Jag känner att den ultimata rasismen är den totala oförmågan bland så många svenskar att se palestinier som människor.
Det går att förstå att många av er som fortfarande står helt på Israels sida gör det för att ni verkligen tror att allt det landet hävdar är helt sant. Från att alla döda i Gaza var helt nödvändiga eftersom Hamas höll upp bäbisar framför sig varje gång IDF skulle skjuta dem till att trots att ledande israeler rakt ut sagt att de vill att alla palestinier ska svälta ihjäl gjorde de verkligen allt för att ge dem mat i höstas till att absolut alla som sitter i israeliska fängelser, inklusive många barn, utan åtal är fruktansvärda terrorister som måste vara där och att de trots alla rapporter som bevisar motsatsen inte våldtas och torteras alls.
De går att tro detta. Man är visserligen dum som ett spån om man gör så och fullständigt verklighetsfrånvänd, men sure.
Hans argument är inte att palestinierna inte etniskt rensats från sitt hemland i snart 70 år, utan att om du bryr dig om dem och vill rädda dem undan den utrotning från deras hemland som idag är tangentens riktning om inget annat görs finns bara en enda anledning, nämligen att du hatar hela det judiska folket.
För att komma till den slutsatsen måste du se palestinier på samma sätt som KKK såg på svarta och nassarna såg på judar.
Om vandel som etikettering tycker jag inte. Först och främst är det ett utdaterat ord. För tankarna till en tid när människor delades in i klasser, arbetare skulle vara ödmjuka, kvinnor lydiga, barn tysta.
Jag tänker på Sofia i boken Vävarnas barn. Hon hade inte begått något brott alls. Men hon umgicks med en ”idiot” som slog ihjäl en karl, och hon var uppstudsig mot kvinnan hennes urfattiga familj delade rum med. Så hon dömdes till tukthus, med flera år av svält och lidande.
Igen. Inget brott. Bristande vandel.
Jag har egentligen inget emot att vi utvisar fler som dömts till fängelse. Jag har länge tyckt ribban var för generös. Och jag har faktiskt även länge förespråkat att vi ska sluta ge PUT till den som invandrat som vuxen och aldrig jobbat. Asylskäl brukar ticka ut efter en tid, och det går att flytta hem igen.
Obehaget när det gäller ”vandel” ligger inte i att jag anser att den som en gång bosatt sig här aldrig ska kunna få ett stopp.
I listan över vad som ska ligga till grund för utvisningar i framtiden finns vissa delar som är enkla. Bidragsfusk är ju ett brott, arbeta svart är ett brott och ljuga för att få uppehållstillstånd är helt ok skäl för utvisning, om omständigheterna är allvarliga. Detta kallar jag inte ”vandel” utan ”laglydighet”.
Sedan kommer ”inte följa myndighetsbeslut” och jag vet inte vad de menar med det. Inte klippa häcken utan låta den växa över trottoaren?
Vidare får man inte ha skulder. Men är det inte korkat att utvisa den som har skulder? Hur får gäldenärerna då pengarna tillbaka? I mitt huvud kan människor – särskilt de som inte kommit in ordentligt i samhället – lätt hamna i en skuldfälla, och det gör dem inte till dåliga människor.
Slutligen kommer det där med ”kopplingar till våldsbejakande eller extremistiska organisationer”, och jag är allergisk till tre av orden i det uttrycket.
Först har vi ”kopplingar till”. Det kan betyda vad som helst. Och i dagens muslimhatklimat går det att kleta till i princip vem som helst från Mellanöstern, om man bara vill. Det finns alltid någon morbror som jobbar för IRGC eller what not.
Nästa ord är ”våldsbejakande”. Det är ett ord som ENBART används om muslimer. Alla andra folkgrupper får heja på både folkmordet i Gaza, fördrivningen och morden på Västbanken och Trumps idiotiska krig mot Iran utan att vara det minsta våldsbejakande. Men är du muslim och anser att palestinier och iranier har rätt att försvara sig … well.
Slutligen ”extremistiska”. Jag är gammal nog att minnas när partiet Sverigedemokraterna konsekvent benämndes ”högerextrema och främlingsfientliga Sverigedemokraterna”. Mmm. Den enes extremism är den andres samvete. Eller brist på.
Att åsikter eller ”kopplingar” ska ligga till grund för utvisning går helt i strid med alla de värderingar vi byggt vårt samhälle på de senaste femtio åren.
Och är är mina cent. Att vara en person som inte har vett att värna yttrandefriheten är att ha en väldigt taskig vandel.
Det är inget folkmord, för alla journalister i Gaza är Hamasanhängare och deras bilder och filmer är manipulerade, FN är korrupta, människorättsorganisationer inklusive israeliska B’Tselem är antisemiter, de barn som dött var mänskliga sköldar”, ingen svälter utan alla utmärglade barn hade andra sjukdomar, NYTimes ljuger, BBC ljuger, ICJ sa att det var plausibelt, men det betyder inte att det var plausibelt, israeliske holocaustforskaren och professorn Omer Bartov vet inte vad han pratar om, IDF är världshistoriens mest humana armé någonsin, FN lät maten ruttna vid gränsen med flit, så om någon svalt var det deras fel.”
Här är mitt svar till er folkmordsförnekare:
Israel vägrar fortfarande, trots snart ett halvår av ”fred”, släppa in internationella journalister. De uppger inget skäl till detta, för det behöver de inte, eftersom ni är så förblindade att ni försvarar folkmordet in i kaklet så länge det finns minsta hopp kvar om att precis alla utom IDF och Netanyahu ljuger.
Den dag internationella journalister släpps in och den dag de överlevande i Gaza kan räknas och stämmas av mot folkbokföringen före kriget, den dagen tar era argument slut.
Idag tänker jag särskilt på alla er som har familj i Mellanöstern – i synnerhet svenskiranier och svenskpalestinier.
Vi andra ser er sorg. Vi känner er frustration och ilska. Vi förstår er förtvivlan över att vara övergivna och känna att era förluster inte räknas. Varje dödat barn borde vara en löpsedel och inte en siffra i en notis.
Jag känner en sorts skuld för att ha fötts i ett av världens tryggaste och rikaste länder. Ingen bomb har någonsin fällts över Sverige. Inga män med gevär har klivit in i våra hem och våldtagit våra döttrar och mördat våra söner. Våra bröder har inte fängslats utan dom och torterats till döds. Våra systrar har inte gråtit över att inte ha mat till sina svältande barn.
Vi ser tårarna ni håller tillbaka, käraste medmänniskor, och vi vet att hur mycket vi än försöker förstå hur ni mår kan vi aldrig lyckas.
Jag skrev den här dikten för många år sedan, och delar den ibland. Idag vill jag dedikera den till er som är våra medsystrar och -bröder från Mellanöstern. Vi är många som tänker på er.
Jag fick frågan igår hur jag tänker om krigen mellan Israel och Palestina på 60- och 70-talet, och mitt svar är ”inte alls”. Jag undviker medvetet alla diskussioner om vem som började och vem som erbjöds vad och sedan tackade nej, för det saknar relevans för de poänger jag försöker göra och leder bara vilse.
Det enda som spelar roll är hur det började och var vi är nu.
Och det började med att hundratusentals palestinier mördades och fördrevs från sina hem i en välplanerad etnisk rensning. När man väl dragit den slutsatsen blir allt annat irrelevant. Jag anser självklart att alla attacker på civila är förkastliga, och det gäller både på Västbanken och sjunde oktober och allt annat som skett. Men palestinierna som folk är inte ansvariga för vad andra palestinier gör. Det gäller massakern i Hebron och det gäller 7 oktober. Och det är märkligt att det är så lätt för många att anse att bosättarvåld inte är terrorism och att bara individerna är skyldiga, trots att Israel sanktionerar detta direkt och indirekt, men alla dåd på judar i Israel är varenda palestinier skyldig till. Inklusive Hebron för hundra år sedan.
I grund och botten har vi att göra med en ockupationsmakt och ett illegalt ockuperat folk. Allt börjar och slutar där. Det är därför jag så sällan diskuterar Hamas. De är inte problemet. De är ett symptom.
Jag känner att de som ivrigt försvarar Israels ”rätt” till Palestina egentligen saknar förmåga att överhuvudtaget se vad palestinierna gått igenom. Så jag vill att vi istället tänker oss Sverige under liknande förhållanden. Jag har gjort denna övning förut, men det var länge sedan och jag har fått många nya läsare.
Vi antar att Sverige är ockuperat av ett främmande land, precis som Palestina var under mandattiden mellan krigen. Vi vill bli fria. I Sverige i min analogi lever många muslimer, och de har flyttat hit för att ta över vårt land. Det vet några av oss, för de har skrivit ett avtal med vår ockupationsmakt där de krävt det. Men det finns inget Internet och ingen TV så många känner inte till det. Istället sprids rykten, en del korrekta, andra felaktiga.
Ibland blir det bråk mellan oss och ockupationsmakten, och då står muslimerna på deras sida mot oss. Folk dör i upplopp på båda sidor.
Några gånger genomför svenskar attacker mot muslimer för att försöka få dem att lämna landet. Attackerna är inte organiserade av den ledning vår ockupationsmakt tillåter oss att ha, men vi får alla skulden ändå. Särskilt när civila dör. Det heter att vi är terrorister som inte kan litas på. Det heter att vi hatar muslimer, trots att vi egentligen inte alls har något emot dem som personer – vi vill bara inte att de ska ta över vårt land eller sabotera vår frihetskamp.
Så kommer en dag när vår ockupationsmakt har insett att det är fel att ockupera andra länder, och lovar att dra sig tillbaka, och vi är lyckliga, för äntligen ska vi få vår efterlängtade frihet.
Då kräver muslimerna att få hela vårt land, och menar att vi kan flytta till Tyskland eller Finland istället, men de måste bo i just vårt land, för en del av deras förfäder var vikingar. Det var ju våra också, föralldel, men det har alla glömt.
Inte alla muslimer, men en majoritet. De som levat här länge blir många gånger förtvivlade, men de är i underläge.
I det här läget ställer jag mig inte frågan varför det skedde så många pogromer, utan varför de inte var fler. Återigen – detta är inget försvar, bara en reflektion.
Jag antar att palestinierna helt enkelt litade på att ockupationsmakten skulle ge dem deras land. För engelsmännen hade ju lovat dem landet också. De var rätt fula på det viset. Och palestinierna naiva.
Åter till analogin: FN gav mer än halva vårt land till muslimerna, trots att de bara var en tredjedel av befolkningen och nästan alla kommit de senaste årtiondena. Många bara de senaste åren. Och trots att de bara ägde sju procent av marken.
De visste att de skulle behöva ge medborgarskap till dem av oss som fortfarande bodde i ”deras” del, och de ville ha den mark vi ägde, och de hade en plan för det. Under det halvår som gick tills ockupationsmakten formellt dragit sig tillbaka och de kunde utropa sin islamistiska stat tågade de genom Värmland, Dalsland, Småland osv, från by till by och från gård till gård och mördade och fördrev alla invånare. När de kom till Vimmerby förgiftade de hela byn. I andra byar radade de upp alla och sköt dem. Ibland roade de sig med att våldta kvinnorna. En del körde de till Norge, och sa ”gå över gränsen eller dö”. Andra körde de till Blekinge. Hela Blekinge var till slut fullt av människor som levat i många generationer i Småland och vars hus de nu stulit.
”Det finns inget som heter svenskar!” sa de. ”Ni har ingen historia. Ni är bara ett folk som råkar vara här. Landet är vårt. Hela landet. Men vi tar denna del först.”
När deras nya land väl bildas har de blivit av med mer än hälften av alla svenskar i området, genom mord eller fördrivning.
Sedan gick årtiondena. En del svenskar begick terrordåd. Ibland startades krig, och efter varje krig slutade det med att muslimerna la under sig mer och mer mark, tills vi inte hade någon frihet kvar alls. Den lilla yta som var vår fyllde de med soldater, och sedan började de tillåta nya muslimer från världens alla hörn att flytta dit. Ty för att få rätt att leva i Sverige krävdes att du hade den religionen. Du kunde bo varsomhelst i världen, och bara du var muslim hade du rätt att flytta till det som fortfarande var kvar av Sverige och ringa på dörren till en familj och säga ”jag är muslim och härmed kräver jag ditt hus och dina saker, gå härifrån annars skjuter vi dig”, och peka på de muslimska soldaterna som står bredvid och flinar.
Hela omvärlden tittade på och suckade och skakade på huvudet, för det kunde ju alla se att svenskar var hemska människor som inte bara kunde acceptera att Sverige inte var vårt. Hur svårt ska det vara att acceptera att andra bor i ditt familjehem? Att din familjs mark och äppelträden din mormor planterade och den röda stuga du växte upp i i Katthult, Småland inte längre tillhör dig. Den tillhör nu en muslimsk familj. Deras barn gungar i gungan du älskade när du var liten.
Varje gång en svensk dödar en muslim straffas alla svenskar direkt eller indirekt. Varje gång en muslim dödar en svensk rycker alla på axlarna, och inget händer. Svenska barn fängslas och torteras. Muslimerna hånskrattar åt detta. Vi får skylla oss själva, för vi har uppfostrat våra barn att hata muslimer. Vi är rasister. Muslimhatare. Det är det som är problemet. Och omvärlden håller med. Muslimhatet bland svenskarna är verkligen fruktansvärt.
Inte alla utomlands. Inte ens alla muslimer. Många muslimer i andra länder är på vår sida. De tycker det som händer är hemskt. De får höra att de är självhatande muslimer, och deras vänner tar avstånd.
Så kommer till slut den dag när en grupp bestämmer sig för att attackera de muslimska baser som används för att göra räder in i Blekinge och mörda oss, ofta barn och gamla, och dessutom vill de ta så många muslimer tillfånga som möjligt för att kunna byta mot de svenskar som sitter i muslimska fängelser utan dom och torteras, och efter det har vi inga rättigheter kvar alls. Dag efter dag i två år bombas alla våra blekingska hem. Stora familjer dör ut. Och i Småland firar muslimerna. De dansar medan våra barn svälter ihjäl. De riggar kikare så att de kan se hur bomberna faller över oss.
Och världen är i princip överens. Svenskarna måste nu bort. ”Vi kan inte ha sådana grannar”, säger muslimerna, och sluter avtal med Sudan om att skicka dit oss. Bill Effing Clinton berättar att han hade minsann fixat en kanonbra fred en gång i tiden och den ville inte svenskarna ha så där ser ju alla att de får skylla sig själva. Case closed.
Men då händer något. Världens unga generation, som aldrig lärt sig hata svenskar och som ännu inte hunnit avtrubba sin empati inser vad som håller på att hända.
Och de reser sig och ropar NEJ.
Det tog mig femtionio av mina snart sextio år att inse ovanstånde.
Men världens 20-åringar är bättre än jag. Bättre än vi.
Jag är inte längre politiskt aktiv, men jag vet hur djupt hatet mot muslimer går bland en del av väljarna på högersidan av svensk politik. Jag har kämpat mot denna specifika rasism genom mitt skrivande i över femton år, som många av er vet. Fått höra att jag därför är vänster, antisemit, miljöpartist, what not, och jag skriver inte detta för att få empati eller beröm, för jag bryr mig verkligen inte det minsta, utan bara för att klargöra hur tragiskt många på min sida staketet resonerar. Jag är mer medveten än de flesta. Numera bor väl de flesta muslimhatarna i SD och kanske KD, men ändå.
Bland muslimhatare är svältförnekelsen hundraprocentig.
Men även bland dem som inte alls hatar muslimer finns många som förnekar att Israel skulle vara kapabla till minsta brott.
Vi traditionella moderater har aldrig lärt oss Palestinas sida, på samma sätt som vänstern. Vurmen för Israel är i vårt DNA.
Och det gör ont att inse att vi levat i en lögn. Så många skyr den insikten så långt de kan.
I våra led är områdets histora bara en serie elaka attacker från palestinska terrorister, som Israel desperat försvarar sig mot så snällt de kan.
Vårt skolsystem har ett stort ansvar här. Men vi som individer är också skyldiga att läsa på. Lärandet får inte sluta när vi går ur gymnasiet.
De som nu rasar är väljare regeringen dessvärre behöver. Vi högerväljare som ser helheten är dessvärre på tok för få.
Därför är jag glad över regeringens beslut att pressa EU att sanktionera Israel, inte bara för beslutet i sig, utan för den ryggrad det kräver. Det är inte politiskt strategiskt alls, men de gör det ändå. Hatet väller över dem i sociala medier och säkert även annorstädes.
Det är medmänskligt och modigt.
#respekt
Det kommer en dag, förhoppningsvis snart, när FN och journalister släpps in och kan dokumentera vidden av krigsbrotten. Och sedan skrivs historien, och den blir inte nådig mot dem som hade makt, men inget gjorde.
Tills igår hade jag nästan bestämt mig för att för första gången i mitt liv inte rösta på partiet i nästa val. Nu är jag tillbaka. Så. Ni vann en person i alla fall, kära Moderater.
– Denna bild på ett barn med en underliggande sjukdom används för att ljuga om svälten! – Det finns ett par bilder på barn som både svälter och har underliggande sjukdom som fått spridning. Övriga hundratals, kanske tusentals svältande barn har det inte.
– Här är ett collage av bilder från andra konflikter som används för att ljuga om svälten! – Används av vem?
– Kolla här hur femåringen inte svälter, men bäbisen gör det! – Även femåringen är utmärglad, men bäbisar stryker med snabbare, och dessutom är det avsiktlig brist på välling och modersmjölksersättning, och svältande mammor kan inte amma.
– Här står en kvinna med dubbelhaka bredvid en svältande bäbis! – Svälten har bara pågått sedan mars. Vi vet väl inte hur hon såg ut innan!
– Var är alla svältande vuxna? Här är en bild från Auschwitz! – Fångarna i Auschwitz hade svultit i åratal.
– Här finns ett lager med massor av mat som FN inte distribuerar! – Anledningen är att Israel tills för ett par dagar sedan vägrat garantera safe passage. De har inte kunnat hämta maten.
– Och varför skyller ingen på Egypten?! De har en gräns! – De har en milslång gräns, och i den finns the Rafah Border Crossing, som IDF blockerar inifrån. FN har inte tillåtits använda den heller, av Israel.
– Hamaspropaganda! – Varenda kotte som varit i Gaza och inte är IDF berättar samma sak. Vårdpersonal, hjälparbetare, invånare. Israeliska människorättsorganisationer. Israeliska tidningar.
– Hamas stjäl maten! – FN säger att de inte gör det. Och det var inte svält innan Israel bestämde sig för att helt stoppa mattransporterna i elva veckor i det uttalade syftet att svälta folket, och sedan, efter massivt tryck från omvärlden, började köra dit alldeles för lite mat.
Men även om svältförnekarna är obehagliga är de ändå på någon fläck saliga i den okunskap de valt att simma omkring i.
De än värre människorna är visst-svälter-de-men-än-sen-folket.
– Det är väl klart att Israel inte släpper in mattransporter! Vilket land skulle göra det när man är i krig?
Israel verkar nu ha backat och släpper in mer mat. De interna demonstrationerna verkar ha hjälpt. Men också internationellt tryck.
De som fortfarande försvarar Israel sprider:
1. Hamas stjäl all mat.
Det finns inga belägg för det. Och WFPs Cindy McCain (se längre ner) har sagt att så inte är fallet. ”We know where our food goes.” De som framför detta har aldrig kommit med något bevis. Och folket svalt inte innan Israels 11 veckor långa totala blockad i början av mars.
Nej. När det gäller GHF, alltså Israels och USAs undermåliga organisation, delar de ut all mat på platser de kontrollerar till hundra procent. Inte ens israelerna själva påstår detta. När det gäller det fåtal lastbilar FN tillåtits komma in med är det samma sak. Det är Israel som skjuter. Ingen annan.
Och igen. Ingen sköts innan Israel började kontrollera matleveranserna. Det om något visar väl att Hamas inte har något sådant intresse.
3. Egypten blockerar leveranser via the Rafah Border Crossing, som är det enda hål som finns i deras milslånga gräns.
Nej. Israel tog över den passagen redan i maj förra året. De blockerar den inifrån Gaza.
4. Kolla här! En film som visar att Israel släppt in massor med mat och FN skiter i att hämta upp den.
Jag utgår från att inte FN, som skrikit sig blå om nöden i flera månader, gäspade och sa, ‘äsch, vi tar helg nu, kommer tebaks på måndag’. Antingen ljuger Israel igen och filmen visar matlager utanför Gaza, eller också, vilket är mer troligt, har de precis släppt in maten, och FN har inte hunnit dit än. Såvitt jag förstått är det en uppsättning lastbilar som kör in i Gaza och sedan kommer hjälparbetare inifrån dit och plockar upp maten.
Editering 28 juli: Det står nu klart att anledningen var att matlagret befann sig i ett område de inte kunde ta sig till eller från på grund av att israeliska beskjutningar skulle innebära livsfara.
Israel och endast Israel är ansvariga för svälten. Till hundra procent.
Hamas är skyldiga till mycket, men inte detta.
Svälten är ett led i Israels folkmord, och enda anledningen till att de nu ändrar sig är trycket från omvärlden och trycket inifrån landet.
Vi måste alla bestämma oss för vilken sida vi vill vara på.
Den som räddar liv eller den som försvarar folkmordet.
USA och Israel skyller på Hamas. Men det är inte så enkelt.
För att släppa gisslan och lämna landet (dvs ledningen i den mån de är kvar) kräver de ett löfte om varaktig fred och en garanti från USA om detta. De kräver också att alla FNs sextusen nödtransporter omedelbart släpps in.
När de väl lagt ner vapnen finns inget som hindrar Israel från att fortsätta med sin internering, sitt folkmord och sin fördrivning av Gazaborna. Israel har brutit avtal många gånger. Därför.
Israel å sin sida kräver ovillkorlig kapitulation och alla gisslan och tänker inte ens lova att sluta den etniska rensningen och dödandet. Deras plan är ju att ta över dagens Palestina. Det enda de kan tänka sig lova är en kortare ceasefire.
Huruvida Hamas gör rätt eller fel får var och en bedöma. Om de kapitulerar villkorslöst besparar det lidande idag, men kan skapa betydligt mer på sikt. Och Hamas är inte kända för att prioritera små liv framför stordåd. Många har redan dött för ett fritt Palestina. Några tiotusen till när vi nästan är i mål spelar ingen roll, tror jag de resonerar. De är ju psykopater, imo. Darwish har exakt samma iskalla blick, totalt renons på empati, som Netanyahu. Såvitt jag förstått sitter han i Qatar, och har förmodligen mat att äta.
Därför tror jag att Israels kalkyl, att svälta ihjäl befolkningen, skjuta prick på dem, jämna deras hus med marken och konfiskera välling så att bäbisar svälter ihjäl, är ostrategisk. Nu har de förlorat Frankrike. UK och Kanada står på tur. Och även om Trump absolut inte står på Palestinas sida är han rätt trött på Netanyahu också. Och i tacksamhetsskuld till Qatar och Saudi.
Jag tror de tänker att ju fortare folkmordet går, ju mer effektiva vi är, desto större sannolikhet att Hamas går med på en fred där vi kan göra precis vad vi vill.
För deras mål är ju inte egentligen att döda palestinierna, bara att bli av med dem. Mördandet och jämnandet av alla hus (nu 70 procent) håller de på med för att snabba på processen. Men de kan bara lyckas om de hinner i mål innan opinionen i Väst svängt så mycket att vi är beredda till sanktioner och andra påtryckningar, som att arrestera IDF-soldater när de turistar i våra länder.
Hamas å sin sida verkar dock som sagt vara beredda att låta Israel fortsätta sitt folkmord tills världen tvingar Israel till en tvåstatslösning.
Världens ledare är schackpjäser i ett horribelt spel mellan Darwish och Netanyahu.
De döende palestinska barnen och gisslan är offerbönder.
Nick Maynard är brittisk läkare som varit tre rundor i Gaza, hemkommen för någon vecka sedan.
Han berättar förstås om extrem undernäring.
Israel förbjuder all välling och nästan all modersmjölksersättning. När läkare ska passera gränsen för att komma in i landet konfiskerar de all ”formula”. Inget annat.
Det gör att bäbisar som inte ammas oundvikligen dör. De ger dem sockervatten tills döden sätter in.
För de vuxna finns det ingen mat alls. Det finns sjukvårdspersonal som går flera dagar utan nästan någon mat alls. Hans kollegor har gått ner 20-30 kilo sedan sista gången han var där.
Hans kollegor har sett hur unga tonårskillar skjuts av Israeler när de köar för mat.
Israel attackerar sjukhus och läkare med flit.
Han har själv opererat dessa unga killar, ibland ner till 11-12-årsåldern, som skjutits vid Israels food distribution centers.
De hade skickats dit för att skaffa mat till sina svältande familjer.
Vissa dagar är alla skjutna i huvudet. Nästa dag i bröstkorgen. Nästa har alla blivit skjutna i magen.
”One day, twelve days ago, four young teenage boys came in, all of whom had been shot in the testicles. And this was not coincidental. The clustering was far far too obvious.”
”It seemed to us like this was almost like a game of target practice. We’re going to shoot the head today, tomorrow it will be the chest, the next day it will be the testicles. I would never have believed this possible unless I’d witnessed it with my own eyes.”
Det finns dåligt med utrustning, och det finns inte mediciner eller bedövning.
Sextusen lastbilar står utanför gränsen och släpps inte in.
#SanctionIsraelNow
Påminner också om hur Cindy McCain, John McCains änka, berättar hur Israel skjuter hungriga när de ska leverera mat.
”Israeli soldiers in Gaza told Haaretz that the army has deliberately fired at Palestinians near aid distribution sites over the past month.
Conversations with officers and soldiers reveal that commanders ordered troops to shoot at crowds to drive them away or disperse them, even though it was clear they posed no threat.”
Trotz allt 