Kategoriarkiv: Juridik och domstolar

Trump i Epsteinfilerna

Publicerat den av
Rätt många twittrare tror att Trump och Elon i själva verket spelar 4D-schack och har en mästarplan för att få Demsarna att begära att filerna ska släppas.

Enda felet med den teorin är att Trump redan har alla filer och har sagt sig vara beredd att släppa dem.

”The Epstein files” är i stora delar en konspirationsteori på magasidan.

Det är ett faktum att Epstein hade en ö med tjejer i nedre tonåren, orgier osv, och det är också ett faktum att kändisar var där och … mådde gott.

Konspirationsteorin ligger i det stora antalet superkändisar på vänstersidan som korruptat sig undan ansvar. Clintons, Gates, … .Den sitter ihop med övriga myter, som Pizzagate och Hillarys pedo-ring med spädbarnsblodsdrickande.

Så magafolket har länge krävt att ”the Epstein files” skulle släppas, och Trump förklarade sig före valet, en smula motvilligt, beredd att göra så. Just den där tvekan har av vänstersidan uppfattats som ett tecken på att han kanske finns med i filerna.

Så fort han tillträdde kom kraven från gräsrötterna, och han beordrade sin åklagare Pam Bondi att skrida till verket.

Och det var popcornsfest på Twitter, dagen de skulle komma ut. Med påföljande antiklimax, när det enda som dök upp var en kraftigt retuscherad tummetott. Sedan dess har de surnat alltmer. Och konspirationsteorierna runt konspirationsteorin sprider sig. Kan det vara Deep State som motarbetar?

Själv tror jag faktiskt Bondi har rätt i sin förklaring över förseningen. ”Filerna” är ju egentligen polisutredningar, med vittnesförhör, ofta plågsamma sådana, filmer, bilder. Det finns mängder av offer att ta hänsyn till. Lägg till det att det fortfarande är förtal att namnge någon som varit anklagad men aldrig åtalad. Man behöver liksom ingen mer förklaring till varför det tar tid än så.

Men vänstersidan, som från början varit rätt ointresserade, har nu istället en teori att Trump finns med och att det är därför.

Själv tror jag faktiskt att han finns med, men inte som anklagad för brott utan vittne. Han hängde mycket med Epstein innan de blev osams, och det är bara naturligt att polisen frågat ut honom. Hade han varit förövare hade det förmodligen läckt. Andra kändisar som anklagats men inte dömts, som Prins Andrew, har ju nått medierna. Och jag tror han tycker detta är skämmigt. Det fanns dock en kvinna, Stacey Williams, som anklagade honom för att ha tafsat på honom inför Epstein. Möjligt det finns med i materialet också. Eller också vet han inte om det finns med, och vågar inte chansa.

Oavsett vilket kommer förstås Bondi att plocka bort honom ur materialet isf. Men det är knappast det som är ”the hold-up”.

Det är mot bakgrund av detta Elons tweet ska ses.

”Time to drop the really big bomb:@realDonaldTrump is in the Epstein files. That is the real reason they have not been made public.”

För nu blir det intressant. Om Trump de facto inte finns med alls i filerna har han en kanonbra grund för stämning för förtal, och kan man stämma världens rikaste man gör man det – i synnerhet om man är så trigger happy som Trump.

Enda anledningen till att inte göra det är att man själv och de ansvariga på FBI inte under ed kan säga att Musk ljuger.

Jag tänkte först att Musk är påtänd, det där är något han bara vräkte ur sig, men nu börjar jag känna att så inte är fallet. Han skulle aldrig chansa och riskera att bli stämd på miljarder. Han måste ha vetat att han var trygg.

Facebook

Uppehållstillstånd för antisemiter

Publicerat den av

Högerextrema Bulletin säger sig ha frågat socialminister Jakob Forssmed om huruvida det är tänkbart, och enligt dem svarade han ja. Har inte hittat detta någon annanstans, så jag skriver detta med en brasklapp.

Om regeringen vill dra in uppehållstillstånd för dem som uttrycker antisemitism ska det förstås ske genom att lagföra dem för hets mot folkgrupp, och sedan yrka på utvisning vid fällande dom. Jag är själv sedan länge för att sänka ribban för utvisningar.

Att som nu verkar föreslås utvisa den som INTE är dömd är helt rättsvidrigt och helt oacceptabelt. Det luktar trumpfascism. Om man inte kan döma personen betyder det förstås att bevis för brott saknas.

Jag la inte min röst på M för den här sortens avsteg från alla de rättsprinciper vi byggt vårt land på. M ska vara partiet FÖR lag och ordning.

Godtycke ska inte styra juridiska beslut.

För om vi börjar så här, vad hindrar en kommande S-regering från att dra in uppehållstillstånd för dem som stödjer SD? Det är ett före detta nazistiskt parti. Eller för dem som stödjer Israel? Eller för Sveriges alla invandrade muslimhatare. Vem ska underhålla listan med vad som får eller inte får framföras?

Det är sedan 1948 olagligt att uttrycka antisemitism. Men man ska gå rätt väg.

Due process.

Bevisa brott, döm, utvisa.

Facebook

Antisemitismkortet

Publicerat den av

Samma människor som har gnällt i åratal över det orättvisa ”rasistkortet” som dras varje gång någon ”kritiserar invandringen” drar nu antisemitismkortet varje gång någon kritiserar Netanyahu.

Och visst har det funnits övertramp. Även jag har kallats rasist när jag exvis propagerat för TUT istället för PUT. Och visst har det funnits tillfällen när kritik av landet Israel övergått i antisemitism.

Men ironin ändå.

Senast igår fick jag läsa att jag spred ”antisemitisk propaganda” för att jag påpekade att palestinier har skydd enligt lagen om hets mot folkgrupp.

Jag skulle påstå att fyra av fem gånger jag läser någon klaga över antisemitism i medier, både traditionella och sociala, är det egentligen kritik mot dödandet av civila i Palestina vederbörande försöker tysta.

Jag har läst och lyssnat på flera judar som är djupt bekymrade över missbruket av ordet. De känner att deras mångåriga kamp för att få världen att förstå deras situation slås sönder. Och den kanske vanligaste antisemitiska tropen av alla är att judar kontrollerar världen. I smyg. Det är den som ligger till grund för det hat antisemiter till både vänster och höger känner.

Jag lyssnade på Israels ambassadör efter det fruktansvärda mordet på det unga paret. Han började bra. Pratade varmt om dem.

Sedan kom det.

Han hade precis pratat med Trump, och de var överens om att ta fram åtgärder mot ”the demonization of Israel”.

Facebook

Avskaffa juridiskt kön

Publicerat den av

Om könsbyteslagen:

Jag anser sedan några år tillbaka att vi ska avskaffa juridiskt kön. Det behövs knappast längre.

Det räcker att notera kön i patientjournalen vid födsel eller adoption/invandring. Skatteverket behöver inte informationen. Det behöver inte heller stå i våra pass, och vi behöver inte kryssa i det i formulär.

Kön blir därmed en del av patientsekretessen.

Så vad skulle problemet bli i så fall?

Förklara vad jag missat:

  • Statistik: det går att samköra med patientregistret om man verkligen vill.
  • Kvinnofängelser: där kan kriminalvården självklart fråga, eller också får de rätt att göra ett utdrag ur patientjournalen – det är ju lite av ett specialfall. Det är väl lämpligt att könsorgan avgör.
  • Omklädesrum: samma sak där. Folk får sortera sig efter vad de har mellan benen. Det är ju inte direkt så att personal står och kollar passet idag.
  • Idrott: för små människor får man väl tala om vad man är när man anmäler sig till knattefotboll. För elitidrottare har vi redan en diskussion om biologiskt vs. juridiskt kön, och den får man klara att ta utan Skatteverket. Sjukvården kan utfärda intyg både om biologiskt kön och eventuellt könsbyte.
  • Kvinnofridsbrott: intyg från sjukvården om att man är kvinna, om det nu behövs.
  • Flytt till ett land där kön behöver registreras: intyg från vården som komplement till passet.

Jag tror att ett avskaffande av juridiskt kön skulle avdramatisera den nu infekterade debatten, ta lite load off transpersoner, och dessutom underlätta hanteringen. Det är bara att bestämma att den där näst sista siffran inte längre betyder kön.

Men jag har inte tänkt megamycket på detta. Så peka gärna på vad jag eventuellt har missat.

Facebook

Islamist, javisst!

Publicerat den av

Ingen grupp människor retar upp så många svenskar så mycket som ”islamister”. Det är lite unikt för oss svenskar, och jag tror det hänger ihop med oviljan att kallas rasist och bli anmäld för hets mot folkgrupp. ”Islamist” har många gånger blivit en omskrivning för ”muslim”.

”Jag pratar inte om muslimer! Jag pratar om islamister!”

Genom att säga så kategoriserar man sig själv som ”islamkritiker”. Och då går man liksom säker.

Hatgruppen ”Stoppa Islamiseringen Av Sverige” på Facebook har nästan 34 000 medlemmar. Där delas inte bara muslimhat, utan även Trump-propaganda, ofta från Runar Sögaard, och filmsnuttar på någon svart person som gör något någonstans i världen, följt av grovt rasistiska kommentarer. Men det är förstås hatet mot muslimer som är mest centralt. Som när en kvinna i hijab dristar sig till att baka en kaka i TV4.

Och hat som enligt min mening kan kategoriseras som hets mot folkgrupp sprids till andra fb-grupper med mindre radikala medlemmar. Och så fort någon påpekar att det som skrivs faktiskt är brottsligt blir svaret att lagen inte gäller, eftersom den syftar på ”islamister” och inte muslimer.

Här ett exempel från gruppen Politisk Allmändebatt – PolAD.

Bilden, som jag inte vill publicera här, har jag anmält till både Facebook och administratörerna utan framgång, och den är ett bra exempel på hur muslimhatarna envist menar att deras uppenbara hets mot folkgrupp inte gäller, för personen är en ”islamist”, inte en ”muslim”.

En islamist är definitionsmässigt en person som förespråkar politisk islam, typiskt genom att vilja göra det regelverk som går under begreppet ”sharia” till lag.

En av de mest välciterade opinionsundersökningar i detta härad som gjorts är den nu tolv år gamla Pew-undersökningen. Den används för att visa hur många islamister det finns i olika länder.

Och många menar att när människor från länder med höga procenttal flyttar till Sverige kommer de att vilja införa muslimska lagar. Och genom hög invandring och ivrigt barnafödande kan detta enligt dessa konspirationsteoretiker bli möjligt närsomhelst. Men siffrorna inkluderar dels dem som bara vill införa eller behålla sharialagar för muslimer, men inte andra, och även dem som vill ha sharialagar för mjuka frågor, som arv och äktenskap, men som ändå inte vill straffa konvertiter eller hugga handen av tjuvar. Att därför dra slutsatsen att till exempel nästan alla pakistanier som flyttar till Sverige vill byta ut svensk lag mot sharia är ett påstående helt utan täckning.

Så vilka är de svenska islamisterna?

Sveriges muslimer är nästan alla invandrare eller barn till invandrare. Vår muslimska befolkning innan 1980 var blygsam, och antalet konvertiter är litet. Grovt räknat har en miljon invånare muslimska rötter, men bara en halv miljon räknar sig själva som muslimer. Av dessa är 230 000 medlemmar i något samfund.

Men bara 90 000 har enligt SOM-institutet besökt en moské senaste året.

Om vi definierar ”islamister” som de som vill införa sharia i någon form i Sverige är det rimligtvis i den gruppen vi bör leta. Det handlar om muslimer som inte dricker alkohol, ber fem gånger om dagen, fastar med mera. De som vill införa sharia borde återfinnas bland dem.

Men det finns idag ingen anledning att tro att dessa max nittiotusen personer verkligen vill att även icke-muslimer ska följa muslimsk lag, eller att de för den delen vill införa handavhuggningar för stöld och bestraffa konvertiter. Inte ens om de blev erbjudna detta på en bricka. Med tanke på att inte ens muslimer i muslimska länder vill detta känns det inte troligt. Däremot vill de absolut att det ska vara lättare att leva enligt sharia i Sverige för den som väljer det.

Kan vi kalla dessa människor ”islamister”? Eller är de bara troende som vill utöva sin tro utan krångel?

Det spelar stor roll. För om vi bestämmer oss för att de är ”islamister” hamnar de i den kategori som en rätt stor del av svenska folket öppet hatar. Och kommer undan med, eftersom islamister inte är en skyddad folkgrupp. Och då måste vi fråga oss hur sunt det är att så många hatar dem som bara vill bli lämnade ifred.

Om vi däremot bestämmer oss för att bara den som aktivt verkar för att straffet för stöld i Sverige ska vara handavhuggning ska kallas islamist ställer jag mig väldigt tveksam till var alla dessa individer finns. Jag har aldrig hört någon säga så.

”Jo, men de visar sig ju inte nu. De bidar sin tid. Och muslimska brödraskapet …”

I undersökningen ställdes frågan om kvinnor bör få välja om de ska bära hijab eller ej, och bortsett från Sub-Sahara svarade en klar majoritet ja.

Det om något visar ju att världens muslimer inte är särskilt intresserade av att tvinga sina medmänniskor att leva enligt sina lagar.

Så nästa gång någon säger ”jag har inget emot muslimer, men jag hatar islamister”, kläm lite på dem. Be dem precisera. För om islamist bara är en omskrivning för ”religiös muslim som vill utöva sin tro ifred” är uttrycket rasistiskt och faktiskt hets mot folkgrupp. Men om islamist istället betyder ”person som jobbar aktivt för att sharia ska bli lag i Sverige”: fråga var den personen finns.

Jag har aldrig sett någon.

Varför gör inte polisen något?

Publicerat den av

Alice Måwe Teodorescu är arg på polisen.

I Sverige är det inte olagligt att i enrum uttrycka hat mot någon pga dess folkgrupp. Dvs om du går fram till en person och kallar den xxx-svin tyst, så bara den hör, är det inte brottsligt.

Jag skriver detta för att det är supervanligt att folk säger att judar/svarta/homosexuella/… utsätts för hat genom att folk kommer fram till dem och kallar dem saker, och polisen gör ingenting.

Well. Polisen agerar korrekt. Huruvida det ska vara brottsligt är en annan fråga. Jag säger bara vad som gäller idag.

Jag rotade fram en dom från 1999 jag läste för länge sedan som är väldigt intressant. Detta fall gick faktiskt ända till HD, så domen är prejudicerande. Alla tre instanserna ansåg att det som skett inte var hets mot folkgrupp.

Det handlar om en megarasist som sagt riktigt, riktigt grisiga saker till några mörkhyade indier. Bland annat ”hur skönt det var att se på då någon dödade en n*ger”, ”vad fula dom är, stick hem till ert hemland” och ”vi är rasister och gillar inte svartingar”.

Liksom. Blä.

Och han blev dömd för olaga hot, eftersom han gått fram till dem med ett slagträ och sagt ”jävla n*, ni skall ut härifrån”. Det tycker jag känns rätt solklart.

Men han blev inte dömd för hets mot folkgrupp, av den anledningen att det inte gick att bevisa hur många passagerare som hört vad som sagts. ”Det måste dock konstateras att det i målet inte är visat att uttalandet helt eller delvis avlyssnades av busspassagerarna – utom av dem som uttalandet var riktat mot.”, står det i tingsrättens dom.

Riktigt hur många som behöver höra vidrigheterna är inte klarlagt. Förarbetena säger att det ska framföras till ”en grupp av personer, som utgör mer än ett fåtal”. Heh. Men när det är oklart hur många som hört blir det förstås till den åtalades fördel.

Ett annat missförstånd är att ”hatbrott” är ett brott i sig. Så är det inte. Det är en kategori (för statistik) och en svårighetsgrad. Dvs om någon utför ett brott, i princip vilket som helst, och det går att bevisa att brottet ägt rum för att personen tillhör en skyddad folkgrupp (t ex israel, muslim, transperson, men inte centerpartist eller sverigedemokrat), döms förövaren till ett svårare straff. Samma sak vid exvis hedersrelaterade brott.

Precis som när jag läste Teodorescus bisarra debattartikel, som jag kommenterade för någon vecka sedan, där hon skällde ut svensk polis för att de inte burar in dem som säger ”from the river to the sea”, känner jag att vi behöver hjälpas åt att försvara dem när de ifrågasätts felaktigt.

De skriver inte lagarna.

Ibland gör de självklart fel, och ska då få kritik, förstås, men det är bra att tänka ett varv extra innan vi konstaterar att så är fallet.

Facebook

Varför hets mot folkgrupp

Publicerat den av

Diskussioner om lagen om hets mot folkgrupp tenderar alltid att spreta väldigt.

För mig är fokus målet.

Dvs vad är det vi vill uppnå?

Det ursprungliga syftet med lagen var, som jag skrev igår, att stoppa den judehatande organisation Einar Åberg ledde. Det gjorde man genom att döma honom 1948. Man ville inte att det som hänt i Tyskland skulle kunna hända i Sverige, och därför är det sedan dess förbjudet att uttrycka missaktning för eller hota en folkgrupp.

Lagen har sedan utökats under åren – sexuell läggning har exvis tillkommit. Och i somras tillkom ett stycke för att stoppa förintelseförnekelse, eftersom riksdagen ansåg att detta är jämställbart med förakt mot judar.

Men motivet är fortfarande detsamma. En marginaliserad grupp ska inte kunna bli så hatad att människor i gruppen far illa för att folkopinionen utser dem till någon sorts scapegoats för stora problem i samhället. (Mina ord, inte lagstiftarnas.)

När man gör en inskränkning i människors rätt att offentligt uttrycka sina åsikter måste det finnas ett verkligt, konkret problem vi vill lösa, som väger så tungt att det är motiverat. Vi ska inte bara förbjuda för att signalera att något är obehagligt. För syftet med HMF är INTE att skydda individer från att känna sig kränkta. Och det är här många går helt vilse. Åsikter ska i första hand bemötas, inte förbjudas.

Jag vill, som jag skrev igår, begränsa den befintliga lagen, men samtidigt verkligen lagföra dem som bryter mot den. Många vill dock utöka den. Anledningen till att jag är emot det är förstås dels att jag som sagt tycker det är viktigt att även obehagliga åsikter kan uttryckas så vi kan bemöta dem. Munkavle tenderar att skapa offerkoftor – ”det får man ju inte säga i det här jävla landet!” – och kan ge omvänd effekt.

Men jag ser också risken för slippery slope.

Exempel: ”Vi står bakom 7 oktober” är en djupt obehaglig ståndpunkt, men inte HMF enligt dagens definition. Det borde det vara, menar någon, men var ska vi då dra gränsen? Får man stå bakom Israels invasion av Gaza? Rysslands av Ukraina? Och vad får man ha för åsikt om konflikten mellan Indien och Pakistan? Vem fattar beslutet?

Jag kan inte se att vi uppnår målet att skydda en folkgrupp från marginalisering i Sverige genom att bestämma vad man har rätt att säga om pågående konflikter i helt andra länder. Samma sak med alla som förespråkar enstatslösning i Israel/Palestina-området. Själv är jag solklart för en tvåstatslösning, men jag vill inte åtala dem som inte håller med och säger detta.

Så vad vill jag ändra?

Först vill jag tydligt skala bort majoritetsgrupper, eftersom vi är en demokrati, och en majoritetsgrupp aldrig kan marginaliseras som judar i Tyskland på 30- och 40-talet. Det är redan idag så det funkar i praktiken, men jag menar att det borde förtydligas. ”Orättvist!” tycker rasister, som vill kunna fälla den som säger ”jag hatar vita”, men som sagt. Att inte kunna hata vita utan att bli åtalad är en helt onödig inskränkning i yttrandefriheten. Den leder ingenstans.

Det är förstås rasistiskt. Det är en åsikt som förtjänar fördömande. Men den diskussionen bör tas utanför rättssalarna.

Sedan bör det där med ”nationell identitet” förtydligas. Det måste få vara tillåtet att skoja om eller klaga på amerikaner, skottar, fransmän, norrmän, what not. Igen. Ingen blir dömd för sånt idag. Men låt oss fixa lagtexten så att det är tydligt att de folkgrupper som är skyddade verkligen är de som är utsatta. Exempel:

  • Svarta
  • Romer
  • Judar
  • Muslimer
  • HBTQ-personer

Där vill jag att vi lägger fokus. Vi tar diskussionen mot hatarna så fort vi ser övergrepp, och vi polisanmäler det som är olagligt.

Mina cent.

Facebook

Mattias Karlsson och Simon(e) de Beauvoir

Publicerat den av

IMG_3683Sverigedemokraternas Mattias Karlsson skrev ett toklångt facebookinlägg om vänsterpedofiler. Jag har stört mig på det sedan jag läste, eller snarare skummade, det, men haft svårt att sätta fingret på varför. I stora delar är det ett viktigt och bra ämne, och han är moraliskt på rätt sida, förstås. Men här ska jag nästa lite i varför han hamnar rätt och snett på samma gång, och vari det verkliga problemet med inlägget ligger.

Bakgrunden är en nyutgiven bok av Vanessa Springora, ett offer för prisade författaren och kulturpersonen Gabriel Matzneff. Boken heter ”Le Consentement”, dvs ”Samtycket”, och handlar om hur hon i nedre tonåren hade en helt öppen och välkänd ”relation” med Matzneff, som för övrigt skrivit en hel del om hur han förgrep sig på barn både i Frankrike och Ostasien. Och frågan hela Frankrike ställer sig är förstås hur detta kunde hända. Frankrike ligger långt efter när det gäller lagar mot övergrepp på barn. Medan de flesta västländer sedan länge förbjudit alla sexuella aktiviteter före en viss ålder har det där varit tillåtet så länge barnet kan anses vara med på noterna.

Så långt är jag förstås ense med Karlsson. Det är horribelt, det är bra att det kommer fram, barn behöver skyddas.

Det problematiska i hans text är själva skuldfrågan. I stycke efter stycke återkommer ordet ”vänster” i olika former. ”Vänstern” skyddar pedofiler och de hatade feministerna är medbrottslingar. Övergreppen är en konsekvens av ”vänsterkrafter”, och de hade till och med till någon sorts syfte att krossa borgerligheten:

”Hur kommer det sig att Jean-Paul Satre, Simon de Beavoire, Herbert Marcuse, Michel Focault mfl – Grundarna av dagens förhärskande vänsterliberala, feministiska, queer-teoretiska, post-koloniala och identitetspolitiska överideologi, fortfarande förbehållslöst hyllas som hjältar av det politiska, kulturella och mediala vänster-liberala etablissemanget, trots att samtliga utövade eller understödde pedofili?”

Jag säger inget om att han vimsar till bokstäverna i Simone de Beauvoirs efternamn. Han kan uppenbarligen inte stava till vare sig Sartre eller Gabriel heller. Men när han kallar henne Simon undrar jag om han vet vem han skriver om.

När jag läste franska på universitetet uppehöll vi oss förstås rätt länge vid just de Beauvoir, Sartre, Camus och andra samtida, på grund av det enorma avtryck de gjorde på hela västvärldens filosofiska och politiska utveckling. Jag har aldrig sett dem som ”vänster”. Existentialisternas kamp var mot det förtryck konventioner, framförallt kyrkans, utgjorde och inte mot kapitalet.

Simone de Beauvoirs ”Le deuxième sexe” blev ett av världens mest inflytelserika verk. I den mosar hon myt efter myt om kvinnor och kvinnlighet och tvingar läsaren att se hur kvinnor inte räknades och hur lagar, religion och förväntningar låste in och dödade vårt självförtroende och förvrängde vår självbild. Det var många år sedan jag läste den, men jag minns att jag förundrades över hur ingående hon berättade om sin tidiga sexualitet. Att skriva så självutlämnande redan på 40-talet var förstås fantastiskt modigt.

Och det var väl just där hon gick vilse. För hon skrev mycket riktigt på en petition på 70-talet mot en åldersgräns för samtycke, eftersom hon, liksom många andra på den tiden, verkligen trodde att barn kunde ha en sexuell relation och må bra av det. När konventionslocket lyfts undan under den sexuella frigörelsen och kvinnors sexualitet legitimerats fanns ingen insikt i hur unga flickor kan skadas av tidiga sexuella relationer, även när våld eller tvång inte förekommer. Den kom senare, med buller och bång, på 90-talet, men då hade hon lämnat jordelivet.

Gjorde hon och övriga stor skada genom sitt agiterande? Absolut. Springoras trasiga uppväxt hade kunnat räddats om de Beauvoir och övriga intellektuella inte hade argumenterat för barns ”rätt” att ha sex med vuxna. Hennes ansvar är glasklart.

Borde hon ha vetat bättre? Det är lätt att vara klok när vi sitter med facit i form av stora mängder vittnesmål. Var och en måste göra den bedömningen själv.

Mitt problem med Karlssons inlägg är ju inte att han rasar mot just detta ställningstagande, utan att han buntar ihop hela hennes, och andra nittonhundratalsfeministers, livsgärning med vad han menar var ett stöd för pedofiler, och drar slutsatsen att utan feminister hade världen varit så mycket bättre, lätt travesterat. Hans raseri riktar sig inte  alls mot pedofiler överlag, och de är ju uppenbarligen inte ”vänster” utan finns i alla åsiktsinriktningar, yrken, väljargrupper, samhällsklasser och religioner, utan mot feminismen. Det är dens fel. Och kommunismens. Kort sagt: ”vänstern”. Vänstern gillar pedofili, menar han, ungefär.

Jag är ju inte det minsta vänster, så jag kan säga detta helt utan att tala i egen sak: det finns en paradox i att se hur sverigedemokrater – både på riksdagsnivå och i facebookgrupper – hatar feminismen men älskar att tala om hur invandrare, särskilt muslimer, inte delar ”vår” kvinnosyn. Liksom. Var tror han den kommer ifrån?

Simone de Beauvoir hade fel om barns sexualitet. Det är helt uppenbart. Men hennes sammanlagda livsverk bidrog starkt till att lägga grunden till den kvinnosyn som Karlsson och andra sverigedemokrater berömmer som ”svensk”.

Vi behöver döma människor utifrån deras kontext.

Simone de Beauvoir utgick från att eftersom hon själv hade tidiga sexuella fantasier borde barn få ha sex.

Karlsson gick med i ett parti som nyligen grundats av nazister och som ville utvisa alla invandrare som kommit efter 1970 och förbjuda utomeuropeiska adoptioner för att hålla den svenska rasen ren. Och han gjorde det ett halvsekel efter andra världskriget.

Låt oss döma båda rättvist.

Våldtäktsmyten

Publicerat den av

generic-bssEftersom jag diskuterat migrationspolitik i något decennium, och eftersom myten om den svartmuskige muslimske våldtäktsmannen som angriper blonda svenskor i sommarklänningar för att de tycker att man får göra så när kvinnor inte bär niqab har enormt fäste har jag grävt en del i både domar och statistik. Jag tänker inte dra siffror, men ungefär så här ser det ut:

I de fall en gärningsman överfaller en helt okänd kvinna är utrikesfödda lite överrepresenterade. Det är också de fall som har lägst mörkertal, eftersom det inte finns något incitament för kvinnan att inte gå till polisen. Och om gärningsmannen väl hittas finns en god chans att få honom dömd. Detta gör att ser man till det totala antalet dömda våldtäktsmän finns det en överrepresentation när det gäller utrikes födda män.

I fallet gruppvåldtäkter är utrikesfödda och andra generationens invandrare enormt överrepresenterade. Det är mycket sällan etniska svenskar som är gärningsmän. MEN. Dessa våldtäkter är en handfull per år. Det är alltså ett mycket, mycket litet antal, med tanke på att det bor 2,5-3 miljoner människor i Sverige som har den bakgrunden.

Så om man läser domar finns en kärna av sanning i påståendet att ”nyanlända våldtar för de förstår inte svensk kultur”, men jag skulle säga att det oftast handlar om att gärningsmännen inte känner till eller respekterar svenska lagar. Det är inte tillåtet att sätta på kvinnor som är berusade eller sover i Sverige, eller kvinnor som valt att vara ensamma med flera män i en lägenhet, och det är nästan alltid vad som hänt i de här fallen. Den här sortens våldtäkter förekom oftare i Sverige förr också, innan vi ändrade våra lagar och slutade fråga kvinnor vad de hade på sig. Hade man transporterat tiotusen unga, svenska män från femtiotalet till nutid hade några av dem också våldtagit däckade kvinnor. Det är inte kulturen, utan kunskapen om lagarna som skiljer, påstår jag.

Men i den kategori som begår flest överfallsvåldtäkter, dvs män 18-27 år, har 39 procent av de folkbokförda invånarna utländsk härkomst, dvs minst en utrikesfödd förälder. Till dessa ska läggas alla som inte är folkbokförda här, men vistas i Sverige. Gästarbetare, som Lisas mördare. Asylsökande. Papperslösa. Turister. Om man tar ett tvärsnitt av alla unga män som VISTAS i Sverige under ett givet ögonblick lär bortemot hälften ha utländsk härkomst. När man räknar på överrepresentation bör man ha detta i åtanke.

Detta är nu inget försök att ursäkta dem, utan bara en förklaring. En utländsk våldtäktsman har inget här att göra, oavsett bakgrund. Utvisning direkt om han inte är svensk medborgare, och går det inte pga flyktingkonventionen får han hållas i förvar tills det går. Jag känner inget medlidande. Alls. Off you go.

Men igen. Dessa män är extremt få. Och det är där diskussionen går vilse. Man tror att överrepresentationen när det gäller överfallsvåldtäkterna går att överföra på samtliga våldtäkter, även mörkertalen.

Men när det gäller våldtäkt av barn i familjer, dvs incest eller styvföräldrar eller motsvarande, är män med utomvästerländsk bakgrund faktiskt enormt underrepresenterade. Män från Afrika och MÖ våldtar sällan sina döttrar eller nära, minderåriga släktingar. Jag har läst mängder av domar, men inte hittat ett enda fall. Inte något alls! Men det gör vi svenskar och övriga västlänningar. Tänker du protestera? Varför då? Om samtliga mellanöstare ska äga SIN överrepresentation när det gäller överfallsvåldtäkter måste vi svenskar ta ansvar för att vårt manfolk våldtar sina döttrar, i konsekvensens namn. Vi måste acceptera att våldtäkt på barn är en del av den svenska kulturen. #svenskavärderingar

Eller också konstaterar vi att våldtäkter inte är en del av någon kultur. Vare sig svensk eller annan.

För det stora mörkertal vi tror finns när det gäller våldtäkter handlar sällan eller aldrig om okända gärningsmän. Det handlar om partners, expartners och familjemedlemmar i första hand, och i andra hand om vänner och bekanta. Där har kvinnor en anledning att hålla tyst. Rädsla, skuld eller skam eller en ovilja att utsätta sig för polisförhör och läkarundersökningar.

Och där finns ingen anledning att tro att män från MÖ eller Afrika skulle vara överrepresenterade. Så när SD och KD (jag saknar dig enormt, Göran!) nu driver myten att hundratusen svenska kvinnor årligen våldtas av mörkhyade flyktingar är det lögn, medveten förvrängning eller bara inkompetens.

Orden förefaller ju vara vetenskapliga med förankring i fakta, men den bild man försöker skapa av svarta och bruna män som testosteronstinna, hänsynslösa och farliga är grovt, grovt rasistisk och syftar till att skapa en rädsla för invandrare.

Den sortens rädsla som all nationalism bygger på.

Mansours medborgarskapsåterkallande

Publicerat den av

general-flagSaid Mansour fråntas sitt danska medborgarskap och skickas till Marocko. Om honom hittar jag inget gott eller förlåtande att säga. Jag har full förståelse för alla danskar som inte vill dela medborgarskap med honom, baserat på vad jag läst mig till.

Men jag är generellt skeptisk till just fråntagande av medborgarskap. Förfarandet påminner om hur England deporterade kriminella till Australien.
För man kan uppenbarligen inte bara plocka av någon ett medborgarskap om den inte har ett annat, och då uppstår ju frågan om varför den kriminelle är det andra landets problem. Mansour bodde sina första 23 år i Marocko, och de senaste 35 i Danmark.

Och att lagstifta om att kunna plocka av någon medborgarskapet för att den är kriminell är mycket ovanligt, ur internationellt perspektiv. Jag har letat en stund, och jag hittar inga andra länder som gör så. Närmast kommer Australien, som fråntagit 12 personer medborgarskap på grund av ”extremist links”. Australien har också fått mycket kritik för detta – inte minst från de länder som tvingas ta emot sina medborgare. I ett fall hävdar landet ifråga, Fiji, att personen inte ens är medborgare där, och att han därför nu blivit statslös.
Däremot är det inte helt ovanligt att du kan bli av med medborgarskapet om du ingår i ett annat lands militär eller för att du ljugit om viktiga omständigheter när du blev medborgare. Så den sortens regler kan Sverige laborera med utan att riskera alltför mycket kritik, om vi nu tycker det är mödan värt.

Men det blir lite svartepetter över det hela om länder ska kunna plötsligt välja bort dem med dubbelt medborgarskap som man inte vill ha. Närmare 700 000 svenskar bor i utlandet. Om vi börjar deportera kriminella till länder där de i vissa fall kanske aldrig ens bott kan samma sak hända oss. Andra länder skickar sina mördare och våldtäktsmän hit.

Så min synpunkt här är inte att det är synd om Mansour. Det är bäst jag skriver det tydligt och klart, för annars kommer arga läsare att påstå att jag försvarar terrorister.

Min främsta kritik är att vi inte bör gå i spetsen för att ändra en övergripande världsordning som säger att har man en gång gjort någon till medborgare får man faktiskt stå sitt kast och ta ansvar för vederbörande.

Istället bör vi uppgradera medborgarskapet, och ställa högre krav på dem vi gör till svenskar.

Exempel: Nisse Nilsson är född i X, är svensk medborgare på grund av att en förälder är svensk, har aldrig bott i Sverige, pratar inte ens svenska och så en dag begår han brott. Domstolen plockar av honom medborgarskapet i X och deporterar honom till Sverige.

Vill vi det?