Men det skrivs ofta i sociala medier att det skulle ligga massor med döda kroppar under rasmassor. Det verkar osannolikt eftersom civila byggnader är evakuerade långt innan IDF bombar och hamas försåtsminering detonerar. Narrativet får det att framstå som att IDF bombar bostadshus full med civila som sitter och äter middag.
1. Det stämmer inte att de evakuerar bostadshus. Ordet ”evakuera” förutsätter att man faktiskt kollar att huset är tomt och hjälper människor därifrån.
Däremot brukar de påstå att de ropar ut till folk att de ska lämna vissa områden, men dels händer det långt ifrån alltid och dels luras de oftast – typ ”ni har två timmar på er”, sedan smäller det direkt.
En fråga man också behöver ställa sig i sammanhanget är VARFÖR det är nödvändigt att bomba sönder nittio procent av alla bostadshus i Gaza för att komma åt ”Hamas”.
2. Det är etablerat att stora släktträd är helt utplånade. Man vet vilka de är.
3. Långt ifrån alla som begravt sina egna utan att först ta dem till sjukhus går till en domare för att få ett dödscertifikat, utan det sker oftast när pappan i en familj dött, för att få änkepension. Det är därför det är en obalans mellan dödade män vis-à-vis kvinnor och barn.
4. Israel fraktar ofta bort lik. De har heller inte återbördat många hundra av de fångar de torterat och mördat. Dessa är alltså inte heller räknade.
Vi kan välja att tro att det är några tiotusental som är oräknade, eller mer än en halv miljon. Ingen har rätt, så länge vi inte vet.
Israels plan har hela tiden varit att försöka få andra länder att ta emot flyktingar. De skickade ett plan till Sydafrika i ett barnsligt försök att hämnas för anmälan till ICJ, och försök att skylla sitt folkmord på Egypten och Jordanien för att de inte släpper in palestinier har pågått genom hela kriget och än idag.
Vad som nu behövs är en folkräkning, som sedan matchas mot folkbokföringen före kriget, så att vi får veta vilka som inte längre existerar.
Och tack vare att så få kunnat lämna Gaza blir det omöjligt att hävda något annat än att de många saknade är döda.
Så i november mördade Israel en fjortonårig palestinsk pojke på Västbanken. De sköt honom, och medan han förblödde kom en ambulans, men de vägrade låta dem komma fram till honom. Istället stod sex soldater och såg på medan han dog.
Det tog detta barn 45 fruktansvärda minuter att dö. På bilden sitter han fortfarande upp. Några sekunder senare lägger han sig ner, och lyfter sin arm mot dem.
IDF-soldater är psykopater. Inte någon av dessa sex män lyfter ett finger. Protesterar. Gör något alls. Sex av sex möjliga har inga problem med att mörda ett barn.
Familjen får inte tillbaka kroppen. De kan inte ens begrava honom. De har vädjat. BBC har frågat utan att få svar. Det är standard. Israel överlämnar inte mördade barnakroppar till deras familjer, och vi kan ju bara spekulera i varför.
Israeler, dvs bosättare och IDF, har mördat 227 barn bara på Västbanken sedan 7 oktober. Inget annat västland hade kommit undan med detta. 36 barn mördades 7 oktober och världen har med all rätt fördömt detta.
Israel är en djupt perverterad stat, som måste terrorstämplas omedelbart. Att så inte skett är inget annat än rasism. Det finns inget palestinier, inklusive Hamas, gjort mot israeler som inte Israel gjort många gånger värre mot palestinier.
Hind Rajab var 5 år och 8 månader gammal när hon dog. Hennes position på rad 5 918 innebär att 5 917 barn yngre än henne dödades i kriget. Första namnet i tabellen är Waad Sabbah, som dödades sex veckor efter Hind. Hon och 17 andra nyfödda dog inom sina första 24 timmar. Etthundrafemton barn dog innan de fyllde en månad. Totalt 1 054 barn dog före sin första födelsedag.
Jag skrev igår om de många som hånat dödssiffrorna från Gaza med ett ”jaså du tror på Hamas”. Och häromveckan gick Israel ut och godtog Hamas’ officiella siffror, vilket de faktiskt även historiskt har gjort.
Så många har menat att Hamas’ ledning har suttit och bara gapat ur sig random siffror genom kriget, men så har det aldrig varit. De har rapporterat namn, kön, ålder. Det var så påven i augusti förra året la sju timmar på att läsa upp namnet på vartenda mördat barn. Idag hade han nog behövt ett par timmar till, minst.
Nästa påstående är att femtiotusen av dessa var soldater – eller ”terrorister” – som de hellre säger. Och jag säger som förut att ska man kalla palestinska soldater för ”terrorister” på grund av deras krigsbrott ska även israeliska göra det. Båda eller ingen.
Denna siffra har de räknat ut genom att missförstå en artikel om änkepension. Gazas hälsoministerium har tyvärr inte fört statistik över antalet soldater vs övriga, men vi vet att 46 procent var kvinnor och barn. Av de återstående vuxna männen var förstås långt ifrån alla soldater.
Av de registrerade dödsfallen är 20 876, cirka 30 procent, unga flickor, tonårsflickor och kvinnor. Ytterligare 3 220 var 65 år och äldre, inklusive det sista namnet på listan, Tamam al-Batsh, som var 110 år när hon dog.
De döda som räknas är alla kända, och alla har dött en våldsam död. De som svultit ihjäl eller dött för att de inte fått vård är inte med. De som ligger under rasmassorna är inte med. Finns det fel? Naturligtvis. Men experter som tittat på listorna tror att det handlar om runt en procent.
Rekommenderar alla att läsa och spara Haaretz’ artikel, som jag citerar ur här, och om ni vill se den tvåtusen sidor långa listan över döda kan den laddas ner därifrån.
Jag har inte orkat.
Hur de döda räknas – ur artikeln:
Det finns två vägar genom vilka en person kan föras in i listan.
Den första, och vanligaste, står för cirka 80 procent av fallen. En person dödas, kroppen samlas upp eller dras ur spillrorna och transporteras till ett sjukhus. Familjen anländer, identifierar den avlidne och lämnar namn och ID-nummer till hälsoministeriet.
Varje 24:e timme lägger vi till nya uppgifter””, säger al-Wahidi. ””Vi verifierar med sjukhusledningarna att det verkligen är fall som endast involverar våldsamma dödsfall relaterade till kriget.””
Den andra vägen gäller ungefär 20 procent av de döda. I dessa fall dödas och begravs en person av familjemedlemmar utan att föras till ett sjukhus. Familjen rapporterar sedan dödsfallet via ett onlineformulär. Fallet hänvisas till en rättslig kommitté som avgör om dödsfallet var våldsamt.
Vi lägger inte till namn automatiskt. Vi inrättade en kommitté ledd av en domare och med representanter från hälsoministeriet, åklagarmyndigheten, justitieministeriet och den allmänna utredningsavdelningen”, förklarar al-Wahidi. ”Kommittén granskar bevisen och verifierar att den rapporterade händelsen verkligen inträffade.”
Han säger att kommittén också kontrollerar om den avlidne hade ett medicinskt tillstånd som direkt kunde ha orsakat dödsfallet. Familjer måste tillhandahålla bevis på en våldsam död, såsom fotografier av kroppen och graven, bevis på en attack vid relevant tidpunkt och plats, bekräftelse från sjukhus på att det fanns andra offer för samma händelse och mer. Först efter att kommittén godkänt ärendet får familjen ett sms som gör det möjligt för dem att få ett krigsrelaterat dödsintyg.”
Jag hittade ett transkript av Tucker Carlsons intervju med Mike Huckabee, och kommer att översätta delar av den längre fram. De hade en lång diskussion om vem som har rätt att leva i Israel, vilket i förlängningen pga bosättningarna innebär Palestina. Sammanfattningsvis kokar det ner till detta:
Du har enligt Huckabees tro och Israels lagar rätt att bo i Israel om du är ateist eller kristen, bara någon av dina far- eller morföräldrar var judar.
Du har också rätt att bo där om du har noll judiska gener, om du konverterat.
Du har inte rätt att bo där trots att dina förfäder var judar om de konverterade för länge sen. Även om du har många fler förfäder som var bibliska judar än de som nu flyttar till Israel och Palestina.
Hade det stannat där hade det varit en sak. Än värre blir det när man inser att detta är vad bosättarterroristerna lutar sig mot när de mördar, fördriver, stjäl, fängslar, torterar palestinerna i deras hemland sedan årtusenden.
Så.
Om du är kristen, men din familj var judar i nutid har du rätt att stjäla någons hem och egendom – och döda den utan konsekvenser om du känner för det – även om den personen är kristen med judiska förfäder, så länge de konverterade för länge sen.
Så den ickekristna sionismen kan jag förstå. Typ ”vi vill bo där och de som bodde där före oss får flytta på sig”. Rå rasism kombinerat med lika rå egoism och noll empati med andra folkgrupper.
Den kristna sionismen är bara djupt obehaglig raktigenom. Och den försvaras ironiskt nog av samma människor som är livrädda för ”islamismen”.
Det är en fråga jag fått många gånger – särskilt när jag hänvisar till antalet döda.
Ja.
Jag har skrivit detta förut, men det förtjänar att upprepas.
Hamas har ingen historik av att ljuga. De har överlag hållit ingångna avtal, och deras hälsomyndighets uppgifter har konsekvent gått att bekräfta. Detta är inget försvar av dem i övrigt. De är korrupta, de dödar sina egna, de begår krigsbrott. Det går att hålla allt det i huvudet samtidigt.
Netanyahu och IDF, däremot, ljuger i nivå med Trump, och de har sällan eller aldrig hållit något enda ingånget avtal – det gäller inte minst ”fredsavtalet” från i höstas.
Och jag har känt att just där går en skiljelinje mellan hur vi ser på kriget, vi i Väst. De som tror att Israel alltid talar sanning och Hamas automatiskt ljuger (och jag själv hörde skamligt länge till den kategorin), och vi andra (numera), som säger ”fool me twice”.
Hälsomyndigheten i Gaza, där det jobbar massor av västlänningar, har lämnat ut namn på alla de vet är dödade. De är kända. Däremot vet ingen hur många som ligger under rasmassorna, så den faktiska siffran är sannolikt många gånger större.
Ändå har vi konsekvent genom kriget fått höra ”jasså du tror på Hamas” varje gång siffrorna kommer på tal.
Och vad hände häromveckan? Israel vitsordade ”Hamas'” siffra, bara sådär.
Israel har konsekvent hävdat att Hamas finns under alla sjukhus och skolor och annat, och tydligen även i nittio procent av alla hem, och att de därför inte hade något val.
Men vad hände efter al-Shifa, i början av kriget? Västerländska journalister var då fortfarande på plats, och krävde att få se de tunnlar IDF använde som ursäkt. Israel svarade med att sparka ut alla journalister. Det blev lättare då. Alla rapporter vi fått sedan dess har lokala journalister bidragit med, och hundratals har mördats av IDF, och ibland låtsas de att det är en olyckshändelse och ibland, som med Anas Al-Sharif, påstår de utan bevis att han ledde ett raketavfyrarteam på sin fritid. Mmm.
Så när vi vet att Gazas ledning aldrig haft något emot att ha journalister på plats, men att Israel inte bara vägrade under kriget, utan har fortsatt sedan i oktober, borde inte det säga er något, ni som envisas med att tro allt IDF säger?
För oss i ”you don’t get to fool me twice”-kategorin är det förstås så att den part som säger ”du får inte komma in och titta, tro oss på vårt ord” och som dessutom påkommits med rätt många lögner, se bara efter 7 oktober när deras representanter blåljög för världens medier och Biden-administrationen, är detta med att inte vilja visa upp vad som återstår av Gaza efter deras exemplariska krig, bara ytterligare en försvårande omständighet.
För 1-2 år sedan gick demsarna sönder på grund av Israel och Palestina. Nej, jag kan inte bevisa att det var därför Kamala förlorade valet, men det är min övertygelse. Det finns en undersökning bland väljare som röstade på Biden 2020, sedan Trump 2024, och majoriteten anger att den konflikten var anledningen till att de inte röstade på henne. Och det bisarra är att hon förlorade i båda ändarna. Palestinasupportrar kände sig svikna, men de som kände starkt för Israel valde ironiskt nog Trump enbart av det skälet. Snacka om lose-lose.
Idag är Republikanerna på samma plats.
Det är komiskt att se dem hata Tucker, Marjorie, Megyn Kelly, Candace Owens. Folk jag förr aldrig haft en gemensam åsikt med någonsin blir totalsågade av ”sina egna”.
Mark Levin har inget motargument till Tuckers intervju. Han vill bara tysta honom, och varför?
Därför att Tucker fick Huckabee att säga sånt han på mycket goda grunder ångrade efteråt.
I mina senaste poster har flera personer dykt upp i avsikt att förklara för mig varför de hatar Palestinarörelsen. Deras kommentarer börjar med ”det handlar inte om”. Mmm.
De hatar Palestinarörelsen för att de jublade 7 oktober.
Så jag har inte stött på någon som jublar över döda civila. Jag vet att det fanns de som tutade och var glada, men de var inte många. Alla jag kommunicerat med eller läst var snarare livrädda för vad som komma skulle.
Så jag frågar om vi är ense om att jublande över döda civila är fel, för isf kan jag visa rätt många pro-Israeler i den genren, men jag får höra att jag inte ska byta samtalsämne.
De hatar Palestinarörelsen för att de är skräniga. Mjo. Men när tiotusentals barn dör under fruktansvärda förhållanden kanske man får vara lite skränig. Femton människor dog på Bondi Beach, varav ett barn, och med all rätt sörjde hela världen.
De hatar Palestinarörelsen för att de inte anordnar manifestationer för de döda i Iran.
De har visserligen inte ordnat någon själva. Det har inte heller de som ordnar manifestationer för Ukraina. Men. Palestinarörelsen ska göra det.
Jag håller på och skriver en text om kravet på Palestinarörelsen att protestera till förmån för folket i Iran, som bubblar i både sociala och mainstream-medier. Jag är osäker på varför just den gruppen och ingen annan har en specifik skyldighet att använda sitt nätverk, sin fritid och sin infrastruktur till att ordna en protest – jag menar, vi har inte ställt det kravet på dem som manifesterar för Ukraina, till exempel – och jag begriper inte vad protesterna skulle syfta till, eftersom det inte finns någon egentlig policyförändring i Sverige att verka för, men jag var lite nyfiken över huruvida samma krav gäller folket i Israel. Landet som förmodas stå på iraniernas sida, enligt en massa AI-lejonmemes.
Jag har hittat ett par manifestationer i Jerusalem. Den på bilden är från 2022. Tio personer, kanske? Jag hittar ingen manifestation i närtid.
EDIT: Hundra till tvåhundra israeler tågade i Tel Aviv i januari.
Så den elaka tolkningen av detta, såvida min googling inte misslyckats, är förstås att Israels folk är ointresserade av iranier. Jag menar. Även israelerna har ju en infrastruktur för protester på plats – det har vi ju sett. Ändå tågar de inte.
En ännu elakare tolkning är att Mossad inte alls är ute efter att hjälpa Iran, utan efter att skapa kaos i landet. Alternativt att säkerställa ett nytt shah-styre, som är Israelvänligt, eftersom Pahlavi skulle hamna i tacksamhetsskuld till Israel.
Finns det snällare tolkningar, som mer handlar om omtanke om iranier överlag?
Själv hör jag ju inte till dem som anser att man måste tåga för något för att kunna känna omtanke med sina medmänniskor. Jag tror inte att gängse israeler är något annat än sorgsna över att läsa om de många dödade iranierna. Lika lite som gängse svenska Palestinasupportrar. Men bara den förstnämnda gruppen förmodas känna empati utan manifestation.
Jag är bara, igen, förundrad över den dubbla måttstocken.
Mike Huckabee har gått bananas på sin Twitter. Jag scrollar mig igenom tjogtals med tweets om Carlson-intervjun. En del egna med diverse bortförklaringar, andra retweets av folk som berömmer honom.
Överst just nu ligger ett där han menar att Tucker pratade mer i hans intervju än i den med kristne palestiniern Farz, som jag berättade om häromdan.
Så. När man blivit intervjuad och är nöjd med sig själv lägger man liksom upp en länk till intervjun och låter den tala för sig själv.
Skojigast är när han försöker förklara att det virala klippet där han sa de ord han blivit mest kritiserad för, nämligen att det skulle vara ”fine” om Israel tog över halva Mellanöstern, är manipulerat, genom att visa en lite längre version av samma diskussion, där han vecklar in sig i att han inte tror det kommer att hända, vilket förstås inte förändrar innebörden av hans ord.
Nu har totalt över dussinet muslimska länder och organisationer, varav många allierade med USA och dessutom länder vars ledare Trump personligen gillar och behöver, gått ut och allvarligt kritiserat dessa ord. Och i kritiken bakar de in att Israel absolut inte får annexera Västbanken.
Många av dem är tänkta medlemmar i Trumps fredråd, nämligen:
Bara Oman, Libanon, Syrien och Palestina är undertecknare, men utanför ”fredsrådet”.
Jag har en känsla av att dessa tillsammans kan förklara för Trumpalumpa det olämpliga i att Huckabee sitter kvar, och även om han inte petar bort honom direkt lär det bita.
Så en bisarr konsekvens av detta kan mycket väl bli att Israels i högsta grad pågående annexering av Västbanken stoppas, nu när detta bubblat upp till ytan. Trump har redan sagt nej till den, men Israel gör som de gjort historiskt, och säger ”ok, vi hör dig”, och fortsätter ändå.
Jag har försökt förstå Palestinarörelsens relation till Iran, och gör här ett försök att sammanfatta hur jag ser på det. Jag är ingen expert och öppen för både statistik och anekdoter, så berätta gärna för mig både om ni håller med eller inte. Det mesta av detta har jag skrivit förut, men jag har fått nya läsare, och jag är nyfiken på er input.
Svenskiranier, deras närstående och övriga svenskar med engagemang för Iran har två extremer, men de flesta faller längs en skala mellan dessa.
I ena hörnet har vi Pahlavi-gänget, som ofta kom till Sverige när hans far föll, många gånger är kristna eller sekulära muslimer, och de vill se honom komma till makten för att bana väg till en demokrati. De gillar Israel och USA och hoppas oftast dessa ska hjälpa dem genom militär intervention, och så att säga störta regimen med våld, på samma sätt som de en gång återbördade shahen till makten.
I andra hörnet har vi dem som avskyr både USA och Israel, och de är ofta engagerade för Palestina. De minns shahen som en brutal diktator och vill inte ha något att göra med hans son.
Pahlavigruppen anklagar därför Palestinarörelsen för att vara för regimen och slöjtvång. De menar att de är islamister hela bunten.
Det stämmer inte alls, påstår jag.
Det finns knappt någon svensk invånare oavsett ursprung som vill att kvinnor ska tvingas bära hijab. Inte ens i muslimska länder är den åsikten i majoritet, än mindre här i världens mest sekulära land. De som inte vill se Pahlavi komma till makten vill istället att mullornas makt ska avta genom reformer.
Finns det hos den senare gruppen en ovilja att Israel ska bli någon sorts hjältar vid ett regimbyte? Förmodligen.
Men jag menar att tankefiguren att många vill att mullornas makt ska bestå för att de finansierar Hamas är knäpp. Sådana individer kan säkert finnas, men de är inte många. Hamas är inte populära i Palestinarörelsen alls, och dessutom ser inte den rörelsen vägen till frihet för Palestina genom väpnat motstånd. Åtminstone inte längre.
”Men de jublade 7 oktober!”
Dels var det rätt få som gjorde det, trots allt. De flesta palestinier jag kommunicerat med eller läst var snarare iskalla av oro, för de visste vad som komma skulle.
Dels ska vi minnas att de första rapporterna som kom handlade om att man anfallit baserna, vilket, som jag ju många gånger påpekat, är deras rätt enligt internationell lag, eftersom Israel är en illegal ockupationsmakt. Först därefter kom rapporterna om mördade civila, och efter det kom de många lögner om bäbisar i ugnar med mera, som många tyvärr fortfarande tror på.
Utan några siffror skulle jag påstå att de i den svenska Palestinarörelsen som stödjer Hamas och jublade 7 oktober är en max lika stor andel som de i Israelrörelsen som stödjer Netanyahu och som jublade när IDF gick in i Gaza.
Som ni vet som hängt med ett tag har jag personligen inget emot att kalla Hamas ”terrororganisation”, men då ska även Israels ledning ha samma benämning, för det finns inget Hamas gjort mot israeler som inte Israel gjort minst lika illa mot palestinier, oftast många gånger värre.
Nu är ju inte det egentligen ämnet för tråden, dock, utan varför Palestinarörelsen och Shah-rörelsen är i luven på varandra.
På nittiotalet kände jag ett iranskt par, som senare flyttade till USA. Han var civilingenjör, hon var student på universitetet där jag jobbade, och jag glömmer aldrig hans berättelse. Han var född 1960, och student i Teheran när revolutionen började. Och han ville förstås att Iran skulle bli en demokrati, och deltog därför i demonstrationerna. De var överlyckliga när shahen föll, men han hade inte alls som nittonåring insett att deras, dvs studenternas, revolution på något sätt tagits över av lågutbildade fundamentalister från landsbygden, lite förenklat. En dag fick han ett formulär att fylla i, och där fanns frågan ”är du muslim” med, och han svarade ”jag vet inte”. Efter det fick han till sin chock arbetsförbud. Universiteten stängdes, och efter att ha suttit sysslolös hemma hos sina föräldrar i några år flydde de över bergen och hamnade till slut i Sverige.
Jag undrar vad de tänker idag.
Frågor:
Finns det folk i Palestinarörelsen som även stödjer Pahlavirörelsen?
Finns det folk i Palestinarörelsen som vill att mullorna ska behålla sin makt?
Vad anser folk i Pahlavirörelsen ska hända med det palestinska folket?
Har jag rätt i att i princip samtliga i Pahlavirörelsen hoppas på amerikansk intervention?
Trotz allt 