Så jag röstade på M i alla val fram till det förra. Den gången gjorde jag det extremt motvilligt, eftersom jag visste att de skulle samarbeta med SD, och det var något jag absolut inte ville.
Så varför drar jag gränsen just här?
Det handlar egentligen inte så mycket om att jag är rädd för rasistisk politik. Det är trots allt riksdagen som beslutar om lagar, och SD kommer ju inte att få majoritet oavsett hur jag röstar.
Av de lagar som röstats igenom under de senaste 3½ åren som handlar om invandring har jag varit emot somligt, för annat och neutral till ytterligare annat.
Exempel:
1. Jag har inget emot att man höjer inkomstnivån för arbetskraftsinvandring, men jag tycker man höjde för mycket på ett bräde.
2. Jag har inget emot höjda krav för medborgarskap och PUT. Det har jag aldrig haft. Redan för över tio år sedan tyckte jag att vi ska sluta ge PUT till dem som invandrat som vuxna och aldrig jobbat.
3. Jag har inget emot att fler utvisas efter att ha begått brott.
4. Jag tycker inte om tramsandet om indragna medborgarskap.
5. Att betala invandrare stora belopp för att återvandra tycker jag är om inte rasistiskt så i alla fall apdumt. Det är en sak med en asylinvandrare som aldrig kommit in i samhället – där kan man t ex ge dem fortsatt försörjningsstöd några månader så att de kommer på plats – en helt annan att muta produktiva människor med stora belopp.
6. Jag gillade spårbytet och är sur för att de krånglat till det.
7. Att antalet asylinvandrare sjunkit beror ju på EU snarare än vem som regerar i Sverige, men jag är egentligen för att vi tar emot fler kvotflyktingar nu när inte så många flyr direkt till Europa. Tiotals miljoner bor i läger utan hopp, och vi har råd.
Så eftersom jag inte är vänster vill jag ju inte ha en sosseregering, och det är bara att konstatera att inget alternativ är perfekt. Jag kan leva med ovanstående, och jag hade förmodligen kunnat leva med en sosseregering också – dem har vi trots allt haft långt mer än borgerliga i mitt liv.
Så varför drar jag en gräns vid SD i en regering?
För att då blir de ministrar.
Det har varit plågsamt att se representanter för detta parti vars värderingar jag avskyr stå bredvid dem jag röstade på denna mandatperiod och uttala sig, men de har åtminstone inte varit ansvariga för departement.
En regering med nyssnazistiska ministrar, och i synnerhet om Jimmie Åkesson som jag verkligen avskyr blir statsminister, skulle vara en skam för Sverige.
Deras rasistiska, i synnerhet muslimhatande, retorik har ingen plats i ett civiliserat samhälle. De ska inte representera Sverige på en internationell arena.
Lägg till detta Åkessons flörtande med Netanyahu och hans hat mot det palestinska folket och valet – bildligt och bokstavligt – blir lätt.
Jag kommer inte att rösta på ett parti som släpper fram en regering med sverigedemokrater i. Sakpolitiken styrs inte av regeringen utan av Riksdagen, och jag kommer därför att lägga min röst på det högraste partiet som uppfyller det kravet.
Låt oss granska det påståendet. På Västbanken har absolut inga palestinier vapen, utan det har bara bosättarterrorister och IDF. Det finns inget motstånd alls. Det är en perfekt miniatyr av vad som skulle hända med resten av Mellanöstern om de aldrig lyfte ett finger mot Israel. Israel har där total makt och alla vapen, så vi kan utgå från att som de beter sig där kommer de att bete sig mot övriga folk runtomkring om de var lika försvarslösa som palestinierna.
Sionisterna hade köpt 7 procent av Mandatory Palestine 1947. All annan mark som inte var allmänningar har de stulit från i huvudsak palestinier.
Så vi behöver inte gissa. Om länder alla runt Israel la ner sina vapen och slutade kriga skulle Israel tacka dem på samma sätt som 1948, när de palestinier som tagit hand om judiska flyktingar och behandlat dem som familj blev utslängda ur sina hem och tvingades fly till grannländer eller Gaza. Israels planer är inget mysterium. Det är bara att lyssna till deras ledare. Det fanns inget väpnat motstånd att tala om 1947-1948. Visst skedde lite upplopp här och där när unga palestinier insåg vad som var på väg att hända, men de var inte organiserade. Det var inget inbördeskrig, även om många kallar det så. Det var en armé som planenligt mördade och fördrev landets urbefolkning.
Det finns inget motstånd på Västbanken idag.
Om alla länder runt Israel la ner sina vapen skulle dessa inte bara upphöra att existera, utan deras befolkningar skulle möta samma öde som palestinierna. Fördrivning eller död.
Men det skrivs ofta i sociala medier att det skulle ligga massor med döda kroppar under rasmassor. Det verkar osannolikt eftersom civila byggnader är evakuerade långt innan IDF bombar och hamas försåtsminering detonerar. Narrativet får det att framstå som att IDF bombar bostadshus full med civila som sitter och äter middag.
1. Det stämmer inte att de evakuerar bostadshus. Ordet ”evakuera” förutsätter att man faktiskt kollar att huset är tomt och hjälper människor därifrån.
Däremot brukar de påstå att de ropar ut till folk att de ska lämna vissa områden, men dels händer det långt ifrån alltid och dels luras de oftast – typ ”ni har två timmar på er”, sedan smäller det direkt.
En fråga man också behöver ställa sig i sammanhanget är VARFÖR det är nödvändigt att bomba sönder nittio procent av alla bostadshus i Gaza för att komma åt ”Hamas”.
2. Det är etablerat att stora släktträd är helt utplånade. Man vet vilka de är.
3. Långt ifrån alla som begravt sina egna utan att först ta dem till sjukhus går till en domare för att få ett dödscertifikat, utan det sker oftast när pappan i en familj dött, för att få änkepension. Det är därför det är en obalans mellan dödade män vis-à-vis kvinnor och barn.
4. Israel fraktar ofta bort lik. De har heller inte återbördat många hundra av de fångar de torterat och mördat. Dessa är alltså inte heller räknade.
Vi kan välja att tro att det är några tiotusental som är oräknade, eller mer än en halv miljon. Ingen har rätt, så länge vi inte vet.
Israels plan har hela tiden varit att försöka få andra länder att ta emot flyktingar. De skickade ett plan till Sydafrika i ett barnsligt försök att hämnas för anmälan till ICJ, och försök att skylla sitt folkmord på Egypten och Jordanien för att de inte släpper in palestinier har pågått genom hela kriget och än idag.
Vad som nu behövs är en folkräkning, som sedan matchas mot folkbokföringen före kriget, så att vi får veta vilka som inte längre existerar.
Och tack vare att så få kunnat lämna Gaza blir det omöjligt att hävda något annat än att de många saknade är döda.
Så Ebba Busch vill ”hålla packet borta” enligt Expressen. Jag hittar inget kontext, men det är svårt att se något som försvarar ett sånt uttalande.
Jag har alltid gillat KD. Minns alla år hur synd jag tyckte om Alf, som kämpade för fyra procent medan han kravlade på dryga två. Och jag känner många supertrevliga kristdemokrater.
Det har varit väldigt jobbigt att se det partiet traska långt förbi anständighetens all gränser. Muslimhatet flödar. I debattartikel på debattartikel försöker de hitta nya sätt att jävlas med Sveriges muslimska befolkning. De till och med överträffar nyssnazisterna i SD.
Någon skrev igår i kommentarerna att ”Helena är moderat”, och en annan person kontrade omedelbart med att han inte trodde ens jag trodde på det längre.
Well.
Jag har från mitt första val 1985 tills idag alltid röstat på M i alla val. Varför? I de flesta val har jag gjort en analys av mina åsikter och kommit fram till att M bäst företräder dem.
Och jag är fortfarande inte vänster alls. Jag är ekonomiskpolitisk mittfåremoderat. Jag är för friskolor och skattesänkningar och en massa annat borgerligt.
Även när det gäller migpolitik är jag för en del. TUT istället för PUT som regel, höjd minimigräns för lön för arbetskraftsinvandrare, dock inte så höjd som resultatet blev. Ökade krav för medborgarskap, visst, men jag är skeptisk till vandeltramset.
Utvisning av kriminella, absolut. Vi hade mesiga lagar innan.
Men trettonåringar i fängelse – nej!
Och jag tycker joxandet med indragna medborgarskap är ett spel för gallerierna, och jag tycker Sverige ska ta emot fler, inte färre, kvotflyktingar. För att ta några exempel.
Så mina värderingar överensstämmer till kanske 80 procent med Moderaternas.
Men.
Jag kommer inte att rösta på ett parti som tänker bilda regering med Nyssnazisterna.
Jag kommer inte heller att rösta på ett parti som stöttar folkmordet i Gaza.
Så jag skrev igår att sionisterna innan bildandet av Israel hela tiden hade för avsikt att etniskt rensa Palestina på dess urbefolkning. Några höll inte alls med, så därför tänker jag utveckla varför jag påstår detta.
Låt oss först bena i vad en sionist är. Jag undviker rent generellt att använda det ordet när jag pratar om tiden efter Israels bildande (undantaget ”kristen sionism/sionist”, som är en sorts religiös avart som bygger på att Gud vill ha judar i Israel för att Jesus ska komma tillbaka). Anledningen är att termen ”sionist” efter Israels grundande kan vara allt från den som vill att Israel ska fortsätta existera till den som vill att alla palestinier ska väck.
Så nu pratar vi om de människor, judar och andra, som fram till 1947 ville se skapandet av en judisk stat i Palestina. Ja, jag vet att det fanns sionister som nosade på andra platser, men dem skippar vi i denna diskussion. Från 1914, när UK förklarade krig mot Osmanska riket var målet för sionisterna att skapa det judiska landet i Palestina.
Det övergripande argumentet bland dem som tycker jag liksom förtalar sionisterna och utmålar dem som onda kolonisatörer är att det fanns sionister som inte alls ville se någon etnisk rensning av kristna och muslimska palestinier. De var helt nöjda med att leva sida vid sida med dem. Och då är mitt svar att då är man inte ”sionist”.
Jag brukar säga att man är vad man definierar sig som tills annat bevisats och omvänt. Om jag kallar mig ”kommunist” men inte vill att staten ska äga produktionsmedlen har jag feletiketterat mig. Den var inte sionist som inte strävade efter en judisk stat. Den jude som var nöjd med att leva i ett Palestina där muslimer var i majoritet var något annat. Och det fanns absolut en stor grupp sådana – särskilt bland dem som levat där länge. Jag har inga siffror, men jag har hört många ankedoter från deras barn och barnbarn om hur förtvivlade de var när Israel bildades. Om ni vill ha länkar, säg till.
Men den som var sionist och ville skapa en judisk stat i ett land där judar var väldigt långt från i majoritet kunde självklart inte göra det utan att ha en plan för den befintliga befolkningen.
Så det finns mängder av exempel på uttalanden från sionister som visar att planen hela tiden var etnisk rensning. Och min poäng här är att just det faktum att det var känt sedan åtminstone Balfour-deklarationen 1917, egentligen sedan flera år tidigare, att det var deras mål är en fullgod förklaring till de pogromer som följde, utan att man behöver peka på antisemitism.
Varför spelar det roll?
Det är en hönan och äggetfråga.
De som menar att palestinier är terrorister och att det är helt omöjligt att låta dem bo kvar i sitt hemland grundar detta påstående på de pogromer som skedde före Israels bildande. Särskilt då massakern i Hebron, men även andra. Som jag skrev häromdan finns en lång lista som Palestinahatare gärna klistrar in för att förklara att det inte fanns någon annan väg framåt än att mörda och fördriva palestinierna från deras hem. De var helt enkelt judehatare hela bunten.
Och ja. Det var väldigt länge vad jag också tänkte, får jag erkänna. I den mån jag tänkte alls.
Men vi behöver sätta oss in i palestiniernas situation under de där åren från första världskriget till 1947. De intellektuella visste att sionisternas mål var deras utrotande. Den fråga jag ställer mig är inte varför det var så många upplopp, utan snarare varför det inte var fler. Deras frihetskamp under ockupationen motarbetades av sionisterna, som ju kände sig lovade Palestina av britterna.
Med detta i åminne är det viktigt att minnas att väldigt många palestinier kände stor empati med de flyende judarna och välkomnade dem in i sina hem. Även andra flyende folk, som t ex armenier, vittnar om den stora generositeten hos det palestinska folket. Jag tror att särskilt de i byarna utanför städerna helt enkelt inte kände till sionisternas planer för deras hem. De odlade sin lott och tog hand om sin familj i godan ro tills en dag det stod beväpnade blivande israeler och gav dem två timmar att lämna sina hem sedan generationer. Ibland. Ibland radade de upp dem och sköt dem. I ett känt fall förgiftade de en hel by. Det vet vi, för en brittisk läkare råkade finnas kvar. Hur många fler har vi ingen aning om.
Och självklart var som jag redan påpekat inte alla judiska flyktingar, och i synnerhet inte den judiska urbefolkningen, ute efter att fördriva palestinier heller.
Och notera nu att jag självklart inte försvarar mord på civila, åt båda hållen. Det som hände i Hebron var extra tragiskt, för Hebrons judiska befolkning var gammal och förmodligen inte särskilt sionistiskt lagd, även om massakern vad jag läst började med en sionistisk demonstration där.
Vad jag däremot säger är att förklaringen till pogromerna ligger i insikten i att sionisterna ville ta deras hemland ifrån dem och inte i att muslimska och kristna palestinier rent generellt var obotliga judehatare och blodtörstiga terrorister. Minns att även palestinier dödades av sionister. Och mitt i soppan fanns britterna och bar sig rätt klantigt åt.
Och det spelar som sagt roll, eftersom Netanyahu et al hela tiden pekar på Hebron som någon sorts startskott för insikten i att den fina kumbaya-plan sionisterna hade från början inte funkade, ty palestinier är infödda terrorister.
Så nu till de utlovade uttalandena. Ni som hävdar att det fanns sionister (enligt min defnition, dvs judar som under tiden 1914-1947 ville skapa en judisk stat i Palestina) som tänkte skapa denna stat genom att inte på ett eller annat sätt fördriva palestinier får gärna kontra med egna citat.
One of the most enduring and deceptive slogans of Zionism was coined by Israel Zangwill almost 100 years ago: Palestine was a “land without people for a people without land.” After paying a visit to Palestine in 1891, the Hebrew essayist Achad Ha-Am commented: ” Abroad we are accustomed to believe that Israel is almost empty; nothing is grown here and that whoever wishes to buy land could come here and buy what his heart desires. In reality, the situation is not like this. Throughout the country it is difficult to find cultivable land which is not already cultivated.”
The removal of Arabs bodily from Palestine is part of the Zionist plan to “spirit the penniless population across the frontier by denying it employment…Both the process of expropriation and the removal of the poor must be carried away discreetly and circumspectly.” Theodore Herzl, founder of the World Zionist Organization Complete Diaries, June 12, 1895 entry.
In 1899, Davis Triestsch wrote to Herzl: ” I would suggest to you to come round in time to the “Greater Palestine” program before it is too late… the Basle program must contain the words “Great Palestine” or “Palestine and its neighbouring lands” otherwise it’s nonsense. You do not get ten million Jews into a land of 25,000 Km2″.
Vladimir Jabotinsky: “Has any People ever been seen to give up their territory of their own free will? In the same way, the Arabs of Palestine will not renounce their sovereignty without violence.” Quoted by Maxime Rodinson in Peuple Juif ou Problem Juif. (Jewish People or Jewish Problem).
David Ben Gurion (the first Israeli Prime Minister): ” If I were an Arab leader, I would never sign an agreement with Israel. It is normal; we have taken their country. It is true God promised it to us, but how could that interest them? Our God is not theirs. There has been Anti-Semitism, the Nazis, Hitler, Auschwitz, but was that their fault? They see but one thing: we have come and we have stolen their country. Why would they accept that?” Quoted by Nahum Goldmann in Le Paraddoxe Juif (The Jewish Paradox), pp. 121-122.
Ben Gurion also warned in 1948 “We must do everything to insure they (the Palestinians) never do return.” Assuring his fellow Zionists that Palestinians will never come back to their homes, “The old will die and the young will forget.”
Also Ben Gurion stated ” The present map of Palestine was drawn by the British mandate. The Jewish people have another map which our youth and adults should strive to fulfill — From the Nile to the Euphrates.”
“A voluntary reconciliation with the Arabs is out of the question either now or in the future. If you wish to colonize a land in which people are already living, you must provide a garrison for the land, or find some rich man or benefactor who will provide a garrison on your behalf. Or else-or else, give up your colonization, for without an armed force which will render physically impossible any attempt to destroy or prevent this colonization, colonization is impossible, not difficult, not dangerous, but IMPOSSIBLE!… Zionism is a colonization adventure and therefore it stands or falls by the question of armed force. It is important… to speak Hebrew, but, unfortunately, it is even more important to be able to shoot – or else I am through with playing at colonizing.”Vladimir Jabotinsky, founder of Revisionist Zionism (precursor of Likud), The Iron Wall, 1923.
Och det låter ju supersmart. Vi har alla hört det i många år. Det är en av deras mest inarbetade skrönor.
Så vari ligger felet?
Jo. Först måste vi förstå att en skyddsbehövande inte har samma behov som den som drabbats av en svältkatastrof.
Därför är lösningen inte mat.
Problemet för skyddsbehövande är att de inte har någonstans där de kan leva produktiva liv. Stanna upp där och fundera lite på det. Vi tar det igen.
Problemet är att de inte har någonstans att leva ett värdigt liv. Inte att de inte har något att äta.
Antingen är de statslösa, eller också är det farligt för dem att leva i de länder där de är medborgare.
De samlas ofta i stora läger, och lever ibland i årtionden som fångar, utan några av de rättigheter resten av jordens befolkning, inklusive fattiga, har. De blir totalt passiva och kan inte försörja sig själva, vilket är en grundbult för att bygga en vuxen människas självkänsla. Deras tillvaro är förvaring, och deras liv saknar mening. De går miste om allt det vi kallar livskvalitet.
Den bästa lösningen på det problemet är förstås att säkerställa att de kan återvända hem till trygghet, men det kan i vissa fall ta många år. Barn föds och växer upp som aldrig sett något annat än de tält som omger dem.
Därför behöver de få komma till ett annat land där de kan leva ett liv i frihet, där de kan uppfylla sina drömmar, studera, jobba, leva i hus med väggar och tak och se sin barn och barnbarn lyckliga. De behöver få bo i ett samhälle där de kan bidra och känna sig nöjda med sig själva.
SD försöker vilseleda oss till att tro att deras problem är steg 1 i Maslovs behovstrappa. Därför behöver vi skicka pengar så de slipper svälta och frysa, menar de. Men UNHCR är finansierade. Jo, jag vet att FN titt som tätt går ut och säger att barn är på väg att dö om inget görs, och det är säkert sant när det skrivs, men hittills svälter ingen i läger för att pengar saknas (däremot kan det hända för att exvis transporter stoppas, men det är en annan fråga).
Naturligtvis ska vi inte sluta hjälpa med medel till flyktinglägren, men det är en kortsiktig lösning, på samma sätt som man ger en törstig person vatten, men gräver en brunn för att hjälpa långsiktigt.
Den långsiktiga lösningen för världens alla skyddsbehövande måste vara att ge dem en chans till nystart och ett värdigt liv någon annanstans.
Betyder det att jag tycker dagens asylinvandring fungerar bra och ska behållas? Inte alls. Det är en katastrof för alla inblandade att människor ska behöva skuldsätta sig eller sälja allt de har för att betala smugglare och riskera sina liv för att ta sig till länder där de kan leva. Vi måste göra vad vi kan för att stoppa detta. Asylprövningen ska ske på ambassader och i flyktingläger, och vi behöver ha ett fungerande kösystem, så att de som kommer hit snabbt kan matchas ut i arbete och inte sättas i ny förvaring här.
Vad världens i-länder alltså borde göra är att kraftigt öka andelen kvotflyktingar som distribueras ut till trygga länder, men utan att som hittills ge dem PUT när de kommer. De får istället leva fullvärdiga liv i sina nya länder tills de antingen kan återvandra tryggt till sina hemländer eller också kan försörja sig själva. PUT och rätten att leva ut sitt liv i Sverige måste vara reserverat till dem som kommer i arbete och inte ligger samhället till last. Då får vi råd att hjälpa många, för då kan faktiskt asylinvandringen bli om inte ett plus så i alla fall inte ett stort minus.
Ni kan hålla med eller låta bli – jag vet att vissa blir upprörda när jag vill koppla PUT till försörjning, och andra blir upprörda när jag vill ta hit många kvotflyktingar.
Men jag vill verkligen vädja till alla mina vänner och läsare:
Gå inte på myten om att människor dör av svält för att vi har asylinvandring i Sverige.
Det är helt enkelt inte sant. Och innerst inne vet du att det aldrig varit omsorg om skyddsbehövande SDs inställning handlat om.
Den plan jag la ut i min artikel igår var inte snuten ur näsan, som ni vet som hängt med ett tag. Jag började tänka i dessa banor för ett par år sedan, och skrev blogginlägget ”en annan syn på invandring”, och sedan har bilden av vad som borde förändras i grunden fördjupats och förfinats i takt med att jag läst, skrivit, diskuterat och resonerat.
Det är lätt att, idag, när EU stängt gränserna och förhållandevis få kommer hit, tycka att vi kan väl fortsätta som vi gjort hittills, men det är nu, när vi INTE ser en kris likt den 2015, som vi behöver ta tag i förändringsarbetet.
Jag kommer därför att skriva mer om asylinvandring på min blogg, på Facebook och i artiklar. För detta är så viktigt. Men det är också viktigt att prata om helheten.
Sverige är till stora delar uppbyggt av människor som en gång sökt asyl här och sedan blivit en del av vårt samhälle och utmanat oss infödingar och gjort oss vidsyntare och bättre.
Det är för mig alldeles självklart att våra framgångar som land kommer ur vår öppenhet mot omvärlden. Vi har en ekonomi som går som tåget, och tvärtemot vad många tror är kriminaliteten om inte lägre så i alla fall inte högre än för 20-40-60 år sedan. Om Sverige hade varit på väg att gå under av invandring, som många tror, hade vi rimligtvis inte kunnat uppvisa det resultatet.
Stockholms förortsklassrum befolkas av imponerande invandrartjejer som som grupp klarar sig bättre än etniskt svenska killar på grund av sitt enorma driv. Ändå beskrivs de nästan undantagslöst som offer. Sällan pratas de om utan att ”hedersvåld, -kultur, -förtryck” nämns i samma mening. Utan att ta ifrån dem som verkligen drabbats deras upplevelser vill jag påstå att de allra flesta av dem jag möter är enormt starka individer, som kommer att förändra och förbättra Sverige i grunden om något tiotal år, inte trots utan på grund av sin starka förankring i flera kulturer. De allra flesta har inte alls fäder som låser in dem och ser dem som objekt, utan familjer som är enormt engagerade i deras utbildning, och som stöttar dem. Tjejerna vet vad de vill, de jobbar hårt, de satsar högt. De är en viktig del av vår framtid, tillsammans med våra egna döttrar och söner, och de flesta av invandrarkillarna.
Men i skuggan av de många positiva effekterna finns tre stora problem kopplade till invandring:
1. Kostnaden för dem som flyttat hit, men aldrig arbetar, bärs av övriga invånare i generationer. Den anser inte jag att Sverige ska ta. Den anser jag är deras hemländers ansvar, så fort de kan flytta hem. Krig blir till fred. Förföljelse upphör. Och då upphör även anledningen att bli försörjd av svenska skattebetalare. Den som inte har asylskäl och inte försörjer sig själv är inte vårt ansvar, utan hemlandets. Vi behöver vara betydligt hårdare med vem vi ger PUT och vem vi gör till svensk medborgare. Om Ryssland invaderar Sverige och jag flyr till Italien och bor där i några år på italienarnas bekostnad skulle jag tycka det vore fullt rimligt att de säger till mig att flytta hem när det blivit fred, så att andra, mer behövande, flyktingar kan ta min plats. Vi behöver sluta vara mesiga, även om vi kan göra undantag för ömmande fall, som svårt sjuka eller gamla. Humanitära åtgärder ska riktas där de gör mest nytta.
2. Den höga kriminaliteten bland dem som växt upp i utanförskap, särskilt gängkriminaliteten, kostar i alla ändar. Det är inte enbart utrikesfödda som står för den, men det är till stor del människor som växt upp i utanförskap, och därför är det än mer viktigt att inte behålla människor som lever utanför samhället i Sverige, enligt punkten ovan. Men polisen behöver också bättre utredningsresurser. Jag är en stark försvarare av den svenska rehabiliteringsmodellen för brottslingar och inte den som ropar på strängare straff baradärföratt, men det är möjligt att vi behöver se över straffskalan också, så att vi får stopp på viss brottslighet.
3. Vi behöver också ta krafttag mot den gryende rasism som på något sätt legitimerats efter inträdet av sociala medier. Det som förr sades i omklädningsrum och vid enstaka köksbord sprids nu även bland normalt sunda människor, som en konsekvens av en ganska absurd fokusering på invandringens problem, där få pratar om fördelarna.
Invandring är viktigt och bra. Invandring gör Sverige starkt, och svenskarna bättre. Invandrarna är en viktig del av den svenska identiteten. Och även utan att ta tag i ett enda av de problem invandringen orsakat anser jag att den totalt är en plusaffär för oss, både ekonomiskt och kulturellt. Vi som inser det behöver stå upp för den insikten och sprida den. Vi behöver våga prata om invandringens fördelar, för att travestera många pseudonationalistiska krönikörer. Vi behöver skapa en medial motvåg till det gnälliga brus som förgiftar debatten genom att inte vara konstruktivt, utan ensidigt överanvända orden ”invandring” + ”problem” i samma mening.
Men det är inte i sig en anledning till att inte göra invandringen än bättre.
Jag vill fokusera den humanitära delen av invandringen till Sverige där den gör mest nytta, och det gör vi genom att ta hit så många som möjligt av de 65,6 miljoner som idag har asylskäl, och låta dem som inte har det flytta till sina hemländer om de inte försörjer sig själva. På så vis hjälper vi maximalt med behövande, och vi får ett stadigt inflöde av självförsörjande människor, som berikar vår kultur och får vår ekonomi att blomstra ännu mer.
Alla tänkbara ledarskribenter kastar sig plötsligt in i flyktingdebatten med liv och lust. Det ”tabu” som funnits länge har plötsligt lyfts. Ändå är alla sent anlända flyktingdebattivrare övertygade om att just de är de första att våga säga något. ”Ingen törs utom jag!” verkar vara allas motto. Lite som när homosexuellas rättigheter plötsligt blev ”inne” för några år sedan, och alla tävlade om att skriva om hur mycket just de var för homoäktenskap, till skillnad från … absolut ingen alls med röst i debatten. Just nu är det helt enkelt ”inne” att ”våga” säga att Sverige har problem med flyktingar.
Sedan kom normalt ganska kloka Anna Dahlberg ut med en lista över ”åtgärder”.
Låt oss titta närmare på dem:
√ Nästa år väntas runt 8 000 asylärenden lämnas in från personer som har sina rötter på västra Balkan, och i stort sett alla kommer att få avslag. Det är ett orimligt tids- och resursslöseri att lägga månader på att utreda dessa ärenden individuellt. Sverige bör följa Norges och Tysklands exempel och förklara länderna i regionen som säkra.
Jag håller med. Det är en just do it-grej. Men det är ett förslag som framförts av många.
√ Stoppa svinnet av svenska pass. Det är alldeles för lätt att sälja sitt pass till flyktingsmugglare och sedan kvittera ut ett nytt.
Ja, det där har ju stötts och blötts, men det är för det första inte helt enkelt. Vad man kan göra är att starta en utredning när ett pass försvinner för andra gången, så det blir lite krångligare att hämta ett till, men i ärlighetens namn är det inte något särskilt bra skydd ändå, med tanke på de resurser som äts vid en sådan utredning. Och vad är det som ska uppnås med detta? De som tar sig hit gör det illegalt, eftersom det inte går att ta sig in i Sverige legalt om man är flykting. Det är underförstått. Nu ska vi stoppa flyktingströmmen genom att försvåra ytterligare för dem att ta sig hit. Är inte det dubbelmoralens klimax? Jag har inget emot åtgärden egentligen, men jag tror den kan bli dyrare än vinsten.
√ Ändra förarbetena i lagen så att tidsbegränsade uppehållstillstånd blir regel när människor söker skydd på grund av krig. I praktiken kommer många av dessa att omvandlas till permanenta uppehållstillstånd, men signalvärdet blir ett annat.
Nu börjar det brännas. Ja. Signalvärdet blir inte bara ett annat, utan två:
1. Det blir mindre intressant att komma till Sverige. Det betyder att en del av dem som kommer hit idag kommer att välja andra länder.
2. De som kommer hit kommer inte att ta sig in i samhället lika fort. Det var därför Migrationsverket bestämde sig för PUT på en gång – för det är nämligen ett stort och onödigt lidande för den som kommer hit som flykting och inte vet om den får stanna eller ej. Det har konstaterats att den som får PUT avsevärt snabbare tar tag i svenska språket, skaffar bostad och jobbar för att få jobb istället för att pacificeras i väntan på besked. Det är nämligen en fundamental, mänsklig egenskap: när vi inte är trygga orkar vi inte ta tag i resten av livet. Till det ska läggas att det kommer att gå avsevärt mycket mer tid för Migrationsverket som ska fortsätta pröva dessa människor med tillfälliga uppehållstillstånd.
√ Se över de senaste årens migrationsuppgörelser som har gjort det lättare för människor som saknar asylskäl att få uppehållstillstånd i Sverige.
Öh. Vaddå? Arbetskraftsinvandrare? Eller vad åsyftas? Förutom för ensamkommande barn har inga regler ändrats för asylsökande. Om vi ska motarbeta arbetskraftsinvandring, som ju är ett plus för Sverige, bör det framgå varför.
√ Stävja svarthandeln med arbetstillstånd som i praktiken fungerar som en handel med uppehållstillstånd.
Jaha, gör det? På vilket sätt är detta ett problem? Hur vanligt är det? Jag är själv inte särskilt orolig för arbetskraftsinvandrare – de försörjer sig själva.
√ Ta reda på varför andelen beviljade asylansökningar är så mycket högre i Sverige än i andra EU-länder. Det är viktigt för förtroendet för migrations-politiken att det säkerställs att prövningen alltid är så noggrann som möjligt.
Det vet vi redan. Det beror på att vi ger permanenta uppehållstillstånd. Det gör inte övriga EU-länder. Därför vill de komma just hit. Andelen beviljade asylärenden skiljer sig inte mellan oss och våra grannländer. Det är alltså inte lättare att få stanna här. Man är bara mer välkommen här. Vi säger ”välkommen att bygga ett liv i vårt land”, och de andra länderna säger ”välkommen att vänta ett par år, men sedan ska du resa härifrån”.
Sammanfattningsvis: Anna har egentligen bara en åtgärd som underlättar för Migrationsverket, och det är den om Balkan-flyktingar, som redan ligger på bordet – lyft av Migrationsverket själva.
Att sluta ge PUT till flyktingar är en easy win. Då kommer de förmodligen i stor utsträckning att sprida ut sig i andra länder istället för att komma hit. Det underlättar inte för flyktingarna, och det gör inte Migrationsverkets tillvaro lättare utan snarare svårare, och Anna säger själv att de ändå kommer att stanna till slut, men det sänker Sveriges andel av ”bördan”, på bekostnad av övriga EU-länder.
Är det det som är det yttersta målet? Att de ska välja andra länder?
Det vilar en makaber cynism över hur Europa hanterar flyktingströmmen från framförallt ISIS-områdena. Vi säger: ”Ni får hjälp om ni kommer hit”, och så gör vi precis allt som står i vår makt för att hindra dem från att komma.
Generalfelet är att Europa ser dem som flyr som problem och inte som tillgångar. Det är där jag tycker vi ska skilja ut oss.
Vi ska bli superbäst på att hitta nya vägar för flyktingar att försörja sig själva och bidra till Sverige.
Du blev torterad, säger du Finns de som lider mer just nu Dessa kan vi inte nå Därför måste du förstå Att du få inte komma in Du har det bra ju, så försvinn
Ditt hus är bombat av soldater Och allt du äger är en krater Att fly till Sverige blev din lott Men vi har budgetunderskott Vad vill du vi ska göra, säg? För vi kan inte hjälpa dig
Din mor blev dödad och din son Riskerar att bli tagen från Ditt hem och bli indoktrinerad Sen skickas att bli massakrerad Du vill ju fly men gå ej på de’ Stanna i ditt närområde
Hudfärg är en sån chimär Vi är inte som de där Nazisterna i SvP Vi är bättre vi, än de Men kulturer ska man värna Och du vet ju, såna därna Som är konstiga som du Vill vi inte ha här nu
Vår fattigdom är stor minsann Kan inte hjälpa minsta grann Så var nu snäll och stanna där Vi ger till UNHCR Finns de som kallar oss rasister Men vi är blott nationalister
SD-ledningen använde internationella flyktingdagen till att 
Den plan jag la ut i 
Trotz allt 