Etikettarkiv: Israel

Varför hets mot folkgrupp

Publicerat den av

Diskussioner om lagen om hets mot folkgrupp tenderar alltid att spreta väldigt.

För mig är fokus målet.

Dvs vad är det vi vill uppnå?

Det ursprungliga syftet med lagen var, som jag skrev igår, att stoppa den judehatande organisation Einar Åberg ledde. Det gjorde man genom att döma honom 1948. Man ville inte att det som hänt i Tyskland skulle kunna hända i Sverige, och därför är det sedan dess förbjudet att uttrycka missaktning för eller hota en folkgrupp.

Lagen har sedan utökats under åren – sexuell läggning har exvis tillkommit. Och i somras tillkom ett stycke för att stoppa förintelseförnekelse, eftersom riksdagen ansåg att detta är jämställbart med förakt mot judar.

Men motivet är fortfarande detsamma. En marginaliserad grupp ska inte kunna bli så hatad att människor i gruppen far illa för att folkopinionen utser dem till någon sorts scapegoats för stora problem i samhället. (Mina ord, inte lagstiftarnas.)

När man gör en inskränkning i människors rätt att offentligt uttrycka sina åsikter måste det finnas ett verkligt, konkret problem vi vill lösa, som väger så tungt att det är motiverat. Vi ska inte bara förbjuda för att signalera att något är obehagligt. För syftet med HMF är INTE att skydda individer från att känna sig kränkta. Och det är här många går helt vilse. Åsikter ska i första hand bemötas, inte förbjudas.

Jag vill, som jag skrev igår, begränsa den befintliga lagen, men samtidigt verkligen lagföra dem som bryter mot den. Många vill dock utöka den. Anledningen till att jag är emot det är förstås dels att jag som sagt tycker det är viktigt att även obehagliga åsikter kan uttryckas så vi kan bemöta dem. Munkavle tenderar att skapa offerkoftor – ”det får man ju inte säga i det här jävla landet!” – och kan ge omvänd effekt.

Men jag ser också risken för slippery slope.

Exempel: ”Vi står bakom 7 oktober” är en djupt obehaglig ståndpunkt, men inte HMF enligt dagens definition. Det borde det vara, menar någon, men var ska vi då dra gränsen? Får man stå bakom Israels invasion av Gaza? Rysslands av Ukraina? Och vad får man ha för åsikt om konflikten mellan Indien och Pakistan? Vem fattar beslutet?

Jag kan inte se att vi uppnår målet att skydda en folkgrupp från marginalisering i Sverige genom att bestämma vad man har rätt att säga om pågående konflikter i helt andra länder. Samma sak med alla som förespråkar enstatslösning i Israel/Palestina-området. Själv är jag solklart för en tvåstatslösning, men jag vill inte åtala dem som inte håller med och säger detta.

Så vad vill jag ändra?

Först vill jag tydligt skala bort majoritetsgrupper, eftersom vi är en demokrati, och en majoritetsgrupp aldrig kan marginaliseras som judar i Tyskland på 30- och 40-talet. Det är redan idag så det funkar i praktiken, men jag menar att det borde förtydligas. ”Orättvist!” tycker rasister, som vill kunna fälla den som säger ”jag hatar vita”, men som sagt. Att inte kunna hata vita utan att bli åtalad är en helt onödig inskränkning i yttrandefriheten. Den leder ingenstans.

Det är förstås rasistiskt. Det är en åsikt som förtjänar fördömande. Men den diskussionen bör tas utanför rättssalarna.

Sedan bör det där med ”nationell identitet” förtydligas. Det måste få vara tillåtet att skoja om eller klaga på amerikaner, skottar, fransmän, norrmän, what not. Igen. Ingen blir dömd för sånt idag. Men låt oss fixa lagtexten så att det är tydligt att de folkgrupper som är skyddade verkligen är de som är utsatta. Exempel:

  • Svarta
  • Romer
  • Judar
  • Muslimer
  • HBTQ-personer

Där vill jag att vi lägger fokus. Vi tar diskussionen mot hatarna så fort vi ser övergrepp, och vi polisanmäler det som är olagligt.

Mina cent.

Facebook

Lögnen om de brutna händerna

Publicerat den av

Mohammed Nazal, 17 år, var häktad i Israel. Han är en av de fångar som släppts sista veckan.

Israel kallar dem ”terrorister”, trots att 80 procent, inklusive Mohammed, inte är dömda.

Han berättade att han blivit grovt misshandlad av vakterna som hämnd för 7 oktober. De hade riktat slag mot hans huvud med stålstänger, och hans händer, båda, hade krossats. Det hade sedan gått över en vecka, och han hade inte fått någon vård.

Triumferande gick Israelvänliga twittrare ut och visade upp en film från när han släpptes där han påstods använda händerna. Jag såg den flera gånger. Det gjorde han inte.

Sedan dök det upp röntgenbilder, och jag tänkte att detta måste ju vara enkelt att bevisa. Någon journalist borde prata med sjukhuset och fråga om de kan bekräfta att det är hans.

Och till slut gjorde faktiskt BBC just det.

De åkte dessutom till hans hem och ringde på.

Hans historia är sann. Israel sätter barn i fängelse och slår dem. Och sedan får de inte vård. Hade han inte släppts hade uppenbarligen hans händer läkt fel. Och alla vuxna människor som hånat honom och kallat honom lögnare borde skämmas.

Israel är inte en värdig demokrati. Det är ett land som kontinuerligt begår brott mot grundläggande mänskliga rättigheter. Ju mer som händer, desto mer frustrerad blir jag. Att Hamas är en avskyvärd terrororganisation är ingensomhelst ursäkt.

Många pratar med viss rätt om att palestinier behöver omprogrammeras i sitt hat mot judar/israeler.

Det är hyckleri att inte samtidigt nämna dessa omänskliga fångvaktare.

Facebook

Arpi, Elmi och det etniska kriget

Publicerat den av

escherJag skrev ett Facebookinlägg där jag bland annat anklagade Ivar Arpi för att ”klan-shame:a” Leila Ali Elmi, miljöpartisten som knep en rad personvalsröster och oväntat kom in i Riksdagen från plats 21. Och jag vill verkligen uppmana alla att lyssna på detta inslag från Sveriges radio och att läsa hans artikel Hur påverkar etniska röster demokratin och göra en egen bedömning.

Arpis argument för varför frågan är viktig är: ”Länder där man röstar i enlighet med sin etnicitet eller klan får försvagade demokratier.” Det finns förstås en legitim oro  här. I länder som Israel, Libanon och Serbien lever religiösa grupper väl separerade från varandra i stor ömsesidig misstänksamhet, och röstar taktiskt på egna kandidater för att förstärka sin folkgrupps makt och försvaga övriga grupper, istället för efter ideologi. En sådan utveckling vill ingen se i Sverige, och Arpi har tidigare framfört enstaka exempel på hur detta kan gå till. Vi är överens om att detta i längden skulle kunna utgöra ett problem. Vad vi inte är överens om är att Ali Elmis personval skulle vara en sorts första steg mot en sådan utveckling.

Det finns i Sverige två partier som har etnisk respektive religiös tillhörighet som grund för sin politik. KD säger själva att de riktar sig till dem som delar judisk-kristna värderingar, och de driver sedan många decennier frågor som är viktiga för framförallt troende kristna. SD riktar sig till den som är ”svensk” och anstränger sig grundligt för att definiera detta begrepp som något man inte själv avgör, utan som ligger i andras perception.

En ”klan” är en grupp människor som är släkt och som känner en samhörighet med varandra som är större än den de känner med resten av folket i nationen, och de är villiga att låta egna regler gälla över landets lagar. Därmed kan stora delar av SDs anhängare kallas ”klan”. Alla som läst de revolutionsmanande inläggen i grupper som ”Stå upp för Sverige” dagarna efter valet inser att skulle Åkesson säga ”nu tar vi makten” skulle stora horder av etniska svenskar (och en del svenskfinnar) gripa efter högafflarna och marschera mot Rosenbad. Och uppenbarligen finns i Sverige åtskilliga kristna grupper som hellre följer egna regler än landets. Jehovas vittnen förbjuder exempelvis sina medlemmar att rösta. Och, som Helmersson påpekade i SR-inslaget, många svenskfinnar röstade förr om åren på finska politiker som valtalade på finska.

Ändå är det en nyinvald ensam tjej från Götet som Arpi menar har initierat en utveckling som ”kan leda till krig”.

”Jag har inte anklagat henne för att ha tagit hjälp av klaner.”, skrev Arpi under mitt inlägg. Men det har jag heller inte påstått. Jag använde termen ”klan-shame:a”, eftersom ordet ”klan” liksom namedroppas för att dehumanisera Elmi och delegitimisera hennes rätt till sin plats i riksdagen. Läs detta stycke från hans artikel och döm själv huruvida detta kan anses vara ”klan-shame:ande”:

”Hur självständig kan Leila Ali Elmi vara från den grupp som burit fram henne? Kommer hon driva frågor som främst gynnar den somaliska, eller muslimska, gruppen? Det är så det fungerar i länder där klanen, eller den etniska gruppen, är det politiska subjektet snarare än individen.”

Hur självständig är en kristdemokrat från sin frikyrka? Hur självständig är Åkesson från etniska svenskar? Reinfeldt fick ofantligt mycket skäll när han hävdade att organisationen ”Svenskt Näringsliv” var ett särintresse eftersom organisationen burit Alliansen, och sossepolitiker förväntas stödja LO, or else. Att grupper bär ledare och sedan förväntar sig något i gengäld är inte ett afrikanskt påhitt. Så varför hyperfokusera på en svensksomalisk riksdagsledamot när stora samhällssjok bevisligen sedan länge röstar åtminstone till viss del efter sina intressen och inte sin ideologi? När stora grupper styr medel som går till att lyfta politiker som i sin tur lyfter deras särintressen?

Jo, för att hennes somaliska identitet upplevs stå i strid med hennes identitet som svensk, trots att hon var två år när hon flyttade hit. Och vi är nu ute i Björn Söderska tassemarker:

Man kan inte enligt Söder och SD vara hundra procent jude, kurd eller somalier och samtidigt hundra procent svensk. Man kan vara 50/50 eller 20/80. Men man kan vara kristen och svensk, LO-medlem och svensk och företagare och svensk. Den somaliska gruppens särintressen förväntas stå i strid mot den svenska gruppens på ett sätt som upplevs som hotfullt. Det gör däremot inte kvinnors, pensionärers, funktionshindrades, glesbygdsbors, högutbildades, företagares med fleras särintressen. Så fort en grupps intressen lyfts fram får ju i regel övriga invånare stå tillbaka, och man argumenterar därför ofta emot med liv och lust. Men ingen ifrågasätter deras demokratiska rätt att propagera för sina intressen. Det händer bara om du är svensksomalier.

Varför?

De svensksomalier som röstar i riksdagsvalet är förstås medborgare, och hela tankefiguren att vi måste studera hur de röstar för att det kan leda till krig om de börjar samordna sina kryss känns djupt obehaglig.

Arpi är inte ensamt ansvarig, om alls ansvarig, för det grova rasistiska hat Leila Ali Elmi utsätts för. Men det är viktigt att vi alla ser det och inser vidden av det hon och andra politiker som uppfattas som ickesvenska utsätts för.

Jag anser att kommentarerna nedan utgör ett långt större hot mot demokratin och även vanlig medmänsklighet än ett drygt tusental potentiellt ”etniska röster”.

Om du fortfarande tycker det är rätt att oroa sig – pröva att byta ut ”somalier” mot ”judar” i texten ovan, och fundera över om det inte ringer historiska klockor.

Eller läs hur dina medmänniskor anser att hon ska behandlas i gruppen ”Stå upp för Sverige”:

Palestina: demokratiskt erkännande eller fulspel?

Publicerat den av

Så jag är inte insatt i Israel-Palestina-frågan. Jag tänker därför inte kommentera huruvida det påverkar fredsprocessen positivt eller negativt med ett erkännande av Palestina. Andra får ägna sig åt det.

Däremot har jag synpunkter på processen.

Det var för mig rätt förbryllande att en regering kan fatta ett så viktigt beslut själva utan Riksdagens godkännande. Riksdagen är ju garanten för att beslutet har folklig förankring. Förfarandet kändes rätt kuppartat. ”Vi har visserligen tidernas svagaste regering, men vi passar på ändå när vi har chansen, för de andra kan inte göra något. Hehe.”

Jag förstår tanken med de fria händerna i just utrikespolitiken. De styrande behöver kunna fatta snabba beslut i diplomatiskt svåra situationer: kalla upp, kalla hem, uttrycka sig positivt och negativt, och man kan inte dra alla sådana frågor i långbänk. Men ändå. Ett erkännande är ingen liten handviftning, och det är väl aldrig så bråttom att det inte går att hinna med en votering.

Jag tycker därför att processen måste ändras – och förmodligen behöver det göras i Regeringsformen – jag har inta kollat. Jag hoppas oppositionen tar tag i detta, så det som hänt inte upprepats. Grundlagsförändringar tar ju sin tid.

Detta var och är min åsikt, ur ett demokratiskt perspektiv.

Men det luriga i denna situation, som faktiskt gått debatten nästan helt förbi, är att det faktiskt inte saknas riksdagsmajoritet. Jag läste i en bisats i en artikel att Centerpartiet är för ett erkännande av Palestina. Jag var tvungen kolla upp det, och jo, det stämde.

Jag räknade då mandaten, och V+S+MP+C har 181 mandat, mot 170 för övriga, så det betyder i praktiken att erkännandet är förenligt med folkviljan.

Den här gången.

Baltsars gud

Publicerat den av

Övervakning av vingård. Texten under krucifixet är på tyska, och berättar om korsfästelsen.

Alsace: Övervakning av vingård. Texten under krucifixet är på tyska, och berättar om korsfästelsen.

Min mormors mormors morfars farmors far Baltsar Greiner invandrade som glasblåsemäster med frun Susanna Eder, också från en stor glasblåsarfamilj, 1755 till Sandö glasbruk utanför Sundsvall. Det var ju inte så långt efter de stora religionskrigen, som skakat om centrala Europa. Såren blödde fortfarande. Katoliker och lutheraner avskydde varandra med en intensitet som påminner om sverigedemokratiskt muslimhat eller sverigepartistiskt judehat. Plundring, död, våldtäkt, tortyr hade varit vardag under hela 1600-talet, när de båda trosinriktningarna skulle göra upp om vems gud som egentligen tittade ner på slakten från  sitt himmelrike.

Det verkar som om släkten Greiner bestått av två grenar: en thüringsk, som var evangelisk, och en österrikisk som var katolsk. Släkten Eder verkar ha varit katoliker – i alla fall Johann Eder, också glasblåsemäster i Sandö, vars barn Baltsar och Susanna var fadder till. En obekräftad historia förtäljer att tre medlemmar ur glasblåsarsläkten bränts levande på bål för kätteri i Alsace på 1600-talet, eftersom de var lutheraner. De ganska många Greiners som nu bor i USA sägs också stamma från lutheranska Greiners som flytt till USA undan katolskt förtryck.

Min förmodade 1400-talsanfader Peter Greiner var en sydtysk glasblåsare från Göppingen. Och av de förnamn hans ättlingar fick undrar jag om han inte snarare var av en helt annan religion: Israel, Adam, Jacob.

Greiner var ett av de vanligaste judiska namnen enligt en sida som listar efternamn under holocaust. Kanske hörde de till en judisk släkt, som senare konverterade – möjligen för att slippa leva utanför det tyska samhället.

Ett par tusen franska huguenotter fick fristad Skandinavien under 1600-talet, men bara ett hundratal i Sverige. De flesta hamnade nämligen i Danmark, som hade en lite annorlunda flyktingpolicy än idag, och öppnade dörren för dem.

Men trots att huguenotterna, liksom övriga reformerta, egentligen var en variant av protestantismen fick de inte praktisera sin religion i Sverige förrän 1741, alltså 14 år innan Baltsar, Susanna och deras fyra barn kom till Sverige år 1755. Men då skulle det ändå dröja nästan trettio år innan katoliker och judar skulle få de ganska skrala rättigheter man givit de protestantiska invandrarna: att inte bli bötfälld för att man höll slutna sammankomster, om man var invandrare eller av invandrarhärkomst. Inte förrän på 1860 fick etniska svenskar välja sin egen tro, om den de valde var godkänd vill säga, och 1951 fick man rätt att helt välja själv.

Det var inte omtanke, eller någon storslagen filosofisk insikt om att religionsfrihet är en mänsklig rättighet, som ledde fram till att svenskarna gradvis öppnade våra hjärtan på 1700-talet, utan för att Sverige behövde arbetskraftens kunskap.

Men jag kan höra ungefär hur det lät när kanske sisådär tio procent av oss resonerade sinsemellan:

”De kommer hit och tar våra jobb. Vi har inte råd.”

”Det är de som ska anpassa sig till oss. De kan inte komma hit och kräva att få ha sina egna kyrkor. Det hade inte vi fått i deras länder.”

”Det är en helt sjuk religion. De mördar och krigar.”

”Det går aldrig att lita på dem. De ser oss som sina naturliga fiender, och har bara kommit hit för att blåsa oss.”

Vad tycker SD om SvP?

Publicerat den av

PrästkrageHur ställer sig SD-anhängare till SvP? Åkesson tar ju avstånd utåt, men hur är det med anhängarna?

Den frågan får jag lite nu och då.

Mycket grovt räknat skulle jag säga:

  • Hälften tycker hjärtligt illa om SvP, och lägger en del möda på att skriva om det. Det märks att de tänker mycket på SvP, och mår dåligt av att buntas samman med dem.
  • Hälften ligger däremot ganska nära SvP. De vill se ett tätare samarbete, och delar ofta inlägg från SvP-webbtidningar, såsom nationell.nu, Exponerat, Nordfront och framför allt Fria Tider.

Det här leder till en del tjafs. ”Jag tar bort alla som har vänner som är SvP” säger en. ”Varför ska man lägga sig i vad folk tycker?” undrar en annan.

Det går två stora skiljelinjer mellan SD och SvP.

Den ena är att SvP är verkliga rasister, dvs de anser att inte bara invandrare utan även adoptivbarn och barn med en utomeuropeisk förälder ska lämna landet. En del sverigedemokrater tycker också så, men de flesta brukar tycka att ”den som sköter sig” bör få stanna, bara inga nya utomeuropéer kommer hit. Så sammanfattningsvis kan sägas att antingen tycker sverigedemokraten att SvP egentligen har rätt, men att man inte behöver gå så långt som de (dvs de är en ljusare nyans av SvP), eller också tycker de att hela rastänket är fel (ungefär som vi andra gör).

Betyder det då att bara hälften av sverigedemokraterna är verkliga rasister? Nej, inte egentligen. För det finns en hel del bland dem som säger sig inte vara rasister som egentligen är det, utan att veta om det. Det sipprar ur dem, indirekt. Men det finns absolut en hel del som inte är rasister också. Kanske 10-20 %. De tar debatten med de andra där de kommer åt, eller bläddrar förbi. Det är därför jag är emot att kalla alla sverigedemokrater rasister – det är helt enkelt inte sant.

Den andra skiljelinjen är synen på Palestina-konflikten. SD är synnerligen pro Israel, med åtskilliga judar bland sina anhängare. Där finns också en hel del kristna fundamentalister, som ser judar som guds utvalda folk, och därför också är pro Israel. SvP är däremot verkliga judehatare. Medan SD istället hatar muslimer bortom alla gränser är SvP betydligt mer neutrala. Ibland är de till och med mer positiva till muslimer än till israeler.

För oss andra är detta frågor som är helt absurda att diskutera, eftersom vi anser att alla människor har rätt att existera, att individer ska bedömas utifrån sina egenskaper och inte sin folkgrupp, och att Israelkonflikten är komplicerad, men för nationalister är allt filosoferande runt ursprungsfrågor enormt centralt. Antingen har Israel helt rätt (SD) eller helt fel (SvP). Finns inga gråzoner.

Jag listade Israelfrågan högt när jag skrev om Frågorna som splittrar SD.

Det är ändå bra för SD att SvP finns. De fångar upp de extrema nationalisterna, så att SD kan fortsätta polera på sitt yttre. I valet får de flesta av deras röster ändå, eftersom nationalister röstar taktiskt liksom vi andra.

Jag är rätt övertygad om att Åkesson talar sanning när han säger att han aldrig själv skulle samarbeta med Stefan Jacobsson. Men vem kan vara säker på hur SD styrs om fyra år? Den som är aktiv i SD har ett stort antal kamrater som inte har några problem med ett parti som vill att alla som inte har rent och oblandat vikingablod i sina ådror ska tvingas lämna landet.

 Jag baserar dessa påståenden på mitt eget botaniserande bland SD och SvP i sociala medier. Vad sverigedemokrater som inte är aktiva på nätet tycker vet jag inte. Inte heller har jag några länkar att redovisa.

Frågorna som splittrar SD

Publicerat den av

FlaggaPolitiska journalister som ska intervjua sverigedemokrater är relativt kassa på det.

Sorry, men jag kan inte säga det finare.

Samma sak med de politiker som möter sverigedemokratiska politiker i debatt.

De är opålästa, och riktar in sig på helt fel frågor. Det vanligaste är att de påstår saker som inte stämmer, såsom att sverigedemokraterna vill slänga ut alla invandrare.

Detta i sin tur menar jag är en konsekvens av att hela samhället satt i system att möta allt SD kommer med med att stämpla ”rasist” i pannan på dem, men det funkar bara så länge de inte kan svara tillbaka.

Ja de har rasistiska rötter. Men det går inte att leva på det i all oändlighet.

När det gäller andra partier gör man inte så här. Man riktar in sig på vad som splittrar deras väljarkår, och pratar om det. Vinster i välfärden för S. Aborter för KD. Kooperativ vs. samhällsägd välfärd för V.

I begynnelsen var SD en mycket homogen grupp, som bara splittrades av en enda fråga, nämligen den om vitheten som viktig eller oviktig. Där har de tagit ställning. De har villigt släppt alla rasister. Visst – de finns kvar i väljarkåren, men Jimmie Åkesson klarar sig utan de uttalade rasisterna. Notera ”uttalade”. Det fina med en rasistisk väljarkår är nämligen att den för det allra mesta inte vill erkänna ens för sig själv att den är det, så när han säger ”nolltolerans mot rasism” står han på säker grund. ”Javisst!”, säger alla de som brukar skriva ”apjävel” om svarta, och som gärna lägger upp bilder som ”proud to be white”. ”För jag är ju inte rasist”, tänker de. Absurt för oss andra, men praktiskt för SD som får deras röst.

Därför är det meningslöst att älta rasismen med Jimmie Åkesson. Han har gjort upp med den i bemärkelsen att han har tagit debatten internt och vunnit dem. Han behöver inte svara för sina väljares sjuka värderingar. Det stärker paradoxalt nog både honom och partiet att prata rasism.

Men det alla verkar ha missat är att när rasismen släpptes på ytnivån, öppnades dörren för en lång rad andra väljare, såsom judar, kristna fundamentalister som livetsordare, och även invandrare – inte minst katoliker och andra kristna som kommer från muslimska länder, och attraheras av muslimhatet. Dessa väljare har ganska lite gemensamt med varandra, och de kan fortsätta välja SD bara för att Jimmie Åkesson noggrant avstår från att diskutera frågor som splittrar dem.

Så, kära journalist, politiker, bloggare, intresserade.

Här är frågorna ni verkligen ska ställa sverigedemokraterna, och som kommer att slå in kilar mellan hans grupperingar. Åkesson är hyfsat bra på att hantera den här sortens frågor, så fråga de andra i riksdagsgruppen. De är inte lika pålästa och enade, och svarar rätt ofta från höften utifrån sin egen uppfattning. Publicera deras svar! Skicka gärna länkar till mig. Jag kan samla dem här i all sin motsägelse!

1. Manlig omskärelse

Muslimhatet och de traditionella värdena såsom abortmotstånd lockar många judar till SD, och det gäller särskilt de religiösa. Det är OK för SDs väljare. De som hatar judar finns i SvP numera, och Israelvänligheten är hög inom SD. Men fråga Jimmie Åkesson huruvida han är beredd att förbjuda manlig omskärelse, om en sådan motion eller proposition läggs. Oavsett vad han svarar kommer han att tappa väljare.

Låt honom inte svara på fluffnivå, utan tvinga fram ett ställningstagande för eller mot ett totalförbud.

2. Palestina-frågan

Det finns en hög Israel-vänlighet, men det finns också en del kristna palestinier, och ungdomsförbundet och moderpartiet är splittrade i Palestina-frågan, eftersom ungdomsförbundet anser att är man svensk nationalist måste man också tillerkänna andra rätten till sitt land. Även om de är muslimer.

3. HBTQ-frågor

SD har många HBTQ-hatare bland sina gamla väljare. Men svensken i gemen är, med internationella mått mätt, extremt HBTQ-vänlig, och nytillkomna väljare kommer snabbt att känna sig illa till mods om dessa frågor kommer upp till ytan och den tuffa antipatin blottas.

4. Aborter

Partiet vill förbjuda aborter efter 12 veckan om det inte finns godkännande från Socialstyrelsen. Betyder det att kvinnor som gjort fostervattenprov och fått reda på att fostret har Down’s syndrom eller är missbildat eller skadat ska behöva fylla i formulär och vänta flera veckor medan fostret de ska abortera växer till sig ännu mer? Det spelar ingen roll vad sverigedemokraten svarar egentligen, för dessa frågor klyver partiets väljare mitt itu, och ju mer en intervjuare råddar runt desto mer förstör det.

5. Konfessionella friskolor och kristen bokstavstro

Partiet lockar med sitt muslimhat och sina traditionella värderingar även många kristna fundamentalister. Dessa bekymrades tidigare av rasismen, men har lugnats av antirasism-policyn, och nu känner de sig trygga i att detta är partiet som kommer att återföra de traditionella värdena. Riksdagsledamoten Julia Kronlid kom nyss ut som kreationist, och började prata om att det ska undervisas i skolorna att jorden kan ha varit 6,000 år gammal och skapats på 6 dagar. Detta får hon inte stöd för i partiet, och hon lär inte upprepa det igen, men håll lite fokus på de här frågorna. Ska religiösa skolor förbjudas? är en bra början. Det blir jobbigt för dem, för alla vill förbjuda muslimska skolor, men de kan inte verka för att stänga kristna skolor. De kan förstås säga att kristna ska vara tillåtna men inte muslimska, men det kommer att uppfattas som orättvist av de nyaste väljarna. Vad de än svarar trasslar de snabbt in sig.

På vilket sätt ska kristendomen återinföras i skolorna? De behöver svara med mer än ”skolavslutningar i kyrkan”.

De har skrivit långa passager om detta i sitt principprogram och på webbsidan, så det är bra att läsa på.

islamophobic6. Muslimhatet

Jag sparade den viktigaste och mest centrala frågan till sist: hatet mot muslimerna.

Jag säger inte ”islamofobi”. Jag säger muslimhat. Anledningen är att det enligt mig måste stå alla fritt att hata religioner och ideologier, men SD har byggt hela sitt parti runt hatet mot de personer som är muslimer. Det genomsyrar allt de gör. De politiska inläggen hos deras fotfolk runt muslimer såsom fiender till Sverige återkommer hela tiden.

När Jimmie Åkesson skrev den extremt omtalade debattartikeln i Aftonbladet om muslimer som vår tids största hot uttryckte bland annat Guillou sin besvikelse. Jimmie Åkesson är inte rasist, hade Guillou intygat något år tidigare, och nu sa han så här. Och Guillou siade att Åkesson skulle förlora på det. Det var fel. Men egentligen var det inte fel, om man hade gått längre, och inte låtit honom stanna där. Men Åkesson slätade bara över lite, och kom på något sätt undan med det.

Muslimhatet är inte en fråga som delar SD i sig. Alla är överens på hög nivå. Det går därför inte att som snäll journalist vispa lite på ytan i frågan. Man måste gå djupare, för det är där skillnaderna finns.

För det finns många som verkligen vill slänga ut varje muslim ur Sverige. De vill förbjuda alla moskéer, även vanliga lokaler. De vill ha ett förbud mot religionen som går så långt att den som säger sig vara muslim ska fängslas. Dessa sympatisörer slänger gladeligen den grundläggande mänskliga rättighet religionsfriheten utgör överbord.

Sedan finns de nytillkomna och hyfsat normala individer som, även om de inte gillar just islam, inser att människor måste ju få tro på vad de vill. De skulle känna avsmak mot en politik där muslimer systematiskt trakasseras.

Gräv där. Ställ specifika frågor. Moskéer vill SD förbjuda. I vilken utsträckning? Vill de även förbjuda muslimer att hålla fredagsbön i lokaler som inte ser ut som moskéer? Vill de förbjuda imamer att verka? Ska muslimer förbjudas att samlas?

Och dra gärna paralleller till religioner som SD gillar, som judendom, helt struntar i, som hinduism, eller tycker är lite gulliga, som buddhism. Ska muslimer särbehandlas? Är det bara de som inte får tro på vad de vill? Ska hijab förbjudas? Får man ha en vanlig sjal? Är det bra eller dåligt att kvinnor som bär hijab får jobb?

Prata gärna om den ”särställning” som kristendom ska ha, och fråga huruvida särställningen även ska gälla kyrkor vs. synagogor och kristna vs. judar. Se hur sverigedemokraten skruvar sig för att inte tappa sina judiska väljare.

Skicka gärna detta till politiska journalister och politiker du känner som kommer att möta sverigedemokrater. Ser fram emot några spännande månader.

Spegelvänt?

Publicerat den av

Det behövs ingen läkare, bara sunt förnuft för att inse att detta med stor sannolikhet är en mytoman, påstår jag.

1.
Vänsterakitivist + arabisktliknande språk = Palestina
Palestinarörelsen är emot Israel. Varför skulle en Palestina-aktivist rista in ett hakkors för att markera mot någon som är främlingsfientlig?

2.
Varför skulle två vänsteraktivister iföra sig huvor och vänta i hans trappuppgång på vinst och förlust i förhoppning om att han skulle gå ut med soporna? Han är en politiker-wannabe – det finns betydligt större kap att göra. Vänsteraktivister gillar i regel stora aktioner, som stärker gruppkänslan.

3.
Han har tidigare, som enda svensk politiker, berättat om maskerade män som attackerar med knivar när ingen finns i närheten. Återigen: detta är inte JÅ – grabben står inte ens på riksdagslistorna – hans politiska gärning syns knappt.

4.
Detta hände en vecka före valet. Varför skulle någon vänster vilja ge SD den skjuts som oundvikligen kommer av en sån här händelse?

5.
Det var fredagskväll, han var sannolikt inte helt nykter. Såret var så tunt att han inte ens behövde sy. Hur lätt är det för två pers att i en förmodligen trång lägenhetshall rispa någon som rimligtvis sprattlar som en nyfångad fisk mycket tunt?

Han har dessutom vägrat visa upp såret. Synd, för annars hade vi fått veta om hakkorset var spegelvänt eller inte.

6.
Jag drog dessa slutsatser redan för en vecka sedan, långt innan detta intyg fanns, enbart genom att lägga ihop ovanstående. Om jag kunde göra det borde andra också ha kunnat. Anledningen är rimligtvis att de som inte är SD inte läste pressreleasen i sin helhet utan bara de utdrag som stod i vad SD brukar kalla “gammelmedia”, och att de som är SD trodde vad de ville tro och inte vad omständigheterna pekade på.

Jag vill ändå tillägga att om det skulle visa sig att detta är fel handlar det om ett svårt och oförlåtligt brott. Våld som inte är självförsvar är aldrig rätt. 

SvD, GP, DN, Sk, SydSv

Muslimerna som hot mot Väst

Publicerat den av

Samtidigt som Obama jobbar för fred i Israel och en ökad tolerans mot islam från västvärlden driver främlingsfientliga krafter på för att öka misstron mot religionen och alla dess utövare. Det spelar ingen roll att de allra flesta av de hundratusen svenska muslimerna faktiskt inte är mer troende än den etniske svensken är kristen.

Den som liksom jag läser artikelkommentarer och bloggar måste känna hur de verkar finnas där överallt – muslimhatarna som vill upphäva vår trosfrihet genom att helt sonika slänga ut alla som säger sig vara muslimer ur Sverige.

Jag tror och hoppas att de inte är så många, utan bara ovanligt flitiga kommentatörer.

För alla oss som i många år känt muslimer både i och utanför Sverige känns detta anti-islamhetsande fullständigt bisarrt och verklighetsfrånvänt. Att ett parti vars partiledare tydligt och bestämt kallar alla Sveriges muslimer för ”vårt största utländska hot” lyckas ligga och balansera runt 4% är inte smickrande för oss svenska medborgare.

Jag har försökt få kläm på vad som är det stora problemet med just islam. Några punkter dyker upp ofta:

  1. Det finns terrorister som är muslimer
  2. Det finns inget kärleksbud i islam
  3. Några muslimska länder tillämpar Sharia-lagstiftning

Vi tar och plockar punkterna en och en.

1. Det är ingen idé att sticka under stol med att det finns muslimska terrorister i världen. En anledning är att i vissa länder – tänker då främst på Afghanistan och tidigare Algeriet – finns ingen riktig skola. De enda utbildade är mullorna, och när ett barn får lära sig att det enda viktiga är Guds vilja, istället för att få lära sig vetenskap, kärnämen och etik skilt från vilken religion som helst, fortsätter begreppen gärna att vara ihoprörda resten av livet.

Det var inte särskilt länge sedan hela Europa indirekt styrdes av präster, och unga kristna entusiaster kunde skickas att begå i stort sett vilka brott som helst i kyrkans namn. Den som tror detta är ett typiskt muslimskt fenomen har ingen historia.

Det är viktigt att skolor är helt fristående från religiös påverkan. Jag fick själv be morgonbön och sjunga psalmer så sent som på 70-talet, och jag tog ingen skada av det, men det är bättre att dra linjen vid nolltolerans.

2. Alla de fem stora religionerna har ett kärleksbud, dvs en anmodan att älska din nästa. Jag vet inte var denna skröna om att islam skulle sakna detta kommer ifrån – ibland har jag frågat – men det verkar som om idén kläckts av någon vid okänt tillfälle och sedan fått eget liv.

Tesen att just islam till skillnad från de andra religionerna skulle sakna kärleksbud används för att få islam att framstå som i grunden mindre civiliserad än andra religioner.

3. Att några muslimska länder, som Iran och Saudiarabien, tillämpar Sharia-lagar är inte förenligt med västerländsk syn på rättssystem. Lagar ska skapas efter vad som är bäst för individerna i landet, och inte efter vad en gud kan tänkas förvänta sig av oss.

Även här är det viktigt att minnas att i princip alla länder för inte länge sedan byggde sina lagar kring den statsbärande religionen.

Det svåra är att i ett land där en religion är dominerande blir det naturligt att en ibland stor del av befolkningen vill att religionens regler ska lyftas till lag, och är lagarna satta av en demokratiskt vald regent blir gränsen mellan rätt och fel lätt grumlig.

Det blir tydligast och felast när en människas brott mot en gud, till exempel hädelse, straffas av ett polisväsende.

Så är det därför svårt att säga att irländska lagar mot abort är att jämställa med Sharialagar, eftersom abortmotståndarna alltid kan hävda att det är det ofödda barnet man bryr sig om, inte påven och Gud.

Däremot finns ett annat, bättre exempel på att även den kristna världen går över gränser när man sätter Guds väl och ve före sina invånares. Manilas borgmästare förbjuder hjälporganisationer att dela ut preventivmedel bland fattiga människor som lever på soptippar med dussintals svältande barn i varje familj. Det finns inget rationellt, individknutet skäl till detta, utan det är för att det i första mosebok står att Onan spillde sin säd på marken, och för detta blev han dödad av Gud.

Enbart därför tvingas 25-åringar föda sitt åttonde barn i skjul utan vatten till ett liv på en soptipp utan skola, mat eller ens kläder.

Det är ingen religions fel, och det är verkligen inte den normale utövarens fel, att några knäppjökar använder sin makt till att tvinga andra att leva efter regler som skrevs när människor red på åsnor.

Alla de fem stora religionerna började som vackra, hoppingivande vägar mot rikare, lyckligare liv. Alla fem hjälper fortfarande människor över hela världen att känna framtidstro och trygghet. Att det sedan gått fel här och var måste vi hjälpas åt att rätta till.

Vägen dit går genom respekt för varandras val, inte motsatsen.

Länkar: SvD, SvD, SvD, SvD, AB, AB