Jag skrev igår att bosättarvåld är terrorism, och någon anklagade mig för att ha fel, rent semantiskt, ty det är bara terrorism om syftet är att sätta press på en statsapparat för att försöka påverka politik och lagar hos denna. Mmm.
Så då frågade jag förstås om 7 oktober och Charlie Hebdo inte heller var terrordåd, men jodå, det var de förstås. Ty då var muslimer förövare (min förklaring).
”Terrorism” har olika definitioner, förstås, Den ursprungliga var franska revolutionen.
(i) utförandet av en brottslig handling eller hot om en sådan handling;
(ii) avsikten att sprida rädsla bland befolkningen eller direkt eller indirekt tvinga en nationell eller internationell myndighet att vidta någon åtgärd, eller att avstå från att vidta den;
(iii) när handlingen involverar ett transnationellt inslag.
Det finns alltså ingen möjlighet att kalla 7 oktober för terrordåd, men inte bosättarvåldet. Faktum är att 7 oktober egentligen borde kallas krigsbrott, eftersom Gaza enligt FN räknades som ockuperat territorium, och då har man rätt att attackera sin förövare. Attackerna mot baserna, som många också räknar som terror, var faktiskt helt lagliga, varken terror eller krigsbrott. Jag påpekar det ibland när folk pratar om 1200 offer. Inget våld är förstås ok, men vi behöver vara konsekventa. Om vi tycker IDF har rätt att döda palestinska soldater måste det omvända också gälla. Soldaterna på baserna hade valt att vara soldater i en armé som utför en illegal ockupation.
Nu är inte jag egentligen särskilt intresserad av att ändra benämningen på den dagen. Det kan fortsätta heta ”terrordåd” för min del. Mitt mål är inte att få Hamas att framstå som goda, för det är de verkligen inte, utan bara att peka på hyckleriet.
Och som jag skrivit många gånger förut: Om vi ser till alla terrordåd, och ta vilket femårsspann du vill sedan 1948, leder israelerna, oftast stort, vad gäller terrordåd mot palestinier.
Så varför glöms israelisk terror bort hela tiden? Varför är denna stat som sponsrar eller åtminstone inte beivrar terror nästan dagligen, fortfarande med i Eurovision, FIFA med mera? Vi låter inte andra terrorsponsrande stater delta.
Jag kan inte se något annat skäl än rasism.
Bilden visar en 55-årig kvinna som blev slagen medvetslös av en bosättarterrorist när hon skulle skörda oliver. Enda anledningen till att detta är känt är att en amerikansk jounalist tog bilden. IDF ljög då och påstod att de kommit dit och hanterat situationen. I själva verket lämnade de platsen i syfte att låta honom utöva sitt terrordåd ifred.
Tove Lifvendahl, vars ledare jag brukar uppskatta, skriver idag att polisen måste ändra sig när det gäller demonstrationerna för Gaza.
Hon är förstås mer påläst än Måwe, vars tweet jag kommenterade för en vecka sedan, där denna fick det att låta som om Palestinademonstrationerna liksom med flit var förlagda så att de trakasserar synagogsbesökare i Stockholm. Tove konstaterar istället att arrangörerna inte hade något inflytande över rutten, utan att polisen helt bestämt detta.
Case closed, tycker jag. Om de inte valt vägen finns naturligtvis heller inte något antisemitiskt motiv. Ingen vilja att störa eller förstöra för judar när de utövar sin religion.
Men nej. Under rubriken ”Nu måste polisen tänka om” listar hon varför denna rutt är oacceptabel.
Dels menar hon att det kommer att störa judar på sabbaten. Men de gudstjänsterna äger rum på förmiddagen, och tågen kommer att passera vid tretiden på eftermiddagarna på Hamngatan, två kvarter, alltså trehundra meter, från synagogan. Och nu vet jag inte hur långsamt de går, men det kan inte handla om många minuter de är där. Det är alltså inte så att en eventuell eftermiddagsbesökare måste tränga sig förbi demonstranterna för att ta sig till synagogan. Men tydligen menar Tove att blotta risken att de råkar se dem när de är på väg dit är oacceptabel.
Hon fortsätter med att konstatera att ”Palestinademonstrationer i Sverige liksom i hela västvärlden regelbundet används till såväl öppna terrorhyllningar som antisemitiska uttryck”.
Är det sant?
Det beror på hur man ser på det.
Det har förekommit – enstaka Hamasflaggor, även om arrangörerna säger nej – ”from the river to the sea” – slagord som även Netanyahu använder sig av – uttryck för hat mot Israel, såsom ”krossa sionismen” och ”småbarnsslaktare”
Det finns vittnesmål om att judehat någon enstaka gång skanderats på arabiska, vilket förstås skulle falla i den kategorin, men såvitt jag vet är dessa obekräftade.
Och jag vill förstås inte att någon människa ska känna sig illa till mods på grund av sin religion eller sitt ursprung, men det är en sådan absurd obalans mellan vad man förväntas bli skyddad från.
Hur känner sig palestinier när de ser Israels flagga? Har de rätt att slippa se symbolen för det land som illegalt ockuperat deras i årtionden?
Hur känner sig muslimer när de blir spottade på för att de bär hijab?
Och ja, det finns en hotbild mot synagogor, och det finns också en enligt SÄPO större hotbild mot moskéer, men de nämns aldrig. Istället sitter mängder av pyshatande svenskar och hetsar mot deras existens utan någon krönika i SvD. Jag har aldrig sett någon enda individ ifrågasätta varför vi har synagogor i Sverige, men hatet mot moskéer drivs av politiker som sitter i regeringen tillsammans med det parti jag röstade på. För övrigt samma parti som vill lagstadga om förbud mot kritik mot landet Israel.
Vår palestinska och muslimska befolkning måste ha exakt samma rättigheter och skyldigheter som vår judiska. Varken mer eller mindre. Hur är det inte självklart?
Till slut vill jag påminna om Alexandra Esser, se bild. Hon och en grupp andra svenska judar demonstrerade utanför Judiskt kulturcenter där föreningen bjudit in en IDF-soldat och misstänkt krigsförbrytare, och de utsattes för massor av hat.
Flera ministrar från det parti jag röstade på anklagade dem för att vilja ”skapa skräck och rädsla hos barn som bor i Sverige vars familjer i generationer blivit förföljda”, de kallades antisemiter och ”odjur”.
Vilket visar att när du som jude står upp för det palestinska folket upphör din rätt att leva tryggt och avskärmad från hat i detta land.
Det har gått sådana rykten i många år, och efter senaste batchen dokument finns många kontakter med Israel, inte minst Ehud Barak, och även Kreml.
Jag har läst och lyssnat mig igenom många som satt sig in i hans liv och andra figurer i hans närhet, och jag har en lite annan take.
Det finns en personlighetstyp som är bra på att koppla ihop folk. En sorts spindel, kan man säga.
Jag har jobbat med några sådana personer. De producerar väldigt lite, men lyckas ta sig fram genom att skapa tacksamhetsskulder i sin närhet.
”Jaha, behöver du hjälp med … i så fall …” och sedan, när de behöver något minns den här personen detta och så bygger de en karriär runt tjänster och gentjänster. Deras styrka är helt enkelt att vara nissen som alla vänder sig till.
Och det är inte nödvändigtvis en dålig kvalitet. Jag har själv lite sådana drag. Men det blir skadligt när personen medvetet saboterar gängse informationsvägar för att säkerställa sin spindelposition.
Och det blir förstås än värre när personerna i nätet är beredda att begå brott. Insider-informationen flödade fritt runt Epstein. Och flickorna var handelsvaror. Jag tror inte alls att han formellt utpressade någon. Det hade framkommit i sådana fall. Istället handlade det om att begå gemensamma brott och därmed skapa ett förtroende. Någon som studerat den här sortens nätverk pratade om orgier som en sorts initieringsrit.
Epstein jobbade förmodligen inte för Mossad, eller för någon annan. Bara för sig själv.
Men både han och Ghislaine Maxwells far var klara Israelsympatisörer, och han använde sin spindelroll till att hjälpa landets militär och makthavare. Så ja. Han var en ”asset” om än inte agent.
Och förlorare var förstås inte bara de våldtagna barnen, utan även det palestinska folket.
Några var upprörda över att jag igår gissade att hälften av Sveriges 4-5 procent antisemiter skulle vara etniska svenskar, så jag tänkte resonera lite kring det.
Antalet antisemiter i Sverige, dvs människor som på en direkt fråga svarar att de på något sätt tycker illa om judar, är lägst i världen bland de länder Anti Defamation League* (ADL) mätt. 5 procent mot 46 procent i världen i stort. Näst lägst är Norge på 8 procent, och högst är Gaza ¯\_(ツ)_/¯ och Kuwait på 97 procent. Mätningen publicerades för ett år sedan, så vi var redan en bit in i kriget. Det är alltså inte gamla siffror.
Ingen vet mig veterligt hur dessa fem procentenheter fördelar sig. Jag gissar som sagt att det är hälften pursvensk höger och hälften invandrare från länder med hög andel judehat (vilket ju inte bara inbegriper Mellanöstern, nota bene), och motargumentet från dem som vill skylla allt på invandringen är att antisemitism hos etniska svenskar enbart skulle finnas hos NMR, och de är bara några hundra personer.
Det är imo att låta oss pursvenskar slippa undan för lätt. Du har boomers i torp och gårdar vars föräldrar sympatiserade med Tyskland, och som aldrig trodde på Förintelsen, och de har sällan ens träffat någon jude, men de är misstänksamma sedan barnsben. Och du har yngre killar som sitter i utländska hatgrupper på nätet och super i sig konspirationsteorier. Dessa kategorier skulle aldrig tåga med NMR, men deras attityder är solklara.
ETC har gjort en granskning av hundra fällande domar för hets mot folkgrupp, och de allra flesta som fälls är etniska svenska män. I de fall de fälls för just antisemitisk Hets mot folkgrupp handlar det ofta om hakkors och Hitlerhälsningar. Många i skolan. En fjärdedel av de dömda är minderåriga.
”Bland de senaste tre årens domar finns endast tre stycken där antisemitismen har muslimska förtecken.”, skriver de. En 25-åring som vill hämnas i sociala medier för hets mot muslimer, en 59-åring i Kista som skriver i sociala medier pga Palestina och ”i mars 2024 döms den notoriskt antisemitiske imamen Basem Mahmoud till villkorligt för en predikan i en källarmoské i Rosengård, Malmö, 2020.”
Om vi ska gå på detta finns all anledning att anta att etniska svenskar är i majoritet bland antisemiterna.
Tills vi får nästa årliga undersökning från ADL kan ingen bestämt säga huruvida de fem procenten har ökat eller ej. Jag tror inte det. Jag har senaste månaden fått över hundratusen kommentarer, varav många uppenbar hets mot muslimer, men bara en handfull, varav merparten på engelska, hets mot judar. Trots att många som är superengagerad i Palestinafrågan skriver hos mig går i princip ingen över gränsen och blandar ihop judar med Netanyahu och IDF. Jag ser inte framför mig att det finns personer som i början av kriget inte hade något emot folkgruppen judar, men som nu ändrat sig. Många i Palestinarörelsen ÄR dessutom judar, eller har påbrå eller familj som är det.
Har då hotbilden mot judar ökat?
Polisanmälningarna gällande hets mot folkgrupp har det, som bekant, men så länge folk sitter i facebookgrupper och uppmanar varandra att anmäla typ Palestinatåg säger den siffran inte mycket. 2025 har det skett en explosion, men de siffrorna har inte publicerats än av BRÅ.
Den upplevda otryggheten har också ökat, visar undersökningar bland medlemmar i judiska förbund.
Jag gick igenom Brottsförebyggande rådets (BRÅ) rapporter gällande polisanmälningar med antisemitiska motiv för 2024 och 2022. Ni ser resultatet i tabellen.
Min slutsats är dels att vi fortfarande, tills 2025 års ADL-rapport kommer ut, är världens minst antisemitiska land. Det ska vi vara stolta över.
Min slutsats är också att det finns ett faktiskt problem där judar på goda grunder mår dåligt. Vi vet inte varför de blir antastade i högre utsträckning, men jag ska försöka ta reda på det genom att läsa domar.
Återkommer om det.
EDIT: Någon påpekade att det finns en hel del höger-judehat bland invandrare från Östeuropa/Ryssland. De passar ju inte i någon av mina definitioner, men vi får släppa dem för nu. Jag hoppas kunna hitta mer i kommande statistik.
*Jag har starka synpunkter på hur dagens ADL agerar, ska sägas. Jag har alltid hållit dem högt, men de senaste åren har de kämpat hårt för att definiera om kritik av Israel till antisemitism. Men det får bli ett annat inlägg. För nu konstaterar vi att det inte finns någon anledning att misstro deras opinionsundersökningar.
Jag läste detta och tyckte det var lite konstigt att de förlägger en demonstration ”ett stenkast” från Stockholms synagoga.
I själva verket är det en marsch från Odenplan till Raoul Wallenbergs torg, och ja, den passerar Hamngatan som är två kvarter från synagogan – det blir liksom så när synagogan ligger precis mitt i Stockholm – så en väldigt bra stenkastare kan teoretiskt nå dit. Men det verkar inte alls finnas någon avsikt att trakassera synagogsbesökare. Sabbatgudstjänsten är på morgonen och tåget startar först 1330.
À propos kasta sten …
Det är klart att man inte kan protestera mot folkmord och apartheid utan att kallas ”hatisk”, för det är uppenbarligen fenomen som förtjänar att hatas.
Men Sverige har åtskilliga judar som också avskyr Israels dåd, och som går i tågen. Hennes tankefigur att judar i Sverige generellt inte ska klara av att beskåda kritiken mot ett helt annat land bara för att dessa delar religion med majoriteten av det landets folk är helt absurd. Som om svenskar boende i Frankrike skulle bli ledsna över kritik mot exvis UK bara för att de också är protestanter.
Jag har många gånger frågat dem som hävdar att demonstrationstågen är antisemitiska om de kan ge exempel på hur. Och det kokar alltid ner till att någon någonstans skrikit något om judar på arabiska, men ingen vet vem, så hur kan man polisanmäla?
ADL, som jag menar har blivit en parodi på sig själva på sistone med bland annat sitt Mamdani-hat (vi tar det en annan gång), säger så här:
Antisemitism i Sverige utgör en paradox: medan offentliga uttryck för hat i allmänhet är tabu och ADL-studier ofta rankar Sverige bland de minst antisemitiska länderna vad gäller attityder (cirka 4-5 % av befolkningen), finns det en betydande, kraftigt ökande realitet av incidenter. Efter Hamas-attacken den 7 oktober 2023 ökade rapporterade antisemitiska hatbrott i Sverige med över 450 %.
Och det går ju tillbaka till vad jag skrev i mitt förra inlägg och vad ATM skriver. Muslimhatare stör sig på Palestinatågen och anmäler allt de inte gillar. Flaggor, Israelkritik, påstådda rop på arabiska. Och eftersom BRÅ loggar polisanmälningar och inte domar blir det förstås en explosion, men ingen vet om den är verklig eller ej. Notera nu att jag inte säger att det inte finns en ökning. Jag säger att ökningen är ”obevisad”. (Igen.)
Notera också att jag inte läst polisanmälningarna, men jag har läst uttalanden från dem som säger sig ha polisanmält, vilket gör att jag tror mig veta att många är okynnesanmälningar.
Om Sverige har 4-5 procent verkliga judehatare, och jag tror den siffran stämmer, och kanske hälften av dem är nassar och andra hälften typ Palestinasupportrar är det förstås möjligt att någon av dessa två procentenheter ropat något antisemitiskt i ett tåg – jag säger inget annat. Men jag tror inte att antalet antisemiter i Sverige ökat de senaste två åren.
Och paradoxen är att medan muslimer som grupp lider av underrapportering av hatbrott lider indirekt judar som grupp av överrapportering, för när människor som jag och många andra antirasister som normalt automatiskt vill tro offer för rasism läser om hur folk kallar Palestinas flagga för antisemitisk blir det till slut ett rop på varg.
When antisemitism is everywhere, it is nowhere.
Samma sak med hyperboliska uttalanden som ”enbart spillror återstår av det judiska liv som en gång fanns i Sverige”, när antalet judar i Sverige i stort sett stått still sedan ökningen vid holocaust.
Så till er som tycker ATM har rätt:
Varje dag mördas barn i Gaza av en armé som uppvisar en grymhet vi sällan skådat i modern tid, och som har stöd av Sverige och EU.
Innan jag ”radikaliserats”, som några uttryckt det, och fortfarande lite tillspetsat trodde att Israel var raktigenom goda som bara gjorde vad de behövde för att skydda sig mot terrorister var det svåraste att försvara de illegala bosättarna. Nu diskuterade jag sällan eller aldrig Israel-Palestina, väl medveten om min bristande kunskap, men om det någon gång hände var det där jag gick bet.
Hur mycket jag än vände och vred på situationen finns det en logisk vurpa i tankefiguren att Israel ”bara” vistas på palestinsk mark för att de måste skydda sig mot terrordåd, samtidigt som bosättare på bosättare flyttade dit.
Länge tröstade jag mig med att de nog var få, tills siffran 750 000 chockade mig totalt.
Jag såg klipp på klipp och tänkte att men detta kan ju inte stämma. Hur kan Israel, det goda landet, gå med på det här? De måste ju rimligtvis placera dessa banditer i fängelse! Döma dem.
Så jag läste statistik och insåg hur få som öht ens häktades av alla mördare, våldtäktsmän, tjuvar och banditer.
Kvinnan som skulle föda barn, och på pur jävelskap vägrades åka till sjukhuset, och tvingades föda i bilen och barnet dog.
Mannen vars bosättargrannar släppte in sina får på hans mark så att de åt upp de grödor hans familj behövde. Han ringde den ”polis” som finns på Västbanken, och de vägrade komma, så till slut sprejade han grödorna med något som skulle få dem att smaka illa. Då ringde israelerna till IDF, som kom och häktade mannen.
Klockarens son, 16 år, var ute och sparkade boll med sin lille kusin, och hade missat att IDF hade utlyst utegångsförbud, så de sköt ihjäl honom. Till er som tror att Israel inte mördar även kristna.
De går regelbundet in i människors hus helt öppet och stjäl deras smycken och kontanter, och ingen vågar säga något.
De åker i en jeep och skjuter prick på palestinier för att det är skoj.
De våldtar.
De eldar upp bilar, och undertecknar med en Davidsstjärna. Hände häromdan.
Så har vi mannen som kastade sten på en äldre kvinna som ville skörda sina oliver.
Lägg till detta att det finns vägar som bara israeler får köra på, vilket är en anledning till att samtliga expertorganisationer med rätta kallar Israel för en apartheid-stat.
Jag menar att precis varenda vuxen bosättare är en terrorist. Redan det faktum att du är beredd att flytta till ett land som är ockuperat och leva i ett apartheidsystem som gynnar dig på urbefolkningens bekostnad räcker imo. Ingen gör så som inte är psykopat.
Än värre blir det av det faktum att många bosättare inte alls kommer från Israel, utan från helt andra länder. Deras ”ras” ger dem rätten att bara resa till ett område där de aldrig vistats och ringa på någons dörr och säga ”dra härifrån, ditt hus är nu mitt”.
818 palestinier har fördrivits bara denna månad.
Någon har hävdat att det minsann finns goda bosättare, som försöker vara snälla mot palestinierna, och det är som att vara en ”god” våldtäktsman, som bryr sig om sitt offer. Om man absolut vill leva där av religiösa skäl eller andra ska man lämna landet, verka för ett fritt Palestina, och sedan, när det lyckats, be invånarna om lov att få flytta tillbaka, på deras villkor. #ConsentIsKey #göromgörrätt
Israel är en demokrati. Det israeliska folket har röstat för detta. En majoritet är alltså helt ok med det.
Men många underbara israeler, som Gideon Levy, som många i Gen Z, protesterar. Och jag älskar dem. De sitter i fängelse hellre än gör militärtjänst. De utsätts för utfrysning och trakasserier. De är fullt jämförbara med de underbara tyskar som gömde judar under holocaust, men de är i minoritet. Vi hjälper inte dem genom att försvara Israel. Vi behöver lyssna på dem, som är modiga nog att kräva att vi i Väst sanktionerar deras fosterland.
När det gäller bosättarterroristerna är verkligen den stora fördelen med att vara ”radikaliserad” att jag aldrig mer behöver ens försöka försvara dessa psykopater.
Jag ser många i sociala medier påstå att Palestinaaktivister står bakom regimen i Iran och morden på civila. Sofie Löwenmark hävdar också detta i en krönika i Expressen, helt utan belägg.
Hon menar också att det är en konspirationsteori att Mossad ligger bakom upploppen, men vad jag sett har Israel bekräftat att de aktivt stöttar upproren inifrån Iran, så det är det ju inte.
Vidare finns ett klipp från Göteborg där någon viftar med shahens flagga och någon i palestinasjal skriker på vederbörande, och detta sägs vara bevis. Lägger det i kommentarerna.
Jag har aldrig, vare sig i sociala medier eller IRL, träffat en svenskiranier som stöttar regimen. Flera av er som skriver här har varit väldigt tydliga med att ni känner sorg över att er kamp för frihet har hijackats av Palestinahatare.
”De viftar med iranska flaggor i Palestinatågen!” Nu har jag googlat och sett att det i regel inte tillåts av arrangörer. Så även om det säkert hänt är det sällsynt.
Tankefiguren är förstås att om man stöttar Hamas stöttar man även Irans regim, men den havererar redan i första ledet. Få om någon i Palestinarörelsen stöttar Hamas. Jag har iaf aldrig sett någon. Ja, jag vet att Hamasflaggor har förekommit, men de är sällsynta och i regel förbjudna.
Så jag har två frågor.
Den ena till er som är svenskiranier: Vad betyder flaggorna för er? Känns dagens flagga som ett ställningstagande FÖR regimen, eller är det bara en flagga som symboliserar ert land? Är shahens flagga en symbol för frihet eller för återgång till den gamla diktaturen? Om ni skulle vifta med en flagga, vilken skulle ni välja och varför? Om ni inte känner er bekväma med att kommentera kan ni messa mig.
Och till alla: Känner ni till någon enda individ som står bakom mullornas diktatur och morden på civila?
Jag fick frågan igår hur jag tänker om krigen mellan Israel och Palestina på 60- och 70-talet, och mitt svar är ”inte alls”. Jag undviker medvetet alla diskussioner om vem som började och vem som erbjöds vad och sedan tackade nej, för det saknar relevans för de poänger jag försöker göra och leder bara vilse.
Det enda som spelar roll är hur det började och var vi är nu.
Och det började med att hundratusentals palestinier mördades och fördrevs från sina hem i en välplanerad etnisk rensning. När man väl dragit den slutsatsen blir allt annat irrelevant. Jag anser självklart att alla attacker på civila är förkastliga, och det gäller både på Västbanken och sjunde oktober och allt annat som skett. Men palestinierna som folk är inte ansvariga för vad andra palestinier gör. Det gäller massakern i Hebron och det gäller 7 oktober. Och det är märkligt att det är så lätt för många att anse att bosättarvåld inte är terrorism och att bara individerna är skyldiga, trots att Israel sanktionerar detta direkt och indirekt, men alla dåd på judar i Israel är varenda palestinier skyldig till. Inklusive Hebron för hundra år sedan.
I grund och botten har vi att göra med en ockupationsmakt och ett illegalt ockuperat folk. Allt börjar och slutar där. Det är därför jag så sällan diskuterar Hamas. De är inte problemet. De är ett symptom.
Jag känner att de som ivrigt försvarar Israels ”rätt” till Palestina egentligen saknar förmåga att överhuvudtaget se vad palestinierna gått igenom. Så jag vill att vi istället tänker oss Sverige under liknande förhållanden. Jag har gjort denna övning förut, men det var länge sedan och jag har fått många nya läsare.
Vi antar att Sverige är ockuperat av ett främmande land, precis som Palestina var under mandattiden mellan krigen. Vi vill bli fria. I Sverige i min analogi lever många muslimer, och de har flyttat hit för att ta över vårt land. Det vet några av oss, för de har skrivit ett avtal med vår ockupationsmakt där de krävt det. Men det finns inget Internet och ingen TV så många känner inte till det. Istället sprids rykten, en del korrekta, andra felaktiga.
Ibland blir det bråk mellan oss och ockupationsmakten, och då står muslimerna på deras sida mot oss. Folk dör i upplopp på båda sidor.
Några gånger genomför svenskar attacker mot muslimer för att försöka få dem att lämna landet. Attackerna är inte organiserade av den ledning vår ockupationsmakt tillåter oss att ha, men vi får alla skulden ändå. Särskilt när civila dör. Det heter att vi är terrorister som inte kan litas på. Det heter att vi hatar muslimer, trots att vi egentligen inte alls har något emot dem som personer – vi vill bara inte att de ska ta över vårt land eller sabotera vår frihetskamp.
Så kommer en dag när vår ockupationsmakt har insett att det är fel att ockupera andra länder, och lovar att dra sig tillbaka, och vi är lyckliga, för äntligen ska vi få vår efterlängtade frihet.
Då kräver muslimerna att få hela vårt land, och menar att vi kan flytta till Tyskland eller Finland istället, men de måste bo i just vårt land, för en del av deras förfäder var vikingar. Det var ju våra också, föralldel, men det har alla glömt.
Inte alla muslimer, men en majoritet. De som levat här länge blir många gånger förtvivlade, men de är i underläge.
I det här läget ställer jag mig inte frågan varför det skedde så många pogromer, utan varför de inte var fler. Återigen – detta är inget försvar, bara en reflektion.
Jag antar att palestinierna helt enkelt litade på att ockupationsmakten skulle ge dem deras land. För engelsmännen hade ju lovat dem landet också. De var rätt fula på det viset. Och palestinierna naiva.
Åter till analogin: FN gav mer än halva vårt land till muslimerna, trots att de bara var en tredjedel av befolkningen och nästan alla kommit de senaste årtiondena. Många bara de senaste åren. Och trots att de bara ägde sju procent av marken.
De visste att de skulle behöva ge medborgarskap till dem av oss som fortfarande bodde i ”deras” del, och de ville ha den mark vi ägde, och de hade en plan för det. Under det halvår som gick tills ockupationsmakten formellt dragit sig tillbaka och de kunde utropa sin islamistiska stat tågade de genom Värmland, Dalsland, Småland osv, från by till by och från gård till gård och mördade och fördrev alla invånare. När de kom till Vimmerby förgiftade de hela byn. I andra byar radade de upp alla och sköt dem. Ibland roade de sig med att våldta kvinnorna. En del körde de till Norge, och sa ”gå över gränsen eller dö”. Andra körde de till Blekinge. Hela Blekinge var till slut fullt av människor som levat i många generationer i Småland och vars hus de nu stulit.
”Det finns inget som heter svenskar!” sa de. ”Ni har ingen historia. Ni är bara ett folk som råkar vara här. Landet är vårt. Hela landet. Men vi tar denna del först.”
När deras nya land väl bildas har de blivit av med mer än hälften av alla svenskar i området, genom mord eller fördrivning.
Sedan gick årtiondena. En del svenskar begick terrordåd. Ibland startades krig, och efter varje krig slutade det med att muslimerna la under sig mer och mer mark, tills vi inte hade någon frihet kvar alls. Den lilla yta som var vår fyllde de med soldater, och sedan började de tillåta nya muslimer från världens alla hörn att flytta dit. Ty för att få rätt att leva i Sverige krävdes att du hade den religionen. Du kunde bo varsomhelst i världen, och bara du var muslim hade du rätt att flytta till det som fortfarande var kvar av Sverige och ringa på dörren till en familj och säga ”jag är muslim och härmed kräver jag ditt hus och dina saker, gå härifrån annars skjuter vi dig”, och peka på de muslimska soldaterna som står bredvid och flinar.
Hela omvärlden tittade på och suckade och skakade på huvudet, för det kunde ju alla se att svenskar var hemska människor som inte bara kunde acceptera att Sverige inte var vårt. Hur svårt ska det vara att acceptera att andra bor i ditt familjehem? Att din familjs mark och äppelträden din mormor planterade och den röda stuga du växte upp i i Katthult, Småland inte längre tillhör dig. Den tillhör nu en muslimsk familj. Deras barn gungar i gungan du älskade när du var liten.
Varje gång en svensk dödar en muslim straffas alla svenskar direkt eller indirekt. Varje gång en muslim dödar en svensk rycker alla på axlarna, och inget händer. Svenska barn fängslas och torteras. Muslimerna hånskrattar åt detta. Vi får skylla oss själva, för vi har uppfostrat våra barn att hata muslimer. Vi är rasister. Muslimhatare. Det är det som är problemet. Och omvärlden håller med. Muslimhatet bland svenskarna är verkligen fruktansvärt.
Inte alla utomlands. Inte ens alla muslimer. Många muslimer i andra länder är på vår sida. De tycker det som händer är hemskt. De får höra att de är självhatande muslimer, och deras vänner tar avstånd.
Så kommer till slut den dag när en grupp bestämmer sig för att attackera de muslimska baser som används för att göra räder in i Blekinge och mörda oss, ofta barn och gamla, och dessutom vill de ta så många muslimer tillfånga som möjligt för att kunna byta mot de svenskar som sitter i muslimska fängelser utan dom och torteras, och efter det har vi inga rättigheter kvar alls. Dag efter dag i två år bombas alla våra blekingska hem. Stora familjer dör ut. Och i Småland firar muslimerna. De dansar medan våra barn svälter ihjäl. De riggar kikare så att de kan se hur bomberna faller över oss.
Och världen är i princip överens. Svenskarna måste nu bort. ”Vi kan inte ha sådana grannar”, säger muslimerna, och sluter avtal med Sudan om att skicka dit oss. Bill Effing Clinton berättar att han hade minsann fixat en kanonbra fred en gång i tiden och den ville inte svenskarna ha så där ser ju alla att de får skylla sig själva. Case closed.
Men då händer något. Världens unga generation, som aldrig lärt sig hata svenskar och som ännu inte hunnit avtrubba sin empati inser vad som håller på att hända.
Och de reser sig och ropar NEJ.
Det tog mig femtionio av mina snart sextio år att inse ovanstånde.
Men världens 20-åringar är bättre än jag. Bättre än vi.
I grunden är det att utföra våldsdåd i syfte att sätta skräck i motståndare. Den ursprungliga terrorregimen var faktiskt franska revolutionens ledare.
För mig har ordet blivit ett av många jag undviker att använda, eftersom det har olika betydelser för olika människor. Som ”socialism” och ”islamism”.
Och det känns alltmer som om ordet kletas på allt rika, vita länder vill solka för att stoppa alla diskussioner.
Den senaste termen är ”narco terrorists”, som Marco Rubio et al kallar Venezuela för. Det är ett så klockrent exempel, för även OM vi köper in oss i påståendet att Venezuela faktiskt är ett land som satt i system att exportera knark till USA är det ju ändå inget TERRORDÅD. Syftet med knarkexport är förstås aldrig att ”sätta skräck”. Det handlar ju enbart om att tjäna pengar. Illa nog, men inte terrorism.
Någon anklagade mig häromdan för att ha sagt att Hamas inte är terrorister. Det är inte sant. Däremot har jag pekat på det skeva i att terrorstämpla Hamas och därmed indirekt Palestina, men låta Israel komma undan med ”de har kanske begått krigsbrott, men”.
Israelernas dåd mot palestinier är genomgående många, många gånger värre än något palestinier gjort mot israeler, oavsett vad vi mäter. Antal döda, antal fängslade oskyldiga, antal torterade, svält, våldtäkter, bomber, civila mål. Lägg till detta den etniska rensningen. Hur de år för år sedan januari 1948 fördrivit miljoner palestinier från sina hem, tills bara en liten, förtryckt skärva återstår.
Men av någon anledning har EU och en mängd andra länder enbart terrorstämplat Hamas, men låter Israel komma undan med ett ”aja baja”.
Som ni vet som följer mig är jag inte det minsta intresserad av att försvara Hamas. Jag pekar bara på det absurda hyckleriet.
Ordet ”terrorism” har inte bara förlorat sin betydelse. Det används för att slippa argumentera i sak. Istället för att försvara sitt agerande kan man bara svepande säga ”du försvarar terrorister om du inte är på min sida”, och sen är det bara att fortsätta bomba Gaza och venezuelanska fiskebåtar.
Och ja, på sätt och vis är det sant. Om någon säger ”Hitler låg bakom 9-11” och jag säger att det inte stämmer försvarar jag ju Hitler.
Anledningen till att det är så viktigt för mig att sätta saker på sin plats vad gäller Hamas är att ”Hamas” och ”terrorism” är ord som används för att dehumanisera palestinier.
7 oktober var en fruktansvärd dag, men mycket av det som sägs om den dagen var bisarra lögner, avsiktligt framförda av dem vars uppgift var att berätta. Dessa lögner syftar till att få ”Hamas” att framstå som omänskliga bestar och sedan klistrar man ”Hamas” på hela Gaza genom att säga ”hamasstyrda hälsomyndigheten” och vips är alla läkare och sköterskor också bestar. ”Hamas attackerade israeliska styrkor” låter helt annorlunda än ”palestinier attackerade den illegala ockupationsmakt som förstört hela deras tillvaro i decennier”.
Vi gör inte så med andra länder. Vi kallar dem inte för deras regeringsparti. Vi håller inte heller exvis ryska medborgare ansvariga för Putins dåd.
Dels behöver vi börja säga Palestina, Gaza eller Västbanken om länderna och folket, och sluta säga ”Hamas” om vi inte syftar på partiet och dess ledning. Man behöver inte säga ”Hamas’ hälsomyndighet”, utan det går utmärkt att säga ”Gazas”.
Dels behöver vi lägga korten rätt när det gäller vad Hamas är skyldiga till. Varken försköna eller fula ner.
Jag har ofta sagt att jag tycker Hamas har mycket gemensamt med Putin. De blev en gång demokratiskt valda, men har sedan klamrat sig fast. De är korrupta. De förföljer sina motståndare. Mördar, fängslar. Det finns ingen yttrandefrihet, och deras respektive ledare är besatta av att ta tillbaka land de anser tillhör dem. Och de har begått fruktansvärda dåd mot civila i det respektive land de vill ta tillbaka.
Men Hamas är inte ”värre än ISIS”. ISIS var en religiös, sadistisk kult.
Och nu kommer den del som många anser vara ”försvar”.
Hamas drivkraft är inte alls religiös. Ja, de vill ha ett religiöst styre av sitt land, men det gäller ju även Israel och många Trumpsupportrar, för att ta några exempel. De har aldrig trakasserat sin kristna befolkning, som ISIS gjorde.
Hamas’ drivkraft har alltid varit dels att stoppa blockaden och dels att återta det land mer än hälften av deras äldre generationer ägde och brukade tills de blev brutalt fördrivna 1948. Däri ligger skillnaden mellan dem och Putin. Inga ryssar fördrevs från Ukraina, mig veterligt. Han vill inte ta tillbaka Ukraina för att kunna låta folk återvandra till sina hem, utan för att härska över landet.
Så jag har inga problem att förstå och sympatisera med de palestinier som anser att Israel ska upphöra att existera. Det är ord jag aldrig trodde att jag skulle skriva. Jag håller inte med, men om en massa vikingaättlingar hade kommit till Sverige, som är mitt hemland sedan årtusenden, och fördrivit mina mor- och farföräldrar till ett koncentrationsläger i Blekinge hade jag också tyckt att det landet inte borde finnas. Att kräva att palestinier ska erkänna ”Israels rätt att existera” är magstarkt. Särskilt som mycket få israeler anser att Palestina har rätt att existera.
Nu finns Israel. Och vägen framåt är att hjälpa palestinierna till ett liv i frihet utan ockupation, inte genom att ta bort Israel, utan genom att hålla Israel ansvariga för deras brott sedan 70 år, och återupprätta palestiniernas rätt till sin historia och sitt land. Helst hade jag sett en enstatslösning, där både palestinier och israeler lever tillsammans, men den drömmen lär inte bli verklighet på ett bra tag.
Och när folk i indignation utbrister ”Hamas anser inte att Israel ska existera” och sedan insinuerar att det beror på att de hatar judar är det bara trams. Judehat, för ja, det finns, är en konsekvens, inte en rot.
Hamas ändrade faktiskt sina styrdokument 2017 till att ha en tvåstatslösning som mål istället för ett utplånat Israel. Det är betydligt bättre än man kan säga om Netanyahus anhang.
Gazaborna under Hamas’ ledning har faktiskt försökt fredliga sätt att återfå sin frihet. De har demonstrerat, med plakat. Och israeliska snipers mördade dem från muren. Särskilt barn. Så hatet mot Israel är fullt förståeligt.
Många judar har varit i Gaza. Inte israeler dock, för det förbjuder Israel. De vittnar om enorm omtanke och ett varmt välkomnande.
Men åter till Hamas.
Jag fick frågan häromdagen vad jag tror hände sjunde oktober. Och detta är min teori och inget annat.
Jag tror INTE ledningens order var att mörda så många civila som möjligt. Istället var den ena ordern att ta gisslan som kunde bytas mot fångar – Sinwar hade suttit länge i israeliskt fängelse och hade lovat att göra allt han kunde för att släppa ut så många av sina gamla medfångar som möjligt. Den andra var att attackera baserna, för att lyfta moralen hos det palestinska folket. Visa att de fortfarande kämpade. Däremot tror jag inte de sagt till dem att INTE döda civila heller.
Det var nog snarare en konsekvens dels av den förvirring som uppstod när det gick så oväntat bra för dem och dels av att många civila Gazabor tog sig ut genom hålen i muren och gick bärsärk. De drevs nog av en kombination av hat mot israeler och av rädsla, är min teori.
Igen. Jag kan ha fel. Hamas har själva sagt att de beklagar de döda civila, dock.
Inte heller tror jag på någon order om tortyr eller våldtäkter. Dels är Hamas’ ledning pragmatiska, och sådant tjänade inget syfte, dels hade de inte tid. De trodde åttio procent skulle dö och att IDF skulle komma pronto. Det blev tjugo, och IDF masade sig i många timmar.
Förekom tortyr? Det beror på vad man lägger i ordet. De var brutala, hänsynslösa och hårdhänta, men alla historier om hur de utstuderat karvade ut ögon och skar av fingrar har visat sig falska.
Förekom våldtäkter? Det är möjligt, men de är obevisade. Jag vet att många reagerar när jag säger så, men det kommer en artikel från mig på det ämnet snart.
Hamas mördade 1200 israeler sjunde oktober!
Låt oss bena i siffrorna.
Först har vi soldaterna. De var 379. Och det är naturligtvis tragiskt när människor, i huvudsak unga, dör. Men ska vi räkna deras död som terrordåd är även varenda död palestinsk krigare ett terrordåd. Så fungerar inte internationell rätt.
Du kan tycka att det inte var krig den dagen. Pja. Dels säger många att ”Hamas startade kriget 7 oktober”, så då var det ju det. Och dels har ett ockuperat folk rätt att döda soldater från sin ockupationsmakt. Faktiskt.
Vad jag är ute efter är dubbelmoralen i meningarna ”Hamas dödade 1200 israeler i det värsta terrordådet yadayada” och sedan kalla dödandet av palestinier för ”Israel har rätt att försvara sig”.
Sedan har vi de civila.
736 israeler och 79 utländska gästarbetare dog. Naturligtvis var gästarbetarnas död lika fruktansvärd som israelernas, men varför kallas de ”israeler”? Nåja.
Av de 736 döda israelerna dödades en del av IDF. Detta är helt bevisat, men ändå blir många superarga när man säger det.
Dels genom det så kallade hannibaldirektivet där IDF dödade dem som tagits som gisslan, och dels genom väldigt klantig moteld.
Så där har vi det.
Försvaret av Hamas.
Allt dödande av civila är oacceptabelt. Men låt oss använda korrekta siffror.
Jag vill två ting.
Dels att vi slutar säga ”Hamas” när vi menar Gaza, Palestina eller det palestinska folket. Det är dehumaniserande. Dels att vi hjälps åt att korrigera inkorrekta beskrivningar av vad de är skyldiga till. Det räcker gott med vad de faktiskt är ansvariga för.
Trotz allt 