Netanyahu 2012. Ivrigt insisterande i Wile E. Coyote-stil på att Iran har en bomb som detonerar närsomhelst.
Jag vill förstås inget hellre för det iranska folket än att de ska bli av med sitt korrupta styre, som fängslar, torterar och avrättar oliktänkande och bli en demokrati och kvinnor ska få klä sig som de vill. Och jag väntar fortfarande på att någon ska förklara hur det ska ske genom att bomba småflickor.
För det handlar ju inte om det. Med samma argument minus kvinnors klädsel kan vi bomba Saudi, Qatar, Ryssland, Kina, diverse u-länder.
Jag blir förvånad över mig själv när jag ser Trumpen och Netanyahu håna Iran, deklarera att de är svaga och krossade, basunera ut att nu har de vunnit, men de ska ändå kriga lite till och min go-to-känsla är att Iran är offret och USA och Israel förövarna.
Det är som att se två hänsynslösa mobbare sparka på en försvarslös nisse och du måste nypa dig själv för att minnas att den försvarslösa nissen också är en elaking som brukar klå upp fru och barn. Ingen är god i scenariet.
Det fanns ingen egentlig ursäkt för kriget. Iran var inte nära någon atombomb, och USA och Israel hade förstås ingen plan för ”regime change” annat än ”om folket reser sig är det bra, annars är det deras fel och vi kan skylla på dem”.
”When we are finished, take over your government. It will be yours to take. This will be probably your only chance for generations!” skrek Trump som om han generöst presenterade det lidande iranska folket med en gåva. Nej. De kan inte bara ”ta det”. Oppositionen är inte organiserade, utan tvärtom splittrade i grupper som är i luven på varandra. Det finns ingen plan, ingen ledare.
Vad jag vill i denna situation är att övriga västländer står fast vid sin linje att inte hjälpa Trump. Han behöver få känna konsekvenserna av sitt idiotiska påfund fullt ut, så att han inte gör om det i Kuba eller liknande, för han har två år kvar. Vi är här idag delvis för att han blev kaxig efter Venezuela. Sedan måste vi tillbaka till en världsordning där FN stärks, Israel hålls ansvariga och USA förhoppningsvis aldrig mer väljer en president som startar krig utan formellt godkännande. FN må ha sina brister, men det är det bästa vi har.
Och den största bristen är för övrigt USAs vetorätt.
Så det framstår alltmer tydligt att Netanyahu, de tokkristna apokalypssionisterna och övriga stridstuppar slog en lov runt Trump, och säkerställde att han inte lyssnade på alla mesiga fredsduvor. Jag kan tänka mig hur det lät. Det skulle gå fort och lätt och sedan skulle han bli ihågkommen förevigt som den starke ledaren som bytte regim i Iran och dessutom räddade världen undan en garanterad atombomb.
Och Trump är gammal. Och gaggig. Jag säger inte det för att jag inte gillar honom. Lyssna på nittonhundratalsklipp av honom. Han är fortfarande en a-hole, men han pratar i hela meningar, håller tråden, börjar inte weave:a runt om guldgardiner och ballrooms.
Och nu har han inte bara insett att det blev tossigt – många hånar honom dessutom för att Netanyahu försökt blåsa precis varenda president sedan Clinton och Trump var den första att gå på den lätta. Typ.
Så vad göra? Hans geggiga hjärna berättar för honom att han har pratat med en före detta president. En han faktiskt gillar. Och han sa ”jag önskar att jag gjort det du gjorde!”.
Men liksom. Det finns bara fyra. Och Clinton, Bush, Obama och Biden har garanterat att det inte var de. Alla hatar honom. Inte en chans att de bara ringer upp och säger ”jag önskar jag hade gjort det!”.
Så egentligen är väl inte en liten lögn bland alla andra hundratusentals en big deal, men det visar var hans fokus är. Han får absolut inte framstå som svag och lättlurad.
Och hans ego är det största hindret för fred på den sidan Atlanten.
På andra sidan finns en decimerad grupp fjärdehandsval som försöker organisera sig med en förmodligen skadad ledare och som också klamrar sig fast vid prestige. De behöver visa sitt splittrade folk att de fortfarande styr, och några eftergifter finns inte på kartan.
Detta känns som Vietnam. Överlägsen militär som borde vinna i en tillfällig punktinsats, men vad betyder ”vinna”? Många år av gerillakrigsföring i ett land som är bortaplan för den överlägsna styrkan och vinsten blir till sand.
Så vi har en Gaggig Trump, ständigt berusade krigshökarna Hegseth och Graham, Mike ”They can take it all” Huckabee och en Netanyahu som ser sin dröm uppfyllas.
Vinnaren är … Putin. Han får sälja sin olja igen. Ingen orkar vända blicken mot Ukraina.
Och förlorarna är flickorna i Iran, tusentals döda, lemlästade och bostadslösa libaneser, och det palestinska folket som mördas och fördrivs dagligen sedan snart 70 år.
Det är mindre intressant huruvida det stämmer och mer ATT han sa det, eftersom han är taktisk och vet vart vindarna blåser. Hittills har dem-toppar av den centriska stammen avstått så långt de kunnat att kritisera Israel, och detta avsteg visar ett enormt politiskt skifte.
Inte ens Sanders, som ju är av judiskt ursprung och någorlunda säker mot antisemitismanklagelser, går så långt, utan stannar vid att det är Netanyahu och inte landet Israel som är problemet.
Så vad har fått honom att våga sig på något så extremt?
Jag tror två delar.
Dels kan han läsa opinionsundersökningarna. Palestina har nyss gått om Israel vad gäller sympatier, och när det gäller demokratiska väljare, som han ju måste förbi för att knipa nomineringen om två år, känner bara sjutton procent sympatier för Israel.
Den andra delen är att han sett att det kan gå bra för politiker som törs prata ur skägget – inte minst Mamdani visar det. Trots stark kritik mot Israel röstade en tredjedel av New Yorks judiska väljare på honom.
Jag står ju fast vid vad jag tidigare skrivit – det var Kamalas velande i frågan, kombinerat med Bidens svek mot palestinierna, som kostade henne valet och orsakade del 2 av trumpkatastrofregimen.
Och AIPAC-pengar har redan blivit ett lackmustest. I den populära podden ”I’ve had it” (nedan) svarade en annan trolig presidentkandidat, Cory Booker, för fem månader sedan med en word salad som sen blev viral på frågan om varför han tog bidrag från dem.
Så räkna med att kandidater på båda sidor staketet kommer att grillas inför midterms om ett drygt halvår, vad gäller såväl Palestina som Iran (om kriget pågår då).
Av och till får vi se opinionsundersökningar gällande hur många som ”stödjer” sin regim – i Hamas, på Västbanken, i Iran osv.
Och jag känner att många av oss västlänningar, som haft rösträtt hela våra liv, inte riktigt fattar hur folk tänker i en diktatur.
Rent generellt: Man går inte omkring och tänker så mycket på vilka som styr. Dels spelar det ingen roll vad du tycker eftersom du ändå inte får rösta, dels känner du inte till rätt mycket av sånt som du hade kunnat störa dig på om det funnits fri press och dels är du van att inte dela med dig av dina åsikter, för du vet inte vem som skvallrar för regimen.
Det finns förstås i de flesta diktaturer grupper av människor som är super-emot regimerna. Kina, Ryssland, Iran har mängder av dissidenter i sina fängelser. Hamas har av och till under åren avrättat regimkritiker. Och den yngre generationen har tillgång till information den äldre saknar och är mer förändringsbenägen.
Men breda lager har ingen stark åsikt. Så när vi får se opinionsundersökningar gällande hur många som ”stödjer regimen” i en diktatur är det siffror som inte säger så mycket.
Många i Väst ser väldigt svartvitt på både palestinier och iranier. De delas in i två kategorier – de som stöttar landets regim och därmed är raktigenom onda och de som kämpar med näbbar och klor och fara för sitt liv för att störta den och som är raktigenom goda. Det finns inget utrymme för nyanser däremellan.
Jag minns när journalisten Anas Al Sharif blev brutalt mördad. Strax efter cirkulerade bland annat dessa bilder, som sägs visar honom som ung, starstruck journalist som träffar Hamas’ ledare. Nu ser han rätt inklippt ut, med skarpa linjer runt kroppen och i jacka inomhus och dessutom är bilderna spegelvända. Gubben till vänster är till höger på andra bilden.
Men syftet var att förklara honom som en av de onda, som därmed förtjänade att bli mördad. Och jag minns att jag diskuterade med någon som tvärsäkert deklarerade att eftersom EU (!) säger att Hamas är en terrororganisation borde han absolut inte träffa ledningen för Gaza, utan ta avstånd. Och jag tänkte att hur kan det vara så svårt att bara försöka gå några steg i hans skor.
Uppväxt i Gaza, som är ett koncentrationsläger, illegalt blockerat av ett land som stulit mark från 60 procent av Gazas befolkning och som regelbundet mördar hans landsmän – särskilt barn. Fri press finns inte, utan all information han fått under sina på bilden dryga tjugo år i livet har varit censurerad av Hamas. Och då ska han på någon fläck själv konstatera att ”jamen eftersom EU säger att de är terrorister tänker jag inte träffa dem”. Enligt hans vänner blev han dock mer kritisk mot Hamas mot slutet av sitt 29-åriga liv. Och det är ju inte konstigt, eftersom han som journalist fick mer insikt i vad som hände under ytan i Gaza.
Samma sak när det gäller 7 oktober. Det är ett fasligt tjafsande om att palestinierna i Gaza jublade den dagen. Men vi måste förstå att de nyheter som visades där var helt annorlunda mot de vi såg. Och ingen av oss fick en korrekt bild.
I Gaza och många arabisktalande medier från regionen betonades attackerna på baserna och det faktum att Hamas nu tagit fångar som kunde växlas mot de många palestinier som Israel torterar i fängelser, utan att de dömts för brott, och varav många är barn. De döda civila nämndes knappt. Det är inte konstigt att det sågs som en seger bland dem som hade närstående som drabbats av Israels grymma behandling av fångar.
Vi å andra sidan fick en lång rad lögner serverade av Israel de första veckorna, som kraftigt överdrev de dåd palestinierna – varav en del var Hamas, andra privatpersoner – hade begått. Så vår bild var imo mer skev än den palestinierna hade, för den var bara ofullständig och inte en direkt lögn.
Och när vi förflyttar oss till Iran gäller samma sak. ”Frihet för det iranska folket” betyder olika saker för olika personer. Såvitt jag förstått vill väldigt få ha kvar hijabkravet för kvinnor, och de flesta vill se en väg från diktatur till demokrati, men det betyder inte nödvändigtvis att man gillar att USA och Israel dödar alla deras ledare – och än mindre att bomber dödar civila och förstör landets infrastruktur högt och lågt. Deras mest akuta problem är att deras ekonomi är helt sönderslagen av sanktioner, och det löses inte genom döda mullor.
På samma sätt vill många se Reza Pahlavi komma tillbaka och rädda landet, medan andra ser honom som sonen till en grym diktator, och de vill absolut inte kännas vid honom.
Så många menar att det i alla lägen är fel att ”försvara” dem de uppfattar som ”onda”, men faktum är att det finns rätt få onda människor i världen. Vi är produkter av vår livserfarenhet. Och vill vi föra en meningsfull diskussion om vad som är bäst för folken i Mellanöstern måste vi klara att ta på oss palestinska och iranska skor.
”Jag sa ju det! Jag sa att NATO inte skulle hjälpa oss när vi behöver hjälp! Femtielva kvadriljoner har vi lagt på NATO! Och de kan inte göra detta lilla!”
Men det är förstås ingen liten sak att gå in i ett krig, och göra alla det egna landets invånare till måltavlor. Som våra europeiska ledare säger: Han frågade inte ens.
Surast är han på Keir Starmer. ”Han säger att han måste fråga sitt team! Varför då?! Han är ju premiärminister, så han kan bestämma själv!”
Trump är snart 80 och har inte fattat skillnaden mellan en parlamentarisk demokrati och en republik.
De håller fortfarande på och ”utreder” attacken mot flickskolan i Minab, vilket förstås är direkt trams. De vet att de är ansvariga, och rimligtvis är orsaken ”bad intelligence”. Och sånt händer. Då tar man ansvar och ber om ursäkt. Obamas försvarsministrar läxades upp av kongressen när strikes gick fel i Afghanistan. Jag kan dock inte riktigt se framför mig Hegseth yttra orden ”vi beklagar”.
Lyckligast av alla är Lindsey Graham. Full som ett ägg ringer han in till talk shows varje kväll och rantar om hur fantastisk Trump är. Och när man har stridshökarna Graham och Ted Cruz på sin sida gör man förmodligen något totalt fel.
De tuffa tuffingarna har tagit sig vatten över huvudet, och för varje dag som går blir det tydligt att Mellanösterns folk igen får betala för västerländska gubbstruttars nonchalanta macho-egon.
Är det krigsbrott att attackera centrala Tel Aviv?
Låt oss applicera Israels egna logik:
Det är inte krigsbrott om det finns en soldat i huset. Och eftersom alla vuxna i Israel förutom någon procent vapenvägrare gjort värnplikten innebär det att alla hus med vuxna i är legitima mål. Det är helt ok att bomba en skola full med barn, om man har anledning att tro att en vuxen som är soldat finns inne i skolan.
Det är enbart krigsbrott att bomba hus där det bara finns minderåriga.
87 procent av israelerna är positiva till kriget med Iran.
Det ska till en special kind of stupid för att tro att Israel drivs av en vilja att befria iranska kvinnor.
Matt Schlapp, ansvarig för konservativa CPAC och känd för att ha tafsat på en manlig medarbetare, deklarerade att det var lika bra att de 170 flickorna i Minab dog, för nu slipper de bära burka:
”Det är hyckleri att säga att dessa attacker skadade kvinnor och barn när dessa kvinnor och barn, de unga flickorna du refererar till, skulle … leva ett liv i ett barbariskt, ojämlikt samhälle bakom en burka, utan möjlighet att göra karriärval.”
Det är förstås fel i sak. Iranskor bär inte burkor, och kvinnor har är mer välutbildade än män.
Det ska till en special kind of stupid för att tro att Trumpnissarna drivs av en vilja att befria iranska kvinnor.
Jag var bara nästan säker för två veckor sedan när kriget började, men nu är jag helt säker: Det finns ingen väg till regimbyte i Iran. Detta krig, samt blodbadet i Libanon, är bara en distraktion så att Israel kan fortsätta mörda palestinier och roffa åt sig deras mark.
Jag gillar ju inte alls Tucker Carlson, och det känns som om jag skriver denna ”disclaimer” var och varannan dag numera, men han är intressant eftersom han är på insidan av MAGA-rörelsen.
Så jag vill slå ett slag för hans intervju med Piers Morgan igår, där han berättar hur han försökt resonera med Trump, som han känt i trettio år, innan kriget med Iran. Länk i kommentarerna.
Sammanfattning:
Han pratade med Trump flera gånger för att försöka övertala honom att låta bli att attackera Iran, och han kände att Trump egentligen inte hade lust med det, men andra människor, som Netanyahu och Lindsey Graham, övertalade honom. Det är inget oväntat i det, men här får vi det bekräftat. Han menar också att många av MAGAs gräsrötter är helt förtvivlade. Nu är ju förstås de som kommunicerar med Tucker sådana som tycker som han – det finns ju andra som tycker Trump gör helt rätt – men igen. Den kritiska falangen växer.
Tucker tar även upp att Anthony Blinken, som var Bidens Secretary of State och tidigare jobbade i Obamas administration, har gått ut och sagt att Netanyahu försökte övertala Obama att attackera Iran med precis samma argument: ”om ni inte hänger på gör vi det själva”, och att efter 7 oktober hade han sagt till dem att nu tänkte han attackera Hizbollah, och ville att Biden skulle hänga på, och Biden svarade att ”vi skyddar er om ni blir attackerade, men inte om ni attackerar”.
Trump är uppenbarligen halvdement. Det är bara att lyssna på honom. Han vimsar om att kriget är vunnet, men han behöver fortsätta kriga och han vill rädda folket men samtidigt är det USA som ska ha all Irans olja och ”titta vilka fina gardiner jag har! Jag sparade pengar genom att inte köpa nya!”
Så där är vi nu. En psykopat, dvs Netanyahu, som själv säger sig ha velat attackera Iran sedan 40 år tillbaka, har förklarat för en dement narcissist att han kommer att bli hjälte om han krigar mot ett land som absolut styrs av en grym regim, men den regimen kommer inte att falla så länge det inte finns ett alternativ som en klar majoritet av alla iranier som fortfarande lever i Iran är beredda att stödja.
Och nu skickar nu Trump, som låtsas ha varit emot Irakkriget i alla år, 2 500 amerikanska soldater dit.
Jag kallade igår Israels mord på civila i Libanon för ”terrordåd” enligt principen ”det är lika fel som 7 oktober”, och ett antal personer hävdade att jag har fel.
Här är samtliga argument (se länk till Facebook i blogginlägget):
1. ”Du är mycket orättvis mot de kristna och de irreliska människorna. Du bara stöder Islam och muslimerna. Det är just det som gör mig upprörd. You are a very good spokeswoman for the Islamisk people. Förstår du.”
– Hade vi använt samma måttstock hade jag inte behövt ”stödja muslimerna och islam”. För övrigt finns det förstås inte bara muslimer i Libanon och Palestina.
2. ”En normalbegåvad människa som inte är helt behärskad av känslor kan se skillnad mellan kollateral skada i krig och terrordåd”.
– ”Vad bra. Då kan du upplysa oss alla här om varför Hamas begick ett terrordåd 7 oktober, men inte Israel i Libanon.”
[Inget svar]
3. ”Vissa är kanske upptagna med att fördöma det decennier långa förtrycket av kvinnor i Iran? Som förvisso funnits i regionen innan koranen skrevs. Men den sortens förtryck är väl något du stöttar. Det ska inte vara samma måttstock. För grannländerna är definitivt värre efter ”revolutionerna”. Så.”
– Ok, så argumentet för att inte kalla morden i Libanon för terrordåd är att det finns kvinnoförtryck i Iran.
4. ”Det är Hezbollah som återupptagit kriget mot Israel. Varför stödjer du terroristerna?”
– Lite komiskt att varje person som inte har svar på frågan istället fokuserar på att jag ”stödjer” muslimer/terrorister/kvinnoförtryckare.
5. ”Men är inte starten här att Hezbollah började skjuta raketer igen och liknande mot Israel… och Israel nu ger sig in i Beirut där Hezbollah antas ha både förråd, ledningscentraler och andra militära strukturer?”
– Det är deras motivering. Och Hamas’ motivering var att attackera baserna (vilket är fullt legitimt enligt FN), döda fiendesoldater (också fullt legitimt även om många räknar soldaterna som offer för terrordåd) och ta fångar som kan utbytas mot palestinska fångar, vilket inte är legitimt, men även Israel har fängslat oskyldiga, så igen. Vilken är skillnaden?
6. ”Hizbollah började skjuta raketer mot Israel igen, officiellt som en sympatihandling för Iran.”
– Och Israel har i alla år sedan de lämnade Gaza attackerat Gaza från luften, via gränsen (genom att skjuta bl a barn) och via fysiska räder.
7. ”Nej. Inget terrordåd. Det är inte terrorirism bara för att du inte håller med Israel.”
– ”Så då får du förklara skillnaden mellan 7 oktober och Israels agerande på Västbanken och i Libanon.”
– ”Är det lönt? Du har ju redan bestämt dig för att Israel är terrorister och alla som dödar judar i ett heligt krig är frihetskämpande hjältar.”
– ”Du får gärna låta bli om du saknar argument. Jag har dock rätt många läsare, så även om du upplever att jag inte är mottaglig kan du ju övertyga andra. Go for it!”
[Inget svar]
8. ”Vad var din röst när Iranska regimen mördade 40000 ungdomar!!! Då minsann håller ni käften!🤮🤮🤮”
9. ”Innan Iranstödda Hizbollah började ockupera södra Libanon hade Libanon kristen majoritet. Var är alla fördömanden?”
10. ”Hur många raketer och missiler avlossas från Israels grannländer varje vecka och månad?”
11. ”No Jews no news!🤮”
12. ”Varför började Hishbolla skjuta, de vet vad som händer?”
13. ”VI TAR DET IFEN. HIZBOLLAH ÄR ETT TERRORISTGÄNG SOM STÖDJER REGIMEN I IRAN”
14. ”Wow, what a distortion of reality! Maybe you can explain to me why Lebanon started launching hundreds of missiles and rockets every day? Want to explain to the parents of these children who were murdered by a single missile why you expect Israel not to protect them?”
15. Bilden ovan.
Vilken kommentar 1-15 anser ni bäst motiverar varför Israel inte begått terrordåd i Libanon?
Katolske Fader Pierre al-Rahi, näst längst till vänster, mördades i förrgår i ett israeliskt terrordåd i Libanon, där de sköt med en stridsvagn på ett hus där han vistades. Totalt har Israel mördat 570 civila i Libanon, varav 86 barn.
Vi tar det igen.
Israel har bara de senaste dagarna begått ett terrordåd som motsvarar ett halvt 7 oktober bara i Libanon.
Trotz allt 