Vampire Rolls

aDinner Rolls har jag upptäckt på senare tid. För den som vill ha ett mycket snällt bröd, nästan utan kanter, är det perfekt.

Jag har tagit Laura Vitales recept nedan – se filmen, för den är välgjord! – och anpassat det till en surdegsbas. Hennes bröd är lite bulliknande, med mjölk och smör. Jag skippar smöret, och har ungefär hälften mjölk, hälften vatten.

Dinner rolls är egentligen frallor som gräddas så nära varandra att de växer ihop. Man behöver därför hitta en form som är precis lagom stor. Jag använder min kupa, eller cloche, som jag kallar den. Men det går förstås lika bra med något annat som har lock – exempelvis en stor stekgryta, eller en form med folie över. Man måste inte ha lock, men de får en trevlig saftighet när de gräddas i den ånga de själva genererar.

Jag kallar dem Vampire Rolls, eftersom de med fördel kan användas till att skrämma bort vampyrer, om du använder hela den mängd vitlök jag rekommenderar.

Använd helst Vetemjöl Special eller motsvarande högproteinmjöl.

Vampire Rolls
68% 230° 40+10 min
Poolish 300
Mjölk 175
Flytande honung 15
Jäst 7
Vetemjöl 350
Salt 0,5-1 msk
Smör 50
Vitlök 3 klyftor

Första momentet

Börja gärna på kvällen. Gör 300 g poolish enligt basreceptet. Om du inte har någon surdeg går det bra att blanda lika delar vatten och mjöl och en gnutta jäst. Gör i så fall så här: Vispa ner ett tiondels paket jäst i vattnet. Vänta fem minuter. Vispa sedan i lite av mjölet. Tillsätt resten av mjölet. Låt vila över natten under lock eller plastfolie.

Andra momentet – efter 5-8 timmar

Häll poolishen, mjöken, en dryg msk flytande honung och jäst i assistentens skål. Jästen får du genom att bryta eller skära av en flisa av ett 50-gramspaket. Det är inte särskilt viktigt att det blir exakt rätt mängd av just jästen – surdegens jäsegenskaper är i alla fall så oberäkneliga att du inte riktigt vet hur lång jästid som kommer att behövas. Har du bra sprutt i surdegen och gott om tid kan du helt hoppa över jästen.

Rör om.

Häll över vetemjöl och salt.

Låt stå några minuter (om du haft jäst i).

Sätt igång assistenten så sakteliga, och när allt blandats, så kör minst tio minuter. Degen ska helt släppa väggarna, och du ska kunna nypa i den och dra ut den några decimeter utan att den går av.

Stjälp upp degen på bakbordet, och vik den några gånger, och skapa en boll. Jag brukar låta degen vila på bänken, men behöver man utrymmet funkar det utmärkt att lägga tillbaka den i byttan där poolishen nyss var. Jag går och viker den lite nu och då med så kallade business letter turns.

Tredje momentet – efter 1-4 timmar

När den är dubblerad i storlek är det dags att göra bollarna. Du ska få ut åtta lika stora delar, om ungefär 100 gram. Eftersom skapelsen blir lite ful om de är för olika i storlek kan det vara bra att väga dem, om du inte har kanonbra ögonmått. Låt dem som landar på mellan 90 och 110 gram vara, och skär en snutt av de över 110 och lägg på de under 90. Det tar inte så mycket tid, men ger ett mycket vackrare resultat.

Förr gjorde jag frallor som jag gjorde köttbullar – tog en bit deg i handen och rullade den mellan flatorna. Så gör jag inte längre. Istället plattar jag degen en smula, och viker sedan in kanterna, och nyper ihop sömmen. Laura Vitale gör ungefär likadant. Se klippet vid 4:50. Lägg ut bollarna i formen, som ska vara mjölad eller smord, 1-2 cm från varandra. De kommer att jäsa ihop.

Sätt på locket.

Fjärde momentet – efter 1-2 timmar

Håll lite koll på jäsningen, så brödet blir drygt dubblerat.

Lägg upp smöret i en liten skål, och pressa ner vitlöken. Kör i micron i 30 sekunder. Första gången gjorde jag som Laura, och stekte vitlöken i smöret på en panna, men jag brände alltihopa, och även om det hade gått att undvika med lite större vaksamhet är det så väldigt mycket enklare att bara smälta i micron. Vitlöken steker sedan klart i ugnen.

Vampire rolls Pensla brödet med vitlökssmören. Du behöver lyfta upp vitlöken med penseln och lägga den på brödet. Här är det ju finurligt att de sitter ihop, så inget ramlar emellan.

Sätt på locket. Ställ in i en kall ugn – i mitten eller strax under. Sätt ugnen på 230 grader, och grädda i 40 minuter. Ta av locket, och grädda ytterligare tio till femton minuter, tills de fått en gyllenbrun färg.

Låt kallna i en bakduk.

IMG_4296Servera gärna på ett buffébord.

Rosé-feta-hummus

IMG_4285Så många fascinerande smaker finns i denna hummus.

Jag gillar rosépeppar, men det går förstås att byta den mot chili i någon form istället.

  • 550-600 gram kikärter på burk
  • En burk fetaost i olja – Apetina eller ICA
  • 1-5 vitlöksklyftor efter smak
  • 0-4 kronärtskockshjärtan från burk
  • 10 korn rosépeppar eller annan peppar, som grönpeppar eller chili
  • 1-2 tsk salt

Skölj kikärterna. Häll dem i en mixer.

Häll av den olja från fetaosten som följer med snällt när du tippar burken. Häll inte bort den. Den är fantastisk till både salladsdressing och matlagning. Häll osten i mixern, och fyll på med övriga ingredienser. Vitlöken kan vara hel. Den mals med av mixern.

För att kunna mixa behövs vätska. Jag använder ungefär en dl vatten, men det går att byta ut den delvis mot oljan, för den som inte fruktar fett. Häll inte i allt på en gång, utan fyll på när det blir för torrt för att mixa. Det ska vara en fast konsistens, och inte en soppa. Skulle hummusen ändå bli för lös fixas det med en nypa vete-, majs- eller potatismjöl.

Hummusen passar perfekt på Rågboule Norrviking. Smakerna balanserar varandra fint.

Man får mixa, stanna, röra runt, mixa, stanna, röra runt, hälla på lite mer vatten en stund, men efter ett par minuter får man en sån här tornado i mixern, och då är det bara att låta den gå tills man kan lita på att allt är finfördelat.

Man får mixa, stanna, röra runt, mixa, stanna, röra runt, hälla på lite mer vatten en stund, men efter ett par minuter får man en sån här tornado i mixern, och då är det bara att låta den gå tills man kan lita på att allt är finfördelat.

Gudarna och resten av oss kämpar förgäves

fangirlSå igår insåg jag att Nyheter24 skrivit en mycket klantig och orättvis artikel om en Fi-representant som var med i en hata-tiggare-grupp. Uppenbarligen för att hålla koll på dem, men det verkar inte Nyheter24 ha någon förståelse för. Så jag blev lack, och mina vänner på Motargument mot näthat och rasism blev likaledes lacka, för vi vill att fler ska gå med i nasserassegrupper och inte lämna hatarna ifred. Det blir ju svårare att få folk att göra det om pressen stigmatiserar deltagandet i grupper. Så vi skrev ihop en motargumentsartikel imorse. Bokstavligt och bildligt.

Sedan insåg jag att det har varit storm i ett vattenglas bland nationalisterna, för de har helt plötsligt kommit på att hets mot folkgrupp-lagstiftningen är fruktansvärt orättvis för att svenskar inte får bli hetsade emot, buääää. Som bevis delade de en Wikipedia-artikel. De gör så ibland. Upptäcker saker som hänt för åratal, ibland decennier sedan, och blir jättearga och så sprider sig infon som vågorna efter en finlandsfärja.

Det där med att HMF inte skulle gälla svenskar är för övrigt inte helt sant. Först och främst är det sällsynt att HMF överhuvudtaget används för nationaliteter, men när det händer finns en praxis och ett uttalande från JK att HMF bör gälla utsatta nationaliteter och därmed inte svenskar, men det står inte raktuppochner i lagtexten. Och det har förstås varit så i decennier, men de kom på det nu så snyft. Femtielva delningar av länken till Wikipedia.

Och så missförstånden på det.

”Vi får inte säga blattehora men de får säga svennehora!”. För den som lider av ett stort behov att säga blattehora är det förstås jobbigt. Men det där med att skrika okvädingsord till sina medmänniskor har förstås inte mycket med HMF att göra alls, eftersom HMF förutsätter en hel folkgrupp och inte en ensam individ.

Det är bara det att Widar Nord, som senare startade sverigepartistiska Fria Tider, skrev HMF-avsnittet en gång i tiden, vilket är anledningen till den absurda obalansen och den enorma fixeringen vid svenskar som hjälplösa offer i den.

Jag ändrade den i somras, men han rullade tillbaka den lika snabbt, vilket jag hade missat tills helt nyss. Han är visserligen blockad, men han gjorde det utan att vara inloggad.

Wikipedia är lurigt på det viset. Trägnast vinner.

Så jag fick ägna en del av min dag åt att ändra tillbaka igen, på ett sådant sätt att alla nationalister som delar frenetiskt skulle hitta små ledtrådar till att de hade missförstått i den:

”Det är en vanlig missuppfattning i främst främlingsfientliga grupper att svenskar har ett lägre skydd mot hatbrott än övriga, och att det därför är ”fritt fram” att kränka svenskar. Detta är fel. Hatbrott, såsom förolämpning, olaga hot, ofredande eller misshandel, på grund av etniskt ursprung, tro eller sin sexuell läggning, är lika allvarligt oavsett tillhörighet. Det måste dock bevisas att brottet hade detta motiv.

Det är således lika brottsligt att kalla någon för ”svennehora” som att kalla någon för ”blattehora”. Det är dock ovanligt att någotdera leder till åtal, om inte brottet kombineras med andra brott, såsom misshandel eller ofredande.”

Inte för att det spelar någon större roll. De följer ändå inte länken till artikeln.

Och vi vet att då kämpar gudarna förgäves.

Skärmavbild 2014-11-06 kl. 17.55.55

Denna fråga ställs på ”väljarbarometern.se”. Jag undrar vad ett ”rasbrott” är. Kanske när man inte skottat undan snön från taket.

”Rösta inte på er budget!”

huhAnders Lindberg tycker att Moderaterna ska lägga ner sina röster på sin egen budget, för att låta Socialdemokraterna regera.

Jag har lite grann väntat på att någon skulle kräva detta av Alliansen. Inte förvånad att Anders Lindberg blev först. Nu orkar jag inte gå tillbaka och läsa vad just Anders skrev 2010, men vad jag minns var tongångarna, när Alliansen regerade med 49,5 % av rösterna, inte riktigt så ”snälla S låt Alliansen regera och låt bli att bråka med dem!”. Det var istället Alliansen som ”gjort sig beroende av Sverigedemokraterna” och som fick skylla sig själva i alla lägen.

Efter att Magdalena och co gått in och aktivt tagit hjälp av SD för att fälla brytpunktshöjningen har jag iingen förståelse. Det var rätt ruttet gjort – inte mot Alliansen utan mot svensk praxis. Men det var inte direkt så att Aftonbladet protesterade då. Då var det självklart att S skulle driva sin politik.

Nu kan man ju tycka både att det där är gammalt käbbel och att det är mer på spel idag iom att någon uppenbarligen måste regera Sverige.

Så om vi släpper det som varit och bara tittar pragmatiskt på dagens situation: Om Stefan Löfvén avgår och sedan ingen annan kan bilda regering blir det förstås han och Miljöpartiet som får bilda regering igen. Men då får de köra vidare på Alliansens budget, eller lägga en kompromissbudget, som de kan få med Alliansen på. I båda fallen vinner Alliansen.

Och det är Alliansens skyldighet att försöka driva igenom sin politik. Jag har inte sett någon Alliansröstande ledare eller bloggare tycka att S’ budget är särskilt lyckad.

Ergo: Alliansens väljare vill inte se den genomröstad.

När man gör den här sortens analyser kring parlamentariska frågor behöver man lyfta sig ur sina egna politiska åsikter och bara se partierna som namnlösa representanter för väljarna. Jag saknar det rätt ofta hos just Aftonbladets ledare – helt undantaget Lena Mellin, förstås, som istället är ovanligt duktig på att ställa sig utanför frågorna och åsiktsfritt betrakta spelarna.

Gör man det förstår man att det var barnsligt att vara arga på Alliansen för att de regerade vidare i minoritet 2010, det var fel av Magdalena och övriga att bryta praxisen, och att det är rätt av Alliansen att inte släppa sin budget. Idag. Men det är också nödvändigt av Alliansen att om konsekvensen blir att deras budget vinner behöver de agera för att det INTE ska bli extraval genom att samarbeta fram en ny budget med S. Inte för att jag tror det skulle bli någon skillnad i väljaropinion då alls – förmodligen blir det samma resultat, utan för att det blir dyrt för Sverige på alla plan.

Om man lyfter sig utanför sina egna politiska åsikter inser man också att det aldrig är SDs fel (även om jag är emot det mesta i deras politik måste jag säga det), eftersom det är deras skyldighet mot sina väljare att försöka få någon i Riksdagen att samarbeta med dem.

Jihadisternas övertagande av Sverige

KanonSverigedemokraterna säger öppet gång på gång att muslimer är vår tids största hot, och detta betyder, enligt Jimmie Åkesson, att vi måste ”minska den muslimska invandringen”. Den i särklass mest återkommande tes som drivs av nationalister i sociala medier är den om det muslimska övertagandet av Sverige. Vi svenskar är naiva och korkade mesar som ger upp vårt land, heter det.

Vad är det då muslimer kommer att göra med oss?

Terrorhotet

Först är det terrorhotet. Elfte september, Taimour Abdulwahab och Madrid-bombningarna visar absolut att militanta islamister menar allvar. Problemet är förstås att det inte går att stoppa terrordåd genom att förbjuda invandring. Du måste inte bo i ett land för att spränga dig själv och andra i det.

Övertagandet inifrån

Nästa hot är att muslimer kommer att ta över Sverige och andra länder genom att flytta hit och sedan antingen demokratiskt rösta sig till makten genom att vara fler än vi eller också genomföra en sorts statskupp. För att tro att detta ska hända måste man ju också vara tämligen dålig på matematik, vilket dessvärre ofta är fallet med nationalister. SD har högst andel lågutbildade väljare av alla partier.

Muslimerna är idag ungefär en halv miljon i Sverige, om vi räknar samtliga som invandrat från muslimska länder och deras barn som muslimer. Vi övriga är nio miljoner, dvs arton gånger fler. Sedan är ju långt ifrån alla muslimer som flyttar hit överens med varandra – de är sunniter, shiiter, sekulära, bokstavstroende, feminister, folkpartister, sossar osv, precis som vi som har kristet ursprung är olika sinsemellan. Även om de mot alla odds skulle bli sjutton gånger fler än idag är det otänkbart att alla dygt nio miljoner skulle tycka så lika att de skulle kunna rösta bort oss övriga.

Ungefär hundratusen personer tillhör idag ett muslimskt samfund. Dvs en procent av Sveriges befolkning.

Invasionen

Det tredje hotet är att muslimer kommer att inta Europa medelst en militär invasion. De börjar med ISIS, och när den staten är etablerad kommer de att tåga mot nordväst, och återskapa Osmanska riket. Jo, vän av ordning inser att Sverige inte ens är med på kartan, vare sig bokstavligt eller bildligt. Vän av ordning inser också att ISIS inte ens lyckas få stöd hos sina muslimska grannar, eftersom de till och med är beredda att gå ihop med USA för att stoppa dem. Vän av ordning inser också att NATO och västmakterna har hundrafalt större muskler på alla plan – vapen, infrastruktur, media.

Kombinationen

Men då kommer vi till de fjärde hotet, som är en kombination av de första tre. I muslimhatarnas värld kommer de militanta islamisterna att ta över Sverige genom att utföra terrordåd, genom att flytta hit, föröka sig och sprida sig i Sverige och genom att slutligen invadera oss.

Hur detta ska gå till är inte särskilt tydligt. Sverigedemokrater tenderar att hoppa över just tillvägagångssättet, och nöja sig med att säga att det kommer att hända och att enda sättet att hindra övertagandet är att stoppa den muslimska invandringen.

Men låt oss utforska tesen ”snart lyder vi alla under sharia-lagar”, och vägen dit:

Terrordåd som dödar civila är ju personliga katastrofer, men knappast något som underlättar ett övertagande. Istället skulle man behöva identifiera och spränga svenska försvarsmål. Sedan gäller det för alla muslimer i Sverige att föda väldigt många barn väldigt fort, så de hinner växa upp till jihadister. Det är ju viss ledtid på just det där med övertagande medelst födslar.

Vad gäller ISIS behöver de på något sätt ta sig till Sverige för att kunna invadera oss. För att komma hit landvägen behöver de först lägga under sig Turkiet och Östeuropa, och gärna även Tyskland. De har nu försökt inta staden Kobane ett bra tag och det går inget vidare. Så det är en bit kvar till Ystad, kan man tänka.

Nationalisternas tankefigur är också att jihadisternas intresse för att invadera Sverige på något sätt skulle öka om det bor något fler muslimer i landet, och att vi därför måste hindra muslimer från att flytta hit. Om de inte vet att vi finns kommer de att glömma oss, verkar man resonera. Syns inte, finns inte.

”Du kan aldrig lita på en muslim”, skriver nationalister ofta i sociala medier. De ser varje muslim innanför Sveriges gränser som en sorts spion inför den stora invasionen. De smyger omkring här i folkhemmet och väntar på en signal från Allah. När de får den kommer de att hoppa fram och skära halsen av oss andra, som de i smyg har hatat hela tiden. Lärare, läkare, lokförare och kassörskor från Irak och Bosnien bidar egentligen bara sin tid. När de skriver ut din penicillin, kramar till barn eller räcker över kassakvittot ler de falskt, för de vet att snart ska du döden dö för deras hand. Ungefär.

Jag har aldrig sett en nationalist förklara hur jihadisterna rent geografiskt ska ta sig till Sverige, eller hur de alternativt ska kunna vara i majoritet inom 20 år, vilket är den tid som ofta nämns som apokalypsens början.

Men myten om det muslimska övertagandet av Sverige är nationalisternas kanske mest centrala budskap, och ändå har ingen brytt sig om att gå till botten med den. SDs framgångar bygger till stor del på skräcken för islam och det faktum att bara Jimmie förstår hur läskiga muslimer är.

Låt därför be SD skissa på övertagarscenarierna och berätta hur det kommer att gå till när Sverige blir ett muslimskt land.

Palestina: demokratiskt erkännande eller fulspel?

Så jag är inte insatt i Israel-Palestina-frågan. Jag tänker därför inte kommentera huruvida det påverkar fredsprocessen positivt eller negativt med ett erkännande av Palestina. Andra får ägna sig åt det.

Däremot har jag synpunkter på processen.

Det var för mig rätt förbryllande att en regering kan fatta ett så viktigt beslut själva utan Riksdagens godkännande. Riksdagen är ju garanten för att beslutet har folklig förankring. Förfarandet kändes rätt kuppartat. ”Vi har visserligen tidernas svagaste regering, men vi passar på ändå när vi har chansen, för de andra kan inte göra något. Hehe.”

Jag förstår tanken med de fria händerna i just utrikespolitiken. De styrande behöver kunna fatta snabba beslut i diplomatiskt svåra situationer: kalla upp, kalla hem, uttrycka sig positivt och negativt, och man kan inte dra alla sådana frågor i långbänk. Men ändå. Ett erkännande är ingen liten handviftning, och det är väl aldrig så bråttom att det inte går att hinna med en votering.

Jag tycker därför att processen måste ändras – och förmodligen behöver det göras i Regeringsformen – jag har inta kollat. Jag hoppas oppositionen tar tag i detta, så det som hänt inte upprepats. Grundlagsförändringar tar ju sin tid.

Detta var och är min åsikt, ur ett demokratiskt perspektiv.

Men det luriga i denna situation, som faktiskt gått debatten nästan helt förbi, är att det faktiskt inte saknas riksdagsmajoritet. Jag läste i en bisats i en artikel att Centerpartiet är för ett erkännande av Palestina. Jag var tvungen kolla upp det, och jo, det stämde.

Jag räknade då mandaten, och V+S+MP+C har 181 mandat, mot 170 för övriga, så det betyder i praktiken att erkännandet är förenligt med folkviljan.

Den här gången.

U-länderna erkänner Palestina, men inte I-länderna.