Varför USA anföll Iran

Så jag skrev igår att Trump har hoppat mellan fem helt olika skäl för kriget: regimbyte, slå dem innan de slår oss, misslyckade förhandlingar, ayatollan har försökt mörda Trump, framtida nukes.

Och som jag skrev: man kan absolut ha fler än ett skäl till att göra något, men när man ger olika svar varje gång känns inget sant.

Och nu har Li’l Marco Rubio och Mike Johnson givit oss vad som verkar vara det verkliga skälet.

Netanyahu hade bestämt sig för att bomba Iran, och eftersom USA därmed ändå skulle få en del av skulden kunde de lika gärna hänga på.

Ta in det, för det är rätt sensationell information.

Israel skulle anfalla, och USA förstod att då skulle Iran slå tillbaka mot BÅDE dem och Israel och tyckte därmed att då är det bättre att slå till dem först.

Det är den nya världsordning vi har. Och inget av de fem skälen var därmed de facto sanna.

Israel vill ha ett inbördeskrig i Iran. Ju längre och blodigare desto bättre.

Dels blir de därmed av med en farlig fiende, dels riktas världens blickar bort från Gaza och Västbanken och dels sitter Netanyahu kvar vid makten eftersom åtalet inte kan gå vidare.

Men, säger du nu, ”Trump och Israel vill egentligen ha Pahlavi vid makten.”

Någon frågade faktiskt Trump om det. Han sa att han inte trodde på den lösningen. Det var allt. Och om han inte ens förmår sig att säga ”klart Pahlavi ska bli ledare, och så här ska det gå till” och peka på en någorlunda trovärdig väg finns knappast någon väg för honom in i Iran. Hur ska han ens ta sig över gränsen?

Jag är ledsen, kära iranska vänner. Jag har gärna fel.

Hoping for the best but expecting the worst.

Jag har lyssnat mig igenom en del kloka röster idag. Och även om alla hoppas att de har fel är det ingen som ser någon väg till något verkligt regimbyte, såvida inte miljoner människor går ut på gatorna eller armén byter sida.

Om du bara har tid att lyssna på en podd idag rekommenderar jag:

Christiane är britt-iranier och journalist och har bland annat intervjuat Pahlavi och gjort dokumentärar inifrån Iran, och hennes exman Jamie Rubin är före detta diplomat. De har enormt mycket kunskap mellan sig.

Vill du lyssna på en till och pallar med folk som avbryter varandra hela tiden kan du testa Piers Morgans:


Följ diskussionen på Facebook:

Anti-Defamation League, ADL, har länge stått för ”urdefinitionen” av antisemitism. Eftersom jag skrivit om rasism i så många år har jag ofta hänvisat till dem. Citerat dem. Lärt mig av dem.

Men sedan en tid tillbaka har jag gjort helt slut med dem.

De grundades så tidigt som 1913, alltså före första världskriget, och har länge haft som mål att stå upp mot all rasism.

Och visst har de alltid varit pro-Israel, och pigga på att ta med kritik av landet Israel i antisemitism-definitionen, men de har tidigare stannat vid att man fick kritisera Israel så länge man inte ansåg att staten Israel skulle upphöra att existera. Just den delen har alltid skavt för mig, för eftersom antisemitism är en sorts rasism anser jag att dess definition ska vara helt ren från politiska åsikter. Men jag tyckte de hade bra material i övrigt, så jag lät det passera.

Men 2022 deklarerade CEO Jonathan Greenblatt för första gången rakt ut att antisionism är antisemitism, och det är vad som styr deras arbete idag.

Och efter 7 oktober 2023 har de knölat in mycket mer antisionism i antisemitism-definitionen, för att kunna attackera Palestinarörelsen. ”From the river to the sea”, t ex.

Jag har ju skrivit om rasism och främlingsfientlighet sedan 2009, och det gör mig konsekvent förbannad när rasismkort dras för att tysta fullt legitima diskussioner. Jag har haft samma åsikt när många framförallt till vänster kallat alla ändringar i migrationslagstiftningen för rasistiska, och jag menar att många av de retoriska överdrifterna runt 2010 var anledningen till att folk slutade ta verklig rasism på allvar. Om vi är överens om att rasism inklusive antisemitism är allvarliga företeelser ska vi inte tunna ut begreppen genom att kleta dem på fullt legitima åsikter bara för att vi inte delar dem.

När Zohran Mamdani fick frågan om huruvida han ”recognizes Israel as a Jewish state” under sin valkampanj för att bli borgmästare i New York svarade han:

I’ve said time and again that I recognize Israel’s right to exist, but I would not recognize any state’s right to exist with a system of hierarchy on the basis of race or religion.

Det är precis vad jag också alltid svarar. Ingen religiös eller etnisk grupp borde vara garanterad ett eget land.

Under förra borgmästaren Eric Adams hade ADL lyckats klämma in en antisemitismdefinition i stadens styrdokument, som förbjöd kritik av Israel, vilket förstås Mamdani inte förlängde när han tillträdde.

Detta, kombinerat med att han kallat kriget i Gaza för folkmord, har fått Greenblatt att anklaga honom för antisemitism, och installera en ”Mamdani monitor”, vilket gjort den tredjedel av NYs judar som röstade på honom rasande.

Jag vet inte om ADLs förfall, som jag vill kalla det, beror på Greenblatt som individ eller om det är hela rörelsen, men här är en lista över vad han åstadkommit:

  • utvidgning av antisemitismbegreppet till att omfatta kritik av Israel
  • uttryckt hat mot palestinier
  • uppblåst statistik av antisemitiska incidenter – 360 procent – genom att ta med propalestinska protester
  • polare med högerextrema som Musk, medan han hetsar mot svarta och homosexuella
  • jämförelse av palestinasjalar med svastikor

Det tog många år att bygga upp ett medvetande i USA och världen om det judiska folkets lidande, och att förklara hur tusenåriga stereotyper skapat hat och utanförskap.

Det är plågsamt att se detta arbete korrumperas och missbrukas för att hindra engagerade människor att ta ställning mot etnisk rensning och folkmord.


Följ diskussionen på Facebook:

Vad menar Widar Andersson?

Till Widar Andersson:

Medan tusentals exiliranier firade diktatorn Ali Khameneis död på Götaplatsen inledde en mindre skara från palestinarörelsen sin vanliga söndagsdemonstration på Gustav Adolfs torg. Flera deltagare i palestinademonstrationen bar på porträtt av Ali Khamenei, som i tal gratulerades till sitt martyrskap och kallades för ”vår älskade ledare”. Där hyllades också den iranska islamiska republiken, Islamiska revolutionsgardet och Hizbollah.”

Väldigt, väldigt få i Sverige gillade mullorna. På bilden i den artikel du citerar i din krönika finns en handfull personer, varav en (1) visar upp en bild på Ali Khamenei och det finns en Palestinaflagga. Och visst. I Palestinarörelsen finns naturligtvis enstaka sådana individer.

Men tycker du verkligen det är hederligt att kleta denna handfull ayatollah-supportrar på hela Palestinarörelsen, som består av hundratusentals personer?

Och vad menar du med ”Alltsedan Hamas och Irans terrorattack mot civila judar i Israel den 7 oktober 2023 har svenska gator och torg övertagits av demonstranter och aktivister som alltmer domineras av nedärvt hat mot Israel och USA.”?

Själv var jag på ”Israels sida” under 59 av mina 60 år. Jag var liksom du övertygad om att Israel var det goda landet och Palestina terrorister, sorry to say.

Idag finns för mig ingen möjlighet att längre försvara Israels fruktansvärda brott mot mänskligheten. Min avsky och min sorg är inte ett skvatt nedärvda. De är fullständigt förvärvade.

Du drar upp de mördade civila ”judarna” 7 oktober, och jag undrar varför du kallar dem så. Räknas inte de mördade som inte var judar utan thailändare med flera?

Nåja. Dessa 828 civila människor varav 36 barn förtjänar att inte glömmas även om inte alla var judar (?!), jag håller absolut med – men sedan 7 oktober har 1 116 civila palestinier varav 227 barn mördats av IDF och bosättarterroristerna bara på Västbanken. Lägg till detta alla mördade i Gaza. Lägg till detta den vidriga tortyren av de tiotusentals fångar, varav många är barn, som aldrig är dömda för brott. Lägg till detta alla oskyldiga palestinier som fått sina hem stulna från sig, sin boskap stulen eller dödad, ibland torterad till döds, lägg till detta alla fantastiska israeliska människorättskämpar som vädjar till oss att öppna våra ögon och se vad Israel gör.

Jag har bortemot hundratusen läsare om dagen, jag skriver nästan dagligen om Palestina och jag har aldrig sett någon enda av alla dessa läsare hylla vare sig Hamas eller Irans regim. Ingen.

Vad som driver mig, som är väldigt sen på bollen, och övriga i den förhatliga Palestinarörelsen är en förtvivlan över att så många svenskar är så helt fullständigt likgiltiga inför Israels brott mot det palestinska folket. Beredda att vända bort blicken.

Jag inser att Palestina inte egentligen är ämnet för din artikel. Du bara passar på att kleta någon sorts terrorstämpel på oss i Palestinarörelsen lite i en sidopassage. Du gör så ofta.

Jag har läst dina krönikor av och till i många år, från en tid när jag var moderat och du förnuftig sosse, och jag är bara så förundrad över hur du inte kan förmå dig att se vad vi ser.


Följ diskussionen på Facebook:

Fredspresidenten startade kriget

Fredspresidenten startade kriget från sitt hotell Mar-a-Lago. Gäster partade medan han satt med generalerna i ett ”Secure room”. Emellanåt ringde han journalister, som överhörde dem diskutera i bakgrunden. #workingfromhome

Stephen Colbert:

”Säg vad du vill om George W Bush – och det gjorde jag! – men han sålde sitt Mellanösternkrig!

Han åkte till FN, han åkte till kongressen, han höll tal i ett ÅR i förväg, Han skickade Colin Powell till FN med ett provrör av vad som verkar vara country time lemonade.

Jämför det med nuvarande presidenten. För sex dagar sedan gav han det längsta state of the union-talet någonsin, och ämnet Iran var en drive-by. Under ett tvåtimmarstal ägnade han tre minuter åt det. Karln har haft längre pruttar.”

Anledningar till kriget:

  • regimbyte och frihet för det iranska folket
  • Iran kan slå till först annars
  • svar på Irans ”game, tricks and stall tactics” i förhandlingarna
  • på grund av ayatollans försök att mörda Trump: ”I got him before he got me, they tried twice, I got him first”
  • Irans framtida nukes kan bomba USA, och det var väldigt nära

Det är klart att det går att ha fler än ett skäl till att göra något, men han hoppar mellan dessa fem förklaringar beroende på situation. Och flera av dessa går liksom inte ihop. Om han behövde mörda ayatollan för att åstadkomma regimbyte och rädda sig själv borde han ju liksom aldrig ha förhandlat från början.

Lägg till detta Netanyahu. Han har redan vunnit. Om det nu – mot förmodan, sorry to say – blir regimbyte har han en kompis i Pahlavi, men om inte och det blir inbördeskrig vinner han också. Dels genom ett försvagat Iran, och dels genom att världens fokus riktas bort från hans vidrigheter i Gaza och på Västbanken, där bosättarterroristerna fortsätter mörda bybor, senast ett brödrapar, medan IDF, som imo är en brutal terrororganisation, glatt tittade på. Hade du missat dem?

Precis!

Du hade förmodligen missat dem ändå, för 1 116 personer varav 227 barn har mördats bara på Västbanken sedan 7 oktober 2023. Som jämförelse dog 1 195 personer varav 828 civila och 36 av dem barn 7 oktober, och du har nog bara hört talas om på sin höjd ett halvdussin av de palestinska offren för israelisk terror. Men ju mer Mellanöstern brinner, desto snabbare kan Israel avsluta sin etniska rensning. Desto mindre hörs kraven på journalister i Gaza, eller på stopp för den människorättsvidriga annexeringen på Västbanken.

Alla svenskar vill förstås se fred och frihet för det iranska folket. Ingen alls i Sverige sörjer Khamenei, vad jag sett. Och all min empati går till er med familj i Mellanöstern – särskilt i Palestina och Iran – som nu pendlar mellan skräck och hopp.

Men det känns som när Draco Malfoy övertalade Vincent Crabbe att frammana Fiendfyre i the Room of Requirement, medan Voldemort försökte ta över Hogwarts.

Och vi har inga Gryffindors på det godas sida.


Följ diskussionen på Facebook:

Israels unga är värre

Valrörelserna i USA och i Sverige kommer inte att i första hand handla om Israel och Palestina, eftersom utrikespolitik sällan är väljares viktigaste fråga, men det kommer definitivt att bli svårt för kandidater på båda sidor Atlanten att inte ha ett svar på frågan huruvida Israel ska sanktioneras.

Det är ett historiskt skifte som skett, och jag ser ingen väg tillbaka.

Israels image är totalt söndertrasad. Enda vägen mot ”redemption” är att be om förlåtelse och lova bot och bättring, som alla andra kolonisatörer.

Men.

Dagens unga israeler är faktiskt mer extrema än deras föräldrar. Ja, det finns underbara unga israeler som vapenvägrar och demonstrerar, men de är i minoritet.

Jag brukar lyssna på Piers Morgan, eftersom han bjuder in knasbollar från alla tänkbara läger, och varje Israelförsvarare han har med formligen skriker ”antisemite” och ”blood libel” till alla som inte håller med dem.

Det sista argumentet när allt annat fallerat.

Så vad händer när Västs politiska stöd faller ihop, samtidigt som Israel blir alltmer brutalt, med barnamord, stöld av hem, våldtäkter, tortyr och nu snart även avrättningar på agendan?


Följ diskussionen på Facebook:

Registrerade döda i Gaza

À propos antalet registrerade döda i Gaza:

Men det skrivs ofta i sociala medier att det skulle ligga massor med döda kroppar under rasmassor. Det verkar osannolikt eftersom civila byggnader är evakuerade långt innan IDF bombar och hamas försåtsminering detonerar. Narrativet får det att framstå som att IDF bombar bostadshus full med civila som sitter och äter middag.

1. Det stämmer inte att de evakuerar bostadshus. Ordet ”evakuera” förutsätter att man faktiskt kollar att huset är tomt och hjälper människor därifrån.

Däremot brukar de påstå att de ropar ut till folk att de ska lämna vissa områden, men dels händer det långt ifrån alltid och dels luras de oftast – typ ”ni har två timmar på er”, sedan smäller det direkt.

En fråga man också behöver ställa sig i sammanhanget är VARFÖR det är nödvändigt att bomba sönder nittio procent av alla bostadshus i Gaza för att komma åt ”Hamas”.

2. Det är etablerat att stora släktträd är helt utplånade. Man vet vilka de är.

3. Långt ifrån alla som begravt sina egna utan att först ta dem till sjukhus går till en domare för att få ett dödscertifikat, utan det sker oftast när pappan i en familj dött, för att få änkepension. Det är därför det är en obalans mellan dödade män vis-à-vis kvinnor och barn.

4. Israel fraktar ofta bort lik. De har heller inte återbördat många hundra av de fångar de torterat och mördat. Dessa är alltså inte heller räknade.

Vi kan välja att tro att det är några tiotusental som är oräknade, eller mer än en halv miljon. Ingen har rätt, så länge vi inte vet.

Israels plan har hela tiden varit att försöka få andra länder att ta emot flyktingar. De skickade ett plan till Sydafrika i ett barnsligt försök att hämnas för anmälan till ICJ, och försök att skylla sitt folkmord på Egypten och Jordanien för att de inte släpper in palestinier har pågått genom hela kriget och än idag.

Vad som nu behövs är en folkräkning, som sedan matchas mot folkbokföringen före kriget, så att vi får veta vilka som inte längre existerar.

Och tack vare att så få kunnat lämna Gaza blir det omöjligt att hävda något annat än att de många saknade är döda.

Israeliska terrorister mördar pojke

Så i november mördade Israel en fjortonårig palestinsk pojke på Västbanken. De sköt honom, och medan han förblödde kom en ambulans, men de vägrade låta dem komma fram till honom. Istället stod sex soldater och såg på medan han dog.

Det tog detta barn 45 fruktansvärda minuter att dö. På bilden sitter han fortfarande upp. Några sekunder senare lägger han sig ner, och lyfter sin arm mot dem.

IDF-soldater är psykopater. Inte någon av dessa sex män lyfter ett finger. Protesterar. Gör något alls. Sex av sex möjliga har inga problem med att mörda ett barn.

Familjen får inte tillbaka kroppen. De kan inte ens begrava honom. De har vädjat. BBC har frågat utan att få svar. Det är standard. Israel överlämnar inte mördade barnakroppar till deras familjer, och vi kan ju bara spekulera i varför.

Israeler, dvs bosättare och IDF, har mördat 227 barn bara på Västbanken sedan 7 oktober. Inget annat västland hade kommit undan med detta. 36 barn mördades 7 oktober och världen har med all rätt fördömt detta.

Israel är en djupt perverterad stat, som måste terrorstämplas omedelbart. Att så inte skett är inget annat än rasism. Det finns inget palestinier, inklusive Hamas, gjort mot israeler som inte Israel gjort många gånger värre mot palestinier.

#SanctionIsraelNow

”Jaså, du tror på Hamas?!”

Hind Rajab var 5 år och 8 månader gammal när hon dog. Hennes position på rad 5 918 innebär att 5 917 barn yngre än henne dödades i kriget. Första namnet i tabellen är Waad Sabbah, som dödades sex veckor efter Hind. Hon och 17 andra nyfödda dog inom sina första 24 timmar. Etthundrafemton barn dog innan de fyllde en månad. Totalt 1 054 barn dog före sin första födelsedag.

Jag skrev igår om de många som hånat dödssiffrorna från Gaza med ett ”jaså du tror på Hamas”. Och häromveckan gick Israel ut och godtog Hamas’ officiella siffror, vilket de faktiskt även historiskt har gjort.

Så många har menat att Hamas’ ledning har suttit och bara gapat ur sig random siffror genom kriget, men så har det aldrig varit. De har rapporterat namn, kön, ålder. Det var så påven i augusti förra året la sju timmar på att läsa upp namnet på vartenda mördat barn. Idag hade han nog behövt ett par timmar till, minst.

Nästa påstående är att femtiotusen av dessa var soldater – eller ”terrorister” – som de hellre säger. Och jag säger som förut att ska man kalla palestinska soldater för ”terrorister” på grund av deras krigsbrott ska även israeliska göra det. Båda eller ingen.

Denna siffra har de räknat ut genom att missförstå en artikel om änkepension. Gazas hälsoministerium har tyvärr inte fört statistik över antalet soldater vs övriga, men vi vet att 46 procent var kvinnor och barn. Av de återstående vuxna männen var förstås långt ifrån alla soldater.

Av de registrerade dödsfallen är 20 876, cirka 30 procent, unga flickor, tonårsflickor och kvinnor. Ytterligare 3 220 var 65 år och äldre, inklusive det sista namnet på listan, Tamam al-Batsh, som var 110 år när hon dog.

De döda som räknas är alla kända, och alla har dött en våldsam död. De som svultit ihjäl eller dött för att de inte fått vård är inte med. De som ligger under rasmassorna är inte med. Finns det fel? Naturligtvis. Men experter som tittat på listorna tror att det handlar om runt en procent.

Rekommenderar alla att läsa och spara Haaretz’ artikel, som jag citerar ur här, och om ni vill se den tvåtusen sidor långa listan över döda kan den laddas ner därifrån.

Jag har inte orkat.


Hur de döda räknas – ur artikeln:

Det finns två vägar genom vilka en person kan föras in i listan. Den första, och vanligaste, står för cirka 80 procent av fallen. En person dödas, kroppen samlas upp eller dras ur spillrorna och transporteras till ett sjukhus. Familjen anländer, identifierar den avlidne och lämnar namn och ID-nummer till hälsoministeriet. Varje 24:e timme lägger vi till nya uppgifter””, säger al-Wahidi. ””Vi verifierar med sjukhusledningarna att det verkligen är fall som endast involverar våldsamma dödsfall relaterade till kriget.””

Den andra vägen gäller ungefär 20 procent av de döda. I dessa fall dödas och begravs en person av familjemedlemmar utan att föras till ett sjukhus. Familjen rapporterar sedan dödsfallet via ett onlineformulär. Fallet hänvisas till en rättslig kommitté som avgör om dödsfallet var våldsamt.

Vi lägger inte till namn automatiskt. Vi inrättade en kommitté ledd av en domare och med representanter från hälsoministeriet, åklagarmyndigheten, justitieministeriet och den allmänna utredningsavdelningen”, förklarar al-Wahidi. ”Kommittén granskar bevisen och verifierar att den rapporterade händelsen verkligen inträffade.”

Han säger att kommittén också kontrollerar om den avlidne hade ett medicinskt tillstånd som direkt kunde ha orsakat dödsfallet. Familjer måste tillhandahålla bevis på en våldsam död, såsom fotografier av kroppen och graven, bevis på en attack vid relevant tidpunkt och plats, bekräftelse från sjukhus på att det fanns andra offer för samma händelse och mer. Först efter att kommittén godkänt ärendet får familjen ett sms som gör det möjligt för dem att få ett krigsrelaterat dödsintyg.”

Kristen apokalyptisk sionism

Jag hittade ett transkript av Tucker Carlsons intervju med Mike Huckabee, och kommer att översätta delar av den längre fram. De hade en lång diskussion om vem som har rätt att leva i Israel, vilket i förlängningen pga bosättningarna innebär Palestina. Sammanfattningsvis kokar det ner till detta:

Du har enligt Huckabees tro och Israels lagar rätt att bo i Israel om du är ateist eller kristen, bara någon av dina far- eller morföräldrar var judar.

Du har också rätt att bo där om du har noll judiska gener, om du konverterat.

Du har inte rätt att bo där trots att dina förfäder var judar om de konverterade för länge sen. Även om du har många fler förfäder som var bibliska judar än de som nu flyttar till Israel och Palestina.

Hade det stannat där hade det varit en sak. Än värre blir det när man inser att detta är vad bosättarterroristerna lutar sig mot när de mördar, fördriver, stjäl, fängslar, torterar palestinerna i deras hemland sedan årtusenden.

Så.

Om du är kristen, men din familj var judar i nutid har du rätt att stjäla någons hem och egendom – och döda den utan konsekvenser om du känner för det – även om den personen är kristen med judiska förfäder, så länge de konverterade för länge sen.

Så den ickekristna sionismen kan jag förstå. Typ ”vi vill bo där och de som bodde där före oss får flytta på sig”. Rå rasism kombinerat med lika rå egoism och noll empati med andra folkgrupper.

Den kristna sionismen är bara djupt obehaglig raktigenom. Och den försvaras ironiskt nog av samma människor som är livrädda för ”islamismen”.

”Litar du mer på Hamas än på Israel?”

Det är en fråga jag fått många gånger – särskilt när jag hänvisar till antalet döda.

Ja.

Jag har skrivit detta förut, men det förtjänar att upprepas.

Hamas har ingen historik av att ljuga. De har överlag hållit ingångna avtal, och deras hälsomyndighets uppgifter har konsekvent gått att bekräfta. Detta är inget försvar av dem i övrigt. De är korrupta, de dödar sina egna, de begår krigsbrott. Det går att hålla allt det i huvudet samtidigt.

Netanyahu och IDF, däremot, ljuger i nivå med Trump, och de har sällan eller aldrig hållit något enda ingånget avtal – det gäller inte minst ”fredsavtalet” från i höstas.

Och jag har känt att just där går en skiljelinje mellan hur vi ser på kriget, vi i Väst. De som tror att Israel alltid talar sanning och Hamas automatiskt ljuger (och jag själv hörde skamligt länge till den kategorin), och vi andra (numera), som säger ”fool me twice”.

Hälsomyndigheten i Gaza, där det jobbar massor av västlänningar, har lämnat ut namn på alla de vet är dödade. De är kända. Däremot vet ingen hur många som ligger under rasmassorna, så den faktiska siffran är sannolikt många gånger större.

Ändå har vi konsekvent genom kriget fått höra ”jasså du tror på Hamas” varje gång siffrorna kommer på tal.

Och vad hände häromveckan? Israel vitsordade ”Hamas'” siffra, bara sådär.

Israel har konsekvent hävdat att Hamas finns under alla sjukhus och skolor och annat, och tydligen även i nittio procent av alla hem, och att de därför inte hade något val.

Men vad hände efter al-Shifa, i början av kriget? Västerländska journalister var då fortfarande på plats, och krävde att få se de tunnlar IDF använde som ursäkt. Israel svarade med att sparka ut alla journalister. Det blev lättare då. Alla rapporter vi fått sedan dess har lokala journalister bidragit med, och hundratals har mördats av IDF, och ibland låtsas de att det är en olyckshändelse och ibland, som med Anas Al-Sharif, påstår de utan bevis att han ledde ett raketavfyrarteam på sin fritid. Mmm.

Så när vi vet att Gazas ledning aldrig haft något emot att ha journalister på plats, men att Israel inte bara vägrade under kriget, utan har fortsatt sedan i oktober, borde inte det säga er något, ni som envisas med att tro allt IDF säger?

För oss i ”you don’t get to fool me twice”-kategorin är det förstås så att den part som säger ”du får inte komma in och titta, tro oss på vårt ord” och som dessutom påkommits med rätt många lögner, se bara efter 7 oktober när deras representanter blåljög för världens medier och Biden-administrationen, är detta med att inte vilja visa upp vad som återstår av Gaza efter deras exemplariska krig, bara ytterligare en försvårande omständighet.