Etikettarkiv: Islam

”Vi är inte förtryckta!”

Publicerat den av

Jag har fått något femtontal meddelanden sista veckorna från muslimer jag inte känner. Här är ett som jag delar med skribentens tillåtelse. Notera att nästan alla säger samma sak:

”Sluta säga att vi är förtryckta, och lyssna på oss istället!”

Ingen vet hur många vuxna kvinnor i Sverige som är tvingade, men det finns ingen anledning att tro att det andelsmässigt är fler än i USA, se bild, det vill säga en procent.

”Det värmer i hjärtat att läsa det du delar om kvinnor i hijab, hopp om att det finns medmänsklighet här i Sverige och att en människa verkligen ser det vi muslimska kvinnor känner för vår hijab och religion. Det är inte bara en tygbit som du kan ta på och av hur som helst.

Jag är så förbannat trött på att höra ordet ”förtryckt” i samband med en kvinna i hijab.

Det finns säkert sånt också lika väl som det finns förtryck av andra kvinnor i samhället. Så varför fokusera på oss kvinnor som själva väljer att täcka oss?!

Jag har levt båda livsstilarna och jag talar för mig själv och dömer varken den ena eller den andra. Jag respekterar alla.

När jag bestämde mig för att sätta på mig hijab och täcka min kropp var det fri vilja mitt EGET VAL. Och det är det BÄSTA jag gjort.

För vet ni varför? Det förstärkte mitt självförtroende och min självkänsla som det aldrig har gjort innan.

Vet ni varför? Det fanns inget press på hur jag borde se ut, att följa trender fanns inte, det var som att en tyngd föll från mina axlar. För det var en sån börda, och det insåg jag inte eftersom jag levde i det samhället.

Alla märkeskläder, operationer, livsstilen för att se ut som alla andra. Till slut hade man inte råd men kände sån jävla press, jag kände att jag inte dög, jag såg inte ut som de snygga tjejerna. Jag var utmattad psykiskt.

Den press från samhället på hur EN KVINNA ska se ut för att duga, bli sexualiserad pga sitt utseende, all hets som unga kvinnor har för att se bra ut, det är inte förtryck?

Att man måste bära vissa kläder för att känna att man duger och passar in?! Att man inte har råd att bära vissa kläder eller se ut på ett visst sätt sätter inte press på en kvinna? Att inte ha råd att utföra skönhetsingrepp sätter inte press på en kvinna?

VARFÖR ÄR DET INGEN som intervjuar en kvinna i hijab som älskar att täcka sig? Utan utgår ifrån det dom antar?

Så jävla okunniga i****** tala inte för oss kvinnor i hijab om att vi känner oss förtryckta om ni inte samtalat med oss om det. Det är ingen som någonsin intervjuat en kvinna som valt och älskar sin hijab, de man väljer att visa i tv, de som har rymt från det, oftast är det där inte Islam, det där är tradition som blandas med religon.”

Facebook

Sjal på arbetsplatsen – vad säger lagen?

Publicerat den av

Får arbetsgivaren förbjuda religiösa huvudbonader som sjal, turban, kippa? Många har hakat upp sig på att är det uniformstvång så är det.

Fel.

Jag vill därför reda ut hur reglerna egentligen ser ut, för jag ser inte att någon annan har gjort det.

Huvudregeln är nej till förbud.

I offentlig sektor gäller därför inga förbud som inte har med säkerhet eller hygien att göra, och eftersom slöja snarare förbättrar än försämrar hygienen är det svårt att hitta sådana skäl. Man kan tänka sig att förbjuda en turban som inte får plats under en hjälm, kanske. Men utöver det gäller total tolerans.

För företag finns dock den så kallade ”neutralitetsprincipen”. Här finns några prejudicerande domar från EU-domstolen, som ju överrider svensk lag.

Ett företag har rätt att förbjuda religiösa symboler om det dels gäller samtliga religioner och dels finns ett konkret behov av att personalen ifråga är neutral. Man kan alltså exvis inte bara förbjuda slöja, men tillåta kors. Och man kan inte förbjuda personal som inte ses av kunderna att bära sjal.

Det där konkreta behovet av neutralitet är where the devil’s in the details. En receptionist är lätt att förstå. En väktare mindre självklart. En lagerarbetare inte alls.

Och det måste finnas en nedtecknad policy, som förklarar behovet och målet och reglerna, och inga undantag får göras. Den är nyckeln här.

Som exempel fanns en kvinna i hijab vars kund krävde att hon skulle ta av sig den (!) och som fick sparken när hon vägrade, och hon fick rätt i Europadomstolen.

Därför handlar Securitas-fallet mindre om huruvida de hade hijab i uniformen och mer om huruvida de har en sådan neutralitetspolicy. För om de INTE har det är det min bedömning att hon utsatts för olaga diskriminering och kan få skadestånd.

Facebook

Förtrycka de förtryckta

Publicerat den av

Den märkligaste tankevurpan är att det är synd om kvinnor i hijab, så därför måste vi stoppa dem från att jobba.

Jag läser igenom kommentarerna från de senaste dagarna och begriper inte hur det ser ut i Professor Baltazar-maskinen här.

Om man nu verkligen tror att en stor andel av svenska muslimskor är tvingade att bära hijab och egentligen helst skulle slippa – då behöver man naturligtvis göra allt för att inte hindra dem att jobba. Tvärtom. Ju fler av dessa stackars hypotetiskt lidande kvinnor som kommer ut i arbetslivet och får vänner utanför den egna kretsen desto bättre för dem.

Vi som känner muslimer vet förstås att så sällan är fallet. Det finns säkert vuxna kvinnor i Sverige som lever under förtryck och skulle vilja slippa den, men jag har aldrig mött någon, och dessa kvinnor har rimligtvis större problem än slöjan. De behöver isf komma ur den destruktiva miljö de befinner sig i, och de är varken hjälpta eller stjälpta av hijabförbud för väktare, utan behöver kvinnojourer och stödgrupper.

Sedan har vi det än fånigare argumentet att andra kvinnor som är förtryckta blir förtvivlade av att se kvinnor i hijab jobba. I kid you not. Många har skrivit det senaste dagarna.

”Hur tror du det känns för någon som lever under hedersförtryck om de möter en väktare i hijab!”

Nu är ju inte allt hedersförtryck muslimskt, som bekant, men även OM vi antar en vuxen muslimsk kvinna som är förtryckt av sin familj är det ju helt absurt att tro att hon skulle må dåligt av att möta en medsyster. Att hon skulle känna sig mer trygg med en etnisk svensk man än en kvinna hon delar kultur med …

Ett annat argument är att det finns kvinnor som flytt från Iran och hatar hijaben och de mår dåligt av behöva ha att göra med kvinnor i Sverige som valt att bära hijab. Eller ännu värre ”hur tror du det känns för judar i Sverige att behöva möta en polis i hijab?”. Jo. Någon skrev så.

Nu tror ju inte jag att dessa iranskor eller judar egentligen existerar, men om så vore är de ju rasister och inget annat.

Nej. Det argument som i särklass dominerar hijabhatarnas kommentarer i mitt flöde är helt enkelt ”hon är i Sverige, här bär vi inte sjal, ut med henne”.

Och det är ju hederligare att bara erkänna sin rasism istället för att låtsas någon sorts omtanke med offer för förtryck.

Alla som bär eller burit hijab som jag tidigare pratat med eller som skrivit till mig senaste dagarna vittnar om att det egentliga ”förtrycket” kommer från pursvenska farbröder, som via hån, spott, ibland fysiskt våld trakasserar dem. En del ger upp och går utan, fast de inte vill.

De har i princip alla valt att bära sjal dels för att de känner sig närmare Gud då och dels för att det är en del av deras gemenskap.

Och ytterst handlar det om vilket samhälle vi vill se. Muslimska kvinnor är ofta smarta, ambitiösa, jobbar hårt. De blir läkare, lärare, forskare. Att försöka sabotera deras vägar in i yrkeslivet är inte bara ruttet rent mänskligt, utan också oekonomiskt.

Om inget argument baserat på etik eller medmänsklighet eller omtänksamhet eller bara hyfs och sunt förnuft biter borde det göra det.

Facebook

Den bästa religionen

Publicerat den av

Jag var djupt troende kristen från det jag var liten tills jag var runt 35. Då bestämde jag mig för att jag tror på Gud, Karma och på en mening med livet och vår tillvaro som inte är slumpmässig, men jag tror inte att Jesus var guds son, avlad av den helige ande.

Så jag är religiös, men min religion har inget namn. Jag ville ge det som bakgrund. Jag följer därför inte någon religiös skrift, men jag hittar inspiration i både gamla och nya testamentet, och i buddhism och hinduism. #yoga #meditation

Din religion är bra om den ger tröst och hopp och mening och får dig att leva ett altruistiskt liv.

Din religion är dålig om den förtrycker och skapar osunda samhällsstrukturer. Om du lever för en gud som är hård och befallande. Om du tror på sådant som är dåligt för dig eller din omgivning, t ex genom att inte acceptera andras livsstilar.

Typ albinon i Da Vinci-koden. Eller religiösa terrorister.

Det Sveriges alla muslimhatare, eller ”Islamkritiker”, inte har förstått är att den onda guden liksom den goda guden kan tillhöra vilken som helst av de tre abrahamitiska religionerna. För dem är Allah aldrig tröst och omtanke, utan alltid krigisk, förtryckande och full av hat. De verkar aldrig ha träffat en muslim vars religion gör hen trygg. De har sällan koll på hur mycket givande koranen förespråkar. Ivrigt paste:ar de in koranens värsta citat, utan sammanhang.

I princip allt det de hatar med islam finns i sitt ursprung i Gamla Testamentet, och har använts av utövare av alla tre religionerna. Stening av otrogna, månggifte, kvinnoförtryck, uppmaningar att döda, HBTQ-motstånd. Till och med slaveri.

”Men slöjan …”

Sett en staty av Jungru Maria? Sett en nunna? Besökt en katolsk eller ortodox kyrka? Direktivet att klä sig modest kommer från den tiden. Det är bara det att troende muslimer i regel utövar det mer konsekvent än troende kristna. Ortodoxa judinnor och Amish täcker också håret. Här bar vi hucklen fram till början av nittonhundratalet, och någon form av huvudduk är såvitt jag vet en del av alla svenska folkdräkter.

Frågan vi ska ställa oss när vi kritiserar religion är ju istället huruvida en persons tillämpning av sin religion är sund.

Mår du bra av sin tro? Är den bra för familjen och för barnen att växa upp i? Får den dig att fatta sunda beslut för dig själv och din omgivning?

I så fall: grattis, vilken den än är!

Men nej.

Typ:
– Islam hatar homosexuella!
– Det finns massor av muslimer som tagit ställning för gay rights.
– Då¨är de inte riktiga muslimer!

Mmm.

Facebook

Sharia eller svensk lag?

Publicerat den av

”Troende muslimer följer sharia istället för svensk lag!” deklarerade någon nyss.

Alltså.

Människor följer sitt lands lagar av två skäl. Man sympatiserar med dem och/eller man vill inte uppleva konsekvenserna.

Så det finns lagar vi gillar: jag har ingen lust att döda någon och hade inte gjort det även om det inte varit lag.

Det finns de vi är neutrala till: deklarationen ska vara inne i tid – jag deklarerar för att jag inte vill få böter, men för mig hade tidpunkten lika gärna kunnat vara en annan.

Och så finns det lagar många inte gillar, men de följer dem för de vill inte ta konsekvenserrna. Fortkörning är ett vanligt exempel.

Svensk lag och sharia har förstås ett stort överlapp, dvs man får inte stjäla eller döda med mera, och sedan finns lagar som bara är svenska – fortkörningslagar återfinns liksom inte i koranen – och så finns lagar som bara är sharia, som gåvor till fattiga, inte betala ränta, inte äta viss mat, bön, testamenten.

Det är ett venn-diagram, uppenbarligen.

Men det finns ingen svensk lag som den som lever efter sharia inte kan följa, med lite vilja. Och omvänt.

”Dual loyalty” är en antisemitisk myt som bygger på att judar inte skulle vara lojala mot sitt hemland, utan mot Israel och/eller judendomen.

Detta är precis samma sak.

Facebook

Islamist, javisst!

Publicerat den av

Ingen grupp människor retar upp så många svenskar så mycket som ”islamister”. Det är lite unikt för oss svenskar, och jag tror det hänger ihop med oviljan att kallas rasist och bli anmäld för hets mot folkgrupp. ”Islamist” har många gånger blivit en omskrivning för ”muslim”.

”Jag pratar inte om muslimer! Jag pratar om islamister!”

Genom att säga så kategoriserar man sig själv som ”islamkritiker”. Och då går man liksom säker.

Hatgruppen ”Stoppa Islamiseringen Av Sverige” på Facebook har nästan 34 000 medlemmar. Där delas inte bara muslimhat, utan även Trump-propaganda, ofta från Runar Sögaard, och filmsnuttar på någon svart person som gör något någonstans i världen, följt av grovt rasistiska kommentarer. Men det är förstås hatet mot muslimer som är mest centralt. Som när en kvinna i hijab dristar sig till att baka en kaka i TV4.

Och hat som enligt min mening kan kategoriseras som hets mot folkgrupp sprids till andra fb-grupper med mindre radikala medlemmar. Och så fort någon påpekar att det som skrivs faktiskt är brottsligt blir svaret att lagen inte gäller, eftersom den syftar på ”islamister” och inte muslimer.

Här ett exempel från gruppen Politisk Allmändebatt – PolAD.

Bilden, som jag inte vill publicera här, har jag anmält till både Facebook och administratörerna utan framgång, och den är ett bra exempel på hur muslimhatarna envist menar att deras uppenbara hets mot folkgrupp inte gäller, för personen är en ”islamist”, inte en ”muslim”.

En islamist är definitionsmässigt en person som förespråkar politisk islam, typiskt genom att vilja göra det regelverk som går under begreppet ”sharia” till lag.

En av de mest välciterade opinionsundersökningar i detta härad som gjorts är den nu tolv år gamla Pew-undersökningen. Den används för att visa hur många islamister det finns i olika länder.

Och många menar att när människor från länder med höga procenttal flyttar till Sverige kommer de att vilja införa muslimska lagar. Och genom hög invandring och ivrigt barnafödande kan detta enligt dessa konspirationsteoretiker bli möjligt närsomhelst. Men siffrorna inkluderar dels dem som bara vill införa eller behålla sharialagar för muslimer, men inte andra, och även dem som vill ha sharialagar för mjuka frågor, som arv och äktenskap, men som ändå inte vill straffa konvertiter eller hugga handen av tjuvar. Att därför dra slutsatsen att till exempel nästan alla pakistanier som flyttar till Sverige vill byta ut svensk lag mot sharia är ett påstående helt utan täckning.

Så vilka är de svenska islamisterna?

Sveriges muslimer är nästan alla invandrare eller barn till invandrare. Vår muslimska befolkning innan 1980 var blygsam, och antalet konvertiter är litet. Grovt räknat har en miljon invånare muslimska rötter, men bara en halv miljon räknar sig själva som muslimer. Av dessa är 230 000 medlemmar i något samfund.

Men bara 90 000 har enligt SOM-institutet besökt en moské senaste året.

Om vi definierar ”islamister” som de som vill införa sharia i någon form i Sverige är det rimligtvis i den gruppen vi bör leta. Det handlar om muslimer som inte dricker alkohol, ber fem gånger om dagen, fastar med mera. De som vill införa sharia borde återfinnas bland dem.

Men det finns idag ingen anledning att tro att dessa max nittiotusen personer verkligen vill att även icke-muslimer ska följa muslimsk lag, eller att de för den delen vill införa handavhuggningar för stöld och bestraffa konvertiter. Inte ens om de blev erbjudna detta på en bricka. Med tanke på att inte ens muslimer i muslimska länder vill detta känns det inte troligt. Däremot vill de absolut att det ska vara lättare att leva enligt sharia i Sverige för den som väljer det.

Kan vi kalla dessa människor ”islamister”? Eller är de bara troende som vill utöva sin tro utan krångel?

Det spelar stor roll. För om vi bestämmer oss för att de är ”islamister” hamnar de i den kategori som en rätt stor del av svenska folket öppet hatar. Och kommer undan med, eftersom islamister inte är en skyddad folkgrupp. Och då måste vi fråga oss hur sunt det är att så många hatar dem som bara vill bli lämnade ifred.

Om vi däremot bestämmer oss för att bara den som aktivt verkar för att straffet för stöld i Sverige ska vara handavhuggning ska kallas islamist ställer jag mig väldigt tveksam till var alla dessa individer finns. Jag har aldrig hört någon säga så.

”Jo, men de visar sig ju inte nu. De bidar sin tid. Och muslimska brödraskapet …”

I undersökningen ställdes frågan om kvinnor bör få välja om de ska bära hijab eller ej, och bortsett från Sub-Sahara svarade en klar majoritet ja.

Det om något visar ju att världens muslimer inte är särskilt intresserade av att tvinga sina medmänniskor att leva enligt sina lagar.

Så nästa gång någon säger ”jag har inget emot muslimer, men jag hatar islamister”, kläm lite på dem. Be dem precisera. För om islamist bara är en omskrivning för ”religiös muslim som vill utöva sin tro ifred” är uttrycket rasistiskt och faktiskt hets mot folkgrupp. Men om islamist istället betyder ”person som jobbar aktivt för att sharia ska bli lag i Sverige”: fråga var den personen finns.

Jag har aldrig sett någon.

Kristen terror

Publicerat den av

Hashtaggen #TrumpsNewArmy trendar just nu på Twitter.

Vi minns alla hur diskussionerna gick för fem-sex år sedan, när ISIS var alltings centrum. Terror kom från muslimer, hette det. Det fanns ingen kristen terror. Koncept som hjärntvätt och radikalisering satt tätt ihop med islamistisk terror, och alla vi som försökte säga att bara för att islam just då var motiveringen bakom kriget och dåden fanns det inget som sa att inte samma sak skulle kunna hända kristna, buddhister eller what not. Vi pekade på tidigare terrorister som saknat religiös koppling, som separatiströrelser eller politiska extremister.

Men nej. ”Relativisering!” Jag vet inte hur många gånger jag fick det ordet slängt till mig när jag framförde att terror alltid funnits bland andra än muslimer.

Well. Nu ser vi kristen terror. Alla stollar som är beredda att slåss för Trump är säkert inte religiösa, men de flesta är det. De hetsas av vissa präster och predikanter, medan andra dämpar eller står på andra sidan, precis som för sex år sedan, när vissa imamer uppviglade och andra satte sig emot.

”Men trumpterroristerna har inte eldat folk i burar!”

Nej. De har inte hunnit dit, och de kommer inte att göra det heller, för USA är inte i samma situation av inre kaos som Syrien, Iran och Irak var. Men hade de haft möjlighet hade några av dem hängt Mike Pence och dödat Nancy Pelosi, och förmodligen resten av de kongressledamöter de anser vara fiender. Anledningen till att inte USA kommer att gå Levantens öde till mötes är enbart att man har bättre struktur.

Detta är kristen terror.

Den är lika äcklig som den muslimska terror som grundades i Levanten då, den har samma komponenter av religiös motivation, vilja till makt, motstånd mot befintliga politiska ledare, och där finns grupper av rasister, psykopater med sjuka fantasier och också breda grupper supportrar som egentligen inte gillar våldet, men tolererar det för Sakens skull. Där finns radikalisering av människor som tidigare varit politiskt ointresserade och religiöst måttliga, som Ashli Babbitt. Där finns koordinering från dem med militär eller polisiär bakgrund. Trots att landets styrande i huvudsak följer den egna religionen finns en vilja att föra in långt mer av Guds ord genom att tillsätta tokreligiösa på viktiga poster och ändra lagar och helst förbjuda andra religioner och riva deras monument.

Detta är kristen terror.

Men till skillnad från då kommer inte kristna världen över att avkrävas avståndstagande. Vi kommer inte att se hashtaggen #NotAllChristians eller hålla långa diskussioner om skulden hos de kristna som inte tar ställning. Inga opinionsundersökningar kommer att göras i Västvärlden för att se hur många kristna som vill se ett styre där Guds ord återspeglas i lagen.

Varför?

Och om du tänker svara att ”men syftet med ISIS var att skapa en religiöst grundad stat, och det gäller inte här” – då har du inte lyssnat på de trumpsupportrar som i varje intervju motiverar sin kärlek till Trump med att han är Guds utvalde. Då har du inte läst alla bibelcitat hans närmaste hela tiden twittrar ut. Då har du inte lyssnat på de religiösa ledare som skriker ut att Trump är den ledare Gud satt till makten.

Många vill gärna tro att kristendomen har en inneboende godhet som islam saknar, men sanningen är att bådas religiösa skrifter innehåller både uppmaningar till strid och till fred.

Det handlar om var man läser, hur man tolkar det man läser och vad man vill hitta.

Sharia är en paria

Publicerat den av

generic-christ
Jag kan förstå dem som vill inrätta samhället efter sin religions regelverk. Om man tror benhårt att gud kommer att straffa dem som inte lever efter en viss lag är det förstås naturligt och rent av omtänksamt att vilja säkerställa att alla gör så, men detta måste normalt stävjas. Ett samhälle som sätter en guds vilja före medborgarnas hamnar alltid fel, förr eller senare.

Guds vilja styrde i Sverige liksom i övriga världen för inte länge sedan, men vi har tagit oss ur det bit för bit, och vi ska inte tillbaka.

Det pratas mycket om islamister. Så fort en muslim får det minsta makt måste det utrönas huruvida hen någon gång sagt något som kan tyda på att hen anser att guds lag ska råda över människornas. Med viss rätt. Vi vill som sagt inte ha människor i ledande ställning som till exempel strävar efter att återinföra kroppsstraff.

Men det är problematiskt när muslimer som aldrig uttalat något som tyder på att de har en sådan agenda ändå förväntas bevisa att de lagt de så att säga stolliga bitarna av sin religiositet bakom sig, medan vi har en helt annan inställning till kristna företrädare. Muslimer är på något sätt islamister med ett frågetecken efter tills de visat att de inte är det, och även då fortsätter misstankarna pyra – uttalanden vrids och vänds på i jakt på bevis för att man har en dold och ondskefull agenda.

Kristna är istället ”normala” tills de motbevisat det. I vår riksdag sitter minst en kristen kreationist. Förmodligen finns fler. Men ingen argumenterar runt att deras agenda är att förbjuda homosexualitet, återinföra kroppsstraff eller bestraffa hädelse och sex utanför äktenskapet, trots att allt detta även ingår i kristendomen. Det finns inte ens ett ord som motsvarar ”islamist”.

Trump har utsett Matthew Whitaker till vad som i Sverige motsvaras av justitieminister. Whitaker anser att inga domare bör utses som inte är troende kristna. Vad jag sett har det inte ens nämnts i svenska medier.

Tänk om en justitieminister sagt: ”Alla domare i detta land måste vara troende muslimer, för annars kan man inte döma rätt.” Låt det sjunka in.

Jag förespråkar inte att vi ska möta religiösa förtroendevalda med skepsis. Inte alls. Men vi behöver applicera samma standard på alla oavsett religion.

Dvs man har sunda värderingar tills annat bevisats.

Abortmotstånd och handhälsningar

Publicerat den av

generic-fence-treeIcke-handhälsningar och samvetsfrihet för abortmotståndare är två frågor som sitter hårt ihop i mitt huvud.

Här är de gemensamma nämnarna:
1. Det handlar om djupt religiösa personers val.
2. Valet påverkar deras yrkesutövning, men de vill att samhället ska acceptera deras val och låta dem jobba.
3. Valet upplevs irrationellt och stötande för oss andra.
4. Många drar långtgående slutsatser om dem utifrån deras val, och de utsätts för massor av hat.

När något är komplicerat är det bra att börja med att bena ut vad som är självklart.

För mig är det självklart så att om du inte vill anpassa dig efter rådande norm får du stå konsekvenserna. Dvs du kan inte ha en kundnära roll om du inte handhälsar och du kan inte kräva att få jobba som barnmorska om du inte vill utföra aborter.

Men detta sagt behöver vi inte gå över ån för att sätta upp hinder för dessa religiösa personer bara för att jävlas. Ge barnmorskan en roll med sämre lön och möjligheter att avancera om det går, och låt ickehandhälsarna jobba borta från kunderna.

Religion är komplicerat. Religiös övertygelse får människor att välja sådant som inte är rationellt för den som inte är religiös. Religiös övertygelse genomsyrar värderingar och klibbar ihop sig med människans övriga egenskaper på ett sätt som gör det svårt för den ickereligiösa att förhålla sig. Många säger ”jag hatar inte muslimer, bara islam”, men någonstans blir det samma sak. På samma sätt säger den som hatar abortmotståndare att det är motståndet den är ute efter, inte personerna, men ändå blir det sällan så. Det märkte jag när jag tog diskussionen om samvetsfrihet.

Vi måste sluta vara så förbannat snäva i vår tolerans av andra människors livsval. Debatten är så svartvit.

”Handhälsningar” handlar om att inte beröra människor av andra könet om man inte är familj eller det är nödvändigt. Detta är ett religiöst påbud. Det går inte att dra någonsomhelst annan slutsats av den som följer det påbudet än att den är religiös. Alla övriga egenskaper vi pådyvlar personen är gissningar.

Sedan kan man förstås anta att den muslim som är religiös nog att följa detta påbud förmodligen även följer andra påbud. Den dricker förmodligen inte alkohol. Den ber förmodligen fem gånger om dagen, och den har förmodligen köpt in sig i tesen att kvinnor och män ska leva efter olika regler.

Precis som vi kan dra exakt samma slutsats av det faktum att om någon är Jehovas vittne har den också en syn på kvinnor som underordnade män, med andra rättigheter och skyldigheter än män. Faktum är att alla bokstavstroende från abrahamitiska religioner (judendom, kristendom och islam) har ungefär samma grundläggande bild på könsroller. Och den bilden kan man absolut ha synpunkter på – även jag har det – men då ska de synpunkterna gälla samtliga och inte bara muslimer.

Så många är så ivriga att dissekrera muslimers syn på kvinnor. Jag ser absolut ingen diskutera katolikers syn på kvinnor. Ändå är de ungefär lika många i Sverige, katolikerna och muslimerna. En bokstavstroende katolik och en bokstavstroende muslim har som sagt give or take samma syn på könsrollerna. Denna syn ska absolut ifrågasättas eftersom varje människa som vill ställa olika krav på män och kvinnor enligt mig tänker fel, men den har sällan något med förakt att göra, utan med en konservativ syn på familj, samhälle, ansvar och omsorg.

Vi säger inte att det faktum att någon inte tar emot blod eller vägrar använda preventivmedel eller ha sex före äktenskapet är ett bevis på att den är för ett patriarkaliskt samhälle, och då ska vi inte heller säga att det faktum att någon inte berör någon av andra könet betyder det, bara för att det går att observera ett samband.

De är helt enkelt olika konsekvenser av en djup religiositet.

A ger inte B.

A och B är konsekvenser av C.

A = patriarkalisk syn på samhället
B = ickeberöring av andra könet
C = bokstavstroende

Vi går helt vilse om vi börjar hävda att icke-handhälsningar är ett uttryck för förakt eller förtryck.

Återigen: Jag anser inte att vi ska ändra någon lag. Jag anser dock att vi ska sluta vara så fruktansvärt hånfulla och hatiska mot dem som valt att leva enligt andra religiösa regler än vi.

Debatten idag är inte nyanserad, rättvis eller konsekvent på någon fläck.

Ena sidan hatar muslimer – i alla fall de som är religiösa.

Andra sidan hatar abortmotståndare.

Båda är apförbannade på dem som är beredda att ge minsta lilla frikort till den hatade kategorin.

Avtäck småflickorna i klassrummen

Publicerat den av

Arab_Girl
Diskussionen om hijab på skolbarn går in på tredje dagen. Läs förrgårdagens och gårdagens inlägg. Jag fick blocka en okänd muslimsk kvinna som drog en skiljelinje mellan ”svenskar”/”vita människor” å ena sidan och ”muslimer” å andra sidan och rasande deklarerade att den förstnämnda gruppen inte ska lägga sig i vad den andra gör. I en annan tråd blev jag anklagad för att hata islam. Efter att i hundratals timmar ha skrivit om och debatterat för muslimers rätt mot verkliga islamofober blev det en rätt absurd upplevelse.

Jag har också läst och blivit läst av muslimer som håller med. Att små barn bär hijab är ett nytt och oroande fenomen, och det är inte alls i enlighet med koranen, som föreskriver att den används från ungefär 15.

Flera av de vänner jag igår beskrev att jag var besviken på dök upp och diskuterade diskussionen istället för frågan så länge att jag tröttnade helt, och de inser nog fortfarande inte att de därmed bevisar min poäng. Jag har alltid hävdat att det är trams att påstå att vi som är antirasister och anti-islamofober inte klarar att ta i de svåra frågorna, som könsstympning. Tydligen har jag i vissa fall haft fel. Och nasserassarna har haft rätt. Det är plågsamt att inse.

Hit har vi kommit:

Det finns tre skäl till att flickor i grundskoleåldern täcker sin kropp inomhus så att bara händer och ansikte sticker fram.

  1. De tycker det är vackert. De vill se ut som mamma. De känner en samhörighet med sin grupp. De vill visa att de är muslimer. Jag har fått viss kritik för att inte lyfta fram det fallet. Och rätt ska vara rätt. Denna kategori finns. 
  2. De är övertygade om att Gud kräver detta eller de känner trycket från familj och grannar, och de väljer därför frivilligt, men ändå ofrivilligt, att dölja armar, ben, hår och hals.
  3. De tvingas täcka sig mot sin uttryckta vilja av vårdnadshavarna.

Att alla tre kategorierna finns är solklart. I diskussionerna från min vägg har dock framförts av ivriga antirasister:

… att om jag inte kan ange exakt hur stor andel som hör till respektive kategori ska jag inte uttala mig alls. Jag håller förstås inte med. Det spelar ingen roll om det är femtio eller femtiotusen. Inget barn ska behöva tvingas in i heltäckande skynken.

… att det är precis samma sak med rakade underliv, bröstförstoringar, smink och annat västerländskt otyg, och att det är jättefarligt och superfel att inte diskutera precis alla sociala normer samtidigt.

Det är den där kissnödigheten från oss som försvarat muslimers rättighet så ofta att vi nu nästan gör det i sömnen som blir så parodisk. Jag känner den också – viljan att balansera. Att relativisera och påpeka att fel finns överallt. Att inte peka ut muslimer, för de är ju redan så utsatta. Absolut.

Men det är INTE precis samma sak. Det ena är ett direkt tvång från vårdnadshavarna, som har total makt över barnet. Det andra är mer diffusa kompisideal, som kan vara nog så jobbiga att hantera, men de är inte direkta övergrepp.

Redan i mitt första inlägg ägnade jag åtskilliga stycken åt att beskriva att ”svenska värderingar” inte alls är så upphöjda som många vill låtsas. Jag har inga svårigheter att tillstå detta – tvärtom. Men man måste och bör inte diskutera alla problem samtidigt, bara för att det känns viktigt att säkerställa att alla grupper är lika kritiserade. Problem ska samdiskuteras när det finns ett värde för själva lösningen. Men de som gapade som högst i tråden var istället de som inte hade någon lösning alls. De kunde inte ens tänka sig att resonera runt mitt förslag till lösning, eftersom det var så centralt att tramsa runt om att det minsann är elakt att skolbarn inte får gå nakna om de vill det och det är PRECIS samma sak.

Jag tror de barn som verkligen bara vill klä sig som mamma och inte alls känner något tvång hemifrån att svepa in sig i en sjal klarar av att, precis som killarna i keps, ta av sig den inomhus. De kan bära den när de slutat skolan och resten av livet. Jag har svårt att se någon traumatisk effekt det får på dem att behöva vänta tills de är 15-16 med att få bära den i samtliga sammanhang.

Någon påpekade att då kan inte barnen vara påskkärringar. Självklart kan man göra undantag för både häxor, stjärngossar och strålbehandlade barn. Barn klarar undantag. Det är föräldrar som fastnar i millimeterrättvisa.

För de barn som verkligen tvingas täcka sig, oavsett om de är fem, femtio eller nittiofem procent, kan ett förbud mot huvudbonad i grundskolan inomhus förändra hela deras uppväxt, och göra livet lättare och mindre instängt.

Denna kommentar, från ett inlägg som resonerar runt slöjor och slöjtvång och jämförelsen med en bikini, är enormt träffande:

”When a woman’s community acceptance, respect, dignity, employability, marriagiability, physical safety, enfranchisement, social mobility, access to social institutions, freedom, and autonomy hinge upon her daily, unwavering, public adherence to the bikini, then we can make this comparison.”

Byt ut ”bikini” mot ”korta kjolar”, ”smink” och allt annat jag fått höra är ”precis samma sak”.

Så hur ser då lösningen ut?

Här är mitt förslag:

Inför ett förbud mot huvudbonader inomhus i skolan för barn upp till sjätte klass. Faktum är att ett sådant förbud funnits tidigare, eftersom det ansågs ohyfsat att i synnerhet pojkar hade mössa eller keps på inomhus. Såvitt jag förstått tillämpas det fortfarande här och var.

Året därpå gäller förbudet även sjuan, sedan åttan, sedan nian. Jag kan också tänka mig att man drar en gräns vid 15 år för självbestämmande. Det räcker för att följa koranen.

På så vis behöver inget högstadiebarn som vant sig vid att bära hijab plötsligt ta av den. Det blir naturligt för de yngre att i skolans lokaler går man barhuvad. Utanför skolan och på skolgården kan man ha sjal.

Prata med föräldrarna om barnen inte lyder, och det gäller även keps, mössa och huva, och hjälper inte det kontaktas Socialtjänsten. Det fyller en dubbel funktion. Barn som bär den för att vara fina klarar att ta av den i klassrummet. Barn som upplever tvång från familjen, övriga omgivningen eller en skev gudsfruktan gör det inte. Och då får vi veta vilka de är och kan hjälpa dem.

Detta är ett mycket litet intrång i vardagen för alla som inte upplever religiöst och kulturellt tvång, men kan bli en ofantlig skillnad för dem som gör det. De kan identifieras och få hjälp och stöd.

Och att mössor och kepsar åker av på köpet skadar faktiskt inte heller.