Så Tuckers intervju med Mike Huckabee, USAs ambassadör till Israel, är nu publicerad.
Den är frustrerande att se.
#AdrenalineRush
Huckabee tillhör den grupp ”Christian Zionists” som är bokstavstroende, och deras imo avart till religion menar att alla världens judar måste flytta till ”The Holy Land” för att Jesus ska komma tillbaka, och därför samlar man in pengar till vem som helst av judisk börd som kan tänka sig att flytta dit. Detta, som jag skrev igår, resulterar i sin tur i att många som aldrig satt sin fot i området nu flyttar till Palestina och blir vad jag kallar bosättarterrorister, dvs stjäl land, hem, boskap från palestinier som levat där i årtusenden, och ofta mördar, våldtar, fängslar och torterar vuxna som barn.
Denna tankefigur grundar sig på några passager i Gamla testamentet där ”Israels”, dvs Jakobs, barn ska föras tillbaka till ”deras eget land”. Han menar alltså att det är ett påbud från Gud att troende ska fixa detta, för tydligen klarar inte den allsmäktige guden av det själv. Och om människor, inklusive kristna, mördas och fördrivs i processen är det offer man måste acceptera.
I intervjun går han längre än så, och förklarar att på grund av 1 Mosebok 12:7, ”Men HERREN uppenbarade sig för Abram och sade: »Åt din säd skall jag giva detta land.»”, har egentligen alla som är judar rätt till hela området från Eufrat till Medelhavet, dvs även delar av Irak, Syrien, Libanon och Jordanien.
Så Tucker inledde en lång diskussion kring vem som var jude. Netanyahu är enligt honom ateist med östeuropeiska föräldrar. Och det är här det blir frustrerande.
Dels på grund av hur Huckabee hoppar mellan religion, ”ras” och tradition för att förklara vilka som har och inte har rätt att leva i området, och till slut verkar han landa i att om ens familj kallar sig judar räknas man. Jag säger ”verkar”, för trots en väldigt lång diskussion fram och tillbaka är det ändå inte helt solklart.
Dels på grund av att inte Tucker ställer dessa frågor:
Om en palestinier, vilket oftast är fallet, har mer DNA från de bibliska judarna än en random bosättare från Chicago, har då inte hen större rätt att leva där enligt Huckabees logik även om hens förfäder någon gång konverterat till kristendom/islam? Däremot föreslår han DNA-testning av alla i Israel och Palestina för att se vem som har rätt att leva där, men si det vill inte ambassadören, och han vägrar svara på frågan varför.
Men framförallt: Om man nu verkligen vill läsa bibeln som Fan, så sa ju faktiskt Gud ”din säd” till Abraham (Abram), och inte ”Isaks/Jakobs säd”. Ismael, dvs arabernas anfader, hör ju också Abrahams söner.
Det är omöjligt att se intervjun och inte känna djupt obehag över att USA satt en sådan extrem religiös fundamentalist i en så central roll.
På den direkta frågan hur han anser att USA ska agera om Israel anfaller Syrien, Libanon, Jordanien och Irak i syfte att lägga under sig länderna, rensa dem på deras nuvarande befolkning och flytta dit sin egen befolkning svarar alltså USAs främsta representant i regionen:
“It would be fine if they took it all.”
USAs ansvarige för relationer med Israel anser alltså att Gud beordrat honom att, för att säkra en plats i himlen, stötta Israel i alla deras krig mot kringliggande länder och göra allt för att kristna och muslimska invånare försvinner för att ge plats till dem han enligt en snårig definition väljer att kalla ”judar”, även om det innebär mord på och fördrivning av kristna och muslimer som inget ont gjort.
Jag berättade igår om hur Tucker Carlson, som jag ju verkligen inte normalt gillar, håller på att förändra unga republikaners syn på Israel och Palestina. Och pro-Israeler både i Israel och USA är med rätta oroliga över detta.
Det intressanta är att han lyckas nå fram genom att nästan helt utesluta muslimska palestinier från diskussionen, utan han fokuserar på de kristna. Och jag har dubbla känslor inför detta. Men vi parkerar dem.
Det är förstås bra att deras historia berättas. Han har gjort tre suveräna intervjuer, inte genom att själv vara suverän, förstås, utan genom de väldigt intressanta intervjuobjekten.
Mother Agapia, grekisk-ortodox nunna (syster till George Stephanopoulos), som verkat i många år på Västbanken, publicerad i höstas. Hon är ju inte själv palestinier, men hon känner dem väl.
Två kristna män av palestinskt ursprung, den ena israelisk medborgare och ärkebiskop, den andra jordansk medborgare som studerat i USA. Gissa vem som känner sig mest välkommen i sitt samhälle.
Nu senast Fares Abraham, präst från Beit Sahour, en by nära Betlehem där herdarna fick budskapet att Jesus var född. 80 procent är kristna där. Han och hans fru har mer eller mindre flytt till USA.
”Om du är en kristen sionist ska du veta att dina åsikter och ibland dina pengar finansierar fördrivning och mord på världens äldsta kristna församling”, sa Tucker. Hårda ord.
Intervjun är skakande, även för mig, trots allt jag läst. Han berättar hur hans barndomsvän blev skjuten i huvudet genom fönstret när han satt och åt middag med sina föräldrar, hur hans mor blev skjuten i ryggen i deras trädgård, han berättar om medveten apartheid, stölder av hem och vatten och andra begränsingar, hur barn inte kan ta sig till skolan, och hur IDF rakt ut säger till honom att ”eftersom du är kristen kan du resa någon annanstans, detta är vårt land”. IDF tog över en familjs hem, och en dag stod en soldat på taket och kastade en stor sten i huvudet på en familjemedlem så att han dog. Bara därför att.
Så jag gillar inte att dra genkortet. Men om man ska dra det, dra det rätt.
Dagens judiska bosättare kommer oftast inte ens från Israel, utan de flyttar direkt dit från helt andra länder, sponsrade av kristna församlingar. Europeiska judar, som exempel, har till 60 procent rötter från Mellanöstern, och 40 procent från Europa, om båda deras föräldrar är judar, vilket inte alltid är fallet med dagens ”right of return”-invandrare, så de som flyttar dit kan mycket väl ha bara något tiotal procent av sina förfäder från området.
De kristna palestinierna är, som jag tidigare berättat, till nästan hundra procent ättlingar till de judar som levde där för tretusen år sedan. DNA-analyser av kroppar har visat det. Det är ju inte konstigt, för de har ju aldrig lämnat området, utan genomlevt kristna såväl som muslimska imperier och styren. Och de har aldrig fått barn med någon muslim, eftersom sådana barn automatiskt blir muslimer, så de är världens mest ”renrasiga” judeättlingar.
Och efter att ha bevarat Jesus första kyrka i tvåtusen år får de nu höra att de inte har rätt att leva där, de mördas, bestjäls, kringskärs, bespottas, hånas, fördrivs av människor som aldrig satt sin fot i deras by,men anser sig ha rätt att bo där på grund av sin ”ras”.
Så varför har jag dubbla känslor?
Jag tycker förstås att det är kanonbra att hans berättelse kommer ut, och om den upplyser amerikansk ung höger om att kristna palestinier är på väg att utrotas från sitt hemland är det en enorm vinst. Det är ju inte sällan deras mammor som luras av sina pastorer att skänka pengar till den så kallade ”återvandringen”.
Samtidigt är hela ”låt oss fokusera på kristna”-strategin i sig osmaklig, eftersom den spelar på en hierarki där kristna är bäst, muslimer sämst och judar i mitten. Och för att nå fram till de som har den inställningen måste man liksom ”tala till rasister på rasisters vis”.
De har helt rätt. Nåja, de har rätt om man byter ut judar mot Israel. Förstås.
För ett antal månader sedan beskrev jag hur amerikanska vänstern splittrats i två delar, där unga var Palestinavänliga och gamla, som Biden och Harris, visserligen var kritiska till styret, men ändå i stort ok med allt Israel hittade på.
Nu håller det skiftet på att slå igenom även på högersidan, och det är även där unga mot gamla. Vi som följer amerikanska poddar har sett intressanta crossovers mellan exvis TYT och Tucker, och alla träffas hos Piers för att skrika på varandra och på den djupt obehaglige IDF-soldat han älskar att bjuda in som motpart.
Det intressanta med detta inlägg, samt ett par intervjuer med pro-israeler av vikt jag sett på sistone är att de faktiskt erkänner att de är rädda av två skäl:
1. Det är förstås inte bra om delar av den kommande kongressen och, på lång sikt, nästa president är en Israelkritiker.
2. Det är också problematiskt om högern faller samman.
Så ”enligt källor”, och jag svär inte på detta, ligger ingen mindre än Trumpalumpa bakom det faktum att Tucker nu är i Jerusalem för att intervjua Mike Huckabee, USAs ambassadör där.
Och Huckabees uppgift var att visa Carlson hur bra Israel är, eftersom de inser vilken makt han har över MAGA. Men Tucker tackade nej och höll bara intervjun på flygplatsen. Huckabee hade vad jag förstått erbjudit honom att träffa en utvald, kristen familj i Israel, men han tackade nej.
Som ni vet som följt mig har jag aldrig haft någon kärlek till denne stolle, med hans Putinkärlek och M&M-woke-besatthet till femtielva andra skäl.
Men han gjorde en fantatiskt intressant intervju med Mother Agapia ortodox nunna på Västbanken, se den gärna, och han ligger helt säkert bakom den enorma förflyttning republikanerna har gjort här.
Så deras fjäskstrategi mejkar logisk sense, absolut, men jag tror inte den kommer att lyckas. Hans senaste tweet är en fullständigt brutal intervju med en kristen palestinier på besök i USA. Se den! Och när du ser den, fundera över vad denna story gör med hans miljoner unga högerlyssnare.
Igår kommenterade någon under posten där jag skrev om att jag enligt somliga ”radikaliserats” att jag bara låtsades ha en gång varit ”på Israels sida”. Tidigare berättade en annan person att hen scrollat tillbaka till före 7 oktober 2023 och läst allt jag skrivit på FB (fatta vilken tid det måste ha tagit, för jag skriver ju flera inlägg per dag, normalt) och vederbörande hittade inga belägg för min ”vurm” för Israel. Alltså hade jag ljugit. Lite samma argumentation.
Jag hoppas de flesta av er har förstått vad jag egentligen framfört, men om inte:
Jag har aldrig skrivit att jag tidigare var ”på Israels sida”. Oavsett när i mitt liv du hade frågat mig hade jag, som jag tror de flesta svenskar, svarat ”på bådas”. Sidor har inget med saken att göra.
Det som ändrat sig är inte egentligen så mycket att jag hade fel om fakta förut, även om det hände, utan snarare att jag saknade en massa information, och detta föranledde mig att dra fel slutsatser. Vi som genomgått svensk grundskola har inte egentligen så mycket blivit lurade av kursplanerna som snuvade på sådant vi borde fått veta.
På ett högstadieprov i SO ställdes nyss frågan ”Vad är anledningen till konflikten mellan Israel och Palestina”, och svaret var ”Både judendom och islam har Jerusalem som huvudstad”. Liksom.
Och som jag skrivit många gånger: det är inte palestinier eller andra muslimer/kristna som fått mig att ändra mig utan de många underbara judar som stöttar ett fritt Palestina. Det känns i retrospekt som om de tog mig i hand och ledde mig till en helt ny sanning, och samtidigt gav de mig lov att tro på den utan att fördenskull känna att jag svek löftet jag gav till Anne Frank när jag som 12-åring läste hennes dagbok: ”Om detta händer igen kommer jag att stå upp för dig.”
Om dessa fantastiska människor kan stå emot hat från dem de känt hela sina liv kan jag leva med att nyssnazister och svärjevänner kallar mig ‘antisemit’.
Så vad gäller nissen som läst alla mina poster sedan 2,5 år: Han hade inte behövt göra det – han hade kunnat fråga mig. Jag hade kunnat säga det själv. Innan i somras har jag gissningsvis totalt under alla år av säkert tiotusentals poster skrivit kanske tio någonsin om Israel-Palestina. Och anledningen är förstås att jag inte hade något att tillföra, eftersom jag visste för lite, och en stor del av poängen med min vägg är att informera och resonera. Inte godhetssignalering.
Det var när jag började läsa på som allt ändrade sig.
Så många, flera i veckan sedan jag började skriva om konflikten, har skrivit till mig, både i kommentarer och via messenger, att ni gått samma väg som jag. En del har sagt att jag har hjälpt till, och det gör mig glad. Varje individ som kommer till nya insikter behövs. Det är val i år. Och för mig är detta faktiskt den fråga som kommer att avgöra var jag lägger min röst. Jag är fortfarande höger, men om jag inte ser ett skifte mot sanktioner mot Israel kommer jag för första gången någonsin att lägga min röst på ett annat parti än Moderaterna.
Israel har bara idag, sedan imorse, mördat 26 palestinier. Vi vet inte vilka de är, för Israel förbjuder fortfarande internationella journalister, och mördar lokala journalister, samtidigt som de anklagar i princip alla av dem som ännu överlevt för att vara terrorister i syfte att tysta palestiniernas berättelser.
De kommer undan med det för att vi tittar på och inte säger något.
Ett kafé i Tel Aviv förbjöds häromdagen av kommunen från att sälja merch med vattenmeloner, eftersom det ansågs såra folks känslor.
Om det får dig att rynka pannan och tänka WTF har du en intellektuell resa att göra. Vi är många som gjort den. Du behöver lära dig vad skolan aldrig berättade, och viss självomprogrammering behövs också.
Så länge Trump och hans administrations första åtgärd inför varje nytt mord utfört av ICE är att deklarera att offret var en terrorist och att ICE inte hade något annat val, och så länge DHS (Dept of Homeland Security) fortsätter låta ICE-agenter bryta mot alla lagar och regler kommer morden att fortsätta.
Någonstans måste man sluta skylla på de outbildade psykopater som mördar civila på gatorna och sliter ut snälla farbröder i minusgrader i kallingarna och börja skylla på ledarna.
Trump är helt ”unhinged”. Han skjuter ständigt från höften, gapar om tokhöga tariffer, drar tillbaka dem, återinför dem, anklagar NATO-soldater för att fega sig långt bakom frontlinjen, tar tillbaka, ska invadera Grönland, tar tillbaka, påstår att NATO-chefen lovat honom Grönlands mineraler, vilket han förstås inte kan, bombar fiskebåtar, attackerar Venezuela, utropar sig till acting president över landet, skriver till Störe att han numera skiter i fred eftersom Störe inte gav honom nobelpriset, tar emot ”nobelpriset” från Machado, som han inte kommer ihåg namnet på, som muta för att hon ska bli president, men sedan gör han henne inte till president, hånar andra ledare, kallar Grönland ”a piece of ice”, kräver att NATO och EU ska ge honom Grönland or else, och vi är alla totalt utmattade.
Ledare för resten av västvärlden håller på att distansera sig från USA, och det är inte bara för de kommande tre åren, utan för gott.
Och anledningen är inte Trump i sig, utan vad han visat oss.
USAs konstitution, som de är så stolta över och bär i kavajfickan och buntar ihop med bibeln, är full av hål.
Kongressen, som egentligen bland annat ensamma har rätt att förklara krig och sätta skatter, har under många år skrivit över rättigheter till presidenten, som t ex ”emergency tariffs”, och det skapar utrymme för den som leder landet att exvis bomba andra länder och att hota länder vars ledare han är lack på med plötsligt höjda tullar, bara för att sedan dra tillbaka dem. Kom ihåg att han beskattade Brasilien extra högt bara för att han var sur över att hans polare Bolsonaro dömts för brott. Nu är han sur på Carney, så nu ska de ha hundra procent höjningar. Och världens företag och börser håller andan. Hela affärsplaner behöver skrivas om varje gång Trump ragetwittrar från sin guldtoalett.
Det finns ”checks and balances” i USA, men de funkar inte. Dels för att många av dem bara är normer, som t ex att presidenter och deras familjer inte ska ta emot miljarder från Qatar och Saudi, och dels för att deras domstolar är megalångsamma, och i slutändan finns inget någon kan göra om presidenten väljer att skita i domar och beslut. Kongressen kan stoppa honom, men de behöver honom för att få igenom sin politik, och, som vi sett när det gäller Epsteinfilerna, händer ingenting när han skiter i deras lagar heller.
Och här är poängen:
Andra länder kan absolut välja både stollar, nassar, what not till ledande positioner, men dessa kan normalt inte ensamma ställa till det så oerhört som en amerikansk president kan. Stats-/premiärministrar avsätts regelbundet av sina partier eller sitt parlament. De flesta andra republiker har givit sina presidenter betydligt mer begränsade rättigheter. Och de länder som gått bakåt från demokrati till diktatur har gjort det längs samma väg som Trump. Ryssland, Belarus, t ex. Alltmer makt hos en person tills valen bara blir ett spel för gallerierna.
Dödandet av dem som protesterar, som nu i Minneapolis, är ett led längs vägen. Jag påstår inte att Trump beordrat deras död. Bara att han underlättar för ICE att komma undan med mord, vilket i sin tur ger den effekten.
Trump var mycket närmare att lyckas sitta kvar efter valet 2020 än många inser. Hade exvis Pence gjort som han blev tillsagd är det möjligt att det gått vägen. Så bräcklig är deras demokrati.
Ett argument jag hört många framföra för varför hela Västvärlden behöver göra sig oberoende från USA så långt möjligt är att även om nästa president är ”normal” kan det komma en helt ny bärsärk efter bara fyra år.
Det är inte Trump i sig som är helt opålitlig, utan USA som nation.
Det enda som kan rädda USA är en president som är så osjälvisk att hen är beredd att samarbeta med kongressen för att dra in den presidentiella makten. Så länge presidenten använder sin ”veto power” för att stoppa allt sådant kommer landet att fortsätta längs samma väg.
Anthony Aguilar, som jag skrev om häromdan, kan bli mannen som ändrar allt.
Många nyhetskanaler och poddare visar intervjuer med honom nu. Från Tucker Carlson till Bernie Sanders.
25 år i armén, åkte till Gaza genom det amerikanska företag Israel kontrakterat för att hjälpa GHF dela ut mat, är helt rasande över vad han sett.
Hans historia kan inte trollas bort som Hamaspropaganda. Och han har filmer och bilder.
Han berättar:
”En israel sköt rakt in i en grupp människor. Han skrek ”wooohooo!” En annan skrek ”I think you hit one!” Han svarade, jublande, ”hell yeah, boy!”.”
Han har detta på film. Den skjutna mannen föll till marken, och reste sig aldrig. Detta är bara en av flera fruktansvärda händelser han berättar om.
”Dessa dödsfall är vårt ansvar, som amerikaner. Vi är medbrottslingar.”
På bara några dagar har han givit tiotals intervjuer.
När opinionen vänt i Väst har världsledarna följt med. Alla länder av betydelse är nu äntligen antingen beredda till sanktioner eller på väg dit.
Utom USA.
Men jag ser en förflyttning. Den ser ut ungefär så här:
Demsarna går ungefär samma raka väg som jag. Började i Israels hörna och inser sedan alltmer hur mycket Israels ledare blåljuger, slutar tro dem, börjar lyssna på alla andra och är idag chockade och förbannade in i märgen.
Vad gäller republikanerna ser det annorlunda ut.
En grupp, de som jag vill kalla ”normala”, går ungefär samma väg.
Sedan har vi evangelikerna. De är de värsta sionisterna, och de har en religiös övertygelse om att Jesus kommer tillbaka bara judar flyttar till Israel. De må vara stolliga på ett sätt, sorry to say, men de börjar ändå känna avsmak. En del. Lång ifrån alla. Det lite äckliga med dem är att de enbart blir rasande när palestinska kristna drabbas. Men vi får ta medkänslan där vi ser den.
Så har vi den grupp i MAGA vars främsta önskan är America First. De är förbannade över att skattemedel går till detta krig. Dels för pengarnas skull, dels för att de inte gillar krig, dels för att kristna drabbas, och också för att en del av dem är antisemiter, sorry to say. Alltså riktiga, gammeldags judar-mördade-Jesus-antisemiter. Denna grupp är aktiva i alternativa medier, och när Tucker intervjuar Aguilero och Joe Rogan är förbannad över kriget ger det effekt.
Slutligen har vi en stor grupp som inte är intresserade av politik. De vill inte heller se detta.
Så det är bara de mest hårdnackade kvar. De flesta amerikanska judar hör INTE dit, nota bene.
Vägen till en fred där båda folken kan leva i trygghet går genom att Trump slutar stödja Netanyahu. För att det ska ske behöver han höra tillräckligt mycket från sina supportrar för att ändra sig. Tyvärr är han omgiven av extrema Israelvänner, som Marco Rubio, men han har alltid spröt ute bland magaiterna.
Därför kan Anthony Aguilar, opolitisk, trovärdig, den sort amerikaner i alla led älskar, med sitt massiva filmmaterial i bagaget, bli den som puttar folket till att se att de stöttar ett folkmord, så att de i sin tur puttar Trump till att stoppa stödet, verbalt, ekonomiskt och krigsmateriellt, till Netanyahu, som då blir bortputtad av sitt folk.
Israel verkar nu ha backat och släpper in mer mat. De interna demonstrationerna verkar ha hjälpt. Men också internationellt tryck.
De som fortfarande försvarar Israel sprider:
1. Hamas stjäl all mat.
Det finns inga belägg för det. Och WFPs Cindy McCain (se längre ner) har sagt att så inte är fallet. ”We know where our food goes.” De som framför detta har aldrig kommit med något bevis. Och folket svalt inte innan Israels 11 veckor långa totala blockad i början av mars.
Nej. När det gäller GHF, alltså Israels och USAs undermåliga organisation, delar de ut all mat på platser de kontrollerar till hundra procent. Inte ens israelerna själva påstår detta. När det gäller det fåtal lastbilar FN tillåtits komma in med är det samma sak. Det är Israel som skjuter. Ingen annan.
Och igen. Ingen sköts innan Israel började kontrollera matleveranserna. Det om något visar väl att Hamas inte har något sådant intresse.
3. Egypten blockerar leveranser via the Rafah Border Crossing, som är det enda hål som finns i deras milslånga gräns.
Nej. Israel tog över den passagen redan i maj förra året. De blockerar den inifrån Gaza.
4. Kolla här! En film som visar att Israel släppt in massor med mat och FN skiter i att hämta upp den.
Jag utgår från att inte FN, som skrikit sig blå om nöden i flera månader, gäspade och sa, ‘äsch, vi tar helg nu, kommer tebaks på måndag’. Antingen ljuger Israel igen och filmen visar matlager utanför Gaza, eller också, vilket är mer troligt, har de precis släppt in maten, och FN har inte hunnit dit än. Såvitt jag förstått är det en uppsättning lastbilar som kör in i Gaza och sedan kommer hjälparbetare inifrån dit och plockar upp maten.
Editering 28 juli: Det står nu klart att anledningen var att matlagret befann sig i ett område de inte kunde ta sig till eller från på grund av att israeliska beskjutningar skulle innebära livsfara.
Israel och endast Israel är ansvariga för svälten. Till hundra procent.
Hamas är skyldiga till mycket, men inte detta.
Svälten är ett led i Israels folkmord, och enda anledningen till att de nu ändrar sig är trycket från omvärlden och trycket inifrån landet.
Vi måste alla bestämma oss för vilken sida vi vill vara på.
Den som räddar liv eller den som försvarar folkmordet.
Och jag är stolt över mitt nya hemland, som bestämt sig för att bli nästa.
Länder som återstår är till övervägande delen europeiska, dvs i Europa eller befolkningen stammar från Europa.
Sedan har vi ju Myanmar, som begår etnisk rensning på muslimer, Sydkorea som ju alltid lyder USA, och några småländer i Afrika, Latinamerika och Oceanien som jag gissar har annat att bekymra sig över. Japan överväger erkännande idag.
Palestina har en hel värld som vill se en lösning där palestinierna kan leva i fred och självbestämmande, men de länder som har nästan all internationell makt stretar emot.
Pja. Ledande politiker i UK och Kanada vill också dit.
Svårast av de stora ekonomierna blir förstås USA och Tyskland.
Jag har svårt att förstå argumentet emot.
Tre ”lösningar” varav en är fruktansvärd är idag möjliga.
En tvåstatslösning, och den förutsätter att världen med emfas visar att det är den vi vill ha, dvs erkänner Palestina.
En enstatslösning, som är den vackraste idén, men imo utopisk, eftersom en majoritet av israelerna inte lär vilja ge fyra miljoner palestinier rösträtt i sin etnostat.
Och så den vidriga versionen, där Israel lyckas med sin nuvarande plan att rensa hela området from the river to the sea på palestinier. Palestinierna är Israels urbefolkning. De har bott där i många tusen år. Det Israel håller på med är inte en gnutta bättre än det bosättarna i USA gjorde mot indianerna. Självklart ska de inte flytta till Etiopien och Indonesien.
Min konklusion är att vägen till en fungerande fred går genom erkännande och sanktioner. Och det är bråttom.
Tänkte ge lite bakgrund till varför bråket är så tragikomiskt.
En budget i USA klubbas förstås i Kongressen, precis som i Riksdagen i Sverige, med den skillnaden att presidenten behöver skriva under den, såvida den inte har stöd av två tredjedelar i båda husen. Det betyder att det är rätt viktigt att få med honom på tåget.
Och Trump har döpt årets budget till The Big Beautiful Bill – I kid you not. Det är det formella namnet.
Precis som en svensk regering sedan har i uppgift att utföra vad Kongressen beslutat har presidentens administration samma ansvar. Men de ska inte ändra i siffrorna.
Det är mot bakgrund av detta som DOGE var så knäppt, från början till slut. Samtidigt som Trumps kabinett, läs ”ministrar”, höll på att ta över sina departement rusade Musk och hans armé av snorungar mer eller mindre bokstavligt in på myndigheterna och drog tillbaka pengar och sparkade folk willy nilly. Och det var superbråttom, men det gjorde inget om det blev fel, för det var ju bara att anställa tillbaka. Det viktiga var att man skulle utrota ”fraud, waste and abuse”.
”Two trillion dollars” lovade Musk i valrörelsen.
”Trillion” = biljon = 1 000 000 000 000
Det blev ju en tummetott. Han hävdar 160 miljarder, men experter håller inte med om att det är så mycket, och de pengarna har kostat massor. En grupp från båda partierna menar att de 160 miljarderna kostat 135 miljarder.
Han sparkade ”parasiter”, som veterinärer som forskade runt fågelinfluensan, läkare som jobbade med ebola, och nu kommer ”hurricane season” och jag tror tio procent av de som är ansvariga för ”hurricane response”, dvs FEMA har fått gå. För att ta några exempel.
Man kan ha olika uppfattning om vad som är slöseri, men bara de mest inbitna Trumpnissarna tycker fortfarande att DOGE var en gåva från ovan.
Och inget fraud har hittats alls, förstås. De har pekat på kända fel, som den där omtalade databasen med tvåhundraåringar i, men det är också allt.
Vad som hade varit betydligt smartare är ju att krympa budgetarna för departementen och låta de nya ansvariga i lugn och ro bestämma sig för besparingarna.
En ”bill”, på svenska proposition/motion, behöver klubbas i båda husen, och för just budgeten gäller, precis som i Sverige, specialregler – det räcker med enkel majoritet i båda husen samt presidenten, förstås. Nästan alla andra frågor kräver 60 röster i senaten, dvs sju demokrater.
Men republikanerna är så osams sinsemellan, så blotta tanken på att även försöka få med några demokrater på något alls är dem övermäktig, och de har därför nästan inte klubbat något alls i år. Istället fular de sig – nåja, det gör båda partierna – och bakar in så mycket de någonsin kan i den bill de inte behöver Dems för att få igenom. Alltså inte bara budget, utan även annat.
Och med tanke på hur klen deras majoritet är har det varit superknivigt att komma i mål.
Och nu ligger billen hos senaten, och de gillar den inte alls, och håller på och skriver om den nästan helt, så frågan är om den över huvud taget kommer tillbaka i igenkänningsbart skick. Den ökar enligt alla experter statsskulden med 2,4 biljoner. Republikanerna hävdar, precis som en gång i tiden Bo Lundgren, att ”dynamiska effekter” behöver tas med, pga skattesänkningarna, men många är ytterst skeptiska.
This massive, outrageous, pork-filled Congressional spending bill is a disgusting abomination.
Shame on those who voted for it: you know you did wrong. You know it.”
Mmm. Pork-filled.
Vad har gjort honom så upprörd?
Dels drar man in stöd till elbilsindustrin, vilket förstås påverkar hans bottom line, men dessutom finns ingenting av DOGEs ”besparingar” med, förutom indraget bistånd. Lägg till detta underskottet- han är en ”budgetar ska vara balanserade”-fanatiker – en av få åsikter de flesta av oss svenskar delar med honom. Det finns fler underströmmar. Man tror att han räknat med att få fortsätta, men han har blivit en liability för Trump, som skyller på en regel för att få bort honom. Lägg till detta ett Starlink-kontrakt han inte fick.
Först trodde många att Trump skulle kontra. Det gjorde han inte.
Sedan är frågan vad som händer i Kongressen.
Och slutligen: Vad händer med alla trumpnissar som idag älskar Musk? Blir det en tydlig spricka lär de inte hålla på honom. Han är redan extremt impopulär, och dessa är nästan de enda han har kvar.
Har Trump hotat invadera Grönland? Det är lite av en tolkningsfråga. Låt oss kolla närmare på vad han egentligen sagt.
Hur blev Grönland danskt?
För tusen år sedan tog sig vikingar dit från Island och skapade bosättningar längs kusten. Flera tusen personer levde där en tid. Och i början av 1700-talet lyckades därför Danmark och Norge, som ju då var ett land, övertyga världen om sitt ägarskap över ön, trots att ingen av vikingabosättningarna egentligen fanns kvar. Numera är ön inte längre en koloni, utan en självständig del av landet.
Det finns två anledningar till varför Grönland plötsligt blivit relevant. Den ena är de naturresurser som förmodas dyka upp i takt med att klimatförändringarna får snön att smälta. Ett grovt estimat är att de är värda över fem tusen miljarder USD, dvs runt femtio tusen miljarder svenska kronor. Med en befolkning på 56 000 invånare betyder det att varje person som bor där äger bortemot en miljard. Mmm. Det är förstås inte så riktigt så enkelt. Men det ger en fingervisning.
Den andra kända anledningen till att just Trump vill komma åt ön är för försvar. Och här blir det snabbt rörigt, för det är ju stor skillnad på att vilja skydda grönländarna och att vilja skydda sitt eget land. Att grönländarna skulle leva under ett hot från att invaderas av Ryssland eller Kina, vilket Trump gärna hävdar, är inte seriöst. Kina har inte ens en väg till Grönland som inte inbegriper antingen Berings sund, Panamakanalen eller rundandet av Sydamerika eller Afrika. Ryssland har visserligen Nordpolen, men att tryggt frakta soldater, vapen och förnödenheter till Grönland i sådana mängder att det går att hålla ön mot hela NATO är inte seriöst. De lyckas ju knappt ens hålla Ukraina som de har en gräns till.
Att Grönland behövs för USAs försvar är däremot helt riktigt. Ryska missiler kan mycket väl leta sig över Grönland mot USA. Men USA har en militärbas där, och de har redan rätt att utöka antalet soldater nästan obegränsat, så ursäkten att de måste ta över ön för sitt eget försvar klingar ihåligt.
Så vad det nog ytterst kokar ner till är att Trump vill bokstavligt sätta sig själv på kartan genom att expandera USA, av samma skäl som han döpte om Gulf of Mexico och vill ta över Kanada och Panamakanalen.
Så hur ska han gå tillväga?
Hans första väg framåt var att övertala Danmark att sälja ön. Det kom han med redan under förra mandatperioden. Förslaget är så absurt på så många plan att danskarna mest skrattade åt honom – I alla fall I början. Och de påpekade det uppenbara: Även om de hade velat, vilket de förstås inte gör, hade de inte haft den rätten. För ön tillhör grönländarna.
Styret är komplicerat. Ön har 56 000 invånare, så runt femtiotusen är vuxna med rösträtt. De väljer en egen riksdag och har dessutom två ständiga stolar i danska Folketinget. Det enda Danmark egentligen har beslutanderätt om är valutapolitik och försvarspolitik. Men grönländarna är alla danska medborgare, och de räknas som grönländare om de är fast bosatta på ön. Så en dansk som flyttar till Grönland räknas därmed som grönländare. Och omvänt. En grönländare som lämnar ön har inte längre rösträtt där.
Trump blev då sur, och ställde i sista minuten in en planerad resa till Danmark, vilket förstås kostade danskarna en del. Och så slutade hans första mandatperiod.
Den här gången har han varit mycket mer fokuserad. Redan i december, innan han tillträtt, deklarerade han att hans nyss utsedde ambassadör till Danmark hade i uppdrag att ta över ön, för att säkerställa ”nationell säkerhet och frihet” världen över, men redan i nästa mening är det inte längre världen utan USAs intressen som ska representeras. Kryptiskt värre. Sedan kom hans julhälsning till ”the people of Greenland which is needed for National Security purposes. Han la till att de vill ha USA där.
Han höll sedan en presskonferens i början av januari, fortfarande innan han tillträtt, och förklarade samma sak.
Hotar han med invasion? Det är en semantisk fråga. Detta var nog första gången han fick frågan ställd rakt ut, och varje gång har han svarat att han inte utesluter det, men ofta lagt till att det inte ska behövas.
Don Jr. åkte dit strax efter, och enligt The Guardian som var där hyrde han in hemlösa – får erkänna att jag inte trodde sådana fanns i ett så kallt land och med en så liten population – och klädde dem i MAGA-hattar och deklarerade att mer eller mindre alla grönlänningar ville bli amerikaner. De berättade också om en 11-årig pojke som fick en hundradollarsedel av dem.
Trump postade i alla fall att grönländarna inte ville något hellre än bli amerikaner.
[Han har för övrigt fel i sak – grönländarna får pengar från Danmark, men Danmark får inget från Grönland.]
I början av mars var det dags för Trumps tal till kongressen. Och där lyckades han både deklarera att grönländarna har rätt att själva bestämma och ändå slinka in ett hot på slutet. Och få skratt och applåder för det.
Så. Folket ska bestämma, de får välja själva, skälen är internationell säkerhet och nationell och ”one way or the other” ska han ha Grönland. Hot om invasion eller inte?
I mars skulle JD Vance’ fru åka dit, på en sorts omvänt statsbesök där hon förstås inte var inbjuden av någon alls. Och hon skulle gå på ett slädhundsrace. Hon verkar ha kommit på själv att det var en dålig idé, för rätt vad det var skulle minsann JD också med, och sedan skulle de inte alls titta på några vovvar utan enbart besöka USAs bas.
Han höll ett längre tal på basen, där han förklarade att USA behövde Grönland för att kunna skjuta ner missiler, samtidigt som han förklarade att det var därför de hade den militärbas där han befann sig, så det motivet havererade ju lite av sig självt. Sedan förklarade han att USA behöver tillgång till Arktis. Det har de dock redan via Alaska.
Han har alltså enbart träffat sina landsmän, inga grönlänningar så när han berättar vad han har hört om hur bra amerikanerna är är det deras självberöm han återger. Efter detta skällde han som ni hörde ut Danmark för att de inte hjälpte till med att skydda militärbasen där, och han påstod att Ryssland och Kina därför kunde vara ”aggressiva” mot grönlänningarna.
Det är plågsamt att lyssna på självberömmet kombinerat med den nedlåtande kritiken av Danmark. Det är också kontraproduktivt. Ungefär som att fria till någon genom att säga ”du är rik, jag behöver dina pengar, och jag är väldigt bra, till skillnad från din nuvarande man, som är superdålig”. Förutom att liksom Trump använda adjektivet ”incredible” eller någon synonym varje gång han pratar om grönlänningarna gör han inte minsta ansats att liksom flörta med dem. Han menar också att Grönland kan komma att styras av ”The Chinese Communist Party”. Han förklarar inte hur.
Maggie Haberman, som har bland de bästa kontakterna inom Trumpadministrationen bekräftar i en artikel att det faktiskt finns långtgående planer på hur ön ska tas över. Det handlar om reklamkampanjer i sociala medier. Ingen plan för militärt övertagande finns.
JD Vance verkar också ha slagit in på den vägen i en intervju med Newsmax, och skrattade – imo rätt falskt – åt tankefiguren att de skulle använda våld. Istället ska de erbjuda grönlänningarna pengar som överstiger det belopp Danmark betalar, dvs 600 000 kronor per person.
Notera hur han slingrar sig när han försöker låtsas att han faktiskt pratat med en enda grönländare.
Betalningen det känns rätt bakvänt. Om nu Grönland är så rikt – varför ska någon betala dem något? Borde inte landet kunna leva av sina resurser, på samma sätt som till exempel UAE lever av sin olja? Det känns också som om Vance har gått hela varvet runt med sitt frieri till Grönland. ”Jag betalar dig om du gifter dig med mig, för då får jag tillgång till dina pengar.”
Men om nu våld är uteslutet, varför dessa upprepade hot från Trump?
Han twittrade ”the other story was having to do with Greenland, casting our Country, as led by me, falsely, inaccurately, and fraudulently”.
Men han sa inte egentligen emot dem om användandet av våld.
Och det är ju en rätt vanlig teknik från hans sida. Han säger två motstridiga ting, I detta fall ”vi respekterar grönländarnas rätt till självbestämmande” och ”jag utesluter inte våld, vi ska ha ön på det ena eller andra sättet”, och sedan kan alla välja vilken variant man vill tro på.
Trotz allt 