”Sämre än djur”

De allra flesta av oss inser att varken Hamas eller Iran behandlar sina befolkningar särskilt väl. De är korrupta och fängslar oliktänkande, med mera.

Det är dock en myt att kvinnor behandlas ”sämre än djur”, som många insisterar på. Hamas har aldrig ens haft slöjtvång, och både palestinska och iranska kvinnor är mer högutbildade än i många andra länder, inklusive västländer. Inget land utom möjligen Afghanistan anser att kvinnor ”saknar värde”.

Och där finns återigen så mycket dubbelmoral, när krigen framställs som västerländska sekulära värden mot unket religiöst förtryck.

För ja. Det går att ha hur många synpunkter som helst på deras hantering av befolkningen. Men vilka är Västvärldens partners i Mellanöstern? Saudi, Bahrain, Oman med flera. Om vi bortser från att de tagit bort hijabtvånget (Saudi så sent som i år) är de knappast bättre än Iran vad gäller kvinnosyn och korruption.

Detta ogenomtänkta, olagliga krig har hittills bara mördat kvinnor och i någon mån enat nationen Iran inför ett yttre hot. Inte någon har fått det bättre. Och det har ökat hatet mot Israel och USA och indirekt resten av Västvärlden för kanske generationer.

Orsaken till kriget är imo att psykopaten Netanhyahu vill se ett inbördeskrig och undvika åtal, och fjanten Trump hatar Obama, så han var tvungen riva upp det välfungerande internationella avtalet med Iran för att kunna skapa ett nytt som det stod hans namn på, och någonstans lyckades Netanyahu och några krigshökar övertala honom att han skulle framstå som en hjälte om han bombade landet. Och nu vet han inte hur han ska komma ur detta, och Netanyahu tänker absolut inte sluta kriga.

Så – och jag säger detta med all empati med mina iranska vänner som hoppas på förändring – jag tror absolut att förändring kommer, men inte via bomber. Det faktum att Trump inte lagt två strån i kors för att förbättra för kvinnor i andra länder av förtryck, trots att han faktiskt har en relation med de ländernas ledare, måste väl visa att Grab them by the P-mannen inte drivs av något annat än rå egoism.

Bilden är en screenshot från en film. Jag la först upp den för över tre år sedan, och har av och till använt den som cover-bild. Den visar Astiyazh Haghighi och Amir Mohammad Ahmadi, båda dryga 20 – ett förlovat influencer-par som dansade en kväll och sedan dömdes till tio års fängelse var.

Deras situation är uppenbarligen inte ett smack bättre av detta krig. Men den hade kunnat vara det genom avtal och välriktade sanktioner.


Följ diskussionen på Facebook:

Översättning av MEDs politik

Daniel Sonesson, partiledare Medborgerlig Samling, har postat ett tweet, inom citationstecken nedan, och jag översätter det åt er:

”Antingen står du på det iranska folkets sida eller så står du på den brutala, mordiska och terrorstödjande sharia-diktaturens sida. Folket har lidit av förtryck och diktatur sedan den islamiska revolutionen 1979. Den andra sidan avfyrar skarp ammunition in i sitt eget folk. De avrättar sitt eget folk framför sina egna barn och familjer.”

=> Alla som inte tycker kriget var en smart idé hatar det iranska folket och älskar mullorna.

Vi måste lära av Iran. Vi får aldrig låta de radikala islamisterna få grepp om vår demokrati och skapa sitt förtryckarsamhälle mitt i Sverige och i Europa. Dessa terroristvänner, supporters och finansiärer av Hezbollah [sic], Hamas och av rörelser mitt i våra länder, är vårt främsta demokratihot.

=> Risken att vår treprocentiga muslimska befolkning tar över Sverige och inrättar mullor som ledare och avskaffar demokratin är lika stor som den var när mullorna tog över i Iran. Där de definitivt avskaffade en demokrati. Mmm.

”Kommer jag in i riksdagen så kommer jag göra allt jag kan för att Sverige en gång för alla ska förbjuda alla dessa rörelser och deras förgreningar att få sprida sin propaganda, rekrytera och radikalisera människor mitt i våra länder och vända dem emot oss alla – finansierat av våra naiva och förlegade bidrags- och skattesystem.

Det kräver mod. Det kräver Medborgerlig Samling i riksdagen.”

=> Snälla, rösta på mig så att jag kan avskaffa yttrandefriheten och religionsfriheten.


Följ diskussionen på Facebook:

Att kalla SD för nyssnazister

Jag kom inte på ordet ”nyssnazister”, men det är fyndigt, och jag använder det ibland. Rent generellt är jag dock inte så mycket för att använda glåpord om någon, och jag känner människor som sympatiserar med SD och som jag inte vill såra i onödan. Det är partiet, inte väljarna, jag tycker illa om. Så jag väljer mina tillfällen.

Och jag får två sorters reaktioner när jag använder det. En del tycker det är onödigt och elakt, medan andra tycker det är fegt. ”Varför kan du inte säga att de är nazister idag?”

För mig är en viktig princip att vi är vad vi definierar oss som och omvänt tills annat bevisats. Dvs om jag säger att jag är kommunist är jag det såvida jag inte förespråkar företagande, och om jag säger att jag INTE är det gäller det såvida jag inte förespråkar att staten ska äga produktionsmedlen.

SD var nazister på nittonhundratalet eftersom de sa att de var det.

”Men tycker du inte att deras politik är nazistisk?”

Nej. Nazismen är en väldigt specifik lära kopplad till hat mot judar. Vi ska inte utöka den definitionen genom att slentrianmässigt kalla all rasism för nazism.

Det är precis som med ”antisemitism”, som nu kletas på kritik mot Israel, och ”terrorism”, som nu används för exvis knarkhandel. Laddade termer missbrukas.

SD har inte hatat judar på rätt länge. De står dessutom bakom Israels folkmord och apartheid i Palestina, och Åkesson var nyligen där, inbjuden som talare av Netanyahu.

Jag kan inte idag heller säga att SD är hudfärgsrasister enligt den traditionella definitionen. Många av deras supportrar är det absolut, men partiprogram och retorik från företrädare speglar inte den synen. Däremot är de absolut rasister enligt den utökade definitionen där även hat mot religiösa och kulturella folkgrupper räknas, på grund av deras massiva muslimhat.

Men sa jag inte att jag var emot utökning av definitioner?

Den utökningen gjordes för länge sedan, och är rätt vedertagen idag. Men jag hade egentligen föredragit om det funnits ett annat ord för fördomar mot utövare av religioner.

Så sammanfattningsvis: Mitt problem med SD är inte egentligen att de var nazister på 1900-talet, utan att de är muslimhatare idag. Men det faktum att dagens ledning gick med i ett parti som var nazistiskt eller åtminstone nyss hade varit det, och som ville förbjuda blandäktenskap och utomeuropeiska adoptioner, visar att det enda man gjort idag är att förflytta hatet mot judar och svarta till världens muslimer.

Läs mina gamla blogginlägg om Sverigedemokraterna och nazism!


Följ diskussionen på Facebook:

Vem förtrycker kvinnor i hijab?

Jag hade inte tänkt skriva mer om hijab på arbetsplatser, men så började jag läsa kommentarerna jag fått igår under inlägget med bild på en polisrekryt i hijab.

Och jag vet ju hur kompakt muslimhatet i Sverige är, men blev ändå rätt illamående av vad jag såg. Facebook har dolt de värsta, och jag dolde också dem som var uppenbart hets mot folkgrupp (tagga mig om jag missat något), men jag låter resten stå kvar som ett monument över hur illa det är i Sverige.

Om någon vill ha fler argument för varför vi på allvar måste börja ta tag i muslimhatet är det bara att läsa under den posten.

Tankefiguren är att dessa kvinnor är förtryckta, så därför måste vi hata dem (?!) för de är förrädare för att kvinnor i andra länder måste ha hijab så därför ska de inte ha dem här och förresten mördas massor av kvinnor i Sverige för att de inte har hijab. Typ.

Om man tror att kvinnor mördas för att de inte har hijab, är då inte det ett argument för att låta dem jobba i hijab?

Egentligen kokar allt ner till ett ”ut med packet” i Busch:sk anda. De ska inte vara här, menar de.

Flera kvinnor som bär hijab har messat mig sista veckan och tackat för vad jag skrivit.

Och, som jag skrev häromdan, men det tål att upprepas, jag tror att många av oss inte har en aning om hur illa de behandlas. De blir spottade på, gubbar skriker åt dem, hånar dem och försöker ibland slita av dem hijaben. Och när man läser hur folk uttrycker sig inser man att det inte är konstigt.

Och ja, jag är fullt medveten om att det förekommer tvång och förtryck, men de kvinnorna hjälper man förstås inte med förbud, hat och övergrepp.

Bilden visar en kvinna i ”blue light hijab”, som skapades av ett brittiskt projekt för att få fler muslimska kvinnor till polisen.

Facebook

Hijab på Securitas

Den här artikeln i SR har valsat runt några dagar. Storyn är enkel. Hon nekades jobba som Securitasvakt i hijab, folk blev förbannade och Securitas överväger nu att ändra sin policy.

Och sedan kommer en motvåg – det är minsann inte synd om henne, enligt den gamla vanliga rasselogiken: eftersom kvinnor i hijab är förtryckta ska vi hindra dem från att jobba. Mmm.

Jag tycker det är lite intressant att diskutera med dessa individer, för då ser man hur konstigt det ser ut i huvudet på delar av våra landsmän.

Ett annat argument är att hon som vakt kan stöta på en kvinna som är utsatt för hedersförtryck (?!) och den kvinnan skulle då må dåligt av att prata med en vakt i hijab (?!). Och jag säger då att denna förtryckta kvinna som av någon anledning behöver prata med en vakt säkert hellre pratar med henne än blonde Bosse Nyssnazist.

Det bästa argumentet, som alltid funkar, är att fråga om förbudet även ska gälla gifta ortodoxa judinnor.

Då slår det tilt. De googlar lite, kommer tillbaka på volley och säger att dessa minsann kan bära basker eller peruk, utan att ens höra hur korkat det låter.

Efter att jag svarat att inte alla accepterar vare sig att visa delar av håret eller att bära peruk som alternativ kommer de inte tillbaka mer.

Det finns bara ett egentligt argument, och det är muslimhat.


Följ diskussionen på Facebook:

Den bästa religionen

Jag var djupt troende kristen från det jag var liten tills jag var runt 35. Då bestämde jag mig för att jag tror på Gud, Karma och på en mening med livet och vår tillvaro som inte är slumpmässig, men jag tror inte att Jesus var guds son, avlad av den helige ande.

Så jag är religiös, men min religion har inget namn. Jag ville ge det som bakgrund. Jag följer därför inte någon religiös skrift, men jag hittar inspiration i både gamla och nya testamentet, och i buddhism och hinduism. #yoga #meditation

Din religion är bra om den ger tröst och hopp och mening och får dig att leva ett altruistiskt liv.

Din religion är dålig om den förtrycker och skapar osunda samhällsstrukturer. Om du lever för en gud som är hård och befallande. Om du tror på sådant som är dåligt för dig eller din omgivning, t ex genom att inte acceptera andras livsstilar.

Typ albinon i Da Vinci-koden. Eller religiösa terrorister.

Det Sveriges alla muslimhatare, eller ”Islamkritiker”, inte har förstått är att den onda guden liksom den goda guden kan tillhöra vilken som helst av de tre abrahamitiska religionerna. För dem är Allah aldrig tröst och omtanke, utan alltid krigisk, förtryckande och full av hat. De verkar aldrig ha träffat en muslim vars religion gör hen trygg. De har sällan koll på hur mycket givande koranen förespråkar. Ivrigt paste:ar de in koranens värsta citat, utan sammanhang.

I princip allt det de hatar med islam finns i sitt ursprung i Gamla Testamentet, och har använts av utövare av alla tre religionerna. Stening av otrogna, månggifte, kvinnoförtryck, uppmaningar att döda, HBTQ-motstånd. Till och med slaveri.

”Men slöjan …”

Sett en staty av Jungru Maria? Sett en nunna? Besökt en katolsk eller ortodox kyrka? Direktivet att klä sig modest kommer från den tiden. Det är bara det att troende muslimer i regel utövar det mer konsekvent än troende kristna. Ortodoxa judinnor och Amish täcker också håret. Här bar vi hucklen fram till början av nittonhundratalet, och någon form av huvudduk är såvitt jag vet en del av alla svenska folkdräkter.

Frågan vi ska ställa oss när vi kritiserar religion är ju istället huruvida en persons tillämpning av sin religion är sund.

Mår du bra av sin tro? Är den bra för familjen och för barnen att växa upp i? Får den dig att fatta sunda beslut för dig själv och din omgivning?

I så fall: grattis, vilken den än är!

Men nej.

Typ:
– Islam hatar homosexuella!
– Det finns massor av muslimer som tagit ställning för gay rights.
– Då¨är de inte riktiga muslimer!

Mmm.

Facebook

Sharia eller svensk lag?

”Troende muslimer följer sharia istället för svensk lag!” deklarerade någon nyss.

Alltså.

Människor följer sitt lands lagar av två skäl. Man sympatiserar med dem och/eller man vill inte uppleva konsekvenserna.

Så det finns lagar vi gillar: jag har ingen lust att döda någon och hade inte gjort det även om det inte varit lag.

Det finns de vi är neutrala till: deklarationen ska vara inne i tid – jag deklarerar för att jag inte vill få böter, men för mig hade tidpunkten lika gärna kunnat vara en annan.

Och så finns det lagar många inte gillar, men de följer dem för de vill inte ta konsekvenserrna. Fortkörning är ett vanligt exempel.

Svensk lag och sharia har förstås ett stort överlapp, dvs man får inte stjäla eller döda med mera, och sedan finns lagar som bara är svenska – fortkörningslagar återfinns liksom inte i koranen – och så finns lagar som bara är sharia, som gåvor till fattiga, inte betala ränta, inte äta viss mat, bön, testamenten.

Det är ett venn-diagram, uppenbarligen.

Men det finns ingen svensk lag som den som lever efter sharia inte kan följa, med lite vilja. Och omvänt.

”Dual loyalty” är en antisemitisk myt som bygger på att judar inte skulle vara lojala mot sitt hemland, utan mot Israel och/eller judendomen.

Detta är precis samma sak.

Facebook

Måste vi våga kritisera kristendomen?

img_0572Det finns ett antal människor, och jag vill här undvika att skriva namn och istället diskutera fenomenet, som lämnat sina föräldrars auktoritära religiositet bakom sig, och som lidit enormt på grund av detta.

Det kan handla om olika sorters tvång och svår skuldbeläggning, som äktenskap, kyskhetsnorm, våld, kränkningar, sabotage av barnets självbild och olika hinder från att låta barnet fullfölja egna mål och gå sin egen väg.

Många gånger används religionen för att upprätthålla ett patriarkaliskt samhälle med kontroll och destruktiva maktstrukturer, och det var inte särskilt länge sedan detta gällde samtliga svenskar också. Men med välstånd och utbildning kommer ifrågasättande och frigörelse.

Men för de unga personer som tvingats slita sig loss från sina familjer uppstår förstås dubbel skada. Först lidandet under uppväxten, sedan sorgen, saknaden och den förstörda självkänslan när allt de hållit kärt och känt gemeskap med försvinner och man blir en utstött.

De som gjort denna resa och berättar om den, antingen publikt eller för oss som är deras vänner i förtroende, behöver bli hörda och trodda. De har på någon fläck rätt till sitt hat mot den religion de anser ha trasat sönder deras liv. Vi behöver möta dem med respekt och omsorg.

Men här finns en dubbelmoral.

När vi skriver om en kille som blir förskjuten av sin jehovasvittne-familj för att han är homosexuell blir inte rubriken ”Vi måste våga kritisera kristendomen”.

När vi läser om Knutbymorden blir inte konklusionen ”Vi måste våga kritisera kristendomen”.

När katolska präster utnyttjar pojkar står det inte ”Vi måste våga kritisera kristendomen”.

När barn i Manila föds på soptippar av femtonåriga mödrar som också växt upp där utan utbildning och hopp, för att stadens borgmästare förbjuder hjälporganisationer att dela ut preventivmedel med hänvisning till Gud, säger vi inte heller ”Vi måste våga kritisera kristendomen”.

För vi förstår att inte hela ”kristendomen” är ansvarig för hur vissa religiösa tolkar skrifterna. Vi klarar att bena ut vem som egentligen är skyldig, om det nu är påven eller någon annan kyrklig ledare, och vi klarar att peka på osunda strukturer och regelverk.

Vi beskyller inte alla religionens miljarder utövare.

 

Sharia är en paria

generic-christ
Jag kan förstå dem som vill inrätta samhället efter sin religions regelverk. Om man tror benhårt att gud kommer att straffa dem som inte lever efter en viss lag är det förstås naturligt och rent av omtänksamt att vilja säkerställa att alla gör så, men detta måste normalt stävjas. Ett samhälle som sätter en guds vilja före medborgarnas hamnar alltid fel, förr eller senare.

Guds vilja styrde i Sverige liksom i övriga världen för inte länge sedan, men vi har tagit oss ur det bit för bit, och vi ska inte tillbaka.

Det pratas mycket om islamister. Så fort en muslim får det minsta makt måste det utrönas huruvida hen någon gång sagt något som kan tyda på att hen anser att guds lag ska råda över människornas. Med viss rätt. Vi vill som sagt inte ha människor i ledande ställning som till exempel strävar efter att återinföra kroppsstraff.

Men det är problematiskt när muslimer som aldrig uttalat något som tyder på att de har en sådan agenda ändå förväntas bevisa att de lagt de så att säga stolliga bitarna av sin religiositet bakom sig, medan vi har en helt annan inställning till kristna företrädare. Muslimer är på något sätt islamister med ett frågetecken efter tills de visat att de inte är det, och även då fortsätter misstankarna pyra – uttalanden vrids och vänds på i jakt på bevis för att man har en dold och ondskefull agenda.

Kristna är istället ”normala” tills de motbevisat det. I vår riksdag sitter minst en kristen kreationist. Förmodligen finns fler. Men ingen argumenterar runt att deras agenda är att förbjuda homosexualitet, återinföra kroppsstraff eller bestraffa hädelse och sex utanför äktenskapet, trots att allt detta även ingår i kristendomen. Det finns inte ens ett ord som motsvarar ”islamist”.

Trump har utsett Matthew Whitaker till vad som i Sverige motsvaras av justitieminister. Whitaker anser att inga domare bör utses som inte är troende kristna. Vad jag sett har det inte ens nämnts i svenska medier.

Tänk om en justitieminister sagt: ”Alla domare i detta land måste vara troende muslimer, för annars kan man inte döma rätt.” Låt det sjunka in.

Jag förespråkar inte att vi ska möta religiösa förtroendevalda med skepsis. Inte alls. Men vi behöver applicera samma standard på alla oavsett religion.

Dvs man har sunda värderingar tills annat bevisats.

KDs förbud mot synagogsböner

generic-jew-davidSå Kristdemokraterna har gått ut och sagt att judar måste förbjudas använda högtalare när de ber. En kommunpolitiker har gått så långt att hon i en debattartikel sagt nej till att judar tillåts be offentligt trots att ingen judisk förening begärt att få använda högtalare. För när judar ber måste det ske där ingen hör.

Nej, så är det förstås inte. Judar är inte längre en målgrupp för hat i offentliga Sverige. Deras hatare är många, men marginaliserade, och återfinns inte bland politiker.

Längre.

I Sundsvall går de ut i en artikel och säger nej till böneutrop. Det är bara det att ingen begärt något böneutrop där. Det finns ingen förfrågan, ingen önskan. Enda anledningen till tramsandet är uppenbarligen att trakassera den lokala muslimska befolkningen genom att få dem att framstå som krävande. För säkerhets skull nämns såväl könsstympning som hedersvåld och månggifte och vikten av att hålla dessa stången, så att alla ordentligt påminns om muslimers allmänna läskighet.

Det hintas också om att de utrop som ingen egentligen begärt kommer att ljuda tre gånger om dagen, och höras över hela staden.

I sista stycket får vi dessutom veta att kristna värderingar format ”det västerländska samhället i 2000 år”, och därför ska kristna ha en särställning i Sverige. Undrar lite var KD anser att ”det västerländska samhället” ligger någonstans.

I Karlskrona, där det förekommer böneutrop sedan några månader tillbaka med noll klagomål från allmänheten – utropen sker på så svag volym att de knappt hörs om man inte står precis nedanför, och det handlar om två minuter i veckan – vill KDs kommunpolitiker i en rätt förvirrad motion nu förbjuda detta med hänvisning till att bön inte ska höras i offentliga rummet. True story.

kd-billy-akerstrom-motion

Det betyder alltså även förbud mot Frälsningsarmén, psalmer i högtalarsystem och präster på skolavslutningar, såsom förslaget är formulerat. De verkar inte ha tänkt på det.

Jag känner många kristdemokrater som är synnerligen omtänksamma och kloka människor som vill väl. Jag gillar partiet. Jag brukar försvara det. Att de skulle anse att en religions utövare ska leva efter andra lagar än övriga invånare känns därför svårbegripligt och ger en besk eftersmak.

KD-ledningen har vänt ut och in på sig själva för att hitta något som förbjuder böneutrop men tillåter kristen bön, och har till slut lyckats:

”Det är regelbundenheten. Det faktum att det sker på samma tid varje vecka.”

Seriously. Man har tänkt sig att med kirurgisk precision lyckas förbjuda enbart böneutrop men inga andra religioners böner i offentliga rummet genom att hänvisa till ”regelbundenheten”. Det är alltså den som är problematisk, anser religionsutövarna vars kyrkklockor ringer varje söndag klockan elva.

Jag är inte vare sig för eller emot böneutrop per se. Vi ska självklart tillämpa de lagar vi har idag – jag vill inte se någon ändring – människor ska inte störas i sin vardag, och förfrågningar om utrop ska behandlas på samma sätt som om lokala scoutföreningen, fotbollsklubben eller syjuntan vill använda högtalare varje vecka till att ropa ut att det är dags att träffas. Den som vill be i offentliga rummet – eller sjunga en psalm – har rätt till det, för vi har yttrandefrihet, och den gäller även religionsutövare.

Det Adaktusson och Bush-Thor och diverse kommunpolitiker nu ägnar sig åt är inget annat än populistisk islamofobi med syfte att trakassera en grupp religionsutövare som redan är extremt utsatt.

Hitlers förföljelse av judar kunde ske för att det redan fanns ett etablerat judehat. Han skapade det inte – han bara red på den allmänt vedertagna bilden av judar som snåla och ohederliga. På samma sätt rider nu KDs representanter på den i vissa kretsar vedertagna bilden av muslimer som könsstympande, hedersvålds- och terrorismbenägna kalifatanhängare. I den andan är det man förespråkar särlagstiftning.

Och om några decennier kommer dagens muslimhatare att dömas lika hårt som vi idag dömer förra seklets judehatare.