Etikettarkiv: Nationalism

Varför tackade så många palestinier nej till israeliskt medborgarskap?

Publicerat den av

”Israelerna gav palestinierna möjlighet att bli medborgare, men bara en liten del tackade ja, för resten ville fortsätta kriga.”

Igår förstod jag varför detta är en myt. Om du inte orkar läsa hela inlägget, scrolla till sista tredjedelen. Eller lyssna på Ilan Pappé längst ner.

Jag har ju hört och läst detta påstående massor med gånger. Och det mejkar förstås inte sense, rent logiskt. Men det är en del av ett narrativ, där Israel gång på gång givit palestinierna en olive branch, och eftersom de är så hatiska och ociviliserade och drivna av antisemitism har de föredragit att låta sina familjer dö.

Well. I have done my own research, och min världsbild har vänts uppochner på. Lite av en tillfällighet. Jag började för ett par veckor sedan lyssna på judiska, i huvudsak israeliska, experter som har en alternativ vy. För vem är mer saklig än de? De har svikit sitt land och förlorat vänner, kollegor, familj, ofta jobb, bara för att föra fram en version de inte tjänar på. Det betyder förstås inte att de oundvikligen har rätt. Jag har exvis sett många före detta muslimer prata om ”sanningen om islam”, men skrapar man lite på ytan är det sanningen om deras personliga upplevelse och hat de sprider, så nej. Man har inte automatiskt rätt för att man är kritisk mot en grupp man lämnat. Men man är värd att lyssnas på. Och det har jag gjort. Många timmar, senaste veckorna.

Ilan Pappé är min favorit. Professor i historia. Mild, hyperintellektuell, filosofisk och superinsatt. Dessutom förvånansvärt rolig att lyssna på.

Och igår snubblade jag över ett omskakande klipp, där han berättar om sin resa som landande i debunkande av myten ovan.

Han började som ett typiskt israeliskt barn, född 1954 i Haifa. Han var patriot och gjorde militärtjänst och deltog i striderna vid Golan Heights.

Tidigt 70-tal var han kandidatstudent (BA) vid The Hebrew University. Läste Middle Eastern history, Under tredje året blev han konfunderad över hur historia undervisades i Israel, på alla nivåer.

Å ena sidan var Israel ”an empty place”. Men när man kom till 1948 fick man höra att palestinierna lämnade Israel frivilligt.

Och han frågade sin lärare: ”om dessa människor lämnade landet, vilka var de, om landet var tomt”, Han fick svaret att han var en ”trouble maker” och borde välja en annan karriär.

Han flyttade till Oxford för sin PhD, därför att han ville titta på båda sidorna av argumentet, och fick rådet att titta på den brittiska sidan, eftersom båda hatade britterna. Så han åkte dit för att studera ”British policy”.

Han valde 1948, på grund av den gigantiska skillnaden i israelisk och palestinsk version. Han valde en supervisor som var libanes och hade vittnat ”on behalf of the Palestinians in the Anglo-American committee of 1948”. Han blev varnad. ”Detta kommer att förändra dig för alltid.”

Dokument avklassificerades efter 30 år, och året var 1980, så det fanns en batch från 1948 som var rätt färsk och ostuderad att gå igenom.

Intervjun är över en timme plus frågestund. Den är väl värd att se, eftersom han ger detaljer och exempel och filosoferar och väcker tankar och nya insikter.

Men jag nöjer mig här med att svara på min inledande fråga:

Varför är det en myt att palestinierna tackade nej till medborgarskap och ”valde att bli terrorister istället”?

Det handlar om en tid på några månader efter att FN fattat beslut om uppdelningen mellan Israel och Palestina 29 november 1947 och innan beslutet vann så att säga laga kraft i april 1948, och Israel skulle komma att skapas i maj, och alla som bodde på området, som var helt oproportionerligt stort jämfört med Palestina i förhållande till befolkning – detta var ju innan de flesta judar från övriga Mellanöstern hade anlänt – skulle ges medborgarskap. Eftersom judarna ville skapa en demokrati blev det helt nödvändigt att araberna var i minoritet.

Tiden mellan mars och maj 1948, alltså innan arabländerna anföll Israel, ägnades åt en febril ”ethnic cleansing” av palestinier från det område som var på väg att bli Israel. Araber fördrevs och mördades en masse. 500 byar och städer utplånades.

Det var detta som var den stora insikten. Arabländerna anföll inte Israel för att de hatade judar, utan för att palestinska flyktingar kom till deras länder i stora mängder. De hade inte ens lust, men det fanns ett internt tryck från deras folk.

Det han hittade i arkiven var bevis för detta.

Så ja, många lämnade hem de bott i sedan generationer, kanske årtusenden för att slippa dö. Inte det minsta frivilligt.

Detta var planerat av The Zionist Movement sedan länge. ”They wanted as much of Palestine as possible with as few Palestinians as possible in it.”

Varför agerade inte Västvärlden? Två skäl. Dels var inte omfattningen känd. Inte olikt holocaust, som också var en chock för omvärlden vid den tiden. Och dels ville man på grund av holocaust inte anklaga detta folk, som både Europa och Nordamerika nu till slut kände enorm – och självklart befogad – skam och empati för, för samma sak som de själva utsatts för.

Fördrivning av och massmord på familjer baserat på deras etnicitet och religion.

Se hela klippet nedan, eller gå direkt till 28:30.

Islamist, javisst!

Publicerat den av

Ingen grupp människor retar upp så många svenskar så mycket som ”islamister”. Det är lite unikt för oss svenskar, och jag tror det hänger ihop med oviljan att kallas rasist och bli anmäld för hets mot folkgrupp. ”Islamist” har många gånger blivit en omskrivning för ”muslim”.

”Jag pratar inte om muslimer! Jag pratar om islamister!”

Genom att säga så kategoriserar man sig själv som ”islamkritiker”. Och då går man liksom säker.

Hatgruppen ”Stoppa Islamiseringen Av Sverige” på Facebook har nästan 34 000 medlemmar. Där delas inte bara muslimhat, utan även Trump-propaganda, ofta från Runar Sögaard, och filmsnuttar på någon svart person som gör något någonstans i världen, följt av grovt rasistiska kommentarer. Men det är förstås hatet mot muslimer som är mest centralt. Som när en kvinna i hijab dristar sig till att baka en kaka i TV4.

Och hat som enligt min mening kan kategoriseras som hets mot folkgrupp sprids till andra fb-grupper med mindre radikala medlemmar. Och så fort någon påpekar att det som skrivs faktiskt är brottsligt blir svaret att lagen inte gäller, eftersom den syftar på ”islamister” och inte muslimer.

Här ett exempel från gruppen Politisk Allmändebatt – PolAD.

Bilden, som jag inte vill publicera här, har jag anmält till både Facebook och administratörerna utan framgång, och den är ett bra exempel på hur muslimhatarna envist menar att deras uppenbara hets mot folkgrupp inte gäller, för personen är en ”islamist”, inte en ”muslim”.

En islamist är definitionsmässigt en person som förespråkar politisk islam, typiskt genom att vilja göra det regelverk som går under begreppet ”sharia” till lag.

En av de mest välciterade opinionsundersökningar i detta härad som gjorts är den nu tolv år gamla Pew-undersökningen. Den används för att visa hur många islamister det finns i olika länder.

Och många menar att när människor från länder med höga procenttal flyttar till Sverige kommer de att vilja införa muslimska lagar. Och genom hög invandring och ivrigt barnafödande kan detta enligt dessa konspirationsteoretiker bli möjligt närsomhelst. Men siffrorna inkluderar dels dem som bara vill införa eller behålla sharialagar för muslimer, men inte andra, och även dem som vill ha sharialagar för mjuka frågor, som arv och äktenskap, men som ändå inte vill straffa konvertiter eller hugga handen av tjuvar. Att därför dra slutsatsen att till exempel nästan alla pakistanier som flyttar till Sverige vill byta ut svensk lag mot sharia är ett påstående helt utan täckning.

Så vilka är de svenska islamisterna?

Sveriges muslimer är nästan alla invandrare eller barn till invandrare. Vår muslimska befolkning innan 1980 var blygsam, och antalet konvertiter är litet. Grovt räknat har en miljon invånare muslimska rötter, men bara en halv miljon räknar sig själva som muslimer. Av dessa är 230 000 medlemmar i något samfund.

Men bara 90 000 har enligt SOM-institutet besökt en moské senaste året.

Om vi definierar ”islamister” som de som vill införa sharia i någon form i Sverige är det rimligtvis i den gruppen vi bör leta. Det handlar om muslimer som inte dricker alkohol, ber fem gånger om dagen, fastar med mera. De som vill införa sharia borde återfinnas bland dem.

Men det finns idag ingen anledning att tro att dessa max nittiotusen personer verkligen vill att även icke-muslimer ska följa muslimsk lag, eller att de för den delen vill införa handavhuggningar för stöld och bestraffa konvertiter. Inte ens om de blev erbjudna detta på en bricka. Med tanke på att inte ens muslimer i muslimska länder vill detta känns det inte troligt. Däremot vill de absolut att det ska vara lättare att leva enligt sharia i Sverige för den som väljer det.

Kan vi kalla dessa människor ”islamister”? Eller är de bara troende som vill utöva sin tro utan krångel?

Det spelar stor roll. För om vi bestämmer oss för att de är ”islamister” hamnar de i den kategori som en rätt stor del av svenska folket öppet hatar. Och kommer undan med, eftersom islamister inte är en skyddad folkgrupp. Och då måste vi fråga oss hur sunt det är att så många hatar dem som bara vill bli lämnade ifred.

Om vi däremot bestämmer oss för att bara den som aktivt verkar för att straffet för stöld i Sverige ska vara handavhuggning ska kallas islamist ställer jag mig väldigt tveksam till var alla dessa individer finns. Jag har aldrig hört någon säga så.

”Jo, men de visar sig ju inte nu. De bidar sin tid. Och muslimska brödraskapet …”

I undersökningen ställdes frågan om kvinnor bör få välja om de ska bära hijab eller ej, och bortsett från Sub-Sahara svarade en klar majoritet ja.

Det om något visar ju att världens muslimer inte är särskilt intresserade av att tvinga sina medmänniskor att leva enligt sina lagar.

Så nästa gång någon säger ”jag har inget emot muslimer, men jag hatar islamister”, kläm lite på dem. Be dem precisera. För om islamist bara är en omskrivning för ”religiös muslim som vill utöva sin tro ifred” är uttrycket rasistiskt och faktiskt hets mot folkgrupp. Men om islamist istället betyder ”person som jobbar aktivt för att sharia ska bli lag i Sverige”: fråga var den personen finns.

Jag har aldrig sett någon.

SDs rassepolitik

Publicerat den av

Vad är ”rassepolitik”? Vad är det, rent sakpolitiskt, SD kan knöla in i en M-ledd regerings propositioner? Detta är ingen retorisk fråga, utan den förtjänar verkligen att tas på allvar, för den är central, för mig som ”reinfeldtmoderat”.

Jag har skrivit om, och kritiserat, SDs politiska förslag i många år.

De har utvecklats från att utvisa alla invandrare som flyttat hit efter 1970 och förbjuda utomeuropeiska adoptioner för att hålla svenska folket vitt till en rätt osammanhängande soppa av migrationspolitiska förslag inför 2018 – som jag kritiserade och debatterade i Dagens samhälle då.

Jag går därför igenom deras politik som den är formulerad idag, och uppmanar alla att göra det som har en åsikt i frågan.

Där finns en hel del traditionell moderat politik och faktiskt en hel del sossepolitik också. Förstatliga a-kassan, nej till marknadshyror, höjda bostadsbidrag, t ex. Det allra mesta har ingen rasse-komponent i sig alls. Nedan är det som går att ifrågasätta, med mina kommentarer.

Ser fram emot era kommentarer.

– Anhöriginvandring bör i större grad beakta individens eget ansvar att försörja sin familj, samtidigt som ökade kontroller och krav skyddar människor och samhälle från missbruk.
– Jag är för krav på egen försörjning vid all anhöriginvandring – särskilt när det gäller kärleksinvandring.

– Arbetskraftsinvandringen ska ge Sverige högkvalificerad arbetskraft efter Sveriges behov och på svenska villkor.
– Håller inte med. Vi ska ha arbetskraftsinvandring av alla kategorier – även lågutbildade – så länge de kan leva av sin lön.

– Arkitektur ska medverka till att skapa hemkänsla, gemenskap och trygghet. Den ska knyta an till svensk byggnadstradition och vara estetiskt tilltalande.
– Smygförbud mot moskéer. Inte ok, förstås, men knappast något de förväntar sig lösa på rikspolitisk nivå.

– Sverigedemokraterna vill främja assimilation, det vill säga den naturliga process där invandrare anpassar sig efter, tar till sig och på sikt blir en fullvärdig del av den svenska gemenskapen.
– Tramsigt. Det viktiga är inte att du äter sill utan att du funkar i Sverige.

– Sverigedemokraterna vill ha ett asylstopp och genom tillämpning av principen första säkra land endast ta emot asylsökanden som flyr situationer i våra grannländer.
– Inte genomförbart. Vi har konventioner och EU-lagar att rätta oss efter.

– Asylsökande ska i större utsträckning bo i större center där deras ärenden snabbt kan utredas, medan tonåringar inte längre skall bo i boenden för barn.
– Jaha.

– Utgångspunkten för god djurskyddspolitik är djurens unika egenvärde och att de ska behandlas med tillbörlig respekt. Därför är smärtsamma slaktmetoder, såsom halal-slakt, destruktivt och ska förbjudas.
– Halalslakt utan bedövning är redan förbjudet och halalslakt med bedövning går till exakt som vanlig slakt (förutom bön och vändande mot Mecka). Så ett tramsförslag.

– Sverigedemokraterna vill reformera den så kallade EBO-lagen för att rädda kommuner i kris, och förbättra integrationen.
– Det vill ju även Moderaterna. Jag har ingen stark uppfattning i frågan.

– Sverige bör bidra mer till hjälp för flyktingar i krishärdarnas närområden, där de mest utsatta drabbade befinner sig.
– Detta känner vi ju igen. Men den här delen är ju inte den problematiska utan den där de vill utvisa asylsökande med asylskäl.

– Fängelser med lägre standard ska upprättas och Sverige ska se över möjligheten att hyra fängelseplatser utomlands.
– Tycker jag inte.

– Förberedelseskola ska anordnas och vara obligatorisk för invandrade elever.
– Detta vill även M. Jag tycker det låter märkligt att göra skillnad på invandrade och icke invandrade. Dessutom finns inget stort problem med invandrade barn som inte går i skola.

– Nationella riktlinjer ska arbetas fram och dessa ska fokusera på förbyggande insatser samt psykologiskt stöd för HBTQ-personer. Vid fysisk könskorrigering och hormonbehandling måste biverkningar och effekter av behandlingen analyseras noga. Den vetenskapliga evidensen måste ligga till grund för all vård och behandling som genomförs. För att genomgå en fysisk könskorrigering ska kravet vara psykisk stabilitet.
– Jag ser inte riktigt att detta skiljer sig från hur det är idag. Någon som vet mer kanske kan rätta mig om jag har fel.

– De som flyr för sitt liv ska kunna räkna med samhällets bistånd, men asylsökande bör i längden betala för sitt eget mottagande, exempelvis genom egna tillgångar eller lån.
– Egna tillgångar gäller redan idag, fast de har nästan aldrig några. Lån ställer jag mig tveksam till, men jag ser det inte som ett stort problem om det införs.

– Kontroller av importerade livsmedel ska vara noggrannare än de är idag, så att konsumenten inte vilseleds beträffande livsmedlens ursprung och kvalitet. Det ska införas importförbud för halal-slaktat kött.
– Man borde inte nämna halal utan att samtidigt nämna koscher. Jag har inget principiellt emot detta om vi pratar slakt av icke-bedövade djur, men jag har för mig att EU-regler säger att man inte får införa importförbud för något som tillverkas i EU. Jag skulle istället verka för förbud mot allt som slaktats utan bedövning, oavsett skäl. Och varför stanna där? Slakten är ändå bara några minuter. Många djur lever i fruktansvärd misär hela sina liv. Det är ju patetiskt hur SDs muslimhat skiner igenom här när man ENBART nämner halal och struntar i precis varenda annan aspekt som finns.

– Ett medborgarskap är något fint och eftersträvansvärt och ska heller inte delas ut på lättvindiga grunder. Under vissa förutsättningar menar Sverigedemokraterna att medborgarskapet ska kunna återkallas, exempelvis om medborgarskapet erhållits genom mutor eller grovt bedrägeri.
– Återkalla medborgarskap som erhållits på brottsliga grunder kan jag gå med på om personen har kvar sitt gamla medborgarskap och det gått max några år. Det fanns en familj i Norge som bott decennier där och fick sitt medborgarskap återkallat. Inte bara föräldrarna utan även de nu vuxna barnen, som alla plötsligt skulle utvisas. Som med alla andra brott behöver det finnas en preskriptionstid.

– Månggifte ska inte vara möjligt i Sverige.
– Lite luddigt, men jag antar att de menar att den som är gift med två personer behöver skilja sig från den ena. Jag bryr mig inte särskilt om denna fråga.

– Sverigedemokraterna vill att nyanlända elever går i förberedelseskola tills de är redo för vanliga klasser. I förberedelseklasserna ska bland annat modersmålslärare arbeta.
– Pja.

– Nystarsjobben [sic] ska avvecklas.
– Detta tycker jag inte.

– Rituell slakt där djur avlivas utan bedövning och andra smärtsamma slaktmetoder är inte förenliga med en svensk syn på hur djur ska behandlas. Importstopp för kött från obedövad och rituell slakt ska införas.
– Tredje gången de tar upp detta. Snacka om att vara besatta.

– Hela Sverige måste arbeta för att bekämpa skuggsamhället, så att svensk lag efterlevs, och illegal migration blir omöjlig.
– Fluffig formulering. Svårt att säga bu eller bä.

– Sverigedemokraterna vill förbjuda slöja på för- och grundskola. Vi vill också förbjuda heltäckande beslöjning i offentlig miljö.
– Nu är vi ute i rassetassemarker. Jag har skrivit massor om vad jag anser om slöjförbud i skolor, så jag upprepar inte det här. Men ”heltäckande beslöjning” är ju lite komiskt eftersom de också är för ansiktsmask. Hur ska de ha det? Här kommer populismen in, för det är tydligt att syftet är att trakassera muslimer, och det här sånt här vi behöver sätta ner en tydlig fot mot.

– Svenska ska grundlagsfäst vara det officiella huvudspråket i Sverige.
– Jaha.

– De som stridit för terroristorganisationer likt IS ska förlora sitt medborgarskap och utvisas på livstid från vårt land.
– Tramspopulism. Du kan inte frånta någon medborgarskap som inte har något annat medborgarskap.

– Sverigedemokraterna vill snarast möjligt införa ett nationellt tiggeriförbud.
– Detta är komplicerat. Många ”tigger” utan att vara tiggare. Organisationer, till exempel. Och var går gränsen för tiggeri? Jag tror problemet med tiggarna försvinner av sig självt med tiden. Ingen har ju några kontanter längre, pga swish.

– Den tillfälliga lagen ska bli kärnan i en ny migrationsordning, men de skadliga ändringarna som gjorts måste rivas upp.
– Jag är faktiskt för detta. Det har jag varit sedan den infördes. Jag vet inte vilka ”de skadliga ändringarna” är och orkar inte kolla upp det. Återigen låter SDs formella dokument som en åttondeklassares inlämningsuppgift.

– Trossamfund som inte lever upp till gällande krav ska fråntas vigselrätten.
– Jag vet inte vad ”gällande krav” betyder, men detta skulle kunna vara ett sätt att smyga in antimuslimlagar. Någon som vet?

– Med tydliga regelverk kring utlänningars rätt till skattefinansierad sjukvård minskar belastningen på sjukvården vilket leder till högre tillgänglighet.
– Jag vet inte hur man tänker här. Vem är utlänning? Turister?

– Åldersbedömningar av olika slag är positiva för barnens rätt och rättssäkerheten. Vi välkomnar vidare utredningar och forskning i området.
– Sure.

– Migrationsverket bör få i uppdrag att hjälpa fler människor återvända hem till sina hemländer.
– Här är också rassevarning, för detta är en gammal knutpunkt i deras idéprogram. Tankefiguren att vi ska jobba för att etablerade invandrare flyttar härifrån är absurd. Vi vill ha dem här. Däremot är det fullt rimligt att den som inte etablerat sig i Sverige och har möjlighet att flytta hem kan få stöd från Sverige i en övergångsperiod – i synnerhet om den förlorat allt.

Lunch, kan innehålla spår av invandrarhat

Publicerat den av

generic-child-food-julieEn intressant diskussion, som jag tror missats av svenska medier, har pågått i USA senaste månaden.

Joe Biden ville göra en poäng av hur viktigt det är med samarbete, och beskrev hur han jobbat ihop med ”segregationists”, alltså personer som ville hålla svarta borta från vita, för att få igenom sin politik.

En ilsken diskussion blossade upp runt hur han uttryckt sig. Den är inte över än. Kamala Harris vann poäng på att mosa till honom i den första demokratiska presidentkandidatdebatten härom veckan.

Men ingen har egentligen haft synpunkter på samarbetet i sig.

Harris började till och med med att säga “I agree with you when you commit yourself to the importance of finding common ground”.

Det som kallas ”bipartisanship”, och i Sverige ungefär motsvaras av ”blocköverskridande politik”, är eftersträvansvärt och sällan negativt.

I Sverige har vi i snart ett decennium haft en diskussion om hur man ska förhålla sig till SD, och den blommar som bäst nu när Jimmie och Ebba lunchat.

Och jag tycker den är förvirrad.

Min syn på SD är ungefär densamma som den var när jag började skriva om partiet för tio år sedan. Det är ett parti som säger till människor:

”Sverige tillhör svenskarna. De andra sju partierna har tagit det ifrån er och givit det till invandrare, som inte är som vi, utan farliga och obehagliga. Vi tänker ge er det tillbaka. Är du arbetslös? Låg pension? Lång vårdkö? För liten lägenhet?”

Varje problem har en invandrare som rot. Varje lösning handlar därför om att eliminera invandraren. Vård, skola, omsorg, allt fixas genom att ta bort invandrare.

De åsikterna finns i samhället. Därför finns partiet. Och åsikterna kan bara motverkas genom långsiktigt opinionsarbete och genom att ta verkliga problem på allvar men samtidigt kontinuerligt peta hål på myter.

Så vad har då Ebbas lunch med Bidens vurpa att göra?

Jo, de har båda rätt i en sak: Människor förtjänar att få den politik de röstat på. Om jag går till val på att alla bäbisar ska få gratis blöjor, och det finns en majoritet i Riksdagen för det, då ska det förslaget gå igenom. Även om det betyder att politiker med sunkiga värderingar röstar på det.

De första som insåg det var sossarna, som 2013 bröt ut borttagandet av höjningen av brytpunkten för statlig inkomstskatt ur sin budget, för att SD då lovade att rösta på motionen. Var det fel?

Jag anser verkligen att det är viktigt att Riksdagen, liksom kommuner och landsting, fungerar som tänkt, och det gör den bara om politikerna driver den politik de tror på, och inte sitter på händerna och är oroliga för att tycka likadant som nyssnazisterna.

Men.

Det betyder inte att Ebbas lunch var OK.

Att kunna driva igenom en enskild fråga utan att oroa sig för vem man gör upp med är inte alls samma sak som att politikutveckla ihop. Att budgetförhandla, brainstorma, workshoppa och till slut jämka ihop sina ståndpunkter på ett övergripande plan, med ett parti vars enda målsättning är att skuldbelägga invandrare för allt ont i samhället, är fruktansvärt fel. Raktigenom. Hitler kom till makten med bara en tredjedel av rösterna, därför att övriga politiker tillät det.

Jämför jag Åkesson med Hitler? Delvis. Nej, jag tycker inte sverigedemokrater är nazister. Längre. Men deras muslimhat har enormt mycket gemensamt med nassarnas judehat. Avhumanisera. Ondskeförklara. Utpeka som det ultimata problemet. Få mobbens acceptans. Eliminera.

Så vart hamnar vi då? Var går gränsen?

Man gör upp, helst i utskotten, i enstaka sakfrågor. Därför att man är vald att föra Sverige framåt. Och då räknas allas röster.

Jag vill ingalunda förbjuda ätande med andra partier. Själv äter jag lunch med alla möjliga ”åsiktsmotståndare”, inklusive sverigedemokrater. Det är viktigt att vi pratar med varandra. Men någonstans känns just Ebbas och Jimmies lunch mindre som matintag och mer som början till gemensam politikutveckling.

Jag är innerligt trött på att prata om vem som pratar med vem.

Och jag inser att gränsen mellan ”göra upp i enstaka frågor som inte har med migration att göra” och ”politikutveckla” är extremt fluffig och svårdefinierad. Men KD är såvitt jag kan bedöma inte längre PÅ den gränsen, utan har passerat den, och vandrar i rask takt, glatt leende, rakt mot bruna träskmarker.

Och jag känner många härliga kristdemokrater med sunda värderingar. Jag undrar hur länge de känner sig bekväma med den marschen.

Våldtäktsmyten

Publicerat den av

generic-bssEftersom jag diskuterat migrationspolitik i något decennium, och eftersom myten om den svartmuskige muslimske våldtäktsmannen som angriper blonda svenskor i sommarklänningar för att de tycker att man får göra så när kvinnor inte bär niqab har enormt fäste har jag grävt en del i både domar och statistik. Jag tänker inte dra siffror, men ungefär så här ser det ut:

I de fall en gärningsman överfaller en helt okänd kvinna är utrikesfödda lite överrepresenterade. Det är också de fall som har lägst mörkertal, eftersom det inte finns något incitament för kvinnan att inte gå till polisen. Och om gärningsmannen väl hittas finns en god chans att få honom dömd. Detta gör att ser man till det totala antalet dömda våldtäktsmän finns det en överrepresentation när det gäller utrikes födda män.

I fallet gruppvåldtäkter är utrikesfödda och andra generationens invandrare enormt överrepresenterade. Det är mycket sällan etniska svenskar som är gärningsmän. MEN. Dessa våldtäkter är en handfull per år. Det är alltså ett mycket, mycket litet antal, med tanke på att det bor 2,5-3 miljoner människor i Sverige som har den bakgrunden.

Så om man läser domar finns en kärna av sanning i påståendet att ”nyanlända våldtar för de förstår inte svensk kultur”, men jag skulle säga att det oftast handlar om att gärningsmännen inte känner till eller respekterar svenska lagar. Det är inte tillåtet att sätta på kvinnor som är berusade eller sover i Sverige, eller kvinnor som valt att vara ensamma med flera män i en lägenhet, och det är nästan alltid vad som hänt i de här fallen. Den här sortens våldtäkter förekom oftare i Sverige förr också, innan vi ändrade våra lagar och slutade fråga kvinnor vad de hade på sig. Hade man transporterat tiotusen unga, svenska män från femtiotalet till nutid hade några av dem också våldtagit däckade kvinnor. Det är inte kulturen, utan kunskapen om lagarna som skiljer, påstår jag.

Men i den kategori som begår flest överfallsvåldtäkter, dvs män 18-27 år, har 39 procent av de folkbokförda invånarna utländsk härkomst, dvs minst en utrikesfödd förälder. Till dessa ska läggas alla som inte är folkbokförda här, men vistas i Sverige. Gästarbetare, som Lisas mördare. Asylsökande. Papperslösa. Turister. Om man tar ett tvärsnitt av alla unga män som VISTAS i Sverige under ett givet ögonblick lär bortemot hälften ha utländsk härkomst. När man räknar på överrepresentation bör man ha detta i åtanke.

Detta är nu inget försök att ursäkta dem, utan bara en förklaring. En utländsk våldtäktsman har inget här att göra, oavsett bakgrund. Utvisning direkt om han inte är svensk medborgare, och går det inte pga flyktingkonventionen får han hållas i förvar tills det går. Jag känner inget medlidande. Alls. Off you go.

Men igen. Dessa män är extremt få. Och det är där diskussionen går vilse. Man tror att överrepresentationen när det gäller överfallsvåldtäkterna går att överföra på samtliga våldtäkter, även mörkertalen.

Men när det gäller våldtäkt av barn i familjer, dvs incest eller styvföräldrar eller motsvarande, är män med utomvästerländsk bakgrund faktiskt enormt underrepresenterade. Män från Afrika och MÖ våldtar sällan sina döttrar eller nära, minderåriga släktingar. Jag har läst mängder av domar, men inte hittat ett enda fall. Inte något alls! Men det gör vi svenskar och övriga västlänningar. Tänker du protestera? Varför då? Om samtliga mellanöstare ska äga SIN överrepresentation när det gäller överfallsvåldtäkter måste vi svenskar ta ansvar för att vårt manfolk våldtar sina döttrar, i konsekvensens namn. Vi måste acceptera att våldtäkt på barn är en del av den svenska kulturen. #svenskavärderingar

Eller också konstaterar vi att våldtäkter inte är en del av någon kultur. Vare sig svensk eller annan.

För det stora mörkertal vi tror finns när det gäller våldtäkter handlar sällan eller aldrig om okända gärningsmän. Det handlar om partners, expartners och familjemedlemmar i första hand, och i andra hand om vänner och bekanta. Där har kvinnor en anledning att hålla tyst. Rädsla, skuld eller skam eller en ovilja att utsätta sig för polisförhör och läkarundersökningar.

Och där finns ingen anledning att tro att män från MÖ eller Afrika skulle vara överrepresenterade. Så när SD och KD (jag saknar dig enormt, Göran!) nu driver myten att hundratusen svenska kvinnor årligen våldtas av mörkhyade flyktingar är det lögn, medveten förvrängning eller bara inkompetens.

Orden förefaller ju vara vetenskapliga med förankring i fakta, men den bild man försöker skapa av svarta och bruna män som testosteronstinna, hänsynslösa och farliga är grovt, grovt rasistisk och syftar till att skapa en rädsla för invandrare.

Den sortens rädsla som all nationalism bygger på.

Regeringskrisens inneboende dumhet

Publicerat den av

Så jag hör inte till dem som säger att C och L svikit alliansväljarna överlag. Partier har enbart ett ansvar mot sina egna väljare, och ingen annan. Det är ett nonsensargument.

Men det som hänt sedan valet har på allvar skadat Sverige, för det har resulterat i att alla partier utom V och SD framstått som vimsiga och inkompetenta.

Detta borde C och L ha gjort:

1. Gått fram med en alliansregering, och om SD röstade ner den
2. Gått fram med en alliansbudget, och om SD röstade ner den
3. Försökt hitta en annan lösning, typ den de har nu.

Då hade ansvaret för en S-regering varit SDs i allmänborgerliga väljares ögon, och chansen är stor att den som nosat på SD tänkt sig för nästa gång.

Cs argument har hela tiden varit att man skulle bli ”beroende av SD”, men det är förstås dumheter. Riksdagen ser ut som den gör oavsett vem som regerar, och samma majoriteter måste hittas oberoende av statsminister. Samma lösningar är därmed möjliga oberoende av statsminister. Ett annat argument har varit att det då blir väldigt osäkert vid varje budgetomröstning, men den risken var alltid minimal, och risken att budgetsamtal mellan rödgröna och C och L havererar är knappast noll den heller.

Nu har vi istället en situation där L i nästa val garanterat kommer att förpassas till historieböckerna, vilket jag tycker är enormt tragiskt, C inte kommer att kunna ingå i ett seriöst borgerligt alternativ och Sjöstedt och Åkesson kommer att framstå som de enda vuxna i rummet eftersom de aldrig behöver ta ansvar för något, och därmed växa med kanske fem procentenheter var.

Ingen som följt mig behöver misstro min antipati mot SD och mitt starka engagemang mot ett samarbete med partiet. Just därför behöver sådana som jag vara de som står främst på barrikaderna och kallar detta för vad det är: en absurd, kontraproduktiv, luftfäktande feghet.

Sverige kommer att ha en semistark vänster och en semistark nationaliströrelse och en förlamad borgerlig putteminoritet.

Däri ligger den verkliga tragiken.

Vad vill vi bortom vänstervågen?

Publicerat den av

IMG_4281När jag växte upp var normbrytande norm. Som studentbarn i ett kaotiskt och revolutionärt Lund med liberalkonservativa föräldrar skapades en märklig identitetskris. Det gamla och det nya kraschade in i varandra hela tiden, och eftersom jag var ett tämligen introvert, avigt och reflekterande barn ägnade jag stora delar av min självvalda ensamhet åt att grubbla över vad som var rätt och vad som var fel i ett ständigt pusslande där bitarna inte passade i varandra.
”Morfar är direktör, men säg inte det till dina kompisar, för det tycker alla är fult.”

Min första fröken var gift med en präst. Vi började varje dag med en psalm. Samtidigt som vi sjöng om fädernas kyrka och pratade om Jesus brändes studentmössor och BH:ar, könsnormer hånades, ”rika” kallades utsugare och barn skulle danas och formas till kollektivister.

Sprätten satt på toaletten, Ville, Valle och Viktor ifrågasatte orättvisor och så småningom gick hela Sverige vilse i Pannkakan.

Kontrasten mellan samhället och familjen blev än större när reaktionerna på det reaktionära blev mer traditioner och konservatism.

Ingen slapp undan politiken. Den trängde sig på, pyste ut ur radion och TVn. I kvartershörnet hade Lunds lokala FNL sitt högkvarter, demonstrationståg och fritidspersonal hetsade mot USA och Nixon medan en hånleende Palme förklarade död åt kapitalismen.

Alla hade en agenda, upplevde jag.

Säkert var det inte så, men det var min känsla.

Idag kan jag se på den tiden som enormt karaktärsdanande. Jag har insett i efterhand hur viktigt det är att höra olika budskap, reflektera och sedan bilda en egen uppfattning.

Mina barn, som är mellan tretton och tjugonio, har aldrig utsatts för den sortens påträngande politiska budskap. Även om många älskar att påpeka hur vänstervridet SVT är kommer inga program idag ens i närheten av sjuttiotalsfostrandet.

Istället för att diskutera verkliga politiska reformer som gör skillnad har vi fastnat i ett gnäll om skolor som kanske inte firar lucia, huruvida ett jämställdhetscentrum med några tiotal anställdas nedläggande kommer att förstöra Sverige för gott, vilka enorma skador eller fördelar en flygskatt ger, och om det inte är så att motioner och propositioner som SD röstar på kontamineras av rasism och hur man undviker detta genom att skapa konstlade konstellationer av partier som inte alls vill samma sak utan att riktigt veta vari den fara man blåser upp egentligen ligger.

70-talet var absurt och förvirrande. Men det ville något. Människor ville framåt, även om det fanns olika syn på åt vilket håll ”framåt” låg.

Idag har vi glömt det som är viktigt.

Här är vad jag hoppas vi ska börja jobba med istället för dagens ickefrågor:

1. Hur bidrar Sverige till att världen blir en fredligare plats?

2. Hur säkerställer vi på bästa sätt att människor kan migrera säkert och rättvist, och så att de som flytt sina hem omhändertas och ges en möjlighet till en ny tillvaro?

3. Hur skapar vi ett system för att undsätta dem som saknar inkomst som ser till hela människan? Vi behöver bygga om Arbetsförmedlingen, akassesystemet och Försäkringskassan. Hur?

4. Hur står vi upp mot det växande muslimhatet i Sverige?

5. Hur tar vi som älskar mångkultur och invandrare ansvar för de problem som uppstått i invandringens kölvatten, som hedersproblematik och gängkriminalitet?

6. Hur lär vi svärjevännerna att älska Sverige igen?

7. Hur börjar vi prata med varandra istället för att twitterkriga, skrika in i youtube-klipp eller skriva ettriga facebookkommentarer?

Muslimsk, samordnad attack på Lucia?

Publicerat den av

wp_20161223_20_10_15_proI USA finns en utdragen gnälldebatt från Fox News, som även plockats upp av Trump, som heter ”War on Christmas”. Kampanjen riktar sig mot sekulära, som ju ofta säger ”Happy Holidays” istället för ”Merry Christmas” till okända, eftersom det är hyfs att inte anta att alla firar just jul. I åratal har detta malt på varje år i december, och utgångspunkten är att om vi inte ser upp kommer de, dvs ateister, judar, muslimer och andra, att förändra samhället bort från hur just de själva vill ha det.

I Sverige anses julen stå under attack från invandrare och batikhäxor. För några år sedan var det disneydockan, sedan den påstått förbjudna pepparkaksgubben i lussetåget, förra året var det en svart lucia, och nu ska, via närmast terrorliknande metoder, de skolor och förskolor som ens kan misstänkas inte fira lucia med föräldrar närvarande hatas, hotas, hånas och hetsas mot. Jag kan tänka mig att många rektorer är livrädda när de ser hur deras kollegor runtom i landet behandlas.

Men det är ju inte egentligen så att lamotte-svansen och andra hatare egentligen bryr sig om hur en viss skola deras egna barn inte går på firar jul.

Det underliggande budskapet är att muslimer kommer hit och kräver stopp för lucior och tomtar, och vi är mesiga och lägger oss platt. De antas hata Sverige och svenska traditioner, och de vill helst svepa in oss alla i burkor istället för lusselinnen.

Nej, Lamotte skrev inte att det var muslimers fel rakt ut, men han slängde in teorin som ett hatköttben i texten, och svansen högg på det.

Under alla år mina sju barn gått i skolan har det mig veterligt bara funnits ett barn i deras klass/förskolegrupp som inte varit med i luciafirandet, och det var, som jag tidigare skrivit, en pursvensk jehovasvittneflicka. Alla mina barns muslimska kompisar har deltagit. Fråga vilken muslim du vill i Sverige – det är mycket få som inte ger sina barn julklappar eller har gran. Det finns ingen muslimsk, samordnad attack på vårt julfirande. Den myten måste stoppas, för den är inte bara osann utan även rasistisk.

Tänk dig om budskapet istället varit ”judar försöker stoppa lucia”, så hör du hur nära 30-talsretoriken Lamotte med flera ligger.

”Hur kunde det hända?” var frågan vi alla ställde oss efter andra världskriget. Jo, för att anständigt folk tittade bort när judehatet spreds.

Nu måste anständigt folk sätta ner en tydlig fot mot attackerna på Sveriges muslimer och myten att de försöker stjäla vår jul.

Julen tillhör oss alla. Den är vår egendom att fira som vi själva väljer. Vår upplevelse förstörs inte av att andra runtomkring oss firar på andra sätt.

Dagens fråga:
Finns det någon i min läsekrets som varit med om någon muslim som krävt någon sorts stopp för luciafirande någonstans?

GAL-TAN förvirrar

Publicerat den av

generic-mirrorJag är inte så jätteförtjust i GAL-TAN-skalan. Den har sina poänger, men som någon sa: Det blir lite OND-GOD över det, där alla coola, öppna människor hamnar i GAL.

Grön borde inte vara en egen inriktning. Din åsikt om huruvida vi behöver göra mer för miljön borde inte vara avhängig av hur du i övrigt vill inrätta samhället, utan av huruvida de åtgärder som genomförs är försvarbara vis-à-vis deras kostnad.

Det man möjligen kan ställa mot varandra är Alternativ och Traditionell. Hur snabba vi är att hoppa på det som är nytt och förkasta det som varit. Och jag skojade till det igår genom att skriva ”jag är konservativ av hävd”, men det är för mig uppenbart att vi behöver vara rotade i våra traditioner och vår gemensamma historia för att kunna öppna våra hjärtan och släppa in andra människor och lära nytt, men det betyder inte att vi ska stå still och trampa när förändring är befogad.

Sedan buntar man ihop Liberal med Libertarian. Men Libertarian innebär i princip inget socialt kontrakt alls, och står i stora delar i stark motsats till Liberal. Ingen ska tas om hand. Total frihet för den starke. Få i Sverige vill dit.

Image may contain: 1 person, textI TAN får man dras med Auktoritär och Nationalist. Dvs Hitlers och Stalins värderingar. Ein Volk, ein Reich, ein Führer. Själv tycker jag det finns få om någon fördel med nationalismen. Den stänger in, hindrar, skrämmer, gör oss trångsynta och misstänksamma och till slut hatiska, och får oss att tro att ett rådhustorn är en ”fet ottomansk minaret”. Men det betyder inte att man inte kan gilla nationalsången och folkdräkter.

Vår politiska inställning är ju beroende av var landet ifråga befinner sig. I Sverige är jag tryggt ekonomiskpolitiskt till höger, men vi har en av världens högsta skatter. Jag står självklart bakom vård och skola för alla och för att människor inte ska falla igenom och fara illa. De politiker som beskrivs som ultrasocialister i amerikansk politik vill det Moderaterna vill i Sverige. Sanders, Ocasio-Cortez, Warren kämpar för sjukvård för alla, fria universitet, studielån, fungerande infrastruktur och äldrevård. Hur man man inte stå upp för det? Så i USA skulle jag hamnar rätt långt till vänster och rätt högt upp på GAL-TAN-skalan. Jag tycker deras konservativa är i bästa fall fel ute och i värsta fall synnerligen obehagliga i sin ultrareligiositet och sin dubbelmoral.

Jag vet inte om vi behöver fler beteckningar eller andra beteckningar. Vi behöver nog bara fler ord när vi beskriver oss själva.

Vi behöver prata med SD

Publicerat den av

generic-likavärdeSå jag pratar med Sverigedemokrater. Jag känner flera stycken. Några som jag är säker på, andra som jag starkt misstänker.

Och de är faktiskt trevliga. Jag vill säga det, för en gång skrev jag i en artikel att så sällan är fallet, och orden lyftes till ingressen av tidningen ifråga, och det kändes lite trist påhoppigt. Naturligtvis är inte alla inskränkta deplorables. Men de som hör av sig till mig är i regel rätt aggressiva. De som skriver i grupper är det också.

Partiets främsta företrädare, partiets politik och partiets motioner står för nyfascism, främlingsfientlighet, och då främst muslimhat och hat mot folk från Mellanöstern och Afrika, och för slutenhet. Man sprider förvrängd statistik för att sätta skräck i människor och man har en absurd fixering vid vem som får räkna sig som svensk. Dessutom hatar man feminister och vill inte sällan peta tillbaka kvinnor till en underordnad position, och ungefär hälften tycker illa om HBTQ-personer eller står åtminstone inte upp för gruppens rättigheter.

Det är detta som är anledningen till att de vi valt att företräda oss absolut inte ska förhandla med Sverigedemokraterna. Om vi haft direktdemokrati och röstat om varje förslag hade man kunnat göra det, men vi som röstat fram representanter till Riksdagen ska kunna känna oss säkra på att de inte ger efter i frågor som kan dra ner vårt land i en brun sörja.

Vi som tagit ställning mot SD uttrycker oss oftast tyvärr alltför flummigt.

”Vi ska inte prata med SD” låter som om man är rädd för oliktänkande. Ordet som bör användas är ”förhandla”, inte ”prata”. Vi ”pratar” med alla. Vi ”regeringsförhandlar” eller ”budgetförhandlar” inte med SD. Eftersom detta är en tid för regeringsförhandling avstår våra högsta företrädare från att även prata med dem, så att det är klart att inga förhandlingar pågår.

Men vi andra kan förstås prata med sverigedemokrater. Vi BÖR prata med sverigedemokrater. Prat är bra.

”SD är odemokratiska och rasistiska.” Ja, det kan man säga, och ja, det kan man leda i bevis om man börjar med en definition och sedan driver den tesen med olika exempel i en akademisk övning. Jag har själv gjort det på min blogg av och till. Men orden är svepande och möts snabbt med lika svepande påståenden som ”ja men vi vill bara ta emot färre invandrare”, och så blir det rundgång där man pratar förbi varandra.

Jag vill att vi pratar mer och framförallt lyssnar mer. På Facebook, i fikarum, i klubben och i mataffären.

Det är knepigt. Ofta går diskussionerna så här:

”Jag röstar SD på grund av kriminaliteten.”
”Vilken kriminalitet syftar du på?”
”Invandrarna.”
”OK, men kan du precisera vilken kriminalitet som oroar dig?”
”Dödsskjutningarna.”
”Jaha, det är förstås illa. Men du vet att det inte dör fler idag totalt sett än det gjort under tidigare år? Risken att du eller någon du känner blir dödad är alltså inte större än för tio eller tjugo år sedan.”
”Ha! Lev du i din bubbla! Läser du inte tidningarna?!”

Ungefär.

Men jag brukar tänka att för varje människa jag misslyckas med att nå lär jag mig något inför nästa samtal.

Så jag vill slå ett slag för detta med samtal med SD. Vi behöver fler. Många fler. Hela tiden.

Låt detta bli mandatperioden när vi alla pratar med SD.

Utom våra partiledare.