska vara på dem som har minst chans att återvända under de kommande fyra åren.

Jag inser att den som hatar flyktinginvandring får hicka av att läsa ovanstående, men ärligt talat tror jag inte det för Sveriges del skulle innebära någon större antal i reda tal räknat, med tanke på hur många vi ändå planerar att ta emot.

Att vilja ”hjälpa på plats” är en sorts hån för mig. Visst ska UNHCR ha pengar så de kan klara mat, medicin och tak över huvudet för flyktingar i flyktingläger, men det löser ingenting på sikt. När människors hem inte går att återvända till existerar inte ”på plats”. Det som finns är istället ”på en annan plats som inte är här”. Jag önskar SD kunde säga det istället. ”Vi vill hjälpa flyktingar på en annan plats.” Det skulle vara ärligare.

Det är för övrigt en vitt spridd missuppfattning bland SD-anhängare att enbart SD vill ge pengar till UNHCR. I själva verket har Sverige skänkt pengar via biståndet i alla år. Jag har läst flera bisarra inlägg i olika SD-fora där någon hört någon icke-SD-person uttrycka att vi behöver ge mer pengar till flyktinglägren, och reaktionen blivit ”Men kolla de snor SDs idé vaddå det har ju Jimmie sagt hela tiden och inte någon fattar det!”, följt av typ hundra medhållande kommentarer. Jävla PK-människor som aldrig kan erkänna att SD visste bäst.

Att det optimala är att människor lämnar flyktinglägren och flyttar till helt andra länder gäller förstås inte generellt i alla konflikter. Finns det möjlighet att den klaras upp kan det vara bättre att folk väntar i närheten för att sedan kunna återvända. Men det gäller för ISIS-området just nu. Och med ISIS-området menar jag inte hela Syrien och Irak, utan de delar där ISIS härjar.

Hjälpa på plats kan man däremot med fördel tillämpa på exempelvis tiggare. De har hem. De är ”bara” utfattiga. Att via EU stötta dem till försörjning där de bor, i Bulgarien och Rumänien, är det mest meningsfulla. Men medan de är här behöver de tak över huvudet och mat för dagen.

Nå. Detta ovan är min inställning. Hur representativ den är för övriga åttiosjuprocentare vet jag inte. Vi är liksom inte så homogena, och de flesta har uppenbarligen inte den koll på siffror jag har – inte för att de inte bryr sig om landet eller sina medmänniskor, utan för att de helt enkelt har andra frågor som upptar deras intresse.

Så sammanfattningsvis kan sägas att vi väljer inte parti för en och endast en fråga. Vi väljer en helhet.

På något sätt känns det som om ni sverigedemokratiska väljare hela tiden missar det när ni försöker förstå oss andra.

Listan

att under de närmaste fyra åren beräknas ytterligare en halv miljon människor att beviljas permanent uppehållstillstånd i Sverige

De som kommer till Sverige under de närmaste fyra åren är:

  • 320 000 flyktingar och deras anhöriga
  • 120 000 övriga anhöriga, främst kärleksinvandrare, som redan har bostad och försörjning
  • 80 000 arbetsmarknadsinvandrare, som redan har försörjning
  • 40 000 studenter, som i regel lämnar landet efter något eller några år
  • Något tusental adoptivbarn
  • 80 000 EU-medborgare som ansvarar för arbete och försörjning

De första två siffrorna är Migverkets prognos. För de övriga har jag grovt dragit ut linjerna.

Samtidigt har vi en utvandring på ungefär 200 000, om vi drar ut linjerna.

Det är därför lite meningslöst att prata om PUT, för det är en stor skillnad på vilka krav de som flyttar hit ställer på samhället. För ”sådana som jag” är människor, med vissa undantag, tillgångar på sikt, men jag ser också att en flyktingrelaterad invandring på 320 000 personer är problematisk, och ställer krav på samhället. Jag vill se svar från politikerna på hur de ska lösa den. Men det svar SD ger är inte min lösning.

att en majoritet av dessa är lågutbildade muslimer som aldrig tidigare levt i en demokrati

Nu blir jag lite elak, och hänvisar till den vallokalsundersökning som gjordes 2010, och som säger att SDs väljare hade lägre utbildning än Sveriges invandrare. Huruvida det var så 2014 vet jag inte.

Hursomhelst gäller frågeställningen inte SD, utan de som får permanent uppehållstillstånd.

Och eftersom ni även räknar in arbetskraftsinvandring när ni skriver PUT och femhundratusen vill jag ju påpeka att de som arbetskraftsinvandrar från länder utanför EU (för EU får inte PUT) har inte generellt låg utbildning. Dessutom har de, för att få PUT, bott flera år i Sverige och visat att de kan försörja sig.

Men låt oss i stället fokusera på de 320 000 flyktingarna med anhöriga, av vilka vissa får PUT men inte andra, för jag tror det egentligen är dem ni egentligen avser.

Problemet med att visa siffror runt utbilsning är att det inte går att särskilja dem från övrig invandring i statistiken.

Istället har jag gjort så här:

Migrationsverkets prognos, sid 7, visar vilka länder asylsökande kommer att komma ifrån:

asylsökandeländer

Jag hoppar över Balkan, eftersom de visserligen söker asyl, men de får det inte. Dessutom är ju Balkan uppenbarligen inget land.

Om man går in på SCB, finns där tabellen ”Utbildningsnivå efter födelseland och kön 2013, 25–64 år”. Där kan vi hitta utbildningsnivå på dem som kommit tidigare. En bra handle, tycker jag.

Så här ser tabellen ut, rensad på övriga länder:

utbildning

Om vi nu viktar ihop tabellen ovan med förväntat antal asylsökande 2015 får vi tabellen nedan.

Födelseland Förgymnasial utb. Gymnasial utb. Eftergymnasial utb. kortare än 3 år Eftergymnasial utb. 3 år eller längre Andel 2015
Eritrea 37% 43% 9% 7% 15%
Somalia 51% 25% 6% 5% 6%
Afghanistan 36% 28% 12% 14% 4%
Irak 31% 28% 15% 22% 19%
Iran 10% 37% 17% 33% 1%
Jordanien 18% 34% 20% 21% 19%
Libanon 35% 39% 11% 12% 19%
Syrien 38% 27% 17% 12% 19%
Viktad summa 33% 33% 14% 15%

Enkelt uttryckt: en tredjedel förgymnasial utbidlning, en tredjedel gymnasial, en sjättedel universitet under tre år, och en sjättedel verkligt högutbildade.

Mot detta kan förstås hävdas att de utrikes födda kan ha skaffat sig utbildningen i Sverige, men jag tycker ändå tabellen är relevant, eftersom den i så fall visar potential. Man kan också hävda att Afghanistan och Somalia har hög analfabetism bland sina invånare, även om det enligt vad jag läst inte gäller dem som kommer till Sverige, men med tanke på hur få de beräknas bli spelar det mindre roll.

Vad gäller deras religionstillhörighet är det riktigt att ungefär 80 % av flyktingarna är muslimer, men för mig är detta inte ett problem, eftersom jag skiljer på muslimer och militanta islamister. Jag drar också slutsatsen att den som lämnar ISIS-området gör det för att den inte är jihadist. Jag vet att många nationalister istället tänker sig att bland flyktingarna finns ISIS-representanter som har en långsiktig plan att ta över Sverige, men jag delar inte den gissningen av den anledningen att jag tror de ISIS-anhängare som befinner sig i området har häcken full ändå. Att långsiktigt infiltrera Sverige borde inte ligga jättehögt på priolistan.

Att det skulle vara ett problem att människor från tredje världen inte tidigare levat i en demokrati är jag inte med på alls.

att inströmningen inte är tillfällig utan kommer att öka ytterligare

Mja. Om vi pratar flyktingrelaterad invandring (dvs flyktingar och deras anhöriga) räknar Migrationsverket med en minskning år 2018. Denna siffra är förstås vansklig. Det kan bli en minskning både förr och senare. Men om vi ska gå efter vad vi har idag är det den som gäller.

att Migrationsverket begärt ytterligare 48 miljarder för att under de närmaste fyra åren kunna hantera asylansökningar och ordna med flyktingförläggningar och att detta bara är en bråkdel av den verkliga kostnaden

Det var en mystisk mening. Ökning eller eller minskning av vad de begär är inte på något sätt relevant – det visar ju bara att de underestimerat tidningare – det som är relevant är huruvida beloppet kommer till meningsfull användning.

att det inte finns jobb för nykomlingarna (Sverige har extremt få jobb tillgängliga för lågutbildad arbetskraft jämfört med snittet inom EU)

Nu är de för det första inte lågutbildade, för det andra är inte arbetsmarknaden statisk, och för det tredje är det både arbetslöshet och brist på arbetskraft i Sverige.

Jag har alltid svårt att argumentera människor som ser arbetsmarknaden och landets ekonomi som en säck med jobb. När de är slut är de slut. Jag vet inte hur jag ska börja förklara ens, när man resonerar på den grovt förenklade nivån. Sorry.

Vad jag däremot kan säga är att jag håller med om att vi behöver bli bättre, rent generellt, på att få en arbetsmarknad som matchar vår befolkning. Jobb ska finnas där folk bor, och människor ska ha utbildning som passar de jobb som finns. Det är ALLTID en utmaning för de styrande. Oavsett invandring. Betyder det att jag inte är bekymrad över hur 320 000 nya invånare, varav kanske 250 000 är vuxna, ska fogas in i Sverige? Absolut inte. Jag ser svårigheten.

att bostadsbristen redan nu är mycket svår

Bostadsbrist är ett tillfälligt problem. Det löser man inte genom att reglera befolkningen, utan genom att bygga bostäder. Såvitt jag förstått har vi byggt oss ur den värsta krisen redan om några månader.

att mer än 550.000 människor bor i 186 utanförskapsområden, som inte fanns för 25 år sedan. (I ett utanförskapsområde förvärvsarbetar färre än 60 procent av de boende i arbetsför ålder och färre än 70 procent går ut grundskolan med fullständiga betyg eller färre än 70 procent röstande i senaste kommunalvalet)

En del av dem fanns för 25 år sedan. Men absolut. Utanförskapsområdena är något för politikerna att ta tag i. Dock ser jag inte att SD har ett enda svar på det problemet. Peka gärna på relevanta motioner eller avsnitt i partiprogrammet om jag har fel.

att Sverige enligt polisens rapportering nu har 55 ”no-go-zoner” dvs. områden där uppgörelsen bland kriminella kan resultera i skottlossning på öppen gata, där invånarna inte törs avge vittnesmål och där polisen inte är välkommen

Se ovan.

att svensk kriminalitet i en europeisk jämförelse är skämmande hög, uppklaringsprocenten skrämmande låg och invandrare är starkt överrepresenterade, i synnerhet när det gäller vålds- och sexualbrott

Svensk kriminalitet i europeisk jämförelse är INTE skrämmande hög. Vad jag tror du far efter är istället våldtäktsstatistiken. Men där är ju BRÅ fullständigt tydliga med att vi inte alls är värre än andra länder, men att vi dels räknar fler brott till våldtäkt, och dels har en högre andel kvinnor som anmäler. Har skrivit mer om detta här.

Invandrare är överrepresenterade vad gäller brott, det är riktigt. Därför är det bra om Migrationsverket i det fall det är möjligt blir bättre på att kolla bakgrund på dem som får uppehållstillstånd, och jag har inget emot att vi blir hårdare med att utvisa brottslingar som inte är svenska medborgare.

Anna Dahlberg och flyktingarna

tantAlla tänkbara ledarskribenter kastar sig plötsligt in i flyktingdebatten med liv och lust. Det ”tabu” som funnits länge har plötsligt lyfts. Ändå är alla sent anlända flyktingdebattivrare övertygade om att just de är de första att våga säga något. ”Ingen törs utom jag!” verkar vara allas motto. Lite som när homosexuellas rättigheter plötsligt blev ”inne” för några år sedan, och alla tävlade om att skriva om hur mycket just de var för homoäktenskap, till skillnad från … absolut ingen alls med röst i debatten. Just nu är det helt enkelt ”inne” att ”våga” säga att Sverige har problem med flyktingar.

En mindre lyckade artikel på det temat denna helg var Dagens samhälles bisarra sifferexercis. Den kommer jag att dementera separat.

Sedan kom normalt ganska kloka Anna Dahlberg ut med en lista över ”åtgärder”.

Låt oss titta närmare på dem:

√ Nästa år väntas runt 8 000 asylärenden lämnas in från personer som har sina rötter på västra Balkan, och i stort sett alla kommer att få avslag. Det är ett orimligt tids- och resursslöseri att lägga månader på att utreda dessa ärenden individuellt. Sverige bör följa Norges och Tysklands exempel och förklara länderna i regionen som säkra.

Jag håller med. Det är en just do it-grej. Men det är ett förslag som framförts av många.

√ Stoppa svinnet av svenska pass. Det är alldeles för lätt att sälja sitt pass till flyktingsmugglare och sedan kvittera ut ett nytt.

Ja, det där har ju stötts och blötts, men det är för det första inte helt enkelt. Vad man kan göra är att starta en utredning när ett pass försvinner för andra gången, så det blir lite krångligare att hämta ett till, men i ärlighetens namn är det inte något särskilt bra skydd ändå, med tanke på de resurser som äts vid en sådan utredning. Och vad är det som ska uppnås med detta? De som tar sig hit gör det illegalt, eftersom det inte går att ta sig in i Sverige legalt om man är flykting. Det är underförstått. Nu ska vi stoppa flyktingströmmen genom att försvåra ytterligare för dem att ta sig hit. Är inte det dubbelmoralens klimax? Jag har inget emot åtgärden egentligen, men jag tror den kan bli dyrare än vinsten. 

√ Ändra förarbetena i lagen så att tidsbegränsade uppehållstillstånd blir regel när människor söker skydd på grund av krig. I praktiken kommer många av dessa att omvandlas till permanenta uppehållstillstånd, men signalvärdet blir ett annat.

Nu börjar det brännas. Ja. Signalvärdet blir inte bara ett annat, utan två:
1. Det blir mindre intressant att komma till Sverige. Det betyder att en del av dem som kommer hit idag kommer att välja andra länder.
2. De som kommer hit kommer inte att ta sig in i samhället lika fort. Det var därför Migrationsverket bestämde sig för PUT på en gång – för det är nämligen ett stort och onödigt lidande för den som kommer hit som flykting och inte vet om den får stanna eller ej. Det har konstaterats att den som får PUT avsevärt snabbare tar tag i svenska språket, skaffar bostad och jobbar för att få jobb istället för att pacificeras i väntan på besked. Det är nämligen en fundamental, mänsklig egenskap: när vi inte är trygga orkar vi inte ta tag i resten av livet. Till det ska läggas att det kommer att gå avsevärt mycket mer tid för Migrationsverket som ska fortsätta pröva dessa människor med tillfälliga uppehållstillstånd.

√ Se över de senaste årens migrationsuppgörelser som har gjort det lättare för människor som saknar asylskäl att få uppehållstillstånd i Sverige.

Öh. Vaddå? Arbetskraftsinvandrare? Eller vad åsyftas? Förutom för ensamkommande barn har inga regler ändrats för asylsökande. Om vi ska motarbeta arbetskraftsinvandring, som ju är ett plus för Sverige, bör det framgå varför.

√ Stävja svarthandeln med arbetstillstånd som i praktiken fungerar som en handel med uppehållstillstånd.

Jaha, gör det? På vilket sätt är detta ett problem? Hur vanligt är det? Jag är själv inte särskilt orolig för arbetskraftsinvandrare – de försörjer sig själva.

√ Ta reda på varför andelen beviljade asylansökningar är så mycket högre i Sverige än i andra EU-länder. Det är viktigt för förtroendet för migrations-politiken att det säkerställs att prövningen alltid är så noggrann som möjligt.

Det vet vi redan. Det beror på att vi ger permanenta uppehållstillstånd. Det gör inte övriga EU-länder. Därför vill de komma just hit. Andelen beviljade asylärenden skiljer sig inte mellan oss och våra grannländer. Det är alltså inte lättare att få stanna här. Man är bara mer välkommen här. Vi säger ”välkommen att bygga ett liv i vårt land”, och de andra länderna säger ”välkommen att vänta ett par år, men sedan ska du resa härifrån”. 

Sammanfattningsvis: Anna har egentligen bara en åtgärd som underlättar för Migrationsverket, och det är den om Balkan-flyktingar, som redan ligger på bordet – lyft av Migrationsverket själva.

Att sluta ge PUT till flyktingar är en easy win. Då kommer de förmodligen i stor utsträckning att sprida ut sig i andra länder istället för att komma hit. Det underlättar inte för flyktingarna, och det gör inte Migrationsverkets tillvaro lättare utan snarare svårare, och Anna säger själv att de ändå kommer att stanna till slut, men det sänker Sveriges andel av ”bördan”, på bekostnad av övriga EU-länder.

Är det det som är det yttersta målet? Att de ska välja andra länder?

Det vilar en makaber cynism över hur Europa hanterar flyktingströmmen från framförallt ISIS-områdena. Vi säger: ”Ni får hjälp om ni kommer hit”, och så gör vi precis allt som står i vår makt för att hindra dem från att komma.

Generalfelet är att Europa ser dem som flyr som problem och inte som tillgångar. Det är där jag tycker vi ska skilja ut oss.

Vi ska bli superbäst på att hitta nya vägar för flyktingar att försörja sig själva och bidra till Sverige.

För övrigt är du välkommen att gilla Facebooksidan ”Hvad vilja nationalisterna?”.

Gudarna och resten av oss kämpar förgäves

fangirlSå igår insåg jag att Nyheter24 skrivit en mycket klantig och orättvis artikel om en Fi-representant som var med i en hata-tiggare-grupp. Uppenbarligen för att hålla koll på dem, men det verkar inte Nyheter24 ha någon förståelse för. Så jag blev lack, och mina vänner på Motargument mot näthat och rasism blev likaledes lacka, för vi vill att fler ska gå med i nasserassegrupper och inte lämna hatarna ifred. Det blir ju svårare att få folk att göra det om pressen stigmatiserar deltagandet i grupper. Så vi skrev ihop en motargumentsartikel imorse. Bokstavligt och bildligt.

Sedan insåg jag att det har varit storm i ett vattenglas bland nationalisterna, för de har helt plötsligt kommit på att hets mot folkgrupp-lagstiftningen är fruktansvärt orättvis för att svenskar inte får bli hetsade emot, buääää. Som bevis delade de en Wikipedia-artikel. De gör så ibland. Upptäcker saker som hänt för åratal, ibland decennier sedan, och blir jättearga och så sprider sig infon som vågorna efter en finlandsfärja.

Det där med att HMF inte skulle gälla svenskar är för övrigt inte helt sant. Först och främst är det sällsynt att HMF överhuvudtaget används för nationaliteter, men när det händer finns en praxis och ett uttalande från JK att HMF bör gälla utsatta nationaliteter och därmed inte svenskar, men det står inte raktuppochner i lagtexten. Och det har förstås varit så i decennier, men de kom på det nu så snyft. Femtielva delningar av länken till Wikipedia.

Och så missförstånden på det.

”Vi får inte säga blattehora men de får säga svennehora!”. För den som lider av ett stort behov att säga blattehora är det förstås jobbigt. Men det där med att skrika okvädingsord till sina medmänniskor har förstås inte mycket med HMF att göra alls, eftersom HMF förutsätter en hel folkgrupp och inte en ensam individ.

Det är bara det att Widar Nord, som senare startade sverigepartistiska Fria Tider, skrev HMF-avsnittet en gång i tiden, vilket är anledningen till den absurda obalansen och den enorma fixeringen vid svenskar som hjälplösa offer i den.

Jag ändrade den i somras, men han rullade tillbaka den lika snabbt, vilket jag hade missat tills helt nyss. Han är visserligen blockad, men han gjorde det utan att vara inloggad.

Wikipedia är lurigt på det viset. Trägnast vinner.

Så jag fick ägna en del av min dag åt att ändra tillbaka igen, på ett sådant sätt att alla nationalister som delar frenetiskt skulle hitta små ledtrådar till att de hade missförstått i den:

”Det är en vanlig missuppfattning i främst främlingsfientliga grupper att svenskar har ett lägre skydd mot hatbrott än övriga, och att det därför är ”fritt fram” att kränka svenskar. Detta är fel. Hatbrott, såsom förolämpning, olaga hot, ofredande eller misshandel, på grund av etniskt ursprung, tro eller sin sexuell läggning, är lika allvarligt oavsett tillhörighet. Det måste dock bevisas att brottet hade detta motiv.

Det är således lika brottsligt att kalla någon för ”svennehora” som att kalla någon för ”blattehora”. Det är dock ovanligt att någotdera leder till åtal, om inte brottet kombineras med andra brott, såsom misshandel eller ofredande.”

Inte för att det spelar någon större roll. De följer ändå inte länken till artikeln.

Och vi vet att då kämpar gudarna förgäves.

Skärmavbild 2014-11-06 kl. 17.55.55

Denna fråga ställs på ”väljarbarometern.se”. Jag undrar vad ett ”rasbrott” är. Kanske när man inte skottat undan snön från taket.

Jihadisternas övertagande av Sverige

KanonSverigedemokraterna säger öppet gång på gång att muslimer är vår tids största hot, och detta betyder, enligt Jimmie Åkesson, att vi måste ”minska den muslimska invandringen”. Den i särklass mest återkommande tes som drivs av nationalister i sociala medier är den om det muslimska övertagandet av Sverige. Vi svenskar är naiva och korkade mesar som ger upp vårt land, heter det.

Vad är det då muslimer kommer att göra med oss?

Terrorhotet

Först är det terrorhotet. Elfte september, Taimour Abdulwahab och Madrid-bombningarna visar absolut att militanta islamister menar allvar. Problemet är förstås att det inte går att stoppa terrordåd genom att förbjuda invandring. Du måste inte bo i ett land för att spränga dig själv och andra i det.

Övertagandet inifrån

Nästa hot är att muslimer kommer att ta över Sverige och andra länder genom att flytta hit och sedan antingen demokratiskt rösta sig till makten genom att vara fler än vi eller också genomföra en sorts statskupp. För att tro att detta ska hända måste man ju också vara tämligen dålig på matematik, vilket dessvärre ofta är fallet med nationalister. SD har högst andel lågutbildade väljare av alla partier.

Muslimerna är idag ungefär en halv miljon i Sverige, om vi räknar samtliga som invandrat från muslimska länder och deras barn som muslimer. Vi övriga är nio miljoner, dvs arton gånger fler. Sedan är ju långt ifrån alla muslimer som flyttar hit överens med varandra – de är sunniter, shiiter, sekulära, bokstavstroende, feminister, folkpartister, sossar osv, precis som vi som har kristet ursprung är olika sinsemellan. Även om de mot alla odds skulle bli sjutton gånger fler än idag är det otänkbart att alla dygt nio miljoner skulle tycka så lika att de skulle kunna rösta bort oss övriga.

Ungefär hundratusen personer tillhör idag ett muslimskt samfund. Dvs en procent av Sveriges befolkning.

Invasionen

Det tredje hotet är att muslimer kommer att inta Europa medelst en militär invasion. De börjar med ISIS, och när den staten är etablerad kommer de att tåga mot nordväst, och återskapa Osmanska riket. Jo, vän av ordning inser att Sverige inte ens är med på kartan, vare sig bokstavligt eller bildligt. Vän av ordning inser också att ISIS inte ens lyckas få stöd hos sina muslimska grannar, eftersom de till och med är beredda att gå ihop med USA för att stoppa dem. Vän av ordning inser också att NATO och västmakterna har hundrafalt större muskler på alla plan – vapen, infrastruktur, media.

Kombinationen

Men då kommer vi till de fjärde hotet, som är en kombination av de första tre. I muslimhatarnas värld kommer de militanta islamisterna att ta över Sverige genom att utföra terrordåd, genom att flytta hit, föröka sig och sprida sig i Sverige och genom att slutligen invadera oss.

Hur detta ska gå till är inte särskilt tydligt. Sverigedemokrater tenderar att hoppa över just tillvägagångssättet, och nöja sig med att säga att det kommer att hända och att enda sättet att hindra övertagandet är att stoppa den muslimska invandringen.

Men låt oss utforska tesen ”snart lyder vi alla under sharia-lagar”, och vägen dit:

Terrordåd som dödar civila är ju personliga katastrofer, men knappast något som underlättar ett övertagande. Istället skulle man behöva identifiera och spränga svenska försvarsmål. Sedan gäller det för alla muslimer i Sverige att föda väldigt många barn väldigt fort, så de hinner växa upp till jihadister. Det är ju viss ledtid på just det där med övertagande medelst födslar.

Vad gäller ISIS behöver de på något sätt ta sig till Sverige för att kunna invadera oss. För att komma hit landvägen behöver de först lägga under sig Turkiet och Östeuropa, och gärna även Tyskland. De har nu försökt inta staden Kobane ett bra tag och det går inget vidare. Så det är en bit kvar till Ystad, kan man tänka.

Nationalisternas tankefigur är också att jihadisternas intresse för att invadera Sverige på något sätt skulle öka om det bor något fler muslimer i landet, och att vi därför måste hindra muslimer från att flytta hit. Om de inte vet att vi finns kommer de att glömma oss, verkar man resonera. Syns inte, finns inte.

”Du kan aldrig lita på en muslim”, skriver nationalister ofta i sociala medier. De ser varje muslim innanför Sveriges gränser som en sorts spion inför den stora invasionen. De smyger omkring här i folkhemmet och väntar på en signal från Allah. När de får den kommer de att hoppa fram och skära halsen av oss andra, som de i smyg har hatat hela tiden. Lärare, läkare, lokförare och kassörskor från Irak och Bosnien bidar egentligen bara sin tid. När de skriver ut din penicillin, kramar till barn eller räcker över kassakvittot ler de falskt, för de vet att snart ska du döden dö för deras hand. Ungefär.

Jag har aldrig sett en nationalist förklara hur jihadisterna rent geografiskt ska ta sig till Sverige, eller hur de alternativt ska kunna vara i majoritet inom 20 år, vilket är den tid som ofta nämns som apokalypsens början.

Men myten om det muslimska övertagandet av Sverige är nationalisternas kanske mest centrala budskap, och ändå har ingen brytt sig om att gå till botten med den. SDs framgångar bygger till stor del på skräcken för islam och det faktum att bara Jimmie förstår hur läskiga muslimer är.

Låt därför be SD skissa på övertagarscenarierna och berätta hur det kommer att gå till när Sverige blir ett muslimskt land.

Åsnan och folkgruppen

Dramatic sunsetJag känner att jag vill säga vad jag tycker om det aktuella hets mot folkgrupp-målet, där en man i Nyköping åtalas för att ha skrivit och spridit ”Det är inte normalt att vakna till en åsna som har ont i magen”. Om du inte känner till det, så läs här.

Jag har haft klara problem med detta fall, på olika plan.

Min första, spontana tanke var: I ett samhälle där ett stort antal människor öppet och med enorm spridning oavbrutet beskriver samtliga muslimer som våldtäktsmän, pedofiler och mördare är det DETTA som leder till åtal! Snacka om att sila mygg! Var är åklagarna när det gäller de verkligt grova, fruktansvärda kränkningar och kollektiva dödshot muslimer som grupp utsätts för dagligen i bloggar och sociala medier?

Åklagaren försvarar sig ungefär med att det var värre än det verkar, och anger att det faktum att polisen fick rycka ut och försvara den nu åtalade för att en mobb var ute efter honom är en sorts bevis på det. Vilket är än märkligare. Att folk är beredda att begå brott gör rimligtvis inte förövaren till en brottsling.

Så ja. Min första invändning är att det är märkligt att när det finns så mycket verkligt läbbigt därute väljer man något så här tveksamt att statuera exempel av.

De journalister som är emot HMF-lagstiftningen är nu upprörda, och de som inte är det skriver ingenting, på grund av fånigheten i fallet. Därför framstår det som om hela Sverige plötsligt inser att vår lag är kokobäng.

Någon spinner loss och blandar in hädelse, blasphemy, vilket förstås är fullständigt osakligt. Den part som kränks är de muslimer som ber på ett enligt den åtalade magontsliknande sätt. Det är inte guden Allah eller profeten Muhammed som beskrivs nedsättande. Ergo är det inte hädelse som är grund för åtalet.

Min andra och starkaste invändning är således den can of worms detta har öppnat. Jag tror inte han blir fälld. Men om han blir det kommer det att ses som ytterligare ett bevis för att samhället älskar muslimer och hatar svenskar. Tusentals gråtinlägg om att man får inte säga nånting i det här jävla landet kommer att skrivas, och när åtalet rullas upp, parallellt med bilder och filmer från ISIS’ framfart kommer det att stå tydligt och klart för alla som bara kan ha en tanke i huvudet åt gången att det är gulle-Jimmie som är den enda som kan skydda dem från samhällets otäcka PKister.

Jag förstår hur det blev så här. När polisen fick i uppdrag att skydda mannen blev det samtidigt uppdagat att det fanns en kränkning i botten, och kränkningen faller trots allt delvis inom ramen för lagen. Åklagare jobbar inte praktiskt i bemärkelsen ”listar alla brott och hanterar de värsta först”, för gjorde de det hade detta aldrig kommit till ytan. Istället sitter varje kammaråklagare på sin kammare och hanterar det som ligger på skrivbordet.

Så istället för att störa mig på att man tillämpar lagen i tveksamma fall istället för uppenbara fall behöver jag nog landa i att HMF-lagstiftningen måste ses över. Den är för trubbig. Den är skriven i en tid där information inte spreds av andra än press och media utan en uppenbar avsikt och mycket möda, såsom när någon höll ett tal med många åhörare eller delade ut flygblad. Den är inte tänkt att appliceras på Facebook.

Så hur ska den då ändras?

Jag tycker vi ska återgå till kärnan: Det ska finnas ”hets” med. Dvs en kränkning bör inte vara nog, utan det bör finnas någon sorts uppmaning att trakassera för att det ska vara ett brott.

Antingen det, eller också bör poliser och åklagare verkligen börja följa den lag vi har i alla lägen, och inte bara när de inte längre kan blunda.

Det är lite som med barnuppfostran.

Man ska inte skapa regler man i princip aldrig följer.

Kaplans avgång

whySå jag har varit kritisk mot Mehmet Kaplan länge. Skälen är många.

Sedan läste jag Nalin Pekguls debattinlägg. Jag delar inte många av hennes övriga åsikter, men jag ser henne som en modig politiker på de sekulära muslimernas sida.

Men så blev jag inbjuden att gilla en sida som kräver hans avgång, och det tvingade mig att tänka till.

Vill jag gå så långt?

Jag blir alltid som mest skeptisk när ovanligt många tycker precis som jag. Då känns det som om jag missat något.

Så låt oss fundera lite över ordet ”islamist”. Associationerna går blixtsnabbt till halshuggningar, stening av kvinnor, avhuggna händer, månggifte, kalifat, slöjtvång, förbud mot utbildning av kvinnor och annat sexhundratalsgods.

Men bryter vi upp definitionen betyder det ”någon som vill att religionen islam ska vara grunden till statsskick och lag”.

Nåja. Vi vet hur det går. Iran. Saudi. Talibaner. Aldrig bra.

Men låt oss vandra bort lite från Kaplan och ISIS, och bara vrida lite på grundtanken:

Att vilja att samhällets lagar ska ha sin grund i ens religion.

Lagar stiftas utifrån religiös övertygelse hos befolkningen. Så har det alltid varit i i princip alla länder, och så är det i någon mån i Sverige än idag.

De flesta lagar som skrevs fram till mitten av förra århundratalet hade sin grund i den kristna tron.

Och vi har fortfarande kvar många bitar från den tiden. Dels i vår grundlag: ”Konung alltid skall vara av den rena evangeliska läran, sådan som den, uti den oförändrade Augsburgiska bekännelsen”, men framförallt genom att hela vår syn på hur vi ska relatera till varandra grundar sig i tusen år av kristendom i Svea Rike.

Det finns många religiösa kristna i Sverige, som vill se guds lag i vår lagbok. De har propagerat för att bibelns definition av äktenskap ska gälla och mot aborter.

Mycket gott har också kommit ur religionen. Vi tog hand om varandra för att Jesus sa till oss att göra det. Katekesen var den outbildades enda rättesnöre. På gott och ont, bokstavligt talat.

Vad jag säger är att bara för att man är religiös, och låter sig inspireras av religionen i sin syn på hur samhället ska ledas och drivas, är man inte oundvikligen diskvalificerad som minister.

Men det är förstås en skala. Det är en milsvid skillnad mellan att vara inspirerad av en religiös skrift och att vara bokstavstroende och vilja se sin guds ord som lagstiftning. Vi som följer amerikansk politik hittar med svenska mått mätt många extrema åsikter bland förtroendevalda. Det blir besvärligt när skrifter som författades för tusentals år sedan ges precedens framför sunt förnuft.

Att någon är religiös behöver inte vara diskvalificerande i sig, utan det behövs en grundligare analys. KD, och faktiskt även SD, är öppet inspirerade av kristendomen, och vill ha en särställning för svenska kyrkan och ett tydligt kristet anslag i skolan, bland annat. SDs Julia Kronlid vill till och med att kreationism ska läras ut som alternativ till evolutionen. Gör det dem till olämpliga? En del tycker nog det, men det är en skillnad mellan att inte vilja rösta på någon och att olämpligförklara någon som redan är vald.

Om vi nu med det resonemanget återgår till Kaplan blir det lätt att konstatera att han på precis samma sätt kan vara ”islamist” utan att fördenskull vara olämplig i regeringen.

När jag ser till hela hans politiska gärning står jag fast vid att jag inte har något större förtroende för honom. Jag ser en slippery slope och dubbelmoral som inte ligger i linje med mina åsikter alls. Men det gäller inte bara honom, utan även många andra.

Dock.

Jag börjar också känna ett drev som har sitt ursprung i något annat än fakta och logik – nämligen allmänt muslimhat.

Jag kräver därför inte Kaplans avgång idag. Det måste behövas mer konkreta bevis på olämplighet innan man avsätter ministrar.

Hur mycket mer är jag osäker på.

Jag kommer tillbaka om jag bestämmer mig för att gilla sidan.

Då vet ni att skäppan är full.

EDIT 27 oktober: Jag har fått en mer nyanserad uppfattning, till fördel för Kaplan, av att läsa Niklas Orrenius’ nyhetskrönika.

När sanningen skaver

Ljus

Ur Rasmus på luffen: ”Det här märket, förstår du. Det är ifall det skulle komma nån annan luffare förbi här. ‘Här finns inget att hämta’, betyder det.” Så förklarar Oskar vad ett luffarmärke är för Rasmus, medan han karvar in en ring i en grind. Märket beskriver vad den som knackar på och ber om hjälp kan förvänta sig. Tre ringar har däremot fru Hedberg, ”för snällare kärring finns inte”. Rasmus luffar runt i Sverige för att han rymt från barnhemmet. Hans högsta önskan är att bli adopterad och få en familj. Men alla familjer som kommit dit vill ha ljuslockiga flickor.

Vi som driver en kamp mot nationalismen och främlingsfientligheten genom att vaska fram fakta och påpeka lögner, överdrifter, vandringssägner och andra dumheter drabbas ibland av fakta. Plötsligt händer det. De hade rätt om något.

Det stör och skaver. Och jag känner att jag vore en kass sanningssökerska om jag bara presenterar det som passar mig, och mörkar resten.

Men sanningen är ju sällan svartvit och okomplicerad, när det gäller stora frågor. och det är därför extra viktigt att hålla isär vad man vet, vad man tror, och vad man tycker.

Så jag börjar med att berätta vad jag vet.

Det har förekommit att tiggare motar bort dem som samlar in pengar. I ett fall var det en Röda korset-insamlare som råkade ut för att tiggaren ringde på några biffar som bar bort henne – extra tragiskt eftersom det rörde sig om en äldre kvinna. Jag kontaktade Röda korset och fick detta verifierat. Det har också förekommit flera rätt trovärdiga förstahandsberättelser om Situation-försäljare som blivit bortmotade på samma sätt. Tiggaren ringer efter back-up, som agerar hotfullt.

Det är rätt svårt att inte bli förbannad på sånt. Jag kan inte säga annat.

Jag vet också att det inte är en myt att det finns tiggare som slutar halta och byter kläder när de lämnat sin plats. Jag har hört direkta vittnesberättelser. Soran Ismail skrev för övrigt en krönika om kvinnan som hade en kudde under tröjan för att se gravid ut. Är det ohederligt? Både ja och nej. Om en verksamhet består i att få pengar genom se behövande ut vore det ju korkat att inte se behövande ut. Om din dagsinkomst ökade med hundra procent genom att du bytte kläder – skulle du då avstå?

Ordet ”organiserade” ploppar upp hela tiden i debatten, som om det var någon sorts antingen eller. Är de organiserade? Är de inte organiserade? Och varje gång tänker jag ”vilken korkad fråga!”. Självklart beror det på hur man definierar ordet ”organiserad”. Många har enligt säkra vittnesmål kommit hit helt själva. Andra har bevisligen kommit i grupp, och delar ut platser mellan sig så att inte alla sitter på samma ställe. Det är en sorts organisation förstås, men det finns inget omoraliskt i det.

Men det börjar bli murket och obehagligt om det finns någon sorts maffia som säljer platser. Är det så? Jag vet inte. Det finns en annan tänkbar förklaring till biffbeteendet, och det är att vänner och bekanta hjälps åt att hålla ordning på utplaceringen. Det bildas på så sätt informella nätverk där man hjälper varandra. Jag säger inte att det är så – bara att det är en tänkbar förklaring.

Jag hoppas någon försöker ta reda på hur det egentligen ligger till. För om det finns en underliggande maffiastruktur gör det inte tiggarna mindre utslagna och hjälplösa, utan snarare mer. Men vi får inte vara så godtrogna att vi missar att se det större sammanhanget.

Vad ska man göra då?

Ta reda på helheten måste ju vara först. Fakta måste alltid vara grunden i vägen framåt. Polisen, socialtjänsten och hjälporganisationer såsom Svenska kyrkan, Stadsmissionen och Röda korset behöver samarbeta.

Om det sedan visar sig finnas människor som tjänar pengar på att utnyttja tiggare behöver de spåras upp och straffas. Saknas lagstiftning får Riksdagen lösa det. De måste obönhörligen stoppas.

Sedan behöver vi förstå att detta med tiggare är inget nytt. Jag har skrivit det förut, och det tål att upprepas.

Förr kallade vi dem dagdrivare, och det var olagligt att leva utan laga förvar, men de fanns ändå. De drog omkring mellan socknarna och levde på tillfälliga jobb och välvilja. En del var goda människor som hamnat snett. En del var lata, och ville inte jobba. Ytterligare andra var ohederliga tjuvar som kombinerade tiggeriet med att stjäla där de kom åt. Somliga var fysiskt eller psykiskt sjuka. Men alla hade det gemensamt att de sågs som ett problem och en börda för samhället.

Vi lyckades få bukt med fattigdomen i början av nittonhundratalet. Vi införlivade nästan alla i folkhemmet.

Nu är vi tillbaka där vi var.

Det kan kännas som en skillnad att då var det fråga om en ändlig mängd människor som behövde lyftas in i samhället. Nu finns hur många som helst. Tar vi god hand om dem som är här nu öppnar vi upp för att fler kommer hit. Att inte ta hand om människor som lider och svälter är å andra sidan inhumant och ovärdigt ett rikt land som Sverige.

Det är nu dags för våra folkvalda att ta tag i situationen och börja planera för någon sorts långsiktig lösning. Jag vet inte vad jag ser framför mig, men det handlar om att ge mat och tak över huvudet, och även individuell coachning för varje enskild person. Varje situation är unik. Då måste även lösningen för den personen vara skräddarsydd.

Det är trist och jobbigt och irriterande, men det är inte vi som är de verkliga offren här, utan de som lever i den tilltagande kylan utan bostad, mat och trygghet.

Vad som än uppdagas får vi inte glömma det.