Vänsterns terrorstöd

Marwan Barghouti och dr Hussam Abu Safiya framför ett raserat Gaza, med hashtaggen #användsammamåttstock.

Mycket klokt har sagts om fördömningen av ”Hamassupportrar”. Och det är intressant att det faktiskt går att vara nyanserad idag. Visst får de mycket hat, men det är inte som för ett år sedan.

Jag minns när jag först skrev att våldtäkter den 7 oktober var obevisade – det var ramaskri även från dem som inte tillhör vad jag numera brukar kalla ”rassehögern”. Vanliga borgare som jag var förtvivlade över att jag öht kunde sjunka så lågt, trots att det enda jag framförde var vad FN och alla andra utredare kommit fram till.

Vad jag också står för sedan länge är ju linjen: Fördöm Hamas så mycket du vill, men #användsammamåttstock när det gäller Israel. Om inte är man faktiskt definitionsmässigt rasist. Om urskillningslöst mördande av palestinska barn inte är exakt lika förkastligt som urskillningslöst mördande av israeliska barn finns ingen annan etikett.

Så till de palestinska fångarna – som Marwan Barghouti och dr Hussam Abu Safiya – och till Vänsterpartiets brevkampanj och andras många uttalanden: Det här är inte komplicerat alls.

Antingen står man bakom kravet att de ska friges för att man inte tror på Israels anklagelser och rättssystem eller också för att man tycker terror är bra.

Och extremt få lär hamna i den andra kategorin.

Jag blir så trött när jag ser ”Vänstern stöttar terrorister” i tid och otid, därför att varje gång jag försöker förstå HUR vänsterpartister ”stöttar terrorister” blir jag besviken. Vad jag har sett – och jag har säkert missat här – har det oftast landat i att vederbörande, rätt eller fel, dragit slutsatsen att den person de stöttar inte har begått terrordåd. Och då är ju adekvat väg framåt att motbevisa detta.

Nu är det som om jag skulle bemöta ”Jag tror Christer Pettersson var oskyldig” med ”Jaså, du gillar att Palme mördades?!”.

Sedan har vi hela diskussionen om Israels avskyvärda fängelser och bestraffningar, från tortyr till numera dödsstraff enbart för palestinier. Och den behöver vi separera från ”är hen skyldig”-diskussionen, för vi i väst skulle aldrig någonsin tolerera att något annat land som vi räknar som vän – som vi inte sanktionerar utan bjuder in till idrottsevenemang och Eurovision – agerar så. Och kom inte dragande med Iran och Nigeria i denna evinnerliga whataboutism som alltid kommer som spam i inkorgen – de är inte våra ”vänner”!

Vi behöver återigen bort från ohederligheten i retoriken och sortera ut de vänsterpartister som faktiskt stöttat terror och de som bara dragit en annan slutsats. Och vi måste sluta vända bort blicken från israelisk terror.

Fler inlägg: Israel–Palestina-konflikten efter den 7 oktober 2023


Följ diskussionen på Facebook:

Fyra liter medusin mot brott

Jag har avsiktligt avstått från att ha en massa åsikter om de så kallade ”straffrabatterna”, för det är en sån fråga där jag ser båda sidorna, och även om jag inser att frågan är viktig för både brottsoffer och förövare tar liksom sidorna ut varandra i mitt huvud.

Å borgarnas sida: Det känns fel i magen att brott nr 2, 3 och 4 ska bli ”billigare”. I synnerhet när det handlat om unga förövare som dessutom fått åldersrabatt. Det har ju liksom öppnat dörren för dem att inte bekymra sig om konsekvenserna, eller än värre för dem som utnyttjar dem för brott att inte göra det.

Å andra sidan: Ett av syftena med ett straff är att förbereda för ett bättre liv. Det finns inget självändamål i extremt långa straff – det är en diskussion jag tagit förr. En inlåst människa kostar i alla ändar.

Så där har vi kanske svaret. Jag tycker diskussionen från högersidan är onödigt raljerande. Det låter som om man hittat en fiffig lösning ingen tänkt på tidigare och nu ska den blåsas upp som universalbotemedel. Som Pippis fyra liter medusin.

Vänstersidan är å andra sidan onödigt kuvad. Det är väl klart att det är svårt att ställa sig på bovars och banditers sida, men det behöver man inte. Man behöver bara lugnt efterfråga vad målet är.

För det är fullt möjligt att rabatterna gör skada, och det är också möjligt att de inte gör det, och nästan säkert finns sanningen däremellan.

Så rätt väg framåt behöver ju vara något så tråkigt som att utreda. Låt statistiker och kriminalvårdsexperter och ekonomer klura.

I alla fall tänker inte jag bestämma mig förrän efter det.

Fler blogginlägg: Svensk partipolitik


Följ diskussionen på Facebook:

Måwe mjölkar prideattacken

Efter vad som hittills framkommit fanns bara en person bakom pride-attacken i Berlin. Det har förekommit mängder av andra attacker sedan pride uppstod, och vad jag hittat är detta den andra som utförts av en muslim (den första var Oslo 2022). Alla andra har haft förövare med kristen bakgrund, utom två i Jerusalem, som utfördes av en ortodox jude.

Ändå sitter företrädare för Sveriges två mest HBTQ-fientliga partier och åmar sig över hur muslimer inte respekterar ”västerländska värderingar” som pride tydligen nu är.

Måwe: ”hatet mot judar som vi sett öppet manifesteras på gator och torg sedan den 7 oktober år 2023 är samma hat som islamister uppbådar jämte homosexuella, västerländska kvinnor, ateister, religionskritiker och religiösa minoriteter, ja mot friheten som sådan. Hatet hämtar sin näring ur islams urkunder, det motiveras med islam, och det görs i islams namn”

Tänk om vi skulle vända på detta och kalla manifestationer för Israel – det förekommer väl inte så många idag, men det fanns en del efter 7 oktober – för ”hat mot palestinier”, eller manifestationer för Ukraina för ”hat mot ryssar”?

Tänk om vi skulle kleta alla andra pride-relaterade dåd på judiskt eller kristet hat, som ”hämtar sin näring ur gamla testamentet”!

När det gäller Sverige har jag aldrig sett någon muslim protestera vare sig fysiskt eller verbalt mot pride. Om jag har missat någon, så rätta mig gärna. De som hetsar mot pride och transpersoner idag är uteslutande kristna och/eller nationalister.

Måwe fortsätter dock: ”Det är i denna kontext som attacken mot Pride, liksom mot julmarknader och pop-konserter ska ses; det dödliga våldet mot judar och homosexuella är inte en avvikelse, i strid med islamisternas världsbild, utan tvärtom helt i linje med deras föreställningar om ett islamiserat väst som, i likhet med Mellanöstern, inte har plats för varken judar, homosexuella, frigjorda kvinnor, sekulära eller ens dansande ungdomar.”

De terrordåd som skedde under ISIS-tiden var självklart tragiska, men bakgrunden var i regel politisk, dvs vedergällning för västerländska krigsdåd i Syrien och ibland privat hämnd för att man inte fick uppehållstillstånd, och inte en generell ovilja bland världens muslimer att acceptera ”judar, homosexuella, frigjorda kvinnor, sekulära eller ens dansande ungdomar”.

Hela texten är lång och djupt obehaglig – inte minst hur hon skjuter in ”judar” stup i kvarten, helt utan relation till övrig text. Jag har skrivit detta massor av gånger under många år:

Västvärldens muslimer har normalt inget alls behov av att vi icke-muslimer lever enligt islam. Det är inte muslimer som skjuter abortläkare eller kräver att korancitat ska sättas upp i samtliga skolsalar. Troende muslimer i kristna länder skiter fullständigt i koncerter och danser, bara de själva slipper delta.

Vad det ytterst handlar om är ju att mjölka en enskild händelse utförd av en såvitt vi vet idag ensam galning på så mycket muslimhat som möjligt.

Fler inlägg: #Valet2026


Följ diskussionen på Facebook:

Jag har inte förflyttat mig

När alla argument är slut dras rasistkortet, fick jag alltid höra när jag skrev om migrationspolitik för 10-15 år sedan. Och visst fanns det sanning i det. Även om jag själv är en globalist och för en relativt fri invandring blev även mitt skrivande ofta attackerat av dem som inte accepterade att en enda asylsökande avvisades.

Det gällde särskilt när jag – före de flesta borgerliga politiker – konstaterade att jag inte tyckte vi skulle ge permanent uppehållstillstånd till någon som inte visat att den kan försörja sig själv. Den åsikten var närmast högerradikal när jag först presenterade den.

När jag ser tillbaka på alla år av skrivande känns det som om jag stått i princip still – med samma värderingar – hela tiden, men dåtidens höger startade till vänster om mig, passerade mig för fem-sex år sedan, möttes av välkomnande före detta BSS-medlemmar som är verkliga rasister och har nu samlats i en invandrarföraktande, muslimhatande sörja. Jag ser dagligen människor jag respekterat och trott mig dela värderingar med göra mig besviken.

”Jaså du föredrar kommunister?!”

Framför fullblodsrasister?

Ja.

Detta val är bara ledsamt. Om fyra år önskar jag mig ett borgerligt alternativ som inte förutsätter att jag lägger min röst på en regering med den här sortens avskyvärda åsikter.

#Valet2026


Följ diskussionen på Facebook:

Muslimers krav är alltid ”politik”

Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna försöker nu överträffa varandra i att hetsa mot muslimer i syfte att svartmåla dem och trakassera dem, till nivåer som påminner om hur tyskar hetsade mot judar, romer och funktionshindrade på trettiotalet.

Sameh Egyptson är en av rassehögerns absoluta favoriter att citera, och han kandiderar nu för KD, så låt oss bara gå igenom denna lista över de fem pelarna i Islam med min favoritprincip #användsammamåttstock som redskap och se var vi landar.

Vi börjar med presuppositionen: ”krav på andra är politik”.

Stämmer det? Självklart inte. Påståendet är superlöjligt. Rent generellt skulle jag säga att alla krav som har stöd i befintlig lagstiftning knappast kan kallas politiska – det är först när man vill ändra lagen eller kräver bidrag ur statskassan med mera som det möjligen kan kallas så.

Hör själv:

Jag kräver att …

  • få byta denna tröja jag köpte på öppet köp
  • du inte blockerar vägen till mitt hus
  • få hålla en demonstration i enlighet med yttrandefriheten

Så låt oss anta att Egyptson inte är dum som ett spån och tror att det är politik när man vill att andra följer gängse regler och behandlar en i enlighet med svensk lag eller ingångna avtal, utan att vad han försöker säga är att ”krav på andra som förutsätter att vi förändrar vår befintliga lagstiftning är politik”, och låt oss studera vad han skriver ur det perspektivet:

1. ”Krav på böneutrop är politik.”

– Den här besattheten från muslimhatare vid just böneutrop, som sker vid några ynka få ställen i Sverige och stör i det närmaste noll personer är en tragisk påminnelse om hur ynkliga en del av Sveriges troende kristna är när det gäller hänsyn mot andra. Vi har tusentals kyrkor med kyrkklockor som ljuder över tusentals kvarter, men trots att vi har trehundratusen muslimer i Sverige unnar de inte några få moskéer fem minuter i veckan i avsevärt lägre ljudnivå. Det är ett faktum att de som vill ha böneutrop inte alls är politiska. Tvärtom. De tillämpar befintlig lagstiftning – samma regler som för utomhuspredikningar, idrottsevenemang, auktioner, båten Elida, Frälsis. De förväntar sig ingen särbehandling, bara likabehandling.

De som gör det till ”politik” är SD och KD, som vill särbehandla muslimer genom att inskränka deras och endast deras rättigheter.

2. ”Krav på särskilda regler under fastan är religion.”

Jag har ingen aning om vilka ”särskilda regler” han syftar på. En snabb googling säger att det finns muslimer som ber arbetsgivare om viss flexibilitet, men inget mer än så. Ni som vet vilka lagändringar muslimer krävt för att kunna fasta får gärna upplysa mig.

3. ”Pilgrimsfärd är religion. Krav på särskilda regler under aid al-adha är politik.”

Igen: va?! Vilka lagkrav har muslimer framfört gällande Eid? Jag har sett synnerligen enstaka personer vilja göra Eid till helgdag, men de har uteslutande varit etniska svenskar.

4. ”Allmosor är religion. Krav på offentlig finansiering är politik.”

Igen frågar jag mig vad han syftar på. Är det avdraget för gåvor till välgörenhet? Det är redan lag, och den som var drivande var Alf Svensson, i en annan tid, när KD var ett helt annat parti.

5. ”Bekännelsen är religion. Krav på att religionen ska styra samhället är politik.”

Ehm. Vilket parti var det du ville representera nu igen?

Slutligen:

”När man vill ha en samhällsordning enligt sharia talar vi om politisk islam.”

Jag har skrivit om detta många gånger förut, men det tål att upprepas. Sveriges troende muslimer har inga förväntningar på att Sverige ska styras enligt sharia. Jag har knappt sett någon muslim någonstans i Väst ha det, förutom att en del vill inrätta blasfemilagar – vilket jag är emot, men som sagt. Det är det enda undantaget. De som är djupt troende kräver inte att samhället hugger händerna av tjuvar eller förbjuder homosexualitet. De som istället kräver hårdare straff och hetsar mot pride och transsexuella är, som jag skrev igår, Egyptsons medpolitiker. Så snacka om att kasta sten.

Det de muslimer vill som är djupt troende är att kunna följa Islams (Sharias) fem pelare: Bön, fasta, pilgrimsfärd, allmosor, trosbekännelse.

”Religion blir politik när den ställer krav på andra!” är hans slogan.

Well.

#Valet2026


Följ diskussionen på Facebook:

Sjalpaniken handlar om att straffa vuxna kvinnor

Här ett axplock av tweets och kommentarer från igår. Inte de värsta, för AI hade en spärr mot att visa dem. Mmm.

Vad det kokar ner till är egentligen detta:

SD vill straffa vuxna kvinnor som har sjal på sig på allmän plats.

Det är inte mer komplicerat än så. Det är hela kärnan.

Och hur mycket förespråkarna än försöker peka på ayatollor och hedersmord och skrika ”skäms som försvarar förtryck” till oss är dessa förstås inget försvar för den som tillämpar ett uns logik. Det är de som hävdar att det fåtal vuxna kvinnor som är tvingade att bära sjal på något sätt blir fria och lyckliga av det straff SD vill introducera som har bevisbördan.

Själv hoppas jag att vi får till en undersökning i Sverige bland hijabbärande kvinnor likt dem de regelbundet genomför i USA, för jag tror en sådan skulle visa ungefär samma sak: En procent bär den på grund av tvång. Och värnar vi dessa vuxna kvinnor som lever i destruktiva relationer kan vi, som jag skrev igår, inte gå en bisarr genväg genom att skapa ytterligare en bestraffning, utan det är uppsökande insatser, kvinnojourer, samarbeten vård/polis/soc som gäller.

#Valet2026


Följ diskussionen på Facebook:

Hudfärgsrasismen har klivit ur PK-korridoren

Poängen med gårdagens inlägg om rassefamiljen som varit på Skara sommarland var att den rena hudfärgsrasismen där människor döms efter utseende – som säkert aldrig varit död, bara puttrat under ytan – nu kommit tillbaka med en aldrig förr skådad skamlöshet. Kommentarerna i bilden är bara en bråkdel av det hat mot invandrare som postades bara under det inlägg jag skrev. Till dessa kommer alla tweets under samma inlägg på X, som var om möjligt än värre, för att inte tala om allt hat i grupper och under andras poster.

Några tyckte att jag skulle låta bli att kalla rasister för rasister.

Men det finns förstås inget annat ord för den som hetsar mot människor enbart baserat på deras hud- och hårfärg.

Andra menade att jag missade poängen med inlägget som var att människor bar sig illa åt.

Så ok – låt oss studera det igen.

Först konstateras att det var ”fem procent svenska medborgare” där. Med andra ord: Folk var mörka och det var läskigt.

Rå rasism.

Sedan var det en massa kritik mot hur parken skötte sig – det var för få vakter, för långa köer, det luktade urin. Inget av detta är förstås invandrarnas fel, men det kletades ändå på dem.

Sedan var det ”arabisk musik” och ”niqaber”, och slutligen några ord om att dessa utlänningar inte respekterade kösystemet och att tanter tog badringar från barn (?!).

Den som utan att ha genomfört en passkontroll inte har några problem med att skriva att bara fem procent var svenska medborgare blir inte trodd av mig, men det är förstås upp till var och en att avgöra huruvida denna pappa kan litas på när det gäller badringar och köande.

För det räcker egentligen med ”bara fem procent var svenska medborgare” för att konstatera den rasism som nu helt klivit ur PK-korridoren.

En annan grupp som kommenterade igår under mitt inlägg var svenskar och invandrare som inte ser svenska ut. Oron för hur den här sortens hat mot utländskt utseende ska påverka dem och deras barn var påtaglig, och det gör ont att läsa.

Vad kan jag säga.

I hear you. Och jag skäms för mina medsvenskar.

Och jag tror benhårt att vi som är på er sida är långt fler än rassarna.

#Valet2026


Följ diskussionen på Facebook:

Det våras för hudfärgsrasismen

Familj åkte till Skara Sommarland och blev förtvivlade över att övriga där var brunhåriga.

Ungefär så borde rubriken ha skrivits till det inlägg som halkat omkring i sociala medier i några dagar och till slut blev en artikel i både Sverigedemokraternas Samnytt och Fria Tider.

”Sverige är inte Sverige längre!” gråter de, efter att ha tillbringat en hemsk dag där.

Så vilka var problemen?

1. Det var lång kö. En hel timme. Mmm.

2. Det såg ut som om de kommit till ”Mellanöstern/Afrika” och fem procent var svenskar och resten ”utländska medborgare”, insåg de när de väl kom in.

Alldeles bortsett från det faktum att medborgarskap uppenbarligen inte framgår av hudfärgen visar faktiskt bilderna faktiskt få om någon mörkhyad – se själva. Inte för att det borde spela någon roll, förstås – men det visar på de överdrifter denna familj ägnar sig åt.

3. De påstår att poolerna stinker urin – låter konstigt – det finns ingen kultur där man kissar i badvatten.

4. Kvinnor i niqab finns där tydligen också.

Sure.

5. Musik på arabiska.

6. Ännu fler köer. Bråk om badringar ”likt ett inbördeskrig”. Flera timmar får de köa inför varje attraktion. Det konstiga är att de också var där i totalt tre timmar och fick åka i tjugo sekunder. Få ihop det …

Han har i alla fall kommit fram till att Sverige inte är Sverige längre, utan Mellanöstern, och han känner sig ”som en minoritet i sitt eget land”. Och kräver pengarna tillbaka, oklart på vilken grund.

Jag tror de flesta i min generation minns hur Bert Karlsson satte upp en skylt där han förbjöd z*nare och rabaldret runt det. Det verkar finnas en längtan hos dagens nya generation bertar att komma tillbaka till den tid när man bara kunde slänga ut människor med fel hudfärg och/eller ursprung från nöjesparker och andra inrättningar.

Men detta inlägg, och den spridning det fått och den upprördhet det väckt, visar att den råa hudfärgsrasismen fortfarande frodas i Sverige.

Nostalgin efter Berts vithetsnorm har nog egentligen aldrig dött ut – den gick bara under jorden – och nu med SD på väg in i de verkligt fina salongerna låtsas de inte ens längre.

Det våras för hudfärgsrasismen.


Följ diskussionen på Facebook:

SDs röstkupp visar deras omognad

SDs röstkupp är bara trist att se. Jag minns hur upprörda de länge var för att de inte fick vara med i kvittningssystemet, utan tvingades släpa sig till Riksdagen med flunsan.

Och nu har de visat att de är alldeles för omogna och respektlösa för det förtroende de givits.

Jag förstår frustrationen över vildar som ”röstar fel”. Men deras rätt att göra så är grundlagsskyddad. Vill man ändra vårt statsskick får man gå den långa vägen och inte fuska.

När ändamål får helga medel ramlar samhällssystemet ihop. När ledare bryter regler, som när USA och Israel bombar Iran, blir det svårare att motivera avståndstagande från exvis Rysslands invasion av Ukraina.

Detta sagt finns det förstås situationer där en sakfråga är så viktig att regelbrott är motiverade, men då ska det imo handla om en typ nödvärnssituation, som grundläggande mänskliga rättigheter som står på spel. Ungefär som när du kör för fort för att rädda någon som håller på att dö.

Själv är jag för det nya regelverket för medborgarskap, och jag har inte satt mig in i frågan, men det känns också rimligt med övergångsregler, vilket var vad omröstningen handlade om. Så jag hade förmodligen röstat som vildarna och ”vänstersidan”. Men jag hade kunnat leva med båda utfallen.

Att denna lilla fråga skulle vara skäl nog att straffa ut sig från kvittningssystemet är helt bisarrt och visar inte bara på SDs omognad utan också vad de verkligen prioriterar.

Jag hoppas regeringen gör det rätta och löser det här med en ny proposition.

Fler blogginlägg: #KvittningsKaoset2026


Följ diskussionen på Facebook:

Politiska vildar är ingen bugg

I de senaste dagarnas diskussion om kvittningssystemet finns det en åsikt som ideligen ploppar upp och som är värd att vrida och vända på en smula.

Jag har redan flera gånger konstaterat att det övergripande felet här är att SD som första parti någonsin ingick ett avtal, nämligen ”vi undantar två ledamöter om ni också gör det” väl medvetna om att de avsåg att inte göra vad de lovade.

Många menar att SD hade rätt att göra så eftersom de har två vildar, och därför hade rätt att kompensera för det. Tankefiguren är att vildarna är en sorts bugg i systemet. Ett fel som uppstår på grund av att vi har ett icke-fungerande statsskick.

Men så är det inte. Politiska vildar har funnits sedan artonhundratalet, och då kunde man till och med väljas som vilde, dvs utan parti. Efter att fyraprocentsspärren uppkom 1970 är förstås politiska vildar alltid avhoppare.

Men det finns ett syfte med att vi väljer personer och inte partier, och att de röstar individuellt och efter sitt samvete. Partier kan inte göra sig av med besvärliga förtroendevalda genom att sparka ut dem, och förtroendevalda kan därför både lämna partiet eller stanna kvar men rösta emot partilinjen om de tycker att partiet drar iväg åt fel håll.

Hur skulle det vara annars?

Anta ett parti där 51 procent vill införa dödsstraff, medan 49 procent inte vill det. Direkt efter val kunde de 51 kicka ut alla dödsstraffsmotståndarna och peta in andra människor där, som var betydligt mer hardcore. Och sedan upprepar sig samma sak runt en annan fråga, och i slutet av mandatperioden finns inga av de ursprungliga folkvalda kvar. Vårt statsskick är en garant för att väljarna får vad de röstar på.

Jag har full förståelse för att partier blir frustrerade. Minns hur förbannade vänstersidan var på Amineh Kakabaveh, när hon på grund av sin vågmästarroll blev som ett eget, kraftfullt parti som deltog i förhandlingar som sig själv. Ändå kom det dem inte för att en enda gång säga ”nej, nu skiter vi i det här och blåser högersidan genom att låta en utkvittad person rösta!”.

Sverigedemokraterna har, som alla andra unga partier, ”drabbats” extra hårt av avhopp, och vill de lösa det problem som uppstår i och med det behöver de förstås göra det hårda jobbet. Argumentera för en ändring av regeringsformen, utreda, lägga fram en proposition eller motion, få igenom den, och lägga fram den igen efter nästa val.

Det gjorde de inte. De konstaterade att de inte gillar Sveriges statsskick, och begick istället avtalsbrott. Den värsta sorten – den där du vet att du avser blåsa din motpart redan vid ingången.

Och därmed bevisade de vilka de är.

Fler blogginlägg: #KvittningsKaoset2026


Följ diskussionen på Facebook: