Anledningen till att Iran inte har någon ny ledare, enligt France24, är att de har kommit på att det är en dålig idé att de röstberättigade väldigt, väldigt gamla ledarna träffas in person för att rösta när deras fiender uppenbarligen har insiders som vet var de finns och kan slå 82 flugor i en smäll.
Så nu måste de dels ändra lagen så att man kan rösta online, och dels ”hook up all these old ayatollahs to the Internet and teach them how to Zoom, and that can take a little while”.
Mmm.
#ilandsproblem
Jag har försökt se en väg mot demokrati i Iran, och även om jag inser att många tycker att det är bra om man bara fortsätter mörda ayatollor i någon sorts whack-a-mole håller jag inte med.
Ayatollan är i första hand shiah-muslimernas påve, varken mer eller mindre. Problemet är inte att han existerar, utan att Irans konstitution gjort honom till närmast diktator i landet, eftersom han har rätt att godkänna alla beslut parlament och president fattar. Och hur länge man än fortsätter mörda ayatollor kommer det alltid att finnas en ny.
Det är konstitutionen som måste ändras. Och Israel och USA gick in i detta krig helt utan plan för hur. Det finns ingen välorganiserad opposition som kan ta över.
I fallet Israel är som jag redan sagt Netanyahu imo bara glad om det blir ett långt och blodigt inbördeskrig.
I fallet USA handlar det mest om Trumpadministrationens totala inkompetens. De inte ens en konsekvent förklaring till sitt bombande, än mindre en plan för nästa steg eller för ”what victory looks like”, de har ingen föredragen kandidat, de har inte heller någon aning om hur alla amerikanska invånare i Mellanöstern ska ta sig därifrån, de är förbannade på alla sina allierade för att de inte vill vara med och leka och tänker sluta handla med Spanien för att de inte lånar ut sin militärbaser.
Så jag skrev igår att Trump har hoppat mellan fem helt olika skäl för kriget: regimbyte, slå dem innan de slår oss, misslyckade förhandlingar, ayatollan har försökt mörda Trump, framtida nukes.
Och som jag skrev: man kan absolut ha fler än ett skäl till att göra något, men när man ger olika svar varje gång känns inget sant.
Och nu har Li’l Marco Rubio och Mike Johnson givit oss vad som verkar vara det verkliga skälet.
Netanyahu hade bestämt sig för att bomba Iran, och eftersom USA därmed ändå skulle få en del av skulden kunde de lika gärna hänga på.
Ta in det, för det är rätt sensationell information.
Israel skulle anfalla, och USA förstod att då skulle Iran slå tillbaka mot BÅDE dem och Israel och tyckte därmed att då är det bättre att slå till dem först.
Det är den nya världsordning vi har. Och inget av de fem skälen var därmed de facto sanna.
Israel vill ha ett inbördeskrig i Iran. Ju längre och blodigare desto bättre.
Dels blir de därmed av med en farlig fiende, dels riktas världens blickar bort från Gaza och Västbanken och dels sitter Netanyahu kvar vid makten eftersom åtalet inte kan gå vidare.
Men, säger du nu, ”Trump och Israel vill egentligen ha Pahlavi vid makten.”
Någon frågade faktiskt Trump om det. Han sa att han inte trodde på den lösningen. Det var allt. Och om han inte ens förmår sig att säga ”klart Pahlavi ska bli ledare, och så här ska det gå till” och peka på en någorlunda trovärdig väg finns knappast någon väg för honom in i Iran. Hur ska han ens ta sig över gränsen?
Jag är ledsen, kära iranska vänner. Jag har gärna fel.
Hoping for the best but expecting the worst.
Jag har lyssnat mig igenom en del kloka röster idag. Och även om alla hoppas att de har fel är det ingen som ser någon väg till något verkligt regimbyte, såvida inte miljoner människor går ut på gatorna eller armén byter sida.
Om du bara har tid att lyssna på en podd idag rekommenderar jag:
Christiane är britt-iranier och journalist och har bland annat intervjuat Pahlavi och gjort dokumentärar inifrån Iran, och hennes exman Jamie Rubin är före detta diplomat. De har enormt mycket kunskap mellan sig.
Vill du lyssna på en till och pallar med folk som avbryter varandra hela tiden kan du testa Piers Morgans:
Fredspresidenten startade kriget från sitt hotell Mar-a-Lago. Gäster partade medan han satt med generalerna i ett ”Secure room”. Emellanåt ringde han journalister, som överhörde dem diskutera i bakgrunden. #workingfromhome
Stephen Colbert:
”Säg vad du vill om George W Bush – och det gjorde jag! – men han sålde sitt Mellanösternkrig!
Han åkte till FN, han åkte till kongressen, han höll tal i ett ÅR i förväg, Han skickade Colin Powell till FN med ett provrör av vad som verkar vara country time lemonade.
Jämför det med nuvarande presidenten. För sex dagar sedan gav han det längsta state of the union-talet någonsin, och ämnet Iran var en drive-by. Under ett tvåtimmarstal ägnade han tre minuter åt det. Karln har haft längre pruttar.”
Anledningar till kriget:
regimbyte och frihet för det iranska folket
Iran kan slå till först annars
svar på Irans ”game, tricks and stall tactics” i förhandlingarna
på grund av ayatollans försök att mörda Trump: ”I got him before he got me, they tried twice, I got him first”
Irans framtida nukes kan bomba USA, och det var väldigt nära
Det är klart att det går att ha fler än ett skäl till att göra något, men han hoppar mellan dessa fem förklaringar beroende på situation. Och flera av dessa går liksom inte ihop. Om han behövde mörda ayatollan för att åstadkomma regimbyte och rädda sig själv borde han ju liksom aldrig ha förhandlat från början.
Lägg till detta Netanyahu. Han har redan vunnit. Om det nu – mot förmodan, sorry to say – blir regimbyte har han en kompis i Pahlavi, men om inte och det blir inbördeskrig vinner han också. Dels genom ett försvagat Iran, och dels genom att världens fokus riktas bort från hans vidrigheter i Gaza och på Västbanken, där bosättarterroristerna fortsätter mörda bybor, senast ett brödrapar, medan IDF, som imo är en brutal terrororganisation, glatt tittade på. Hade du missat dem?
Precis!
Du hade förmodligen missat dem ändå, för 1 116 personer varav 227 barn har mördats bara på Västbanken sedan 7 oktober 2023. Som jämförelse dog 1 195 personer varav 828 civila och 36 av dem barn 7 oktober, och du har nog bara hört talas om på sin höjd ett halvdussin av de palestinska offren för israelisk terror. Men ju mer Mellanöstern brinner, desto snabbare kan Israel avsluta sin etniska rensning. Desto mindre hörs kraven på journalister i Gaza, eller på stopp för den människorättsvidriga annexeringen på Västbanken.
Alla svenskar vill förstås se fred och frihet för det iranska folket. Ingen alls i Sverige sörjer Khamenei, vad jag sett. Och all min empati går till er med familj i Mellanöstern – särskilt i Palestina och Iran – som nu pendlar mellan skräck och hopp.
Men det känns som när Draco Malfoy övertalade Vincent Crabbe att frammana Fiendfyre i the Room of Requirement, medan Voldemort försökte ta över Hogwarts.
Jag har skrivit det förut, men det tål att upprepas.
Trump II drivs till klart övervägande delen av en fixering vid sitt ”legacy” och vid att tjäna så mycket pengar som möjligt.
Expansioner av territorier, som Grönland, Kanada, Panama, Venezuela.
Omdöpning av Gulf of Mexico.
Omdöpning av diverse annat till ”Trump”.
Fredspriset.
Och nu har han kommit på att han kan bli ännu mer historiskt stor genom att bomba länder. Och jag trodde faktiskt han skulle göra det förra gången redan, och det var mycket vapenskrammel, inte minst mot Nordkorea, men även Iran. Dock gick han aldrig hela vägen. Och under Bidenåren postade hans supportrar memes om hur han är den ”ende president som aldrig startat ett krig”.
Problemet är att det gick väldigt ”bra” i Venezuela och även förra gången han bombade Iran – ur hans perspektiv. Han fick bara skäll från dem han inte bryr sig om, och de som gillar honom berömde honom massor för hans styrka och initiativförmåga. Hans alpha male-självkänsla växte över alla gränser, och nu tror han imo att han aldrig kan misslyckas. Lite som en gambler som vunnit två gånger av två möjliga.
Venezuela var den så kallade ”inkörsporten”.
Alla presidenter, även de bra, har någon form av hybris. Trots allt har de vunnit över precis alla sina motståndare, och de är omgivna av beundrare och fjäskare.
Men i Trumps fall når den direkt livsfarliga nivåer.
“Till medlemmarna av den islamiska revolutionsgardet, de väpnade styrkorna och all polis säger jag ikväll att ni måste lägga ner era vapen och då erhålla fullständig immunitet, annars möter ni säker död, så lägg ner hela vapen, och ni kommer att bemötas rättvist med total immunitet, annars kommer ni att möta en säker död.
Och slutligen, till det stora, stolta folket i Iran, er frihetstimme är kommen. Håll er skyddade, lämna inte era hem, det är väldigt farligt där ute, för bomber kommer att falla överallt. När vi är klara, ta över ert samhälle, det är ert att ta. Detta kommer förmodligen att bli er enda chans för generationer. I många år har ni bett om Amerikas hjälp, men ni fick den aldrig. Ingen president var beredd att göra vad jag är beredd att göra ikväll. Nu har ni en president som ger er vad ni vill. Så låt oss se hur ni svarar.”
Så om det blir ett regimskifte beror det på Trump, om det misslyckas på iranierna, och på något sätt garanterar han immunitet till militär och polis om de lämnar över vapnen – till vem? – samtidigt som han är tydlig med att han inte är den som kommer att leda denna coup d’état. Mmm.
Vad alla experter på Iran säger är att deras stolthet – de är trots allt världens äldsta land, vår civilisations vagga – kombinerad med att det strategiskt är smart att attackera USA dels för att ena landet mot en gemensam fiende och dels för att gör de inte det framstår de som svaga – kommer att göra ett krig oundvikligt.
Många av falangerna, Pahlavigänget, kurder, araber med flera är regimfientliga men inte överens med varandra, och vanliga perser som tidigare var regimkritiska men inte gillar USA och israel, har nu galvaniserats efter ledningens död och ryktena om den bombade flickförskolan. De må inte gilla regimen, men de hatar Israel och USA ännu mer.
Pahlavi är ingen enande figur. Hans far var en brutal diktator, och han har aldrig tagit avstånd från detta. Han har dessutom inte satt sin fot i landet på snart ett halvsekel. Visst har han anhängare, men att en majoritet av landets befolkning skulle ställa sig bakom den förre despotens son när han inte klarar att säga att han står bakom även dem som torterades och led under hans far är ju helt osannolikt.
Ingen enskild grupp är ens i närheten av att ha vapen och infrastruktur nog att vinna över NRGC.
Irans främsta måltavlor lär nu vara amerikanska medborgare, för att göra kriget impopulärt inför valet i USA. Några dödade amerikanska soldater och republikanerna ligger ännu risigare till än idag. Eller än värre – terrordåd i USA.
Hur jag än vänder på det känns det alltmer som att detta kommer att sluta med en katastrof.
Jag brukar gå till Twitter för att se trender när något händer. Det är ett trubbigt och anekdotiskt verktyg, for sure, men det ger snabbast möjliga information om hur vanligt folk tänker.
Iranska konton postar glädjerop från Teheran, eftersom de tror att befrielsen påbörjats. Men efter att ha nördat in mig i regimbytesklipp och -artiklar ett tag nu kan jag som jag tidigare skrivit inte se det hända.
Fredspristagaraspiranten Trump vill inte alls ha ett riktigt krig, även om han säger att det kan bli nödvändigt. Han gillar wham-bam-thank-you-ma’am-attacker, som får honom att se stor och stark ut. Men hans politik, och en av hans få positiva egenskaper, är att USA inte ska fastna i forever wars. Och för att få till ett regimbyte krävs tålamod. Du kan döda ett lands ledning, men inte bomba bort en statsapparat och en konstitution. I sitt tal nyss sa han dels till iranier att gömma sig inomhus för bomber kommer att falla all over the place, samtidigt som han säger till dem att deras frihet nu är deras om de vill ta den. Mmm.
Inte heller Israel lär vilja se egna boots on the ground.
Pahlavi är förstås populär bland många exiliranier, och även bland en del iranier i Iran, men jag ställer mig tveksam till att tillräckligt många i landet är beredda att återinrätta sonen till deras avpolletterade brutala diktator.
Så min sammanfattning är densamma som i varje tidigare inlägg jag skrivit:
Pahlavi kommer aldrig att komma till makten. Jag ser inte hur det ska hända. Han har ju inte ens varit i landet på nästan femtio år, och han är väldigt polariserande.
Och jag tror inte vägen mot demokrati i Iran går via en blodig coup d’état till. Enda gångerna sådana historiskt lett till demokrati i någorlunda närtid har varit när länder slagit sig fria från kolonisatörer, som USA. Jag kommer inte på något undantag*. Sovjet, Kina, Frankrike, Kuba och diverse andra länder i Latinamerika, Iran – man bara byter en diktator mot en annan.
Så jag tycker synd om de kvinnor som ropar av glädje i Teheran. Deras välförtjänta frihet från mullornas förtryck kommer inte via bomber.
Mina cent.
Jag har haft fel förr, men jag tror inte jag har det denna gång.
*Någon påpekade att Rumänien faktiskt blev en demokrati genom en blodig revolution, och det stämmer. Dock hade i det fallet ju Sovjet fungerat som en sorts proxy-kolonisatör, så situationen var rätt lik hur USA blev till.
Det är en fråga jag fått många gånger – särskilt när jag hänvisar till antalet döda.
Ja.
Jag har skrivit detta förut, men det förtjänar att upprepas.
Hamas har ingen historik av att ljuga. De har överlag hållit ingångna avtal, och deras hälsomyndighets uppgifter har konsekvent gått att bekräfta. Detta är inget försvar av dem i övrigt. De är korrupta, de dödar sina egna, de begår krigsbrott. Det går att hålla allt det i huvudet samtidigt.
Netanyahu och IDF, däremot, ljuger i nivå med Trump, och de har sällan eller aldrig hållit något enda ingånget avtal – det gäller inte minst ”fredsavtalet” från i höstas.
Och jag har känt att just där går en skiljelinje mellan hur vi ser på kriget, vi i Väst. De som tror att Israel alltid talar sanning och Hamas automatiskt ljuger (och jag själv hörde skamligt länge till den kategorin), och vi andra (numera), som säger ”fool me twice”.
Hälsomyndigheten i Gaza, där det jobbar massor av västlänningar, har lämnat ut namn på alla de vet är dödade. De är kända. Däremot vet ingen hur många som ligger under rasmassorna, så den faktiska siffran är sannolikt många gånger större.
Ändå har vi konsekvent genom kriget fått höra ”jasså du tror på Hamas” varje gång siffrorna kommer på tal.
Och vad hände häromveckan? Israel vitsordade ”Hamas'” siffra, bara sådär.
Israel har konsekvent hävdat att Hamas finns under alla sjukhus och skolor och annat, och tydligen även i nittio procent av alla hem, och att de därför inte hade något val.
Men vad hände efter al-Shifa, i början av kriget? Västerländska journalister var då fortfarande på plats, och krävde att få se de tunnlar IDF använde som ursäkt. Israel svarade med att sparka ut alla journalister. Det blev lättare då. Alla rapporter vi fått sedan dess har lokala journalister bidragit med, och hundratals har mördats av IDF, och ibland låtsas de att det är en olyckshändelse och ibland, som med Anas Al-Sharif, påstår de utan bevis att han ledde ett raketavfyrarteam på sin fritid. Mmm.
Så när vi vet att Gazas ledning aldrig haft något emot att ha journalister på plats, men att Israel inte bara vägrade under kriget, utan har fortsatt sedan i oktober, borde inte det säga er något, ni som envisas med att tro allt IDF säger?
För oss i ”you don’t get to fool me twice”-kategorin är det förstås så att den part som säger ”du får inte komma in och titta, tro oss på vårt ord” och som dessutom påkommits med rätt många lögner, se bara efter 7 oktober när deras representanter blåljög för världens medier och Biden-administrationen, är detta med att inte vilja visa upp vad som återstår av Gaza efter deras exemplariska krig, bara ytterligare en försvårande omständighet.
För 1-2 år sedan gick demsarna sönder på grund av Israel och Palestina. Nej, jag kan inte bevisa att det var därför Kamala förlorade valet, men det är min övertygelse. Det finns en undersökning bland väljare som röstade på Biden 2020, sedan Trump 2024, och majoriteten anger att den konflikten var anledningen till att de inte röstade på henne. Och det bisarra är att hon förlorade i båda ändarna. Palestinasupportrar kände sig svikna, men de som kände starkt för Israel valde ironiskt nog Trump enbart av det skälet. Snacka om lose-lose.
Idag är Republikanerna på samma plats.
Det är komiskt att se dem hata Tucker, Marjorie, Megyn Kelly, Candace Owens. Folk jag förr aldrig haft en gemensam åsikt med någonsin blir totalsågade av ”sina egna”.
Mark Levin har inget motargument till Tuckers intervju. Han vill bara tysta honom, och varför?
Därför att Tucker fick Huckabee att säga sånt han på mycket goda grunder ångrade efteråt.
Mike Huckabee har gått bananas på sin Twitter. Jag scrollar mig igenom tjogtals med tweets om Carlson-intervjun. En del egna med diverse bortförklaringar, andra retweets av folk som berömmer honom.
Överst just nu ligger ett där han menar att Tucker pratade mer i hans intervju än i den med kristne palestiniern Farz, som jag berättade om häromdan.
Så. När man blivit intervjuad och är nöjd med sig själv lägger man liksom upp en länk till intervjun och låter den tala för sig själv.
Skojigast är när han försöker förklara att det virala klippet där han sa de ord han blivit mest kritiserad för, nämligen att det skulle vara ”fine” om Israel tog över halva Mellanöstern, är manipulerat, genom att visa en lite längre version av samma diskussion, där han vecklar in sig i att han inte tror det kommer att hända, vilket förstås inte förändrar innebörden av hans ord.
Nu har totalt över dussinet muslimska länder och organisationer, varav många allierade med USA och dessutom länder vars ledare Trump personligen gillar och behöver, gått ut och allvarligt kritiserat dessa ord. Och i kritiken bakar de in att Israel absolut inte får annexera Västbanken.
Många av dem är tänkta medlemmar i Trumps fredråd, nämligen:
Bara Oman, Libanon, Syrien och Palestina är undertecknare, men utanför ”fredsrådet”.
Jag har en känsla av att dessa tillsammans kan förklara för Trumpalumpa det olämpliga i att Huckabee sitter kvar, och även om han inte petar bort honom direkt lär det bita.
Så en bisarr konsekvens av detta kan mycket väl bli att Israels i högsta grad pågående annexering av Västbanken stoppas, nu när detta bubblat upp till ytan. Trump har redan sagt nej till den, men Israel gör som de gjort historiskt, och säger ”ok, vi hör dig”, och fortsätter ändå.
FILE PHOTO: Britain’s Prince Andrew reacts at the end of the Requiem Mass, on the day of the funeral of Britain’s Katharine, Duchess of Kent, at Westminster Cathedral in London, Britain, September 16, 2025. REUTERS/Toby Melville/File Photo
När Andrew, formerly known as Prince, hamnade i finkan började många spekulera i huruvida detta skulle innebära kungahusets fall, och jag tänkte att nä, folk fattar att familjer har svarta får.
Tills jag började inse cover-up:en. Inte bara verkar drottningen ha betalat hans skadestånd till Virginia Giuffre, 12 MUSD, utan det har också kommit fram att hans fulerier varit kända av UKs medier länge, men varje gång de försökte fråga hovet om dem hotades kanalerna med avstängning från access. Och då vek de sig.
Och där har vi ju den faktiska maktkorruptionen. Det var inte bara han. En familj som ärvt politisk makt använde den makten till att låta en pedofilring fortgå för att bevara sin makt och skydda en äckelgubbe, lite tillspetsat.
Jag tror inte för ett ögonblick att Charlie var med på något sätt. Och det var in all fairness inte han utan drottningen som satte sig på tvären. Och hon var en mamma som älskade sin perverse son. Det finns massor av förmildrande omständigheter. Men ändå.
Charles är inte särskilt populär, men det är William. Det kan bli så att pressen på kungahuset att ta ansvar för mörkandet slutar med en abdikering, så att William kan regera med en ”clean slate”, som experter uttrycker det. Vad tror ni?
Nu är det ju inte peddandet utan det faktum att Andy, som aldrig gjort ett skapandes grand vad jag förstått, fick en skräddarsydd roll för att folket var sura över att betala hans lön, och i den rollen fick han tillgång till strategiskt känslig information som han gav till Epstein, och det var det som till slut satte honom i buren igår. Landsförräderi är illa förstås, men den delen hade nog resten av familjen överlevt genom ett bestämt avståndstagande, för ingen av dem lär kunna anklagas för att ha vetat om det.
Trumpalumpa har iaf empatin på rätt ställe. Han är jätteledsen för att kungahuset drabbats av detta.
Det viktiga är dock att han själv är helt ”exonerated”, dvs frikänd/återupprättad.
Nej du.
Så länge ditt korrupta Pam ”Karen” Bondi-styrda Department of ”Justice” (DoJ) bara släppt typ hälften, i strid mot den lag du kämpade stenhårt emot, är du mer misstänkt än någonsin.
Vi tror att det finns ett lik i din trädgård!
Nej det gör det inte och ni får inte komma in!
Då fixar vi ett beslut som gör att vi får komma in!
Om ni gör det kommer jag att se till att ni får sparken!
Vi tar risken, här är beslutet!
Ok, kom in och gräv precis här, men ingen annanstans! Tada! Inget lik precis där! Nu är jag frikänd!
DoJ, som förstås likt alla andra justitiedepartement världen över ska vara neutrala, firar iaf med att hänga upp hyllningar till Trump.
De har helt rätt. Nåja, de har rätt om man byter ut judar mot Israel. Förstås.
För ett antal månader sedan beskrev jag hur amerikanska vänstern splittrats i två delar, där unga var Palestinavänliga och gamla, som Biden och Harris, visserligen var kritiska till styret, men ändå i stort ok med allt Israel hittade på.
Nu håller det skiftet på att slå igenom även på högersidan, och det är även där unga mot gamla. Vi som följer amerikanska poddar har sett intressanta crossovers mellan exvis TYT och Tucker, och alla träffas hos Piers för att skrika på varandra och på den djupt obehaglige IDF-soldat han älskar att bjuda in som motpart.
Det intressanta med detta inlägg, samt ett par intervjuer med pro-israeler av vikt jag sett på sistone är att de faktiskt erkänner att de är rädda av två skäl:
1. Det är förstås inte bra om delar av den kommande kongressen och, på lång sikt, nästa president är en Israelkritiker.
2. Det är också problematiskt om högern faller samman.
Så ”enligt källor”, och jag svär inte på detta, ligger ingen mindre än Trumpalumpa bakom det faktum att Tucker nu är i Jerusalem för att intervjua Mike Huckabee, USAs ambassadör där.
Och Huckabees uppgift var att visa Carlson hur bra Israel är, eftersom de inser vilken makt han har över MAGA. Men Tucker tackade nej och höll bara intervjun på flygplatsen. Huckabee hade vad jag förstått erbjudit honom att träffa en utvald, kristen familj i Israel, men han tackade nej.
Som ni vet som följt mig har jag aldrig haft någon kärlek till denne stolle, med hans Putinkärlek och M&M-woke-besatthet till femtielva andra skäl.
Men han gjorde en fantatiskt intressant intervju med Mother Agapia ortodox nunna på Västbanken, se den gärna, och han ligger helt säkert bakom den enorma förflyttning republikanerna har gjort här.
Så deras fjäskstrategi mejkar logisk sense, absolut, men jag tror inte den kommer att lyckas. Hans senaste tweet är en fullständigt brutal intervju med en kristen palestinier på besök i USA. Se den! Och när du ser den, fundera över vad denna story gör med hans miljoner unga högerlyssnare.
Trotz allt 