Men det skrivs ofta i sociala medier att det skulle ligga massor med döda kroppar under rasmassor. Det verkar osannolikt eftersom civila byggnader är evakuerade långt innan IDF bombar och hamas försåtsminering detonerar. Narrativet får det att framstå som att IDF bombar bostadshus full med civila som sitter och äter middag.
1. Det stämmer inte att de evakuerar bostadshus. Ordet ”evakuera” förutsätter att man faktiskt kollar att huset är tomt och hjälper människor därifrån.
Däremot brukar de påstå att de ropar ut till folk att de ska lämna vissa områden, men dels händer det långt ifrån alltid och dels luras de oftast – typ ”ni har två timmar på er”, sedan smäller det direkt.
En fråga man också behöver ställa sig i sammanhanget är VARFÖR det är nödvändigt att bomba sönder nittio procent av alla bostadshus i Gaza för att komma åt ”Hamas”.
2. Det är etablerat att stora släktträd är helt utplånade. Man vet vilka de är.
3. Långt ifrån alla som begravt sina egna utan att först ta dem till sjukhus går till en domare för att få ett dödscertifikat, utan det sker oftast när pappan i en familj dött, för att få änkepension. Det är därför det är en obalans mellan dödade män vis-à-vis kvinnor och barn.
4. Israel fraktar ofta bort lik. De har heller inte återbördat många hundra av de fångar de torterat och mördat. Dessa är alltså inte heller räknade.
Vi kan välja att tro att det är några tiotusental som är oräknade, eller mer än en halv miljon. Ingen har rätt, så länge vi inte vet.
Israels plan har hela tiden varit att försöka få andra länder att ta emot flyktingar. De skickade ett plan till Sydafrika i ett barnsligt försök att hämnas för anmälan till ICJ, och försök att skylla sitt folkmord på Egypten och Jordanien för att de inte släpper in palestinier har pågått genom hela kriget och än idag.
Vad som nu behövs är en folkräkning, som sedan matchas mot folkbokföringen före kriget, så att vi får veta vilka som inte längre existerar.
Och tack vare att så få kunnat lämna Gaza blir det omöjligt att hävda något annat än att de många saknade är döda.
Så i november mördade Israel en fjortonårig palestinsk pojke på Västbanken. De sköt honom, och medan han förblödde kom en ambulans, men de vägrade låta dem komma fram till honom. Istället stod sex soldater och såg på medan han dog.
Det tog detta barn 45 fruktansvärda minuter att dö. På bilden sitter han fortfarande upp. Några sekunder senare lägger han sig ner, och lyfter sin arm mot dem.
IDF-soldater är psykopater. Inte någon av dessa sex män lyfter ett finger. Protesterar. Gör något alls. Sex av sex möjliga har inga problem med att mörda ett barn.
Familjen får inte tillbaka kroppen. De kan inte ens begrava honom. De har vädjat. BBC har frågat utan att få svar. Det är standard. Israel överlämnar inte mördade barnakroppar till deras familjer, och vi kan ju bara spekulera i varför.
Israeler, dvs bosättare och IDF, har mördat 227 barn bara på Västbanken sedan 7 oktober. Inget annat västland hade kommit undan med detta. 36 barn mördades 7 oktober och världen har med all rätt fördömt detta.
Israel är en djupt perverterad stat, som måste terrorstämplas omedelbart. Att så inte skett är inget annat än rasism. Det finns inget palestinier, inklusive Hamas, gjort mot israeler som inte Israel gjort många gånger värre mot palestinier.
Jag har försökt förstå Palestinarörelsens relation till Iran, och gör här ett försök att sammanfatta hur jag ser på det. Jag är ingen expert och öppen för både statistik och anekdoter, så berätta gärna för mig både om ni håller med eller inte. Det mesta av detta har jag skrivit förut, men jag har fått nya läsare, och jag är nyfiken på er input.
Svenskiranier, deras närstående och övriga svenskar med engagemang för Iran har två extremer, men de flesta faller längs en skala mellan dessa.
I ena hörnet har vi Pahlavi-gänget, som ofta kom till Sverige när hans far föll, många gånger är kristna eller sekulära muslimer, och de vill se honom komma till makten för att bana väg till en demokrati. De gillar Israel och USA och hoppas oftast dessa ska hjälpa dem genom militär intervention, och så att säga störta regimen med våld, på samma sätt som de en gång återbördade shahen till makten.
I andra hörnet har vi dem som avskyr både USA och Israel, och de är ofta engagerade för Palestina. De minns shahen som en brutal diktator och vill inte ha något att göra med hans son.
Pahlavigruppen anklagar därför Palestinarörelsen för att vara för regimen och slöjtvång. De menar att de är islamister hela bunten.
Det stämmer inte alls, påstår jag.
Det finns knappt någon svensk invånare oavsett ursprung som vill att kvinnor ska tvingas bära hijab. Inte ens i muslimska länder är den åsikten i majoritet, än mindre här i världens mest sekulära land. De som inte vill se Pahlavi komma till makten vill istället att mullornas makt ska avta genom reformer.
Finns det hos den senare gruppen en ovilja att Israel ska bli någon sorts hjältar vid ett regimbyte? Förmodligen.
Men jag menar att tankefiguren att många vill att mullornas makt ska bestå för att de finansierar Hamas är knäpp. Sådana individer kan säkert finnas, men de är inte många. Hamas är inte populära i Palestinarörelsen alls, och dessutom ser inte den rörelsen vägen till frihet för Palestina genom väpnat motstånd. Åtminstone inte längre.
”Men de jublade 7 oktober!”
Dels var det rätt få som gjorde det, trots allt. De flesta palestinier jag kommunicerat med eller läst var snarare iskalla av oro, för de visste vad som komma skulle.
Dels ska vi minnas att de första rapporterna som kom handlade om att man anfallit baserna, vilket, som jag ju många gånger påpekat, är deras rätt enligt internationell lag, eftersom Israel är en illegal ockupationsmakt. Först därefter kom rapporterna om mördade civila, och efter det kom de många lögner om bäbisar i ugnar med mera, som många tyvärr fortfarande tror på.
Utan några siffror skulle jag påstå att de i den svenska Palestinarörelsen som stödjer Hamas och jublade 7 oktober är en max lika stor andel som de i Israelrörelsen som stödjer Netanyahu och som jublade när IDF gick in i Gaza.
Som ni vet som hängt med ett tag har jag personligen inget emot att kalla Hamas ”terrororganisation”, men då ska även Israels ledning ha samma benämning, för det finns inget Hamas gjort mot israeler som inte Israel gjort minst lika illa mot palestinier, oftast många gånger värre.
Nu är ju inte det egentligen ämnet för tråden, dock, utan varför Palestinarörelsen och Shah-rörelsen är i luven på varandra.
På nittiotalet kände jag ett iranskt par, som senare flyttade till USA. Han var civilingenjör, hon var student på universitetet där jag jobbade, och jag glömmer aldrig hans berättelse. Han var född 1960, och student i Teheran när revolutionen började. Och han ville förstås att Iran skulle bli en demokrati, och deltog därför i demonstrationerna. De var överlyckliga när shahen föll, men han hade inte alls som nittonåring insett att deras, dvs studenternas, revolution på något sätt tagits över av lågutbildade fundamentalister från landsbygden, lite förenklat. En dag fick han ett formulär att fylla i, och där fanns frågan ”är du muslim” med, och han svarade ”jag vet inte”. Efter det fick han till sin chock arbetsförbud. Universiteten stängdes, och efter att ha suttit sysslolös hemma hos sina föräldrar i några år flydde de över bergen och hamnade till slut i Sverige.
Jag undrar vad de tänker idag.
Frågor:
Finns det folk i Palestinarörelsen som även stödjer Pahlavirörelsen?
Finns det folk i Palestinarörelsen som vill att mullorna ska behålla sin makt?
Vad anser folk i Pahlavirörelsen ska hända med det palestinska folket?
Har jag rätt i att i princip samtliga i Pahlavirörelsen hoppas på amerikansk intervention?
Jag berättade igår om hur Tucker Carlson, som jag ju verkligen inte normalt gillar, håller på att förändra unga republikaners syn på Israel och Palestina. Och pro-Israeler både i Israel och USA är med rätta oroliga över detta.
Det intressanta är att han lyckas nå fram genom att nästan helt utesluta muslimska palestinier från diskussionen, utan han fokuserar på de kristna. Och jag har dubbla känslor inför detta. Men vi parkerar dem.
Det är förstås bra att deras historia berättas. Han har gjort tre suveräna intervjuer, inte genom att själv vara suverän, förstås, utan genom de väldigt intressanta intervjuobjekten.
Mother Agapia, grekisk-ortodox nunna (syster till George Stephanopoulos), som verkat i många år på Västbanken, publicerad i höstas. Hon är ju inte själv palestinier, men hon känner dem väl.
Två kristna män av palestinskt ursprung, den ena israelisk medborgare och ärkebiskop, den andra jordansk medborgare som studerat i USA. Gissa vem som känner sig mest välkommen i sitt samhälle.
Nu senast Fares Abraham, präst från Beit Sahour, en by nära Betlehem där herdarna fick budskapet att Jesus var född. 80 procent är kristna där. Han och hans fru har mer eller mindre flytt till USA.
”Om du är en kristen sionist ska du veta att dina åsikter och ibland dina pengar finansierar fördrivning och mord på världens äldsta kristna församling”, sa Tucker. Hårda ord.
Intervjun är skakande, även för mig, trots allt jag läst. Han berättar hur hans barndomsvän blev skjuten i huvudet genom fönstret när han satt och åt middag med sina föräldrar, hur hans mor blev skjuten i ryggen i deras trädgård, han berättar om medveten apartheid, stölder av hem och vatten och andra begränsingar, hur barn inte kan ta sig till skolan, och hur IDF rakt ut säger till honom att ”eftersom du är kristen kan du resa någon annanstans, detta är vårt land”. IDF tog över en familjs hem, och en dag stod en soldat på taket och kastade en stor sten i huvudet på en familjemedlem så att han dog. Bara därför att.
Så jag gillar inte att dra genkortet. Men om man ska dra det, dra det rätt.
Dagens judiska bosättare kommer oftast inte ens från Israel, utan de flyttar direkt dit från helt andra länder, sponsrade av kristna församlingar. Europeiska judar, som exempel, har till 60 procent rötter från Mellanöstern, och 40 procent från Europa, om båda deras föräldrar är judar, vilket inte alltid är fallet med dagens ”right of return”-invandrare, så de som flyttar dit kan mycket väl ha bara något tiotal procent av sina förfäder från området.
De kristna palestinierna är, som jag tidigare berättat, till nästan hundra procent ättlingar till de judar som levde där för tretusen år sedan. DNA-analyser av kroppar har visat det. Det är ju inte konstigt, för de har ju aldrig lämnat området, utan genomlevt kristna såväl som muslimska imperier och styren. Och de har aldrig fått barn med någon muslim, eftersom sådana barn automatiskt blir muslimer, så de är världens mest ”renrasiga” judeättlingar.
Och efter att ha bevarat Jesus första kyrka i tvåtusen år får de nu höra att de inte har rätt att leva där, de mördas, bestjäls, kringskärs, bespottas, hånas, fördrivs av människor som aldrig satt sin fot i deras by,men anser sig ha rätt att bo där på grund av sin ”ras”.
Så varför har jag dubbla känslor?
Jag tycker förstås att det är kanonbra att hans berättelse kommer ut, och om den upplyser amerikansk ung höger om att kristna palestinier är på väg att utrotas från sitt hemland är det en enorm vinst. Det är ju inte sällan deras mammor som luras av sina pastorer att skänka pengar till den så kallade ”återvandringen”.
Samtidigt är hela ”låt oss fokusera på kristna”-strategin i sig osmaklig, eftersom den spelar på en hierarki där kristna är bäst, muslimer sämst och judar i mitten. Och för att nå fram till de som har den inställningen måste man liksom ”tala till rasister på rasisters vis”.
De har helt rätt. Nåja, de har rätt om man byter ut judar mot Israel. Förstås.
För ett antal månader sedan beskrev jag hur amerikanska vänstern splittrats i två delar, där unga var Palestinavänliga och gamla, som Biden och Harris, visserligen var kritiska till styret, men ändå i stort ok med allt Israel hittade på.
Nu håller det skiftet på att slå igenom även på högersidan, och det är även där unga mot gamla. Vi som följer amerikanska poddar har sett intressanta crossovers mellan exvis TYT och Tucker, och alla träffas hos Piers för att skrika på varandra och på den djupt obehaglige IDF-soldat han älskar att bjuda in som motpart.
Det intressanta med detta inlägg, samt ett par intervjuer med pro-israeler av vikt jag sett på sistone är att de faktiskt erkänner att de är rädda av två skäl:
1. Det är förstås inte bra om delar av den kommande kongressen och, på lång sikt, nästa president är en Israelkritiker.
2. Det är också problematiskt om högern faller samman.
Så ”enligt källor”, och jag svär inte på detta, ligger ingen mindre än Trumpalumpa bakom det faktum att Tucker nu är i Jerusalem för att intervjua Mike Huckabee, USAs ambassadör där.
Och Huckabees uppgift var att visa Carlson hur bra Israel är, eftersom de inser vilken makt han har över MAGA. Men Tucker tackade nej och höll bara intervjun på flygplatsen. Huckabee hade vad jag förstått erbjudit honom att träffa en utvald, kristen familj i Israel, men han tackade nej.
Som ni vet som följt mig har jag aldrig haft någon kärlek till denne stolle, med hans Putinkärlek och M&M-woke-besatthet till femtielva andra skäl.
Men han gjorde en fantatiskt intressant intervju med Mother Agapia ortodox nunna på Västbanken, se den gärna, och han ligger helt säkert bakom den enorma förflyttning republikanerna har gjort här.
Så deras fjäskstrategi mejkar logisk sense, absolut, men jag tror inte den kommer att lyckas. Hans senaste tweet är en fullständigt brutal intervju med en kristen palestinier på besök i USA. Se den! Och när du ser den, fundera över vad denna story gör med hans miljoner unga högerlyssnare.
FILE PHOTO: Al Jazeera journalist Anas Al Sharif, who was killed in an Israeli strike on August 10, 2025, stands at a landfill as he reports the news in Gaza City August 13, 2024. REUTERS/Dawoud Abu Alkas/File Photo
Jag vill bara påminna om att det har gått över två år sedan internationella journalister släpptes in i Gaza, att nästan 300 journalister mördats av Israel och att detta kan fortgå för att vi i Väst inte sanktionerar Israel.
Jag vill också påminna om att Israel blockerar läkare och hjälporganisationer de inte gillar, och att detta kan fortgå för att vi i Väst inte sanktionerar Israel.
Vidare vill jag påminna om att 90 procent av Gazas befolkning bor i tält, att det är vinter där också, att maten är knapp och att vi fortfarande inte har någon aning om hur många familjer som krossats under husen, och att detta kan fortgå för att vi i Väst inte sanktionerar Israel.
Slutligen vill jag påminna om att varje dag mördas och fördrivs palestinier i/från Västbanken, medan ledarna för Israel skrattande basunerar ut att de tänker ta över hela Palestina från det palestinska folket, och att detta kan fortgå för att vi i Väst inte sanktionerar Israel.
Detta är vår generations skam. Om tjugo år, kanske förr, kommer våra barn och barnbarn att fråga hur vi kunde acceptera detta. Vilket är ditt svar? För att du inte visste? För att du var rädd att bli kallad antisemit? För att du inte gillar muslimer?
Stå åtminstone bakom kravet på att släppa in journalister i Gaza, om du inte vill tro de lokala!
Läs Gideon Levys berättelser från Västbanken! Det finns ingen ursäkt för att inte vara informerad om vad som händer där, i dagsljus, varje dag.
Den om Melania Trump. Som aldrig åstadkommit något annat än att vara polare med Epstein och därmed träffa Trump, och som blåljuger om att prata sex språk.
Den om Hind Rajab. Vila i frid, älskade hjärtebarn! Vi är många som kommer att kämpa för att Israel och IDF hålls ansvariga för det oförlåtliga mordet på dig. Du symboliserar alla tiotusentals, förmodligen fler, barn i Gaza Israel mördat bara de senaste åren. Du symboliserar vårt svek.
Jag har som ni kanske vet varit så knäckt sedan jag började inse vilken lögn jag levat i när det gäller Palestina. Jag visste om bosättningarna, sure, men jag rationaliserade bort dem. Jag trodde att även om Israel hade sina fel var det i stort sett ett land som övriga västländer, och jag trodde i min enfald att de inte egentligen ville ockupera Västbanken utan bara gjorde det för att kunna hindra terrordåd.
Länge var det Israels bästa bortförklaring. ”Vi vill inte egentligen, vi måste, så fort det går kommer vi att lämna området.” Idag säger de rakt ut ”there will never be a Palestinian state” och i högt tempo trasar de sönder alla möjligheter för Palestina att bli fritt genom mord, fördrivning, fler illegala bosättningar, och de gör det hånskrattande. För hur vidrigt detta land än beter sig går det alltid att anklaga alla inklusive Ms Rachel som bryr sig om det palestinska folket för att vara antisemiter. Och en stor grupp i Väst håller med. Senast imorse såg jag någon hävda att konflikten beror på att palestinierna är islamister. Mmm.
Men nu när jag insett vad Israel gjort mot det palestinska folket sedan 1947 finns liksom ingen väg tillbaka. Nu när jag insett att alla som hela tiden sagt att Israel inte alls bara försvarar sig utan faktiskt har som mål att etniskt rensa hela området på palestinier hade rätt är det en tröst att läsa judar som Phil Rockstroh, och många andra, som ser vad jag ser.
Och inse att jag fortfarande kan beundra och älska det judiska folket samtidigt som jag med emfas kräver sanktioner av Israel till den dag IDF och bosättarna helt lämnat Palestina och det palestinska folket har samma rättigheter som samtliga andra folk.
FNs deklaration av mänskliga rättigheter klubbades 1948, mitt under Nakba, den fruktansvärda etniska rensningen av hundratusentals oskyldiga palestinier. Nedan de första tio artiklarna. Israel som illegal ockupationsmakt bryter mot varenda en utom fyran.
Article I All human beings are born free and equal in dignity and rights. They are endowed with reason and conscience and should act towards one another in a spirit of brotherhood.
Article 2 Everyone is entitled to all the rights and freedoms set forth in this Declaration, without distinction of any kind, such as race, colour, sex, language, religion, political or other opinion, national or social origin, property, birth or other status. Furthermore, no distinction shall be made on the basis of the political, jurisdictional or international status of the country or territory to which a person belongs, whether it be independent, trust, non-self-governing or under any other limitation of sovereignty.
Article 3 Everyone has the right to life, liberty and the security of person.
Article 4 No one shall be held in slavery or servitude; slavery and the slave trade shall be prohibited in all their forms.
Article 5 No one shall be subjected to torture or to cruel, inhuman or degrading treatment or punishment.
Article 6 Everyone has the right to recognition everywhere as a person before the law.
Article 7 All are equal before the law and are entitled without any discrimination to equal protection of the law. All are entitled to equal protection against any discrimination in violation of this Declaration and against any incitement to such discrimination.
Article 8 Everyone has the right to an effective remedy by the competent national tribunals for acts violating the fundamental rights granted him by the constitution or by law.
Article 9 No one shall be subjected to arbitrary arrest, detention or exile.
Article 10 Everyone is entitled in full equality to a fair and public hearing by an independent and impartial tribunal, in the determination of his rights and obligations and of any criminal charge against him
EDIT: Någon har påpekat att kartan kan ses som en vilja att utplåna Israel. Jag såg den inte så, utan mer hur palestinierna minns sitt land innan den etniska rensningen 1948, när så många av dem miste sina liv och hem. De flesta palestinier vet att de aldrig kommer att få tillbaka de egendomar som stals från deras familjer. Men det betyder inte att de inte har rätt att längta tillbaka.
1948 var inte länge sedan. Jag växte upp med min mormors minnen från 10-talet och framåt, och det har förstås även min generation palestinier gjort. Om något hade hänt i Sverige efter andra världskriget och mer än halva Sverige hade överlämnats till ett folk vars mål var att fördriva så många som möjligt av oss svenskar från vårt hemland hade vi förstås också haft rätt till våra minnen från tiden när vi var ett land.
Och ja, på sätt och vis är det sant. Om någon säger ”Hitler låg bakom 9-11” och jag säger att det inte stämmer försvarar jag ju Hitler.
Anledningen till att det är så viktigt för mig att sätta saker på sin plats vad gäller Hamas är att ”Hamas” och ”terrorism” är ord som används för att dehumanisera palestinier.
7 oktober var en fruktansvärd dag, men mycket av det som sägs om den dagen var bisarra lögner, avsiktligt framförda av dem vars uppgift var att berätta. Dessa lögner syftar till att få ”Hamas” att framstå som omänskliga bestar och sedan klistrar man ”Hamas” på hela Gaza genom att säga ”hamasstyrda hälsomyndigheten” och vips är alla läkare och sköterskor också bestar. ”Hamas attackerade israeliska styrkor” låter helt annorlunda än ”palestinier attackerade den illegala ockupationsmakt som förstört hela deras tillvaro i decennier”.
Vi gör inte så med andra länder. Vi kallar dem inte för deras regeringsparti. Vi håller inte heller exvis ryska medborgare ansvariga för Putins dåd.
Dels behöver vi börja säga Palestina, Gaza eller Västbanken om länderna och folket, och sluta säga ”Hamas” om vi inte syftar på partiet och dess ledning. Man behöver inte säga ”Hamas’ hälsomyndighet”, utan det går utmärkt att säga ”Gazas”.
Dels behöver vi lägga korten rätt när det gäller vad Hamas är skyldiga till. Varken försköna eller fula ner.
Jag har ofta sagt att jag tycker Hamas har mycket gemensamt med Putin. De blev en gång demokratiskt valda, men har sedan klamrat sig fast. De är korrupta. De förföljer sina motståndare. Mördar, fängslar. Det finns ingen yttrandefrihet, och deras respektive ledare är besatta av att ta tillbaka land de anser tillhör dem. Och de har begått fruktansvärda dåd mot civila i det respektive land de vill ta tillbaka.
Men Hamas är inte ”värre än ISIS”. ISIS var en religiös, sadistisk kult.
Och nu kommer den del som många anser vara ”försvar”.
Hamas drivkraft är inte alls religiös. Ja, de vill ha ett religiöst styre av sitt land, men det gäller ju även Israel och många Trumpsupportrar, för att ta några exempel. De har aldrig trakasserat sin kristna befolkning, som ISIS gjorde.
Hamas’ drivkraft har alltid varit dels att stoppa blockaden och dels att återta det land mer än hälften av deras äldre generationer ägde och brukade tills de blev brutalt fördrivna 1948. Däri ligger skillnaden mellan dem och Putin. Inga ryssar fördrevs från Ukraina, mig veterligt. Han vill inte ta tillbaka Ukraina för att kunna låta folk återvandra till sina hem, utan för att härska över landet.
Så jag har inga problem att förstå och sympatisera med de palestinier som anser att Israel ska upphöra att existera. Det är ord jag aldrig trodde att jag skulle skriva. Jag håller inte med, men om en massa vikingaättlingar hade kommit till Sverige, som är mitt hemland sedan årtusenden, och fördrivit mina mor- och farföräldrar till ett koncentrationsläger i Blekinge hade jag också tyckt att det landet inte borde finnas. Att kräva att palestinier ska erkänna ”Israels rätt att existera” är magstarkt. Särskilt som mycket få israeler anser att Palestina har rätt att existera.
Nu finns Israel. Och vägen framåt är att hjälpa palestinierna till ett liv i frihet utan ockupation, inte genom att ta bort Israel, utan genom att hålla Israel ansvariga för deras brott sedan 70 år, och återupprätta palestiniernas rätt till sin historia och sitt land. Helst hade jag sett en enstatslösning, där både palestinier och israeler lever tillsammans, men den drömmen lär inte bli verklighet på ett bra tag.
Och när folk i indignation utbrister ”Hamas anser inte att Israel ska existera” och sedan insinuerar att det beror på att de hatar judar är det bara trams. Judehat, för ja, det finns, är en konsekvens, inte en rot.
Hamas ändrade faktiskt sina styrdokument 2017 till att ha en tvåstatslösning som mål istället för ett utplånat Israel. Det är betydligt bättre än man kan säga om Netanyahus anhang.
Gazaborna under Hamas’ ledning har faktiskt försökt fredliga sätt att återfå sin frihet. De har demonstrerat, med plakat. Och israeliska snipers mördade dem från muren. Särskilt barn. Så hatet mot Israel är fullt förståeligt.
Många judar har varit i Gaza. Inte israeler dock, för det förbjuder Israel. De vittnar om enorm omtanke och ett varmt välkomnande.
Men åter till Hamas.
Jag fick frågan häromdagen vad jag tror hände sjunde oktober. Och detta är min teori och inget annat.
Jag tror INTE ledningens order var att mörda så många civila som möjligt. Istället var den ena ordern att ta gisslan som kunde bytas mot fångar – Sinwar hade suttit länge i israeliskt fängelse och hade lovat att göra allt han kunde för att släppa ut så många av sina gamla medfångar som möjligt. Den andra var att attackera baserna, för att lyfta moralen hos det palestinska folket. Visa att de fortfarande kämpade. Däremot tror jag inte de sagt till dem att INTE döda civila heller.
Det var nog snarare en konsekvens dels av den förvirring som uppstod när det gick så oväntat bra för dem och dels av att många civila Gazabor tog sig ut genom hålen i muren och gick bärsärk. De drevs nog av en kombination av hat mot israeler och av rädsla, är min teori.
Igen. Jag kan ha fel. Hamas har själva sagt att de beklagar de döda civila, dock.
Inte heller tror jag på någon order om tortyr eller våldtäkter. Dels är Hamas’ ledning pragmatiska, och sådant tjänade inget syfte, dels hade de inte tid. De trodde åttio procent skulle dö och att IDF skulle komma pronto. Det blev tjugo, och IDF masade sig i många timmar.
Förekom tortyr? Det beror på vad man lägger i ordet. De var brutala, hänsynslösa och hårdhänta, men alla historier om hur de utstuderat karvade ut ögon och skar av fingrar har visat sig falska.
Förekom våldtäkter? Det är möjligt, men de är obevisade. Jag vet att många reagerar när jag säger så, men det kommer en artikel från mig på det ämnet snart.
Hamas mördade 1200 israeler sjunde oktober!
Låt oss bena i siffrorna.
Först har vi soldaterna. De var 379. Och det är naturligtvis tragiskt när människor, i huvudsak unga, dör. Men ska vi räkna deras död som terrordåd är även varenda död palestinsk krigare ett terrordåd. Så fungerar inte internationell rätt.
Du kan tycka att det inte var krig den dagen. Pja. Dels säger många att ”Hamas startade kriget 7 oktober”, så då var det ju det. Och dels har ett ockuperat folk rätt att döda soldater från sin ockupationsmakt. Faktiskt.
Vad jag är ute efter är dubbelmoralen i meningarna ”Hamas dödade 1200 israeler i det värsta terrordådet yadayada” och sedan kalla dödandet av palestinier för ”Israel har rätt att försvara sig”.
Sedan har vi de civila.
736 israeler och 79 utländska gästarbetare dog. Naturligtvis var gästarbetarnas död lika fruktansvärd som israelernas, men varför kallas de ”israeler”? Nåja.
Av de 736 döda israelerna dödades en del av IDF. Detta är helt bevisat, men ändå blir många superarga när man säger det.
Dels genom det så kallade hannibaldirektivet där IDF dödade dem som tagits som gisslan, och dels genom väldigt klantig moteld.
Så där har vi det.
Försvaret av Hamas.
Allt dödande av civila är oacceptabelt. Men låt oss använda korrekta siffror.
Jag vill två ting.
Dels att vi slutar säga ”Hamas” när vi menar Gaza, Palestina eller det palestinska folket. Det är dehumaniserande. Dels att vi hjälps åt att korrigera inkorrekta beskrivningar av vad de är skyldiga till. Det räcker gott med vad de faktiskt är ansvariga för.
Trotz allt 