Jag ser många även normalt sunda människor kritisera Palestinarörelsen för att den ”struntar i trettiotusen mördade iranier”.
Och när jag påpekar att mig veterligt har alla ledande aktivister visst uttalat sig mot mullorna och för kampen där får jag höra att proportionerna är fel. De måste skrika sig lika hesa för iranierna som för palestinierna.
Så låt oss använda det argumentet.
Åttahundra civila dog 7 oktober, fyrahundra soldater. I Gaza finns över 70 000 namngivna döda. Många fler under rasmassorna. När människor lägger upp bilder på offer från 7 oktober sitter inte jag och anklagar dem för att ha fel PROPORTIONER. När medierna skriver spaltkilometer om de döda kropparna från gisslan som måste återlämnas skriver jag inte ”men varför skriver ni inte om alla kroppar som just nu krossas av bulldozrar i Gaza?”. Varför? För att detta är olika frågor. Det är fullt legitimt att fokusera på de döda israelerna utan att fördenskull avkrävas proportionsenligt engagemang för de döda palestinierna.
I skolan lärde vi oss alla om Förintelsen länge och väl. På längden och tvären. Budskapet var tydligt: ”Never again”.
Stalin mördade vid ungefär samma tid någonstans mellan sex och tjugo miljoner människor, alltså många fler. Jag tror de flesta av oss knappt minns detta annat än som en kort passage i skolböckerna. Vi har ingen minnesdag för dessa offer. Vi vet inte ens hur många de är.
Och jag protesterar inte mot detta egentligen. Anledningen till att vi lär oss om holocaust är inte i sig antalet döda judar, utan varför de mördades. För att de hade fel ”ras”, och för att människor tittade bort. De levde i ett land som var en demokrati med yttrandefrihet dessutom.
Precis som när det gäller morden på och fördrivningen av palestinier.
Vad som händer i Iran är fruktansvärt, och egentligen väldigt likt vad som hände under Stalin. Och alla håller med. Där ligger en stor del av poängen – det finns inte massor av människor här som stöttar mullorna. Precis som vi alla är ense om att Stalins gärningar mot hans folk var fruktansvärda. Tåga gärna. Demonstrera gärna. Skrik för full hals!
Men använd inte Iran för att skuldbelägga kampen för frihet för det palestinska folket, som håller på att etniskt rensas från deras hemland.
Palestinaaktivister världen över lärde sig rätt läxa från den grundliga förintelseundervisningen.
Never again means never again for everyone.
För övrigt cirkulerar det ett klipp som påstås visa att palestinaaktivister bråkar med Iranaktivister i Göteborg. Det gör det inte. Det visar bara tumult. Om någon har mer information får ni gärna dela detta i kommentarerna (se länk till Facebook längre ner).
Så jag skrev igår att sionisterna innan bildandet av Israel hela tiden hade för avsikt att etniskt rensa Palestina på dess urbefolkning. Några höll inte alls med, så därför tänker jag utveckla varför jag påstår detta.
Låt oss först bena i vad en sionist är. Jag undviker rent generellt att använda det ordet när jag pratar om tiden efter Israels bildande (undantaget ”kristen sionism/sionist”, som är en sorts religiös avart som bygger på att Gud vill ha judar i Israel för att Jesus ska komma tillbaka). Anledningen är att termen ”sionist” efter Israels grundande kan vara allt från den som vill att Israel ska fortsätta existera till den som vill att alla palestinier ska väck.
Så nu pratar vi om de människor, judar och andra, som fram till 1947 ville se skapandet av en judisk stat i Palestina. Ja, jag vet att det fanns sionister som nosade på andra platser, men dem skippar vi i denna diskussion. Från 1914, när UK förklarade krig mot Osmanska riket var målet för sionisterna att skapa det judiska landet i Palestina.
Det övergripande argumentet bland dem som tycker jag liksom förtalar sionisterna och utmålar dem som onda kolonisatörer är att det fanns sionister som inte alls ville se någon etnisk rensning av kristna och muslimska palestinier. De var helt nöjda med att leva sida vid sida med dem. Och då är mitt svar att då är man inte ”sionist”.
Jag brukar säga att man är vad man definierar sig som tills annat bevisats och omvänt. Om jag kallar mig ”kommunist” men inte vill att staten ska äga produktionsmedlen har jag feletiketterat mig. Den var inte sionist som inte strävade efter en judisk stat. Den jude som var nöjd med att leva i ett Palestina där muslimer var i majoritet var något annat. Och det fanns absolut en stor grupp sådana – särskilt bland dem som levat där länge. Jag har inga siffror, men jag har hört många ankedoter från deras barn och barnbarn om hur förtvivlade de var när Israel bildades. Om ni vill ha länkar, säg till.
Men den som var sionist och ville skapa en judisk stat i ett land där judar var väldigt långt från i majoritet kunde självklart inte göra det utan att ha en plan för den befintliga befolkningen.
Så det finns mängder av exempel på uttalanden från sionister som visar att planen hela tiden var etnisk rensning. Och min poäng här är att just det faktum att det var känt sedan åtminstone Balfour-deklarationen 1917, egentligen sedan flera år tidigare, att det var deras mål är en fullgod förklaring till de pogromer som följde, utan att man behöver peka på antisemitism.
Varför spelar det roll?
Det är en hönan och äggetfråga.
De som menar att palestinier är terrorister och att det är helt omöjligt att låta dem bo kvar i sitt hemland grundar detta påstående på de pogromer som skedde före Israels bildande. Särskilt då massakern i Hebron, men även andra. Som jag skrev häromdan finns en lång lista som Palestinahatare gärna klistrar in för att förklara att det inte fanns någon annan väg framåt än att mörda och fördriva palestinierna från deras hem. De var helt enkelt judehatare hela bunten.
Och ja. Det var väldigt länge vad jag också tänkte, får jag erkänna. I den mån jag tänkte alls.
Men vi behöver sätta oss in i palestiniernas situation under de där åren från första världskriget till 1947. De intellektuella visste att sionisternas mål var deras utrotande. Den fråga jag ställer mig är inte varför det var så många upplopp, utan snarare varför det inte var fler. Deras frihetskamp under ockupationen motarbetades av sionisterna, som ju kände sig lovade Palestina av britterna.
Med detta i åminne är det viktigt att minnas att väldigt många palestinier kände stor empati med de flyende judarna och välkomnade dem in i sina hem. Även andra flyende folk, som t ex armenier, vittnar om den stora generositeten hos det palestinska folket. Jag tror att särskilt de i byarna utanför städerna helt enkelt inte kände till sionisternas planer för deras hem. De odlade sin lott och tog hand om sin familj i godan ro tills en dag det stod beväpnade blivande israeler och gav dem två timmar att lämna sina hem sedan generationer. Ibland. Ibland radade de upp dem och sköt dem. I ett känt fall förgiftade de en hel by. Det vet vi, för en brittisk läkare råkade finnas kvar. Hur många fler har vi ingen aning om.
Och självklart var som jag redan påpekat inte alla judiska flyktingar, och i synnerhet inte den judiska urbefolkningen, ute efter att fördriva palestinier heller.
Och notera nu att jag självklart inte försvarar mord på civila, åt båda hållen. Det som hände i Hebron var extra tragiskt, för Hebrons judiska befolkning var gammal och förmodligen inte särskilt sionistiskt lagd, även om massakern vad jag läst började med en sionistisk demonstration där.
Vad jag däremot säger är att förklaringen till pogromerna ligger i insikten i att sionisterna ville ta deras hemland ifrån dem och inte i att muslimska och kristna palestinier rent generellt var obotliga judehatare och blodtörstiga terrorister. Minns att även palestinier dödades av sionister. Och mitt i soppan fanns britterna och bar sig rätt klantigt åt.
Och det spelar som sagt roll, eftersom Netanyahu et al hela tiden pekar på Hebron som någon sorts startskott för insikten i att den fina kumbaya-plan sionisterna hade från början inte funkade, ty palestinier är infödda terrorister.
Så nu till de utlovade uttalandena. Ni som hävdar att det fanns sionister (enligt min defnition, dvs judar som under tiden 1914-1947 ville skapa en judisk stat i Palestina) som tänkte skapa denna stat genom att inte på ett eller annat sätt fördriva palestinier får gärna kontra med egna citat.
One of the most enduring and deceptive slogans of Zionism was coined by Israel Zangwill almost 100 years ago: Palestine was a “land without people for a people without land.” After paying a visit to Palestine in 1891, the Hebrew essayist Achad Ha-Am commented: ” Abroad we are accustomed to believe that Israel is almost empty; nothing is grown here and that whoever wishes to buy land could come here and buy what his heart desires. In reality, the situation is not like this. Throughout the country it is difficult to find cultivable land which is not already cultivated.”
The removal of Arabs bodily from Palestine is part of the Zionist plan to “spirit the penniless population across the frontier by denying it employment…Both the process of expropriation and the removal of the poor must be carried away discreetly and circumspectly.” Theodore Herzl, founder of the World Zionist Organization Complete Diaries, June 12, 1895 entry.
In 1899, Davis Triestsch wrote to Herzl: ” I would suggest to you to come round in time to the “Greater Palestine” program before it is too late… the Basle program must contain the words “Great Palestine” or “Palestine and its neighbouring lands” otherwise it’s nonsense. You do not get ten million Jews into a land of 25,000 Km2″.
Vladimir Jabotinsky: “Has any People ever been seen to give up their territory of their own free will? In the same way, the Arabs of Palestine will not renounce their sovereignty without violence.” Quoted by Maxime Rodinson in Peuple Juif ou Problem Juif. (Jewish People or Jewish Problem).
David Ben Gurion (the first Israeli Prime Minister): ” If I were an Arab leader, I would never sign an agreement with Israel. It is normal; we have taken their country. It is true God promised it to us, but how could that interest them? Our God is not theirs. There has been Anti-Semitism, the Nazis, Hitler, Auschwitz, but was that their fault? They see but one thing: we have come and we have stolen their country. Why would they accept that?” Quoted by Nahum Goldmann in Le Paraddoxe Juif (The Jewish Paradox), pp. 121-122.
Ben Gurion also warned in 1948 “We must do everything to insure they (the Palestinians) never do return.” Assuring his fellow Zionists that Palestinians will never come back to their homes, “The old will die and the young will forget.”
Also Ben Gurion stated ” The present map of Palestine was drawn by the British mandate. The Jewish people have another map which our youth and adults should strive to fulfill — From the Nile to the Euphrates.”
“A voluntary reconciliation with the Arabs is out of the question either now or in the future. If you wish to colonize a land in which people are already living, you must provide a garrison for the land, or find some rich man or benefactor who will provide a garrison on your behalf. Or else-or else, give up your colonization, for without an armed force which will render physically impossible any attempt to destroy or prevent this colonization, colonization is impossible, not difficult, not dangerous, but IMPOSSIBLE!… Zionism is a colonization adventure and therefore it stands or falls by the question of armed force. It is important… to speak Hebrew, but, unfortunately, it is even more important to be able to shoot – or else I am through with playing at colonizing.”Vladimir Jabotinsky, founder of Revisionist Zionism (precursor of Likud), The Iron Wall, 1923.
Både svenska och engelskspråkiga twittrare och facebookare är superarga på henne och en massa andra Palestina-aktivister för att de länge inte skrev eller sa något om Iran.
Jag vet ju inte vad Greta et al tänker, men jag kan svara för mig själv, för jag har också fått frågan. Alltid följd av någon sorts ”gotcha”-jubel. ”Ha! Du bryr dig minsann inte om yadayada …”.
Jag skriver inte om situationen i Iran, för jag kan inte Irans historia eller nuvarande situation tillräckligt bra för att kunna tillföra något till mina läsare. Samma sak med Ukraina, Sudan och många andra länder i krig eller konflikt.
Ytterligare en anledning är att alla är ense om ledarnas avskyvärdhet och om att kvinnor inte ska påtvingas slöjor med mera. Det finns ingen anledning för mig att sitta och basunera ut vare sig stöd eller avståndstagande.
Jag tar normalt inte ställning för självklarheter. Det är inte konstigare än så.
Detta sagt är det lite tragikomiskt hur alla Palestinahatare nu plötsligt står upp för det iranska folket. Det verkar som om engagemanget stammar ur någon sorts vilja att kväsa till ”vänstern” snarare än omtanke om iranier. Sveriges etablerade muslimhatare ordnar manifestationer och upprop för Israel + Iran i någon sorts kombo-deal.
Jag har självklart inget emot detta. Allt stöd är bra stöd, även om det kommer från rasister. Men det iranska folket lär fortfarande vara muslimer även om ayatollorna försvinner, nota bene. Så vi får väl se hur länge engagemanget varar när det går upp för dem.
Min förhoppning är förstås regimskifte och frihet för framförallt kvinnorna i Iran. Och kommer det en dag när jag faktiskt kan tillföra något till diskussionen kommer jag självklart att skriva mer.
Anthony Aguilar, som jag skrev om häromdan, kan bli mannen som ändrar allt.
Många nyhetskanaler och poddare visar intervjuer med honom nu. Från Tucker Carlson till Bernie Sanders.
25 år i armén, åkte till Gaza genom det amerikanska företag Israel kontrakterat för att hjälpa GHF dela ut mat, är helt rasande över vad han sett.
Hans historia kan inte trollas bort som Hamaspropaganda. Och han har filmer och bilder.
Han berättar:
”En israel sköt rakt in i en grupp människor. Han skrek ”wooohooo!” En annan skrek ”I think you hit one!” Han svarade, jublande, ”hell yeah, boy!”.”
Han har detta på film. Den skjutna mannen föll till marken, och reste sig aldrig. Detta är bara en av flera fruktansvärda händelser han berättar om.
”Dessa dödsfall är vårt ansvar, som amerikaner. Vi är medbrottslingar.”
På bara några dagar har han givit tiotals intervjuer.
När opinionen vänt i Väst har världsledarna följt med. Alla länder av betydelse är nu äntligen antingen beredda till sanktioner eller på väg dit.
Utom USA.
Men jag ser en förflyttning. Den ser ut ungefär så här:
Demsarna går ungefär samma raka väg som jag. Började i Israels hörna och inser sedan alltmer hur mycket Israels ledare blåljuger, slutar tro dem, börjar lyssna på alla andra och är idag chockade och förbannade in i märgen.
Vad gäller republikanerna ser det annorlunda ut.
En grupp, de som jag vill kalla ”normala”, går ungefär samma väg.
Sedan har vi evangelikerna. De är de värsta sionisterna, och de har en religiös övertygelse om att Jesus kommer tillbaka bara judar flyttar till Israel. De må vara stolliga på ett sätt, sorry to say, men de börjar ändå känna avsmak. En del. Lång ifrån alla. Det lite äckliga med dem är att de enbart blir rasande när palestinska kristna drabbas. Men vi får ta medkänslan där vi ser den.
Så har vi den grupp i MAGA vars främsta önskan är America First. De är förbannade över att skattemedel går till detta krig. Dels för pengarnas skull, dels för att de inte gillar krig, dels för att kristna drabbas, och också för att en del av dem är antisemiter, sorry to say. Alltså riktiga, gammeldags judar-mördade-Jesus-antisemiter. Denna grupp är aktiva i alternativa medier, och när Tucker intervjuar Aguilero och Joe Rogan är förbannad över kriget ger det effekt.
Slutligen har vi en stor grupp som inte är intresserade av politik. De vill inte heller se detta.
Så det är bara de mest hårdnackade kvar. De flesta amerikanska judar hör INTE dit, nota bene.
Vägen till en fred där båda folken kan leva i trygghet går genom att Trump slutar stödja Netanyahu. För att det ska ske behöver han höra tillräckligt mycket från sina supportrar för att ändra sig. Tyvärr är han omgiven av extrema Israelvänner, som Marco Rubio, men han har alltid spröt ute bland magaiterna.
Därför kan Anthony Aguilar, opolitisk, trovärdig, den sort amerikaner i alla led älskar, med sitt massiva filmmaterial i bagaget, bli den som puttar folket till att se att de stöttar ett folkmord, så att de i sin tur puttar Trump till att stoppa stödet, verbalt, ekonomiskt och krigsmateriellt, till Netanyahu, som då blir bortputtad av sitt folk.
Jag är inte längre politiskt aktiv, men jag vet hur djupt hatet mot muslimer går bland en del av väljarna på högersidan av svensk politik. Jag har kämpat mot denna specifika rasism genom mitt skrivande i över femton år, som många av er vet. Fått höra att jag därför är vänster, antisemit, miljöpartist, what not, och jag skriver inte detta för att få empati eller beröm, för jag bryr mig verkligen inte det minsta, utan bara för att klargöra hur tragiskt många på min sida staketet resonerar. Jag är mer medveten än de flesta. Numera bor väl de flesta muslimhatarna i SD och kanske KD, men ändå.
Bland muslimhatare är svältförnekelsen hundraprocentig.
Men även bland dem som inte alls hatar muslimer finns många som förnekar att Israel skulle vara kapabla till minsta brott.
Vi traditionella moderater har aldrig lärt oss Palestinas sida, på samma sätt som vänstern. Vurmen för Israel är i vårt DNA.
Och det gör ont att inse att vi levat i en lögn. Så många skyr den insikten så långt de kan.
I våra led är områdets histora bara en serie elaka attacker från palestinska terrorister, som Israel desperat försvarar sig mot så snällt de kan.
Vårt skolsystem har ett stort ansvar här. Men vi som individer är också skyldiga att läsa på. Lärandet får inte sluta när vi går ur gymnasiet.
De som nu rasar är väljare regeringen dessvärre behöver. Vi högerväljare som ser helheten är dessvärre på tok för få.
Därför är jag glad över regeringens beslut att pressa EU att sanktionera Israel, inte bara för beslutet i sig, utan för den ryggrad det kräver. Det är inte politiskt strategiskt alls, men de gör det ändå. Hatet väller över dem i sociala medier och säkert även annorstädes.
Det är medmänskligt och modigt.
#respekt
Det kommer en dag, förhoppningsvis snart, när FN och journalister släpps in och kan dokumentera vidden av krigsbrotten. Och sedan skrivs historien, och den blir inte nådig mot dem som hade makt, men inget gjorde.
Tills igår hade jag nästan bestämt mig för att för första gången i mitt liv inte rösta på partiet i nästa val. Nu är jag tillbaka. Så. Ni vann en person i alla fall, kära Moderater.
Många påpekar att arabländerna nu äntligen ställer krav på Hamas att lämna scenen.
Men det är faktiskt old news. Jag har skrivit om det flera gånger tidigare.
I juli förra året höll de ett möte i Beijing. Kineserna medlade, alla Palestinas partier inklusive Hamas var där, och representanter för jag tror alla andra arabländer – i alla fall de flesta – var där.
I det mötet lovade Hamas att inte försöka delta i ett framtida styre över Palestina, utan interimistiskt lämna över till övriga partier, och sedan tänker man hålla val inom 1-3 år.
Jag upprepar mig lite här, men ändå:
Hamas är lite av en bogeyman. Man kallar allt möjligt Hamas lite svepande, men de olika delarna av Hamas behöver målas med olika penslar.
Först har vi Hamas’ ledare. Darwish sitter såvitt jag vet i Qatar, och han och övriga ansvariga för 7 oktober kan inte vistas i området, för då lär de arresteras. Så han är väck vare sig han vill eller ej.
Vad gäller den mer fredliga ledningen, som agrikultur- och hälsoministrarna, får ju ICC göra individuella prövningar av huruvida de deltagit i terrordåd/krigsbrott. Bara det faktum att du haft en roll betyder inte att du är brottslig.
Detsamma gäller militären. Har de bara krigat för att skydda sitt land har de inte begått brott.
Och sjukvårdspersonal, som också är ”Hamas”, har förstås normalt inget ansvar alls.
Så nej, partiet Hamas kommer inte att finnas kvar. Det är därför jag slutat skriva om dem. Jag ser dem som snart överspelade.
”Hamas måste kapitulera omgående till Israel!”
Absolut inte.
Snacka om att sätta bocken till fåraherde!
IDF har mördat barn, våldtagit kvinnor och män, förnedrat fångar, avsiktligt svultit ut folket, Förstört 70 procent av deras hem, bombat hela familjer, skjutit prick på läkare, tidigare journalister, hungrande.
Och sedan blåljugit för en hel värld. Leende.
Dessa människor ska under inga förhållanden ha någon mer makt än nödvändigt. Och de får absolut inte ges tillfälle att undanröja bevis.
Det förslag som nu ligger på bordet är att fredsbevarande soldater från andra arabländer går in i Gaza och soldaterna lämnar över vapnen till dem medan IDF lämnar området.
För att det ska hända måste vi i Väst börja se IDF med samma ögon som Hamas. De behöver utredas och straffas. Gaza är en brottsplats, en crime scene, och FN behöver komma in och utreda mördandet, bombandet, lidandet. Detta ska inte svepas över.
Påståendena om att Hamas’ ledning gömde sig under diverse sjukhus och de fruktansvärda scener vi sett på grund av det, måste också utredas, och ansvariga hållas till svars om det, vilket jag är övertygad om, visar sig vara lögn.
Ansvariga för terrordådet 7 oktober och för krigsbrott på båda sidor ska straffas. Men förutom hållandet av gisslan är jag inte medveten om något annat krigsbrott från Hamas sedan invasionen den 9 oktober.
Israel kan inte ges möjlighet att undanröja bevisen för folkmordet, som de gjorde med Nakba, och som de gjort i alla år av ockupation medan världen blundade. Jag hoppas sjukhusen har skickat alla data, dvs register över dödade, obduktionsprotokoll med mera till andra länder.
– Denna bild på ett barn med en underliggande sjukdom används för att ljuga om svälten! – Det finns ett par bilder på barn som både svälter och har underliggande sjukdom som fått spridning. Övriga hundratals, kanske tusentals svältande barn har det inte.
– Här är ett collage av bilder från andra konflikter som används för att ljuga om svälten! – Används av vem?
– Kolla här hur femåringen inte svälter, men bäbisen gör det! – Även femåringen är utmärglad, men bäbisar stryker med snabbare, och dessutom är det avsiktlig brist på välling och modersmjölksersättning, och svältande mammor kan inte amma.
– Här står en kvinna med dubbelhaka bredvid en svältande bäbis! – Svälten har bara pågått sedan mars. Vi vet väl inte hur hon såg ut innan!
– Var är alla svältande vuxna? Här är en bild från Auschwitz! – Fångarna i Auschwitz hade svultit i åratal.
– Här finns ett lager med massor av mat som FN inte distribuerar! – Anledningen är att Israel tills för ett par dagar sedan vägrat garantera safe passage. De har inte kunnat hämta maten.
– Och varför skyller ingen på Egypten?! De har en gräns! – De har en milslång gräns, och i den finns the Rafah Border Crossing, som IDF blockerar inifrån. FN har inte tillåtits använda den heller, av Israel.
– Hamaspropaganda! – Varenda kotte som varit i Gaza och inte är IDF berättar samma sak. Vårdpersonal, hjälparbetare, invånare. Israeliska människorättsorganisationer. Israeliska tidningar.
– Hamas stjäl maten! – FN säger att de inte gör det. Och det var inte svält innan Israel bestämde sig för att helt stoppa mattransporterna i elva veckor i det uttalade syftet att svälta folket, och sedan, efter massivt tryck från omvärlden, började köra dit alldeles för lite mat.
Men även om svältförnekarna är obehagliga är de ändå på någon fläck saliga i den okunskap de valt att simma omkring i.
De än värre människorna är visst-svälter-de-men-än-sen-folket.
– Det är väl klart att Israel inte släpper in mattransporter! Vilket land skulle göra det när man är i krig?
Jag får ibland frågan om hur jag kan vara så säker på att Hamas kommer att avvecklas, så jag skriver här ett inlägg så jag slipper leta fram länkarna varje gång.
Det är märkligt hur få som verkar veta om detta. Jag har hört och läst det lite nu och då av insatta analystiker, men inte sparat länkarna, och varje gång jag nämner det i en diskussion blir alla förvånade. Men som jag skriver på slutet: de har inget val.
Första gången jag hörde det var i intervjun nedan. Den ger en direktlänk till citatet. Den han intervjuar är General Secretary of the Palestinian National Initiative (al-Mubadar) Mustafa Barghouti.
Han berättar där om ett möte palestinska ledare hade i Beijing i juli förra året, där de slöt fred efter en lång tid av bråk och diskuterade en framtid. En rad representanter för andra arabiska länder var där, och kineserna medlade. Läs mer på Wikipedia.
”a comprehensive Palestinian national unity that includes all Palestinian factions under the PLO framework, and to commit to the establishment of an independent Palestinian state with Jerusalem as its capital […] with the help of Egypt, Algeria, China and Russia”
Det är denna överenskommelse som ligger till grund för det fredsavtal som nu diskuteras, där man vill etablera en palestinsk stat, som interimistiskt styrs av ledarna för Västbanken, tills val kan hållas.
I augusti kom de båda före detta politikerna Ehud Olmert och Nasser Al Kidwa överens om ett förslag till tvåstatslösning de kände att båda länderna skulle kunna gå med på, där några arabländer agerar fredsbevarande styrkor under en övergångstid. Val ska sedan hållas inom 1-3 år.
Denna plan är grunden för de diskussioner de haft i Paris i november och i New York i somras.
I skrivande stund har fredsförhandlingarna havererat. Hamas har gått med på alla krav, utom ett: De kan inte tänka sig att lämna tillbaka gisslan och dra sig tillbaka utan ett löfte om fred. Israel tänker inte lova att sluta förstörelsen av Gaza.
Hamas är ju tre delar.
Ledarna, och de flesta har dött. Idag sitter såvitt jag vet Darwish i Qatar och lär inte komma tillbaka på grund av internationella arresteringsordrar. Oavsett vad de lovat kan de inte styra det nya landet.
De stridande soldaterna, och de lär inte starta ett parti som heter Hamas.
Civila ledare, som ministrar för sjukvård och agrikultur och vad det kan vara, behöver ju utredas på individnivå. De är inte automatiskt skyldiga till terrordåden. Är de oskyldiga måste de förstås kunna ställa upp i val igen. Men det lär inte bli under den partibeteckningen.
Israel verkar nu ha backat och släpper in mer mat. De interna demonstrationerna verkar ha hjälpt. Men också internationellt tryck.
De som fortfarande försvarar Israel sprider:
1. Hamas stjäl all mat.
Det finns inga belägg för det. Och WFPs Cindy McCain (se längre ner) har sagt att så inte är fallet. ”We know where our food goes.” De som framför detta har aldrig kommit med något bevis. Och folket svalt inte innan Israels 11 veckor långa totala blockad i början av mars.
Nej. När det gäller GHF, alltså Israels och USAs undermåliga organisation, delar de ut all mat på platser de kontrollerar till hundra procent. Inte ens israelerna själva påstår detta. När det gäller det fåtal lastbilar FN tillåtits komma in med är det samma sak. Det är Israel som skjuter. Ingen annan.
Och igen. Ingen sköts innan Israel började kontrollera matleveranserna. Det om något visar väl att Hamas inte har något sådant intresse.
3. Egypten blockerar leveranser via the Rafah Border Crossing, som är det enda hål som finns i deras milslånga gräns.
Nej. Israel tog över den passagen redan i maj förra året. De blockerar den inifrån Gaza.
4. Kolla här! En film som visar att Israel släppt in massor med mat och FN skiter i att hämta upp den.
Jag utgår från att inte FN, som skrikit sig blå om nöden i flera månader, gäspade och sa, ‘äsch, vi tar helg nu, kommer tebaks på måndag’. Antingen ljuger Israel igen och filmen visar matlager utanför Gaza, eller också, vilket är mer troligt, har de precis släppt in maten, och FN har inte hunnit dit än. Såvitt jag förstått är det en uppsättning lastbilar som kör in i Gaza och sedan kommer hjälparbetare inifrån dit och plockar upp maten.
Editering 28 juli: Det står nu klart att anledningen var att matlagret befann sig i ett område de inte kunde ta sig till eller från på grund av att israeliska beskjutningar skulle innebära livsfara.
Israel och endast Israel är ansvariga för svälten. Till hundra procent.
Hamas är skyldiga till mycket, men inte detta.
Svälten är ett led i Israels folkmord, och enda anledningen till att de nu ändrar sig är trycket från omvärlden och trycket inifrån landet.
Vi måste alla bestämma oss för vilken sida vi vill vara på.
Den som räddar liv eller den som försvarar folkmordet.
Trotz allt 