”Blood libel” är den antisemitiska myt som uppstod för tusen år sedan, och som går ut på att judar dricker kristna barns blod.
Israelvänner använder nu det uttrycket för att antisemitbelägga dem som klagar över det massiva antalet döda barn i Gaza och i någon mån även på Västbanken. #nothingtoseehere #YoureJustRacist
Som jag har skrivit tidigare finns det klara paralleller med Vietnamkriget, som visade att en del i synnerhet unga män, uppvuxna i en helt normal och trygg miljö, som plötsligt befinner sig mitt i en strid bland civila, blir avtrubbade och kapabla till de mest ofattbara dåd.
Och många vittnesmål från återvändande IDF-soldater tyder på att det är just det avtrubbandet som slagit till här.
Lägg till detta Netanyahu-regimens totala ointresse att rädda palestinska liv, och att de hängslen och livrem som borde finnas på plats för att styra 25-30-åringar med PTSD är också borta.
Det finns en youtubekanal som heter ”The Ask Project”, och som är några år gammal. Några personer ställer en fråga till Israeler eller Palestinier (ibland istället uppdelat på araber vs judar) om vad de tycker i en viss fråga. Det blir ju anekdotiskt, men är ändå intressant.
Bland både araber och judar tycker till övervägande delen att den andra sorten helt ska bort. Det är beklämmande. Dock verkar unga mer vidsynta än äldre. Kvinnor mer än män.
Men en israelisk kvinna sa rakt ut att det inte finns någon oskyldig palestinier, så de borde dödas allihop.
”Även barnen?”
”Ja, de har inte gjort något än, men de kommer att bli terrorister, så de också.”
Amerikanerna åkte inte till Vietnam med ett hat mot det vietnamesiska folket i bagaget. Och ändå var de kapabla till massmord på civila.
Tänk er att israelerna redan från den dag de klev in i Gaza bar på ett massivt hat dels från hela sin uppväxt och dels från 7 oktober.
”We all know the great prime minister of the UK and we just signed a document and we just signed it and it’s done so we have our trade agreement with the European Union.”
Rätt många twittrare tror att Trump och Elon i själva verket spelar 4D-schack och har en mästarplan för att få Demsarna att begära att filerna ska släppas.
Enda felet med den teorin är att Trump redan har alla filer och har sagt sig vara beredd att släppa dem.
”The Epstein files” är i stora delar en konspirationsteori på magasidan.
Det är ett faktum att Epstein hade en ö med tjejer i nedre tonåren, orgier osv, och det är också ett faktum att kändisar var där och … mådde gott.
Konspirationsteorin ligger i det stora antalet superkändisar på vänstersidan som korruptat sig undan ansvar. Clintons, Gates, … .Den sitter ihop med övriga myter, som Pizzagate och Hillarys pedo-ring med spädbarnsblodsdrickande.
Så magafolket har länge krävt att ”the Epstein files” skulle släppas, och Trump förklarade sig före valet, en smula motvilligt, beredd att göra så. Just den där tvekan har av vänstersidan uppfattats som ett tecken på att han kanske finns med i filerna.
Så fort han tillträdde kom kraven från gräsrötterna, och han beordrade sin åklagare Pam Bondi att skrida till verket.
Och det var popcornsfest på Twitter, dagen de skulle komma ut. Med påföljande antiklimax, när det enda som dök upp var en kraftigt retuscherad tummetott. Sedan dess har de surnat alltmer. Och konspirationsteorierna runt konspirationsteorin sprider sig. Kan det vara Deep State som motarbetar?
Själv tror jag faktiskt Bondi har rätt i sin förklaring över förseningen. ”Filerna” är ju egentligen polisutredningar, med vittnesförhör, ofta plågsamma sådana, filmer, bilder. Det finns mängder av offer att ta hänsyn till. Lägg till det att det fortfarande är förtal att namnge någon som varit anklagad men aldrig åtalad. Man behöver liksom ingen mer förklaring till varför det tar tid än så.
Men vänstersidan, som från början varit rätt ointresserade, har nu istället en teori att Trump finns med och att det är därför.
Själv tror jag faktiskt att han finns med, men inte som anklagad för brott utan vittne. Han hängde mycket med Epstein innan de blev osams, och det är bara naturligt att polisen frågat ut honom. Hade han varit förövare hade det förmodligen läckt. Andra kändisar som anklagats men inte dömts, som Prins Andrew, har ju nått medierna. Och jag tror han tycker detta är skämmigt. Det fanns dock en kvinna, Stacey Williams, som anklagade honom för att ha tafsat på honom inför Epstein. Möjligt det finns med i materialet också. Eller också vet han inte om det finns med, och vågar inte chansa.
Oavsett vilket kommer förstås Bondi att plocka bort honom ur materialet isf. Men det är knappast det som är ”the hold-up”.
Det är mot bakgrund av detta Elons tweet ska ses.
”Time to drop the really big bomb:@realDonaldTrump is in the Epstein files. That is the real reason they have not been made public.”
För nu blir det intressant. Om Trump de facto inte finns med alls i filerna har han en kanonbra grund för stämning för förtal, och kan man stämma världens rikaste man gör man det – i synnerhet om man är så trigger happy som Trump.
Enda anledningen till att inte göra det är att man själv och de ansvariga på FBI inte under ed kan säga att Musk ljuger.
Jag tänkte först att Musk är påtänd, det där är något han bara vräkte ur sig, men nu börjar jag känna att så inte är fallet. Han skulle aldrig chansa och riskera att bli stämd på miljarder. Han måste ha vetat att han var trygg.
Tänkte ge lite bakgrund till varför bråket är så tragikomiskt.
En budget i USA klubbas förstås i Kongressen, precis som i Riksdagen i Sverige, med den skillnaden att presidenten behöver skriva under den, såvida den inte har stöd av två tredjedelar i båda husen. Det betyder att det är rätt viktigt att få med honom på tåget.
Och Trump har döpt årets budget till The Big Beautiful Bill – I kid you not. Det är det formella namnet.
Precis som en svensk regering sedan har i uppgift att utföra vad Kongressen beslutat har presidentens administration samma ansvar. Men de ska inte ändra i siffrorna.
Det är mot bakgrund av detta som DOGE var så knäppt, från början till slut. Samtidigt som Trumps kabinett, läs ”ministrar”, höll på att ta över sina departement rusade Musk och hans armé av snorungar mer eller mindre bokstavligt in på myndigheterna och drog tillbaka pengar och sparkade folk willy nilly. Och det var superbråttom, men det gjorde inget om det blev fel, för det var ju bara att anställa tillbaka. Det viktiga var att man skulle utrota ”fraud, waste and abuse”.
”Two trillion dollars” lovade Musk i valrörelsen.
”Trillion” = biljon = 1 000 000 000 000
Det blev ju en tummetott. Han hävdar 160 miljarder, men experter håller inte med om att det är så mycket, och de pengarna har kostat massor. En grupp från båda partierna menar att de 160 miljarderna kostat 135 miljarder.
Han sparkade ”parasiter”, som veterinärer som forskade runt fågelinfluensan, läkare som jobbade med ebola, och nu kommer ”hurricane season” och jag tror tio procent av de som är ansvariga för ”hurricane response”, dvs FEMA har fått gå. För att ta några exempel.
Man kan ha olika uppfattning om vad som är slöseri, men bara de mest inbitna Trumpnissarna tycker fortfarande att DOGE var en gåva från ovan.
Och inget fraud har hittats alls, förstås. De har pekat på kända fel, som den där omtalade databasen med tvåhundraåringar i, men det är också allt.
Vad som hade varit betydligt smartare är ju att krympa budgetarna för departementen och låta de nya ansvariga i lugn och ro bestämma sig för besparingarna.
En ”bill”, på svenska proposition/motion, behöver klubbas i båda husen, och för just budgeten gäller, precis som i Sverige, specialregler – det räcker med enkel majoritet i båda husen samt presidenten, förstås. Nästan alla andra frågor kräver 60 röster i senaten, dvs sju demokrater.
Men republikanerna är så osams sinsemellan, så blotta tanken på att även försöka få med några demokrater på något alls är dem övermäktig, och de har därför nästan inte klubbat något alls i år. Istället fular de sig – nåja, det gör båda partierna – och bakar in så mycket de någonsin kan i den bill de inte behöver Dems för att få igenom. Alltså inte bara budget, utan även annat.
Och med tanke på hur klen deras majoritet är har det varit superknivigt att komma i mål.
Och nu ligger billen hos senaten, och de gillar den inte alls, och håller på och skriver om den nästan helt, så frågan är om den över huvud taget kommer tillbaka i igenkänningsbart skick. Den ökar enligt alla experter statsskulden med 2,4 biljoner. Republikanerna hävdar, precis som en gång i tiden Bo Lundgren, att ”dynamiska effekter” behöver tas med, pga skattesänkningarna, men många är ytterst skeptiska.
This massive, outrageous, pork-filled Congressional spending bill is a disgusting abomination.
Shame on those who voted for it: you know you did wrong. You know it.”
Mmm. Pork-filled.
Vad har gjort honom så upprörd?
Dels drar man in stöd till elbilsindustrin, vilket förstås påverkar hans bottom line, men dessutom finns ingenting av DOGEs ”besparingar” med, förutom indraget bistånd. Lägg till detta underskottet- han är en ”budgetar ska vara balanserade”-fanatiker – en av få åsikter de flesta av oss svenskar delar med honom. Det finns fler underströmmar. Man tror att han räknat med att få fortsätta, men han har blivit en liability för Trump, som skyller på en regel för att få bort honom. Lägg till detta ett Starlink-kontrakt han inte fick.
Först trodde många att Trump skulle kontra. Det gjorde han inte.
Sedan är frågan vad som händer i Kongressen.
Och slutligen: Vad händer med alla trumpnissar som idag älskar Musk? Blir det en tydlig spricka lär de inte hålla på honom. Han är redan extremt impopulär, och dessa är nästan de enda han har kvar.
Om vi alldeles bortser från det extraordinärt olämpliga i att ta emot en gigantisk muta från ett land som Qatar är det mest bisarra med Trumps flygplan hur han låtsas att amerikanska folket tjänar på det och att demsarna är korkade som inte begriper det.
Det finns ett Airforce 1 idag, som är 40 år gammalt. Han tycker det är i sunkigt skick. Stackare som ska behöva åka runt i det, liksom.
Det finns också ett nytt plan på G, som han beställde av Boeing förra mandatperioden, men det är inte klart pga alla säkerhetstillägg som måste göras. De siktar på 2027 eller 2028.
Så det här planet skulle alltså behöva genomgå samma modifieringar för att kunna användas som AF1, på amerikanska skattebetalarnas kostnad. Och sedan ska det hamna i hans bibliotek. Mmm. As planes do.
Ingen vet riktigt hur de ska kunna hinna göra alla dessa modifieringar snabbare än Boeing gör sina, så det finns imo en påtaglig risk att det inte heller blir klart förrän det är bibblandags.
“So the fact that the Defense Department is getting a GIFT, FREE OF CHARGE, of a 747 aircraft to replace the 40 year old Air Force One, temporarily, in a very public and transparent transaction, so bothers the Crooked Democrats that they insist we pay, TOP DOLLAR, for the plane. Anybody can do that! The Dems are World Class Losers!!! MAGA.”
Alltså. Nej. De insisterar inte på att ”we pay top dollar”. I den mån de insisterar är det på att behålla det befintliga planet tills det andra är klart. Det är bara så dumt, raktigenom.
Kommer ni ihåg hur Musk, Trump och alla deras minions skröt om hur de lyckats stoppa kondomer för femtio (eller kanske hundra) miljoner dollar som skulle gå till Hamas? Detta var i början av året.
Trump upprepade detta gång på gång, som en sorts symbol för det slöseri han lyckats stoppa.
Men.
Gaza var inte Gazaremsan, utan en provins med samma namn i Moçambique, och programmet ifråga syftade till att stoppa AIDS-spridningen där. Och Hamas hade förstås ingenting med något att göra.
Denna historia i all sin dumhet, sitt slarv, sitt förakt mot människor som lider och sitt ljugande är en perfekt illustration av allt som har med DOGE, Musk och Trump att göra.
Bill Gates: “I’d love for him to meet the children that have now been infected with HIV because he cut that money.”
Pja. Vem tror Musk eller Trump skulle göra något annat än hånskratta åt dem?
Har Trump hotat invadera Grönland? Det är lite av en tolkningsfråga. Låt oss kolla närmare på vad han egentligen sagt.
Hur blev Grönland danskt?
För tusen år sedan tog sig vikingar dit från Island och skapade bosättningar längs kusten. Flera tusen personer levde där en tid. Och i början av 1700-talet lyckades därför Danmark och Norge, som ju då var ett land, övertyga världen om sitt ägarskap över ön, trots att ingen av vikingabosättningarna egentligen fanns kvar. Numera är ön inte längre en koloni, utan en självständig del av landet.
Det finns två anledningar till varför Grönland plötsligt blivit relevant. Den ena är de naturresurser som förmodas dyka upp i takt med att klimatförändringarna får snön att smälta. Ett grovt estimat är att de är värda över fem tusen miljarder USD, dvs runt femtio tusen miljarder svenska kronor. Med en befolkning på 56 000 invånare betyder det att varje person som bor där äger bortemot en miljard. Mmm. Det är förstås inte så riktigt så enkelt. Men det ger en fingervisning.
Den andra kända anledningen till att just Trump vill komma åt ön är för försvar. Och här blir det snabbt rörigt, för det är ju stor skillnad på att vilja skydda grönländarna och att vilja skydda sitt eget land. Att grönländarna skulle leva under ett hot från att invaderas av Ryssland eller Kina, vilket Trump gärna hävdar, är inte seriöst. Kina har inte ens en väg till Grönland som inte inbegriper antingen Berings sund, Panamakanalen eller rundandet av Sydamerika eller Afrika. Ryssland har visserligen Nordpolen, men att tryggt frakta soldater, vapen och förnödenheter till Grönland i sådana mängder att det går att hålla ön mot hela NATO är inte seriöst. De lyckas ju knappt ens hålla Ukraina som de har en gräns till.
Att Grönland behövs för USAs försvar är däremot helt riktigt. Ryska missiler kan mycket väl leta sig över Grönland mot USA. Men USA har en militärbas där, och de har redan rätt att utöka antalet soldater nästan obegränsat, så ursäkten att de måste ta över ön för sitt eget försvar klingar ihåligt.
Så vad det nog ytterst kokar ner till är att Trump vill bokstavligt sätta sig själv på kartan genom att expandera USA, av samma skäl som han döpte om Gulf of Mexico och vill ta över Kanada och Panamakanalen.
Så hur ska han gå tillväga?
Hans första väg framåt var att övertala Danmark att sälja ön. Det kom han med redan under förra mandatperioden. Förslaget är så absurt på så många plan att danskarna mest skrattade åt honom – I alla fall I början. Och de påpekade det uppenbara: Även om de hade velat, vilket de förstås inte gör, hade de inte haft den rätten. För ön tillhör grönländarna.
Styret är komplicerat. Ön har 56 000 invånare, så runt femtiotusen är vuxna med rösträtt. De väljer en egen riksdag och har dessutom två ständiga stolar i danska Folketinget. Det enda Danmark egentligen har beslutanderätt om är valutapolitik och försvarspolitik. Men grönländarna är alla danska medborgare, och de räknas som grönländare om de är fast bosatta på ön. Så en dansk som flyttar till Grönland räknas därmed som grönländare. Och omvänt. En grönländare som lämnar ön har inte längre rösträtt där.
Trump blev då sur, och ställde i sista minuten in en planerad resa till Danmark, vilket förstås kostade danskarna en del. Och så slutade hans första mandatperiod.
Den här gången har han varit mycket mer fokuserad. Redan i december, innan han tillträtt, deklarerade han att hans nyss utsedde ambassadör till Danmark hade i uppdrag att ta över ön, för att säkerställa ”nationell säkerhet och frihet” världen över, men redan i nästa mening är det inte längre världen utan USAs intressen som ska representeras. Kryptiskt värre. Sedan kom hans julhälsning till ”the people of Greenland which is needed for National Security purposes. Han la till att de vill ha USA där.
Han höll sedan en presskonferens i början av januari, fortfarande innan han tillträtt, och förklarade samma sak.
Hotar han med invasion? Det är en semantisk fråga. Detta var nog första gången han fick frågan ställd rakt ut, och varje gång har han svarat att han inte utesluter det, men ofta lagt till att det inte ska behövas.
Don Jr. åkte dit strax efter, och enligt The Guardian som var där hyrde han in hemlösa – får erkänna att jag inte trodde sådana fanns i ett så kallt land och med en så liten population – och klädde dem i MAGA-hattar och deklarerade att mer eller mindre alla grönlänningar ville bli amerikaner. De berättade också om en 11-årig pojke som fick en hundradollarsedel av dem.
Trump postade i alla fall att grönländarna inte ville något hellre än bli amerikaner.
[Han har för övrigt fel i sak – grönländarna får pengar från Danmark, men Danmark får inget från Grönland.]
I början av mars var det dags för Trumps tal till kongressen. Och där lyckades han både deklarera att grönländarna har rätt att själva bestämma och ändå slinka in ett hot på slutet. Och få skratt och applåder för det.
Så. Folket ska bestämma, de får välja själva, skälen är internationell säkerhet och nationell och ”one way or the other” ska han ha Grönland. Hot om invasion eller inte?
I mars skulle JD Vance’ fru åka dit, på en sorts omvänt statsbesök där hon förstås inte var inbjuden av någon alls. Och hon skulle gå på ett slädhundsrace. Hon verkar ha kommit på själv att det var en dålig idé, för rätt vad det var skulle minsann JD också med, och sedan skulle de inte alls titta på några vovvar utan enbart besöka USAs bas.
Han höll ett längre tal på basen, där han förklarade att USA behövde Grönland för att kunna skjuta ner missiler, samtidigt som han förklarade att det var därför de hade den militärbas där han befann sig, så det motivet havererade ju lite av sig självt. Sedan förklarade han att USA behöver tillgång till Arktis. Det har de dock redan via Alaska.
Han har alltså enbart träffat sina landsmän, inga grönlänningar så när han berättar vad han har hört om hur bra amerikanerna är är det deras självberöm han återger. Efter detta skällde han som ni hörde ut Danmark för att de inte hjälpte till med att skydda militärbasen där, och han påstod att Ryssland och Kina därför kunde vara ”aggressiva” mot grönlänningarna.
Det är plågsamt att lyssna på självberömmet kombinerat med den nedlåtande kritiken av Danmark. Det är också kontraproduktivt. Ungefär som att fria till någon genom att säga ”du är rik, jag behöver dina pengar, och jag är väldigt bra, till skillnad från din nuvarande man, som är superdålig”. Förutom att liksom Trump använda adjektivet ”incredible” eller någon synonym varje gång han pratar om grönlänningarna gör han inte minsta ansats att liksom flörta med dem. Han menar också att Grönland kan komma att styras av ”The Chinese Communist Party”. Han förklarar inte hur.
Maggie Haberman, som har bland de bästa kontakterna inom Trumpadministrationen bekräftar i en artikel att det faktiskt finns långtgående planer på hur ön ska tas över. Det handlar om reklamkampanjer i sociala medier. Ingen plan för militärt övertagande finns.
JD Vance verkar också ha slagit in på den vägen i en intervju med Newsmax, och skrattade – imo rätt falskt – åt tankefiguren att de skulle använda våld. Istället ska de erbjuda grönlänningarna pengar som överstiger det belopp Danmark betalar, dvs 600 000 kronor per person.
Notera hur han slingrar sig när han försöker låtsas att han faktiskt pratat med en enda grönländare.
Betalningen det känns rätt bakvänt. Om nu Grönland är så rikt – varför ska någon betala dem något? Borde inte landet kunna leva av sina resurser, på samma sätt som till exempel UAE lever av sin olja? Det känns också som om Vance har gått hela varvet runt med sitt frieri till Grönland. ”Jag betalar dig om du gifter dig med mig, för då får jag tillgång till dina pengar.”
Men om nu våld är uteslutet, varför dessa upprepade hot från Trump?
Han twittrade ”the other story was having to do with Greenland, casting our Country, as led by me, falsely, inaccurately, and fraudulently”.
Men han sa inte egentligen emot dem om användandet av våld.
Och det är ju en rätt vanlig teknik från hans sida. Han säger två motstridiga ting, I detta fall ”vi respekterar grönländarnas rätt till självbestämmande” och ”jag utesluter inte våld, vi ska ha ön på det ena eller andra sättet”, och sedan kan alla välja vilken variant man vill tro på.
Vi minns alla hur diskussionerna gick för fem-sex år sedan, när ISIS var alltings centrum. Terror kom från muslimer, hette det. Det fanns ingen kristen terror. Koncept som hjärntvätt och radikalisering satt tätt ihop med islamistisk terror, och alla vi som försökte säga att bara för att islam just då var motiveringen bakom kriget och dåden fanns det inget som sa att inte samma sak skulle kunna hända kristna, buddhister eller what not. Vi pekade på tidigare terrorister som saknat religiös koppling, som separatiströrelser eller politiska extremister.
Men nej. ”Relativisering!” Jag vet inte hur många gånger jag fick det ordet slängt till mig när jag framförde att terror alltid funnits bland andra än muslimer.
Well. Nu ser vi kristen terror. Alla stollar som är beredda att slåss för Trump är säkert inte religiösa, men de flesta är det. De hetsas av vissa präster och predikanter, medan andra dämpar eller står på andra sidan, precis som för sex år sedan, när vissa imamer uppviglade och andra satte sig emot.
”Men trumpterroristerna har inte eldat folk i burar!”
Nej. De har inte hunnit dit, och de kommer inte att göra det heller, för USA är inte i samma situation av inre kaos som Syrien, Iran och Irak var. Men hade de haft möjlighet hade några av dem hängt Mike Pence och dödat Nancy Pelosi, och förmodligen resten av de kongressledamöter de anser vara fiender. Anledningen till att inte USA kommer att gå Levantens öde till mötes är enbart att man har bättre struktur.
Detta är kristen terror.
Den är lika äcklig som den muslimska terror som grundades i Levanten då, den har samma komponenter av religiös motivation, vilja till makt, motstånd mot befintliga politiska ledare, och där finns grupper av rasister, psykopater med sjuka fantasier och också breda grupper supportrar som egentligen inte gillar våldet, men tolererar det för Sakens skull. Där finns radikalisering av människor som tidigare varit politiskt ointresserade och religiöst måttliga, som Ashli Babbitt. Där finns koordinering från dem med militär eller polisiär bakgrund. Trots att landets styrande i huvudsak följer den egna religionen finns en vilja att föra in långt mer av Guds ord genom att tillsätta tokreligiösa på viktiga poster och ändra lagar och helst förbjuda andra religioner och riva deras monument.
Detta är kristen terror.
Men till skillnad från då kommer inte kristna världen över att avkrävas avståndstagande. Vi kommer inte att se hashtaggen #NotAllChristians eller hålla långa diskussioner om skulden hos de kristna som inte tar ställning. Inga opinionsundersökningar kommer att göras i Västvärlden för att se hur många kristna som vill se ett styre där Guds ord återspeglas i lagen.
Varför?
Och om du tänker svara att ”men syftet med ISIS var att skapa en religiöst grundad stat, och det gäller inte här” – då har du inte lyssnat på de trumpsupportrar som i varje intervju motiverar sin kärlek till Trump med att han är Guds utvalde. Då har du inte läst alla bibelcitat hans närmaste hela tiden twittrar ut. Då har du inte lyssnat på de religiösa ledare som skriker ut att Trump är den ledare Gud satt till makten.
Många vill gärna tro att kristendomen har en inneboende godhet som islam saknar, men sanningen är att bådas religiösa skrifter innehåller både uppmaningar till strid och till fred.
Det handlar om var man läser, hur man tolkar det man läser och vad man vill hitta.
Just nu handlar mycket om vem som ringde vem och begärde assistans och det kommer att ta tid innan allt är klart. Det finns misstankar om medvetna val hos ansvariga för att möjliggöra stormningen, och Biden och flera med honom har påpekat att hade det varit BLM som förväntats protestera hade det sett annorlunda ut.
Och först tänkte jag att så kan det väl inte vara, för det skulle vara en sorts absurd rasism. Men efter att ha läst och lyssnat mig igenom en rad insattas tankebanor har jag börjat hålla med. Men det är inte egentligen rasismen som är kärnan, även om den säkert finns med.
I en svartvit värld utan nyanser är Trump för polisen och Biden emot. Man ville inte tro att Trumpanhängare kunde begå ett terrordåd. Och flera av de tillresta terroristerna var poliser eller militärer. De var där för att skydda sitt land.
Lou Dobbs, som är en grymt obehaglig Trumpförsvarare på Fox News, har ett rätt urspårat Twitterflöde. Jag läser det för att förstå, och det märks att han är förvirrad eftersom hans världsbild gick i kras när det han kämpat för i åratal plötsligt visat sig vara The Dark Side.
Han ifrågasätter varför stormningen kallas terrordåd, men inte Antifas och BLMs eldande av stadskärnor. Well. Det är ju rätt enkelt. BLM är en organisation, och de fördömde konsekvent allt våld. Antifa har ingen ledning. Men framförallt är ”terrordåd” något som utförs för att uppnå ett politiskt syfte. Därför passar den benämningen här men inte där. Terroristernas syfte var att stoppa rösträknandet och utnämningen av Biden som president. Eldandet hade inget syfte, utan det var urspårade individer som löpte amok, och syftet med plundringarna var uppenbarligen stjälande.
Men ordet ”terrorist” har ju blivit synonymt med ISIS, Al Qaida, eller, kort och gott, muslimer.
Förstå hur det snurrar i hjärnorna på Dobbs, Carlson, Ingraham, Hannity.
Dobbs retweetar också en uppenbart manipulerad bild av Antifa-anhängare som har en skylt där det står ”Ashli Babbitt deserved it”. Och hur Trumpförsvarare ska förhålla sig till henne är än knepigare. Hon representerar allt de står för. Veteran. Konservativ. Älskade Trump och reste till DC för att försvara sitt land. Och så dödades hon av polis när hon begick ett terrordåd. Var hon god eller ond? Hur ska en svartvit Trumpförsvarare förhålla sig till henne? Tucker Carlson höll bara någon dag efter terrordådet en upprörd monolog där han ifrågasatte varför inte ”The Left” var upprörda över att hon skjutits av polis. ”Imagine if that was your daughter!” Hon sköts medan hon begick ett terrordåd, med syfte att stoppa den demokratiska processen. Tragiskt? Absolut. Men det finns andra som bättre förtjänar empati.
”All Muslims are not terrorists, but every terrorist is a Muslim” är ett etablerat uttryck på nationalistkanten. Det har iofs aldrig varit sant, men nu måste det stå klart även för den mest övertygade.
Stormningen av Capitol Hill var ett terrordåd. De som deltog var terrorister.
Och ironin är magnifik när just de som hela tiden pekat på faran med muslimer plötsligt måste säga ”all Trump supporters are not terrorists”.
”This was just a small percentage”, säger Laura Ingraham med sin vanliga, upprörda rynka i pannan. ”You can’t blame this on everyone that supports Trump!”
Jag betraktar mig själv som en ganska mainstream moderat. Den politik jag vill se är nästan exakt den partiet föreslår.
Jag vet dock att många, både till vänster och höger, tycker jag är supermegaradikal, till vänster om Sjöstedt, men det handlar mer om min retorik och de ämnen jag väljer att diskutera än om mina faktiska ställningstaganden vad gäller realpolitik.
Det är i sig tragiskt att om man som moderat tar ställning mot muslimhat och för mångkultur, ser arbetskraftsinvandring som en stor tillgång för landet, och förespråkar en verklighetsbaserad rapportering om samhälleliga hot, som exempelvis dödligt våld, tror många att man är toklångt till vänster.
Jag följer ju amerikanska nyhetsmedia, samtliga, extremt ingående. Och det är ofantligt intressant att jämföra panelernas diskussioner med våra perspektiv.
En mainstream-moderat som jag blir demokrat i USA. Aborträtt, sunda miljöregler, sjukvård för alla, studielån och fria högre studier är inte något som ens ifrågasätts i Sverige, och det är vad Dems kämpar för idag. Jag vet att många översätter moderater till republikaner, men där håller jag inte med alls. Det finns nästan inget på republikanernas agenda som är moderat realpolitik.
Detta sagt finns många republikaner som är hederliga politiker eller debattörer, och som jag gärna lyssnar på och nickar till.
Tyvärr har alla, nästan, lämnat politiken, eller är på väg att göra det, eftersom GOP (partiet) numera är Trumps.
Det finns en matematisk förklaring. Bara en fjärdedel av väljarna (registered voters) är republikaner, men bland dessa har Trump 80-90 procent i sin hand. Det betyder att om man som ledamot går emot Trump finns en överhängande risk för hat-tweets, och sedan kommer en utmanare i hemmadistriktet/-staten som Trump lyfter fram och vips är man ute och kan packa ihop sin Washingtonkarriär. Om man å andra sidan försvarar honom och INTE kommer från ett megarött distrikt (i USA är rött höger och blått vänster) finns risken att man förlorar det faktiska valet till en demokrat, för det mesta Trump gör och säger är oförsvarbart. Detta är republikanernas enorma dilemma.
Det gör att
– republikanska politiker från ”purple” districts/states (”purple” = lila = distrikt som inte är vare sig blå eller röda) gör det enda rätta. De mumlar något svårbegripligt och springer när de får frågor från journalister. Någon gjorde ett skojigt klipp med republikaner som sprang in i hissar för att undvika att behöva försvara Trump.
– republikaner från röda districts/states försvarar honom med absurda argument.
Det är extremt obehagligt att se. De vet uppenbarligen att de är helt fel ute. De pratar forcerat och skriker mellan varven för att överrösta intervjuaren. Hoppar mellan ämnen. Påstår att äpplen är apelsiner och förresten är solen gul och varför pratar ingen om Hillarys emails? Skulle man stänga ljudet och bara betrakta deras kroppsspråk skulle man direkt se på svettpärlorna i pannan att här är någon som blåljuger.
Och jag tänker att jag är glad att mina barn och barnbarn och barnbarnsbarn aldrig kommer att behöva se mig åbäka mig sådär.
De kanske inte gillar vad jag står för idag, när de om femtio eller hundra år hittar något jag skrivit i ett dammigt, historiskt arkiv.
Men jag har aldrig framfört något jag vetat varit lögn eller nonsens, eller som gått på tvärs mot min moral.
Jag betraktar mig själv som en ganska mainstream moderat. Den politik jag vill se är nästan exakt den partiet föreslår.
Trotz allt 