I begynnelsen skapade Gud världen. Han ägnade sedan några vardagar åt att pyssla ihop berg och hav, fiskar och landdjur och så småningom slog han på stort och skapade sitt mästerverk: en karl!
Sedan tog han ett revben, fast jag föredrar Linas version under husförhöret, där det var ett rivjärn, och så pysslade han lite till, och vips fanns där en kvinna. En kompis till Adam, så han skulle slippa känna sig ensam. Kompis var kanske lite fel uttryck, men hon blev hursomhelst till för Adam, inte för att fylla något eget syfte.
Sedan tog Gud helg och sov sig igenom söndagen. Innan han bestämde sig för att ta rast borde han kanske skrivit någon form av manual, med syfte och målsättning i. Han glömde så att säga dokumentationen, men kompenserade det genom att ge den i stenform till Moses lite senare, men precis som dagens systemutvecklare hellre hackar kod än skriver worddokument var den en torftig passus med bara tio regler: ”gör si men inte så”. Fortfarande inget syfte och ingen målsättning.
En miss? Eller avsiktligt?
Kategoriarkiv: Religion
Krucifixförbud och sol på blå himmel
“A common mistake that people make when trying to design something completely foolproof is to underestimate the ingenuity of complete fools.”
— Douglas Adams
Det är alltid lika spännande att läsa kommentarer – man förundras över hur långt folk kan gå i sin förmåga att inte fatta poängen.
Krucifixförbud hotar den svenska flaggan, skriver Expressen.
Detta ärende har blivit känt som ”The Crucifix Rage”, med hot från alla håll.
En finsk, ateistisk kvinna som bor i Italien gillar inte krucifix i skolorna, och har fått Europadomstolen att köpa hennes argument och förbjuda dessa.
Här har vi det klassiska ”två rättigheter står emot varandra”-problemet. Kvinnans rätt att låta sitt barn växa upp utan religion. Italienarnas rätt att manifestera en religion som är djupt integrerad i den italienska kulturen.
Det är inget lätt fall – båda parterna har sina poänger. Men kvinnan vann, och krucifixen ska väck.
Enligt Expressen – har inte lyckats hitta någon annan länk till detta påstående – har en grupp Harvardprofessorer nu hårdragit denna dom in absurdum och påstått att en rad flaggor med samma argument likaledes ska väck – däribland vår. Och jag som alltid trott att den symboliserade en sol på blå himmel – men nej, det är tydligen Jesus det också.
Syftet med deras inlägg, även om jag inte läst det i första hand, borde rimligtvis vara att visa på det orimliga i domen – inte att på allvar avskaffa hälften av alla Europeiska flaggor.
Men kommentatorerna lyckas fullkomligt missa detta i sin iver att vara upprörda.
De EU-kritiska skriver upprört om EU som ska förbjuda flaggor.
Och så har vi gruppen främlingsfientliga som – naturligtvis – hittar en muslimsk komplott bakom alltihop.
Vilket skulle bevisas.
Blasphemy – the joke’s on us
”Are you a Christian?” I was asked by a colleague over lunch in Shanghai last week.
”Eh eh well…”
That’s the million dollar question. For someone raised a Christian, still beleiving in God as a Force of Good and a great listener (at least I hope so), but nowadays having serious doubts about Mary’s virginity, God’s omnipotence and almightiness, and a heaven where you have dinner with angels assuming you’ve been sufficiently good and said your prayers, this is not an easy one to answer.
Neither is the one about Islamic jokes.
There’s now a huge debate regarding what should be named ”The right to commit blasphemy”, though no one uses that term.
Christianity has been joked about for ages – Life of Brian, Dave Allen, numerous others have emptied all jokes that could possibly be made about Jesus as a person, angels on clouds, demons with red tails and what not. We have become adjusted to ”blasphemic” jokes and statements – and very few care, even though this of course varies between countries. There is a limit to what is allowed, see Piss Christ. We Westerners typically agree censorship by religion is not OK.
Hence, the Right to ”Commit Blasphemy” is simple in a sense.
Defamation is a criminal offence only if committed between humans. No God is human. Hence, insulting a God is OK. This means you can say and write anything about any God, and it’s OK according to the law.
One problem is obviously that to a lot of people, their God is in fact in a sense a person that is able to be offended. This God person will judge those that don’t fight to protect his name and reputation, and will reward those that do. Hence, every joke is a call for arms – sometimes literarily.
Another problem is that a lot of racists now have discovered this right to make fun of Islam as a means to bully Arabics and Africans and get away with it.
So should offenses against the Islamic God be allowed?
Yes. The Freedom of Speech is far more precious than the offended feelings of Muslims or others. Undoubtably. And I am completely convinced that whoever God is, she has better things to worry about than to be offended just because someone cracks a joke. Dave Allen once said something like: ”I believe God has a sense of humour – otherwise I’m in serious trouble.”
Still, we Westerners should ask ourselves why it is so much fun to hurt the feelings of those that do believe their God cares. Then we should commit one similar act of blasphemy against the Christian God for each against the Islamic God, and ask ourselves: was this really funny, useful, or to the point (whichever the purpose was)? If it was, then so be it.
Imho, that’s the only way the act can be justified. If it is not reversible, it is just bullying.
Trotz allt 