Etikettarkiv: Iran

Trump vill bli ihågkommen

Publicerat den av

Jag har skrivit det förut, men det tål att upprepas.

Trump II drivs till klart övervägande delen av en fixering vid sitt ”legacy” och vid att tjäna så mycket pengar som möjligt.

Expansioner av territorier, som Grönland, Kanada, Panama, Venezuela.

Omdöpning av Gulf of Mexico.

Omdöpning av diverse annat till ”Trump”.

Fredspriset.

Och nu har han kommit på att han kan bli ännu mer historiskt stor genom att bomba länder. Och jag trodde faktiskt han skulle göra det förra gången redan, och det var mycket vapenskrammel, inte minst mot Nordkorea, men även Iran. Dock gick han aldrig hela vägen. Och under Bidenåren postade hans supportrar memes om hur han är den ”ende president som aldrig startat ett krig”.

Problemet är att det gick väldigt ”bra” i Venezuela och även förra gången han bombade Iran – ur hans perspektiv. Han fick bara skäll från dem han inte bryr sig om, och de som gillar honom berömde honom massor för hans styrka och initiativförmåga. Hans alpha male-självkänsla växte över alla gränser, och nu tror han imo att han aldrig kan misslyckas. Lite som en gambler som vunnit två gånger av två möjliga.

Venezuela var den så kallade ”inkörsporten”.

Alla presidenter, även de bra, har någon form av hybris. Trots allt har de vunnit över precis alla sina motståndare, och de är omgivna av beundrare och fjäskare.

Men i Trumps fall når den direkt livsfarliga nivåer.

“Till medlemmarna av den islamiska revolutionsgardet, de väpnade styrkorna och all polis säger jag ikväll att ni måste lägga ner era vapen och då erhålla fullständig immunitet, annars möter ni säker död, så lägg ner hela vapen, och ni kommer att bemötas rättvist med total immunitet, annars kommer ni att möta en säker död.

Och slutligen, till det stora, stolta folket i Iran, er frihetstimme är kommen. Håll er skyddade, lämna inte era hem, det är väldigt farligt där ute, för bomber kommer att falla överallt. När vi är klara, ta över ert samhälle, det är ert att ta. Detta kommer förmodligen att bli er enda chans för generationer. I många år har ni bett om Amerikas hjälp, men ni fick den aldrig. Ingen president var beredd att göra vad jag är beredd att göra ikväll. Nu har ni en president som ger er vad ni vill. Så låt oss se hur ni svarar.”

Så om det blir ett regimskifte beror det på Trump, om det misslyckas på iranierna, och på något sätt garanterar han immunitet till militär och polis om de lämnar över vapnen – till vem? – samtidigt som han är tydlig med att han inte är den som kommer att leda denna coup d’état. Mmm.

Vad alla experter på Iran säger är att deras stolthet – de är trots allt världens äldsta land, vår civilisations vagga – kombinerad med att det strategiskt är smart att attackera USA dels för att ena landet mot en gemensam fiende och dels för att gör de inte det framstår de som svaga – kommer att göra ett krig oundvikligt.

Många av falangerna, Pahlavigänget, kurder, araber med flera är regimfientliga men inte överens med varandra, och vanliga perser som tidigare var regimkritiska men inte gillar USA och israel, har nu galvaniserats efter ledningens död och ryktena om den bombade flickförskolan. De må inte gilla regimen, men de hatar Israel och USA ännu mer.

Pahlavi är ingen enande figur. Hans far var en brutal diktator, och han har aldrig tagit avstånd från detta. Han har dessutom inte satt sin fot i landet på snart ett halvsekel. Visst har han anhängare, men att en majoritet av landets befolkning skulle ställa sig bakom den förre despotens son när han inte klarar att säga att han står bakom även dem som torterades och led under hans far är ju helt osannolikt.

Ingen enskild grupp är ens i närheten av att ha vapen och infrastruktur nog att vinna över NRGC.

Irans främsta måltavlor lär nu vara amerikanska medborgare, för att göra kriget impopulärt inför valet i USA. Några dödade amerikanska soldater och republikanerna ligger ännu risigare till än idag. Eller än värre – terrordåd i USA.

Hur jag än vänder på det känns det alltmer som att detta kommer att sluta med en katastrof.

Säg att jag har fel, pretty please …

Följ diskussionen på Facebook:

Vad händer med Iran?

Publicerat den av

Jag brukar gå till Twitter för att se trender när något händer. Det är ett trubbigt och anekdotiskt verktyg, for sure, men det ger snabbast möjliga information om hur vanligt folk tänker.

Iranska konton postar glädjerop från Teheran, eftersom de tror att befrielsen påbörjats. Men efter att ha nördat in mig i regimbytesklipp och -artiklar ett tag nu kan jag som jag tidigare skrivit inte se det hända.

Fredspristagaraspiranten Trump vill inte alls ha ett riktigt krig, även om han säger att det kan bli nödvändigt. Han gillar wham-bam-thank-you-ma’am-attacker, som får honom att se stor och stark ut. Men hans politik, och en av hans få positiva egenskaper, är att USA inte ska fastna i forever wars. Och för att få till ett regimbyte krävs tålamod. Du kan döda ett lands ledning, men inte bomba bort en statsapparat och en konstitution. I sitt tal nyss sa han dels till iranier att gömma sig inomhus för bomber kommer att falla all over the place, samtidigt som han säger till dem att deras frihet nu är deras om de vill ta den. Mmm.

Inte heller Israel lär vilja se egna boots on the ground.

Pahlavi är förstås populär bland många exiliranier, och även bland en del iranier i Iran, men jag ställer mig tveksam till att tillräckligt många i landet är beredda att återinrätta sonen till deras avpolletterade brutala diktator.

Så min sammanfattning är densamma som i varje tidigare inlägg jag skrivit:

Pahlavi kommer aldrig att komma till makten. Jag ser inte hur det ska hända. Han har ju inte ens varit i landet på nästan femtio år, och han är väldigt polariserande.

Och jag tror inte vägen mot demokrati i Iran går via en blodig coup d’état till. Enda gångerna sådana historiskt lett till demokrati i någorlunda närtid har varit när länder slagit sig fria från kolonisatörer, som USA. Jag kommer inte på något undantag*. Sovjet, Kina, Frankrike, Kuba och diverse andra länder i Latinamerika, Iran – man bara byter en diktator mot en annan.

Så jag tycker synd om de kvinnor som ropar av glädje i Teheran. Deras välförtjänta frihet från mullornas förtryck kommer inte via bomber.

Mina cent.

Jag har haft fel förr, men jag tror inte jag har det denna gång.

*Någon påpekade att Rumänien faktiskt blev en demokrati genom en blodig revolution, och det stämmer. Dock hade i det fallet ju Sovjet fungerat som en sorts proxy-kolonisatör, så situationen var rätt lik hur USA blev till.

#IsraelUSIranKrig2026

Följ diskussionen på Facebook:

Hata palestinarörelsen

Publicerat den av

I mina senaste poster har flera personer dykt upp i avsikt att förklara för mig varför de hatar Palestinarörelsen. Deras kommentarer börjar med ”det handlar inte om”. Mmm.

De hatar Palestinarörelsen för att de jublade 7 oktober.

Så jag har inte stött på någon som jublar över döda civila. Jag vet att det fanns de som tutade och var glada, men de var inte många. Alla jag kommunicerat med eller läst var snarare livrädda för vad som komma skulle.

Så jag frågar om vi är ense om att jublande över döda civila är fel, för isf kan jag visa rätt många pro-Israeler i den genren, men jag får höra att jag inte ska byta samtalsämne.

De hatar Palestinarörelsen för att de är skräniga. Mjo. Men när tiotusentals barn dör under fruktansvärda förhållanden kanske man får vara lite skränig. Femton människor dog på Bondi Beach, varav ett barn, och med all rätt sörjde hela världen.

De hatar Palestinarörelsen för att de inte anordnar manifestationer för de döda i Iran.

De har visserligen inte ordnat någon själva. Det har inte heller de som ordnar manifestationer för Ukraina. Men. Palestinarörelsen ska göra det.

Annars blir de ”rasande”.

Kravet att protestera

Publicerat den av

Jag håller på och skriver en text om kravet på Palestinarörelsen att protestera till förmån för folket i Iran, som bubblar i både sociala och mainstream-medier. Jag är osäker på varför just den gruppen och ingen annan har en specifik skyldighet att använda sitt nätverk, sin fritid och sin infrastruktur till att ordna en protest – jag menar, vi har inte ställt det kravet på dem som manifesterar för Ukraina, till exempel – och jag begriper inte vad protesterna skulle syfta till, eftersom det inte finns någon egentlig policyförändring i Sverige att verka för, men jag var lite nyfiken över huruvida samma krav gäller folket i Israel. Landet som förmodas stå på iraniernas sida, enligt en massa AI-lejonmemes.

Jag har hittat ett par manifestationer i Jerusalem. Den på bilden är från 2022. Tio personer, kanske? Jag hittar ingen manifestation i närtid.

EDIT: Hundra till tvåhundra israeler tågade i Tel Aviv i januari.

Så den elaka tolkningen av detta, såvida min googling inte misslyckats, är förstås att Israels folk är ointresserade av iranier. Jag menar. Även israelerna har ju en infrastruktur för protester på plats – det har vi ju sett. Ändå tågar de inte.

En ännu elakare tolkning är att Mossad inte alls är ute efter att hjälpa Iran, utan efter att skapa kaos i landet. Alternativt att säkerställa ett nytt shah-styre, som är Israelvänligt, eftersom Pahlavi skulle hamna i tacksamhetsskuld till Israel.

Finns det snällare tolkningar, som mer handlar om omtanke om iranier överlag?

Själv hör jag ju inte till dem som anser att man måste tåga för något för att kunna känna omtanke med sina medmänniskor. Jag tror inte att gängse israeler är något annat än sorgsna över att läsa om de många dödade iranierna. Lika lite som gängse svenska Palestinasupportrar. Men bara den förstnämnda gruppen förmodas känna empati utan manifestation.

Jag är bara, igen, förundrad över den dubbla måttstocken.

Förstå Iran

Publicerat den av

Jag har försökt förstå Palestinarörelsens relation till Iran, och gör här ett försök att sammanfatta hur jag ser på det. Jag är ingen expert och öppen för både statistik och anekdoter, så berätta gärna för mig både om ni håller med eller inte. Det mesta av detta har jag skrivit förut, men jag har fått nya läsare, och jag är nyfiken på er input.

Svenskiranier, deras närstående och övriga svenskar med engagemang för Iran har två extremer, men de flesta faller längs en skala mellan dessa.

I ena hörnet har vi Pahlavi-gänget, som ofta kom till Sverige när hans far föll, många gånger är kristna eller sekulära muslimer, och de vill se honom komma till makten för att bana väg till en demokrati. De gillar Israel och USA och hoppas oftast dessa ska hjälpa dem genom militär intervention, och så att säga störta regimen med våld, på samma sätt som de en gång återbördade shahen till makten.

I andra hörnet har vi dem som avskyr både USA och Israel, och de är ofta engagerade för Palestina. De minns shahen som en brutal diktator och vill inte ha något att göra med hans son.

Pahlavigruppen anklagar därför Palestinarörelsen för att vara för regimen och slöjtvång. De menar att de är islamister hela bunten.

Det stämmer inte alls, påstår jag.

Det finns knappt någon svensk invånare oavsett ursprung som vill att kvinnor ska tvingas bära hijab. Inte ens i muslimska länder är den åsikten i majoritet, än mindre här i världens mest sekulära land. De som inte vill se Pahlavi komma till makten vill istället att mullornas makt ska avta genom reformer.

Finns det hos den senare gruppen en ovilja att Israel ska bli någon sorts hjältar vid ett regimbyte? Förmodligen.

Men jag menar att tankefiguren att många vill att mullornas makt ska bestå för att de finansierar Hamas är knäpp. Sådana individer kan säkert finnas, men de är inte många. Hamas är inte populära i Palestinarörelsen alls, och dessutom ser inte den rörelsen vägen till frihet för Palestina genom väpnat motstånd. Åtminstone inte längre.

”Men de jublade 7 oktober!”

Dels var det rätt få som gjorde det, trots allt. De flesta palestinier jag kommunicerat med eller läst var snarare iskalla av oro, för de visste vad som komma skulle.

Dels ska vi minnas att de första rapporterna som kom handlade om att man anfallit baserna, vilket, som jag ju många gånger påpekat, är deras rätt enligt internationell lag, eftersom Israel är en illegal ockupationsmakt. Först därefter kom rapporterna om mördade civila, och efter det kom de många lögner om bäbisar i ugnar med mera, som många tyvärr fortfarande tror på.

Utan några siffror skulle jag påstå att de i den svenska Palestinarörelsen som stödjer Hamas och jublade 7 oktober är en max lika stor andel som de i Israelrörelsen som stödjer Netanyahu och som jublade när IDF gick in i Gaza.

Som ni vet som hängt med ett tag har jag personligen inget emot att kalla Hamas ”terrororganisation”, men då ska även Israels ledning ha samma benämning, för det finns inget Hamas gjort mot israeler som inte Israel gjort minst lika illa mot palestinier, oftast många gånger värre.

Nu är ju inte det egentligen ämnet för tråden, dock, utan varför Palestinarörelsen och Shah-rörelsen är i luven på varandra.

På nittiotalet kände jag ett iranskt par, som senare flyttade till USA. Han var civilingenjör, hon var student på universitetet där jag jobbade, och jag glömmer aldrig hans berättelse. Han var född 1960, och student i Teheran när revolutionen började. Och han ville förstås att Iran skulle bli en demokrati, och deltog därför i demonstrationerna. De var överlyckliga när shahen föll, men han hade inte alls som nittonåring insett att deras, dvs studenternas, revolution på något sätt tagits över av lågutbildade fundamentalister från landsbygden, lite förenklat. En dag fick han ett formulär att fylla i, och där fanns frågan ”är du muslim” med, och han svarade ”jag vet inte”. Efter det fick han till sin chock arbetsförbud. Universiteten stängdes, och efter att ha suttit sysslolös hemma hos sina föräldrar i några år flydde de över bergen och hamnade till slut i Sverige.

Jag undrar vad de tänker idag.

Frågor:

Finns det folk i Palestinarörelsen som även stödjer Pahlavirörelsen?

Finns det folk i Palestinarörelsen som vill att mullorna ska behålla sin makt?

Vad anser folk i Pahlavirörelsen ska hända med det palestinska folket?

Har jag rätt i att i princip samtliga i Pahlavirörelsen hoppas på amerikansk intervention?

#IsraelUSIranKrig2026

Följ diskussionen på Facebook:

Hela Mellanöstern till Israel

Publicerat den av

Så Tuckers intervju med Mike Huckabee, USAs ambassadör till Israel, är nu publicerad.

Den är frustrerande att se.

#AdrenalineRush

Huckabee tillhör den grupp ”Christian Zionists” som är bokstavstroende, och deras imo avart till religion menar att alla världens judar måste flytta till ”The Holy Land” för att Jesus ska komma tillbaka, och därför samlar man in pengar till vem som helst av judisk börd som kan tänka sig att flytta dit. Detta, som jag skrev igår, resulterar i sin tur i att många som aldrig satt sin fot i området nu flyttar till Palestina och blir vad jag kallar bosättarterrorister, dvs stjäl land, hem, boskap från palestinier som levat där i årtusenden, och ofta mördar, våldtar, fängslar och torterar vuxna som barn.

Denna tankefigur grundar sig på några passager i Gamla testamentet där ”Israels”, dvs Jakobs, barn ska föras tillbaka till ”deras eget land”. Han menar alltså att det är ett påbud från Gud att troende ska fixa detta, för tydligen klarar inte den allsmäktige guden av det själv. Och om människor, inklusive kristna, mördas och fördrivs i processen är det offer man måste acceptera.

I intervjun går han längre än så, och förklarar att på grund av 1 Mosebok 12:7, ”Men HERREN uppenbarade sig för Abram och sade: »Åt din säd skall jag giva detta land.»”, har egentligen alla som är judar rätt till hela området från Eufrat till Medelhavet, dvs även delar av Irak, Syrien, Libanon och Jordanien.

Så Tucker inledde en lång diskussion kring vem som var jude. Netanyahu är enligt honom ateist med östeuropeiska föräldrar. Och det är här det blir frustrerande.

Dels på grund av hur Huckabee hoppar mellan religion, ”ras” och tradition för att förklara vilka som har och inte har rätt att leva i området, och till slut verkar han landa i att om ens familj kallar sig judar räknas man. Jag säger ”verkar”, för trots en väldigt lång diskussion fram och tillbaka är det ändå inte helt solklart.

Dels på grund av att inte Tucker ställer dessa frågor:

Om en palestinier, vilket oftast är fallet, har mer DNA från de bibliska judarna än en random bosättare från Chicago, har då inte hen större rätt att leva där enligt Huckabees logik även om hens förfäder någon gång konverterat till kristendom/islam? Däremot föreslår han DNA-testning av alla i Israel och Palestina för att se vem som har rätt att leva där, men si det vill inte ambassadören, och han vägrar svara på frågan varför.

Men framförallt: Om man nu verkligen vill läsa bibeln som Fan, så sa ju faktiskt Gud ”din säd” till Abraham (Abram), och inte ”Isaks/Jakobs säd”. Ismael, dvs arabernas anfader, hör ju också Abrahams söner.

Det är omöjligt att se intervjun och inte känna djupt obehag över att USA satt en sådan extrem religiös fundamentalist i en så central roll.

På den direkta frågan hur han anser att USA ska agera om Israel anfaller Syrien, Libanon, Jordanien och Irak i syfte att lägga under sig länderna, rensa dem på deras nuvarande befolkning och flytta dit sin egen befolkning svarar alltså USAs främsta representant i regionen:

“It would be fine if they took it all.”

USAs ansvarige för relationer med Israel anser alltså att Gud beordrat honom att, för att säkra en plats i himlen, stötta Israel i alla deras krig mot kringliggande länder och göra allt för att kristna och muslimska invånare försvinner för att ge plats till dem han enligt en snårig definition väljer att kalla ”judar”, även om det innebär mord på och fördrivning av kristna och muslimer som inget ont gjort.

På vilket sätt är han bättre än en nazist?

#IsraelLibanon2026

#IsraelGazaKrig2023

#IsraelUSIranKrig2026

Följ diskussionen på Facebook:

För Pahlavi?

Publicerat den av

Så jag skrev häromdagen att min uppfattning är att de svenskiranier som hamnar i bråk med varandra vid demonstrationer hör till dessa två kategorier:

VFP: De som vill se en väpnad revolution, där Pahlavi tar över interimistiskt tills val kan hållas, och de viftar med den gamla flaggan.

RMP: De som ser en väg till demokrati genom reformer, gärna stödda av riktade sanktioner, och de vill absolut inte ha någon shah-son tillbaka, för även shahen var ju en diktator.

Några höll inte med, utan menade att även bland Pahlavi-anhängarna finns de som föredrar reformvägen och inte tror på våld.

Ni som är eller känner svenskiranier får gärna upplysa mig här: Varför behövs Pahlavi om man tänker sig en väg till demokrati genom reformer? Då kan han ju ställa upp i val som alla andra när det blir dags. Han fyller ingen funktion som symbol om man inte kämpar för en väpnad revolution, tycker jag.

Se tabellen. Hur skulle ni kategorisera er/era vänner?

Följ diskussionen på Facebook:

Svenskiranier – sluta hata varandra!

Publicerat den av

Det har varit väldigt argt bland många som förmodligen aldrig själva ordnat en protest för att inte Palestinarörelsen protesterar mot regimen i Iran. Som jag sagt hela tiden är det väldigt konstig logik att bara för att man engagerar sig i en fråga måste man engagera sig i en annan.

Detta sagt kände jag för några veckor sedan att jag ville dra mitt strå till Iranstacken. Min resurs är ju mina skrivna ord. Jag tågar inte. Så jag la ett antal timmar på att läsa och lyssna mig igenom massor av experter, och skrev ett första inlägg om hur jag ser på saken. Jag ville diskutera och lära mig av dem som kan mycket mer än jag.

Då fick jag plötsligt massiv kritik av ungefär samma människor för att jag skrev fel saker, och det trots att jag förstås inte hade någon annan åsikt än att regimen är blä.

Det som var fel var mina slutsatser om vad som kommer att hända. Inte för att de inte stämde, utan för att de var farliga att uttala. Likaså borde jag inte skriva att Mossad beväpnat det iranska folket, för det var antisemitiskt, men jag fick ju den informationen från Israel. De har ju skrutit om detta.

Jag känner förstås en stor empati med alla svenskiranier som blir ledsna när jag skriver att jag inte tror på regimskifte i närtid. Och jag förstår på någon fläck varför ni vill att jag ska låta bli att skriva det, eftersom det kan tolkas som någon sorts uppmaning att trappa ner. Men mina ord väger inte särskilt tungt i Iran.

Svenskiranier är väldigt delade. Många av dem som kom till Sverige när shahen föll och deras barn vill se Pahlavi som alternativ. Det är ju de som varit här längst och är mest etablerade. De hejar på USA och Israel, och ser våld som vägen framåt.

Andra, som har andra erfarenheter av hans fars regim, vill det absolut inte. Det tolkas av den första gruppen som att de vill behålla den nuvarande regimen, men det stämmer enligt min erfarenhet sällan. De ser bara andra vägar till demokrati. Vidare påstår Pahlavigänget att dessa vill se fortsatt förtryck i Iran eftersom Iran stöttar Hamas, och så kan de liksom klistra ”terrorist” på sina landsmän i samma veva.

Inte rättvist.

En vanlig missuppfattning i Sverige idag är att det är kvinnorna som inte vill bära slöjor som nu blivit i majoritet och rest sig. Det är det ingen Iranförståsigpåare som hävdar.

De protesterna är absolut viktiga och har pågått ett tag, men de har varit i huvudsak fredliga, och även om våld förekommit från regimen har det varit begränsat. Det som hände för två veckor sedan var en akut samhällskollaps på grund av de sanktioner som infördes när Trump 1.0 gick ur The Iran Deal. Trump lovade dem stöd om de gjorde uppror, de beväpnades av krafter utifrån, oavsett om det var Israel, USA eller någon annan, och gick bärsärk. Fullt förståeligt. Men det blev en katastrof.

Min ursprungliga analys står kvar, dessvärre. Detta är inte en organiserad revolution utan bara kravaller, och folket som deltar har olika mål. Det finns ingen naturlig ledare, och militären är inte på folkets sida. Parametrar som måste finnas på plats för att man ska lyckas.

Och nu sitter Trump och förhandlar fram en ny ”Iran Deal”, och som någon sa, så länge ingen kan hävda att den är likadan som Obamas kommer den förmodligen att gå igenom.

I första hand vill jag förstås absolut helst att jag har fel, och att det blir en snabb revolution med en väg mot demokrati.

I andra hand att Västvärlden ställer krav på regimen för att lyfta sanktionerna, så att det skapas en väg till demokrati.

Det värsta som kan hända är om upploppen fortgår och detta bara blir en massa blodspillan.

Jag skulle önska att svenskiranier slutar hata varandra så innerligt. Eftersom absolut ingen jag stött på i Sverige stödjer regimen eller hijabtvånget utan alla vill se en demokrati måste det gå att respektera varandra. Pahlaviflaggan är inte en symbol för en återgång till kungadöme och islamistregimens flagga är inte en symbol för att behålla status quo.

Och snälla Tove et al, lägg av med att kräva att Palestinarörelsen ska använda sin infrastruktur, sin erfarenhet, sitt nätverk och sina engagerade, obetalda supportrars fritid till att sätta upp demonstrationer. Det är verkligen inte deras jobb, lika lite som de som arrangerar manifestationer för Ukraina har en skyldighet att omorganisera sig för Iran.

Om du vill se en manifestation för det iranska folket, arrangera den själv!

Tidigare inlägg om Iranprotesterna

Denna text på Facebook

Förtrycka de förtryckta

Publicerat den av

Den märkligaste tankevurpan är att det är synd om kvinnor i hijab, så därför måste vi stoppa dem från att jobba.

Jag läser igenom kommentarerna från de senaste dagarna och begriper inte hur det ser ut i Professor Baltazar-maskinen här.

Om man nu verkligen tror att en stor andel av svenska muslimskor är tvingade att bära hijab och egentligen helst skulle slippa – då behöver man naturligtvis göra allt för att inte hindra dem att jobba. Tvärtom. Ju fler av dessa stackars hypotetiskt lidande kvinnor som kommer ut i arbetslivet och får vänner utanför den egna kretsen desto bättre för dem.

Vi som känner muslimer vet förstås att så sällan är fallet. Det finns säkert vuxna kvinnor i Sverige som lever under förtryck och skulle vilja slippa den, men jag har aldrig mött någon, och dessa kvinnor har rimligtvis större problem än slöjan. De behöver isf komma ur den destruktiva miljö de befinner sig i, och de är varken hjälpta eller stjälpta av hijabförbud för väktare, utan behöver kvinnojourer och stödgrupper.

Sedan har vi det än fånigare argumentet att andra kvinnor som är förtryckta blir förtvivlade av att se kvinnor i hijab jobba. I kid you not. Många har skrivit det senaste dagarna.

”Hur tror du det känns för någon som lever under hedersförtryck om de möter en väktare i hijab!”

Nu är ju inte allt hedersförtryck muslimskt, som bekant, men även OM vi antar en vuxen muslimsk kvinna som är förtryckt av sin familj är det ju helt absurt att tro att hon skulle må dåligt av att möta en medsyster. Att hon skulle känna sig mer trygg med en etnisk svensk man än en kvinna hon delar kultur med …

Ett annat argument är att det finns kvinnor som flytt från Iran och hatar hijaben och de mår dåligt av behöva ha att göra med kvinnor i Sverige som valt att bära hijab. Eller ännu värre ”hur tror du det känns för judar i Sverige att behöva möta en polis i hijab?”. Jo. Någon skrev så.

Nu tror ju inte jag att dessa iranskor eller judar egentligen existerar, men om så vore är de ju rasister och inget annat.

Nej. Det argument som i särklass dominerar hijabhatarnas kommentarer i mitt flöde är helt enkelt ”hon är i Sverige, här bär vi inte sjal, ut med henne”.

Och det är ju hederligare att bara erkänna sin rasism istället för att låtsas någon sorts omtanke med offer för förtryck.

Alla som bär eller burit hijab som jag tidigare pratat med eller som skrivit till mig senaste dagarna vittnar om att det egentliga ”förtrycket” kommer från pursvenska farbröder, som via hån, spott, ibland fysiskt våld trakasserar dem. En del ger upp och går utan, fast de inte vill.

De har i princip alla valt att bära sjal dels för att de känner sig närmare Gud då och dels för att det är en del av deras gemenskap.

Och ytterst handlar det om vilket samhälle vi vill se. Muslimska kvinnor är ofta smarta, ambitiösa, jobbar hårt. De blir läkare, lärare, forskare. Att försöka sabotera deras vägar in i yrkeslivet är inte bara ruttet rent mänskligt, utan också oekonomiskt.

Om inget argument baserat på etik eller medmänsklighet eller omtänksamhet eller bara hyfs och sunt förnuft biter borde det göra det.

Facebook

Argument mot hijab

Publicerat den av

I de långa och många gånger hetsiga diskussionerna om Nagham som inte fick vara väktare i hijab framträder dessa huvudargument för varför Securitas gjorde rätt när de nekade henne:

”Hon kan strypas.”
– Mig veterligt har aldrig någon av alla militärer eller poliser som bär hijab blivit strypt med den. Hela tankefiguren att det skulle vara enklare att i närkamp strypa någon med en elastisk hijab eller en som är fäst med magneter än att bara lägga händerna runt halsen är ju helt absurd.

”En klädkod är en klädkod.”
– Argument av typen ”det ska vara så för att det är så”. Klädkoder går alltid att ändra utan att det förstör helheten. Kvinnor i hijab jobbar i alla möjliga uniformerade arbeten världen över.

”Jaså, du försvarar hederskultur!”
– Alla som någonsin känt en muslim i hijab inser att de allra flesta vuxna valt den själva. Och det är där rasismen smyger in. Om judar och kristna väljer att inte gå ut utan att täcka sitt hår förmodas de vara vuxna människor som beslutat själva, men just muslimer antas vara våp som inte kan säga ifrån. Denna tjej är socionomstudent. Föraktet för hennes förmåga att styra över sitt liv är skrämmande att se. Men låt oss anta att det faktiskt är så att en kvinna som är tvingad att bära hijab söker ett jobb – på vilket sätt hjälper vi henne genom att neka henne? Detta argument är det mest bakvända av alla. Den bästa vägen ur förtryck går självklart genom egen försörjning.

”Man ska vara neutral på jobbet!”
– Jag har läst på lite här. Notera ”lite” – är ingen expert, så om någon vet mer får ni gärna lägga till eller korrigera. DO är av åsikten att neutralitetsprincipen är underordnad religiösa huvudbonader, som ju bärs av exvis muslimska kvinnor, ortodoxa judinnor och sikher av båda könen, men arbetsdomstolen har ibland gått emot dem. Känns som om lagstiftning behövs. Men för mig är det rätt uppenbart att den som tycker det känns läbbigt att kunna se vilken religion en person har har större problem.

”Tänk om någon som är utsatt för hedersförtryck, eller har flytt från ett land med hijabtvång, ser en vakt i hijab – då kommer den att må dåligt!”
– Som om kvinnor som har dåliga erfarenheter av religiöst förtryck från hemmet eller hemlandet skulle hata (andra) kvinnor i hijab. Jag har svårt att tro att en enda kvinna som flytt hijabtvång eller hedersförtryck ser en medsyster i hijab och mår dåligt av det. De som skriver så kan inte ha träffat många människor i sitt liv.

Dumboplatsen går dock till detta:

”Om det blir närstrid och någon sliter av henne hennes hijab kommer hon att vara fokuserad på att sätta på sig den igen istället för att rädda sin kollega.”
– Mmm.

Bilden visar Donna Eljammal, Sveriges första polisaspirant i hijab.

Facebook