Israel roade sig med att skjuta prick på utsvultna, köande palestinier igen.
73 dog den här gången. Det totala antalet sedan de tog över matbespisningen närmar sig tusen. Vi pratar nu människor som inte gjort något annat än stått i kö.
”Det är Hamas!”
Absolut inte. Israel delar ut sin undermåliga aid på territorier de helt kontrollerar, med personal och vakter och ingen beväpnad palestinier, hamas eller ej, kommer ens i närheten.
Det handlar om föräldrar till barn som i många fall inte ätit på flera dagar. De har att välja på att se sina barn dö och att själva riskera livet.
Notera att det fanns ett fungerande system för aid distribution där ingen dog och alla fick mat, med professionell, internationell personal som visste hur de skulle agera, tills Israel bestämde sig för att förbjuda dem eftersom ”Hamas stal maten”. Well. Det finns inga belägg för det. Och inga rapporter om svält.
Ledande israeler försa sig och deklarerade att detta med att svälta befolkningen var ett smart knep, lite tillspetsat. ”Varför ska vi tillåta att de får mat?”
Först efter massiv kritik skapades dagens system.
Prickskyttet pågår varje dag. Det är inte fråga om någon enstaka gång när det gått fel. Det är inte fråga om folkmassor som på något sätt bryter mot regler eller går där de inte ska gå. De är alla livrädda.
Israel lovar ibland utredningar, men exakt noll personer har åtalats eller ens hållits ansvariga.
Israel är en terrorstat.
”If this was any other country, they’d be sanctioned to hell. But Israel? Gets weapons, immunity, and a pat on the back.”
88 procent av Gaza är nu under evakueringsorder, berättar Haaretz.
#SanctionIsraelNow
Lyssna på Cindy McCain, John McCains änka och USAs ambassadör till World Food Programme. Livslång Israelvän. De har fått skicka något hundratal konvojer sedan maj.
”A man walks down the street, carrying the body of his son wrapped in a blue sheet. His younger son, the brother of the deceased, walks beside him, crying and hugging the legs of the dead, his face smeared with blood, and the father yells at the body in anger: ”Why did you have to go get water?””
När ISIS härjade som värst var det svårt för Sveriges muslimer. Vad de än skrev dök det upp människor som krävde att de skulle ta avstånd, trots att de inte hade det minsta med den regionen att göra.
Jag har alltid sagt att jag sällan eller aldrig ser hat mot judar, men det blir nu alltmer vanligt att judar behandlas som muslimer för tio år sedan. Kollektivt ansvariga. Är det judehat? Om inte så är det åtminstone ett första steg. Minns att muslimer inte var särskilt hatade före 11 september. Dagens muslimhat började imo med att världen ansåg att de var medskyldiga.
Francesca Albanese är en italienska som uppenbarligen heter ”fransk” i förnamn och ”albansk” i efternamn. #föräldrarmedhumor
Som FNs ”special rapporteur” granskar hon brott mot mänskliga rättigheter i Palestina, och propagerar för sanktioner – både mot Israel och mot företag som stödjer Israel, och som hon menar tjänar pengar på folkmordet i Gaza och apartheiden på Västbanken. Flera av dessa företag är amerikanska. Microsoft, Amazon och Google är med på den listan.
Notera nu att hon inte gjort något annat än skrivit en rapport, hållit några föredrag och framfört sin åsikt. Hon har inte uppmanat till våld eller på annat sätt brutit mot någon lag någonstans.
Men som straff bestämmer sig Trumpadministrationen med den ständigt välkammade Marco Rubio i spetsen för att … sanktionera HENNE istället. Mmm. USA har sanktionerat privatpersoner förr, men då brukar det handla om kriminella, som terrorister och oligarker.
Så vad innebär det?
De beslagtar hennes tillgångar i USA, vilket hon inte verkar ha några, och de nekar henne inresa, vilket kan ställa till det eftersom FNs högkvarter ligger i New York. Men det finns videolänkar och det är inte egentligen den faktiska effekten av sanktionerna som är grejen.
Syftet är rimligtvis att skrämma andra till tystnad, och kanske lite hämnd uppepå det. De anklagar henne förstås också för att vara antisemit, vilket också är ett kanonbra vapen att ta till för att skrämma andra som kanske har samma åsikt.
Dels är det bisarrt hur långt ett land som berömmer sig med att sätta yttrandefrihet högre än något annat är berett att gå för att tysta kritiken istället för att bemöta den.
Och dels visar detta på vilken avgrund som håller på att öppnas mellan FN och USA.
36 stater har på olika sätt förbjudit BDS (Boycott, Divestment, and Sanctions), i regel genom att lagstifta om att statliga kontrakt inte får gå till företag som bojkottar Israel.
Jag påstår att anledningen till att Israel så öppet och flagrant kan fortsätta folkmordet på landets urinvånare och apartheiden på Västbanken är fanatismen hos de amerikanska supportrarna.
I botten är detta till största delen religiös fundamentalism hos i huvudsak evangelikerna. Israel ska enligt deras tro vara ett land from the river to the sea. för att Jesus ska komma tillbaka, och när han gör det kommer han, lite tillspetsat, att belöna alla som jobbat för att bli av med palestinierna.
De kanske mest kända fiktiva judarna i Sverige har nog för min generation varit Rebecca och hennes pappa Isaac i Ivanhoe. Varje år såg vi hur de red bort mot … Granada.
”Det är inte längre tryggt för oss i England.”
Så jag vill påminna om att Granada i Spanien var ett moriskt emirat. Den plats i Europa där judar kände sig som mest trygga år 1194 var den som styrdes av muslimer.
Emiratet Granada föll tvåhundra år senare och så småningom utvisades alla judar som vägrade konvertera till kristendomen.
Antisemitism är ett kristet påfund, raktigenom, och Ivanhoe-filmen, baserad på en roman från 1819 av Walter Scott, stämmer också när Isaac säger ”inte längre tryggt”, för det var just under medeltiden kyrkan började sprida de myter vi idag kopplar med antisemitism.
Den antisemitism som finns bland världens muslimer idag sitter nästan helt ihop med Israel. Så i flera fall har muslimer trampat snett och råkat uttrycka sig antisemitiskt av okunskap. Och det gäller framförallt ”judar styr världen”-tropen.
Denna myt uppstod i en tid när judar i Europa verkligen inte hade någon egentlig makt alls, minoritet som de var, men de hade pengar. Så därför kunde avundsjuka kristna, med kyrkans stöd, anklaga dem för allt möjligt, till och med pesten, genom att hävda att de styrde i smyg.
Ilan Omar twittrade en gång ”Israel has hypnotized the world”, och en annan gång ”it’s all about the benjamins” (”benjamin” är slang för pengar eftersom Benjamin Franklin finns på hundradollarsedeln). När hon fick skäll (inte lite, det blev ramaskri) förklarade hon att hon inte kände till att detta kunde tolkas som antisemitiska troper. Och det är inte bara möjligt, utan till och med troligt. Hon har och hade ett stort stöd bland sina judiska väljare, och det finns ingen anledning att tro att hon hatar dem i smyg. Men hon gjorde avbön och lovade att lära sig mer om antisemitism, och det är imo vad man kan begära.
Men troper om pengar och makt används för att stoppa fullt legitim kritik mot the American Israel Public Affairs Committee (AIPAC).
AIPAC är en lobbyorganisation, ungefär som NRA. Den utnyttjar en gråzon för att stötta politiker som är pro-Israel, och de betalar 98 procent av alla kongressledamöter. Ta in detta. 523 av 535 är betalda av AIPAC. Kampanjpengar, middagar och en betald resa till Israel.
De som inte tagit emot stöd är en republikan, Thomas Massie, en independent, Bernie Sanders, och tio demokrater.
Och det handlar inte bara om att de får betalt för hur de röstar, det finns också ett hot att om de röstar emot Israel i någon fråga kommer AIPAC att stötta deras motståndare i nästa val.
Stödet för ”rätt” ledamot går till på två sätt:
1. Stötta rätt demokrat i primärvalen. Medan republikaner nästan alltid är pro-Israel är demokrater splittrade.
2. Om inte ”rätt” demokrat vinner primärvalet, stötta republikanen.
3. Om det inte är jämnt, stötta den som ser ut att vinna.
Joe Biden, Hillary Clinton, Kamala Harris har alla fått AIPAC-pengar när de var senatorer. Och jag tror hennes feghet när det gäller Gaza delvis beror på detta, och att den i sin tur kostade henne valet genom att propalestinier inte röstade på vare sig henne eller Trump.
Så vad är gråzonen? Well. De påstår sig inte lobba för Israel utan ”for the advancement of the US-Israel relationship in ways that enhance security for both countries”. Mmm. För det är inte tillåtet att lobba för ett land och betala politiker. Så man jobbar för the advancement of the relationship. Och donationerna kommer inte från AIPAC per se, utan från de personer som styr AIPAC. Dvs ”om du lovar att rösta som vi vill kommer följande tio personer att donera det max tillåtna beloppet till din kampanj”.
Nu är det inte bara judar som stödjer AIPAC, utan även en hel del kristna, oftast för att de tror att Jesus kommer tillbaka om judar flyttar till Israel. Story for another day.
AIPAC använder alltså hot och mutor – inom lagens ramar, jag hävdar inget annat – till att se till att politiker som röstar för veto mot precis alla försök till att hålla Israel ansvariga för något öht väljs i USA. De ska också ställa upp på att anklaga Israelkritiker för antisemitism, gärna i resolutioner. Och de ska ställa upp på att sponsra Israels krig.
Och jag påstår att detta är anledningen till att folkmordet i Gaza kan fortsätta pågå. AIPAC styr kongressen, politiker vågar inte rösta emot Israel, USA har veto, och det kvittar hur arga resten av världen är, FNs Säkerhetsråd behöver USA.
Och för den som sätter likhetstecken mellan AIPAC = Israel = Judar blir förstås detta påstående automatiskt antisemitiskt. ”Domination and Control” * och ”Wealth and Greed” **.
Men AIPAC representerar inte det judiska folket. Förstås.
Detta hindrar dock inte att kritiker av AIPAC, som Ilan Omar, tystas trots att det hon säger i allt väsenligt stämmer. Hon skulle inte ha använt ordet ”hypnotiserat”, visst. Men hon har rätt i sak. Israellobbyn styr de facto kongressen.
Och ni kan aldrig gissa vem som plötsligt tagit ställning i detta.
”Everybody has an AIPAC person. It’s like your babysitter who is always talking to you for AIPAC, and when they come to DC, you have lunch with them, and you have conversations”, säger Thomas Massie, kongressens ende icke-AIPAC-mottagare-republikan, och lägger till ”that’s how it works on the republican side. ”I’ve had four members say to me ‘I’ll talk to my AIPAC person’.”
Tucker: ”That’s crazy!”
Och plötsligt håller jag med Tucker. Hell hath frozen over.
Så igen. Israellobbyn (vissa kristna och vissa judar) styr AIPAC, AIPAC styr kongressen, kongressen styr hur USA röstar, USA har veto, och därför kommer Israel undan med folkmord, vilket är en annan judisk trop. ”Blood libel” ***.
Och en del av AIPACs finurliga självförsvar är som sagt att skjuta ner all kritikr genom att påpeka att den, i sig korrekt, rimmar med antisemitiska troper.
– Säger du att vi har makt? Domination and Control! – Säger du att vi betalar politiker? Wealth and Greed! – Kallar du 57 000 döda för folkmord? Blood Libel!
Massie: ”I mean, these are the guys—my colleagues want to sanction everybody, declare them terrorist states, come up with these strongly worded resolutions.”
* Domination and Control
Accusations and theories that Jewish people are trying to take, or have taken, over the world have been in circulation for hundreds of years, though they gained particular prominence in the early twentieth century due to a fabricated antisemitic text called The Protocols of the Elders of Zion.
** Wealth and Greed
One of the most persistent antisemitic tropes is the depiction of Jewish people as wealthy and greedy. This millennia-lasting myth accuses Jews of being naturally good with money, but stingy and willing to seek profits by any means. The origins of this trope date back to medieval times when Christians were forbidden from lending money for interest (in Christianity, it was considered a sin), and Jews, due to discrimination on account of their status as a religious minority, were banned from owning land and serving in many professions.
*** Blood Libel
The Blood Libel is an antisemitic trope that accuses Jews of the murder of non-Jewish children, particularly Christian children, and the use of their blood for ritualistic purposes. Stories based on this myth go as far back as the twelfth century, when the monk Thomas of Monmouth blamed local Jews for the murder of a young boy in Norwich.
”Blood libel” är den antisemitiska myt som uppstod för tusen år sedan, och som går ut på att judar dricker kristna barns blod.
Israelvänner använder nu det uttrycket för att antisemitbelägga dem som klagar över det massiva antalet döda barn i Gaza och i någon mån även på Västbanken. #nothingtoseehere #YoureJustRacist
Som jag har skrivit tidigare finns det klara paralleller med Vietnamkriget, som visade att en del i synnerhet unga män, uppvuxna i en helt normal och trygg miljö, som plötsligt befinner sig mitt i en strid bland civila, blir avtrubbade och kapabla till de mest ofattbara dåd.
Och många vittnesmål från återvändande IDF-soldater tyder på att det är just det avtrubbandet som slagit till här.
Lägg till detta Netanyahu-regimens totala ointresse att rädda palestinska liv, och att de hängslen och livrem som borde finnas på plats för att styra 25-30-åringar med PTSD är också borta.
Det finns en youtubekanal som heter ”The Ask Project”, och som är några år gammal. Några personer ställer en fråga till Israeler eller Palestinier (ibland istället uppdelat på araber vs judar) om vad de tycker i en viss fråga. Det blir ju anekdotiskt, men är ändå intressant.
Bland både araber och judar tycker till övervägande delen att den andra sorten helt ska bort. Det är beklämmande. Dock verkar unga mer vidsynta än äldre. Kvinnor mer än män.
Men en israelisk kvinna sa rakt ut att det inte finns någon oskyldig palestinier, så de borde dödas allihop.
”Även barnen?”
”Ja, de har inte gjort något än, men de kommer att bli terrorister, så de också.”
Amerikanerna åkte inte till Vietnam med ett hat mot det vietnamesiska folket i bagaget. Och ändå var de kapabla till massmord på civila.
Tänk er att israelerna redan från den dag de klev in i Gaza bar på ett massivt hat dels från hela sin uppväxt och dels från 7 oktober.
”Israelerna gav palestinierna möjlighet att bli medborgare, men bara en liten del tackade ja, för resten ville fortsätta kriga.”
Igår förstod jag varför detta är en myt. Om du inte orkar läsa hela inlägget, scrolla till sista tredjedelen. Eller lyssna på Ilan Pappé längst ner.
Jag har ju hört och läst detta påstående massor med gånger. Och det mejkar förstås inte sense, rent logiskt. Men det är en del av ett narrativ, där Israel gång på gång givit palestinierna en olive branch, och eftersom de är så hatiska och ociviliserade och drivna av antisemitism har de föredragit att låta sina familjer dö.
Well. I have done my own research, och min världsbild har vänts uppochner på. Lite av en tillfällighet. Jag började för ett par veckor sedan lyssna på judiska, i huvudsak israeliska, experter som har en alternativ vy. För vem är mer saklig än de? De har svikit sitt land och förlorat vänner, kollegor, familj, ofta jobb, bara för att föra fram en version de inte tjänar på. Det betyder förstås inte att de oundvikligen har rätt. Jag har exvis sett många före detta muslimer prata om ”sanningen om islam”, men skrapar man lite på ytan är det sanningen om deras personliga upplevelse och hat de sprider, så nej. Man har inte automatiskt rätt för att man är kritisk mot en grupp man lämnat. Men man är värd att lyssnas på. Och det har jag gjort. Många timmar, senaste veckorna.
Ilan Pappé är min favorit. Professor i historia. Mild, hyperintellektuell, filosofisk och superinsatt. Dessutom förvånansvärt rolig att lyssna på.
Och igår snubblade jag över ett omskakande klipp, där han berättar om sin resa som landande i debunkande av myten ovan.
Han började som ett typiskt israeliskt barn, född 1954 i Haifa. Han var patriot och gjorde militärtjänst och deltog i striderna vid Golan Heights.
Tidigt 70-tal var han kandidatstudent (BA) vid The Hebrew University. Läste Middle Eastern history, Under tredje året blev han konfunderad över hur historia undervisades i Israel, på alla nivåer.
Å ena sidan var Israel ”an empty place”. Men när man kom till 1948 fick man höra att palestinierna lämnade Israel frivilligt.
Och han frågade sin lärare: ”om dessa människor lämnade landet, vilka var de, om landet var tomt”, Han fick svaret att han var en ”trouble maker” och borde välja en annan karriär.
Han flyttade till Oxford för sin PhD, därför att han ville titta på båda sidorna av argumentet, och fick rådet att titta på den brittiska sidan, eftersom båda hatade britterna. Så han åkte dit för att studera ”British policy”.
Han valde 1948, på grund av den gigantiska skillnaden i israelisk och palestinsk version. Han valde en supervisor som var libanes och hade vittnat ”on behalf of the Palestinians in the Anglo-American committee of 1948”. Han blev varnad. ”Detta kommer att förändra dig för alltid.”
Dokument avklassificerades efter 30 år, och året var 1980, så det fanns en batch från 1948 som var rätt färsk och ostuderad att gå igenom.
Intervjun är över en timme plus frågestund. Den är väl värd att se, eftersom han ger detaljer och exempel och filosoferar och väcker tankar och nya insikter.
Men jag nöjer mig här med att svara på min inledande fråga:
Varför är det en myt att palestinierna tackade nej till medborgarskap och ”valde att bli terrorister istället”?
Det handlar om en tid på några månader efter att FN fattat beslut om uppdelningen mellan Israel och Palestina 29 november 1947 och innan beslutet vann så att säga laga kraft i april 1948, och Israel skulle komma att skapas i maj, och alla som bodde på området, som var helt oproportionerligt stort jämfört med Palestina i förhållande till befolkning – detta var ju innan de flesta judar från övriga Mellanöstern hade anlänt – skulle ges medborgarskap. Eftersom judarna ville skapa en demokrati blev det helt nödvändigt att araberna var i minoritet.
Tiden mellan mars och maj 1948, alltså innan arabländerna anföll Israel, ägnades åt en febril ”ethnic cleansing” av palestinier från det område som var på väg att bli Israel. Araber fördrevs och mördades en masse. 500 byar och städer utplånades.
Det var detta som var den stora insikten. Arabländerna anföll inte Israel för att de hatade judar, utan för att palestinska flyktingar kom till deras länder i stora mängder. De hade inte ens lust, men det fanns ett internt tryck från deras folk.
Det han hittade i arkiven var bevis för detta.
Så ja, många lämnade hem de bott i sedan generationer, kanske årtusenden för att slippa dö. Inte det minsta frivilligt.
Detta var planerat av The Zionist Movement sedan länge. ”They wanted as much of Palestine as possible with as few Palestinians as possible in it.”
Varför agerade inte Västvärlden? Två skäl. Dels var inte omfattningen känd. Inte olikt holocaust, som också var en chock för omvärlden vid den tiden. Och dels ville man på grund av holocaust inte anklaga detta folk, som både Europa och Nordamerika nu till slut kände enorm – och självklart befogad – skam och empati för, för samma sak som de själva utsatts för.
Fördrivning av och massmord på familjer baserat på deras etnicitet och religion.
Se hela klippet nedan, eller gå direkt till 28:30.
Den här filmen på en irländare som klår upp en IDF-soldat i ringen vandrar runt på Twitter just nu.
Å ena sidan.
Eftersom jag kommit fram till att Israel begår folkmord är jag glad att opinionen har svängt. Enda sättet att stoppa det horribla som nu sker är att folk tar ställning och agerar.
Å andra sidan.
Detta hat mot en person baserat på att han är soldat i sitt eget land är svårt att se. År av bilder på soldater som begår krigsbrott har fått många att sluta se IDF som individer.
Vi måste lägga ansvaret på rätt ställe. Detta påminner om Vietnam.
Kommer ni ihåg hur Musk, Trump och alla deras minions skröt om hur de lyckats stoppa kondomer för femtio (eller kanske hundra) miljoner dollar som skulle gå till Hamas? Detta var i början av året.
Trump upprepade detta gång på gång, som en sorts symbol för det slöseri han lyckats stoppa.
Men.
Gaza var inte Gazaremsan, utan en provins med samma namn i Moçambique, och programmet ifråga syftade till att stoppa AIDS-spridningen där. Och Hamas hade förstås ingenting med något att göra.
Denna historia i all sin dumhet, sitt slarv, sitt förakt mot människor som lider och sitt ljugande är en perfekt illustration av allt som har med DOGE, Musk och Trump att göra.
Bill Gates: “I’d love for him to meet the children that have now been infected with HIV because he cut that money.”
Pja. Vem tror Musk eller Trump skulle göra något annat än hånskratta åt dem?
Helena Trotzenfeldt 