Tove Lifvendahl, vars ledare jag brukar uppskatta, skriver idag att polisen måste ändra sig när det gäller demonstrationerna för Gaza.
Hon är förstås mer påläst än Måwe, vars tweet jag kommenterade för en vecka sedan, där denna fick det att låta som om Palestinademonstrationerna liksom med flit var förlagda så att de trakasserar synagogsbesökare i Stockholm. Tove konstaterar istället att arrangörerna inte hade något inflytande över rutten, utan att polisen helt bestämt detta.
Case closed, tycker jag. Om de inte valt vägen finns naturligtvis heller inte något antisemitiskt motiv. Ingen vilja att störa eller förstöra för judar när de utövar sin religion.
Men nej. Under rubriken ”Nu måste polisen tänka om” listar hon varför denna rutt är oacceptabel.
Dels menar hon att det kommer att störa judar på sabbaten. Men de gudstjänsterna äger rum på förmiddagen, och tågen kommer att passera vid tretiden på eftermiddagarna på Hamngatan, två kvarter, alltså trehundra meter, från synagogan. Och nu vet jag inte hur långsamt de går, men det kan inte handla om många minuter de är där. Det är alltså inte så att en eventuell eftermiddagsbesökare måste tränga sig förbi demonstranterna för att ta sig till synagogan. Men tydligen menar Tove att blotta risken att de råkar se dem när de är på väg dit är oacceptabel.
Hon fortsätter med att konstatera att ”Palestinademonstrationer i Sverige liksom i hela västvärlden regelbundet används till såväl öppna terrorhyllningar som antisemitiska uttryck”.
Är det sant?
Det beror på hur man ser på det.
Det har förekommit – enstaka Hamasflaggor, även om arrangörerna säger nej – ”from the river to the sea” – slagord som även Netanyahu använder sig av – uttryck för hat mot Israel, såsom ”krossa sionismen” och ”småbarnsslaktare”
Det finns vittnesmål om att judehat någon enstaka gång skanderats på arabiska, vilket förstås skulle falla i den kategorin, men såvitt jag vet är dessa obekräftade.
Och jag vill förstås inte att någon människa ska känna sig illa till mods på grund av sin religion eller sitt ursprung, men det är en sådan absurd obalans mellan vad man förväntas bli skyddad från.
Hur känner sig palestinier när de ser Israels flagga? Har de rätt att slippa se symbolen för det land som illegalt ockuperat deras i årtionden?
Hur känner sig muslimer när de blir spottade på för att de bär hijab?
Och ja, det finns en hotbild mot synagogor, och det finns också en enligt SÄPO större hotbild mot moskéer, men de nämns aldrig. Istället sitter mängder av pyshatande svenskar och hetsar mot deras existens utan någon krönika i SvD. Jag har aldrig sett någon enda individ ifrågasätta varför vi har synagogor i Sverige, men hatet mot moskéer drivs av politiker som sitter i regeringen tillsammans med det parti jag röstade på. För övrigt samma parti som vill lagstadga om förbud mot kritik mot landet Israel.
Vår palestinska och muslimska befolkning måste ha exakt samma rättigheter och skyldigheter som vår judiska. Varken mer eller mindre. Hur är det inte självklart?
Till slut vill jag påminna om Alexandra Esser, se bild. Hon och en grupp andra svenska judar demonstrerade utanför Judiskt kulturcenter där föreningen bjudit in en IDF-soldat och misstänkt krigsförbrytare, och de utsattes för massor av hat.
Flera ministrar från det parti jag röstade på anklagade dem för att vilja ”skapa skräck och rädsla hos barn som bor i Sverige vars familjer i generationer blivit förföljda”, de kallades antisemiter och ”odjur”.
Vilket visar att när du som jude står upp för det palestinska folket upphör din rätt att leva tryggt och avskärmad från hat i detta land.
Jag läste detta och tyckte det var lite konstigt att de förlägger en demonstration ”ett stenkast” från Stockholms synagoga.
I själva verket är det en marsch från Odenplan till Raoul Wallenbergs torg, och ja, den passerar Hamngatan som är två kvarter från synagogan – det blir liksom så när synagogan ligger precis mitt i Stockholm – så en väldigt bra stenkastare kan teoretiskt nå dit. Men det verkar inte alls finnas någon avsikt att trakassera synagogsbesökare. Sabbatgudstjänsten är på morgonen och tåget startar först 1330.
À propos kasta sten …
Det är klart att man inte kan protestera mot folkmord och apartheid utan att kallas ”hatisk”, för det är uppenbarligen fenomen som förtjänar att hatas.
Men Sverige har åtskilliga judar som också avskyr Israels dåd, och som går i tågen. Hennes tankefigur att judar i Sverige generellt inte ska klara av att beskåda kritiken mot ett helt annat land bara för att dessa delar religion med majoriteten av det landets folk är helt absurd. Som om svenskar boende i Frankrike skulle bli ledsna över kritik mot exvis UK bara för att de också är protestanter.
Jag har många gånger frågat dem som hävdar att demonstrationstågen är antisemitiska om de kan ge exempel på hur. Och det kokar alltid ner till att någon någonstans skrikit något om judar på arabiska, men ingen vet vem, så hur kan man polisanmäla?
ADL, som jag menar har blivit en parodi på sig själva på sistone med bland annat sitt Mamdani-hat (vi tar det en annan gång), säger så här:
Antisemitism i Sverige utgör en paradox: medan offentliga uttryck för hat i allmänhet är tabu och ADL-studier ofta rankar Sverige bland de minst antisemitiska länderna vad gäller attityder (cirka 4-5 % av befolkningen), finns det en betydande, kraftigt ökande realitet av incidenter. Efter Hamas-attacken den 7 oktober 2023 ökade rapporterade antisemitiska hatbrott i Sverige med över 450 %.
Och det går ju tillbaka till vad jag skrev i mitt förra inlägg och vad ATM skriver. Muslimhatare stör sig på Palestinatågen och anmäler allt de inte gillar. Flaggor, Israelkritik, påstådda rop på arabiska. Och eftersom BRÅ loggar polisanmälningar och inte domar blir det förstås en explosion, men ingen vet om den är verklig eller ej. Notera nu att jag inte säger att det inte finns en ökning. Jag säger att ökningen är ”obevisad”. (Igen.)
Notera också att jag inte läst polisanmälningarna, men jag har läst uttalanden från dem som säger sig ha polisanmält, vilket gör att jag tror mig veta att många är okynnesanmälningar.
Om Sverige har 4-5 procent verkliga judehatare, och jag tror den siffran stämmer, och kanske hälften av dem är nassar och andra hälften typ Palestinasupportrar är det förstås möjligt att någon av dessa två procentenheter ropat något antisemitiskt i ett tåg – jag säger inget annat. Men jag tror inte att antalet antisemiter i Sverige ökat de senaste två åren.
Och paradoxen är att medan muslimer som grupp lider av underrapportering av hatbrott lider indirekt judar som grupp av överrapportering, för när människor som jag och många andra antirasister som normalt automatiskt vill tro offer för rasism läser om hur folk kallar Palestinas flagga för antisemitisk blir det till slut ett rop på varg.
When antisemitism is everywhere, it is nowhere.
Samma sak med hyperboliska uttalanden som ”enbart spillror återstår av det judiska liv som en gång fanns i Sverige”, när antalet judar i Sverige i stort sett stått still sedan ökningen vid holocaust.
Så till er som tycker ATM har rätt:
Varje dag mördas barn i Gaza av en armé som uppvisar en grymhet vi sällan skådat i modern tid, och som har stöd av Sverige och EU.
Igår skrev jag att jag tyckte vi borde gå ihop och börja polisanmäla hets mot folkgrupp, eftersom det exploderat på nätet.
Och flera av er påpekade att Näthatsgranskaren redan gör det. Jag kände konstigt nog inte till dem, men nu har vi pratat och kommit fram till att samarbete vore kanon. De har redan en struktur och mallar och kunskap. Vi tänker oss en liten grupp som gör det faktiska jobbet, och som andra kan tipsa. Vi fokuserar på sådant som är uppenbara brott och inte gränsfall, och ser till så att polisanmälningarna är välformulerade dels för att lyckas och dels för att inte äta polisens tid. Vi följer upp och berättar hur det gått.
Jag har sparat namnen på er som sa er vilja hjälpa till, så vi återkommer när vi känner att vi är redo. Förhoppningsvis snart.
Den folkgrupp jag menar utsätts för flest brott av det här slaget är i särklass muslimer, men självklart ska även annat anmälas också. Ingen folkgrupp ska utsättas för hets.
Under de inlägg jag skrev sista dagarna, först om Nagham som inte fick jobba i hijab och sedan om reaktionerna på det inlägget, skrevs åtminstone fyra kommentarer som jag bedömer är uppenbart brottsliga (dem har jag gömt för att inte vara medansvarig), och ytterligare en handfull som var gränsfall. Jag lät dem stå för att visa hur illa det är.
De som inte gillade idén anklagade mig för att vilja skapa ett projekt för angiveri och ”åsiktsregistrering” (?!). Och då är ju frågan när polisanmälan av brott kan kallas ”angiveri”. Jag kan förstå dem som tycker att lagen om hets mot folkgrupp ska bort helt och hållet, men om man hejar på Alice T Måwe när hon vill göra kritik av landet Israel olagligt har man ju liksom inte ett case här. Det är som att kalla grannsamverkan mot inbrott för ”angiveri”.
Någon menade att BRÅs statistik visar att muslimer inte alls är mest utsatta, vilket är en paradox i sammanhanget. Den grundar sig på anmälningar. Och min ståndpunkt är ju att anledningen till att hets mot just muslimer gått så långt är bristen på anmälningar. Jämför med exvis installationen i Umeå och uttalandena om judar i en skola i Malmö där polisen fick motta drösvis trots att de fallen näppeligen uppfyllde rekvisiten. Hetsen mot muslimer har pågått så länge att vi alla blivit avtrubbade.
Jag tror alla kvinnor i hijab jag pratat med berättar att de åtskilliga gånger varit med om att folk inte bara hånar dem utan fysiskt försöker rycka av dem hijaben eller spottar på dem. Och värst verkar det vara för etniska svenskor.
Var är alla de anmälningarna?
Jag antar att det är samma människor som anklagar muslimer för att förtrycka kvinnor och tvinga på dem hijab som spottar och sliter i muslimska kvinnor. Det räcker med att läsa alla förvirrade kommentarer som menar att Nagham ska förbjudas jobba eftersom hon är förtryckt för att inse hur illa ihopskruvad deras logikprocessor är.
När våra folkvalda, och nu inte bara SD, öppet pratar om ”islamisering” som ett enormt hot mot Sverige måste vi ta tag i hatet mot muslimer. Så jag ser fram emot att få göra något konkret.
Igår skrev jag att jag tyckte vi borde gå ihop och börja polisanmäla hets mot folkgrupp, eftersom det exploderat på nätet.
Och flera av er påpekade att Näthatsgranskaren redan gör det. Jag kände konstigt nog inte till dem, men nu har vi pratat och kommit fram till att samarbete vore kanon. De har redan en struktur och mallar och kunskap. Vi tänker oss en liten grupp som gör det faktiska jobbet, och som andra kan tipsa. Vi fokuserar på sådant som är uppenbara brott och inte gränsfall, och ser till så att polisanmälningarna är välformulerade dels för att lyckas och dels för att inte äta polisens tid. Vi följer upp och berättar hur det gått.
Jag har sparat namnen på er som sa er vilja hjälpa till, så vi återkommer när vi känner att vi är redo. Förhoppningsvis snart.
Den folkgrupp jag menar utsätts för flest brott av det här slaget är i särklass muslimer, men självklart ska även annat anmälas också. Ingen folkgrupp ska utsättas för hets.
Under de inlägg jag skrev sista dagarna, först om Nagham som inte fick jobba i hijab och sedan om reaktionerna på det inlägget, skrevs åtminstone fyra kommentarer som jag bedömer är uppenbart brottsliga (dem har jag gömt för att inte vara medansvarig), och ytterligare en handfull som var gränsfall. Jag lät dem stå för att visa hur illa det är.
De som inte gillade idén anklagade mig för att vilja skapa ett projekt för angiveri och ”åsiktsregistrering” (?!). Och då är ju frågan när polisanmälan av brott kan kallas ”angiveri”. Jag kan förstå dem som tycker att lagen om hets mot folkgrupp ska bort helt och hållet, men om man hejar på Alice T Måwe när hon vill göra kritik av landet Israel olagligt har man ju liksom inte ett case här. Det är som att kalla grannsamverkan mot inbrott för ”angiveri”.
Någon menade att BRÅs statistik visar att muslimer inte alls är mest utsatta, vilket är en paradox i sammanhanget. Den grundar sig på anmälningar. Och min ståndpunkt är ju att anledningen till att hets mot just muslimer gått så långt är bristen på anmälningar. Jämför med exvis installationen i Umeå och uttalandena om judar i en skola i Malmö där polisen fick motta drösvis trots att de fallen näppeligen uppfyllde rekvisiten. Hetsen mot muslimer har pågått så länge att vi alla blivit avtrubbade.
Jag tror alla kvinnor i hijab jag pratat med berättar att de åtskilliga gånger varit med om att folk inte bara hånar dem utan fysiskt försöker rycka av dem hijaben eller spottar på dem. Och värst verkar det vara för etniska svenskor.
Var är alla de anmälningarna?
Jag antar att det är samma människor som anklagar muslimer för att förtrycka kvinnor och tvinga på dem hijab som spottar och sliter i muslimska kvinnor. Det räcker med att läsa alla förvirrade kommentarer som menar att Nagham ska förbjudas jobba eftersom hon är förtryckt för att inse hur illa ihopskruvad deras logikprocessor är.
När våra folkvalda, och nu inte bara SD, öppet pratar om ”islamisering” som ett enormt hot mot Sverige måste vi ta tag i hatet mot muslimer. Så jag ser fram emot att få göra något konkret.
241 000 visningar och över 1 400 kommentarer fick mitt inlägg om tjejen som inte fick vara vakt och bära hijab. Jag hinner förstås inte svara alla. Men jag scrollade igenom de flesta kommentarerna nu på morgonen, och trots att jag skrivit om rasism och i synnerhet hat mot muslimer i över femton år är det djupt tragiskt att se hur det liksom bara blir värre och värre.
När jag växte upp fanns inget, vad jag minns. Fanns å andra sidan inte många muslimer heller. Som jag minns det eskalerade det dels efter 9-11 och dels under ISIS-tiden, men det är imo sociala medier som bär det största ansvaret. När rasister ser att andra rasister kan håna muslimer öppet är det lätt att spinna iväg.
Och det borde inte vara så, för vi har ju en lag om hets mot folkgrupp, men den används så sällan när det gäller just muslimer. Andra folkgrupper är dels bättre på att själva anmäla och har dels större stöd bland övriga svenskar, som anmäler åt dem. Vi har blivit avtrubbade när det gäller muslimhat, och det har gått långt överstyr.
Jag blev också varm över hur många av er som sa emot. Och jag undrar om vi kan hjälpas åt att polisanmäla fler. Får vi till några fällande domar kommer det att sprida sig, och tona ner det värsta hatet. Dessutom kommer muslimers utsatthet att synas i BRÅs statistik.
Jag vet inte riktigt hur detta projekt ska gå till. Kanske en sida eller grupp. Vi kan inte skapa någon sorts databas med individer, pga både GDPR och förtalslagstiftningen, men det går förstås att länka till sånt som är publikt.
Den stora svårigheten är att hitta personerna bakom kontot. Jag har en lista över sånt jag hittat, och kan konstatera att det bara är kanske en femtedel som är identifierbara. Antingen trollkonton eller också vanliga namn och för lite identifierande information i profilen. Sedan måste förstås också personen bo i Sverige.
Om någon är polis eller har kontakter och kan berätta hur polisen helst skulle vilja ha anmälningar vore det kanon.
Självklart ska även brott mot andra folkgrupper anmälas. Mitt fokus på just muslimer är att de imo är i särklass mest utsatta.
En bra början är gruppen ”Stoppa Islamiseringen i Sverige”. En hel del muslimhat där. Självklart får man ”kritisera religionen”, som de brukar säga, men om ordet ”islam” används som omskrivning för ”muslimer”, typ ”islam vill mörda svenskar” är det imo brottsligt. Och även om den som lagt upp innehållet inte går att identifiera kan man kolla vilka som delat det. Sedan är det ju inte bara inlägg, utan även kommentarer som räknas. I kommentarsfält går folk ofta längre, enligt min erfarenhet.
Jag gick precis in och läste. Exempel på hets mot folkgrupp är ett inlägg med texten ”Muslimerna kan ju starta ett eget vaktbolag. De om några behöver ju vaktas. 😂” Om du inte tycker det låter så blodigt, så pröva att byta ut ”muslimer” mot ”judar” och fundera över varför det blir skillnad i ditt huvud.
Vad tänker ni? Tips? Idéer?
Bör man varna innan polisanmälan, och ge dem en chans att ta bort inlägget?
Något jag tänkt en del på och som jag inte sett någon ta upp är paradoxen i ändringen av Lagen om hets mot folkgrupp för snart två år sedan. Lägger tillägget sist i inlägget.
Lagen kom ju ursprungligen till för att skydda judar efter andra världskriget, och tillägget innebär att man inte får förneka förintelsen, enkelt uttryckt.
Jag var då lite lätt emot detta, för det är ett väldigt kontraproduktivt sätt att stävja en diskussion. Att inte vilja tro att sex miljoner judar mördades är enligt min moral inte att hetsa mot folkgruppen ifråga. Och det är därför konstigt att man teoretiskt kan dömas till fängelse om man skriver detta. Själv tycker jag som ni kanske minns att lagen snarare ska bantas rejält och tillämpas i högre grad, istället för att som nu vara svepande, men sällan användas.
Men paradoxen ligger i formuleringarna.
Den som ”förnekar, ursäktar eller uppenbart förringar ett brott som utgör eller motsvarar folkmord” kan dömas.
Det betyder att om ICJ till slut kommer fram till att Israel begått folkmord i Gaza blir det olagligt att neka till det i Sverige. Processen är utdragen. Man tror beslut kommer om ett par år.
Och då blir det alltså illegalt att sitta på fejjan och twitter och skriva om mänskliga sköldar och Israel gör allt för att skydda civila och att det i själva verket var väldigt få som dog jämfört med i andra krig.
Du kan inte ens säga ”ja, det kanske skedde lite misstag”, för även det är ett förnekande av folkmordet. I ordet ligger nämligen en tydlig avsikt. Om dom faller kommer det att betyda att Israel medvetet mördade palestinier i syfte att helt eller delvis utrota dem. Och det blir förbjudet att säga något annat.
Jag är tämligen övertygad om att vi kommer dit. ICJ sa redan 2024 att det är ”plausibelt”. I konsekvensens namn tycker jag fortfarande att det är en konstig lag, men jag ser fram emot att den används. Denna lag kan bli Palestinahatarnas värsta mardröm.
===
För hets mot folkgrupp döms också den som i ett uttalande eller i ett annat meddelande som sprids förnekar, ursäktar eller uppenbart förringar ett brott som utgör eller motsvarar folkmord, brott mot mänskligheten, krigsförbrytelse eller aggressionsbrott enligt ett avgörande som har meddelats av en svensk domstol eller av en erkänd internationell domstol för brott mot folkrätten och som fått laga kraft, om gärningen är ägnad att uppmana till våld mot, hota eller uttrycka missaktning för en sådan grupp eller enskild som avses i första stycket.
Något jag tänkt en del på och som jag inte sett någon ta upp är paradoxen i ändringen av Lagen om hets mot folkgrupp för snart två år sedan.
Lagen kom ju ursprungligen till för att skydda judar efter andra världskriget, och tillägget innebär att man inte får förneka förintelsen, enkelt uttryckt.
Jag var då lite lätt emot detta, för det är ett väldigt kontraproduktivt sätt att stävja en diskussion. Att inte vilja tro att sex miljoner judar mördades är enligt min moral inte att hetsa mot folkgruppen ifråga. Och det är därför konstigt att man teoretiskt kan dömas till fängelse om man skriver detta. Själv tycker jag som ni kanske minns att lagen snarare ska bantas rejält och tillämpas i högre grad, istället för att som nu vara svepande, men sällan användas.
Men paradoxen ligger i formuleringarna.
Den som ”förnekar, ursäktar eller uppenbart förringar ett brott som utgör eller motsvarar folkmord” kan dömas.
Det betyder att om International Court of Justice (ICJ) till slut kommer fram till att Israel begått folkmord i Gaza blir det olagligt att neka till det i Sverige. Processen är utdragen. Man tror beslut kommer om ett par år.
Och då blir det alltså illegalt att sitta på fejjan och twitter och skriva om mänskliga sköldar och Israel gör allt för att skydda civila och att det i själva verket var väldigt få som dog jämfört med i andra krig.
Du kan inte ens säga ”ja, det kanske skedde lite misstag”, för även det är ett förnekande av folkmordet. I ordet ligger nämligen en tydlig avsikt. Om dom faller kommer det att betyda att Israel medvetet mördade palestinier i syfte att helt eller delvis utrota dem. Och det blir förbjudet att säga något annat.
Jag är tämligen övertygad om att vi kommer dit. ICJ sa redan 2024 att det är ”plausibelt”. I konsekvensens namn tycker jag fortfarande att det är en konstig lag, men jag ser fram emot att den används. Denna lag kan bli Palestinahatarnas värsta mardröm.
”För hets mot folkgrupp döms också den som i ett uttalande eller i ett annat meddelande som sprids förnekar, ursäktar eller uppenbart förringar ett brott som utgör eller motsvarar folkmord, brott mot mänskligheten, krigsförbrytelse eller aggressionsbrott enligt ett avgörande som har meddelats av en svensk domstol eller av en erkänd internationell domstol för brott mot folkrätten och som fått laga kraft, om gärningen är ägnad att uppmana till våld mot, hota eller uttrycka missaktning för en sådan grupp eller enskild som avses i första stycket.”
Igår kommenterade någon under posten där jag skrev om att jag enligt somliga ”radikaliserats” att jag bara låtsades ha en gång varit ”på Israels sida”. Tidigare berättade en annan person att hen scrollat tillbaka till före 7 oktober 2023 och läst allt jag skrivit på FB (fatta vilken tid det måste ha tagit, för jag skriver ju flera inlägg per dag, normalt) och vederbörande hittade inga belägg för min ”vurm” för Israel. Alltså hade jag ljugit. Lite samma argumentation.
Jag hoppas de flesta av er har förstått vad jag egentligen framfört, men om inte:
Jag har aldrig skrivit att jag tidigare var ”på Israels sida”. Oavsett när i mitt liv du hade frågat mig hade jag, som jag tror de flesta svenskar, svarat ”på bådas”. Sidor har inget med saken att göra.
Det som ändrat sig är inte egentligen så mycket att jag hade fel om fakta förut, även om det hände, utan snarare att jag saknade en massa information, och detta föranledde mig att dra fel slutsatser. Vi som genomgått svensk grundskola har inte egentligen så mycket blivit lurade av kursplanerna som snuvade på sådant vi borde fått veta.
På ett högstadieprov i SO ställdes nyss frågan ”Vad är anledningen till konflikten mellan Israel och Palestina”, och svaret var ”Både judendom och islam har Jerusalem som huvudstad”. Liksom.
Och som jag skrivit många gånger: det är inte palestinier eller andra muslimer/kristna som fått mig att ändra mig utan de många underbara judar som stöttar ett fritt Palestina. Det känns i retrospekt som om de tog mig i hand och ledde mig till en helt ny sanning, och samtidigt gav de mig lov att tro på den utan att fördenskull känna att jag svek löftet jag gav till Anne Frank när jag som 12-åring läste hennes dagbok: ”Om detta händer igen kommer jag att stå upp för dig.”
Om dessa fantastiska människor kan stå emot hat från dem de känt hela sina liv kan jag leva med att nyssnazister och svärjevänner kallar mig ‘antisemit’.
Så vad gäller nissen som läst alla mina poster sedan 2,5 år: Han hade inte behövt göra det – han hade kunnat fråga mig. Jag hade kunnat säga det själv. Innan i somras har jag gissningsvis totalt under alla år av säkert tiotusentals poster skrivit kanske tio någonsin om Israel-Palestina. Och anledningen är förstås att jag inte hade något att tillföra, eftersom jag visste för lite, och en stor del av poängen med min vägg är att informera och resonera. Inte godhetssignalering.
Det var när jag började läsa på som allt ändrade sig.
Så många, flera i veckan sedan jag började skriva om konflikten, har skrivit till mig, både i kommentarer och via messenger, att ni gått samma väg som jag. En del har sagt att jag har hjälpt till, och det gör mig glad. Varje individ som kommer till nya insikter behövs. Det är val i år. Och för mig är detta faktiskt den fråga som kommer att avgöra var jag lägger min röst. Jag är fortfarande höger, men om jag inte ser ett skifte mot sanktioner mot Israel kommer jag för första gången någonsin att lägga min röst på ett annat parti än Moderaterna.
Israel har bara idag, sedan imorse, mördat 26 palestinier. Vi vet inte vilka de är, för Israel förbjuder fortfarande internationella journalister, och mördar lokala journalister, samtidigt som de anklagar i princip alla av dem som ännu överlevt för att vara terrorister i syfte att tysta palestiniernas berättelser.
De kommer undan med det för att vi tittar på och inte säger något.
Ett kafé i Tel Aviv förbjöds häromdagen av kommunen från att sälja merch med vattenmeloner, eftersom det ansågs såra folks känslor.
Om det får dig att rynka pannan och tänka WTF har du en intellektuell resa att göra. Vi är många som gjort den. Du behöver lära dig vad skolan aldrig berättade, och viss självomprogrammering behövs också.
Jag fick frågan igår hur jag tänker om krigen mellan Israel och Palestina på 60- och 70-talet, och mitt svar är ”inte alls”. Jag undviker medvetet alla diskussioner om vem som började och vem som erbjöds vad och sedan tackade nej, för det saknar relevans för de poänger jag försöker göra och leder bara vilse.
Det enda som spelar roll är hur det började och var vi är nu.
Och det började med att hundratusentals palestinier mördades och fördrevs från sina hem i en välplanerad etnisk rensning. När man väl dragit den slutsatsen blir allt annat irrelevant. Jag anser självklart att alla attacker på civila är förkastliga, och det gäller både på Västbanken och sjunde oktober och allt annat som skett. Men palestinierna som folk är inte ansvariga för vad andra palestinier gör. Det gäller massakern i Hebron och det gäller 7 oktober. Och det är märkligt att det är så lätt för många att anse att bosättarvåld inte är terrorism och att bara individerna är skyldiga, trots att Israel sanktionerar detta direkt och indirekt, men alla dåd på judar i Israel är varenda palestinier skyldig till. Inklusive Hebron för hundra år sedan.
I grund och botten har vi att göra med en ockupationsmakt och ett illegalt ockuperat folk. Allt börjar och slutar där. Det är därför jag så sällan diskuterar Hamas. De är inte problemet. De är ett symptom.
Jag känner att de som ivrigt försvarar Israels ”rätt” till Palestina egentligen saknar förmåga att överhuvudtaget se vad palestinierna gått igenom. Så jag vill att vi istället tänker oss Sverige under liknande förhållanden. Jag har gjort denna övning förut, men det var länge sedan och jag har fått många nya läsare.
Vi antar att Sverige är ockuperat av ett främmande land, precis som Palestina var under mandattiden mellan krigen. Vi vill bli fria. I Sverige i min analogi lever många muslimer, och de har flyttat hit för att ta över vårt land. Det vet några av oss, för de har skrivit ett avtal med vår ockupationsmakt där de krävt det. Men det finns inget Internet och ingen TV så många känner inte till det. Istället sprids rykten, en del korrekta, andra felaktiga.
Ibland blir det bråk mellan oss och ockupationsmakten, och då står muslimerna på deras sida mot oss. Folk dör i upplopp på båda sidor.
Några gånger genomför svenskar attacker mot muslimer för att försöka få dem att lämna landet. Attackerna är inte organiserade av den ledning vår ockupationsmakt tillåter oss att ha, men vi får alla skulden ändå. Särskilt när civila dör. Det heter att vi är terrorister som inte kan litas på. Det heter att vi hatar muslimer, trots att vi egentligen inte alls har något emot dem som personer – vi vill bara inte att de ska ta över vårt land eller sabotera vår frihetskamp.
Så kommer en dag när vår ockupationsmakt har insett att det är fel att ockupera andra länder, och lovar att dra sig tillbaka, och vi är lyckliga, för äntligen ska vi få vår efterlängtade frihet.
Då kräver muslimerna att få hela vårt land, och menar att vi kan flytta till Tyskland eller Finland istället, men de måste bo i just vårt land, för en del av deras förfäder var vikingar. Det var ju våra också, föralldel, men det har alla glömt.
Inte alla muslimer, men en majoritet. De som levat här länge blir många gånger förtvivlade, men de är i underläge.
I det här läget ställer jag mig inte frågan varför det skedde så många pogromer, utan varför de inte var fler. Återigen – detta är inget försvar, bara en reflektion.
Jag antar att palestinierna helt enkelt litade på att ockupationsmakten skulle ge dem deras land. För engelsmännen hade ju lovat dem landet också. De var rätt fula på det viset. Och palestinierna naiva.
Åter till analogin: FN gav mer än halva vårt land till muslimerna, trots att de bara var en tredjedel av befolkningen och nästan alla kommit de senaste årtiondena. Många bara de senaste åren. Och trots att de bara ägde sju procent av marken.
De visste att de skulle behöva ge medborgarskap till dem av oss som fortfarande bodde i ”deras” del, och de ville ha den mark vi ägde, och de hade en plan för det. Under det halvår som gick tills ockupationsmakten formellt dragit sig tillbaka och de kunde utropa sin islamistiska stat tågade de genom Värmland, Dalsland, Småland osv, från by till by och från gård till gård och mördade och fördrev alla invånare. När de kom till Vimmerby förgiftade de hela byn. I andra byar radade de upp alla och sköt dem. Ibland roade de sig med att våldta kvinnorna. En del körde de till Norge, och sa ”gå över gränsen eller dö”. Andra körde de till Blekinge. Hela Blekinge var till slut fullt av människor som levat i många generationer i Småland och vars hus de nu stulit.
”Det finns inget som heter svenskar!” sa de. ”Ni har ingen historia. Ni är bara ett folk som råkar vara här. Landet är vårt. Hela landet. Men vi tar denna del först.”
När deras nya land väl bildas har de blivit av med mer än hälften av alla svenskar i området, genom mord eller fördrivning.
Sedan gick årtiondena. En del svenskar begick terrordåd. Ibland startades krig, och efter varje krig slutade det med att muslimerna la under sig mer och mer mark, tills vi inte hade någon frihet kvar alls. Den lilla yta som var vår fyllde de med soldater, och sedan började de tillåta nya muslimer från världens alla hörn att flytta dit. Ty för att få rätt att leva i Sverige krävdes att du hade den religionen. Du kunde bo varsomhelst i världen, och bara du var muslim hade du rätt att flytta till det som fortfarande var kvar av Sverige och ringa på dörren till en familj och säga ”jag är muslim och härmed kräver jag ditt hus och dina saker, gå härifrån annars skjuter vi dig”, och peka på de muslimska soldaterna som står bredvid och flinar.
Hela omvärlden tittade på och suckade och skakade på huvudet, för det kunde ju alla se att svenskar var hemska människor som inte bara kunde acceptera att Sverige inte var vårt. Hur svårt ska det vara att acceptera att andra bor i ditt familjehem? Att din familjs mark och äppelträden din mormor planterade och den röda stuga du växte upp i i Katthult, Småland inte längre tillhör dig. Den tillhör nu en muslimsk familj. Deras barn gungar i gungan du älskade när du var liten.
Varje gång en svensk dödar en muslim straffas alla svenskar direkt eller indirekt. Varje gång en muslim dödar en svensk rycker alla på axlarna, och inget händer. Svenska barn fängslas och torteras. Muslimerna hånskrattar åt detta. Vi får skylla oss själva, för vi har uppfostrat våra barn att hata muslimer. Vi är rasister. Muslimhatare. Det är det som är problemet. Och omvärlden håller med. Muslimhatet bland svenskarna är verkligen fruktansvärt.
Inte alla utomlands. Inte ens alla muslimer. Många muslimer i andra länder är på vår sida. De tycker det som händer är hemskt. De får höra att de är självhatande muslimer, och deras vänner tar avstånd.
Så kommer till slut den dag när en grupp bestämmer sig för att attackera de muslimska baser som används för att göra räder in i Blekinge och mörda oss, ofta barn och gamla, och dessutom vill de ta så många muslimer tillfånga som möjligt för att kunna byta mot de svenskar som sitter i muslimska fängelser utan dom och torteras, och efter det har vi inga rättigheter kvar alls. Dag efter dag i två år bombas alla våra blekingska hem. Stora familjer dör ut. Och i Småland firar muslimerna. De dansar medan våra barn svälter ihjäl. De riggar kikare så att de kan se hur bomberna faller över oss.
Och världen är i princip överens. Svenskarna måste nu bort. ”Vi kan inte ha sådana grannar”, säger muslimerna, och sluter avtal med Sudan om att skicka dit oss. Bill Effing Clinton berättar att han hade minsann fixat en kanonbra fred en gång i tiden och den ville inte svenskarna ha så där ser ju alla att de får skylla sig själva. Case closed.
Men då händer något. Världens unga generation, som aldrig lärt sig hata svenskar och som ännu inte hunnit avtrubba sin empati inser vad som håller på att hända.
Och de reser sig och ropar NEJ.
Det tog mig femtionio av mina snart sextio år att inse ovanstånde.
Men världens 20-åringar är bättre än jag. Bättre än vi.
Så jag skrev igår att sionisterna innan bildandet av Israel hela tiden hade för avsikt att etniskt rensa Palestina på dess urbefolkning. Några höll inte alls med, så därför tänker jag utveckla varför jag påstår detta.
Låt oss först bena i vad en sionist är. Jag undviker rent generellt att använda det ordet när jag pratar om tiden efter Israels bildande (undantaget ”kristen sionism/sionist”, som är en sorts religiös avart som bygger på att Gud vill ha judar i Israel för att Jesus ska komma tillbaka). Anledningen är att termen ”sionist” efter Israels grundande kan vara allt från den som vill att Israel ska fortsätta existera till den som vill att alla palestinier ska väck.
Så nu pratar vi om de människor, judar och andra, som fram till 1947 ville se skapandet av en judisk stat i Palestina. Ja, jag vet att det fanns sionister som nosade på andra platser, men dem skippar vi i denna diskussion. Från 1914, när UK förklarade krig mot Osmanska riket var målet för sionisterna att skapa det judiska landet i Palestina.
Det övergripande argumentet bland dem som tycker jag liksom förtalar sionisterna och utmålar dem som onda kolonisatörer är att det fanns sionister som inte alls ville se någon etnisk rensning av kristna och muslimska palestinier. De var helt nöjda med att leva sida vid sida med dem. Och då är mitt svar att då är man inte ”sionist”.
Jag brukar säga att man är vad man definierar sig som tills annat bevisats och omvänt. Om jag kallar mig ”kommunist” men inte vill att staten ska äga produktionsmedlen har jag feletiketterat mig. Den var inte sionist som inte strävade efter en judisk stat. Den jude som var nöjd med att leva i ett Palestina där muslimer var i majoritet var något annat. Och det fanns absolut en stor grupp sådana – särskilt bland dem som levat där länge. Jag har inga siffror, men jag har hört många ankedoter från deras barn och barnbarn om hur förtvivlade de var när Israel bildades. Om ni vill ha länkar, säg till.
Men den som var sionist och ville skapa en judisk stat i ett land där judar var väldigt långt från i majoritet kunde självklart inte göra det utan att ha en plan för den befintliga befolkningen.
Så det finns mängder av exempel på uttalanden från sionister som visar att planen hela tiden var etnisk rensning. Och min poäng här är att just det faktum att det var känt sedan åtminstone Balfour-deklarationen 1917, egentligen sedan flera år tidigare, att det var deras mål är en fullgod förklaring till de pogromer som följde, utan att man behöver peka på antisemitism.
Varför spelar det roll?
Det är en hönan och äggetfråga.
De som menar att palestinier är terrorister och att det är helt omöjligt att låta dem bo kvar i sitt hemland grundar detta påstående på de pogromer som skedde före Israels bildande. Särskilt då massakern i Hebron, men även andra. Som jag skrev häromdan finns en lång lista som Palestinahatare gärna klistrar in för att förklara att det inte fanns någon annan väg framåt än att mörda och fördriva palestinierna från deras hem. De var helt enkelt judehatare hela bunten.
Och ja. Det var väldigt länge vad jag också tänkte, får jag erkänna. I den mån jag tänkte alls.
Men vi behöver sätta oss in i palestiniernas situation under de där åren från första världskriget till 1947. De intellektuella visste att sionisternas mål var deras utrotande. Den fråga jag ställer mig är inte varför det var så många upplopp, utan snarare varför det inte var fler. Deras frihetskamp under ockupationen motarbetades av sionisterna, som ju kände sig lovade Palestina av britterna.
Med detta i åminne är det viktigt att minnas att väldigt många palestinier kände stor empati med de flyende judarna och välkomnade dem in i sina hem. Även andra flyende folk, som t ex armenier, vittnar om den stora generositeten hos det palestinska folket. Jag tror att särskilt de i byarna utanför städerna helt enkelt inte kände till sionisternas planer för deras hem. De odlade sin lott och tog hand om sin familj i godan ro tills en dag det stod beväpnade blivande israeler och gav dem två timmar att lämna sina hem sedan generationer. Ibland. Ibland radade de upp dem och sköt dem. I ett känt fall förgiftade de en hel by. Det vet vi, för en brittisk läkare råkade finnas kvar. Hur många fler har vi ingen aning om.
Och självklart var som jag redan påpekat inte alla judiska flyktingar, och i synnerhet inte den judiska urbefolkningen, ute efter att fördriva palestinier heller.
Och notera nu att jag självklart inte försvarar mord på civila, åt båda hållen. Det som hände i Hebron var extra tragiskt, för Hebrons judiska befolkning var gammal och förmodligen inte särskilt sionistiskt lagd, även om massakern vad jag läst började med en sionistisk demonstration där.
Vad jag däremot säger är att förklaringen till pogromerna ligger i insikten i att sionisterna ville ta deras hemland ifrån dem och inte i att muslimska och kristna palestinier rent generellt var obotliga judehatare och blodtörstiga terrorister. Minns att även palestinier dödades av sionister. Och mitt i soppan fanns britterna och bar sig rätt klantigt åt.
Och det spelar som sagt roll, eftersom Netanyahu et al hela tiden pekar på Hebron som någon sorts startskott för insikten i att den fina kumbaya-plan sionisterna hade från början inte funkade, ty palestinier är infödda terrorister.
Så nu till de utlovade uttalandena. Ni som hävdar att det fanns sionister (enligt min defnition, dvs judar som under tiden 1914-1947 ville skapa en judisk stat i Palestina) som tänkte skapa denna stat genom att inte på ett eller annat sätt fördriva palestinier får gärna kontra med egna citat.
One of the most enduring and deceptive slogans of Zionism was coined by Israel Zangwill almost 100 years ago: Palestine was a “land without people for a people without land.” After paying a visit to Palestine in 1891, the Hebrew essayist Achad Ha-Am commented: ” Abroad we are accustomed to believe that Israel is almost empty; nothing is grown here and that whoever wishes to buy land could come here and buy what his heart desires. In reality, the situation is not like this. Throughout the country it is difficult to find cultivable land which is not already cultivated.”
The removal of Arabs bodily from Palestine is part of the Zionist plan to “spirit the penniless population across the frontier by denying it employment…Both the process of expropriation and the removal of the poor must be carried away discreetly and circumspectly.” Theodore Herzl, founder of the World Zionist Organization Complete Diaries, June 12, 1895 entry.
In 1899, Davis Triestsch wrote to Herzl: ” I would suggest to you to come round in time to the “Greater Palestine” program before it is too late… the Basle program must contain the words “Great Palestine” or “Palestine and its neighbouring lands” otherwise it’s nonsense. You do not get ten million Jews into a land of 25,000 Km2″.
Vladimir Jabotinsky: “Has any People ever been seen to give up their territory of their own free will? In the same way, the Arabs of Palestine will not renounce their sovereignty without violence.” Quoted by Maxime Rodinson in Peuple Juif ou Problem Juif. (Jewish People or Jewish Problem).
David Ben Gurion (the first Israeli Prime Minister): ” If I were an Arab leader, I would never sign an agreement with Israel. It is normal; we have taken their country. It is true God promised it to us, but how could that interest them? Our God is not theirs. There has been Anti-Semitism, the Nazis, Hitler, Auschwitz, but was that their fault? They see but one thing: we have come and we have stolen their country. Why would they accept that?” Quoted by Nahum Goldmann in Le Paraddoxe Juif (The Jewish Paradox), pp. 121-122.
Ben Gurion also warned in 1948 “We must do everything to insure they (the Palestinians) never do return.” Assuring his fellow Zionists that Palestinians will never come back to their homes, “The old will die and the young will forget.”
Also Ben Gurion stated ” The present map of Palestine was drawn by the British mandate. The Jewish people have another map which our youth and adults should strive to fulfill — From the Nile to the Euphrates.”
“A voluntary reconciliation with the Arabs is out of the question either now or in the future. If you wish to colonize a land in which people are already living, you must provide a garrison for the land, or find some rich man or benefactor who will provide a garrison on your behalf. Or else-or else, give up your colonization, for without an armed force which will render physically impossible any attempt to destroy or prevent this colonization, colonization is impossible, not difficult, not dangerous, but IMPOSSIBLE!… Zionism is a colonization adventure and therefore it stands or falls by the question of armed force. It is important… to speak Hebrew, but, unfortunately, it is even more important to be able to shoot – or else I am through with playing at colonizing.”Vladimir Jabotinsky, founder of Revisionist Zionism (precursor of Likud), The Iron Wall, 1923.
Trotz allt 