Rädda barnen har skickat en enkät till alla partier utom SD och bett dem berätta vad de vill göra för barnen i världen.

Detta har likt den elaka fen i Törnrosa
retat upp ordföranden i SDs välgörenhetsorganisation, som svarar med att be SDs många och tämligen arga anhängare trakassera henne.

Det här agerandet börjar urarta. SDs olika fora skriver namnen på personer som uttrycker sig negativt om dem, eller som i övrigt gör något de inte uppskattar, och när personerna sedan blir hotade av deras medlemmar svär de sig fria. ”Vi kunde ju inte veta …”

Ändå är hela grundidén att den som inte håller med dem eller gör som de säger ska straffas, genom den primitivaste av alla metoder: att hetsa en lynchmobb mot dem.

Att få människor att lyda genom trakasserier och hot har ett namn:

Terror.

Det är inte lätt det där med godhet.

Jag skrev häromdan om SDs nya hjälporganisation, vars syfte ska vara att hjälpa flyktingar på plats, för att visa att det ger bättre resultat än att de flyttar hit, går i skola och bygger ett liv här, enligt tesen: man får precis samma hjälp i Utlandet för en trehundradel av den svenska kostnaden.

Jag berättade att samtliga projekt är i ett man-kanske-skulle-kunna-stadium, och handlar om Nepal, som inte direkt är landet med de enorma flyktingströmmarna till Sverige. Jag berättade om vad jag uppfattade som påtaglig självgodhet och fokus på ”vi är bäst och to hell with everybody else” snarare än ”detta vill vi göra”.

Med samma höga svansföring postade ordföranden idag två inlägg på facebook med bilden bredvid.

Nu ska man nämligen hjälpa kristna i mellanöstern, och vill omedelbart ha pengar:

Fb-inlägg 1: ”Jag finner inte ord för hur dessa två ministrar borde skäms. I dag håller Irak på att gå rakt till helvete, och det är igen de kristna som måste hålla för i Mosul. Syster Hatune hälsar. Jag ber er hjälpa.”

Fb-inlägg 2: ”Den förakt jag hyser för dessa två människor är inte lätt att beskriva. I dag när islamkramarna står utan för Bagdad är det ännu svårare att fatta dessa två ministras islamwurmande! Medan kristna jagas i Mellanöstern som aldrig före!” 

Jag är helt ense med problematiken runt kristna i Mellanöstern. Men vem är syster Hatune? Det står inte ett ord om vare sig henne eller vad hon gör på webbsidan. Hur ska denna syster fördela pengar till kristna över hela arabvärlden? Och är det verkligen pengar de behöver? Är det inte rättigheter? Skydd? Var är analysen?

Den anledning SD anger för att dra igång sin nya hjälporganisation är att sverigedemokrater inte får vara engagerade i Röda Korset.

Det är nu en sanning med modifikation. De får självklart donera pengar. Däremot vill inte Röda Korset samarbeta med organisationen Sverigedemokraterna, och de vill inte ha volontärer som gör politiska poänger av sitt engagemang hos dem. För de flesta av oss är det dock inte viktigt att vår politiska tillhörighet klargörs när vi skänker pengar. För de flesta av oss handlar inte hjälp till tredje världen om att göra en politisk poäng av vår godhet, genom att t ex påstå att vi jobbat för SIDA när vi i själva verket bara varit ett par veckor i Afrika och varit snälla mot afrikanerna.

Jag vill i sammanhanget påminna om Zakat, den tredje av Islams fem pelare, som påbjuder alla muslimer som har mer än de behöver att ge en rätt stor del av sin inkomst till fattiga.

Här är presenteras en poll genomförd i UK runt olika religiösa gruppers donationer till fattiga. Även andra religiösa ger pengar, men mindre än muslimerna enligt undersökningen, och då är de ändå i UK en grupp som är mindre välbeställd än de övriga.

Det är inte särskilt känt.

Kanske för att de inte pratar så mycket om det.

Kanske för att de inte använder sin godhet som argument i hätska utfall mot oliktänkande.

Det är detta som är så tragiskt. Även när SD gör gott, om de nu verkligen kommer att göra det, är det av hat.

Så synd.

Sverigedemokraterna har fått för sig att det går att hjälpa trehundra flyktingar ”på plats” för samma pris som en flykting i Sverige.

”På plats” behöver förstås definieras. Det betyder inte ”i deras hemland”, eftersom de flytt därifrån, utan det betyder ”i ett flyktingläger i ett land som ligger nära”.

Så hur har de då kommit fram till att det kostar en krona att få det trehundra kronor ger i Sverige?

Ja, det verkar som om de räknar de bidrag som behövs för att trehundra personer som bor i skjul ska få mat varje dag, och jämför det med kostnaden för en person som bor i flyktingförläggning.

Det finns mycket att anföra mot detta, förstås. En flykting i Sverige har ett hopp om en framtid, arbete och egen försörjning. Ett flyktingbarn i Sverige får gå i skola, och så småningom skapa ett liv.

En flykting i ett skjul i ett läger med hundratusentals andra flyktingar har ingen väg ut, så länge inte situationen i hemlandet förbättras.

Det går förstås att argumentera runt här. För den som ser varje flykting som kommer till Sverige som en evig snyltare och potentiell våldtäktsman, som förstör vårt land och våra barns framtid medan den äter våra gamlas mat, är det fel med varje individ som sätter sin fot innanför våra gränser – i synnerhet om de är muslimer.

En grupp sverigedemokrater har nu beslutat sig för att sätta handling bakom orden, och skapa en egen hjälporganisation. Den har till syfte att ”hjälpa flyktingar på plats”, vilket nog ska läsas som ”hjälpa flyktingar i deras grannländer så att de stannar där och ger f-n i att komma hit”, men jag tycker ju att man behöver ju inte ifrågasätta motiven om resultatet är gott, så jag kollade upp sidan.

Och arbetet är i en start-up-fas. Man har uppenbarligen inte gjort något än, men det finns lite planer. Samtliga handlar om Nepal, av någon anledning. Man pratar om att rensa sopor i Kathmandu, och funderar över läkarhjälp till fattiga.

Gott och bra, men var det inte flyktingar som skulle hjälpas? De där trehundra syrierna och somalierna, som skulle stanna i Libanon och Kenya?

Nåja. Man kanske inte har kommit dit. Det är OK.

Men efter att ha läst följande svavelosande facebook-inlägg från hjälporganisationens ordförande, som svar på Erik Ullenhags upprop mot islamofobi, kan man konstatera att de saknar i alla fall inte svansföring.

Det känns ju onekligen lite som om svenska nationalister donerat pengar i decennier, och hjälpt hundratusentals flyende, medan alla vi andra suttit på våra rumpor och bara låtsats bry oss.

Det är kanske lite stora ord för någon som precis börjat fundera på att hjälpa till i tredje världen.

Man kan nästan få för sig att skrytet utåt är viktigare än resultatet. *Host*

Döm själv:

Erik Ullenhag! Du är en skam för din nation. Du är en skam för demokratin. Du är en skam för sanning och utveckling.

Du vurmar för en ökenideologi och uppträder som kvinnoförtryckarnas beskyddare, medan du själva avhumaniserar stora grupper av européer och även dem bland ditt eget folk som tillåter sig att tycke annorlunda än dig själv.

Du ställer upp på scen dag efter dag och utbasunerar din egen godhet, som du låter andra betala över skatten. Du letar det onda överallt medan du snyftar för folk från andra länder, som du bara har mött på TV skärmen.

Jag är bland annat Sverigedemokrat för att jag insett att din och dina gelikars ”godhet” är falsk och endast påför människor mer lidande.

Där du älskar att skryta av du hjälper en, där hjälper vi 300 eller fler! Där du vurmar för de unga starka män som tar sig hit på eget bevåg via smugglare och falska pass och betalar förmögenheter för detta, hjälper vi människor på plats som varken kan eller vill ta sig hit.

Om du menar det är allas lika värde, att det är att vara god att ge de starka allt och glömma de mest utsatta, och att vi är främlingsfientliga som har andra och mer effektiva idéer om hur vi skall stå upp för de utsatta och hur vi gärna vill att samhället skall se ut i framtiden – då är det för att du saknar såväl insikt som kompetens.

Då är du en skam som minister i ett av världens äldsta demokratier! Stop ögonblickligt ditt korståg mot annorlunda tänkande innan någon far illa!