Igår kommenterade någon under posten där jag skrev om att jag enligt somliga ”radikaliserats” att jag bara låtsades ha en gång varit ”på Israels sida”. Tidigare berättade en annan person att hen scrollat tillbaka till före 7 oktober 2023 och läst allt jag skrivit på FB (fatta vilken tid det måste ha tagit, för jag skriver ju flera inlägg per dag, normalt) och vederbörande hittade inga belägg för min ”vurm” för Israel. Alltså hade jag ljugit. Lite samma argumentation.
Jag hoppas de flesta av er har förstått vad jag egentligen framfört, men om inte:
Jag har aldrig skrivit att jag tidigare var ”på Israels sida”. Oavsett när i mitt liv du hade frågat mig hade jag, som jag tror de flesta svenskar, svarat ”på bådas”. Sidor har inget med saken att göra.
Det som ändrat sig är inte egentligen så mycket att jag hade fel om fakta förut, även om det hände, utan snarare att jag saknade en massa information, och detta föranledde mig att dra fel slutsatser. Vi som genomgått svensk grundskola har inte egentligen så mycket blivit lurade av kursplanerna som snuvade på sådant vi borde fått veta.
På ett högstadieprov i SO ställdes nyss frågan ”Vad är anledningen till konflikten mellan Israel och Palestina”, och svaret var ”Både judendom och islam har Jerusalem som huvudstad”. Liksom.
Och som jag skrivit många gånger: det är inte palestinier eller andra muslimer/kristna som fått mig att ändra mig utan de många underbara judar som stöttar ett fritt Palestina. Det känns i retrospekt som om de tog mig i hand och ledde mig till en helt ny sanning, och samtidigt gav de mig lov att tro på den utan att fördenskull känna att jag svek löftet jag gav till Anne Frank när jag som 12-åring läste hennes dagbok: ”Om detta händer igen kommer jag att stå upp för dig.”
Om dessa fantastiska människor kan stå emot hat från dem de känt hela sina liv kan jag leva med att nyssnazister och svärjevänner kallar mig ‘antisemit’.
Så vad gäller nissen som läst alla mina poster sedan 2,5 år: Han hade inte behövt göra det – han hade kunnat fråga mig. Jag hade kunnat säga det själv. Innan i somras har jag gissningsvis totalt under alla år av säkert tiotusentals poster skrivit kanske tio någonsin om Israel-Palestina. Och anledningen är förstås att jag inte hade något att tillföra, eftersom jag visste för lite, och en stor del av poängen med min vägg är att informera och resonera. Inte godhetssignalering.
Det var när jag började läsa på som allt ändrade sig.
Så många, flera i veckan sedan jag började skriva om konflikten, har skrivit till mig, både i kommentarer och via messenger, att ni gått samma väg som jag. En del har sagt att jag har hjälpt till, och det gör mig glad. Varje individ som kommer till nya insikter behövs. Det är val i år. Och för mig är detta faktiskt den fråga som kommer att avgöra var jag lägger min röst. Jag är fortfarande höger, men om jag inte ser ett skifte mot sanktioner mot Israel kommer jag för första gången någonsin att lägga min röst på ett annat parti än Moderaterna.
Israel har bara idag, sedan imorse, mördat 26 palestinier. Vi vet inte vilka de är, för Israel förbjuder fortfarande internationella journalister, och mördar lokala journalister, samtidigt som de anklagar i princip alla av dem som ännu överlevt för att vara terrorister i syfte att tysta palestiniernas berättelser.
De kommer undan med det för att vi tittar på och inte säger något.
Ett kafé i Tel Aviv förbjöds häromdagen av kommunen från att sälja merch med vattenmeloner, eftersom det ansågs såra folks känslor.
Om det får dig att rynka pannan och tänka WTF har du en intellektuell resa att göra. Vi är många som gjort den. Du behöver lära dig vad skolan aldrig berättade, och viss självomprogrammering behövs också.
När någon vinner eller förlorar ett jämnt val finns oftast flera separata ting som var för sig kan vara orsak.
I fallet Harris-Trump var nog det största skälet att hon och Biden fick skulden för inflationen efter covid, och att folk dessutom trodde Trump när han sa att inte bara skulle inflationen minska, utan priserna skulle gå tillbaka till vad de var när han lämnade Vita huset om han blev vald. Det är rätt absurt att de flesta väljarna inte hade några problem med att skylla alla problem, som arbetslöshet och ökad statsskulsd år 2020 på covid, vilket väl var i sin ordning, men sedan skyllde de fortsatta konsekvenserna av covid helt på Biden. Jag vet ärligt talat inte vad demsarna skulle ha kunnat göra åt denna skeva skuldbeläggning.
Men det jag tror spelade allra störst roll för att hon förlorade, och som jag inte såg komma trots att jag hade örat mot den politiska rälsen hela valrörelsen, var Gaza. Ja, de flesta amerikaner hade inte den frågan högst, men de som hade det hade den väldigt, väldigt hög, och de var tillräckligt många för att hyvla av ett antal procentenheter.
Man sägs ha frågat de väljare som röstade på Biden 2020 men Trump 2024 vad den avgörande frågan var, och majoriteten svarade Israel-Palestina. Jag hörde detta i en podd, men har inte hittat själva undersökningen, så jag vet inte mer.
Och här är den yttersta paradoxen:
Hon förlorade i båda ändarna.
Dvs Israelvänliga väljare kände att Trump skulle vara tuffare och republikanerna mer dedikerade, och Palestinavänliga väljare, som till klart övervägande delen var demokrater, stannade i regel hemma. Minns ”Uncommitted”-rörelsen. Detta är anekdotiskt, men jag har hört flera säga att de inte kunde förmå sig rösta på henne. I Michigan vann till och med Trump en massa röster bland de många araber som bor där för att han på något sätt fick dem att tro att han skulle sätta hårt åt Israel.
I ett av hennes viktigaste tal, under DNC-kongressen, sa hon följande:
Israel has the right to defend herself, and how she does so matters!
Och lyckades reta upp båda sidorna. Var det klantigt? Ja, i retrospekt.
Jag har funderat över detta av och till sedan valet.
Dels undrar jag förstås hur historien hade sett ut om hon blivit vald. Jag menar. Vi vet att kriget mellan Aberbajdjan och Albanien hade pågått … mmm … men hade hon fixat fred tidigare? Hur hade den freden sett ut? Hade den varit bättre för palestinierna, för israelerna, båda eller ingen? Jag har ärligt talat ingen aning. Trump är en klant, förstås, men klantar kan ibland snubbla in i rätt beslut. Hon är avsevärt smartare, förstås, men hade till skillnad mot Trump en livslång kärlek till Israel och därmed en oförmåga att se förbi landets fel.
Dels undrar jag vad hon kunde ha gjort för att inte förlora så många väljare.
Mehdi Hasan sa en gång att när hon hade sin DNC-kongress och hade föräldrarna till den amerikanska gisslan som sedan dog på scenen hade hon en option att även ha en palestinsk talare i hijab, som skulle ha vädjat till palestinier att rösta på henne och lyft fram fredsviljan, men hon tackade nej.
Jag frågade för ett par dagar sedan vad ni tycker om lagen mot kusinäktenskap, eftersom jag inte hade bestämt mig. Och jag har läst alla era kommentarer, tack, samt lagförslaget.
Det som skaver är hur man försöker lösa två helt olika problem, och man verkar ha landat i att var för sig når inte problemen upp i nivå att motivera lagstiftning, men tillsammas, så.
Men logiken haltar i båda fallen.
Ja, barn till kusiner riskerar födelsedefekter till 5-6 procent istället för 2-3 procent hos övriga befolkningen. Men barn till föräldrar med vissa sjukdomar löper mycket högre risk, och vi förbjuder inte dem att föröka sig. Och det finns inget som säger att man måste skaffa barn för att man gifter sig. Så om detta med friska barn är problemet som ska lösas finns en rad åtgärder som är långt bättre – t ex gratis genanalys innan man skaffar barn eller gifter sig, för alla som vill, inte bara kusiner. Då kan dessa vuxna personer själva avgöra hur stor risken är att barn föds skadade, och eventuellt vidta åtgärder.
Så istället har vi hedersproblematiken, där kvinnor sägs tvingas till kusingifte av familjen. Det är där fokus i lagförslaget ligger. Men det finns inga egentliga undersökningar man lutar sig mot – man har bara återanvänt hederskultursutredningar, där oskuldskontroller med mera tas upp.
Så där är problemet man vill lösa att kvinnor tvingas in i äktenskap av familjen. Och då undrar jag: om familjen har gett sig den på att de ska bestämma vem du gifter dig med, vad hindrar dem från att välja en syssling istället? En familj som är så kontrollerande kommer ju inte att rycka på axlarna och säga ”attans, det gick inte med kusinen, alltså skiter vi i oskuldskontroll och så får hon gifta sig med vem hon vill!”
Och för att Sverige ska veta att paret är kusiner krävs ju att det går att utläsa i svensk folkbokföring, vilket knappast sker när det gäller invandrare, såvida inte de som ska gifta sig har en gemensam far- eller morförälder med svenskt personnummer. Däremot kan etniskt svenska kusiner inte längre gifta sig, och då undrar jag vilket problem vi löst. För att skydda EN grupp drar vi in en frihet för en annan.
Detta riskerar imo att bli ett stort slag i luften.
Jag skulle då hellre se en lag som höjer minimiåldern för äktenskap till åtminstone 20, kanske mer. Ska tillägga att själv gifte jag mig vid 21 med en 20-åring, så jag kastar lite sten i glashus här. Men.
Om åldern höjs till exvis 22 är sannolikheten långt större att familjen har betydligt mindre kontroll över sitt barn än vid 18, när man i regel fortfarande går på gymnasiet och bor hemma och är helt beroende av föräldrarna.
Så. Höjd äktenskapsålder och gratis gentest är mina motförslag.
Jag är inte så starkt emot att jag tänker protestera, för det är ändå med mig som med de flesta andra svenskar att det finns en icky/blä-faktor här – det KÄNNS obehagligt när kusiner gifter sig och innerst inne är jag lite nöjd om det upphör, får jag erkänna – men jag landar i att principen att förbud ska undvikas så långt möjligt är överordnad.
Det som skulle kunna få mig att ändra mig är ett bättre underlag som direkt visar på vinster.
Innan jag ”radikaliserats”, som några uttryckt det, och fortfarande lite tillspetsat trodde att Israel var raktigenom goda som bara gjorde vad de behövde för att skydda sig mot terrorister var det svåraste att försvara de illegala bosättarna. Nu diskuterade jag sällan eller aldrig Israel-Palestina, väl medveten om min bristande kunskap, men om det någon gång hände var det där jag gick bet.
Hur mycket jag än vände och vred på situationen finns det en logisk vurpa i tankefiguren att Israel ”bara” vistas på palestinsk mark för att de måste skydda sig mot terrordåd, samtidigt som bosättare på bosättare flyttade dit.
Länge tröstade jag mig med att de nog var få, tills siffran 750 000 chockade mig totalt.
Jag såg klipp på klipp och tänkte att men detta kan ju inte stämma. Hur kan Israel, det goda landet, gå med på det här? De måste ju rimligtvis placera dessa banditer i fängelse! Döma dem.
Så jag läste statistik och insåg hur få som öht ens häktades av alla mördare, våldtäktsmän, tjuvar och banditer.
Kvinnan som skulle föda barn, och på pur jävelskap vägrades åka till sjukhuset, och tvingades föda i bilen och barnet dog.
Mannen vars bosättargrannar släppte in sina får på hans mark så att de åt upp de grödor hans familj behövde. Han ringde den ”polis” som finns på Västbanken, och de vägrade komma, så till slut sprejade han grödorna med något som skulle få dem att smaka illa. Då ringde israelerna till IDF, som kom och häktade mannen.
Klockarens son, 16 år, var ute och sparkade boll med sin lille kusin, och hade missat att IDF hade utlyst utegångsförbud, så de sköt ihjäl honom. Till er som tror att Israel inte mördar även kristna.
De går regelbundet in i människors hus helt öppet och stjäl deras smycken och kontanter, och ingen vågar säga något.
De åker i en jeep och skjuter prick på palestinier för att det är skoj.
De våldtar.
De eldar upp bilar, och undertecknar med en Davidsstjärna. Hände häromdan.
Så har vi mannen som kastade sten på en äldre kvinna som ville skörda sina oliver.
Lägg till detta att det finns vägar som bara israeler får köra på, vilket är en anledning till att samtliga expertorganisationer med rätta kallar Israel för en apartheid-stat.
Jag menar att precis varenda vuxen bosättare är en terrorist. Redan det faktum att du är beredd att flytta till ett land som är ockuperat och leva i ett apartheidsystem som gynnar dig på urbefolkningens bekostnad räcker imo. Ingen gör så som inte är psykopat.
Än värre blir det av det faktum att många bosättare inte alls kommer från Israel, utan från helt andra länder. Deras ”ras” ger dem rätten att bara resa till ett område där de aldrig vistats och ringa på någons dörr och säga ”dra härifrån, ditt hus är nu mitt”.
818 palestinier har fördrivits bara denna månad.
Någon har hävdat att det minsann finns goda bosättare, som försöker vara snälla mot palestinierna, och det är som att vara en ”god” våldtäktsman, som bryr sig om sitt offer. Om man absolut vill leva där av religiösa skäl eller andra ska man lämna landet, verka för ett fritt Palestina, och sedan, när det lyckats, be invånarna om lov att få flytta tillbaka, på deras villkor. #ConsentIsKey #göromgörrätt
Israel är en demokrati. Det israeliska folket har röstat för detta. En majoritet är alltså helt ok med det.
Men många underbara israeler, som Gideon Levy, som många i Gen Z, protesterar. Och jag älskar dem. De sitter i fängelse hellre än gör militärtjänst. De utsätts för utfrysning och trakasserier. De är fullt jämförbara med de underbara tyskar som gömde judar under holocaust, men de är i minoritet. Vi hjälper inte dem genom att försvara Israel. Vi behöver lyssna på dem, som är modiga nog att kräva att vi i Väst sanktionerar deras fosterland.
När det gäller bosättarterroristerna är verkligen den stora fördelen med att vara ”radikaliserad” att jag aldrig mer behöver ens försöka försvara dessa psykopater.
Den om Melania Trump. Som aldrig åstadkommit något annat än att vara polare med Epstein och därmed träffa Trump, och som blåljuger om att prata sex språk.
Den om Hind Rajab. Vila i frid, älskade hjärtebarn! Vi är många som kommer att kämpa för att Israel och IDF hålls ansvariga för det oförlåtliga mordet på dig. Du symboliserar alla tiotusentals, förmodligen fler, barn i Gaza Israel mördat bara de senaste åren. Du symboliserar vårt svek.
Jag ser många i sociala medier påstå att Palestinaaktivister står bakom regimen i Iran och morden på civila. Sofie Löwenmark hävdar också detta i en krönika i Expressen, helt utan belägg.
Hon menar också att det är en konspirationsteori att Mossad ligger bakom upploppen, men vad jag sett har Israel bekräftat att de aktivt stöttar upproren inifrån Iran, så det är det ju inte.
Vidare finns ett klipp från Göteborg där någon viftar med shahens flagga och någon i palestinasjal skriker på vederbörande, och detta sägs vara bevis. Lägger det i kommentarerna.
Jag har aldrig, vare sig i sociala medier eller IRL, träffat en svenskiranier som stöttar regimen. Flera av er som skriver här har varit väldigt tydliga med att ni känner sorg över att er kamp för frihet har hijackats av Palestinahatare.
”De viftar med iranska flaggor i Palestinatågen!” Nu har jag googlat och sett att det i regel inte tillåts av arrangörer. Så även om det säkert hänt är det sällsynt.
Tankefiguren är förstås att om man stöttar Hamas stöttar man även Irans regim, men den havererar redan i första ledet. Få om någon i Palestinarörelsen stöttar Hamas. Jag har iaf aldrig sett någon. Ja, jag vet att Hamasflaggor har förekommit, men de är sällsynta och i regel förbjudna.
Så jag har två frågor.
Den ena till er som är svenskiranier: Vad betyder flaggorna för er? Känns dagens flagga som ett ställningstagande FÖR regimen, eller är det bara en flagga som symboliserar ert land? Är shahens flagga en symbol för frihet eller för återgång till den gamla diktaturen? Om ni skulle vifta med en flagga, vilken skulle ni välja och varför? Om ni inte känner er bekväma med att kommentera kan ni messa mig.
Och till alla: Känner ni till någon enda individ som står bakom mullornas diktatur och morden på civila?
Jag fick frågan igår hur jag tänker om krigen mellan Israel och Palestina på 60- och 70-talet, och mitt svar är ”inte alls”. Jag undviker medvetet alla diskussioner om vem som började och vem som erbjöds vad och sedan tackade nej, för det saknar relevans för de poänger jag försöker göra och leder bara vilse.
Det enda som spelar roll är hur det började och var vi är nu.
Och det började med att hundratusentals palestinier mördades och fördrevs från sina hem i en välplanerad etnisk rensning. När man väl dragit den slutsatsen blir allt annat irrelevant. Jag anser självklart att alla attacker på civila är förkastliga, och det gäller både på Västbanken och sjunde oktober och allt annat som skett. Men palestinierna som folk är inte ansvariga för vad andra palestinier gör. Det gäller massakern i Hebron och det gäller 7 oktober. Och det är märkligt att det är så lätt för många att anse att bosättarvåld inte är terrorism och att bara individerna är skyldiga, trots att Israel sanktionerar detta direkt och indirekt, men alla dåd på judar i Israel är varenda palestinier skyldig till. Inklusive Hebron för hundra år sedan.
I grund och botten har vi att göra med en ockupationsmakt och ett illegalt ockuperat folk. Allt börjar och slutar där. Det är därför jag så sällan diskuterar Hamas. De är inte problemet. De är ett symptom.
Jag känner att de som ivrigt försvarar Israels ”rätt” till Palestina egentligen saknar förmåga att överhuvudtaget se vad palestinierna gått igenom. Så jag vill att vi istället tänker oss Sverige under liknande förhållanden. Jag har gjort denna övning förut, men det var länge sedan och jag har fått många nya läsare.
Vi antar att Sverige är ockuperat av ett främmande land, precis som Palestina var under mandattiden mellan krigen. Vi vill bli fria. I Sverige i min analogi lever många muslimer, och de har flyttat hit för att ta över vårt land. Det vet några av oss, för de har skrivit ett avtal med vår ockupationsmakt där de krävt det. Men det finns inget Internet och ingen TV så många känner inte till det. Istället sprids rykten, en del korrekta, andra felaktiga.
Ibland blir det bråk mellan oss och ockupationsmakten, och då står muslimerna på deras sida mot oss. Folk dör i upplopp på båda sidor.
Några gånger genomför svenskar attacker mot muslimer för att försöka få dem att lämna landet. Attackerna är inte organiserade av den ledning vår ockupationsmakt tillåter oss att ha, men vi får alla skulden ändå. Särskilt när civila dör. Det heter att vi är terrorister som inte kan litas på. Det heter att vi hatar muslimer, trots att vi egentligen inte alls har något emot dem som personer – vi vill bara inte att de ska ta över vårt land eller sabotera vår frihetskamp.
Så kommer en dag när vår ockupationsmakt har insett att det är fel att ockupera andra länder, och lovar att dra sig tillbaka, och vi är lyckliga, för äntligen ska vi få vår efterlängtade frihet.
Då kräver muslimerna att få hela vårt land, och menar att vi kan flytta till Tyskland eller Finland istället, men de måste bo i just vårt land, för en del av deras förfäder var vikingar. Det var ju våra också, föralldel, men det har alla glömt.
Inte alla muslimer, men en majoritet. De som levat här länge blir många gånger förtvivlade, men de är i underläge.
I det här läget ställer jag mig inte frågan varför det skedde så många pogromer, utan varför de inte var fler. Återigen – detta är inget försvar, bara en reflektion.
Jag antar att palestinierna helt enkelt litade på att ockupationsmakten skulle ge dem deras land. För engelsmännen hade ju lovat dem landet också. De var rätt fula på det viset. Och palestinierna naiva.
Åter till analogin: FN gav mer än halva vårt land till muslimerna, trots att de bara var en tredjedel av befolkningen och nästan alla kommit de senaste årtiondena. Många bara de senaste åren. Och trots att de bara ägde sju procent av marken.
De visste att de skulle behöva ge medborgarskap till dem av oss som fortfarande bodde i ”deras” del, och de ville ha den mark vi ägde, och de hade en plan för det. Under det halvår som gick tills ockupationsmakten formellt dragit sig tillbaka och de kunde utropa sin islamistiska stat tågade de genom Värmland, Dalsland, Småland osv, från by till by och från gård till gård och mördade och fördrev alla invånare. När de kom till Vimmerby förgiftade de hela byn. I andra byar radade de upp alla och sköt dem. Ibland roade de sig med att våldta kvinnorna. En del körde de till Norge, och sa ”gå över gränsen eller dö”. Andra körde de till Blekinge. Hela Blekinge var till slut fullt av människor som levat i många generationer i Småland och vars hus de nu stulit.
”Det finns inget som heter svenskar!” sa de. ”Ni har ingen historia. Ni är bara ett folk som råkar vara här. Landet är vårt. Hela landet. Men vi tar denna del först.”
När deras nya land väl bildas har de blivit av med mer än hälften av alla svenskar i området, genom mord eller fördrivning.
Sedan gick årtiondena. En del svenskar begick terrordåd. Ibland startades krig, och efter varje krig slutade det med att muslimerna la under sig mer och mer mark, tills vi inte hade någon frihet kvar alls. Den lilla yta som var vår fyllde de med soldater, och sedan började de tillåta nya muslimer från världens alla hörn att flytta dit. Ty för att få rätt att leva i Sverige krävdes att du hade den religionen. Du kunde bo varsomhelst i världen, och bara du var muslim hade du rätt att flytta till det som fortfarande var kvar av Sverige och ringa på dörren till en familj och säga ”jag är muslim och härmed kräver jag ditt hus och dina saker, gå härifrån annars skjuter vi dig”, och peka på de muslimska soldaterna som står bredvid och flinar.
Hela omvärlden tittade på och suckade och skakade på huvudet, för det kunde ju alla se att svenskar var hemska människor som inte bara kunde acceptera att Sverige inte var vårt. Hur svårt ska det vara att acceptera att andra bor i ditt familjehem? Att din familjs mark och äppelträden din mormor planterade och den röda stuga du växte upp i i Katthult, Småland inte längre tillhör dig. Den tillhör nu en muslimsk familj. Deras barn gungar i gungan du älskade när du var liten.
Varje gång en svensk dödar en muslim straffas alla svenskar direkt eller indirekt. Varje gång en muslim dödar en svensk rycker alla på axlarna, och inget händer. Svenska barn fängslas och torteras. Muslimerna hånskrattar åt detta. Vi får skylla oss själva, för vi har uppfostrat våra barn att hata muslimer. Vi är rasister. Muslimhatare. Det är det som är problemet. Och omvärlden håller med. Muslimhatet bland svenskarna är verkligen fruktansvärt.
Inte alla utomlands. Inte ens alla muslimer. Många muslimer i andra länder är på vår sida. De tycker det som händer är hemskt. De får höra att de är självhatande muslimer, och deras vänner tar avstånd.
Så kommer till slut den dag när en grupp bestämmer sig för att attackera de muslimska baser som används för att göra räder in i Blekinge och mörda oss, ofta barn och gamla, och dessutom vill de ta så många muslimer tillfånga som möjligt för att kunna byta mot de svenskar som sitter i muslimska fängelser utan dom och torteras, och efter det har vi inga rättigheter kvar alls. Dag efter dag i två år bombas alla våra blekingska hem. Stora familjer dör ut. Och i Småland firar muslimerna. De dansar medan våra barn svälter ihjäl. De riggar kikare så att de kan se hur bomberna faller över oss.
Och världen är i princip överens. Svenskarna måste nu bort. ”Vi kan inte ha sådana grannar”, säger muslimerna, och sluter avtal med Sudan om att skicka dit oss. Bill Effing Clinton berättar att han hade minsann fixat en kanonbra fred en gång i tiden och den ville inte svenskarna ha så där ser ju alla att de får skylla sig själva. Case closed.
Men då händer något. Världens unga generation, som aldrig lärt sig hata svenskar och som ännu inte hunnit avtrubba sin empati inser vad som håller på att hända.
Och de reser sig och ropar NEJ.
Det tog mig femtionio av mina snart sextio år att inse ovanstånde.
Men världens 20-åringar är bättre än jag. Bättre än vi.
Jag ser många även normalt sunda människor kritisera Palestinarörelsen för att den ”struntar i trettiotusen mördade iranier”.
Och när jag påpekar att mig veterligt har alla ledande aktivister visst uttalat sig mot mullorna och för kampen där får jag höra att proportionerna är fel. De måste skrika sig lika hesa för iranierna som för palestinierna.
Så låt oss använda det argumentet.
Åttahundra civila dog 7 oktober, fyrahundra soldater. I Gaza finns över 70 000 namngivna döda. Många fler under rasmassorna. När människor lägger upp bilder på offer från 7 oktober sitter inte jag och anklagar dem för att ha fel PROPORTIONER. När medierna skriver spaltkilometer om de döda kropparna från gisslan som måste återlämnas skriver jag inte ”men varför skriver ni inte om alla kroppar som just nu krossas av bulldozrar i Gaza?”. Varför? För att detta är olika frågor. Det är fullt legitimt att fokusera på de döda israelerna utan att fördenskull avkrävas proportionsenligt engagemang för de döda palestinierna.
I skolan lärde vi oss alla om Förintelsen länge och väl. På längden och tvären. Budskapet var tydligt: ”Never again”.
Stalin mördade vid ungefär samma tid någonstans mellan sex och tjugo miljoner människor, alltså många fler. Jag tror de flesta av oss knappt minns detta annat än som en kort passage i skolböckerna. Vi har ingen minnesdag för dessa offer. Vi vet inte ens hur många de är.
Och jag protesterar inte mot detta egentligen. Anledningen till att vi lär oss om holocaust är inte i sig antalet döda judar, utan varför de mördades. För att de hade fel ”ras”, och för att människor tittade bort. De levde i ett land som var en demokrati med yttrandefrihet dessutom.
Precis som när det gäller morden på och fördrivningen av palestinier.
Vad som händer i Iran är fruktansvärt, och egentligen väldigt likt vad som hände under Stalin. Och alla håller med. Där ligger en stor del av poängen – det finns inte massor av människor här som stöttar mullorna. Precis som vi alla är ense om att Stalins gärningar mot hans folk var fruktansvärda. Tåga gärna. Demonstrera gärna. Skrik för full hals!
Men använd inte Iran för att skuldbelägga kampen för frihet för det palestinska folket, som håller på att etniskt rensas från deras hemland.
Palestinaaktivister världen över lärde sig rätt läxa från den grundliga förintelseundervisningen.
Never again means never again for everyone.
För övrigt cirkulerar det ett klipp som påstås visa att palestinaaktivister bråkar med Iranaktivister i Göteborg. Det gör det inte. Det visar bara tumult. Om någon har mer information får ni gärna dela detta i kommentarerna (se länk till Facebook längre ner).
När jag från början hörde talas om lagen mot kusinäktenskap var jag inte särskilt positiv. Jag tycker rent generellt att folk ska få gifta sig med vem de vill, så länge det handlar om vuxna människor, och argumentet att barnen blir för nära släkt är svagt. Om det är anledningen till oro bör DNA-analyser göras av alla som ska gifta sig. Jag är ju ganska liberal i mina åsikter och min första instinkt är oftast att säga nej till nya förbud. Särskilt vad gäller val av livspartner.
Men.
Många menar nu att kusinäktenskap är vanliga anledningar till att låta kusiner till svenska medborgare invandra och att kvinnor (jag antar även män, men det är i regel kvinnorna som nämns) ofta utsätts för svårhanterade påtryckningar.
Detta är ett argument som skulle kunna få mig att ändra mig, om det finns belägg för att detta med påtryckningar är vanligt och inte bara någon sorts rasistisk myt.
Ja, jag vet att Pela och Fadime skulle ha gift sig med kusiner, men jag känner att förklaringen ”de dödades för att de sa nej” är lite väl förenklad.
Så syftet med detta inlägg är inte att upplysa, utan att bli upplyst. Jag är säker på att de flesta som läser här har en stark åsikt åt endera hållet. Om inte kan ni också säkert lära er något samtidigt som jag.
Alltså: Förbud mot kusinäktenskap – bra eller dåligt?
Så här är nu det sammansatta montaget av mordet på Alex Pretti, se länk. Bilden visar hur han försöker hjälpa en knuffad kvinna upp – hans sista ord var ”are you ok?” – varpå skrikande agenter springer fram till honom och hoppar på honom samtidigt som han filmar, sprejar honom med pepparsprej, trycker ner honom, bonkar honom i huvudet med ett föremål, rycker hans pistol ur holstret i midjebältet, som hängde på sidan i Lucky Luke-stil och slutligen mördar honom med tio skott.
Man kan också se detta och konstatera att ”han var en terrorist, där i avsikt att begå massmord, man kan hinta om att han sprang fram emot agenterna med vapnet i högsta hugg, att hans avsikt var att hindra dem från att arrestera en livsfarlig bandit, att han inte lugnade sig trots pepparsprej och att för att förhindra hans planerade massaker böev de tvingade att döda honom.”
Nej, detta är inte teorier någon random twittrare kokat ihop. Detta är den information de myndigheter som har till uppgift att utreda detta tillhandahållit till allmänheten. De är egentligen helt opartiska och utan förutfattade meningar, ser ni. Mmm.
Men egentligen är felet inte hans, trots planerna på massmord. Det är guvernören och borgmästaren som hjärntvättat honom genom att uppmana allmänheten att filma allt de ser.
Trotz allt 