KDs förbud mot synagogsböner

generic-jew-davidSå Kristdemokraterna har gått ut och sagt att judar måste förbjudas använda högtalare när de ber. En kommunpolitiker har gått så långt att hon i en debattartikel sagt nej till att judar tillåts be offentligt trots att ingen judisk förening begärt att få använda högtalare. För när judar ber måste det ske där ingen hör.

Nej, så är det förstås inte. Judar är inte längre en målgrupp för hat i offentliga Sverige. Deras hatare är många, men marginaliserade, och återfinns inte bland politiker.

Längre.

I Sundsvall går de ut i en artikel och säger nej till böneutrop. Det är bara det att ingen begärt något böneutrop där. Det finns ingen förfrågan, ingen önskan. Enda anledningen till tramsandet är uppenbarligen att trakassera den lokala muslimska befolkningen genom att få dem att framstå som krävande. För säkerhets skull nämns såväl könsstympning som hedersvåld och månggifte och vikten av att hålla dessa stången, så att alla ordentligt påminns om muslimers allmänna läskighet.

Det hintas också om att de utrop som ingen egentligen begärt kommer att ljuda tre gånger om dagen, och höras över hela staden.

I sista stycket får vi dessutom veta att kristna värderingar format ”det västerländska samhället i 2000 år”, och därför ska kristna ha en särställning i Sverige. Undrar lite var KD anser att ”det västerländska samhället” ligger någonstans.

I Karlskrona, där det förekommer böneutrop sedan några månader tillbaka med noll klagomål från allmänheten – utropen sker på så svag volym att de knappt hörs om man inte står precis nedanför, och det handlar om två minuter i veckan – vill KDs kommunpolitiker i en rätt förvirrad motion nu förbjuda detta med hänvisning till att bön inte ska höras i offentliga rummet. True story.

kd-billy-akerstrom-motion

Det betyder alltså även förbud mot Frälsningsarmén, psalmer i högtalarsystem och präster på skolavslutningar, såsom förslaget är formulerat. De verkar inte ha tänkt på det.

Jag känner många kristdemokrater som är synnerligen omtänksamma och kloka människor som vill väl. Jag gillar partiet. Jag brukar försvara det. Att de skulle anse att en religions utövare ska leva efter andra lagar än övriga invånare känns därför svårbegripligt och ger en besk eftersmak.

KD-ledningen har vänt ut och in på sig själva för att hitta något som förbjuder böneutrop men tillåter kristen bön, och har till slut lyckats:

”Det är regelbundenheten. Det faktum att det sker på samma tid varje vecka.”

Seriously. Man har tänkt sig att med kirurgisk precision lyckas förbjuda enbart böneutrop men inga andra religioners böner i offentliga rummet genom att hänvisa till ”regelbundenheten”. Det är alltså den som är problematisk, anser religionsutövarna vars kyrkklockor ringer varje söndag klockan elva.

Jag är inte vare sig för eller emot böneutrop per se. Vi ska självklart tillämpa de lagar vi har idag – jag vill inte se någon ändring – människor ska inte störas i sin vardag, och förfrågningar om utrop ska behandlas på samma sätt som om lokala scoutföreningen, fotbollsklubben eller syjuntan vill använda högtalare varje vecka till att ropa ut att det är dags att träffas. Den som vill be i offentliga rummet – eller sjunga en psalm – har rätt till det, för vi har yttrandefrihet, och den gäller även religionsutövare.

Det Adaktusson och Bush-Thor och diverse kommunpolitiker nu ägnar sig åt är inget annat än populistisk islamofobi med syfte att trakassera en grupp religionsutövare som redan är extremt utsatt.

Hitlers förföljelse av judar kunde ske för att det redan fanns ett etablerat judehat. Han skapade det inte – han bara red på den allmänt vedertagna bilden av judar som snåla och ohederliga. På samma sätt rider nu KDs representanter på den i vissa kretsar vedertagna bilden av muslimer som könsstympande, hedersvålds- och terrorismbenägna kalifatanhängare. I den andan är det man förespråkar särlagstiftning.

Och om några decennier kommer dagens muslimhatare att dömas lika hårt som vi idag dömer förra seklets judehatare.

Kristenistmaken

generic-church”Tager du denne Jan Willy Andersson till din äkta make, att älska honom i nöd och lust?

Jag svarade ja.”

Så började Yvonne Andersson, KD, sitt anförande i riksdagen 2009, när hon och hennes partikamrater med synnerligen tilltrasslade argument försökte övertyga övriga sex partier att guds lag borde ha större tyngd än invånarnas väl, och att därför skulle inte samkönade par få gifta sig.

I England finns sedan länge Beth Din, en sorts låtsasdomstol, som används av ortodoxa judar för att döma i tvister. Enligt brittisk lag kan man nämligen bestämma att en tredjepart ska lösa en konflikt, om båda i förväg förbinder sig att följa domslutet.

Så när muslimer ville ha samma konstruktion gick det förstås inte att neka dem.

Och så fick landet sina vitt omtalade och djupt hatade ”sharia courts”.

Ingen bryr sig förstås om vad ortodoxa judar håller på med. Knappt någon vet ens att de har sina egna ”domstolar”. Men i en nyansbefriad värld är sharia synonymt med handavhuggningar och dödande av konvertiter. Den som i någon liten mån vill leva enligt Allahs ord är en förtäckt samhällsomstörtare, som närsomhelst kommer att vända sig emot övriga invånare och tvinga på oss hijaber och böner.

generic-jew-davidEn hel del frikyrkliga kristna, enligt traditionell byäldsteprincip, väljer förstås också att lösa konflikter inom sitt samfund.

Är det bra? I en dimension är det förstås inte det. De tre abrahamitiska religionernas lagar är i stora delar patriarkaliska och framförallt kvinnor far ofta illa när gamla testamentet blir rättesnöre. Men samtidigt inser de flesta av oss att vuxna människor måste få fatta sina egna beslut.

Kristna Världen idag kallade för några år sedan, i en artikel som nu blivit viral, Ebtisam Aldebe för ”islamistfru”.

Anledningen var att hennes man Mahmoud uttryckt att det är bekymmersamt att, enligt honom, muslimer konverterar för att bättra på sin asylansökan. Han säger sig ha bevis för att detta sker. Huruvida han har rätt eller fel blir i artikeln irrelevant – man gör inga försök att komma till botten med frågeställningen.

Han har sagt så, alltså är han islamist (?), och så blir hans fru ”islamistfru”.

Fundera lite över det ordet, och vad det innebär. Hade hennes man under motsvarande omständigheter kallats för ”islamistmake”?

Själv ser jag ju inte islamismen i hans påstående. Om han har rätt ÄR det bekymmersamt, uppenbarligen, för man ska inte konvertera för att få asyl. Har han fel är problemet förstås att han har fel, och inte att han anser att agerandet skulle ha varit problematiskt om han haft rätt.

Jag vill inte för ett ögonblick försvara den absurda domen i Solna, och jag anser sedan jag var tonåring att svenska nämndemannasystemet är fel, och oavsett om Aldebe faktiskt varit partisk mot kristna konvertiter eller ej är det uppåtväggarna att det ens ska gå att misstänka att så skett.

Men det är också märkligt att vi har en benämning på den som vill inrätta ett samhälle enligt muslimsk lag, men inte på den som vill det enligt kristen eller judisk lag.

Anledningen är förstås att svensk lag från början vilar på biblisk grund. Att vi fram till helt nyligen inte var ett smack ”bättre” än islamister, utan hade inrättat vårt samhälle efter hur vi uppfattade att vår gud ville att vi skulle leva.

Det finns fortfarande många kristna som vill se mer av bibeln i våra samhällsregler. Det tog ända till 2009 innan vi fick samkönade äktenskap i Sverige, och anledningen var nästan enbart att vissa kristna inte ville gå emot hur man uppfattade att gud definierat ordet. KD röstade emot motionen som de övriga sex partierna stod bakom, men kunde förstås aldrig förklara på vilket sätt homoäktenskap skulle hota samhället.

Vad är då Yvonne Andersson, som anser sin gudstro vara viktigare än medmänniskors rätt att leva som de vill?

”Kristenist”?

Är hennes man, Jan Willy Andersson, då en ”kristenistmake”?

Om en person hade sagt ”det är bekymmersamt att imamer försöker konvertera kristna för att de ska få asyl” hade knappast någon kallat vederbörandes partner för ”kristenistfru”, utan de som överhuvudtaget hade brytt sig hade istället fokuserat på huruvida det var sant eller ej.

Jag är emot nämndemannasystemet för att det är farligt för rättssäkerheten – och läs gärna Viktor Bankes artikel för goda exempel. De allra flesta nämndemännen gör säkert ett kanonjobb, och det finns självklart lagfarna domare som är färgade av sin politiska, religiösa eller kulturella bakgrund, men de är avsevärt färre. Interasistmen har under årens lopp hittat nazister, rasister och övriga främlingsfientliga bland i huvudsak SD-utsedda nämndemän.

The takeaway från Aldebe-debaklet behöver vara att nämndemannasystemet behöver ses över.

Inte att inte religiösa ska få ta plats i samhället.

För ska vi diskutera problemet med islamister behöver vi samtidigt diskutera problemet med kristenister. Det är ingen relativisering. De är fler och de har större makt. De har ett eget parti, och även om många sunda människor återfinns i KD – jag känner åtskiliga kristdemokrater, och de är alla varma och engagerade medmänniskor som vill världen väl – kan ingen neka till att partiet i stora delar drivs av kristenism.

Men den diskussionen tar vi inte. För vi inser att i en demokrati måste väljarna även få välja representanter som står för ett samhälle vi absolut inte vill se, så istället för att fokusera på personernas rätt att uttrycka sina åsikt, och istället för att etikettera angriper vi deras argument när de förespråkar en politik vi inte vill se.

Men i övrigt låter vi dem vara ifred att leva efter de regler de själva valt.

Även om det innebär att man låter en präst, imam eller byäldste medla i eller avgöra en tvist, och även om jag själv tycker vederbörande ”dömer” på ett sätt jag anser fel.

Är jag för sharia? Inte alls. Sharia omfattar mycket som är vackert, som hur man tar hand om fattiga och gamla, men det faktum att sharia förespråkar dödande av bland annat homosexuella förtar förstås en del av skönheten.

Men den ”regeln” stammar från Tredje mosebok 20:13, och är gemensam även för judar och kristna: ”Om en man ligger hos en annan man såsom man ligger hos en kvinna, så göra de båda en styggelse; de skola straffas med döden, blodskuld låder vid dem.”

Vi utgår inte från att Yvonne Andersson vill döda homosexuella bara för att hon inte vill att de ska gifta sig, och vi behöver ge samma benefit of a doubt till muslimer.

Se nyanser.

Dra inte ut alla linjer till extrempunkter, utan sluta med halmgubbetänket.

Det är allt jag begär.

Prostitution, tiggeri, lag och hjälp

PrästkrageHur ska vi som medmänniskor agera när en vuxen människa av till synes eget val förnedrar sig, skadar sig eller utsätter sig för fara? Ska vi hjälpa dem? Förbjuda dem? Hindra dem?

Den första och mest avgörande frågan är förstås huruvida personen själv känner sig förnedrad eller verkligen far illa. Så kan till exempel de flesta av oss anse att det vore fruktansvärt förnedrande att delta i en porrfilm, men bevisligen finns många som trivs med det.

Men när det gäller prostitution är det annorlunda. Även om det går att argumentera för att en del prostituerade verkligen gillar sina jobb är de flesta övertygade om att antingen är detta en myt eller också är de så få att vi kan bortse från dem.

För ett tag sedan skrev jag att jag är tveksam till huruvida det är rätt med förbud i lag, och möttes av kritik som var så massiv att den tangerade hat. På twitter frågade ilsken vänsterskribent om han fick köpa en av mina döttrar, efter att ha påstått att min drivkraft var att moderater ska kunna köpa arbetarklasstjejer billigt.

De allra, allra flesta i vårt samhälle kan ändå vara överens om att när en utsatt person gör något som är fysiskt och psykiskt skadligt för att försörja sig själv bör vi som medmänniskor agera för att få personen att sluta med det. Om den svälter bör vi ge den mat, om den är sjuk hjälper vi med vård, om den lider av dåligt självförtroende ska vi som samhälle bygga upp det.

Och kommer det busslaster med prostituerade från ett annat land tänker vi inte att ”jo men de är nog utfattiga, så det är lika bra att de får vara här” och skjutsar dem till sexköparna. Varken som individer eller som samhälle. Deras fattigdom är ingen anledning att acceptera ett beteende vi klassar som destruktivt, skadligt och farligt.

Ändå är det så svårt att överföra insikten om att vi inte ska underlätta den sortens beteende när de utsatta personerna istället tigger, trots att det är väl så farligt och fysiskt och mentalt skadligt som prostitution, Jag vill inte för ett ögonblick jämföra alla mina godhjärtade vänner som skänker stora eller små summor till tiggare med sexköpare, för uppenbarligen är drivkraften där att hjälpa och inte att utnyttja för egen vinning, men däremot är det ingen större skillnad mot att i all välvilja hjälpa en person att sälja sin kropp.

Det finns två fundamentalt olika inställningar till tiggare. Den ena handlar om att de under alla omständigheter är utfattiga och att de inte har något annat val. Får de inte komma hit svälter de ihjäl.

Den andra är att de tjänar massor av pengar och att de kommer hit med hjälp av internationella ligor, kopplade till trafficking, droghandel och inbrott, och att den som hjälper dem bidrar till samhällets undergång.

Men idag vet vi egentligen att ingetdera stämmer. De svälter inte ihjäl, men de lever i en tillvaro av hopplöshet och misär. Inte heller är de kopplade till internationella ligor, men de lägger sina sista slantar på att ta sig hit, ibland med hjälp av människor som, likt hallickar, tjänar pengar på dem och ökar deras utsatthet.

Lika lite som vi säger till som vi säger till den prostituerade att ”jag vet att du är fattig, så det är OK att du säljer dig – se här får du låna min lägenhet så länge” – lika lite bör vi som samhälle underlätta för dem som tigger så att de fortsätter lägga sina sista slantar på resor hit istället för på sina familjer.

Detta är min grundsyn. Basen i mitt ställningstagande.

Tiggarna är inte kriminella annat än i undantagsfall, de är nästan alltid svaga och utsatta och på alla sätt ömkansvärda och de upplever sig inte ha något val, men de ska egentligen inte vara här. Det är därför i grunden moraliskt fel att stötta dem till att fortsätta tigga. Därför ger jag enbart mat. Aldrig pengar. Det är mitt beslut som individ, och jag har full respekt för att andra landar i andra ställningstaganden. Syftet med denna text är inte att peka finger till alla som menar väl, utan att väcka nya tankar.

Därför anser jag också att vi som EU-land bör fortsätta stötta dem i Rumänien och Bulgarien, och sätta press på länderna att ta hand om sina medborgare. Det är där de ska ha en bra tillvaro. Inte här, såvida de inte hittar ett jobb de kan försörja sig på.

Nu kommer vi till den andra sidan av frågan, det vill säga hur bör vi som samhälle agera, och där blir det mer komplext. Att ge dem böter är för mig lika absurt som att ge en prostituerad böter, eller någon som skär sig eller knarkar. Vi motar inte självdestruktivt beteende med straff. Det blir konstigt.

Däremot anser jag egentligen att vi bör utreda om det är lämpligt att kräva att EU-medborgare rapporterar sin närvaro i Sverige, för att göra det enklare att hitta dem som stannar längre än tre månader och utvisa dem.

Sedan finns en ordningsfråga i tiggeriet. Den som äger eller arrenderar mark, oavsett om det är en kommun, ett företag eller en privatperson, bör kunna mota bort den som tigger på samma sätt som man förbjuder någon att smälla upp ett korvstånd. Bosättningar utan markägarens godkännande måste också kunna tas bort omgående, och inte som idag först efter långa processer i domstol, och där bör polisen hjälpa till. Direkt. Inte efter ett halvår eller ett år. Vi har lagar redan. Vi måste bara använda dem.

Det är rent nonsens att vara emot tiggeri för att det är jobbigt att passera dem på väg in till ICA – vi har alla tid att gå en omväg på en halvmeter – men det är däremot inte fel av den som är markägare eller arrendator att vilja själv bestämma vem som ska bedriva verksamhet på ens mark.

”Men den som samlar in pengar till Röda Korset?”

Ja, det måste förstås vara samma sak där. Den som disponerar marken bestämmer.

Samma sak med bötfällning av den som uträttar sina behov i parker och på bakgårdar. Det är redan straffbart. Så lagen behöver tillämpas.

Det finns ingen motsägelse i att vara för tiggares rätt till värdighet men mot tiggeri, på samma sätt som man kan vara för prostituerades rätt men mot prostitution.

Det finns ingen motsägelse i att respektera alla vuxna människors rätt att välja, men samtidigt vilja försvåra val som är destruktiva och skadliga.

Och det är inte moraliskt förkastligt att vilja upprätthålla befintlig lag.

 

Borgs brott

imagination”Jag tänker inte skriva om Anders Borg”, skrev jag på Facebook, efter att ha tröttnat på alla inlägg som dök upp i mitt flöde efter att fylleskandalen uppenbarats.

Men debatten har tagit fullständigt absurda vägar, i sann ”Lock her up!”-anda. Borg är nu en grov brottsling, som ska dömas för allt möjligt, enligt i princip alla som har tillgång till ett tangentbord.

Det enda vi faktiskt vet i skrivande stund är att han varit full på en fest och sedan skrivit att han ber festdeltagarna om ursäkt. Allt annat är bara hörsägen från anonyma vittnen. Alltså bör allt tas med väldigt många nypor salt. Det var sent, det var mörkt, vittnena var förmodligen också onyktra, Borg har många hatare både vänsterut och bland nationalister pga sin invandringsvänliga inställning, så det kan ha funnits motiv att både ljuga och överdriva eller undanhålla förmildrande omständigheter. Jag tror ingenting förrän det är belagt.

Men om vi nu antar att han faktiskt kallat minst en kvinna för ”hora” och att han tagit minst en annan man på familjelyckan och sedan plockat fram sin egen dito – är det brottsligt?

Det påstår en jurist till Aftonbladet, under en rubrik som bara kan ses som en uppmaning: ”Vem som helst kan polisanmäla Anders Borg”. Och sedan, surprise, ringer folk till polisen och polisanmäler. Och ett stationsbefäl tar upp en anmälan baserat på hörsägen, och ringer sedan tidningen och berättar om sitt modiga tilltag. Jag hoppas verkligen hans chef skickar tillbaka honom till den utbildning han borde gått innan han fick jobbet, för detta är verkligen helsnurrigt.

Så här ligger marken, moraliskt, enligt mig, och juridiskt, enligt svensk lag:

Enda gången det är acceptabelt att en man säger ”hora” till en kvinna är om hon först kallat honom ”horbock”. Om han sagt så förtjänar han absolut klander.

Om, alltså.

Men idag vet vi inte att han gjort det. Återigen.

Är det, juridiskt, en förolämpning? Det kan det absolut vara, om det finns en målsägare. Men förolämpning faller inte under allmänt åtal. Det betyder att den enda som kan anmäla för det brottet är den som utsatts. Alltså är det helknäppt att polisen tar upp en anmälan för förolämpning utan målsägare.

Är det sexuellt ofredande, som Aftonbladets jurist påstår?

Nej, säger jag. Teoretiskt kan det vara det, men eftersom det är ett ord som används i långt fler betydelser än den ursprungliga kan ingen åklagare någonsin leda i bevis att avsikten varit att kränka hennes sexuella integritet, vilket är en förutsättning för fällande dom.

”Det spelar ingen roll vilken avsikten är!”, ryter arga debattörer. Jo, det gör det. Avsikten är faktiskt det enda som spelar roll när det gäller sexuellt ofredande.

Och här finns en viktig poäng. ”Ickesexuellt” ofredande enligt 4 kap. 7 § i Brottsbalken som inte sker på allmän plats hör under allmänt åtal endast efter angivelse av målsäganden eller om åtal är påkallat ur allmän synpunkt, och kan därför, precis som förolämpning, inte drivas utan målsägare.

Förr föll inte heller våldtäkter och sexuella ofredanden under allmänt åtal, men det ändrades för att råda bot på den vanliga situation där kvinnor i ett sent skede efter polisanmälan drog tillbaka sina berättelser för att göra det möjligt för en övertygad åklagare att driva målet även utan att målsägaren vill det. Men jag har aldrig hört talas om en situation där någon driver ett sexualmål där målsägaren är vuxen utan att vederbörande vid någon tidpunkt sagt sig vara utsatt för sexualbrott. Tänk dig annars att din man klappar dig på rumpan, någon ser det och polisanmäler och sedan blir din man fälld mot din vilja. Det är uppenbarligen inte så lagen är tänkt att användas.

För att någon ska ha gjort sig skyldig till sexuellt ofredande krävs alltså i praktiken att vederbörande själv gör en anmälan. Och även om en sådan person dyker upp i fallet Borg och hans påstådda k*kmätartävling är det rätt svårt för en åklagare att leda i bevis att tafsandet haft en sexuell karaktär av det slag som krävs för att uppfylla kraven i 6 kap. 10 §. Det är i så fall troligare att det rubriceras som ”vanligt” ofredande.

Det finns ett fall som liknar detta.

”En fotograf och en modell var på Moderna museet i Stockholm där modellen greppade två tonårspojkar mellan benen.

– Vilket var väldigt kränkande för dem, men man kunde inte bevisa att modellen hade något sexuellt syfte med det hon gjorde utan att det var en ren provokation. Och det bedömdes som ofredande och inte sexuellt ofredande.”

Jag har skrivit en del om sexuellt ofredande och andra sexuella övergrepp, och jag har fått en hel del kritik för att jag påstår att det händer hela tiden och att även etniskt svenska män tafsar – i synnerhet på fyllan. Jag är den första att sympatisera med dem som vill göra en poäng av att det minsann inte bara är ensamkommande som gjort sig skyldiga till detta.

Men det är inte seriöst att driva den poängen baserat på den tunna bevisning vi sett här.

Slutligen påstås att han gjort sig skyldig till olaga hot.

Jag kan ha missat något, men jag har inte sett något ögonvittne påstå något som motiverar den rubriceringen. För att ett hot ska vara olaga krävs att den gärning man hotar utföra är olaglig. Om jag säger ”jag kommer aldrig hit mer” eller ”passa dig du” är det visserligen hot, men de är inte olaga. Det enda jag hittat i tidningarna är att han ”hotade värden”.

Jag tänkte inte försvara Anders Borg. Men jag gör det ändå.

För jag är verkligen helt förbluffad över hur många av mina normalt synnerligen källkritiska vänner och följare som är beredda att inte bara tro allt som påstås anonymt utan dessutom lägga till och brodera ut det som påstås till sådant som inte ens uttryckts.

Indignationen sträcker sig längre än till Borg. De av Borgs vänner som skrivit ”ta hand om dig” eller som inte anser sig kunna kasta första stenen när det gäller alkoholintag ska också hatas, eftersom de enligt ett för mig obegripligt resonemang oundvikligen anser att det är OK att kalla kvinnor hora.

Jag finner det rätt osmakligt, faktiskt.

Det enda vi vet idag är att han varit berusad, och att han ångrar det.

Allt annat är idag gissningar och rykten.

Och så vet vi att Norrmalmspolisen har ett totalt inkompetent stationsbefäl.

Juridiskt oinsatt journalistmobb

LjusDen här snart två år gamla artikeln har plötsligt ploppat upp som en av Expressens mest lästa, och jag stör mig, liksom förra gången jag läste den, på hur extremt osaklig den är. Med svavelosande, högtravande påståenden som att hennes lilla dotters kropp nu inte längre är hennes och ”det är fritt att ta på” bröst och stjärtar, och en slutkläm om att tingsrätten i pur ondska fattat en sorts vägledande beslut som friar framtida rumpnypare borde Frida Boisen få någon sorts megapris i missamåletligan.

Svensk lag är tydlig. A slår B. B slår tillbaka. => Två separata brott har begåtts. Du får inte slå tillbaka hur indignerad du än är. Du får bara slå någon enligt nödvärnsprincipen om du gör det för att försvara dig själv från ytterligare ett slag. Detta är för övrigt en mycket god regel att även tillämpa i hemmet när man har bråkande barn.

Anledningen till att inte tingsrätten dömde mannen för rumpnypet var alltså att han inte var den som stod åtalad. Och anledningen till det är rimligtvis att åklagaren inte ansåg att det gick att bevisa detta brott, för jo, det är ett brott – sexuellt ofredande – att nypa någon i rumpan. Detta är alltså inte ett rungande okejande till rumpnypande från en samling dammiga gubbstofiler som saknar fyrtiotalets nypmöjligheter, utan en tingsrätt som gör sitt jobb, vilket är att tolka svensk lag såsom den stiftats av våra folkvalda.

Frida Boisen är bara en i en rad juridiskt opålästa skribenter som ger sig till att dra absurdra slutsatser ur domar.

Det har också blivit på tok för vanligt att ur diverse friande våldtäktsmål dra slutsatsen att ”det är fritt fram att våldta”, istället för att försvara vad som borde vara uppenbart för alla: Vi dömer inte människor till fängelse om brott inte bevisats, och ord mot ord där båda är ungefär lika trovärdiga är inte i sig ”bevis”.

En som ofta står upp mot juridisk tramspopulism à la Frida ovan är Oìsin Cantwell. Han tar på sig den obekväma uppgiften att förklara och ibland försvara impopulära domar.

Följ honom!

Åsnan och folkgruppen

Dramatic sunsetJag känner att jag vill säga vad jag tycker om det aktuella hets mot folkgrupp-målet, där en man i Nyköping åtalas för att ha skrivit och spridit ”Det är inte normalt att vakna till en åsna som har ont i magen”. Om du inte känner till det, så läs här.

Jag har haft klara problem med detta fall, på olika plan.

Min första, spontana tanke var: I ett samhälle där ett stort antal människor öppet och med enorm spridning oavbrutet beskriver samtliga muslimer som våldtäktsmän, pedofiler och mördare är det DETTA som leder till åtal! Snacka om att sila mygg! Var är åklagarna när det gäller de verkligt grova, fruktansvärda kränkningar och kollektiva dödshot muslimer som grupp utsätts för dagligen i bloggar och sociala medier?

Åklagaren försvarar sig ungefär med att det var värre än det verkar, och anger att det faktum att polisen fick rycka ut och försvara den nu åtalade för att en mobb var ute efter honom är en sorts bevis på det. Vilket är än märkligare. Att folk är beredda att begå brott gör rimligtvis inte förövaren till en brottsling.

Så ja. Min första invändning är att det är märkligt att när det finns så mycket verkligt läbbigt därute väljer man något så här tveksamt att statuera exempel av.

De journalister som är emot HMF-lagstiftningen är nu upprörda, och de som inte är det skriver ingenting, på grund av fånigheten i fallet. Därför framstår det som om hela Sverige plötsligt inser att vår lag är kokobäng.

Någon spinner loss och blandar in hädelse, blasphemy, vilket förstås är fullständigt osakligt. Den part som kränks är de muslimer som ber på ett enligt den åtalade magontsliknande sätt. Det är inte guden Allah eller profeten Muhammed som beskrivs nedsättande. Ergo är det inte hädelse som är grund för åtalet.

Min andra och starkaste invändning är således den can of worms detta har öppnat. Jag tror inte han blir fälld. Men om han blir det kommer det att ses som ytterligare ett bevis för att samhället älskar muslimer och hatar svenskar. Tusentals gråtinlägg om att man får inte säga nånting i det här jävla landet kommer att skrivas, och när åtalet rullas upp, parallellt med bilder och filmer från ISIS’ framfart kommer det att stå tydligt och klart för alla som bara kan ha en tanke i huvudet åt gången att det är gulle-Jimmie som är den enda som kan skydda dem från samhällets otäcka PKister.

Jag förstår hur det blev så här. När polisen fick i uppdrag att skydda mannen blev det samtidigt uppdagat att det fanns en kränkning i botten, och kränkningen faller trots allt delvis inom ramen för lagen. Åklagare jobbar inte praktiskt i bemärkelsen ”listar alla brott och hanterar de värsta först”, för gjorde de det hade detta aldrig kommit till ytan. Istället sitter varje kammaråklagare på sin kammare och hanterar det som ligger på skrivbordet.

Så istället för att störa mig på att man tillämpar lagen i tveksamma fall istället för uppenbara fall behöver jag nog landa i att HMF-lagstiftningen måste ses över. Den är för trubbig. Den är skriven i en tid där information inte spreds av andra än press och media utan en uppenbar avsikt och mycket möda, såsom när någon höll ett tal med många åhörare eller delade ut flygblad. Den är inte tänkt att appliceras på Facebook.

Så hur ska den då ändras?

Jag tycker vi ska återgå till kärnan: Det ska finnas ”hets” med. Dvs en kränkning bör inte vara nog, utan det bör finnas någon sorts uppmaning att trakassera för att det ska vara ett brott.

Antingen det, eller också bör poliser och åklagare verkligen börja följa den lag vi har i alla lägen, och inte bara när de inte längre kan blunda.

Det är lite som med barnuppfostran.

Man ska inte skapa regler man i princip aldrig följer.

Vi vann mot Be2!

be2-kreditkortMinns ni Intrum, Lisa och Be2?

Idag kom beslutet från Allmänna Reklamationsnämnden.

De är återbetalningsskyldiga pga sin bristfälliga information.

Nu blir det intressant att se om de verkligen följer rekommendationen. Det är i sig långt ifrån säkert.

Men för närvarande känns det som en seger i alla fall.

 

Klarna, Intrum och de sköraste

Så jag läser den här artikeln, och jag känner att det riktigt fula ligger i den detalj som nämndes i en tidigare artikel: ”Vi tar alltid bort avgiften om någon ringer”.

Jag brukar bråka med företag som skickar fakturor på felaktig grund.

Jag bråkar inte bara för egen del, utan också för mina vuxna barn, för mina vänner och bekanta och för mina barns vänner och bekanta.

Och jag känner igen det där.

Ringer man och formulerar sig på en inte för tillkrånglad men ändå helt korrekt kanslisvenska så hjälper de så snabbt till.

Om man drar ut linjerna och reflekterar lite över dessa företags affärsidé, så som den presenteras, verkar den vara att tjäna pengar på dem som INTE hör av sig.

De icke verbala. De som inte kan prata för sig, eller som känner någon som kan det. De som inte förstår att de har rättigheter. De som befinner sig i någon sorts kris, där de kanske inte orkar med att ta tag i saker.

De unga.

De utbrända.

De i en livskris.

De deprimerade.

De icke svensk-talande.

De med låg utbildning.

De utan nätverk.

Med andra ord: de sköraste.

Jag har naturligtvis ingen synpunkt på att alla ska betala sina räkningar och göra rätt för sig.

Men jag har en synpunkt på att den som kanske har rätt, men inte klarar av att hävda den, blir drabbad när den här sortens företag sätter i system att snabbt sålla bort de icke-verbala från de jobbiga, som kan uttrycka sig och stå på sig.

Jagsyns – varning!

Ensidig marginal

Ensidig marginal

Jag vill starkt varna för tryckeriet Jagsyns. På grund av tidsbrist vände jag mig till dem för att trycka vinterkatalogen – det var bråttom att få fram dem. Jag brukar annars bara vända mig till sådana jag känner till.

Foldrarna blev skeva. En del av framsidan hamnade på baksidan, och även insidan var fel. De har helt enkelt skurit fel. Fem millimenter på ena sidan, en på andra. Det gör att det finns en bred marginal på vänstersidan, och ingen på högersidan.

Jag försökte reklamera den, och har nu, efter närmare tio otrevliga och nedsättande email, givit upp.

Utgångspunkten är att jag har gjort fel. Fast trots väldigt många ord och mail fram och tillbaka har jag inte fått reda på hur jag gjort fel. Jag skickade filer, de klagade på dem, och jag ändrade enligt deras anvisningar och skickade om – ett par gånger, och de godkände de sista. Jag ringde särskilt och frågade, och de svarade att allt var i sin ordning.

Och filerna var symmetriska med tre mm bleed och en tydlig mitt, som sedan hamnade helt snett i falsningen.

Nästa utgångspunkt från deras sida är att det är OK att det är fel. För så säger direktivet. Två millimeter ”får” det vara fel. Men den ser verkligen hemmagjord ut. Jag kan inte acceptera att detta ska vara tillåtet.

Nej. Jag kommer inte att ge mig. Det är en principsak – man ska inte nöja sig med så dålig kvalitet.

Så jag suckar och kavlar upp ärmarna, och hoppas i alla fall att denna varning gör att färre blir drabbade.

Därför kan vi fortsätta blunda

skuggaCuprum tar upp kvinnors våld mot män och våld mellan syskon – som båda är undantagna från diskussioner, debatter, analyser, lagstiftning och upprop.

Här är argumenten för att fortsätta med det:

  • Att kvinnor slår män måste ju vara väldigt ovanligt. Det är ju nästan alltid män som slår, det vet ju alla. Om det kanske är en man på hundra kvinnor som blir slagen är det ju ingen riktigt problem. Hade det varit fler hade vi hört talas om dem.
  • Men en man kan ju faktiskt slå tillbaka. Eller ta tag i händerna. Eller nåt sånt. Han kan försvara sig. Det kan inte kvinnor.
  • Och hur ofta läser man om en kvinna som mördat en man?!
  • Det är fel mot alla kvinnor som blir misshandlade att komma och säga att även män blir slagna.
  • Om de blir slagna får de väl lämna sin fru eller sambo då. Ingen tvingar dem att stanna kvar.
  • Män är naturligt våldsbenägna. Det är inte kvinnor.
  • Alla syskon slåss.
  • Jo men hon retas. Och han kommer inte på något bra svar, så då slår han istället. Hon måste sluta reta honom.
  • Jag och min syrra slogs när vi växte upp, och vi är jättebra kompisar idag.
  • Jag har sagt att han får slå tillbaka om han vill.
  • Jag vägrar lyssna på ungar som skvallrar. De måste lära sig lösa bråk själva. Man gör dem en otjänst om man griper in.
  • Hon piper för allt. Han kan inte ens peta på henne utan att hon skriker att det gör ont. Om jag skulle lägga mig i alla gånger hon gapar skulle jag inte få göra annat.