Etikettarkiv: Joe Biden

Tulsis Obamagate

Publicerat den av

Så egentligen borde ingen behöva möta det nya tramset med Obama som förrädare, men det letar sig in här och där, och som någon som följde detta ganska slaviskt när det begav sig gör jag här ett försök att förenkla denna långa och röriga historia till något begripligt, för att svara på frågan: Vad är det Trump och Tulsi Gabbard påstår sig ha hittat?

Först: Tulsi Gabbard är en rätt konstig filur. Från början demokratisk kongressledamot från Hawaii, ställde upp i demokraternas primärval 2016 och förlorade mot Hillary Clinton, som för övrigt kallade henne ”Russian asset”. Sedan dess har hon gått all in och blivit MAGA, med en touch av konspirationsteoretiker. Hon poddade ett tag med Tucker ”testicle tanning” Carlson.

Så med tanke på det där med ”Russian asset” är det många som kände stort obehag när Trump utsedde henne till Director of National Intelligence.

För ett par månader sedan sa hon att Iran inte var på väg att bygga en bomb, och när Trump sedan så att säga bombade bomben och hennes ord vändes mot honom blev han apsur på henne. Och hon har varit i onåd sedan dess. Tills nu.

Så vad vi har är en konspirationsteoretisk Tulsi vars chef inte pratar med henne och en Trumpalumpa som desperat försöker få medierna att glömma att han varit bästis med en megapeddo. Det är bakgrunden.

För ett par veckor sedan går hon då ut och deklarerar att hon i någon sorts byrålåda hittat bevis för att Obama, Trumps och MAGAs favorithatobjekt, begått högförräderi genom att i december 2016 beordra CIA att ljuga om att Trump kollaborerade med Ryssland för att vinna valet. Och plötsligt blir allt bra igen. Trump tycker om henne. Maga älskar henne. Det hålls presskonferenser och intervjuer och hon visar ett konstigt diagram komplett med bild på Obama och pilar och bös. Och deklarerar att hon gjort en ”referral”, på svenska tror jag man säger ”hänvisning”, till FBI om att arrestera honom. Jepp.

Så jag har försökt begripa vad det är hon menar vara ”treason”, och det är inte lätt.

Låt oss gå tillbaka till 2016 och titta på vad som var känt innan detta. Kortfattat, ur mitt minne:

Under våren/sommaren 2016 förekom täta kontakter mellan Trumpkampanjen och människor associerade med den och Ryssland. Detta upptäckte CIA, och eftersom det var val på gång och känsligt läge informerades Obama.

De som var närvarande vid de möten som hölls med honom har vittnat om att han var väldigt noga med att göra allt by the book. De startade en utredning. Notera nu att han visste om detta innan valet. Han läckte ingenting.

Tänk för ett ögonblick om det varit Trump. Hur snabb hade han varit att twittra att motståndarsidans kandidat var under polisutredning? Presidenten har faktiskt formell rätt att avklassificera vad som helst. Han hade inte gjort något fel om han gjort det. Men han vägrade. #integritet

Om jag minns rätt informerade han även Hillary, som, om jag minns rätt, försökte övertala honom att gå ut med det, men fick nej. #integritet Fatta vad det måste ha kliat i fingrarna på henne. Alla pratade om hennes email-utredning och hur hon inte kunde anförtros med något hemligt vid den tiden.

Så i december, och nu hade Obama ju bara någon månad kvar, hölls ett möte där CIA sa att de inte hittat belägg för att Trump själv samarbetade med Ryssland. Och i det mötet gav han order om att de skulle sammanställa allt de olika enheterna hade innan han avgick så att de kunde lämna över detta till Trumps blivande Department of Justice.

Vad som hände sedan vet vi. Trump tillträdde, FBI utredde, Trump sparkade de båda James:arna Comey (FBI), och Clapper (CIA), för övrigt samma roll som Gabbard har idag, och då startade Mueller-utredningen, tillsatt av Trumps Justice Department, han utredde i ett par år, och kom fram till, och detta är viktigt:

1. Det fanns massor av kontakter mellan trumpnissar och Ryssland.
2. Ryssland försökte få Trump vald genom sociala medier, vilket är olagligt, och genom diverse hacking. En rad människor runt Trump dömdes (och benådades), och diverse ryssar åtalades, men de fick inte fatt på dem.
3. Det gick inte att belägga att Trump visste om detta.

Och just punkt 3 är kanske viktigast. Trump hävdar att det är bevisat att allt var ett hoax. Men utredningen sa bara att de inte kunde avgöra detta. Ser ni skillnaden? Vi kommer tillbaka till den.

Och sedan tillsattes Durham, av Trumps Justice Department. Han skulle nu göra den omvända utredningen och ta reda på om det begåtts brott när utredningen startade. Han höll på i flera år, och notera nu att Biden inte gjorde något försök att stoppa honom trots att detta spillde över på hans mandatperiod. Efter att ha spenderat flera miljoner dollar på sin utredning hittade han om jag minns rätt två smärre fel som begåtts av tjänstemän. Detta var ett enormt antiklimax för MAGA som skrikit ”where’s Durham” i åratal. Han var ju den som skulle avslöja både Obama och the deep state.

Så med tanke på hur extremt rådbråkat allt material CIA hade var kan man ju tänka sig vidden av dumhet hos alla dem som tror att Gabbard bara kan valsa in på CIA, rota lite och plötsligt hitta helt nya bevis för högförräderi. Särskilt som nästan allt som hade med ”the Russia Russia Russia hoax” ägde rum efter att Trump tillträtt.

Vi behöver gå tillbaka till det där mötet i december 2016 och Obamas order att alla CIAs enheter skulle samla ihop allt material de hade innan han avgick.

Vad Gabbard nu säger är att han visste att de sagt att det inte fanns någon koppling till Trump.

Vad de som var med säger är att de inte hittat belägg för att det fanns någon koppling till Trump och att de ville att någon skulle utreda vidare.

Notera skillnaden.

Vad Gabbard vidare påstår är att han beordrat dem att ljuga. Mmm. Obama sa typ ”jag hör att ni har bevisat att Trump inte samarbetar med Ryssland, men jag kräver nu att ni tar fram material som visar att det ändå var så som jag kan överlämna till Trumps nya administration”.

Det är det de kallar för en ”coup”.

Hon har självklart inte uppvisat några belägg för detta, och det är så korkat så det borde falla på sin egen orimlighet. Varför skulle han, som hade så mycket integritet att han vägrade släppa detta före valet, och som var på väg ut genom dörren, ge en sådan order, och om han gjort det, varför hittade inte Durham detta vid sin finkamning?

Det ska till en extraordinär brist på sunt förnuft för att gå på detta, imo. Men det hindrar inte hela magaträsket från att gapa om att nu kommer Obama att hamna i finkan när som helst.

Och Trump postar ett AI-klipp där Obama arresteras, förnedras och hamnar bakom galler, medan han själv sitter bredvid och hånflinar.

Det är liksom nivån.

Facebook

Mot Granada

Publicerat den av

De kanske mest kända fiktiva judarna i Sverige har nog för min generation varit Rebecca och hennes pappa Isaac i Ivanhoe. Varje år såg vi hur de red bort mot … Granada.

”Det är inte längre tryggt för oss i England.”

Så jag vill påminna om att Granada i Spanien var ett moriskt emirat. Den plats i Europa där judar kände sig som mest trygga år 1194 var den som styrdes av muslimer.

Emiratet Granada föll tvåhundra år senare och så småningom utvisades alla judar som vägrade konvertera till kristendomen.

Antisemitism är ett kristet påfund, raktigenom, och Ivanhoe-filmen, baserad på en roman från 1819 av Walter Scott, stämmer också när Isaac säger ”inte längre tryggt”, för det var just under medeltiden kyrkan började sprida de myter vi idag kopplar med antisemitism.

Den antisemitism som finns bland världens muslimer idag sitter nästan helt ihop med Israel. Så i flera fall har muslimer trampat snett och råkat uttrycka sig antisemitiskt av okunskap. Och det gäller framförallt ”judar styr världen”-tropen.

Denna myt uppstod i en tid när judar i Europa verkligen inte hade någon egentlig makt alls, minoritet som de var, men de hade pengar. Så därför kunde avundsjuka kristna, med kyrkans stöd, anklaga dem för allt möjligt, till och med pesten, genom att hävda att de styrde i smyg.

Ilan Omar twittrade en gång ”Israel has hypnotized the world”, och en annan gång ”it’s all about the benjamins” (”benjamin” är slang för pengar eftersom Benjamin Franklin finns på hundradollarsedeln). När hon fick skäll (inte lite, det blev ramaskri) förklarade hon att hon inte kände till att detta kunde tolkas som antisemitiska troper. Och det är inte bara möjligt, utan till och med troligt. Hon har och hade ett stort stöd bland sina judiska väljare, och det finns ingen anledning att tro att hon hatar dem i smyg. Men hon gjorde avbön och lovade att lära sig mer om antisemitism, och det är imo vad man kan begära.

Men troper om pengar och makt används för att stoppa fullt legitim kritik mot the American Israel Public Affairs Committee (AIPAC).

AIPAC är en lobbyorganisation, ungefär som NRA. Den utnyttjar en gråzon för att stötta politiker som är pro-Israel, och de betalar 98 procent av alla kongressledamöter. Ta in detta. 523 av 535 är betalda av AIPAC. Kampanjpengar, middagar och en betald resa till Israel.

De som inte tagit emot stöd är en republikan, Thomas Massie, en independent, Bernie Sanders, och tio demokrater.

Och det handlar inte bara om att de får betalt för hur de röstar, det finns också ett hot att om de röstar emot Israel i någon fråga kommer AIPAC att stötta deras motståndare i nästa val.

Stödet för ”rätt” ledamot går till på två sätt:

1. Stötta rätt demokrat i primärvalen. Medan republikaner nästan alltid är pro-Israel är demokrater splittrade.

2. Om inte ”rätt” demokrat vinner primärvalet, stötta republikanen.

3. Om det inte är jämnt, stötta den som ser ut att vinna.

Joe Biden, Hillary Clinton, Kamala Harris har alla fått AIPAC-pengar när de var senatorer. Och jag tror hennes feghet när det gäller Gaza delvis beror på detta, och att den i sin tur kostade henne valet genom att propalestinier inte röstade på vare sig henne eller Trump.

Så vad är gråzonen? Well. De påstår sig inte lobba för Israel utan ”for the advancement of the US-Israel relationship in ways that enhance security for both countries”. Mmm. För det är inte tillåtet att lobba för ett land och betala politiker. Så man jobbar för the advancement of the relationship. Och donationerna kommer inte från AIPAC per se, utan från de personer som styr AIPAC. Dvs ”om du lovar att rösta som vi vill kommer följande tio personer att donera det max tillåtna beloppet till din kampanj”.

Nu är det inte bara judar som stödjer AIPAC, utan även en hel del kristna, oftast för att de tror att Jesus kommer tillbaka om judar flyttar till Israel. Story for another day.

AIPAC använder alltså hot och mutor – inom lagens ramar, jag hävdar inget annat – till att se till att politiker som röstar för veto mot precis alla försök till att hålla Israel ansvariga för något öht väljs i USA. De ska också ställa upp på att anklaga Israelkritiker för antisemitism, gärna i resolutioner. Och de ska ställa upp på att sponsra Israels krig.

Och jag påstår att detta är anledningen till att folkmordet i Gaza kan fortsätta pågå. AIPAC styr kongressen, politiker vågar inte rösta emot Israel, USA har veto, och det kvittar hur arga resten av världen är, FNs Säkerhetsråd behöver USA.

Och för den som sätter likhetstecken mellan AIPAC = Israel = Judar blir förstås detta påstående automatiskt antisemitiskt. ”Domination and Control” * och ”Wealth and Greed” **.

Men AIPAC representerar inte det judiska folket. Förstås.

Detta hindrar dock inte att kritiker av AIPAC, som Ilan Omar, tystas trots att det hon säger i allt väsenligt stämmer. Hon skulle inte ha använt ordet ”hypnotiserat”, visst. Men hon har rätt i sak. Israellobbyn styr de facto kongressen.

Och ni kan aldrig gissa vem som plötsligt tagit ställning i detta.

Tucker effing Carlson.

”Everybody has an AIPAC person. It’s like your babysitter who is always talking to you for AIPAC, and when they come to DC, you have lunch with them, and you have conversations”, säger Thomas Massie, kongressens ende icke-AIPAC-mottagare-republikan, och lägger till ”that’s how it works on the republican side. ”I’ve had four members say to me ‘I’ll talk to my AIPAC person’.”

Tucker: ”That’s crazy!”

Och plötsligt håller jag med Tucker. Hell hath frozen over.

Så igen. Israellobbyn (vissa kristna och vissa judar) styr AIPAC, AIPAC styr kongressen, kongressen styr hur USA röstar, USA har veto, och därför kommer Israel undan med folkmord, vilket är en annan judisk trop. ”Blood libel” ***.

Och en del av AIPACs finurliga självförsvar är som sagt att skjuta ner all kritikr genom att påpeka att den, i sig korrekt, rimmar med antisemitiska troper.

– Säger du att vi har makt? Domination and Control!
– Säger du att vi betalar politiker? Wealth and Greed!
– Kallar du 57 000 döda för folkmord? Blood Libel!

Massie: ”I mean, these are the guys—my colleagues want to sanction everybody, declare them terrorist states, come up with these strongly worded resolutions.”

* Domination and Control

Accusations and theories that Jewish people are trying to take, or have taken, over the world have been in circulation for hundreds of years, though they gained particular prominence in the early twentieth century due to a fabricated antisemitic text called The Protocols of the Elders of Zion.

** Wealth and Greed

One of the most persistent antisemitic tropes is the depiction of Jewish people as wealthy and greedy. This millennia-lasting myth accuses Jews of being naturally good with money, but stingy and willing to seek profits by any means. The origins of this trope date back to medieval times when Christians were forbidden from lending money for interest (in Christianity, it was considered a sin), and Jews, due to discrimination on account of their status as a religious minority, were banned from owning land and serving in many professions.

*** Blood Libel

The Blood Libel is an antisemitic trope that accuses Jews of the murder of non-Jewish children, particularly Christian children, and the use of their blood for ritualistic purposes. Stories based on this myth go as far back as the twelfth century, when the monk Thomas of Monmouth blamed local Jews for the murder of a young boy in Norwich.

Facebook

Lunch, kan innehålla spår av invandrarhat

Publicerat den av

generic-child-food-julieEn intressant diskussion, som jag tror missats av svenska medier, har pågått i USA senaste månaden.

Joe Biden ville göra en poäng av hur viktigt det är med samarbete, och beskrev hur han jobbat ihop med ”segregationists”, alltså personer som ville hålla svarta borta från vita, för att få igenom sin politik.

En ilsken diskussion blossade upp runt hur han uttryckt sig. Den är inte över än. Kamala Harris vann poäng på att mosa till honom i den första demokratiska presidentkandidatdebatten härom veckan.

Men ingen har egentligen haft synpunkter på samarbetet i sig.

Harris började till och med med att säga “I agree with you when you commit yourself to the importance of finding common ground”.

Det som kallas ”bipartisanship”, och i Sverige ungefär motsvaras av ”blocköverskridande politik”, är eftersträvansvärt och sällan negativt.

I Sverige har vi i snart ett decennium haft en diskussion om hur man ska förhålla sig till SD, och den blommar som bäst nu när Jimmie och Ebba lunchat.

Och jag tycker den är förvirrad.

Min syn på SD är ungefär densamma som den var när jag började skriva om partiet för tio år sedan. Det är ett parti som säger till människor:

”Sverige tillhör svenskarna. De andra sju partierna har tagit det ifrån er och givit det till invandrare, som inte är som vi, utan farliga och obehagliga. Vi tänker ge er det tillbaka. Är du arbetslös? Låg pension? Lång vårdkö? För liten lägenhet?”

Varje problem har en invandrare som rot. Varje lösning handlar därför om att eliminera invandraren. Vård, skola, omsorg, allt fixas genom att ta bort invandrare.

De åsikterna finns i samhället. Därför finns partiet. Och åsikterna kan bara motverkas genom långsiktigt opinionsarbete och genom att ta verkliga problem på allvar men samtidigt kontinuerligt peta hål på myter.

Så vad har då Ebbas lunch med Bidens vurpa att göra?

Jo, de har båda rätt i en sak: Människor förtjänar att få den politik de röstat på. Om jag går till val på att alla bäbisar ska få gratis blöjor, och det finns en majoritet i Riksdagen för det, då ska det förslaget gå igenom. Även om det betyder att politiker med sunkiga värderingar röstar på det.

De första som insåg det var sossarna, som 2013 bröt ut borttagandet av höjningen av brytpunkten för statlig inkomstskatt ur sin budget, för att SD då lovade att rösta på motionen. Var det fel?

Jag anser verkligen att det är viktigt att Riksdagen, liksom kommuner och landsting, fungerar som tänkt, och det gör den bara om politikerna driver den politik de tror på, och inte sitter på händerna och är oroliga för att tycka likadant som nyssnazisterna.

Men.

Det betyder inte att Ebbas lunch var OK.

Att kunna driva igenom en enskild fråga utan att oroa sig för vem man gör upp med är inte alls samma sak som att politikutveckla ihop. Att budgetförhandla, brainstorma, workshoppa och till slut jämka ihop sina ståndpunkter på ett övergripande plan, med ett parti vars enda målsättning är att skuldbelägga invandrare för allt ont i samhället, är fruktansvärt fel. Raktigenom. Hitler kom till makten med bara en tredjedel av rösterna, därför att övriga politiker tillät det.

Jämför jag Åkesson med Hitler? Delvis. Nej, jag tycker inte sverigedemokrater är nazister. Längre. Men deras muslimhat har enormt mycket gemensamt med nassarnas judehat. Avhumanisera. Ondskeförklara. Utpeka som det ultimata problemet. Få mobbens acceptans. Eliminera.

Så vart hamnar vi då? Var går gränsen?

Man gör upp, helst i utskotten, i enstaka sakfrågor. Därför att man är vald att föra Sverige framåt. Och då räknas allas röster.

Jag vill ingalunda förbjuda ätande med andra partier. Själv äter jag lunch med alla möjliga ”åsiktsmotståndare”, inklusive sverigedemokrater. Det är viktigt att vi pratar med varandra. Men någonstans känns just Ebbas och Jimmies lunch mindre som matintag och mer som början till gemensam politikutveckling.

Jag är innerligt trött på att prata om vem som pratar med vem.

Och jag inser att gränsen mellan ”göra upp i enstaka frågor som inte har med migration att göra” och ”politikutveckla” är extremt fluffig och svårdefinierad. Men KD är såvitt jag kan bedöma inte längre PÅ den gränsen, utan har passerat den, och vandrar i rask takt, glatt leende, rakt mot bruna träskmarker.

Och jag känner många härliga kristdemokrater med sunda värderingar. Jag undrar hur länge de känner sig bekväma med den marschen.