Att försvara toleransen

LightI många år har jag av och till kommenterat på nationalistiska siter som Avpixlat, Fria Tider och tidigare Politiskt Inkorrekt, och på vanliga nyhetssiter och bloggar där nationalister kommenterar.

Jag gör det normalt bara när det står rena faktafel, vilket ju händer i princip hela tiden. Om felen får stå kvar oemotsagda kommer andra läsare att tro att de är sanna.

Det känns ofta hopplöst. De är så många. Vi som går in på deras sidor och sätter ner en fot är så få. Och dessutom brukar deras moderatorer ändå ta bort alltihop efter ett tag.

Och som jag skrev tidigare: det handlar ofta om människor som inte är särskilt analytiska till sin läggning, och som marinerats så länge i hatet och de felaktiga uppgifterna att de gått in i en alternate reality, där samhället står för faktaförvrängningen och Fria Tider för ”Sanningen”.

Det vore bra med fler som kämpar för förnuftet. Det här inlägget är egentligen en värvningskampanj.

Det är inte så svårt. Man skapar bara ett konto på Disqus, som för övrigt även kan användas på SvD och på många utländska nyhetssiter och bloggar, och sedan kan man börja kommentera.

Att hitta fakta

Fakta om Sverige och svensk migration finns egentligen på SCB. De kräver dock en del tid att sammanställa, så jag brukar läsa på Migrationsinfo. Siten drivs av Migrationsverket, och de använder SCBs siffror och sätter ihop dem i fina diagram och tabeller. Under Migration=>Sverige hittar du det mesta du behöver.

Eyes on the prize

Det blir fort viktigt att hålla fokus på varför du skriver, vilket ju egentligen är för att fel inte ska stå oemotsagda och sedan spridas vidare, för du kan utgå från att du får många svar som egentligen handlar om frågor du inte alls vill diskutera.

Låt dig inte luras bort från ämnet. Vägra svara på sådant som inte har med frågeställningen du kommenterar att göra. Annars hittar du aldrig ut. ”Nu kommenterar jag detta. Jag tänker inte kommentera det du tar upp denna gång” är ett fullgott svar.

Att försvara toleransen innebär att försvara allas rätt att inte kränkas eller diskrimineras på grund av bland annat hudfärg, härkomst eller religion. Det innebär inte att försvara fundamentalismen, Islam eller Muhammed. Skillnaden mellan dig och ”dem” är att du förstår att de allra, allra flesta invandrare inte förordar stening, könsstympning eller barnäktenskap.

Alla vägar leder till Aisha

Det har skett ett skifte i den svenska nationalismen på sista tiden. För några år sedan handlade det mycket om kostnader för invandring, och diverse siffror dribblades omkring ganska vilt. Det har absolut inte upphört, men nationalismen har ändrat karaktär från sifferexerciser till mer moraliserande.

Förenklat: ”Vi ska inte ha invandrare i Sverige, för allihop som flyttar hit nu är muslimska somalier som är analfabeter och våldtäktsmän, som aldrig kan anpassas till svenska förhållanden.”

Faran med islam och med kulturella skillnader betonas alltmer. Så på det sättet har det blivit värre. Att bara vilja spara pengar är i mina ögon ett betydligt lindrigare toleransproblem än att vilja stänga ute på grund av hat.

Det finns några frågeställningar som dyker upp mycket fort när man diskuterar.

Muhammed och koranen

Du förväntas plötsligt försvara varför Muhammed gifte sig med nioåriga Aisha och huruvida det är rätt med pedofili. Du förväntas försvara diverse passager i koranen. Jag har provat att svara med att plocka upp liknande passager ur bibeln – det finns ingen brist på dumheter i gamla testamentet – men det är egentligen bara tidskrävande och meningslöst. Det leder bara till ”men islam är faktiskt värre”-diskussioner, och eftersom exemplen från båda religionerna är så många fastnar man där. Enklast är att istället svara: ”Jag förvarar inte Muhammed, utan muslimers rätt att precis som vi tro på vad de vill, och jag vet att de flesta muslimer i Sverige och övriga världen är sekulariserade och inte bokstavstroende”.

Islam och fundamentalismen

Du behöver inte heller kommentera bisarra fenomen som sker i islams namn världen över. Istället säger du att stening, könsstympning, terrorism, barngifte, månggifte, inskränkning av kvinnors rättigheter med mera självklart är oförsvarbart, men att de allra, allra flesta av världens dryga miljard muslimer inte står för dessa heller.

Q: ”Varför ska de få bygga moskéer i Sverige när inte vi får bygga kyrkor i deras länder?”
A: ”De allra flesta länder där muslimer är i majoritet har visst kyrkor. Och varför ska vi jämföra oss med Saudiarabien?”

Brott

Det är ett faktum att utrikes födda begår fler brott än inrikes födda. Men med eyes on the prize är din poäng att de absolut flesta utrikes födda begår inga brott heller. Lika lite som vi kan anklaga alla män för att nästan hundra procent av alla våldtäkter begås av andra män kan vi anklaga alla invandrare för att de har brottsstatistiken emot sig.

Q: ”Vet du om att alla våldtäktsmän i Norge är invandrare?”
A: ”Det norska polisen klarlagt är att 100 % av totalt fem (!) uppklarade överfallsvåldtäkter år 2010 i Oslo utfördes av ”icke-västliga” personer. Två av dem var minderåriga, och två svårt psykiskt störda.”

Avstå från att hata tillbaka

Detta lyckas jag inte med. Ibland blir jag förbannad. Men det är dumt och kontraproduktivt.

Alla varianter av name-calling, av typen ”rasist”, ”nazist” med flera är också kontraproduktiva, och kommer dessutom att leda till att du blir bannad rätt snabbt.

Du måste vara bättre.

Att vistas i nationalismen

Att vistas i nationalismen är lite som att vandra omkring i det gröna klägg som täckte delar av golvet i Doom. Den som spelade spel på 90-talet vet vad jag menar.

Det gör ont. Du blir dränerad på energi. Hatet klibbar, bränner, skadar.

Jag tänker inte påstå att det är värt det.

Jag tänker bara påstå att det är nödvändigt.

Delar av framför allt unga läser all sin samhällsinformation på nationalist-siterna.

Vi kan inte fortsätta låta dem vara ifred.

Stereotyper och dockor

TrollDet har bubblat runt stereotyper på sista tiden, och det är bra, eftersom vi pratar för lite om dem i vanliga fall.

Senast har det varit Disneys klippande i gamla filmer, och då särskilt dockan, som då fått bli symbol för den skeva antirasism som anses gått alldeles för långt, eftersom hon ju bara är söt och rolig, och hur ska det nu kunna bli jul?

Jag har ingen stark uppfattning i detta fall. Det är så få sekunder det handlar om, och det finns så mycket större strider att utkämpa i jämställdhetens och mångfaldens namn, men när figurerna nu väl är bortklippta är jag nöjd med det.

Vi ska inte förbjuda vare sig Mein Kampf eller Tintin eller gamla Disney-filmer. Även de från kriget där tyskar utmålas som monster, och de med grovt våld ska gå att få tag på.

Men det är skillnad på vad man får leta upp och vad man presenterar som barnprogram. Den som inte tycker det bör fundera över om vi verkligen anser att bara för att våld och porr är tillåtet ska barnen få se det.

Jag är av den uppfattningen att just stereotyper är ett av de viktigaste medlen för att skapa associationsvägar i barns medvetande. Det pågår en fack-indelning i barnens inre, som är svår att bryta sönder när den väl cementerats, och som därför måste utmanas medan barnen är påverkbara.

Processen är nödvändig för att vi som vuxna ska kunna göra snabba, kvalificerade bedömningar av medmänniskor såväl som situationer, men är också grunden till alla fördomar:

  • Kvinna: tar hand om barn
  • Hund: låter mycket och är farlig
  • Skägg: arg gubbe
  • Mörhyad: inte som vi

En dotter i lågstadieåren sa en gång: ”Gamla människor är alltid snälla, har jag kommit på!”. Hon brukade prata med alla gamla hon mötte på väg hem från skolan, och hade därför dragit den slutsatsen, och än idag vid 22 trivs hon med äldre generationer.

Den här bilden av ”negrer” bär generationer med sig, och den är inte utsuddad än på långa vägar. Det är den som är roten till Disney’s redigerande.

I Truls och Trilla i Skattkistelandet utgår jag från stereotyper, som den söta prinsessan som är bortskämd och aldrig blir smutsig. Jag låter dem sedan utvecklas och visa andra sidor, och vill på så sätt dels visa att vi själva väljer vem vi vill vara, och dels att vi inte ska utgå från att människor är vad de ser ut att vara. Om man bara lyckas öppna för tveksamhet och bygga broar mellan facken för barnen har vi skapat en möjlighet för out-of-the-box-thinking och kommit ett steg närmare större fördomsfrihet. Så därför får prinsessan rädda prinsen, och hjälten som träder in på slutet är inte riddaren. Vi som växt upp med Pippi kan nog aldrig förstå i vilken utsträckning en stark, självständig flicka – även om just jag inte är så förtjust i just hennes övriga karaktärsdrag – gjort för att påverka vår bild av hur flickor skulle vara.

Jag påstår därför att det viktiga inte är själva klippningen av några sekunders film som visas en gång om året, utan att vi oupphörligen har koll på vad vi trycker in i barnen. Hör de ”det ser ut som ett zigenarnäste” när deras rum är röriga finns det ingen chans att inte det ska påverka deras bild av romer för resten av livet.

Vad jag däremot inte påstår är att alla som gillar den svarta dockan är rasister. Det vore lika fördomsfullt som att påstå att alla vi som tycker Disney gjorde rätt är rabiata kulturmarxister, eller hur?

Fortsätt läsa